Textning av avsnitt 3, Skolverkets poddradio 2016

1 (6) Textning av avsnitt 3, Skolverkets poddradio 2016 Temat för avsnittet är arbetet mot rasism i skolan. Samtalet utgår från ett scenario som handlar om modet att ta upp frågan om främlingsfientlighet och rasism. Medverkande är Michael Allard, läromedelsförfattare och gymnasielärare på Alléskolan i Hallsberg och Camilla Sjöström, före detta gymnasielärare, nu pedagog på Forum för levande historia. Samtalet leds av undervisningsråd Hugo Wester, Skolverket. Direktlänk till scenariot om modet att ta upp frågan om främlingsfientlighet och rasism: http://www.skolverket.se/skolutveckling/vardegrund/framlingsfientlighet-och-rasism/rasism-ivardagen/scenarier/mod-att-ta-upp-fragan-1.226181 - START - Speaker: Välkommen till Skolverkets poddradio! Tema: Att motverka rasism och främlingsfientlighet. Det här samtalet är ett exempel på hur man kan prata om frågan. Lyssna och fortsätt diskutera på er skola. Hugo Wester: Välkommen till Skolverkspodden om arbetet mot rasism och främlingsfientlighet i skolan. Rasism och främlingsfientlighet är oförenligt med skolans värdegrund. Det står i läroplanerna att detta ska mötas med kunskap, öppen diskussion och aktiva insatser. Barn och elever har rätt till skydd mot kränkningar och diskriminering i skolan. De här rättigheterna finns ju där för att vi vet att om man blir utsatt för diskriminering eller kränkande behandling så påverkas man negativt. Det kan alltså också sägas ha att göra med att barn och elever ska ha likvärdiga möjligheter att lära och utvecklas. Det är bra att knyta detta arbete till kunskaper. Vi vet att det här är en utmaning för skolan. Arbetet med kunskaper och värden hänger ihop men hur går det här till rent konkret. Hugo: Med mig idag har jag Michael Allard: Michael Allard heter jag. Jag är lärare i samhällskunskap och historia på Alléskolan i Hallsberg en jättestor gymnasieskola. Vi har alla nationella program på vår skola och nära 2000 elever. Hugo: Välkommen. Michael: Tack. Hugo: Och med oss idag så har vi också Camilla Sjöström: Camilla Sjöström. Jag är en gammal lärare. Jag jobbade länge som lärare ute i Haninge. Jag undervisade i gymnasiet i ämnena Religion, Historia och Filosofi. Sedan tre år tillbaka jobbar jag som pedagog på myndigheten Forum för levande historia och möter bland annat klasser som kommer till oss på besök. Hugo: Ni är båda välkomna hit till Skolverkspodden. Vi utgår från ett konkret scenario och dagens konkreta scenario handlar om modet att ta upp frågor om rasism och främlingsfientlighet. Så här är scenariot: En lärare vet om att det på rasterna bland eleverna förekommer laddade Postadress: 106 20 Stockholm Besöksadress: Fleminggatan 14 Telefon: 08-527 332 00 vx Fax: 08-24 44 20 skolverket@skolverket.se www.skolverket.se

2 (6) samtal med rasistiska och främlingsfientliga förtecken. Samtidigt så undviker läraren att lyfta de här frågorna i klassrummet. Detta på grund av omsorg för att elever kan känna sig utsatta för kränkningar. Hugo: Hur är det? Känner du igen dig Micke? Är det så här i skolsverige idag. Händer det som händer i scenariot? Michael: Ja, det tror jag. Jag tror att det finns en viss rädsla inför att föra de jobbiga samtalen. Man är rädd för vad som ska hända. Att det ska gå överstyr eller så. Samtidigt tror jag att man egentligen inte behöver vara rädd. Jag tror att eleverna ofta säger värre saker på rasten än vad de gör i klassrummet. Jag vet och förstår att rädslan finns men den är obefogad. Hugo: Du menar att det blir skillnad på i och utanför klassrummet? Michael: Ja. Hugo: På vilket sätt då? Michael: Många elever anpassar sig efter situationen. Det vill säga att de anpassar sig efter att de är i klassrummet. I klassrummet säger man av olika skäl inte det som man kanske säger till varandra på rasten. Man kanske inte vill säga det för att man tror att läraren ska ta illa upp. Eller det kanske inte stämmer överens med det som man håller på med just då. Man kanske tänker på betygen och anpassar sig på det sättet. Hugo: Det låter som att vi har samtal inom ramen för undervisning och lärande som skulle kunna tippa över till någon slags åsiktskorridor. Att man inte tar upp vad som helst i klassrummet. Michael: Jag tror att lärarna försöker hålla sig inom den korridoren men det gör eleverna också. Hugo: Och sedan kommer det upp ute i korridoren i stället?! Camilla: Då måste man fånga det ändå om man går förbi som lärare. Hugo: Ja, inte bara lärare utan all personal. Camilla: Ja, och det kan vara svårt att ta dessa frågor på volley. Men jag tror att det är viktigt. Hugo: För det är ju så att eleverna har rätt till ett skydd mot kränkande behandling. Om det uppstår en situation att du som elev upplever att din värdighet är kränkt då ska det ju gå igång ett arbete på skolan. Det ansvaret ligger på lärare och övrig personal. Samtidigt kan det vara svårt att veta för upplevelsen av kränkningen är ju subjektiv. Du kan uppleva en kränkning utifrån det någon elev har sagt och yttrat samtidigt har eleverna en starkt skyddad yttrandefrihet. Hur hanterar vi detta spänningsfält i skolan? Camilla: Jag tänker att detta är en del i komplexiteten i att vara lärare eller människa i stort. Men jag tänker också att vi har styrdokument, vi är tjänstemän, vi ska både lära om och lära genom värdegrunden. Vi kan vara trygga i att vi har en tydlig värdegrund som vi ska lära ut. Vi kan luta oss mot styrdokumenten och försöka förmedla den. Vi har uppgiften att göra detta och det i sig kan ge en trygghet.

3 (6) Hugo: Men om man tolkar sitt demokratiuppdrag som lärare som att man i linje med värdegrunden ska verka för att elever inte blir utsatta för kränkande behandling. Det kan ju vara en annan tolkning. Camilla: Det kan det absolut men lärarna måste se skolan som det ställe där möten sker. I alla möten oavsett var kan det ske konflikter. Vi ska rusta eleverna för vardagen utanför skolan och där ute är det ju inte någon som täcker upp och skyddar en. Man måste kunna undervisa så att eleverna kan möta andra människor. Det är också en del av värdegrunden. Demokrati är inte smärtfritt, demokratin är inte fri från konflikter. Det måste man få lära sig. Michael: Man kan se skolan som någon form av arena där åsikter bryts mot varandra. Då är det viktigt att läraren deltar i detta, att läraren finns på arenan. Detta kan man göra både i klassrummet och på rasterna. Hugo: Samtidigt ser vi i studier och i undersökningar att lärare inte identifierar sig i den här delen i demokratiuppdraget och att man av rädsla för att iscensätta eventuella kränkningar backar från samtalen. Eller att man inte känner sig rustad att hålla samtalen. Michael: Man behöver inte vara rädd för att det ska hända i klassrummet. Jag förstår inte vad det är man är rädd för. Det måste vara andra saker som gör att man backar ur. Hugo: Vad kan det vara då? Kunskaper om själva frågorna? Michael: Ja, det kan det vara. Hugo: Är det så att man som lärare alltid måste ha en åsikt. Att ha ett rätt svar? Är det så att man känner att man som lärare borde ha det och att det är därför man backar. Camilla: Jag tror att det är så man känner men egentligen är det tvärtom. Man ska nog inte alltid ha rätt svar. Det är också en del i att undervisa och att agera värdegrunden. Att man öppnar upp för att det är komplext och inte så enkelt men om vi till exempel testar de här två olika utsagorna mot varandra, vart hamnar vi då? Hur illa kan det bli? Hugo: Men samtidigt kan ju skolan aldrig bli värdeneutral. På det sättet kan man ju inte backa. Camilla: Nej, men man kan behöva problematisera även demokrati och tillsammans efter reflektion komma fram till något gemensamt. Michael: Ofta kan man som lärare känna att eleverna förväntar att man ska komma upp med ett svar på en fråga. Jag vänder mig starkt emot det. Det som är intressantare är hur man kan vända och vrida på det. Det som verkar uppenbart sant kanske inte är det. Jag vet att någon sa någon gång att lärare ljuger fem gånger per lektion. Har ni hört det? Camilla: Nej, det har jag aldrig hört. Hugo: Att undersöka värden och vrida och vända på saker tillsammans är att sätta igång en demokratisk process. Men det är inte så lätt alla gånger. Det finns också gränser. Vi har talat om kränkande behandling men det finns ju också gränser i brottsbalken om till exempel hets mot folkgrupp, förolämpning och ärokränkningsbrott. Skapar de en position kring vad man kan ta upp? Vart drar man i så fall den gränsen? När blir det rasism? Är det det som är modet att ta

4 (6) upp frågor om främlingsfientlighet och rasism? Behöver man mer på fötterna som lärare och skolpersonal där? Michael: Jag tror att det man kan diskutera är främlingsfientlighet. Inte ens de som är rasister vill ju kännas vid att de är det. Att påstå att människor är olika och ska behandlas olika beroende på varifrån de kommer det kan vi aldrig acceptera. Det är inte en åsikt utan mer en vanföreställning. Sen finns det ett gränsområde som kan vara svårt att navigera i. Vad är främlingsfientligt och vad är invandringskritik? Hugo: Just det, det är ett nytt begrepp som seglat upp. Camilla: Jag tänker att rasism är väldigt svårt. Vad är rasism? Det finns flera olika definitioner av begreppet. Michael: Vissa politiska uppfattningar som får stort utrymme idag gränsar till att vara rasistiska. Vissa nätsajter som ligger något parti nära ger uttryck för detta. När man bara visar på det negativa med romer så blir det för mig rasism. I klassrummet kan det dyka upp ett sådant påstående som man kan fånga upp och fråga vad bygger du det på?. Hugo: Sedan har vi utmaningen med kapitel sex i skollagen om kränkande behandling. Här är det ju elevens upplevelse av kränkningen som är utgångspunkten och som man ska agera på och inte hur man själv uppfattar uttrycket som rasistiskt eller inte. Det kan vara svårt att på volley läsa av situationen. Camilla: Tyvärr kan man säga att det skulle vara omöjligt för en lärare att navigera efter ett kränklöst klassrum. Detta för att det sitter 25 individer där som du som lärare inte känner till någonting om. Jag kanske känner till några lite bättre och några ingenting alls. Om jag t ex tar upp dödsstraffet så kan det vara oerhört kränkande trots att jag tror att ingen kan ha varit med om något liknande. Man kan ha en god avsikt att ta upp något i värdegrundsarbete men ändå kan det bli fel. Det tror jag tyvärr är oundvikligt. Hugo: Man kan behöva hantera det. Man ska också understryka att skollagens kapitel sex om kränkande behandling inte kan trumfa ut grundlagsskyddande rättigheter som t ex yttrandefriheten. Man kan inte använda den yttrandefrihetsbegränsande. Hugo: Men för att gå tillbaka till temat om modet att ta upp frågor om främlingsfientlighet och rasism. Detta kopplat till scenariot om läraren som vet att det förekommer men undviker ämnet under lektionstid. När man ändå har möjlighet att som professionell och tränad pedagog att leda de här samtalen, hur gör vi det? Vilka verktyg för att skapa bra möjligheter att tala om värden tillsammans med barn och elever? Vad finns det för olika verktyg? Michael: Jag har testat en grej som kallas för Safe Classroom. Det är egentligen inget nytt. Man gör gemensamt upp med den gruppen man har hur klassrumsklimatet ska vara när vi diskuterar svåra frågor. Man bestämmer tillsammans vad det är som gäller helt enkelt. Hur man behandlar varandra och så. Man börjar i att bygga ett bra klimat. Hugo: Är det överenskommelser om hur samtalen ska föras? Michael: Kanske framförallt vad man inte ska göra. Detta för att alla ska känna trygghet. Det här gör man enligt en speciell metod där alla får säga sin mening. Det är en viss arbetsgång

5 (6) kring det här och det är viktigt att alla kommer till tals och att alla får tala om hur de upplever det. För det kan ju vara så att du som lärare uppfattar en grupp på ett sätt som inte eleverna gör. De kan ha en annan uppfattning om klimatet i gruppen än den som jag har. Det är rätt vanligt att det är så. Man kanske känner att man är grupperad men vågar inte säga det för att man stöter sig med någon. Man kanske inte kränker men man stöter sig och det vill man inte göra. Michael: Sen tror jag mycket på att använda elevaktiva metoder som till exempel casemetoden som ett bra redskap i att konkretisera svåra samtal. Hugo: Vad ser du som möjligheten med att jobba med case-metoden och svåra frågor? Michael: Själva metoden uppmuntrar till eftertanke och lugna samtal. Diskussionen blir ganska styrd om man gör den enligt metoden men det är deltagarna som uttrycker åsikterna. Som lärare undviker man åsikterna och försöker istället vara någon form av katalysator och leda diskussionen. Då kan man koncentrera sig mindre på vad man själv ska säga och mer på vad man ska fråga eleverna om. Enligt min uppfattning blir det nästan alltid väldigt bra diskussioner. Det ger möjligheter att ta upp svåra frågor. Ett case måste handla om en svår fråga annars är det inte ett bra case. Hugo: Case-metodik och Safe Classrooms som exempel på verktyg att leda svåra samtal. Har du Camilla några exempel från din tid som lärare? Camilla: Om man lyfter det bort lite från just samtal, även om jag tror att samtal är en väldigt bra metod för att diskutera de här frågorna. Om syftet är att eleverna ska problematisera och reflektera själva över sina egna påståenden så kan man jobba med argumentationsanalys. I argumentationsanalys jobbar man med ett påstående så ska man se vilka argument som funkar för och emot. Sen ska man titta på om argumenten bygger på värderingar eller fakta. Så ska man granska vartenda argument och titta på vilka argument som egentligen håller utifrån det som påstås. Vad blir kvar? Stämmer påståendet eller inte? Bara att göra en argumentationsanalys innebär en stor reflektion inom sig. Det kan vara en bra utgångspunkt. Sedan kan man prata om saker och ting. En del saker kanske man behöver ta inom sig själv först innan man tar dem i stor grupp. Hugo: Att leda samtal om värden är också en del i en deliberativ demokratiundervisning. Detta har också kopplats till skolans värdegrund och det finns mycket att hämta där. Detta handlar om iscensatta samtal om värden men det som vi rört oss kring här rör också frågan om att kunna ta dessa saker på volley. Det handlar kanske om en annan typ av samtal. Vi inledde också med att tala om skillnaden mellan klassrummet och korridoren, att det handlar om olika miljöer. Men alla de här delarna behövs i skolan för att man ska kunna hantera spänningsfältet mellan skydd mot kränkande behandling och yttrandefrihet, att jobba med skolans demokratiuppdrag utifrån de förutsättningar man har. Michael: Jag tror att grunden i det hela handlar om att skapa ett klimat på skolan som är tillåtande och där alla känner sig säkra. Det kan man göra på olika sätt men det viktiga är att personalen på skolan är överens om att så här ska vi göra och att man backar upp varandra. De här frågorna som kommer på volley kan vara skönt att känna att man inte är själv med. Det är bra om man känner att det jag tar nu kommer någon annan lärare också att ta. Jag tror att det är

6 (6) viktigt att man tillsammans i personalgruppen för de här resonemangen om hur det ska vara på den här skolan. Hur vill vi att det ska vara? Man kan börja med sig själv. Hur vill jag att vi ska vara mot varandra vi som jobbar här? Sen utgår man från det. Hugo: Vad finns det för redskap att jobba med det här på Forum för levande historia när det kommer skolklasser till er och ser utställningar och ni har diskussioner med dem? Camilla: Våra utställningar bygger ofta mycket på samtalet. Att få eleverna att reflektera, få eleverna att ställa frågor. Att våga ifrågasätta är också ett sätt att pröva demokratin. Vi jobbar mycket med samtal men också med konkreta värderingsövningar. Vi jobbar mycket med film och bilder. I utställningarna jobbar vi med mycket konkreta historiska saker. Det tycker vi är en bra brygga för att föra ett samtal om nutiden. Historien är kanske inte direkt personligt för de individer som står där nu men att se mekanismer i historien och jämföra med nu kan ge en aha-upplevelse. Det kan man säga är ett sätt som vi jobbar mycket med. Hugo: Vi har ju även här på Skolverket olika resurser och stödmaterial som berör de här frågorna om modet att ta upp frågor om rasism och främlingsfientlighet. Vi har stöd som kan användas för att jobba med samtal som metod. Då tänker jag på vårt stödmaterial Förskolan och skolans värderund där ett helt kapitel handlar om olika metoder för att leda den här typen av samtal. Samtalen är viktiga i skolans värdegrundsarbete och demokratiuppdrag. Hugo: Ni ska ha stort tack för att ni ville komma hit. Tack för ert deltagande i Skolverkspodden om arbetet mot rasism och främlingsfientlighet i skolan. Speaker: Tack för att du har lyssnat. Samtalet leddes av Hugo Wester, undervisningsråd på Skolverket. Inspelningsår 2015. - SLUT -