Lägga till olika dokument i en fil

Lägga till olika dokument i en fil Om du vill kombinera flera dokument och göra en enda fil kan du kopiera och klistra in innehållet

från alla dokumenten i en enda fil. Eller så kan du öppna det första dokumentet och sedan klicka på Infoga > Objekt > Text från fil. Bläddra till de dokument som du vill lägga till, klicka på dem och klicka sedan på Infoga. Vem lutar jag mig emot? Social-interaktionistisk teori Vygotskij: vi är födda med förmågan till interaktion. I interaktionen skapas kunskap. Språket är en förutsättning för tanken. Visa PP Språk 1 Visa PP Språk 2 Jämför. Skillnaderna, överflödet av information i det talade språket, toleransen inför olikheter i tal, de formella aspekterna lika för alla i skrift och skriftens beroende av större exakthet. (Allwood Ahlsén). Läskriget Inte en strid mellan olika läsinlärningsmetoder, olika språksyn, oenighet om hur skriftspråket hänger ihop med den allmänna språkutvecklingen. Är skriften något som bör läras in genom den vuxnes förmedling av kunskapen, vid en ålder av ca 6-7 år och enligt en tydlig struktur? Behaviorism. Kommer skriftspråket att utvecklas av sig självt om man barnet lever i en skriftspråklig miljö och kommer i kontakt med skrift? Nativism. Är skriften något som liknar talspråksutvecklingen och en del av språkutvecklingen? Lär man sej det i samspel med sin sociala miljö? Hur undervisar man i så fall? Lägger man tillrätta utifrån det man kan observera hos barnet, liksom vid talspråkets utveckling? Visa PP Språk 3 4 5 Språksyn som Vygotskij och Chomsky. (inga bokstäver alls!) Tre samverkande strategier ligger till grund för en lyckad läs- och skrivinlärning: 1. Kunskap om ljuden (fonologi) 2. Kunskap om (skrift-) språket 3. Kunskap om omvärlden

Lässtrategier Idealiskt för ett språk vore att det fanns ett begränsat antal språkljud (fonem) som vart och ett motsvarades av en bokstav (grafem). Sådana språksystem finns knappast i praktiken. Inte ens i finskan som räknas som ett språk med fullständig ortografisk transparens är det hundraprocentigt. Det här beror på att nästan alla språk har lånade alfabeten som fungerade någorlunda vid den tiden när det började användas. I dag är de alfabetiska systemen kompromisser mellan fonematiska principer och praktiska faktorer som att det är bra att kunna läsa text som skrevs i historisk tid och att det är praktiskt att inte behöva lära sig nya alfabeten för varje nytt språk man ska lära sig. Det finns endast ett skriftspråk som har ett tecken för varje språkljud som existerar på jorden, nämligen IPA, det internationella fonetiska teckensystemet. I ett språk som svenskan som har en ganska god ortografisk transparens (tecken och ljud följs åt) är det nästan nödvändigt att kunna koppla ihop fonem och grafem. Att kunna göra detta snabbt och med automatik är en god grund för att bli en kompetent läsare. Att vara en god avkodare är alltså en stor fördel, men det räcker inte hela vägen. Att avkodningsstrategierna står i en så stark särställning i den svenska läsundervisningen bygger på ett felaktigt antagande att skriftsystemet är en mycket bättre avbildning än det talade språket än det i själva verket är. Detta påtalas i en reservation till den s.k. konsensusutredningen som sammanställdes av Mats Myrberg, psykolog och läsforskare. De två som reserverade sig är lingvister (se kopia längst ned i detta dokument). Sammanfattningsvis är det omöjligt att läsa annat än ett litet förråd av ord i vårt språk genom enbart avkodning. Detta trots att svenska språket har en större ortografisk transparens än många andra språk, t.ex. engelskan. PPn sid 6 7 Uttalsreglerna är komplicerade och låter sig inte avbildas med ett enkelt alfabetiskt system med 28 eller 29 tecken. Vissa av tecknen motsvaras inte heller av ett språkljud som t.ex. c, w, x och z. En del språkljud saknar eget tecken som sj-, tj- och alla retroflexer (de ljud som bildas när r möter t, d, n, l eller s). Vokalklangerna saknar också egna tecken och betecknas i stället genom att vi dubbeltecknar konsonanterna eller vägleds av två olika konsonanter och tryckaccenten i ordet enligt ett mycket komplicerat regelsystem. Libergs sid 32

Lingvisterna räknar med att det finns minst 50 fonem i det svenska språket, och det gäller då bara det ordförråd som vi i dag säger har svenska som ursprung, d.v.s. vi har använt dem så länge att vi tycker att de är genuint svenska. Språkljud som har sitt ursprung i andra språk varifrån vi hämtar fler och fler ord i vårt lexikon och de varianter som bildas genom koartikulation har naturligtvis inga egna grafem. Trots detta faktum har jag själv hört en av våra mest framstående läsforskare säga att vi har 28+ 9 (för de olika vokalklangerna) summa summarum 37 svenska språkljud. Våra stavningsregler är också de komplicerade och de inte ger någon fullständig vägledning om hur ett ord ska läsas eller uttalas, bortsett från de allra enklaste ljudenliga orden. Ljuden uttalas dessutom olika beroende på fonologisk omgivning. Läs igenom en text som de goda läsarna i åk 2 klarar och tänk efter hur mycket av det som i själva verket går att läsa enbart genom avkodning! PP sid 8 Jämför med att själv försöka läsa ut ett ord som peneplanet. Det är helt omöjligt utan ett sammanhang. Peneplanet är en plan urbergsyta som bildades före kambrium och som återfinns under stora delar av jordtäcket i. Man kan lyckas hyfsat om man har en aning om ordets etymologi och ämnesområde, men helt säker kan man inte vara förrän man känner begreppet. Så är det för oss alla som läsare och med alla ord. Jämför också gärna för hur du själv läser om du läser en på gränsen till för svår text på ett främmande språk. Koartikulation, assimilationer och reduktioner gör också att ljuden uttalas olika i olika fonologisk omgivning. (Hockett) Det är förmodligen inget problem för de barn som har lätt att hantera ljudsystemet men jag tror att det är en av orsakerna till att vissa barn inte hör vad de ljudar. Det ljudade ordet liknar inte alls det talade ordet där koartikulationen gör att ljuden hakar i varandra i ett stadium mellan fonemen som kallas transitionsfasen. Detta är ganska lätt att förstå om man jämför moderna talsynteser med tidiga som arbetade med ljudfragment som uttalades neutralt d.v.s. inte hade någon färgning av intilliggande ljud. Det är mycket svårt att förstå ett sådant tal. Moderna talsynteser arbetar med ljudfragment som styrs av uttalsreglerna och där delar av transitionsfasen finns med, olika beroende på ljudets fonologiska omgivning. Att ljuda för att få ljuden att komma tillräckligt nära varandra, krocka som många lärare säger, räcker inte. Ljuden är sammanblandade på ett för nybörjarläsare ganska oförutsägbart sätt i vårt talade språk. Hockett talar till och med om en äggröra där gula, vita och skalbitar finns i sörjan.

Exempel koartikulation: ko kille, se sy. Eftersom avkodning mot denna bakgrund är en i viss mån bedräglig metod anser jag att man bör undervisa lika strukturerat och målmedvetet i läsförståelsestrategier som i själva lästekniken. Alla vet hur det ser ut när ett barn ljudar och ljudar och inte hör vad det blir förrän ett ljus till slut går upp. I det ögonblicket, när barnet har förstått vad det är för något han eller hon läser, kan barnet också uttala ordet på ett korrekt sätt. Förståelse är alltså nödvändig för en korrekt läsning. Det finns läsande som inte alls använder avkodningsteknik, t.ex. asiatiska språk som bygger på tecken för ord eller stavelser. Döva kan bevisligen lära sig att bli goda läsare utan att ens ha möjligheten att koppla grafem med fonem. Det är säkert inte optimalt om man har ett skriftspråksystem som bygger på ljud men det visar att det finns andra strategier som uppenbarligen fungerar. Jag har själv genom åren känt barn som haft stora fonologiska brister men som ändå blivit goda läsare eftersom de haft kompetenser inom de andra delarna, gott ordförråd, kunskaper om språket och en god omvärldsuppfattning. Jag har känt barn som inte alls har kunnat uttala alla språkljud men som ändå läst helt OK och med god förståelse ända från början. Statistiken säger att ca 50 % av de barn som har haft en försenad eller avvikande (i synnerhet det senare) språkljudsutveckling kommer att få läs- och skrivsvårigheter i någon grad. Enligt min egen erfarenhet stämmer det nog rätt så bra men det råder alltså inte korrelation till 100 %. Dessutom finns det barn som inte haft någon avvikelse alls i tidig språkutveckling som får problem med läsning och skrivning. Det vi gör som språklekar för att träna barnen att skifta fokus från innehåll till form syftar inte till att helt förskjuta fokus från innehåll till form. Ett läsande barn behöver kunna röra sig fritt mellan innehålls- och formaspekterna av vårt språk. Alla goda läsare gör det, och använder olika strategier för att lösa olika läsuppgifter. Många barn kan avkoda fel ibland men korrigerar sig snabbt när de läst en bit framåt och märker att det de läste inte passar in i innehåll eller i den grammatiska konstruktionen. Att från första början träna sig att söka mening i det man läser och att vara en aktiv läsare som märker när det blir fel är viktigt. Språklig medvetenhet i en vidare bemärkelse!

Alla barn behöver lära sig hur man närmar sig och tar sig in i en text. Oavsett om man läser eller lyssnar, måste man veta hur det går till att tillgodogöra sig en text. (Vad alla bör veta om läs- och skrivsvårigheter i en digital värld. Torbjörn Lundgren och Karin Ohlis) Det måste börja långt innan egentlig läs- och skrivinlärning. Gäller alla texter och ämnestexterna i synnerhet. ASL Idén om ASL, anger skrivverktyget, borde egentligen kallas Balanced approach, bygger på att alla dessa delar ska vi undervisa om, lika grundligt och strukturerat som vi traditionellt gjort i den fonologiska delen. Kunskap om ljuden (fonologi) Kunskap om (skrift-) språket Kunskap om omvärlden Språkutveckling i bred bemärkelse ligger som grund och den ska tränas och undervisas långt före det egentliga skriftspråkslärandet. En annan grundtanke är den att det är enklare att utgå ifrån en känd helhet och plocka sönder den än att utgå ifrån en okänd helhet och sätta ihop fragmenten. Det går inte att över huvud taget läsa ett ord som man inte är bekant med och svårt att förstå en fras som har en obekant konstruktion. Typ Ola sa O ett ras. Elisabet Bergs presentation 2 10 11 12 13 22 23 24 25 26 27 28 29 44 72 Balans gäller även här, funktion och form, men de formella delarna ska tränas i ett för eleven meningsfullt sammanhang för bästa resultat.

Inlästa böcker för sommarens läsnöjen Ditt barn har genom skolan fått tillgång till inlästa böcker. Det kan vara läroböcker men också skönlitteratur, alltså böcker med historier och berättelser. Alla elever behöver lästräna, men ibland kan det vara så att läsningen av en tryckt bok är så ansträngande att själva läsupplevelsen inte blir något nöje. Det kan också vara så att de texter man klarar att läsa själv är lite för enkla. De har kanske inte har det spännande eller roliga innehåll som man längtar efter. Att lyssna på böcker är ett sätt att uppleva berättelser som man inte kan läsa på egen hand. Men det är också ett sätt att träna sej på hur skrivet språk är uppbyggt och att få ett större ordförråd. Att lyssna är alltså inte enbart en genväg till berättelserna, utan också ett sätt att träna upp sin egen språkliga förmåga. De böcker som eleverna får tillgång till i skolans abonnemang hämtas hos Inläsningstjänst. Ditt barn har fått ett eget konto och kan ladda ner böcker till dator, platta, mobil eller läsa online i Inläsningstjänsts egen webbspelare. Den spelaren fungerar bra även i Chromebook. Nu har jag fyllt på elevernas konton inför sommarlovet. Alla har möjlighet att hämta 20 böcker att lyssna på. Det är naturligtvis helt frivilligt, men Nilaskolan erbjuder eleverna upp till 20 läsupplevelser! Det finns böcker för alla åldrar och alla smaker. Eleven loggar in här: https://www.inlasningstjanst.se/webtext/start.html

med de användaruppgifter man fått genom Skoldatateket. Klicka sedan på Inlästa läromedel (orange ruta) och sök bok. Har någon glömt sina uppgifter hör man av sej till mej. Finns det andra frågor - ring eller maila. Det finns också inlästa böcker på biblioteket. Alla kan låna ljudböcker, oftast böcker inlästa på skiva. Alla barn och vuxna som har ett läshinder (kan vara ett rörelsehinder, synsvårigheter, lässvårigheter eller något annat) har rätt att låna talböcker från biblioteket. Dessa kan också vara på skiva eller nedladdade till ett usb-minne som man tar med sej själv. Det går även att få ett konto för egen nedladdning om man vill det. Läs mer här: http://www.legimus.se/start Besök biblioteket om du vill få hjälp med talbokslån. Man behöver inte ha något intyg för att bevisa sitt läshinder, det kan vara bra att veta. Hälsningar Ingela Söderström Telefon: 070/275 99 30 ingela.soderstrom@mala.se