Skogsstyrelsen Årsredovisning 2015
Skogsstyrelsen, 2016 Ansvarig Greger Kjellman Projektledare Göran Eklöf Projektgrupp Johan Eriksson Kennet Kristiansson Jimmy Lundblad Richard Flyckt Ing-Marie Axelsson Foto Omslag Michael Ekstrand Grafisk produktion Annika Fong Ekstrand Upplaga 100 ex Tryckeri Taberg Media Group AB, Taberg
Innehållsförteckning Vi påverkar för effekter i skogen... 5 1 Skogspolitiken och Skogsstyrelsens uppdrag...7 2 Ekosystemtjänster och utvecklingen i skogen... 8 Skogens ekosystemtjänster... 8 Trädråvara med bioenergi... 9 Avverkning och tillväxt...9 Föryngring och röjning...10 Skogsgödsling...11 Miljöhänsyn vid föryngringsavverkning... 11 Hänsyn till naturvärden... 12 Hänsyn till forn- och kulturlämningar... 13 Livsmedel och naturupplevelser...15 Skogsbruk och ren... 15 Skogens upplevelsevärden... 15 Skador på skog...16 Betesskador... 16 Stormskador... 17 Skadeinsekter och -svampar... 17 Vatten och mark... 17 Skogens vatten och våtmarker... 17 Övergödning och försurning... 18 Biologisk mångfald och gynnsam bevarandestatus... 18 Övergripande slutsatser... 19 3 Ledning och styrning... 22 Organisation...22 Verksamhetsstrategi...22 Målbild: Den hållbart nyttjade skogen Skogsstyrelsen som sektorsmyndighet...22 Målbild: Den nöjda kunden Skogsstyrelsen som kundorienterad myndighet...23 Målbild: Den effektiva organisationen Skogsstyrelsen som professionell myndighet...23 Målbild: Den goda arbetsplatsen Skogsstyrelsen som attraktiv arbetsgivare...23 Målstyrning...23 Intern styrning och kontroll...23 Verksamhetssystemet...23 Processorienterat arbetssätt...23 Riskhantering...24 Miljöledning...24 Informationssäkerhet...24 Kvalitetsplan...25 Effektutvärdering...25 Verksamhetsutveckling...25 Värdegrund... 25 4 Mål och resultat... 26 Innehållsförteckning 1
Målstyrning... 26 Fokusområden utfall samt förväntad effekt...27 Fokusområde 1. Ökad lokal skogspolitisk dialog samt återkoppling...27 Fokusområde 2. Ökad omfattning inom uppdragsverksamheten...27 Fokusområde 3. Ökad användning av Skogsstyrelsens e-tjänster...27 Fokusområde 4. Extern kommunikation som stöder det övergripande målet...28 Kontrollområden... 28 Tillsynsbeslut... 29 Områdesskydd... 29 Beslutat belopp ekonomiskt stöd enligt plan för Nokås/Ädellöv... 29 Uppdragsverksamheten enligt budget... 29 Projekt SAFT enligt plan... 29 Målet för areella näringar, landsbygd och livsmedel enligt budgetpropositionen... 30 Indikatorer för målet enligt budgetpropositionen...31 Avverkning och tillväxt... 31 Fördjupad utvärdering... 31 Lönsamhet/pris/investeringar... 31 Sysselsättning... 31 Klimat... 31 Slutsatser...32 Verksamhetens omfattning... 32 5 Miljöarbete Levande skogar till nytta för alla... 35 Generationsmålet och miljökvalitetsmålen...35 Skogsstyrelsens miljöarbete vad är det?...35 Mer omfattande aktiviteter 2015... 36 6 Rådgivning, utbildning, kommunikation... 39 Rådgivningens koppling till olika ämnesområden... 39 Deltagare i och mottagare av rådgivning...40 Projekt inom Landsbygdsprogrammet...40 Skogen i skolan...41 Hyggesfritt skogsbruk...41 Skogsstyrelsens e-tjänster...41 Ökat fokus genom kommunikationskampanjer... 42 Fler verktyg på www.skogsstyrelsen.se... 42 Satsning på klarspråk gör oss mer effektiva... 42 Skogsstyrelsen i medierna... 43 Skogseko... 43 Intern kommunikation... 44 Verksamhetens omfattning, Rådgivning... 44 7 Områdesskydd... 45 Biotopskyddsområden och naturvårdsavtal formellt skydd... 45 Verksamhetens omfattning, Områdesskydd... 46 8 Ekonomiskt stöd... 47 Stöd till natur- och kulturmiljövårdsåtgärder (Nokås) samt Ädellövskogsbruk... 47 Landsbygdsprogrammet 2007 2013... 47 Kompetensutveckling hållbart skogsbruk... 49 2 Innehållsförteckning
Skogens mångfald... 49 Ädellöv... 49 Landsbygdsprogram 2014 2020... 49 Väx med skogen... 49 Brandstödet/Dieselstödet... 49 Verksamhetens omfattning, Ekonomiskt stöd inklusive LBP behörig myndighet... 50 9 Tillsyn och handläggning av avverkningsärenden...51 Handläggning av avverkningsärenden...51 Tillsyn enligt skogsvårdslagen... 52 Tillsyn enligt miljöbalken... 53 Effektutvärdering av tillsynsverksamheten... 54 Artskydd i skogen gemensamt projekt för Skogsstyrelsen, Naturvårdsverket och länsstyrelserna... 54 Tillsyn av biotopskyddsområden... 54 Systemtillsyn enligt miljöbalken... 54 Tillsyn enligt virkesmätningslagen... 55 Tillsyn enligt timmerförordningen... 55 Tillsyn över handel med skogsodlingsmaterial enligt skogsvårdslagen... 55 Regelförenkling... 55 Förslag om krav på egenkontroll i skogsvårdslagen... 56 Verksamhetens omfattning, Tillsyn... 56 10 Inventering, uppföljning, utvärdering...57 Statistik...57 Hänsynsuppföljning...57 Hänsynsuppföljning kulturmiljöer... 58 Återväxtuppföljning... 58 Förbättrad inventering av nyckelbiotoper och övervakning av biologisk mångfald. 58 Skog och historia... 58 Viltbete... 59 Verksamhetens omfattning, Inventering, uppföljning, utvärdering... 59 11 Policyutveckling och extern samverkan...60 Fördjupad utvärdering, miljömålsuppföljning och regionala åtgärdsprogram...60 Vattenförvaltning...60 Skogliga konsekvensanalyser 2015 (SKA15)...61 Beredskap vid skador på skog...61 Arbetet efter branden i Västmanland...61 Samhällsplanering för hållbar utveckling... 62 Skogspolitisk dialog... 62 Målbildsförvaltning... 63 Externa forum... 63 Renbruksplaner... 64 Regional utveckling... 64 Rundvirkesstiftelsen... 64 Internationellt arbete... 64 Regeringsuppdrag... 65 Skogliga skattningar från laserdata...65 Renskogsavtal...65 Uppdrag om adaptiv skogsskötsel... 66 Inrättande av analysgrupp för regional tillväxt och attraktionskraft 2014 2020... 66 Uppdrag om förenkling i skogsvårdslagstiftningen... 66 Innehållsförteckning 3
Uppdrag att årligen rapportera arbetet med att införa en kompletterande arbetsmetod för skydd av värdefull natur...67 Nationellt skogsprogram...67 Kartläggning och övervakning av genetisk mångfald hos vilda och domesticerade växter och djur...67 Kvalitetssäkra och bedöma omfattningen av information om natur- och kulturmiljövärden i myndighetens databaser...67 Utvärdera befintliga stöd till skogsbruket för utveckling av natur- och kulturmiljövärden...67 Skogsstyrelsen och RAÄ ska gemensamt redovisa hur man verkat för att förhindra skador på kulturmiljöer i samband med skogsbruksåtgärder... 68 Skogsstyrelsen ska medverka i det regionala arbetet med att utveckla regionala handlingsplaner för grön infrastruktur tillsammans med länsstyrelser med flera... 68 Inom e-förvaltningen utveckla en gemensam inlämningsfunktion... 68 Verksamhetens omfattning, Policyutveckling och extern samverkan... 69 12 Uppdragsverksamhet... 70 Effektutvärderingar... 70 Tekniska utbildningar stor volym och stor nytta... 71 SAFT (Skogsstyrelsen och Arbetsförmedlingen tillsammans)... 71 Internationell uppdragsverksamhet... 71 Resultat... 71 Verksamhetsvolym (exklusive anställda som omfattas av VASA-skogsavtalet)...72 Per produktområde...72 Verksamhetens omfattning, Uppdragsverksamhet inklusive tjänsteexport och fastigheter...73 13 Den goda arbetsplatsen...74 Intern kommunikation...74 Kompetensförsörjning...74 Arbetsmiljö...74 Jämställdhet, mångfald och jämställdhetsintegrering...75 Anställda...75 14 Finansiell redovisning...77 Ekonomiskt resultat i sammanfattning...77 Kommentarer till utfall...77 Förvaltningsanslag 1:1...77 Förvaltningsanslag 1:2...78 Avgiftsfinansierad verksamhet... 78 Resultaträkning... 78 Verksamhetens intäkter...78 Verksamhetens kostnader...78 Balansräkning... 79 15 Sammanställning...80 Resultaträkning...80 Balansräkning...81 Anslagsredovisning... 82 Redovisning mot bemyndiganden... 83 Väsentliga uppgifter... 93 Sakregister... 94 4 Innehållsförteckning
Vi påverkar för effekter i skogen Målet för Skogsstyrelsen 2015 har varit att verka genom andra för att uppnå positiva effekter i skogen. Genom många bra dialogmöten med skogssektorn, en stark uppdragsverksamhet, utveckling av e-tjänster och en tydlig extern kommunikation, får vi en större utväxling på statens resurser. Under 2015 har skogen stått högt på samhällsagendan. Klimatmötet i Paris innebar ett erkännande av skogens stora betydelse, och det nya globala klimatavtalet ger skogen en allt mer framträdande roll. Även nationellt har skogen blivit en allt mer aktuell samhällsfråga. Arbetet med ett nationellt skogsprogram är nu i full gång och Skogsstyrelsen medverkar med sekretariatsfunktioner i samtliga arbetsgrupper. En viktig strategisk grund för skogsprogrammet är resultaten från den skogliga konsekvensanalysen, SKA 15, som Skogsstyrelsen och SLU presenterade under hösten 2015. Denna analys ger ett antal scenarion över skogens utveckling och utgör ett viktigt beslutsunderlag för många olika delar av samhället. Vi ser en positiv utveckling inom många områden i skogsbruket. Föryngringarna förbättras och ungskogsröjningen ökar. Det finns tendenser till förbättrad miljöhänsyn, men det är ännu för tidigt att ge svar på vilken effekt de senaste årens arbete med målbilder, skärpt tillsyn och kulturmiljösatsningar har haft. Utvecklingen av miljöarbetet i skogen är positiv, men omfattning och kvalitet på åtgärder behöver öka för att miljökvalitetsmålet Levande skogar ska kunna nås. Skogsskadorna är ett fortsatt problem med återkommande stormar och barkborreangrepp som följd. I januari 2015 var det 10 år sedan stormen Gudrun drabbade vårt land. Vi har summerat erfarenheterna från flera stormar och bränder, och har stärkt vår beredskap och våra rutiner tillsammans med andra myndigheter och skogssektorn. Gällande viltskador på skog så har vi 2015 för första gången kunnat presentera en heltäckande bild av skador för hela landet. På många håll är problemen omfattande, men det finns även tendenser till minskade skador. Samarbetet med jägare och skogssektorn inom älgförvaltningen fortsätter. Under 2015 har Skogsstyrelsens övergripande mål varit att verka genom andra för att uppnå effekter i skogen. För att nå detta mål har vi arbetat utifrån fyra prioriterade fokusområden: Ökad lokal skogspolitisk dialog genom företagsmöten och återkoppling till yrkesverksamma inom skogsbruket. Ökad omfattning inom uppdragsverksamheten. Ökad användning av Skogsstyrelsens e-tjänster. Extern kommunikation som stödjer det övergripande målet. När det gäller vår skogspolitiska dialog och återkoppling till yrkesverksamma har vi nått vår ambitionsnivå. Under 2015 genomförde vi 127 företagsmöten (sektorsdialoger) och nådde ut till cirka 1 700 yrkesverksamma. Uppföljningen av våra lokala sektorsdialoger visar att 86 procent har lett till minst en följdaktivitet. Vi påverkar för effekter i skogen 5
Genom ökad användning av våra e-tjänster vill vi utveckla vår service till skogsägare och skogsbruket, och samtidigt effektivisera vårt eget arbete och våra externa kontakter. Antalet inloggningar i Mina sidor har inte ökat under 2015, men vi har däremot en ökning av individuell rådgivning via Mina sidor. Syftet med vår externa kommunikation 2015 har varit att stödja det övergripande målet Vi verkar genom andra för att uppnå effekter i skogen. Det gör vi bland annat genom ett medvetet mediearbete samt genom vår webbplats. Antalet besök på skogsstyrelsen.se (äga och sköta skog) har ökat med drygt 3 procent jämfört med 2014, vilket visar på en god utveckling. Inom uppdragsverksamheten är det produkter inom Kunskapsförmedling som gått bäst och som stärker skogssektorns förmåga att nå viktiga samhällsmål. Volymen har kontinuerligt ökat de senaste åren samtidigt som verksamheten har kostnadstäckning. Här har kravet på motorkörkort starkt bidragit till efterfrågan på tekniska utbildningar. Totalt sett fick vi dock en volymnedgång inom uppdragsverksamheten jämfört med 2014, och nådde därför inte vår ambitionsnivå. Samtidigt var nedgången väntad, eftersom arbetsmarknadsprojektet SAFT avslutade under året. Projektet startade 2013 och har haft totalt 2090 deltagare och en utvärdering visar att cirka tjugo procent av dessa hade någon form av anställning 180 dagar efter avslutat deltagande i projektet. Ett mycket bra resultat! Samarbetet med Arbetsförmedlingen fortsätter nu i ett antal mindre, regionala arbetsmarknadsprojekt. Vi har också ett gemensamt regeringsuppdrag som syftar till att främja anställning av nyanlända i de gröna näringarna och naturvården. Skogsstyrelsens tillsynsarbete är ytterligare en viktig faktor för att uppnå effekter i skogen. De senaste årens satsningar på skarpare tillsyn har gett effekt och 2015 ökade vi antalet förelägganden och förbud om miljöhänsyn för femte året i rad. Under år 2015 har också antalet åtalsanmälningar ökat något. Anledning är i första hand att vi nu börjat tillämpa bestämmelserna i Timmerförordningen. I det fortsatta tillsynsarbetet kommer utvecklingen av systemtillsyn att bli allt viktigare, och under 2015 har förberedelser gjorts för att kunna bedriva systemtillsyn enligt miljöbalken från och med 2016. Under året har arbetet som behörig myndighet inom Landsbygdsprogrammet för perioden 2007 2013 avslutats. Efter en besvärlig och försenad start kan vi konstatera att åtgärderna inom LBP har varit framgångsrika med efterfrågade stöd som gett stor nytta, och en väl fungerande handläggning och administration. Internt har vi fortsatt arbetet med att implementera ett processorienterat arbetssätt på Skogsstyrelsen, vilket syftar till att skapa enhetlighet, kostnadseffektivitet och tydligare roller och ansvar. Våra arbetssätt har synliggjorts i form av processkartor. Vi har infört roller för att styra, utveckla och följa upp själva processerna. Vi har också fortsatt arbetet med att implementera målstyrningsmodellen i hela organisationen, där syftet är att tydliggöra vårt övergripande mål och inom vilka områden vi ska fokusera vårt arbete för att nå målet. Skogsstyrelsen gick in i 2015 med tuffa ekonomiska förutsättningar. Vi har lyckats väl med åtgärder för att klara ekonomin. Skogsstyrelsen har en ekonomi i balans samt ett mindre anslagssparande på myndighetens förvaltningsanslag. Även under 2016 kommer myndighetens ramar vara snäva och det gör att anslagssparandet kommer behövas samtidigt som vi måste ha en hög grad av kostnadsmedvetenhet. Staffan Norin tf Generaldirektör 6 Vi påverkar för effekter i skogen
1 Skogspolitiken och Skogsstyrelsens uppdrag Skogsstyrelsen är förvaltningsmyndighet under regeringen och har i uppgift att verka för att landets skogar sköts på ett sådant sätt att de skogspolitiska mål som beslutats av riksdagen kan uppnås. De skogspolitiska styrmedlen inkluderar bland annat kunskapsöverföring/rådgivning, tillsyn, inventeringar, ekonomiskt stöd och uppdragsverksamhet. Skogsstyrelsen följer skogarnas och skogsbrukets utveckling i enlighet med sektorsansvaret. Skogsstyrelsen ska verka för att det generationsmål för miljöarbetet och de miljökvalitetsmål som riksdagen har fastställt nås och har även ansvar för att samordna uppföljning, utvärdering och rapportering i fråga om miljökvalitetsmålet Levande skogar. Den gällande skogspolitiken, En ny skogspolitik (proposition 1992/93:226), beslutades i stora drag år 1993 och bekräftades år 2008 genom propositionen En skogspolitik i takt med tiden (proposition 2007/08:108). De skogspolitiska målen utgörs sedan år 1993 av ett miljömål och ett produktionsmål. Målen ska vara jämställda. MILJÖMÅLET: Skogsmarkens naturgivna produktionsförmåga ska bevaras. En biologisk mångfald och genetisk variation i skogen ska säkras. Skogen ska brukas så att växt- och djurarter som naturligt hör hemma i skogen ges förutsättningar att fortleva under naturliga betingelser och i livskraftiga bestånd. Hotade arter och naturtyper ska skyddas. Skogens kulturmiljövärden samt dess estetiska och sociala värden ska värnas. PRODUKTIONSMÅLET: Skogen och skogsmarken ska utnyttjas effektivt och ansvarsfullt så att den ger en uthålligt god avkastning. Skogsproduktionens inriktning ska ge handlingsfrihet i fråga om användningen av vad skogen producerar. Det skogliga sektorsansvaret från år 1993 medför att åtgärder som krävs för att bevara skogslandskapets natur- och kulturmiljövärden är ett gemensamt ansvar för skogsbruket och myndigheterna. I En skogspolitik i takt med tiden slås också fast att de två målen och det delade ansvaret mellan samhället och skogsägarna förutsätter en tydligt definierad och långsiktig äganderätt. Sammanfattningsvis beskrivs skogspolitiken ofta som frihet under ansvar. För att politikens mål ska kunna uppnås krävs stora frivilliga insatser från skogsbruket utöver de krav som ställs i lagstiftningen. Skogsstyrelsen ska föra dialog med skogssektorn i vid bemärkelse och skogsnäringen i synnerhet om vilka åtgärder som behöver vidtas för att målen ska kunna nås, och för att få veta vilket stöd som behövs från staten för att mäkta med åtagandena. Verksamheten regleras av Myndighetsförordningen (2007:515), Skogsstyrelsens instruktion (2009:1393) samt regleringsbrev för 2015 Regeringsbeslut 1:3 L2012/2633/LB, L2014/1131/ LB, L2014/2165/LB, L2014/3112/EV (delvis) samt ändringsbesluten N2015/2862/SUN och N2015/03572/SK, N2015/04895/SUN, N2015/04922/KLS (delvis), N2015/05103/SUN (delvis), N2015/06517/SUN. 1 Skogspolitiken och Skogsstyrelsens uppdrag 7
2 Ekosystemtjänster och utvecklingen i skogen Tillståndet i skogen och skogsbruksaktiviteterna förändras normalt inte så mycket mellan enskilda år. Undantag är år när vi drabbas av exempelvis kraftiga stormar och när politiska beslut eller svängningar i ekonomin ändrar förutsättningarna. Det är över längre tid förändringar blir påtagliga och visar på trender och nya mönster. I detta kapitel beskrivs skogens ekosystemtjänster och utifrån tillgänglig statistik ges en översikt av hur utvecklingstrenderna i skogen sett ut över tiden. Skogens ekosystemtjänster Begreppet ekosystemtjänster synliggör de samband och processer i ekosystemen som bidrar till ökad nytta och ökat välbefinnande för människor. Ekosystemtjänster kan delas in i kategorierna: Försörjande ger varor/nyttigheter såsom mat, träfiber och bioenergi. Kulturella ger upplevelsevärden för till exempel rekreation och skönhetsupplevelser och är hälsofrämjande. Reglerande påverkar eller styr ekosystemens naturliga processer, såsom översvämningsskydd, näringstillförsel, klimatreglering, pollinering och biologisk kontroll av skadegörare. Stödjande är underliggande förutsättningar för att de övriga ekosystemtjänsterna ska fungera. Till dem hör fotosyntesen, biogeokemiska kretslopp och jordmånsbildning. Denna indelning är användbar för att åskådliggöra nyttor och målkonflikter som uppstår vid förvaltning av ekosystem. Den gör också att det blir enklare att upptäcka hur de olika tjänsterna hänger ihop och samverkar. En förutsättning för att ekosystemtjänster ska kunna levereras är att den biologiska mångfalden bibehålls. Se även i nedanstående bild. Stadig och säker mark Livsmedel Pollinering Trädvara och bioenergi Naturupplevelser Skadedjursbekämpning Klimatreglering Översvämningsskydd Näringstillförsel Källa: Regeringskansliet, 2014 Figur 1. Exempel på ekosystemtjänster i skogen. 8 2 Ekosystemtjänster och utvecklingen i skogen
Av figuren ovan framgår att skogen bidrar med många olika nyttor och tjänster. För ekosystemtjänsterna träråvara och bioenergi finns god tillgång på dataunderlag och analyser för tillstånd och utveckling. För flera av de andra ekosystemtjänsterna finns inte motsvarande underlag och analyser. I detta kapitel görs ändå ett försök att redovisa och analysera utvecklingen för skogens ekosystemtjänster. Trädråvara och bioenergi Avverkning och tillväxt Under de senaste fem åren har den årliga bruttoavverkningen legat inom intervallet 86 92 miljoner skogskubikmeter, vilket motsvarar drygt 90 procent av nettotillväxten på den skogsmark som inte undantagits från skogsbruk av naturvårdsskäl. Nivån kan även jämföras med den högsta hållbara avverkningsnivån som Skogsstyrelsen bedömt ligga i intervallet 95 100 miljoner skogskubikmeter per år. Miljoner m 3 sk 140 120 100 80 60 40 20 0 1945 1955 1965 1975 1985 1995 2005 2015 2025 2035 2045 2055 2065 Bruttoavverkning Avverkningspotential Dagens skogsbruk Figur 2. Årlig bruttoavverkning till och med 2014 och avverkningspotential enligt scenariot Dagens skogsbruk från och med 2015 1. Den areal som årligen föryngringsavverkas har legat stabilt runt 200 000 hektar de senaste 30 åren. För avverkningssäsongen åren 2013/2014 var arealen 212 000 hektar. Den genomsnittliga åldern (grundytevägd medelålder) på den skog som föryngringsavverkas har förändrats mycket lite under de senaste 60 åren och ligger nu på drygt 100 år. Arealen som gallras varierar mer mellan åren men motsvarar vanligen ungefär dubbla arealen föryngringsavverkning. Under avverkningssäsongen 2013/2014 gallrades 345 000 hektar. Skogsstyrelsens undersökningar om åtgärder i stor- och småskaligt skogsbruk visar att uttag av grenar och toppar (grot) görs på en areal av närmare 100 000 hektar. Huvuddelen av uttaget sker i samband med föryngringsavverkning, en mindre del av volymen kommer från gallring. Volymen som togs ut år 2014 motsvarar drygt åtta terawattimmar. År 2014 uppgav det storskaliga skogsbruket att man avser att bedriva hyggesfritt skogsbruk på 86 500 hektar, vilket motsvarar knappt 1 procent av den produktiva skogsmarken som ägs av det storskaliga skogsbruket. Samtidigt uppgav 81 procent av de svarande att man inte tagit ställning till frågan. Det saknas uppgift om areal hyggesfritt skogsbruk för enskilda ägare. 1 Källa Skogliga konsekvensanalyser 2015 SKA 15. Skogsstyrelsen. Rapport 10/2015.. 2 Ekosystemtjänster och utvecklingen i skogen 9
Föryngring och röjning Vid föryngring av skog kan olika metoder användas. Ståndortsfaktorer och skogsägares mål avgör vilken eller vilka metoder som, inom lagens krav, är bäst lämpade i det enskilda fallet. Över tid har användningen av olika föryngringsmetoder varierat. Resultaten från Skogsstyrelsens återväxtuppföljning 2 visar att arealandelen med naturlig föryngring har minskat stadigt från mitten av nittiotalet. Istället ökar andelen plantering och främst i norra Sverige metoden sådd. Naturlig föryngring används nu åter i samma omfattning som under åttiotalet. Ingen åtgärd innebär att markägaren inte vidtagit några aktiva föryngringsåtgärder, vilket är fallet på cirka två procent av föryngringsarealen. Föryngringarnas kvalitet har för landet som helhet förbättrats sedan uppföljning med nuvarande metodik inleddes år 1999. Då hade drygt 70 procent av föryngringarna godtagbar kvalitet 3, jämfört med cirka 80 procent vid de senaste årens uppföljningar. Det bör noteras att av föryngringar med inte godtagbar kvalitet har drygt hälften minst 75 procent av erforderligt antal huvudplantor. Den positiva utvecklingen kan sannolikt förklaras med att plantering, som är en säkrare metod, används i större omfattning och att naturlig föryngring har minskat i omfattning, samtidigt som de naturliga föryngringarna i högre grad förekommer på för metoden lämpliga marker. Noterbart är att sådd under nästan 10 år resulterat i större andel föryngringar av godtagbar kvalitet än plantering. Till skillnad från plantering fungerar emellertid metoden bra endast på vissa marker, främst sådana med relativt låg bördighet. I Götaland utgör andelen tall cirka tio procent av huvudplantorna vilket innebär att tallandelen på sikt kommer att minska om trenden håller i sig. Andel (%) 100 Totalt 90 Planterat 80 Naturlig 70 föryngring 60 50 Sådd 40 Ingen åtgärd 30 20 10 0 Figur 3. Föryngringarnas kvalitet för respektive föryngringsmetod, uttryckt som den andel av arealen där antal huvudplantor per hektar och luckighet minst uppfyller uttolkningen av skogsvårdslagens krav på tryggad återväxt. Röjningens omfattning och utförande har varierat relativt mycket genom åren. Efter sekelskiftet har omfattningen ökat kraftigt och ökningen fortsätter i samma takt efter 2010. En tydlig trend före 2010 var att röjningen skedde allt senare i ungskogarnas utvecklingsfas. Den trenden har ändrats de senaste åren och har ersatts av en tydlig ökning av normal röjning som sker tidigare i ungskogarnas utvecklingsfas. I figur 4 redovisas såväl Skogsstyrelsens som Riksskogstaxeringen uppföljning av röjningens omfattning. Resultaten skiljer sig åt beroende på att olika undersökningsmetoder används. Trenderna är dock samstämmiga 2 Föryngringarnas (återväxtens) kvalitet följs upp genom en inventering på 1 000 objekt jämnt fördelade över landet. Uppföljningen görs i södra Sverige fem år efter avverkning och i norra Sverige sju år efter avverkning. 3 Motsvarar uppföljningens tolkning av skogsvårdslagens krav på tryggad återväxt. 10 2 Ekosystemtjänster och utvecklingen i skogen
1 000 hektar 450 400 350 300 250 200 150 100 50 0 1955 1965 1975 1985 1995 2005 2015 Källa: SLU Riksskogstaxeringen och Skogsstyrelsen. Skogsstyrelsen, årsvisa uppgifter Riksskogstaxeringen, femårsmedeltal Figur 4. Röjningens utveckling sedan 1955, areell omfattning. Den årliga föryngringsavverkningen (årsytan) i landet uppgår till cirka 200 000 hektar. Merparten av den arealen kommer att röjas minst en gång i ungskogsfasen och i många fall anses två, eller ibland tre, röjningar behövas. Utebliven eller otillräcklig röjning kan innebära ett ackumulerat röjningsbehov. År 2002 var arealen som bedömdes ha ett omedelbart röjningsbehov en miljon hektar vilket kan kopplas till den minskade röjningsaktiviteten under 1990-talet. Även om de årliga röjningsarealerna ökat kontinuerligt från mitten av 1990-talet har arealen med bedömt omedelbart röjningsbehov fortsatt att stiga. År 2010 uppgick den arealen till drygt 1,5 miljoner hektar, den högsta siffra som redovisats. Resultaten från de senaste åren tyder på ett möjligt trendbrott. Arealen med omedelbart röjningsbehov är nu cirka 1,4 miljoner hektar 4. Skogsgödsling I merparten av svensk skogsmark är tillgången på kväve en tillväxtbegränsande faktor. Därför kan skogsgödsling med kväve på relativt kort sikt höja skogens tillväxt. Gödsling utförs vid något eller några enstaka tillfällen under den senare delen av en omloppstid. Skogsgödsling började praktiskt tillämpas under 1960-talet, för att nå sin största omfattning i mitten av 1970-talet. Intensiteten var fortsatt hög under 1980-talet, för att drastiskt avta under 1990-talet till följd av lågkonjunktur och kritik över gödslingens negativa miljöpåverkan. Gödslingens omfattning var som lägst i början av 2000-talet. Under 2010 gödslades 80 000 hektar och år 2014 22 000 hektar 5. Miljöhänsyn vid föryngringsavverkning I de flesta skogsområden finns miljövärden som kräver särskild hänsyn i samband med olika skogsbruksåtgärder. Under 2015 har arbetet med att implementera de målbilder för miljöhänsyn som 2013 togs fram gemensamt inom skogssektorn fortsatt. Förvaltningsgruppen för målbilderna har formats och börjat arbeta med att utveckla och förtydliga en del målbilder och även arbetat med nya målbilder. Dessutom pågår arbete med att utveckla förbättrade uppföljningsmetoder utifrån dessa målbilder. I detta avsnitt redovisas resultaten från befintliga uppföljningar av miljöhänsyn. 4 Källa skogsstyrelsen.se, http://www.skogsstyrelsen.se/myndigheten/statistik/amnesomraden/skogsvard-och-miljohansyn/ Tabeller--figurer/, tabell 6.15 5 Källa, se föregående, tabell 6.18 2 Ekosystemtjänster och utvecklingen i skogen 11
Hänsyn till naturvärden Skogsstyrelsen har genomfört årliga uppföljningar av miljöhänsyn vid föryngringsavverkning. Uppföljningen har gjorts via stickprov. Avverkningsområdet har besökts två gånger, en gång före avverkning och en andra gång ett år efter avverkning. Årligen har cirka 1 200 områden inventerats före avverkning. De nu publicerade uppgifterna baseras på treårsmedeltal för avverkningar genomförda fram till 2013/2014. Därför kan vi inte ännu se effekter av arbetet med målbilderna. Resultaten visar att andelen föryngringsavverkningar med hänsynsbehov för hänsynskrävande biotoper och skyddszoner har varit rätt konstant. På varannan avverkning har det funnits anledning att ta hänsyn till en eller flera hänsynskrävande biotoper inom avverkningsytan, eller i direkt anslutning till den. För skyddszoner har det funnits anledning att ta hänsyn vid var tredje avverkning. Det går inte att se några signifikanta förändringar över tid när det gäller hänsyn till hänsynskrävande biotoper. För hänsynen till skyddszoner finns det en positiv trend med en minskande påverkan. För cirka 10 procent av skyddszonerna bedöms avverkningen ha haft stor negativ påverkan då hela eller större delen av zonen är avverkad. Andel (%) av antalet hänsynskrävande biotoper 80 70 60 50 40 30 20 10 0 Ingen påverkan Liten påverkan Stor påverkan Avverkningsperiod Figur 5. Miljöhänsyn vid föryngringsavverkning. Föryngringsavverkningarnas påverkan på hänsynskrävande biotoper. (Skogsstatistisk årsbok tabell 6.27). Andel (%) av antalet skyddszoner 80 70 60 50 40 30 20 10 0 Ingen påverkan Liten påverkan Stor påverkan Avverkningsperiod Figur 6. Miljöhänsyn vid föryngringsavverkning. Föryngringsavverkningarnas påverkan på skyddszoner. (Skogsstatistisk årsbok, tabell 6.28). 12 2 Ekosystemtjänster och utvecklingen i skogen
Det finns totalt sett en svag positiv trend när det gäller hänsyn vid körning över vattendrag. Skadorna i områden med stor negativ påverkan har dock blivit mer omfattande. Vid drygt var fjärde avverkning har körning över vattendrag förekommit. Av dessa överfarter medför drygt 10 procent, cirka 2 000 passager, stor negativ påverkan. Andel (%) av antalet överfarter 80 70 60 50 Ingen påvesrkan Liten påverkan Stor påverkan 40 30 20 10 0 Avverkningsperiod Figur 7. Miljöhänsyn vid föryngringsavverkning. Föryngringsavverkningarnas påverkan vid transport över vattendrag. (Skogsstatistisk årsbok, tabell 6.27). Uppföljning av sparade hänsynsträd görs i samband med återväxtuppföljning fem eller sju år efter avverkning (se figur nedan). Under perioden 1993 2006 syns en ökning i sparad volym för hänsynsträd, död ved och tillskapade högstubbar. Den minskade volymen frö-/skärmträd kopplas till minskad användning av naturlig föryngring som föryngringsmetod. Ingen bedömning görs av trädens naturvärde. Här anges enbart om de är lämnade i hänsynssyfte. m 3 sk/ha 12 Frö-/skärmträd 10 8 6 4 Hänsynsträd Död ved Skapad högstubbe 2 0 Avverkningsperiod Figur 8. Sparad trädvolym (m 3 sk/ha) vid föryngringsavverkning. Sparad volym i hänsynsytor är inte inkluderad. (Skogsstatistisk årsbok, tabell 6.23). Hänsyn till forn- och kulturlämningar Forn- och kulturlämningar är vanliga i skogslandskapet. De kända lämningarna med tillhörande områden bedöms omfatta drygt 500 000 hektar. Skillnaderna i kända förekomster och omfattning är stora mellan olika landsdelar, vilket bland annat kan förklaras med att stora delar av skogsmarken inte är inventerad. Fornlämningar är skyddade enligt kulturmiljölagen medan övriga kulturhistoriska lämningar omfattas av skogsvårdslagen. 2 Ekosystemtjänster och utvecklingen i skogen 13
Hänsynsuppföljning kulturmiljö har under åren 2012 2015 inventerat 1 436 objekt efter avverkning och föryngringsåtgärder 6. Sammanlagt innehöll dessa områden cirka 3 827 fornoch kulturlämningar vilket ger ett medeltal på 2,7 lämningar per avverkning. Resultaten 7 från 2015 års inventering visar att full hänsyn till forn- och kulturlämningarna har tagits i 57 procent av fallen medan 22 procent av de inventerade lämningarna har påverkats negativt. Den negativa påverkan utgörs av nedrisning, samt lättare kör- och tryckskador. Resterande 21 procent av lämningarna har skador eller grova skador, framförallt kör- och markberedningsskador, med betydande påverkan på lämningarna. Inventeringsår 2015 är resultat efter avverkningssäsong 2011/2012. Procent 100 90 80 70 60 50 40 30 20 10 0 2012 2013 2014 2015 Skada/Grov skada Påverkan Figur 9. Antalet kända lämningar som påverkats respektive skadats eller skadats grovt vid avverkning eller föryngringsåtgärder uppdelat på inventeringsår. Resultat från Hänsynsuppföljning kulturmiljö. Fördelat på landsdelar är resultatet betydligt bättre för Svealand än för övriga Sverige. I Norra Norrland har en förbättring skett de två senaste åren, medan resultatet för Götaland har försämrats något det sista året. I Södra Norrland är resultaten betydligt sämre de två senaste åren än för övriga Sverige. Hänsyn i samband med skogliga åtgärder är ungefär densamma oavsett om det är en fornlämning eller en övrig kulturhistorisk lämning. Procent 100 90 80 70 60 50 40 30 20 10 0 Skada/Grov skada Påverkan N Norrland S Norrland Svealand Götaland Figur 10. Antalet kända lämningar som påverkats respektive skadats eller skadats grovt vid avverkning eller föryngringsåtgärder uppdelat på landsdelar. Resultat från Hänsynsuppföljning kulturmiljö, genomsnitt för inventeringsåren 2012 2015. 6 Se Skogsstyrelsens rapport 7/2015 Hänsynen till forn- och kulturlämningar. 7 Resultaten utgör ett medelvärde av de inventerade lämningarna. Det är inte ett skattat medelvärde för hela landet. 14 2 Ekosystemtjänster och utvecklingen i skogen
Rennäring och naturupplevelser Skogsbruk och rennäring Renskötseln berör halva Sveriges produktiva skogsmarksareal. Den totala vinterhjorden i Sverige efter slakt består av cirka 250 000 renar. Tillgången på bete under hela året är avgörande för antalet renar och det är därmed den ekonomiska basen i rennäringen. Inte minst på vintern är tillgången på bete begränsad. Vinterbetet finns mestadels i skogslandskapet och i många sammanhang har det påtalats brister hos skogsägare i kunskapen om renskötselns behov och begränsningar. Hittills har systematisk uppföljning av skogsbrukets hänsyn till rennäringen varit begränsad. Arbete pågår med att utveckla uppföljningen och det är för tidigt att redovisa några resultat. Renbruksplaner är ett viktigt verktyg vid samråd mellan skogsbruk och rennäring och för att förbättra hänsynen. 50 samebyar är involverade i planarbetet och hittills har drygt 24 miljoner hektar kartlagts inom renskötselområdet med olika betesland. Stora delar av storskogsbruket inom renskötselområdet samråder med rennäringen före föryngringsavverkning samt byggande av skogsbilvägar. Enligt Centrala samrådsgruppen för skogsbruk rennäring fungerar samråden relativt bra även om man inte alltid är överens. Från rennäringens sida framhålls dock att man ser stora problem med den långsiktiga förändringen av skogslandskapet och det bortfall av betesmöjligheter som skogsbruket för med sig. Återkommande problemområden är avverkning av hänglavsbärande skog, markberedning på marker med renlav, plantering av contortatall samt gödsling. Skogens upplevelsevärden Skogens sociala värden kan definieras som de värden som skapas av människans upplevelser av skogen. Kommuner och landsting äger 16 procent av den tätortsnära skogen (skog inom en kilometer från tätort) medan enskilda skogsägare äger 50 procent 8. Andelen tätortsnära skog som ägs av kommunen varierar mellan olika kommuner. SKA15 visar att skogslandskapet riskerar att delas upp i ett produktionslandskap där skogens medelålder är omkring 40 år och ett skyddat landskap där den gamla skogen finns 9. Skogens värde för friluftsliv och rekreation är tydligt beroende av att skogen är äldre. Under 2015 har målbilderna för god miljöhänsyn inom skogsområden av betydelse för friluftsliv och rekreation reviderats och ett förslag till målbild har sänts ut på remiss. Under året har en första metod för uppföljning av skogsbrukets hänsyn till upplevelsevärden utvecklats och testas nu. De första två naturvårdsavtalen för områden med höga sociala värden har tecknats under året. Målet för 2015 var 20 avtal. Under 2015 har målen för friluftsliv följts upp under samordning av Naturvårdsverket. Skogsstyrelsen har delat ansvar för målet Tillgång till natur för friluftsliv. Uppföljningen visar att de flesta friluftsaktiviteterna bedrivs i en skog nära hemmet som varken är skyddad eller frivilligt avsatt. Det finns strukturer för att uppnå en positiv utveckling, men att bristen på tillgång till natur för friluftsliv ibland är ett hinder. Det behövs kompetensutveckling och vägledning för såväl kommuner och länsstyrelser som skogsbrukets aktörer. Skogslandskapet är även en arena för olika former av upplevelseturism. Landets företag inom naturturism omsätter 3,6 miljarder årligen. Det visar den första nationella kartläggningen av företag som helt eller delvis lever på turism med inriktning på naturupplevelser 10. 8 Skogsstyrelsens meddelande 9/2013 Skogens sociala värden, se sidan 14. 9 Skogsstyrelsen 2015. Analys av miljöförhållanden SKA 2015, Skogssstyrelsen rapport 11-2015. Jönköping. 10 P. Fredman, L. Margaryan 2014 The Supply of Nature-based Tourism in Sweden: A National Inventory of Service Providers. 2 Ekosystemtjänster och utvecklingen i skogen 15
Skador på skog Betesskador Kunskapen om betesskador på skog orsakade av hjortdjur (älg, rådjur, kron- och dovhjort) har ökat betydligt tack vare att Älgbetesinventering (Äbin) nu genomförs i hela landet där ungefär halva arealen inventeras årligen. Resultaten visar på en riktigt allvarlig situation i framförallt Götaland där skadorna på tall är mycket omfattande. Det finns höga skador även i andra delar av landet men det finns även områden där ett konsekvent arbete och ökat ansvarstagande i kombination med goda klimatförutsättningar har resulterat i låga skadenivåer i flera områden. För första gången på mycket länge kan Skogsstyrelsen rapportera att det idag finns områden där betesskador på skog från våra hjortdjur ligger på eller i närheten av nivåer som betraktas vara acceptabla. I Västerbotten är situationen som helhet och för andra året i rad betydligt ljusare än vad som rapporterats på många år. En kombination av gynnsamma klimatförutsättningar (milda vintrar) och en ambition att sänka betestrycket genom att minska älgstammen är troliga orsaker till det gynnsamma läget. För länet som helhet ligger man på, eller väldigt nära, den målnivå som skogsbruket antagit. Situationen för Götaland är inte lika ljus som för det positivt avvikande exemplet Västerbotten (se kartan, nedan). Efter två års inventeringar inom Äbin kan en i princip heltäckande bild av skadeläget för de ingående älgförvaltningsområdena i Götaland presenteras. Skogsbruket har antagit en målsättning att 7 av 10 tallstammar ska vara oskadade vid fem meters höjd, det vill säga då träden vuxit förbi den normala älgbetningshöjden. I majoriteten av Götalands älgförvaltningsområden är mer än hälften av tallstammarna skadade av vilt. Då ska man betänka att bestånden som ingår i Äbin har många år kvar innan de når fem meters höjd. Äbin 2014 & 2015 Andel oskadad tall <=50 % Mycket svåra 51 % 70 % Svåra skador 71 % 85 % Allvarligt >85 % Tolerabelt Figur 11. Kartan visar resultat från Älgbetesinventeringen som genomförts 2014 och 2015. Nivåerna är anpassade till den målsättning som skogsbruket antagit och som för tall innebär att 70 procent av tallarna ska vara oskadade av vilt då beståndet når fem meters höjd. Eftersom Äbin mäter i bestånd som är mellan 1 4 meter i höjd så har toleransnivåerna justerats eftersom man behöver ta hänsyn till att bestånden har flera år kvar innan de uppnår en höjd av fem meter. 16 2 Ekosystemtjänster och utvecklingen i skogen
Stormskador Den 10 januari anlände stormen Egon, som drog in över Götaland och stormfällde 2,5 3 miljoner kubikmeter skog. Hårdast drabbades Västra Götalands och Jönköpings län. Under senhösten och vintern drabbades södra och mellersta Sverige av två kraftiga stormar. Gorm drog den 29 november in över södra Götaland och orsakade skador framför allt i Skåne, Kronoberg, Blekinge och Halland. Totalt stormfälldes cirka 2 2,5 miljoner kubikmeter skog. En vecka senare anlände Helga, som hade en något nordligare bana. Totalt stormfälldes 700 000 800 000 kubikmeter skog i länen Västra Götaland, Sörmland, Örebro och Östergötland. Skadeinsekter och -svampar Skadorna av granbarkborre är fortsatt stora inom Västernorrlands och delar av Gävleborgs och Jämtlands län. Mycket talar för att problemen med granbarkborre kommer att öka i framtiden. Snytbaggen orsakar skador på skogsplantor. Skadeproblemen förekommer i hela landet men i mindre utsträckning i Norrlands inland de minskar med höjd över havet och avstånd till kusten. Klimatförändringarna kan leda till att skadorna ökar. Insekticider mot snytbagge håller på att fasas ut. Fortsatt utvecklingsarbete behövs. Inom skogsbrandsområdet i Västmanland följer Skogsstyrelsen skogsskadeutvecklingen noga. Rotmurklan finns utbredd över hela brandområdet men har ännu inte orsakat några större skador. Detta gäller också snytbaggen. Däremot har ögonviveln orsakat mycket skador på små plantor. Granbarkborren har missgynnats under 2015 av konkurrensen med sextandade barkborren i kombination med det svala vädret under svärmningstiden. Rottickan, som ger upphov till rotröta, är ett stort och för skogsbruket kostsamt problem, framför allt i granskog. Problemet ökar trots en mängd olika insatser, exempelvis i form av stubbehandling. Den variant av rottickan som även angriper tall och andra trädslag sprider sig norrut. Angreppen av törskatesvampen fortsätter i yngre tallskog i norra Sverige från Norrbotten till Jämtland. Askskottsjukan och almsjukan har orsakat mycket allvarliga skador på dessa trädslag, som båda är värdar för ett stort antal, delvis rödlistade, arter och dessutom har värdefullt och vackert virke. Skogsstyrelsen utför ett omfattande arbete med hjälp av EU:s LIFE-fond för att stoppa dessa sjukdomar på Gotland. Det är av mycket stor vikt att detta arbete ges en långsiktigt stabil finansiering. Gotland har troligen Europas största kvarvarande förekomst av äldre almar. Vatten och mark Skogens vatten och våtmarker Hänsyn till vatten är en viktig del i arbetet med skogsbruk och miljöhänsyn. Omkring hälften av våra sjöar och vattendrag har inte en god ekologisk status enligt vattenmyndigheternas senaste klassning. Körning och kantzoner är två viktiga områden där mycket arbete läggs ned för att förbättra hänsynen, bland annat med hjälp av målbilder. Metodik för uppföljning av målbilderna är under utveckling. Flodpärlmussla är en vattenlevande art som är känslig för störning och som därför kan indikera miljötillståndet i vattendragen. Den har tidigare funnits spridd över stora delar av landet men är nu helt försvunnen från cirka en tredjedel av de vattendrag den fanns i under början av 1900-talet. Föryngring förekommer endast i knappt hälften av de kvarvarande populationerna. Utebliven föryngring kan tyda på att det finns allvarliga störningar i musslans livsmiljö. 2 Ekosystemtjänster och utvecklingen i skogen 17
Många våtmarker har påverkats av tidigare markanvändning eller produktionshöjande åtgärder. Även om många våtmarker skyddats finns behov av ytterligare skydd. Sumpskogar är en våtmarkskategori som kräver särskild uppmärksamhet i samband med planering och genomförande av skogsbruksåtgärder. Källor och källkärr har inte gynnsam bevarandestatus och hänsynen i skogsbruket behöver förbättras i närheten av sådana miljöer. I vissa delar av landet är restaurering eller tillskapande av olika våtmarkstyper en viktig åtgärd som skulle behöva öka i omfattning. Markavvattning (nydikning) förekommer idag i mycket liten omfattning. Dikesrensning och skyddsdikning förekommer i begränsad omfattning men de kan medföra negativa konsekvenser om åtgärderna utförs på fel sätt eller fel plats. Systematisk uppföljning saknas i dagsläget. Det finns problem kopplade till markpackning under körning med skogsmaskiner. Mer fokus läggs också på att identifiera områden med risk för erosion, ras, skred och slamströmmar. Förutom minskade risker för påverkad vattenkvalitet, bidrar det bland annat till minskat underhåll av vägar. Det lyfts också som en viktig åtgärd för klimatanpassning av samhället. Övergödning och försurning Övergödning och försurning av skogsmark är problem i framför allt sydvästra Sverige. Problemen är främst kopplade till tidigare nedfall av svavel. Under den senaste 20-årsperioden har nedfallet av svavel halverats. Det kommer dock att ta lång tid för marken att återhämta sig. Ett intensivt skogsbruk, där också uttag av grenar och toppar (grot) ingår, bidrar till försurning. Därför rekommenderas askåterföring som kompensationsåtgärd. Askåterföring har under de senaste åren utförts i en omfattning motsvarande endast 10 20 procent av grotuttaget vid föryngringsavverkning, vilket är långt under Skogsstyrelsens rekommendationer 11. Biologisk mångfald och gynnsam bevarandestatus Under 2013 har Naturvårdsverket med hjälp av ArtDatabanken bedömt och rapporterat bevarandestatus för de skogstyper och skogslevande arter som omfattas av EU:s art- och habitatdirektiv 12. 15 av de 16 skogstyper som omfattas har dålig eller otillräcklig bevarandestatus. 20 av 32 skogslevande arter har dålig eller otillräcklig bevarandestatus. Artdatabanken har under 2015 tagit fram en ny rödlista. Antalet rödlistade och antalet hotade arter har ökat sedan 2010, men detta beror främst på att fler arter bedömts. För drygt 1 800 av de rödlistade arterna är skogen en viktig livsmiljö. Bland de slutsatser som Artdatabanken vill lyfta fram nämns skogsbruket. De faktorer som påverkar flest rödlistade arter i Sverige är skogsavverkning och igenväxning, som båda utgör ett hot mot vardera cirka 30 procent av de rödlistade arterna. Avverkning av gammal skog eller tidigare extensivt brukade skogar leder till att många arter minskar och är en av de viktigaste orsakerna till att skogslevande arter blir rödlistade. För att vända trenderna med fortsatt minskande populationer behöver oskyddade skogsmiljöer med rödlistade arter bevaras långsiktigt. Förlust av livsmiljöer är ett stort hot mot biologisk mångfald. Återställning är mycket kostsamt i de fall det ens är möjligt. Det råder brist på arealer gammal skog med bibehållen skogskontinuitet, flerskiktade skogar, ostörda fuktiga och våta skogsmiljöer och tillgång på död ved av olika kvaliteter och i olika miljöer. Skogar som uppfyller naturtypskvaliteterna enligt habitatdirektivsrapporteringen finns i för liten omfattning och minskar till följd av avverkning. Likaså avverkas skogar med höga naturvärden, exempelvis nyckelbiotoper. 11 Skogsstyrelsens meddelande 2 2008 - Rekommendationer vid uttag av avverkningsrester och askåterföring. 12 ArtDatabanken 2014 Arter & naturtyper i habitatdirektivet bevarandestatus i Sverige 2013. 18 2 Ekosystemtjänster och utvecklingen i skogen
Även om utvecklingen i flera avseenden är negativ finns faktorer som utvecklats i positiv riktning eller där den negativa utvecklingen planat ut. Arealen äldre lövrik skog har ökat svagt sedan 1998 men de senaste åren har arealen minskat något. Mängden hård död ved har sedan 1998 ökat från i genomsnitt drygt två till fyra kubikmeter per hektar men de senaste åren har trenden planat ut. Arealen gammal skog utgör ungefär 1,7 miljoner hektar och har sedan mitten av 1990-talet ökat med runt 50 000 hektar per år. De skogslevande fågelarter i Sverige som ökar i antal är fler än de som minskar. En sammanställning av Svensk fågeltaxerings inventeringar av 72 skogsfågelarter under perioden 2002 2012 visar att 31 procent av arterna ökat i antal under perioden medan 19 procent minskat. Ungefär 1,2 miljoner hektar, drygt fem procent, av den produktiva skogsmarken är formellt skyddad. Arealen är dock ojämnt fördelad över landet. Av den produktiva skogsmarken ovan den fjällnära gränsen är 46 procent formellt skyddad medan motsvarande skydd nedan den fjällnära gränsen finns på drygt 3 procent av den produktiva skogsmarken. Skogsbrukets frivilliga avsättningar uppgår till 1,1 miljoner hektar produktiv skogsmark nedan den fjällnära gränsen. Ungefär 800 000 hektar av den skogsmarken har, eller bedöms på relativt kort sikt kunna utveckla, höga naturvärden. Frivilliga avsättningar i de fjällnära skogarna omfattar i storleksordningen 100 000 till 200 000 hektar produktiv skogsmark. Cirka 10 procent av all produktiv fjällnära skogsmark är formellt skyddad eller frivilligt avsatt. Nedan den fjällnära gränsen är motsvarande siffra 8 procent. Det råder en viss osäkerhet kring dessa siffror eftersom det kan förekomma överlappningar mellan det formella skyddet och de frivilliga avsättningarna. Den improduktiva skogsmarken (cirka fyra miljoner hektar) är också undantagen från trakthyggesbruk. Övergripande slutsatser Här presenteras några övergripande policyslutsatser och bedömningar utifrån ovan beskrivna utveckling i skogen. Slutsatserna är hämtade från avrapporteringar från Skogsstyrelsen såsom den Fördjupade utvärderingen av levande skogar 2015, Skogliga konsekvensanalyser 2015 och Kunskapsplattform för skogsproduktion. Arbetet med skogens ekosystemtjänster och de nya ramverk som växer fram kring detta koncept behöver utvecklas avseende exempelvis kartläggning och bedömning/värdering. Tillgången på data/sammanställningar varierar mellan olika ekosystemtjänster. Vid SLU utvecklas verktyg för att bättre kunna bedöma hur olika ekosystemtjänster påverkas utifrån hur skogarna sköts och förvaltas. Det pågående regeringsuppdraget med kommunikationssatsning om ekosystemtjänster behöver prioriteras inom skogssektorn. Landskapsperspektivet och variationsrikt skogsbruk i form av alternativa skötselmetoder och ökad trädslagsblandning behöver stärkas. Både för att öka effektiviteten i olika åtgärder och för att på ett bättre sätt kunna kombinera skogens alla värden. Arbetet med handlingsplaner för grön infrastruktur behöver prioriteras och adaptiv skogsskötsel som metod implementeras. Kunskapsunderlag i form av renbruksplaner och skogsbruksplaner/ekologiska landskapsplaner är exempel på viktiga underlag i samrådsprocesser. Det finns exempelvis behov av att fortsatt utveckla ömsesidig samverkan och metoder inom skogsbruket som begränsar betesbortfall för rennäringen. Skogstillståndet i den svenska skogen är ur ett skogshushållningsperspektiv gott, vilket framöver leder till en varaktigt hög tillväxt och därmed en möjlighet till varaktigt höga avverkningsnivåer. 2 Ekosystemtjänster och utvecklingen i skogen 19
Det finns en potential att under perioden 2020 2029 öka användningen av grot från föryngringsavverkning från i dag cirka 10 TWh till en nivå av storleksordning 30 TWh. Huvuddelen av denna potential finns i Norrland. För att detta ska vara långsiktigt hållbart behöver bland annat kompensationsåtgärden askåterföring ske i enlighet med gällande rekommendationer, vilket inte är fallet idag. Skogsstyrelsen bedömer att analys och utveckling av styrmedel behövs. För framtida tillgång på biomassa är det av stor betydelse att grundläggande skogsbruksåtgärder utförs väl. Åtgärderna behöver baseras på ambitioner om vad som ska produceras. Vi anser att ökad variation/riskspridning är ett viktigt förbättringsområde. Vi bedömer att beprövade föryngringsmetoder på stora arealer ger störst effekt på den långsiktiga biomassaproduktionen. Trenden är idag positiv men samtidigt väljs inte alltid trädslag utifrån ståndort. Fortsatt utveckling och kunskapsuppbyggnad genom samverkan inom sektorn behövs. Styrmedlen kan som resultat av detta behöva revideras. Med ökade resurser för dialog, kunskapsuppbyggnad och tillsyn kan Skogsstyrelsen bidra ytterligare till den positiva utvecklingen. Ungskogsröjning och gallring är inte åtgärder som i sig leder till högre biomassaproduktion, men de höjer virkets framtida värde och användbarhet. Skogsstyrelsen bedömer att röjning behöver öka i omfattning. Styrmedlen bedöms vara tillräckliga men fortsatt utveckling och kunskapsuppbyggnad genom samverkan inom sektorn behövs. Gödsling med kväve och andra tillväxthöjande åtgärder kan öka produktionen av biomassa och i begränsad omfattning öka framtida tillgång på träråvara och bioenergi. Främst för att åtgärderna berör en relativt liten areal eller har effekt under en begränsad del av omloppstiden. Kvävegödsling är en åtgärd som ger snabb avkastning. Areellt omfattande skogsskador som hämmar produktionen av biomassa samt virkets framtida värde och användbarhet behöver minska. De mest betydande är skador av viltbete i plant- och ungskog, snytbagge i planteringar, rotröta i gallrings- och slutavverkningsskog av gran, samt skador av granbarkborre. I vissa avseenden saknas uppgifter om andelen skadad skog samt förekomst av olika skadeorsaker/skadegörare. Skogsstyrelsen ser behov av resursförstärkning inom området. Både för att genomföra långsiktig skadeövervakning samt stärka kompetensen och utveckla kunskapen om till exempel förebyggande åtgärder. Det brister i hänsynen i samband med föryngringsavverkning när det gäller hänsynskrävande biotoper, skyddszoner och körning över vattendrag. Hänsynsuppföljning kulturmiljö visar på stora brister i hänsyn (avser kända lämningar). Utifrån de senaste årens dialog och framtagna målbilder pågår ett omfattande förbättringsarbete i skogsbruket. Detta arbete behöver fortsätta och resultaten följas upp. Eventuella styrmedelsförändringar behöver göras utifrån en bred styrmedelsanalys. För friluftsliv och skogens upplevelsevärden finns en utvecklingspotential för mål, uppföljning och styrmedel. Samverkan mellan exempelvis skogsbruk och naturturism behöver stärkas. Problem finns med försurning och övergödning i skogsmark. Tidigare markavvattning kräver åtgärder. Körskador är ett stort problem ur flera aspekter. Det saknas dock bra uppföljning. Kvicksilver är ett problem där kunskapsläget behöver förbättras. Biologisk mångfald är en komplex fråga. Det är därför svårt att ange exakt vad som krävs men det är en stor utmaning att uppnå gynnsam bevarandestatus eftersom det i flera fall handlar om att vända negativa trender. Många skogslevande arter är hotade. Utifrån 20 2 Ekosystemtjänster och utvecklingen i skogen