Dyslexi- Det dolda handikappet

ISB Institutionen för samhälls- och beteendevetenskap Dyslexi- Det dolda handikappet Dyslexia-the hidden handicap Av: Veronica Bergström Examensarbete i lärarprogrammet 10 poäng Ämnet Pedagogik HT 2006 Handledare: Ilona Antal-Lundström Examinator: Bosse Jonsson

Sammanfattning Veronica Bergström Dyslexi-Det dolda handikappet Dyslexia-The hidden handicap HT 2006 31 sidor Syftet med detta arbete har varit att undersöka hur man på bästa sätt ger elever med dyslexi, läs- och skrivsvårigheter, en god skolgång. Jag valde att använda den kvalitativa metoden eftersom jag tror att djupgående intervjuer ger bäst resultat. Intervjuerna spelades in på band och sammanställdes sedan. För elever med dyslexi och läs- och skrivsvårigheter är det viktigt att hjälp sätts in i god tid. Om en person med läs och skrivsvårigheter får hjälp vid tidig ålder kan dyslexin förebyggas. För att hjälpa dessa elever till en god skolgång krävs att man ser till eleven, till barnet. Det är barnet som ska stå i det främsta rummet. Som lärare och pedagog krävs att man sätter in rätt material, material som är anpassat för individen. Kompenserande material bör användas så mycket som möjligt i elevernas undervisning. Arbetet med dyslexi och läs- och skrivsvårigheter har förbättrats de senaste åren, eftersom man har blivit mer medveten om handikappet. Forskningen utvecklas och med hjälp av den nya moderna tekniken kan man undersöka sådant man tidigare inte kunnat. Utvecklingen går framåt och det kommer hela tiden nya forskningsrön och förbättrade hjälpmedel för människor med läs- och skrivsvårigheter. Men det finns fortfarande mycket kvar att uppnå. Med erfarenheter och kännedom om begreppet dyslexi kan man förändra den negativa bilden och stärka de drabbades självförtroende. Nyckelord: Dyslexi, forskning, hjälpmedel, intervjuer

Innehållsförteckning 1 Inledning... 1 1.1 Forskningsfrågor...2 1.2 Avgränsningar...2 2 Teoretisk referensram... 2 2.1 Skriftspråkets historia...2 2.2 Begreppet dyslexi...2 2.3 Kännetecken för dyslexi...6 2.4 Hur gör man när man ska undervisa en dyslektiker...8 3 Tidigare forskning... 9 3.1 Bakomliggande orsaker till dyslexi...10 3.2 Forskning inom neurologi (Hjärnforskning)...11 3.3 Experiment med möss...12 3.4 Essentiella fettsyror...12 3.5 Kompensation för dyslektiker...12 4 Metod... 17 4.1 Urval...18 4.2 Etik...18 5 Resultat... 19 5.1 Elevintervjuer...19 5.2 Intervju med en vuxen dyslektiker...20 5.3 Lärarintervju...21 5.4 Speciallärarintervjuer...22 6 Analys... 25 6.1 Hur hjälper man elever med dyslexi till en god skolgång?...25 6.2 Vad är dyslexi för någonting?...27 6.3 Orsaker och åtgärder...28 7 Förslag till vidare forskning... 29 8 Diskussion... 29 8.1 Avslutande tankar...31

1 Inledning I dagens moderna samhälle blir det allt viktigare att kunna läsa och skriva. Vi lever i en tid under utveckling, där allt blir mer datoriserat. Samtidigt krävs att du har goda kunskaper i läsning och skrivning. I skolan kräver man goda kunskaper i läsning och skrivning i alla förekommande ämnen. Även i praktiska ämnena som hemkunskap och slöjd krävs att man kan läsa instruktioner och följa recept. I arbetslivet finns det nästan inga arbeten som inte kräver läs- och skrivkunnighet. En direkt översättning av ordet dyslexi betyder svårigheter med ord. Dyslexi eller läs- och skrivsvårigheter är idag Sveriges vanligast förekommande handikapp. Ca 5-8 % av Sveriges befolkning har dyslexi. För människor med dessa svårigheter innebär detta ett dolt handikapp som inte syns utanpå. Svårigheter att läsa och skriva innebär också svårigheter att fungera i samhället. Allmänhetens, skolans och föräldrarnas syn på dessa människor har stor inverkan på hur deras framtida liv kommer att te sig. Många som lever med dyslexi ogillar att skriva, många har inte ens läst en bok, många har också svårt att läsa och tala högt inför andra. De kan även uppfattas som dumma och därför få dålig självbild samt dåligt självförtroende. Känslan av att inte duga och att vara dum i huvudet är en vanlig tankegång hos dessa människor. Ordet dyslexi har hos många en negativ klang. Oftast är det inte personen som drabbas som gör det till ett handikapp, utan miljön och omgivningens tankar och åsikter som bidrar. Många skäms så mycket för sina läs- och skrivsvårigheter att de försöker dölja det för sin omgivning hela livet. Idag har den som har diagnostiserad dyslexi och studerar på högskola eller universitet rätt att få kurslitteratur inläst på band, liksom längre tid vid tentamen och alternativa examinationsformer. Den rätten saknar elever som läser på grundskole- och gymnasienivå. Man förutsätter att elever med grava läs-och skrivsvårigheter ska klara sig igenom skolan ändå. Under utbildningens gång har jag kommit i kontakt med begreppet dyslexi och därför bestämde jag mig för att utforska ämnet mer ingående, då jag anser att det är av stor vikt att ha goda kunskaper i detta ämne. Dyslexi går att kompensera för alla som är motiverade och känner eget ansvar. Men det gäller att aldrig ge upp! Endast den blir besegrad som stannar på halva vägen. Erövring av språket kräver tid, tålamod och envishet och sist men inte minst. Arbete, arbete och åter arbete! /Sigrid Madison (Ur Dyslexi, vad är det? Vad kan vi göra?) 1

1 Syfte Syftet med detta examensarbete är att ta reda på hur man på bästa sätt hjälper elever med dyslexi och andra läs- och skrivsvårigheter till en god skolgång. 1.1 Forskningsfrågor Jag har valt följande forskningsfrågor till detta arbete: Vad gör lärarna, speciallärarna för att underlätta inlärningen hos elever med dyslexi? Hur tycker eleverna att hjälpmedlen fungerar? 1.2 Avgränsningar Jag har valt att fokusera på barn i låg- och mellanstadiet, som har dyslexi och andra läs- och skrivsvårigheter. Anledningen till detta är att det är på låg- och mellanstadiet som jag har tänkt arbeta i framtiden. Jag kommer inte att ta upp dyslexi för tvåspråkiga barn i detta arbete. 2 Teoretisk referensram 2.1 Skriftspråkets historia Idag är det viktigt att kunna läsa och skriva, men skriftspråket är enligt Hellman (2000) historiskt sett en relativt ny företeelse. Språket har funnits i ca 5000 år. Samuelsson (2002) tycker att det är viktigt att poängtera att under de 4800 år som skriftspråket har utvecklats har denna möjlighet gett en mycket liten andel av ett lands befolkning tillgång till det. Av världens alla talade språk är det bara 15 % som har en skriven form. Majoriteten av alla världens språk finns endast som talspråk. Av alla världsspråk har ca 1000 ett skriftspråk. Med tiden har det blivit allt viktigare att människor ska kunna läsa och skriva. Idag publiceras ca 20 tidskrifter runt om i världen där man koncentrerar sig på läs- och skrivforskning. Samuelsson (2002) skriver att kraven på läs- och skrivfärdigheter har ökat och idag är mycket högt ställda i samhället. Han skriver också att man beräknar att andelen som har läs-och skrivsvårigheter i de flesta länder med ett alfabetiskt skriftsystem är så hög som 10-15 % hos både barn och vuxna. Samuelsson (2002) skriver vidare att dyslexi är den vanligaste förekommande formen av läsproblem bland elever i Sverige. Han menar att de undersökningar man genomfört i Sverige inte har haft möjlighet att uppskatta hur vanligt förekommande dyslektiska läsproblem är i förhållande till läsförståelse. Samuelsson (2002) menar att man behöver studera en hel population av barn eller vuxna för att få svar på den frågan. När man talar om population kan det vara alla elever på en skola, i en kommun eller i ett land. 2.2 Begreppet dyslexi Nedan kommer olika forskares och författares definitioner av begreppet dyslexi: Man har haft kunskaper om dyslexi sedan slutet av 1800-talet. Men det var först under mitten av 1900-talet som begreppet började utvecklas på allvar. Dyslexi är Sveriges vanligast förekommande handikapp. Ordet dyslexi kommer av det grekiska ordet dyslexia. dys 2

betyder svår och Lexis betyder tal, ord. Vilket om man översätter dyslexi till svenskan, betyder svårigheter med ord. Dyslexi förekommer i alla kulturer. Problemet har främst väckt uppmärksamhet i samhällen där information och kunskap sprids genom det skrivna ordet och där många arbetsuppgifter kräver läs- och skrivförmåga. I sådana samhällen har man förväntningar på sig att äga dessa färdigheter, varför problemet då blir synligt just i dessa samhällen (Strömbom 1999). I svenskan använde man tidigare begreppet ordblind, men för många människor hade den definitionen en negativ klang, varför man numera använder begreppet dyslexi. Ordblindhet har av många också felaktigt förknippats med att det har med synen att göra. Enligt Lundgren och Ohlis (2003) är det 5-8 % av Sveriges befolkning som har dyslexi. Det betyder att ungefär 500 000 personer i vårt land skulle vara dyslektiker (Strömbom 1999). Man brukar säga att 2-3 elever i varje klass har det avsevärt mycket svårare än sina kamrater med ord och bokstäver. Dyslexi blev klassat som ett handikapp först år 1990. Det finns olika definitioner på vad dyslexi är för något. Enligt Lundgren och Ohlis(2003) är definitionen för dyslexi följande: Dyslexi är en av flera distinkta inlärningssvårigheter. Det är en specifik, språkligt baserad, medfödd störning, som kännetecknas av svårigheter att avkoda enskilda ord, vilket i sin tur vanligen beror på nedsatt fonologisk förmåga. Dyslexi visar sig genom språkliga problem av olika svårighetsgrad. Ofta ses, förutom lässvårigheter, ett tydligt problem med stavning och skrivning. (s.10) Strömbom (1999)skriver följande om vad dyslexi är: Dyslexi eller ordblindhet är en konstitutionellt betingad typ av läs-och skrivsvårigheter, som beror på vissa avvikelser i hjärnans struktur. För att betona problemets speciella karaktär kallas det även specifika läs-och skrivsvårigheter. Dyslektiker har väsentliga svårigheter att lära sig läsa och skriva. (s.13) Strömbom(1999) skriver vidare: Dyslektikers läs- och skrivsvårigheter har sin orsak i bristande förmåga att se sambandet mellan det talade och det skrivna språket; att förstå att talspråket består av serier av språk- eller talljud, som i skrift representeras av olika bokstäver. För dem utgör inte bokstäverna och orden automatiskt symboler som förmedlar textens innehåll. (s.15) Strömbom (1999) skriver också att dyslektiker oftast har svårt att förstå vad de läser. Eftersom själva avkodningen tar så långt tid för en dyslektiker är det svårt att samtidigt koncentrera sig på att förstå textens innehåll. Riddick (1996) skriver att det fortfarande inte finns en definition kring dyslexi som alla kan enas om. Men det finns en definition som man använder i de flesta delar av världen. Definitionen är framtagen av The World Federation of Neurology 1968 och lyder: Dyslexia is a disorder manifested by difficulty in learning to read despite conventional instruction, adequate intelligence and sociocultural opportunity. It is dependent upon fundamental cognitive disabilities which are frequently of constitutional origin. (s. 3) Enligt Fylking(2003) definieras dyslexi så här: Barn, som har specifika läs- och skrivsvårigheter (dyslexi), har svårt att utveckla ett effektivt och automatiskt igenkännande av först bokstav - ljud och sedan identifiering av orden, vilket innebär att dessa barn har stora svårigheter att uppnå automatisk ordavkodning vid läsning. (s.200) 3

Fylking (2003) skriver också att ju tidigare man upptäcker dessa barn som är i riskzonen. Desto större är chansen att de får rätt stöd och hjälp, så att de inte utvecklar läs-och skrivsvårigheter. Enligt Madison (1999) är det omöjligt att ge en entydig definition av dyslexi eftersom det finns många olika svårigheter hos de personer som drabbas. Enligt Strömbom (1999) har en dyslektiker oftast ingen klar bild av hur orden ser ut, hur de är uppbyggda eller vilka bokstäver de består av. Därför blir många ord inte bara fellästa utan även felstavade. Enligt Lundgren och Ohlis (2003) kan följande faktorer spela in då man delar in elever i läsoch skrivsvårighets grad, dessa faktorer kan man även använda sig av för att hjälpa eleverna. Mognad- En del elever som utvecklar läs-och skrivsvårigheter mognar sent, vilket inte betyder att man ska vänta och se. Forskning visar att 80 % av de barn som har stora svårigheter i årskurs två, fortfarande har det i årskurs nio. Eftersom dyslexi visar sig i problem med att uppfatta ordningsföljder, riktningar, höra skillnader på närliggande ljud, auditivt och verbalt närminne o.s.v. kan man redan på barnavårdscentralen och i förskolan upptäcka barn som har dessa svårigheter. Barn får extra stimulans i form av språklekar som utvecklar den fonologiska medvetenheten. Systematisk träning i språklig medvetenhet för samtliga barn i förskolan har visat sig ge bra resultat. Erfarenhet- Läs- och skrivsvårigheter har två delar. Dels primära funktionsnedsättningar, men också sekundära emotionella följdverkningar som uppstår då eleven upptäcker att det som fungerar för klasskamraterna inte fungerar lika självklart för honom/henne. Om man misslyckas för många gånger drar man slutsatsen att man är dum och att det inte är någon idé att anstränga sig. Det innebär att små problem blir stora om de inte uppmärksammas i tid. Att avvakta och se eller att allt för ensidigt rikta uppmärksamhet och resurser enbart på elever som har stora svårigheter, är alltså ingen framkomlig väg. Målet bör vara att varje lärare ska vara väl medveten om och ha beredskap att möta dessa elever i den pedagogiska situationen. Undervisning- De flesta barn lär sig läsa och skriva utan större problem med hjälp av olika pedagogiska metoder, ibland även på egen hand. För barn med dyslektiska anlag kan det vara avgörande för framtiden med rätt pedagogik och ett lagom högt tempo som gör att de får grunden ordentligt lagd. Oftast innebär detta att eleven inte har läsverktyget i sin hand när det är dags att börja använda det för inhämtande av kunskap. Om dessa elever inte får kompensatoriska hjälpmedel och anpassade läromedel, hamnar de snart efter i ämne efter ämne, trots att de har intellektuella förutsättningar för att lyckas. Av de negativa erfarenheterna bryts självförtroendet snart ner, motivationen avtar och eleven tvingas in i beteenden som kan yttra sig i att de blir stökiga eller helt enkelt att de börjar dra sig undan. Motivation- Det bästa sättet att bekämpa svårigheter är att själv vara motiverad. Motivationen kommer inte på beställning. Den som har svårt att läsa undviker att läsa eftersom arbetsinsatsen är för stor i förhållande till resultatet. Om man då ger eleven arbetsuppgifter som motsvarar deras förmåga på ett rimligt sätt, samt ett positivt undervisningsklimat kan man bidra till att skapa motivation istället för att göra eleven omotiverad. Man måste som lärare och andra som befinner sig i elevens omgivning förstå behoven och kunna se möjligheterna. 4

Kompensation - Under 50-60 talen fick många elever med läs- och skrivsvårigheter stöd och träning hos speciallärare. Många lämnade trots detta skolan med stora problem. Idag har man tack vare den nya tekniken, lyckats vända trenden med hjälp av datorstöd och inlästa läromedel. Den nya tekniken innebär att eleven kan ta till sig kunskap och formulera sig i skrift trots problem med stavning och läsning. Bemötande- På 70 och 80-talet försummades många elever med läs- och skrivsvårigheter. Detta gjorde att man gav dessa elever stämpeln svaga och svagpresterande. Men elever som har läs-och skrivsvårigheter är inte svaga i allmänhet. Eleverna kan däremot bli svagpresterande om de inte ges rätt förutsättningar att visa vad de kan. Tyvärr blir vi alltför ofta vad omgivningen förväntar sig av oss. Den svenska dyslexiföreningen har sammanställt en modell för utredning av läs- och skrivsvårigheter (2006) och där står följande: Det är viktigt att läraren Identifierar elev med läs-och skrivsvårigheter och känner till hur läs- och skrivsvårigheter yttrar sig reagerar när elev har dessa svårigheter och inte tror att det mognar bort agerar professionellt, d.v.s. ser till att utredning utförs och åtgärdsprogram upprättas (s.2) I samma utredningsmodell står även: Oavsett orsak skall alla elever vars läs-och skrivförmåga inte utvecklas på ett åldersadekvat sätt få den hjälp de behöver. (s.4) Lundgren och Ohlis (2003) skriver också att det inte finns någon enkel förklaring till orsakerna bakom läs och skrivsvårigheter. Skollagen anger att särskilt stöd ska ges till elever i behov av särskilt stöd. En elev bör få stöd så fort man upptäcker att eleven har svårigheter av något slag. För att hjälpen ska bli effektiv måste skolan kartlägga vari svårigheterna ligger. Föhrer och Magnusson (2003) skriver att många personer med läs- och skrivsvårigheter och dyslexi aldrig blir skickliga läsare eller ens funktionella läsare. Von Euler(1992) skriver: Vi vet att praktiskt taget alla med dyslexi kan hjälpas fram till en god läs-och skrivförmåga och att detta går lättare ju tidigare i livet som hjälpen sätts in. (s.5) Läroplanen Lpf 94 I läroplan för de frivilliga skolformerna (Lpf 94) står att det offentliga skolväsendet vilar på demokratins grund. Verksamheten i skolan ska utformas i överensstämmelse med grundläggande demokratiska värderingar och att var och en som verkar inom skolan ska främja aktning för varje människas egenvärde och respekten för vår gemensamma miljö. Skolans uppgift är även att varje enskild elev ska finna sin unika egenart. Skolans undervisning ska vara saklig och allsidig. Undervisningen ska anpassas efter varje elevs förutsättningar och behov. Man ska även ta hänsyn till elevers olika förutsättningar, behov och kunskapsnivå. I läroplanen för de frivilliga skolformerna står även att man måste ägna särskild uppmärksamhet åt de elever som har svårigheter med att nå målen för utbildningen. Man poängterar också att man inte kan göra undervisningen lika för alla på grund av detta. Skolans utbildning ska också främja elevernas utveckling till ansvarskännande människor. 5

Skolan ska även stärka elevernas tro på sig själva och ge dem framtidstro. Det står också att varje elev ska möta respekt för sin person och sitt arbete. Läraren skall utgå från varje enskild individs behov, förutsättningar, erfarenheter och tänkande stärka elevernas vilja att lära och elevens tillit till den egna förmågan ge utrymme för elevens förmåga att själv skapa och använda olika uttrycksmedel stimulera, handleda och ge särskilt stöd till elever som har svårigheter samverka med andra lärare i arbetet för att nå utbildningsmålen organisera och genomföra arbetet så att eleven utvecklas efter sina egna förutsättningar och samtidigt stimuleras att använd och utveckla hela sin förmåga (Lpo 94 s 14) 2.3 Kännetecken för dyslexi Enligt Strömbom (1999) är dyslektiker inte en homogen grupp. De har alla olika typer av läsoch skrivsvårigheter. Eftersom alla människor är individer och alla är olika, varierar symtomen från individ till individ. Det finns många olika symptomer på dyslexi men en dyslektiker visar sällan alla typiska kännetecken. Strömbom (1999) menar att man bör identifiera dyslexi som en kombination av olika symptom som regelbundet framträder tillsammans. På www.dyslexi.info ger man exempel på sådant som man bör vara uppmärksam på om man misstänker att en elev har dyslexi. Några kännetecken på dyslexi när det gäller läsning: Läser långsamt, trevande eller hackigt Läser alltför fort och gissar eller stannar upp och läser om Utelämnar eller läser fel på småord Gör tillägg(helt - helst) eller vänder hela ord (som -mos) Sammanblandning av b och d Några kännetecken på dyslexi när det gäller att skriva: Är osäker på bokstävers form och ljud Utelämnar vokaler och kastar om konsonanter Utelämnar ändelser och glömmer prickar och ringar Spegelvänder bokstäver och siffror Har osäker och svårläst handstil Sammanblandning av b och d Sammanblandning av höger och vänster, öst och väst En dyslektiker visar inte alla dessa symtom, det gör ingen dyslektiker men om man känner igen ett flertal av ovanstående exempel ska man undersöka om skolsvårigheterna kan ha samband med dyslexi. Man skriver också att det finns två typer av dyslexi, auditiv och visuell. 6

Auditiv dyslexi: Auditiv dyslexi betyder att dyslektikern inte hör skillnaden på ord och orddelar. Det gör att de läser bättre än vad de stavar. Genom den försenade talutvecklingen så märker man på ett tidigt stadium, redan i förskolan, om barnet lider av auditiv dyslexi. Man ska helst söka hjälp hos en logoped så tidigt som möjligt och undvika att tala "barnspråk" med barnet. Som auditiv dyslektiker har man oftast: - Försenad talutveckling - Svagt ordminne - Litet ordförråd - Dålig urskiljningsförmåga Visuell dyslexi: Visuell dyslexi betyder att dyslektikern har problem att "se" orden. Det är ofta de som kastar om bokstäver och siffror. Andra kännetecken är att de använder sig av ett fonetiskt stavningssätt, exempelvis Salm istället för Psalm. Den text en visuell dyslektiker skriver kan se slarvig ut eftersom många hoppar över stor bokstav i början av meningar och skriver små bokstäver om vart annat. Visuella dyslektiker delar också ofta sammansatta ord. I och med att dyslektikerna behöver mycket energi för att läsa tappar de lätt koncentrationen och börjar gissa vad det står. (www.dyslexi.info) Enligt Strömbom (1999) visar en dyslektiker symptom på både auditiv och visuell dyslexi men det är oftast så att en av typerna är mer dominant. Författaren skriver vidare att man först genom speciellt utarbetade tester kan avgöra om en person har dyslexi, eller om läs- och skrivsvårigheterna är av en annan typ, samt fastställa svårighetsgraden. Barn med dyslexi har ofta: Svårt att uppfatta hur ord är uppbyggda av enskilda språkljud Svårt att uppfatta ordningsföljden av språkljuden i ord. Svårt att förstå sambandet mellan det talade ordet och bokstäverna i skrift (men inte svårt att förstå ordet!) I förskolan bör man vara observant på barn som: Har svårt att uppfatta rim Har svårt att säga efter lite krångligare ord har svårt att urskilja ljud i ord inte talar rent har ett enkelt språk har läs- och skrivproblem i släkten Några tecken på läs- och skrivsvårigheter kan vara om eleven: är osäker på bokstävers ljud är osäker på bokstävers form 7

utelämnar vokaler kastar om bokstäver utelämnar ändelser glömmer prickar och ringar spegelvänder bokstäver lätt för att blanda ihop höger och vänster otydlig handstil svårt med multiplikationstabellen osäker om tid och datum 2.4 Hur gör man när man ska undervisa en dyslektiker Enligt Läskpärmen (2003) tränar man den språkliga medvetenheten hos barnen redan i förskolan då man med t.ex. rim, ramsor och ordlekar leker sig fram till språket. Man gör det på ett varierat och roligt sätt, vilket gör att det inte blir tråkigt eller för jobbigt för de barn som har svårt med detta. För de barn som har det extra svårt med den språkliga medvetenheten kan förskolan upprätta ett åtgärdsprogram tillsammans med barnets, elevens föräldrar. En del barn kan behöva utredas av en logoped innan åtgärdsprogram sätts in. I 6-års verksamheten förbereder man läsinlärningen genom att träna språklig medvetenhet med t.ex. Bornholmsmodellen. Om man informerar skolan om barnets svårigheter i god tid kan man sätta in stödåtgärder innan barnet hinner uppleva misslyckanden. Specialläraren eller specialpedagogen kan ge värdefull tidig träning åt barnet och skolan och föräldrarna kan hjälpa barnet på olika sätt så att självförtroendet inte behöver skadas. För att upptäcka svårigheter hos ett barn är det bra att först göra en s.k. Screening. En Screening är en sållningsmetod där man genom ett enkelt test kan se vilka elever som behöver undersökas mer ingående. Det kan användas i hela klassen samtidigt och tar inte lång tid. Specialpedagogen eller specialläraren utreder barnet, barnen som behöver mer träning. Man hittar då oftast en grupp elever som behöver hjälp under en period i de lägre årskurserna, de kan då få hjälp i mindre grupp eller enskilt. Om man sätter in insatser tidigt, kan det leda till att eleven längre fram inte behöver något stöd. Men så är det inte för alla elever, det kommer alltid att finnas elever som behöver extra stöd med stavning och läsning under sin skoltid. De kan ha en intelligens som ligger på samma nivå som sina klasskamraters men de har specifika svårigheter med att koppla ihop ljud och bokstäver. Med rätt sorts träning utvecklar även dessa elever sin läsförmåga. Men de måste också få möjligheter att lära sig de övriga skolämnena. Man kan vara duktig i att förstå logiken i t.ex. fysik, även om man har svårt för att stava. Parallellt med lästräningen kan man behöva använda andra sätt för att uppnå kunskap i olika skolämnen. För elever som är i behov av särskilt stöd bör man skriva ett åtgärdsprogram som följs upp kontinuerligt. Det är viktigt att både föräldrar och elever är delaktiga i programmet. Eleven och klasskamraterna bör få förklaringar till vad läs- och skrivsvårigheter är och information om vad man kan göra åt dem. När eleven sitter i klassrummet är det bra om den kan sitta långt fram för att lättare kunna följa med i undervisningen. Det är då också lättare för eleven att fråga läraren om det är något den inte förstår eller undrar över. Eftersom det kan vara svårt att anteckna, kan eleven få anteckningar av läraren på det som tagits upp under lektionen eller om en klasskamrat kan anteckna åt eleven. Om eleven har tillgång till egen dator slipper man fundera över stavningen, man kan rätta stavfelen med hjälp av rättstavningsprogram. För att underlätta för eleven kan man som lärare ha muntliga genomgångar och sammanfattningar. För att underlätta vid läromedel kan 8

man ge eleven möjligheter till bok inläst på band eller boken i en lättläst version. Eleven kan också behöva ha längre tid vid skriftliga prov, eller redovisa genom ett muntligt prov eller på andra lämpliga sätt. Man bör gemensamt med eleven, föräldrarna och läraren komma överens om hur läxorna ska utformas, de ska upplevas som meningsfulla för eleven. 3 Tidigare forskning De första forskningsrapporterna om vad som orsakar dyslexi kom ut för 100 år sedan. Det var en tysk ögonläkare som år 1887 först använde uttrycket dyslexi. Läkaren använde det som lässvårigheter hos vuxna patienter med hjärnskador. Redan år 1896 beskrevs dyslexi hos barn, det var av en engelsk skolläkare vid namn Morgan, men han kallade det då för wordblindness och inte för dyslexi som den tyske ögonläkaren hade gjort. På 1990-talet kom forskningen kring dyslexi igång på allvar, mycket berodde på att man inom neurobiologin hade ökat möjligheterna att undersöka hjärnan på levande människor och även då forskningen inom molekylgenetik börjat göra framsteg. Idag har forskarna kommit långt genom att man med hjälp av olika metoder kan undersöka hjärnans funktion hos levande människor. Vilket kan ge många svar på frågor kring vad som händer vid t.ex. läsning. Enligt Hoien och Lundberg (1999) finns det de som tvivlar på att dyslexi överhuvudtaget finns. De finns de som menar att dyslexi egentligen är en social konstruktion som är erhållen av socialpedagogiska maktintressen. Författarna skriver också att de måste medge att begreppet dyslexi inte är helt klarlagt och att man därför bör sätta frågetecken vid och diskutera begreppets innehåll. Trots att man forskat intensivt kring dyslexi i mer än hundra år är det fortfarande många frågor som är oklara. För många människor är det viktigt att finna svaren på gåtorna kring dyslexi. Enligt Hoien och Lundberg (1999) uppstår dyslexi oftare hos pojkar än hos flickor. Detta kan få stöd av forskaren Orton som i början av 1900-talet kom fram till att det var 3-4 gånger mer vanligt att pojkar hade dyslexi än flickor. Orton trodde att detta berodde på att pojkarna gjorde mer väsen av sig än flickorna i klassrummet, som mest satt tysta och inte märktes nämnvärt i undervisningen. Troligen börjar problemet hos pojkar redan under fosterutvecklingen, då de är mer sköra än flickor, vilket kan leda till komplikationer som resulterar i dyslexi. Enligt Stadler (1994) visar en studie att flickor mognar snabbare än pojkar, vilket gör att de får ett försprång i den verbala inlärningen. Det blir därför enklare för flickor att lära sig läsa och skriva, eftersom de har lättare för att koncentrera sig. Enligt Ahlén och Nilsson (2003) har forskning visat att ju tidigare man upptäcker barn med lässvårigheter, desto lättare är det att förebygga framtida problem med läsning och skrivning. Det är aldrig för sent att göra något åt svårigheterna. Professor Curt von Euler (1999) har skrivit en artikel som publicerats i svenska dyslexiföreningens tidskrift Dyslexi, som handlar om just forskningen kring dyslexi. von Euler (1999) skriver att forskningen kring dyslexi har blivit mer omfattande under de senaste åren, framför allt i Sverige och i våra nordiska grannländer. Stora framsteg har gjorts inom forskningen kring dyslexi. Forskningen har enligt von Euler (1999) t ex visat att dyslexi förekommer inom alla slags hemmiljöer med olika sociala, ekonomiska och kulturella förhållanden. De språkliga funktionsnedsättningarna beror inte på sociokulturella faktorer. von Euler (1999) skriver vidare att ledande dyslexiforskare nu är överens om att dyslexi oftast har sin grund i språklig funktionsnedsättning som ger fonologiska problem, bristande 9

fonologisk medvetenhet, som har en starkt ärftlig bakgrund. Man är även överens om att dyslexi inte har något med intelligens att göra! Hoien och Lundberg (1999) skriver att forskare använt sig av olika metoder i studier av dyslexi. Man har använt sig av fallstudier, jämförelser mellan dyslektiker och nomalläsare, läsnivåmatchning, longitudinella studier och experimentella studier. Det är viktigt att man studerar olika tillvägagångssätt för att få så bra kunskaper som möjligt kring dyslexiproblemet. von Euler (1999) menar att man allmänt felaktigt betecknar alla läs-och skrivsvårigheter som dyslexi. Han menar att det är viktigt att avgränsa läs-och skrivproblem med olika bakgrund från varandra, för att kunna göra goda pedagogiska insatser. Von Euler (1999) skriver även att speciallärarna måste få en vetenskapligt baserad utbildning om dyslexi, om de bakomliggande språkliga svagheterna och hur man gör för att komma till rätta med dem. von Euler (1999) skriver: De kunskaper och insikter som den internationella forskningen om dyslexi lett fram till, har öppnat nya vägar för utvecklingen av pedagogiska metoder och nya sofistikerade tekniska, datorbaserade hjälpmedel. Det finns ett betydande gap mellan den kunskap som forskningen lagt fram och den undervisning som ges på våra lärarhögskolor och därför också på de flesta skolor (s.7) von Euler (1999) menar att man för att effektivt kunna hjälpa barn med dyslexi att lära sig läsa och skriva kräver andra pedagogiska metoder och strategier, än de metoder som med gott resultat används i den vanliga läs- och skrivundervisningen. För att kunna hjälpa dessa elever behöver man en god dyslexipedagogisk kompetens som är baserad på kunskap om dyslektikernas specifika svagheter och om möjligheterna att behandla, kompensera och avhjälpa dessa. von Euler (1999) menar även att alla skolor behöver ha dyslexipedagoger med stor kompetens för att få elever att komma över sina svårigheter. Enligt Häggström och Lundberg (1994) har forskning visat att förskolebarn med en låg språklig medvetenhet får lässvårigheter i skolan. Men genom att man höjer dessa förskolebarns fonologiska medvetenhet genom planmässiga och väl tillrättalagda övningar och lekar kan man ändra detta. Författarna menar också att barn som på ett lekfullt sätt upptäcker språkets formsida och fått lära sig att känna igen rim, dela upp ord i beståndsdelar, sätta samman ord av olika delar, ger dem ett mjukare möte med skriftspråkets avkodningskrav när de sedan kommer till skolan. 3.1 Bakomliggande orsaker till dyslexi Ärftlighet Enligt Hoien och Lundeberg (1999) har människan 100 000 gener, människokroppen innehåller ca 10 triljoner celler. Varje cell har en cellkärna med 23 kromosomer med arvsmassa från både mamman och pappan. Dyslexi är ärftligt, detta har man kommit fram till genom omfattande forskning. Det är däremot inte kartlagt om eller hur dyslexi går att spåra genetiskt. När man talar om att dyslexi är ärftligt är det viktigt att man vet att det inte är själva dyslexin som går i arv, utan att det är generna som ärvs. Generna man ärver kan bidra till eller öka sårbarheten för dyslexi. Läsning är enligt Hoien och Lundberg (1999) en kulturell betingad aktivitet som inte kan påverkas av generna. Men vi vet att minne och koncentration som är basala funktioner kan inverka på läsfärdigheten. De är generna som bestämmer utvecklingen av nervsystemet och som avgör hur t.ex. minnet kommer att fungera. 10

von Euler (1999) skriver att man redan år 1950 publicerade en undersökning (i en tidskrift för Karolinska institutet) som bekräftar att dyslexi är ärftligt betingat. Författaren skriver vidare att man idag försöker hitta den gen, eller de gener, som orsakar den funktionsnedsättning som ger dyslexi. Man har dock ännu inte lyckats identifiera de avvikande generna. Om man lyckas hitta dessa specifika gener kan de i en individs DNA kanske användas för att fastställa en diagnos för ärftlig risk för dyslexi innan födseln. von Euler (1999) menar att arvsanlagens genomslagskraft alltid är beroende av miljöfaktorer. Det är aldrig fråga om antingen arv eller miljö, utan alltid om ett både och, fast i olika proportioner. Alla som bär på arvsanlag för dyslexi utvecklar inte det. Immunbiologiska och hormonella faktorer är troligen de betydelsefulla miljöfaktorerna. Lundberg (2003) skriver att olika forskargrupper har funnit kritiska områden på kromosomerna 2, 6 och 15. Forskarna är mycket intresserade av ett område på korta armen av kromosom 6. Om man i framtiden lyckas hitta dessa gener kan man kanske även göra ingrepp i arvsmassan där man byter ut de muterade generna mot normala anlag. Svensson (2004) skriver om en ärftlighetsstudie och genetisk analys, som genomfördes av forskare från Sahlgrenska universitetssjukhusets avdelning för klinisk genetik. Man undersökte familjer med hög frekvens av dyslexi. I undersökningen deltog 62 personer mellan 7-92 år. Vid denna undersökning kunde man inte fastställa ett samband mellan dyslexi och de områden som tidigare forskare bekräftat hörde ihop med dyslexi. Men man kunde se att vissa områden på kromosom 6 och 13, visade sig ha svaga samband som stämde i undersökningen med tidigare forskares resultat. 3.2 Forskning inom neurologi (Hjärnforskning) Man har undersökt hjärnor från personer som då de levde hade dyslexi. von Euler (1999) skriver att hjärnorna visade att ett antal små grupper nervceller gått vilse tidigt under fosterutvecklingen. Nervcellerna hade hamnat fel i hjärnbarken och fått onormala förbindelser sinsemellan och med andra delar av hjärnan. De flesta av dessa nervceller fanns i vänstra hjärnhalvan och mest i de områden som har betydelse för språket. von Euler (1999) skriver att åtskilliga forskare funnit att de största nervcellerna i hjärnans hörsel- och synsystem, de magnocellurära cellerna, har hämmats något i sin utveckling under fosterstadiet. Dessa cellers uppgift är att ta emot och informationsbehandla de snabbaste informationsväxlingarna. De har därigenom fått sämre förutsättningar att klara kraven på snabbhet. Detta förklarar att dyslektiker har svårt att uppfatta de snabbaste akustiska komponenterna i talet, troligen bidrar detta till de fonologiska problem som utmärker många med dyslexi. 11

3.3 Experiment med möss von Euler (1999) skriver att man har genomfört experiment på möss för att studera de neurobiologiska mekanismer som kan leda till svårigheter med viss inlärning. Man har använt sig av en speciell stam möss, med autoimmuna störningar 1. Ungefär 40 % av dessa möss har Ektopier 2 i hjärnbarken av samma slag som dem man hittat i hjärnorna från dyslektiska personer. von Euler (1999) skriver att mössen med ektopier har svårt att lära sig nya saker om man jämför med normala möss. Men om man tidigt förgyllde dessa möss tillvaro med t ex stort utrymme, stegar, gungor, karuseller och många möjligheter att aktivt utforska omgivningen, ökade deras inlärningsförmåga dramatiskt. Mössen nådde samma nivå som normala möss. Detta experiment visar att miljöns påverkan på hjärnans plasticitet (dess möjlighet att förändra funktionen i berörda delar genom intensiv träning) kunde minska mössens biologiskt betingade inlärningssvårigheter. von Euler (1999) menar att även människans hjärna har en stor plasticitet, som gör det möjligt att även hos oss ändra inlärningssvårigheter. Men det kräver träning och omfattande pedagogiska insatser. 3.4 Essentiella fettsyror Enligt en artikel ur magasinet Vital från 1998, har forskning visat att människor med olika inlärningssvårigheter ofta har svårt att ta vara på och omvandla de nödvändiga fettsyror som ingår i kroppens celler. Fettsyrorna är viktiga för synen, hörseln och inlärningsförmågan. Doktor Jacqueline Stordy (engelsk näringsforskare) har studerat dyslektiska personer och märkt en klar förbättring då man gav dem GLA (Gammalinolensyra) som är en typ av fettsyra i förädlad form. Fettsyror finns i fet fisk, inälvsmat och i grönsaker, men den här gruppen av människor har haft svårt att tillgodogöra sig detta i kosten. Enligt forskaren får dessa personer god hjälp av GLA. 3.5 Kompensation för dyslektiker Personer som har läs och skrivsvårigheter har många gånger behov av kompensatoriska hjälpmedel i undervisningen. Om man slår upp ordet kompensation i Svenska akademins ordlista får man fram ord som ersättning, gottgörelse eller utjämning. När man talar om kompensation i samband med lässvårigheter, tänker många i första hand på tekniska hjälpmedel. För många med läs- och skrivsvårigheter har den nya tekniken underlättat enormt mycket. Men fortfarande ser man kompensatoriska hjälpmedel som fusk på många håll. Man tycker att personer med läs- och skrivsvårigheter ska träna bort sina problem. Idag när tekniken utvecklas hela tiden och datorvanan ökar finns det inte längre en vattentät gräns mellan träning och kompensation. Men kompensation är mycket mer än bara teknik. Text och layout som anpassas kan också fungera kompenserande. Enligt Jacobson (2000) ger teknisk kompensation motivation till att träna upp det man har svårt med. Jacobson (2000) menar också att det är viktigt att använda sig av kreativitet och uppfinningsrikedom även i det kompensatoriska arbetet. Han skriver också att kompensation ger motivation för prestation. 1 Autoimmuna störningar Beror på fel i immunsystemet som gör att det angriper kroppsegna vävnader. Kan vara allt ifrån ofarliga till livshotande. 2 Ektopier- Vilsegångna hjärnceller. 12

God kompensation innebär att man samtidigt lär sig något. Kompensatoriska hjälpmedel ger eleverna en rättvis möjlighet att klara skolarbetet. Det är viktigt att övriga elever i klassen vet om varför en elev har speciella hjälpmedel i undervisningen. Det underlättar för eleven och övriga kamrater slipper undra varför eleven får speciell hjälp i undervisningen. För många underlättar det om man första dagen i skolan talar om för lärare och klasskamrater att man har t.ex. Dyslexi och vad det innebär. På det viset kan man förhindra att eleven blir utsatt för mobbning eller utanförskap i skolan. Jacobson (2000) menar att läsning i lässtimulerande miljöer är bästa medlet för att skaffa sig den läsförmåga som krävs för att aktivt kunna delta i samhälls- och arbetslivet. Läsk-projektet Läskprojektet är ett projekt som startades hösten 2000. Projektet är ett samarbete mellan FDB (föräldraföreningen för dyslektiska barn), FMLS (förbundet funktionshindrade med läs- och skrivsvårigheter) och svenska dyslexiföreningen. Läsk står för läs- och skriv. Syftet med Läsk-projketet är att föräldrar ska kunna få information om läs- och skrivsvårigheter, dyslexi samt få veta hur hemmet och skolan kan upptäcka och hjälpa dessa elever. Läsk pärmen uppdateras en gång per år för att hålla informatörerna uppdaterade om de senaste rönen. Ahlén och Nilsson(2003) skriver om olika hjälpmedel för dyslektiker, här nedan kommer jag att lista dessa. Talbok Från början var talboken ett hjälpmedel för personer som var synskadade men idag används den även för personer med läs- och skrivsvårigheter. En talbok är en bok som är inläst på kassettband eller cd-rom. Den inlästa texten ska överensstämma exakt med den utgivna bokens text. Talböcker är inte lättlästa men lätta att använda. Det är ett bra sätt för människor med läshinder att få tillgång till viktig information och kunskap. När man lästränar med hjälp av bok och band får man boken genom hörseln, man hör hur orden låter uppläst i lagom långsam takt, samtidigt som man ser hur ordbilderna och bokstäverna sätts samman. Om man även följer bokstäverna med fingrarna får man orden genom tre sinnen, vilket stärker läsinlärningen. Många barn lär sig att läsa med hjälp av denna metod. En talbok kan lånas på folkbibliotek och skolbibliotek av de grupper som är talboksberättigade. Till dessa hör: synskadade, hörselskadade, långtidssjuka, konvalescenter, afatiker, utvecklingsstörda, rörelsehindrade och personer med läs-och skrivsvårigheter, alltså de som har svårt eller inte kan ta del av boken i skriftlig form. Det finns både skönlitteratur och facklitteratur för barn och vuxna, samt böcker på främmande språk inlästa som talböcker. Genom talböckerna hämtas även en annan kunskap in omedvetet via öronen man läslyssnar. Omedvetet får man höra hur orden låter, skriftens rytm, huvudsats och bisats, korta och långa meningar som ökar och sänker berättartakten, ordval och formuleringar. Genom detta får eleven omärkligt ett större ordförråd och lyhördhet för språkliga nyanser, kort sagt kunskap om hur det ska låta. Detta är bra genom att man på detta sätt kan skapa ett intresse för litteratur och för läsning hos eleverna och eleverna får en chans att hänga med i kamraternas diskussioner när de talar om böcker de läst. Enligt Föhrer och Magnusson (2003) skulle gruppen svaga läsare ha stor nytta av kompenserande hjälpmedel, för att öka sin förmåga att läsa med högre hastighet, bättre läsflyt och större förståelse. De skriver även att elever som börjar använda kompensatoriska hjälpmedel säger att de klarar skolan på ett helt nytt sätt. 13

Föhrer och Magnusson (2003) skriver att man gjort en studie som handlar om användandet av talböcker. I studien deltog 200 lärare och 700 elever, med någon form av läs-och skrivsvårigheter. Studien visade bl.a. att eleverna blev intresserade av böcker och läsning och att det var viktigt för dem att kunna läsa samma böcker som sina kamrater. Många elever blev så förtjusta i talböckerna att de hellre arbetade med dem än med att träna läsning på annat sätt. Både lärare och elever tyckte att det var enkelt och roligt att använda talböckerna, eleverna fick ökad självkänsla. För de flesta elever fungerade talböckerna väldigt bra, men inte för alla. Det fanns även en del praktiska problem, som att få tag på de tryckta versionerna av talböckerna och nya talböcker, när man läst ut de gamla. Studien visade att talböcker kan ge elever med lässvårigheter tillgång till böcker de annars inte skulle kunna läsa. Intresset för böcker ökade och blev en grund för elevernas egen vilja att läsa. Studien visade alltså att det mesta med talböcker är mycket positivt överlag. Kassettbok Kassettboken är en bok som är inläst på band, cd eller cd-rom. Kassettboken behöver inte överensstämma med den tryckta boken, utan den kan vara förkortad eller innehålla omkastningar i texten. En kassettbok kan köpas i bokhandeln, man kan även låna kassettböcker på biblioteket. Talbok för lästräning Talboken är en inläsning gjord så att personer med läs-och skrivsvårigheter ska kunna använda den i lästräningen hemma eller i skolan. Bokens text är inläst i både normal läshastighet och i långsam hastighet. Daisyspelare Daisy är en förkortning för Digitalt Audiobaserat Informations System. Det är en svensk uppfinning, som sedan ett par år finns i många länder. Talböckerna läses in digitalt, vilket innebär att ca 50 timmars ljud kan lagras på en cd-romskiva. Ljudet är bättre och man kan enkelt navigera i boken och hoppa mellan kapitel, rubriker, sidor och register. För att man ska kunna läsa digitala talböcker på datorn behöver man ett speciellt läsprogram, playback 2000. Man kan beställa programmet kostnadsfritt från Talboks- och punktskriftsbiblioteket (TPB) eller ladda ner det från deras hemsida. Fördelar med Daisyspelarna är att de är av behändig storlek och mycket lätta. Spelaren är enkel att bära med sig och fungerar både med batterier och med nätström. Daisy-boken har en struktur som gör det lätt att förflytta sig mellan olika kapitel. Man kan sätta in bokmärken som är lätta att komma tillbaka till senare. Man kan också ändra talhastigheten steglöst medan man lyssnar. Föhrer och Magnusson (2003) skriver att man genom att lyssna på inläst text ger dåliga läsare tillgång till det skrivna ordet. Men detta, menar de, förbättrar inte alltid förståelsen speciellt mycket. Detta blir påtagligt när det t.ex. gäller läromedelstexter som ofta innehåller nya och ovanliga ord för läsaren. Enligt både lärare och bibliotekarier har många barn och ungdomar haft god hjälp av dessa metoder. Mycket tror man beror på att elevens motivation förbättras avsevärt. Detta menar Föhrer och Magnusson(2003). 14

Enligt www.dyslexi.info får man på högskolan sedan några år hjälp med inlästa läromedel, vilket blivit en stor framgång runt om i landet. Över 2 000 studenter med läs- och skrivsvårigheter har inläst kurslitteratur! Men denna möjlighet ges dock inte i grundskolan, gymnasiet eller på komvux! Där förutsätts att elever med läs- och skrivsvårigheter ska klara skolan ändå. Läroplanen säger; Undervisningen skall anpassas till varje elevs förutsättningar och behov. Det låter bra. Men i verkligheten lever skolan inte upp till detta. Bornholmsmodellen och Wittingmetoden Förutom dessa kompensatoriska hjälpmedel finns även andra metoder som T.ex. Bornholmsmodellen och Wittingmetoden som man också kan använda sig av för att förebygga läs- och skrivsvårigheter. Bornholmsmodellen används på många av Sveriges skolor och har visat sig fungera positivt för elever som riskerar att få läs- och skrivsvårigheter. Man använder sig av språklekar för att göra barnen redo för skriftspråket och för att bli fonologiskt medvetna. Själva idén med Bornholmsmodellen har professor Ingvar Lundberg och hans medarbetare i Umeå utvecklat. Senare översatte man materialet till danska och Jörgen Frost, Anette Amtorp och Karen Troest som alla är från Bornholm i Danmark utvecklade materialet vidare, genom att utöka med flera lekar. Bornholmsmodellen är ett systematiskt upplagt och vetenskapligt utprovat program för att stimulera och utveckla barns språkliga medvetenhet före läsinlärningen. Bornholmsmodellen ger svaga elever en motivation till att intressera sig för språk. De leker sig in i språket på ett lustfyllt sätt. Språklekarna passar för de yngre barnen, barn som går i förskoleklass eller grundskolans tidigare år. Språklekarna har också visat sig vara utvecklande för barn med annat modersmål än svenska. Språklekarna är välstrukturerade, roliga och lätta att använda. Språklekarnas positiva effekter har visat sig både i praktiken och genom ett stort antal vetenskapliga undersökningar på bl.a. Bornholm och Jylland. Boken innehåller 62 olika lekar för barnen. Man ägnar sig åt språklekarna 15-20 minuter varje dag, under 8 månader. Vissa av lekarna repeteras sedan under 8 veckor i början av skolår 1. Språklekarna är indelade i sju grupper, som övar olika områden av språket. 1. Lyssnandelekar inriktar uppmärksamheten mot ljud i allmänhet. Lekarna tränar på ett enkelt och effektivt sätt barnen i aktivt lyssnande och koncentration. 2. Rim och ramsor utvecklar förmågan att uppmärksamma ljudstrukturen i språket och att skilja mellan innehåll och form. 3. Meningar och ord utvecklar förmågan att dela upp korta och långa meningar i ord och att bli uppmärksam på olika ordlängd t ex tåg - nyckelpiga. Detta är det första steget mot att upptäcka att det som sägs kan delas in i mindre enheter. 4. Stavelser utvecklar förmågan att dela upp ord i stavelser t ex kro-ko-dil (analys) och därefter föra samman stavelserna till ett ord krokodil (syntes). Detta är ytterligare ett steg framåt som visar att vissa ord kan delas upp i mindre bitar som kallas stavelser. 5. Första ljudet i ord utvecklar förmågan att urskilja ett ords första ljud från resten av ordet. Barnen lär sig att lyssna på det första ljudet i ett ord skilt från resten av ordet t. ex n ål. Första ljudet kan också tas bort och barnen skapar ett helt nytt ord, ål. 6. Analys och syntes av fonem utvecklar förmågan att dela upp ord i fonem (språkljud) k-o (analys) och att föra samman fonemen till ett ord ko (syntes). Inte förrän barnen har klarat av de tidigare lekarna går man vidare och delar upp ord i enskilda fonem. 15

7. Betoningsövningar inriktar uppmärksamheten på språkets betoning och hur den kan varieras. Betoningslekarna är speciellt lämpliga att lekas med barn som talar och/eller läser monotont. För att uppnå bästa resultat med barnens senare läs- och stavningsförmåga bör man genomföra språklekarna på ett strukturerat sätt, ofta och regelbundet. Lekarna är upplagda för att ge gemensamma upplevelser av språket. Barnen ges möjlighet att upptäcka språket och att lyssna på formen utan att låta sig distraheras av innehållet. Läraren bör vara den ledande under denna "upptäcktsfärd". Bornholmsmodellen är även uppbyggd så att svårighetsgraden ökar successivt. En annan metod som ofta används vid hjälp för elever med dyslexi och läs- och skrivsvårigheter är Witting metoden. Witting metoden är en läs- och skrivmetod som vuxit fram under ett mångårigt samarbete med elever i olika åldrar och med olika förutsättningar. Metoden kallas också för psykolingvistisk metod. Metoden har fått namn efter grundaren Maja Witting. Den kan därför tillämpas i undervisningssituationer av varierande slag. Wittingmetoden går ut på att man stärker ett samband mellan bokstäverna och dess ljud. Man använder inte sig av någon speciell bok utan man har ett bildmaterial som består av fyra delar, lyssna, se, artikulera och forma. Det finns olika tillämpningsområden t.ex. Nyinlärning, dvs. arbete med grundläggande läs- och skrivinlärning. Man kan använda sig av nyinlärning i grundskolans första årskurser, vuxenutbildning och särskola. Ominlärning, dvs. arbete med elever med läs- och skrivsvårigheter, kan användas på alla stadier, även på vuxennivå. Förstärkning och vidareutveckling, dvs. arbete enligt metodens principer i svenskämnet i sin helhet. Kan användas på alla stadier efter läs- och skrivinlärningsskedet. Flera sinnen aktiveras i läsinlärningsprocessen med hjälp av Wittingmetoden. Vokalerna lärs in först, därefter konsonanterna. Huvudtanken är att eleverna ska ha stort inflytande över sin egen inlärning. De får göra självständighetsövningar, där läraren samtalar med barnen om vilka aktiviteter de känner sig säkra på och tycker är roliga. Målet är att lägga grunden för ett ansvarstagande över sin egen inlärning. Maja Witting har erfarenhet av att arbeta på särskola samt med barn som har läs- och skrivsvårigheter. 16

4 Metod Till detta arbete valdes den kvalitativa metoden. Stukát (2005) skriver att det kvalitativa synsättets huvuduppgift är att man vill tolka och förstå resultatet, man vill inte generalisera, förklara eller förutsäga. Denna typ av metod valdes med tanke på att man som intervjuare får en mer fördjupad kunskap än den kunskap som fås vid enkätstudier. Genom kvalitativ metod får man som forskare en direkt kontakt med informanten. Man vill med den kvalitativa metoden karakterisera eller gestalta någonting. Stukát menar även att forskarens förförståelse spelar roll i den kvalitativa metoden, dvs. forskarens egna tankar, känslor och erfarenheter har en viktig roll och ses som en tillgång vid tolkningen av resultatet. Stukát nämner begreppet öppna intervjuer i sin bok eller strukturerade samtal som han också kallar dem. Stukát menar att man försöker ta del av vardagliga erfarenheter för att få en bättre förståelse för samhällslivet. Stukát skriver att man i strukturerade intervjuer använder ett fastställt intervjuschema, där både ordningsföljden för frågorna och deras formulering är bestämda. Han menar att det finns många fördelar med dessa intervjuer, bland annat att man snabbt kan intervjua ett stort antal människor. Som intervjuare behöver man inte heller vara särskilt tränad och erfaren i intervjuteknik för att få fram ett bra resultat. Han menar att det är lätt att behandla och bearbeta denna typ av intervjuform. Stukát menar att kvalitativ forskning kan kritiseras av många eftersom resultatet av forskningen styrs mycket av vem det är som gjort tolkningen. Han menar också att mätningens tillförlitlighet ofta är osäker beroende på det oftast låga antalet undersökningspersoner, vilket begränsar eller hindrar möjligheterna till generalisering. Stukat skriver att man för att nå fram till en god förståelse av samhället försöker ta del av vardagliga erfarenheter i den kvalitativa forskningen. Han tycker att syftet med kvalitativ forskning är att upptäcka och beskriva de företeelser som finns på det studerade området. Enligt Denscombe (2000) behövs ingen större teknisk utrustning vid en intervju, man behöver ett anteckningsblock och en bandspelare och han menar att den grundläggande tekniken bygger på en färdighet som forskaren redan har, nämligen förmågan att föra en konversation. Denscombe menar att en intervju liknar en vanlig konversation men att den är mycket mer än en tillfällig konversation. Han menar att en intervju omfattar antaganden och kunskaper om situationen, vilket en vanlig konversation sällan innefattar. Denscombe skriver också att man kan misslyckas med en intervju om den inte är ordentligt planerad och ordentligt förberedd. Vid intervjuerna användes en bandspelare för att underlätta dokumentationen. Denscombe menar att en bandspelare är ett pålitligt forskningsinstrument då den registrerar förloppet på ett varaktigt sätt och ger en objektiv dokumentation av det som händer. Men han menar även att man ska tänka på att bandspelaren inte tolkar händelsen utan bara lagrar den. Denscombe skriver också att en intervjus resultat bygger på hur skicklig forskaren är på att intervjua. Alla personer som har blivit intervjuade, har blivit informerade om att de kommer att vara anonyma. När det gäller fördelar med intervjuer skriver Denscombe att man kan utforska många ämnen och följa upp frågor och undersökningslinjer under en ganska lång period. Denscombe skriver vidare att forskaren får värdefulla insikter som grundar sig på den information som samlas in och på informanternas kunskaper. Informanterna har också möjlighet att vid en intervju utveckla sina idéer, förklara sina synpunkter och identifiera vad de anser vara de viktiga faktorerna. Denscombe(2000) skriver: Intervjuer möjliggör en undersökningsinriktning som utvecklas och förändras under arbetets gång (s.162) 17