Region Västmanland 2017 diskussionsunderlag/förslag om samverkansstruktur mellan regionen och kommunerna

Region Västmanland 1 (10) Region Västmanland 2017 diskussionsunderlag/förslag om samverkansstruktur mellan regionen och kommunerna 1. Bakgrundsbeskrivning Landstinget Västmanlands ansvarsområden är idag hälso- och sjukvård, tandvård, forskning och högre utbildning, kollektivtrafik, regionutveckling, kultur, föreningsstöd och folkbildning. Länets partier har under 2013 beslutat att driva en process med syftet att landstinget ska ta över ansvar för vissa regionala utvecklingsfrågor från staten/länsstyrelsen. En ansökan, som tillstyrkts av länets samtliga kommuner, lämnades till regeringen i september 2013. Ansökan avvisades i slutet av november 2013. Den i september 2014 nytillträdda regeringen aviserade i sin regeringsförklaring att de avsåg att bevilja underifrån kommande ansökningar om att få ta över regionalt utvecklingsansvar. Den för regionfrågan tillsatta styrgruppen 1 återupptog då sitt arbete. Landstinget lämnade i februari 2015 in en ny ansökan med begäran om att få ta över det regionala utvecklingsansvaret från 2017. Bedömningen är att det finns ett starkt stöd i riksdagen för att ge landstinget detta ansvar och därmed blir landstinget en regionkommun. I avvaktan på den statliga hanteringen av ansökan har den politiska styrgruppen beslutat att förbereda övertagandet. Den politiska styrgruppen har redan i inledningen av förberedelserna menat att regionbildningen ska utformas så att regionen kan utgöra en plattform för bred samverkan i regionen, inte avgränsat till det ansvar som kommer från staten. Styrgruppen har bland annat tagit initiativ till och genomfört två workshops under våren 2015. Referensgruppen 2, styrgruppen och ledande tjänstemän från kommunerna och landstinget har inbjudits. Vid den första workshopen diskuterades i första hand vilka uppgifter den framtida regionen kommer ha. Vid den andra workshopen diskuterades i första hand hur en framtida samverkansorganisation mellan regionen och kommunerna ska utformas, för att säkra kommunernas delaktighet och påverkan. Styrgruppen ska i oktober lägga fram sina förslag till referensgruppen för en fortsatt dialog. 2. Uppdraget från styrgruppen Styrgruppen gav vid sitt möte den 17 april projektledaren/tjänstemännen i uppdrag att, utifrån de diskussioner som förts, utarbeta ett underlag som redovisar regionens uppdrag och alternativa förslag till samverkansorgan mellan regionen och 1 Styrgruppen består av landstingets gruppledare och fullmäktiges ordförande samt fem företrädare för kommunerna. Landstingsstyrelsens ordförande är ordförande i styrgruppen. 2 Referensgruppen är i personunion med VKLs styrelse. Postadress Besöksadress Telefon, vxl Org Nr E-post Landstinget Västmanland 721 89 Västerås Landstingshuset, ing 4 021-17 30 00 232100-0172 www.landstinget@ltv.se Telefax VAT nr Webbadress 021-17 45 09 SE232100017201 www.ltv.se

2 (10) kommunerna. Tjänstemännen ska i underlaget beskriva hur de ekonomiska mellanhavandena mellan regionen och kommunerna kan hanteras. I underlaget ska tjänstemännen redovisa exempel på arbetsprocesser för de uppgifter som regionen ska hantera. 3. Erfarenheter av samverkan Inledningsvis ges en kort sammanfattning av länets erfarenheter av samverkan. Trots att det är många år sedan Ädelreformen genomfördes i början på 90-talet återkommer många politiker till den frågan. Det var i Västmanland en smärtsam process för kommunerna och landstinget, då parterna inte kunde enas ekonomiskt utan en rättslig process. Den förtroendebrist som uppstod då har satt sina spår över åren och finns fortfarande kvar på vissa håll. Trots det råder det idag en stor enighet om att det finns ett gott samarbete i länet och att kommunernas förtroende gentemot landstinget är bra. Länet har under åren utvecklat olika former för samverkan i gemensamma frågor. På tjänstemannanivå sker en fortlöpande samverkan inom många områden utifrån invånar-, brukare-, och patientperspektiv. I denna PM redovisas hur samverkan mellan kommunerna och landstinget fått olika form utifrån olika behov utifrån styrnings- och ekonomiperspektiv. 3.1 Gemensam nämnd Kommunerna och landstinget har inrättat en gemensam nämnd för hjälpmedelsfrågorna. Den gemensamma nämnden finns i landstingets organisation. Nämnden fattar besluten om verksamhetens ramar och riktlinjer. Landstinget driver inom sin organisation hjälpmedelscentrum som köper och tillhandahåller hjälpmedel till landstinget och kommunerna. Kostnaderna för den gemensamma nämnden delas mellan parterna och var och en svarar för kostnaderna för sina hjälpmedel. Den samlade uppfattningen är att denna samverkan är och har varit mycket framgångsrik både ur kvalitets- och kostnadssynpunkt. 3.2 Västmanlands Kommuner och Landsting (VKL) Genom VKL, som är en förening med landstinget och kommunerna som medlemmar, sker samverkan via styrelsen och beredningarna. VKL har i princip ingen beslutsrätt, utan är en arena för att samverka i alla de frågor som kommunerna och landstinget ser behov av. VKL föreslår medlemmarna att gemensamma projekt ska drivas, att gemensamma program och riktlinjer ska följas och arbetar med erfarenhetsutbyte. VKLs tjänstemannaorganisation samordnar och projektleder huvuddelen av de uppgifter man enats om att samverka kring. Kultur- fritidsberedningen administreras av landstinget och de övriga beredningarna av VKLs kansli. Den mest uttalade uppfattningen är att VKL och dess beredningar utgör en värdefull plattform för samarbetet mellan landstinget och kommunerna. VKL är en viktig mötesplats där såväl förtroendevalda som tjänstemän får erfarenhetsutbyte och inspiration. VKL administrerar även vissa uppgifter där kommunerna själva har ett samarbete, t ex gymnasiefrågorna. Kostnaderna för den gemensamma verksamheten i VKL täcks av medlemsavgifter och av särskild utdebitering för speciella projekt. Stor del av verksamheten bekostas av statliga projektmedel.

3 (10) 3.3 Kollektivtrafiknämnden Kollektivtrafiknämnden och dess kommunberedning är det senaste tillskottet av samverkansorgan mellan landstinget och kommunerna. I de diskussioner som varit har kollektivtrafiken beskrivits som ett lyckat exempel på samverkan i en fråga där landstinget tar de länsövergripande besluten. Landstinget är formell kollektivtrafikmyndighet och ansvarar för kollektivtrafiken. Kommunerna beställer och bekostar den lokala trafiken. Samverkan är organiserad i en beredning och kompletteras med länssamråd. Samråd inför beslut i nämnden fungerar utmärkt enligt de synpunkter som framförts. Kommunerna uppfattar att nämnden lyssnar på kommunernas synpunkter och väger samman dem på ett bra sätt inför beslut. 4. Storregioner kan bli aktuella Regeringen har i juni 2015 tillsatt en kommitté vars uppdrag är att lämna förslag till en ny regionindelning i Sverige 3. Följande beskrivning av uppdraget görs på regeringskansliets hemsida. En kommitté, bestående av en ordförande och en vice ordförande, ska föreslå en ny läns- och landstingsindelning som innebär att Sverige delas in i väsentligt färre län och landsting. Kommittén ska utgå från vilka behov medborgare och näringsliv har i olika frågor bl.a. transporter, arbetsmarknad, hälso- och sjukvård, utbildning, kultur och en god miljö. Kommittén bör därför i sitt arbete utgå från kommungränser och gränserna för de s.k. arbetsmarknadsregionerna eller funktionella regionerna. Syftet är att skapa en ändamålsenlig indelning och effektiva organisationer som medför bestående fördelar bl.a. genom en bättre anpassning till demografiska, näringsgeografiska och miljömässiga förhållanden. Indelningen ska också ge stabila ekonomiska förhållanden i de nybildade landstingen, bättre överensstämmelse mellan medborgarnas behov och deras möjligheter att utöva demokratiskt inflytande samt ökade möjligheter till ansvarsutkrävande. Kommittén ska senast den 29 februari 2016 till regeringen lämna en delredovisning som innefattar en lägesbeskrivning av dialogen med berörda parter, förslag på den fortsatta processen och en redogörelse för behovet av eventuella kompletteringar av uppdraget. Kommittén ska lämna en motsvarande delredovisning senast den 31 januari 2017. Om kommittén finner att det är möjligt att genomföra en eller flera indelningsändringar som kan träda i kraft den 1 januari 2019 ska kommittén lämna ett delbetänkande senast den 30 juni 2016. Uppdraget ska slutredovisas senast den 31 augusti 2017. Det är inte självklart hur man i arbetet med att förbereda regionkommunbildningen i Västmanland ska ta hänsyn till diskussionerna om storregioner. Den rimligaste bedömningen är att det inte blir aktuellt att bilda storregion förrän 2023 för Västmanlands del. Regionkommunen kan då under perioden 2019-2023 spela en roll i de diskussioner som behöver föras med andra regioner. Förutsättningen är dock att det finns en väl fungerande strategisk samverkan mellan regionen och kommunerna. Samarbetet inför bildandet av regionkommunen och de första årens samverkan skulle också kunna ses som en träning inför det framtida utvidgade samarbetet i en ny storregion. 3 Kommittén om Ny indelning av län och landsting, Fi 2015:09. Länk till utredningens direktiv http://www.regeringen.se/contentassets/1f1494d4035d4be6ac6450f5010e0b96/ny-indelning-av-lan-och-landstingdir.-201577

4 (10) 5. Uppgifterna för regionen Regionens uppgifter har diskuterats vid workshops under våren 2015. Uppgifterna har då sorterats i tre olika grupper utifrån vilket ansvar och vilken roll regionen ska ha knutet till uppgifterna. 5.1 De uppgifter som regionen ansvarar för och som regionen ska ta ett regionalt ledarskap kring Det är de uppgifter som landstinget redan ansvarar för Hälso- och sjukvård Tandvård Forskning och högre utbildning Kollektivtrafik Kultur Regionutveckling Föreningsstöd Folkbildning De uppgifter som tas över från länsstyrelsen 4. Fastställa Regional (långsiktig) plan för länets utveckling (RUP) Utarbeta en regional länstransportplan (LTP) Besluta om statliga projektmedel (inklusive EU projekt) för regional tillväxt Besluta om projekt- och företagsstöd I uppgiften ingår att i alla delar integrera jämställdhet, mångfald och integration. Andra uppgifter som kan diskuteras är om regionen ska ta ett större ansvar i några andra frågor som länsstyrelsen idag ansvarar för, exempelvis den regionala kompetensplattformen, strategiska miljöfrågor, integration och energiomställning. 5.2 De uppgifter som regionen och respektive kommun ansvarar för och där regionen blir en samverkansarena 5 Folkhälsa Utbildning Hälso- och sjukvård Vård och omsorg Socialtjänst, (kriminalvård) Fritid Infrastruktur, inkluderat digital agenda Näringslivsutveckling Miljö Turism Integration 4 I bilaga 1 finns en mer detaljerad beskrivning av de uppgifter som landstinget kan komma att ta över från länsstyrelsen. 5 I bilaga 2 finns en beskrivning av samtliga de uppgifter som idag hanteras inom VKL.

5 (10) I vissa av dessa frågor kan det bli aktuellt för regionen och kommunerna att träffa särskilda överenskommelser och/eller driva specifika projekt. Överenskommelserna behöver föregås av förhandlingar, vilket dock inte behöver störa grunden för samverkan. 5.3 De uppgifter som kommunerna kan samverka kring och som regionen kan skapa en arena för. Ett exempel på uppgifter som kommunerna kan samverka kring är nätverk för tjänstemän inom olika specialistområden. För närvarande förekommer det även samarbete inom olika områden mellan några kommuner inom länet och också med kommuner utanför länet. Det är bland annat gymnasiesamverkan, PUL-frågor, beredskapssamordning, upphandlingar, luftvårdsförbund mm. Detta samarbete påverkas inte av regionbildningen och ska naturligtvis fortsätta så länge det uppfattas som effektivt. 5.4 Regionens samverkan med andra Landstinget har också samverkan med andra landsting som inte påverkas av regionbildningen. Ett exempel är att landstinget Västmanland i enlighet med gällande lagstiftning ingår i Uppsala-Örebro sjukvårdsregion. Genom samverkansnämnden hanteras gemensamma hälso- och sjukvårdsfrågor för Landstinget Dalarna, Landstinget Sörmland, Landstinget i Uppsala län, Landstinget i Värmland, Landstinget Västmanland, Region Gävleborg och Region Örebro. Landstinget har även samverkan med andra landsting om bland annat ambulansdirigering och i kostfrågor. 6. Ekonomiska mellanhavanden mellan kommunerna och regionen En särskild tjänstemannagrupp under ledning av ekonomidirektör Nils-Eric Gustavsson har utarbetat ett förslag som beskriver hur de ekonomiska mellanhavandena mellan kommunerna och regionen bör hanteras vid bildandet av regionkommunen 6. Utgångspunkten är att ansvar för uppgifter som idag bedrivs av VKL förs över till regionen. Sammanfattningsvis är gruppens förslag följande. - I avvaktan på att skatteväxling sker för kollektivtrafiken och hjälpmedel inom rehabiliteringen/habiliteringen sker finansiering av den verksamhet som VKL idag bedriver från och med 2017 via avtal. - Att stora förändringar av vem som betalar för vad skall undvikas, utan nuvarande fördelning mellan kommuner/landsting samt mellan kommuner ska vara en utgångspunkt. - Att utgångspunkten är att finansiering för de verksamheter som skall bedrivas sker via en grundfinansiering. Extra eller utökad finansiering i likhet med det som sker idag skall undvikas. - Utifrån hur Region Västmanlands uppdrag fastställs sker fördelning av kostnaderna mellan regionen och länets kommuner av de verksamheter som 6 I bilaga 3 finns arbetsgruppens PM, daterat

6 (10) VKL idag bedriver. När uppdraget fastställts sker en beräkning i kronor hur mycket primärkommunerna skall erlägga till Region Västmanland. - Respektive kommuns andel av ersättningen till Region Västmanland utgår från kommunens andel av befolkningen den 1 november året innan. - Ersättningen till Region Västmanland skall erläggas med 50 % senast den 1 februari och med 50 % senast den 1 augusti. - Uppräkningen av ersättningen sker utifrån utvecklingen av medelskattekraften i riket utifrån budgetförutsättningar från Sveriges Kommuner och Landsting. - Vid sammanläggningen av VKL:s verksamheter till Region Västmanland skall möjligheterna till effektivisering tas till vara. - Det bör utredas på vilket sätt VKL:s egna kapital skall tillföras medlemmarna vid en avveckling av VKL och vilka skattemässiga konsekvenser de olika alternativen får. 7. Diskuterade alternativ för samverkansorganisation regionenkommunerna Vid de genomförda workshoparna har olika samverkanslösningar diskuterats. Huvudfrågan har varit att svara på hur man säkrar kommunernas inflytande i de gemensamma frågorna. Det finns olika sätt att göra det på och i diskussionerna har man poängterat att samverkan bygger på respekt och tillit för varandra. Andra regioners val av samverkansorganisation har funnits med som referens vid diskussionerna 7. Nedan beskrivs de alternativa samverkansformerna som diskuterats. 7.1 Strategisk beredning Det mest diskuterade alternativet är en fast kommunberedning, knuten till regionstyrelsen, i vilken man hanterar alla strategiska samverkansfrågor. Kommunberedningen kompletteras med länssamråd då det behövs. Representationen i beredningen kan vara utifrån principen att en person, KSO, företräder kommunen och att presidiet i regionstyrelsen företräder regionen. Totalt 13 ledamöter. Detta förutsätter att KSO och RSO förankrar frågor i respektive hemmaorganisation, med samtliga partier, före möten och också informerar efter mötena. Representationen kan vara bredare, utifrån samma princip som VKLs styrelse, d v s att ledare för såväl majoritet som opposition från respektive kommun finns med och att man försöker få även de mindre partierna representerade. Det blir då drygt 30 ledamöter i beredningen. Man kan komplettera kommunberedningen med 1. Fasta beredningar för olika frågor, sakområden, och/eller 2. Tillfälliga beredningar för olika frågor 7 I bilaga 4 finns en beskrivning av andra regioners organisation.

7 (10) När det gäller representationen i beredningarna kan man föra samma resonemang som när det gäller den strategiska beredningen. I diskussionen kring fasta beredningar har man diskuterat två vägar, antingen lyfta in VKLs beredningar precis som de är idag och försöka lägga dem på lämpligt sätt i regionstrukturen. Alternativt att man behåller själva grundidén med beredningarna och representationen men justerar i uppgiftsfördelning. En synpunkt har varit att antalet beredningar kan minskas, med hänvisning till att den strategiska beredningen inrättas. Man behöver också överväga om kollektivtrafikberedningen behövs i nuvarande utformning, eller om det är bättre att kollektivtrafikfrågorna hanteras i den strategiska kommunberedningen. Företrädare för kollektivtrafiknämnden ska i så fall adjungeras till beredningen då kollektivtrafikfrågorna är på dagordningen. Ett argument för denna lösning är att ledande politiker uttryckt önskemål om att den nya samverkansstrukturen ska vara effektiv och att antalet mötestillfällen ska vara rimligt. 7. 2 Nämnd Man kan ändra landstingets/regionens organisation och inrätta en nämnd med ansvar för de näringslivsfrågor som tas över från länsstyrelsen. Såvitt jag har förstått handlar detta förslag i första hand om att nämnden ska hantera 1:1 medlen. Regionstyrelsen ska även i detta alternativ vara den huvudansvariga för att leda arbetet med utvecklingen i regionen. Utformningen av nämnden kan antingen vara en gemensam nämnd eller en region-/landstings nämnd, i likhet med kollektivtrafiknämnden. I diskussionen har framförts att den strategiska kommunberedningen kan ha en koppling både till den nya nämnden och till kollektivtrafiknämnden. Länssamråd är ett viktigt komplement för samverkan i dessa frågor även fortsättningsvis. En gemensam nämnd ska rimligen bemannas med samma företrädare som man tänker sig i den strategiska beredningen, d v s ledande företrädare för kommunerna och regionen. Med en sådan bemanning skulle man kunna tänka sig att den gemensamma nämnden får ett uppdrag att tillika vara strategisk kommunberedning. Nämnden har i så fall två olika uppdrag och man kan på det sättet minska administration och sammanträdestillfällen. 8. Huvudalternativet för samverkanslösningen En strategisk kommunberedning beredning för regional utveckling Det finns för och nackdelar med alla alternativa samverkanslösningar. Alla redan bildade regionkommuner har inrättat någon form av strategisk kommunberedning knuten till regionstyrelsen. Utifrån förda diskussioner i Västmanland, tycks det finnas ett starkt stöd för den typen av lösning. I ett senare skede bör man då diskutera om den strategiska beredningen ska benämnas Strategisk kommunberedning eller om namnet Beredning för regional utveckling bättre svarar mot uppdraget. Denna diskussion behöver föras kopplat till en diskussion i landstinget om en eventuell förändring av landstingsstyrelsens nuvarande beredning för regional utveckling. På pappret skulle kommunerna få den största påverkan på de gemensamma frågorna genom en gemensam nämnd. Företrädare för kommunerna skulle ha beslutsmakten tillsammans med företrädare för regionen. Men det finns formella problem med att

8 (10) inrätta en gemensam nämnd där beslut fattas om näringslivsfrågor, inklusive fördelning av de så kallade 1:1-medlen från staten. Formellt får man inte lägga dessa beslut i en gemensam nämnd, då statens ansvar lämnas över till regionen inte till kommunerna och regionen. Förmodligen går det att lösa detta genom att skriva in i reglementet att nämndens beslut är villkorade av att de konfirmeras i styrelsen. Det blir också formellt regionen, förmodligen regionstyrelsen, som har ansvaret för återrapporteringen till staten. Frågan är då vilken skillnad i makt nämnden får i förhållandena till alternativet med att frågorna hanteras i en beredning. Den av kommunerna eftersträvade möjligheten till påverkan kan regleras utan att gå via en nämnd. Man kan genom regionstyrelsens reglemente styra att beslut om näringslivsfrågor ska föregås av beredning i kommunberedningen, samt att beredningens rekommendationer ska vara styrande. Man kan även i samverkansavtalet mellan regionen och kommunerna ytterligare förtydliga respektive parts ansvar för och delaktighet i de gemensamma frågorna. Inrättande av en region- landstingsnämnd för motsvarande frågor som de beskrivna för den gemensamma nämnden skulle innebära en särskild markering av dessa frågor. Men ur inflytandesynpunkt blir det ingen skillnad för kommunerna jämfört med en beredning. Förhållandena blir desamma som i samverkan kring kollektivtrafikfrågorna. Nämnden fattar besluten och man kan ha samråd i en beredning knuten till nämnden och därtill länssamråd. Ett alternativ, som inte har diskuterats, är att bilda en nämnd med ansvar för såväl kollektivtrafik som för näringslivsfrågor alternativt infrastrukturfrågor i ett vidare perspektiv. Fördelen skulle vara att kollektivtrafikfrågorna skulle hanteras i ett större sammanhang och att det skulle vara mer effektivt med en nämnd istället för två. Nackdelen skulle vara att det blir otydligt på vilket sätt regionstyrelsen tar ledartröjan i det regionala utvecklingsarbetet. Slutsatsen utifrån dessa resonemang blir att huvudalternativet till samverkansorganisation är att inrätta en strategisk kommunberedning knuten till regionstyrelsen. I reglemente och samverkansavtal regleras krav på beredning före beslut och hur parterna ska ta sitt respektive ansvar inför beslut och efter beslut. Ledamöterna i kommunberedningen ska representera sin huvudman, det vill säga kommunen respektive regionen. Det är viktigt att det blir tydligt att ledamöterna får den rollen och också tar det ansvaret. Det finns en risk med att välja ledamöter utifrån att man representerar majoritet och opposition, eller partierna. Dels leder det till otydlighet i företrädarskap och dels riskerar det att bli en stor församling som i sig späder ut ansvarstagandet. Huvudförslaget är med hänvisning till detta att beredningen utgörs av alla kommunstyrelsers ordförande tillsammans med regionstyrelsens presidium. För att åstadkomma delaktighet och bred förankring i sakområdena bör ordförande/motsvarande sakansvariga adjungeras till beredningen när deras frågor diskuteras. 8. Arenor för ett brett utbyte behövs Det finns även fortsättningsvis ett stort behov av erfarenhetsutbyte, samverkan och inspiration inom de olika sakområdena som idag hanteras inom VKL och dess beredningar. Regionen behöver utveckla fora för den typen av utbyte, exempelvis

9 (10) presidiekonferenser och andra seminarier, studiebesök mm. Det behöver också finnas utrymme för att, precis som i VKLs beredningar, diskutera och driva gemensamma projekt. Det finns fördelar med att ha fasta beredningar för sakfrågorna. Det skapar en stabilitet och bygger förtroende när man har en kontinuerlig och reglerad samverkan. Samtidigt behöver man utveckla en mer tvärsektoriell samverkan i regionen. Det är uppenbart att väldigt många frågor/uppgifter hänger ihop och påverkar varandra och kraften i den regionala utvecklingen. Det kommer även bli viktigt att prioritera vissa frågor över tiden för att få kraft och genomföra förslag som driver utvecklingen i länet. Det betyder att det kan behövas olika grupperingar som arbetar under olika perioder över tiden. Huvudförslaget är därför att den strategiska beredningen tillsätter tillfälliga sakberedningar efter behov. Som en övergångslösning inför mandatperioden 2018-2022 kan man lyfta in VKLs beredningar under den strategiska kommunberedningen. Då får man drygt ett år på sig att prova om det behövs fasta beredningar även fortsättningsvis, eller om det skulle fungera bättre med enbart tillfälliga beredningar. 10. Landstingets förtroendemannaorganisation Landstinget behöver se över sin organisation för att se till att de regionala frågorna kommer in i strukturen på ett bra sätt. Under landstingsstyrelsen finns det två beredningar, Beredningen för folkhälsa och sjukvård samt Beredningen för regional utveckling. De båda beredningarna under landstingsstyrelsen måste förmodligen tas bort eller få ett justerat uppdrag i den framtida regionen. I bilagorna 5 och 6 finns landstingets organisationsskiss och en beskrivning av de båda beredningarnas uppdrag. 11. Några tankar kring tjänstemannaorganisationen Tjänstemannaorganisationen ska utformas så att den stödjer beredning och verkställighet av politiska beslut. Därmed följer att de för landstinget/regionen tillkommande uppgifterna som överförs från länsstyrelsen och VKL ska bemannas med adekvat kompetens med fördel från länsstyrelsen och VKL. De landsting som tidigare övertagit det regionala utvecklingsansvaret och vidareutvecklat det regionala ledarskapet genom att införliva regionförbundens resurser och kompetens har tillförts många medarbetare. Det är viktigt att notera att i jämförelse med dessa kommer det i Västmanland att vara ett betydligt mindre resurs- och kompetenstillskott. En satsning på de gemensamma utvecklingsfrågorna i länet kommer sannolikt att kräva att ytterligare kompetens och resurser prioriteras i framtiden. Även på tjänstemannasidan behöver en samverkansstruktur byggas upp som stödjer den politiska samverkansstrukturen. Kopplat till den strategiska kommunberedningen bör en strategisk chefsgrupp bestående av regiondirektör och alla kommundirektörer/-chefer etableras, under ledning av regiondirektören. Denna konstellations uppgift är att säkerställa den gemensamma beredningen av ärenden inför den strategiska kommunberedningen. Gruppen utser också de projekt- /arbetsgrupper som kan behöva formeras för att säkra beredning, samordning och verkställighet/uppföljning på kommun- och regionsidan.

10 (10) I den mån den fortsatta processen skulle leda till att man i den politiska strukturen behåller fasta och eventuellt kompletterar med tillfälliga beredningar kopplat till olika sakområden, bör chefsgruppen utse de tjänstemannakonstellationer som ska säkra tjänstemannastödet till beredningarna. Dagens samverkansstruktur på tjänstemannasidan utgörs av ett stort antal tjänstemannanätverk som i många avseenden har ett stort värde såväl för de ingående tjänstemännen som för verksamhetens utveckling. Erfarenheterna från arbetet i befintliga nätverk och projektgrupper ska användas då man utvecklar samverkan på tjänstemannasidan. Den strategiska chefsgruppen bör ansvara för att tydliggöra uppdrag, syfte och mål med nätverken samt leda, samordna och följa upp arbetet inom definierade samverkansområden. 12. Behov av förändringar i kommunerna Det finns förmodligen ingen anledning att tro att kommunerna behöver ändra i sina respektive organisationer med hänvisning till samarbetet i regionen. Däremot finns det säkert anledning att även kommunerna ser över sina arbetsprocesser så att de gemensamma frågorna som man ska samverka kring i regionen får ett effektivt flöde. Inte minst finns det skäl till att fundera på hur kommunernas företrädare i samverkansorganet får möjlighet att diskutera aktuella samverkansfrågor i kommunen innan det regionala samverkansorganet har sina möten. Det är viktigt att kommunens hållning i de aktuella frågorna är väl förankrad i kommunen och att det också finns utrymme för återkoppling från samverkansorganets ställningstagande. Processmässigt är det viktigt att samverkansorganets rekommendationer och beslut får ett effektivt och tydligt genomförande hos såväl regionen som kommunerna. 13. Beskrivning av RUP-processen Styrgruppen har framfört önskemål om att få arbetsprocesserna för regionens olika uppgifter beskrivna. En första sådan beskrivning är RUP-processen som finns i bilaga 7. Processen är utformad för att få till stånd en bred dialog i hela länet, ge utrymme för samråd lokalt, ge möjlighet att samordna RUPen med kommunernas planering och beslutsprocess och också få till stånd en stark delaktighet/förankring med näringsliv och andra organisationer. Beskrivningen ska inte betraktas som ett slutligt förslag. RUP-processen och övriga arbetsprocesser behöver diskuteras och utvecklas i det fortsatta förberedelsearbetet. 14. Vision och mål för regionen får komma i nästa steg Arbetet med att utveckla visionen och mål för regionen har hittills inte prioriterats av styrgruppen. När man närmar sig beslut kring uppgifter och samverkansorganisation och dialogen med länsstyrelsen är startad är det dags att parallellt diskutera vision och mål. Mona Boström