- Språk och kön - Hemtentamen i feministisk filosofi HT 2005 Anna Schön

- Språk och kön - Hemtentamen i feministisk filosofi HT 2005 Anna Schön

- Språk och kön - - Män, kvinnor och språket - Få ämnen är så svåra att behandla som språket och dess influenser. Detta hävdar jag då det är omöjligt att analysera språket utan att använda sig av just det man analyserar. När man ska behandla kön och språk blir detta i synnerhet tydligt. Är språket manligt, och om så är fallet, kan man med detta språk göra rättvisa till frågor om möjligheten till ett kvinnligt språk? Kan vi ha ett gemensamt språk som inte lägger värderingar i ord som vi traditionellt anser vara neutrala? Problematiken anser jag ligger mycket just i detta; Hur omedveten är man om de subtila värderingar man gör varje dag i sitt språk? Hur behandlar man detta utan ett rimligt alternativ till sitt vanliga språk? Jag avser med denna uppsats att belysa dessa problem, visa på några exempel samt se lite på var problemet skapas. - Det talade ordet - Språket är inte bara ett sätt för människan att möjliggöra uttryck och ge henne frihet att kommunicera. Det kan även fungera som en begränsning har man bara ett sätt att rubricera något på är risken stor att man aldrig funderar på alternativa beskrivningar. Detta är ett problem som ofta tas upp av feministiska filosofer. Man anser ofta att det är den egna upplevelsens potential som ska vara den enda begränsningen för människan, snarare än könet. Detta har man försökt att uppnå på olika vis och ett sätt är att föreställa sig en fundamental förändring av språket. Om man bearbetar och ändrar språket kan man kanske skapa en frihet från förutfattade samhällsordningar. Finns inte ord som mamma, pappa, kvinna eller man kan inte heller deras implicita samhällsroller finnas. 1 Detta är en enorm förändring och inget som med lätthet skulle kunna verkliggöras i vår tid. Tanken är emellertid fascinerande. Om vi tar bort orden vi har idag och ersätter dem med nya, könsneutrala ord, vad för typ av språk skulle vi få då? Jag finner det oerhört svårt att föreställa sig. Skulle det innebära helt nya ord eller förändringar av de gamla? Skulle tydliga skillnader synas i samhället? Om vetenskapsman istället hette vetenskapare, skulle fler kvinnor då slå in på en naturvetenskaplig bana? Eller ligger den implicita maskuliniteten i ordet kvar i slutbokstaven e? Ju fler ord jag funderar över desto mer börjar jag undra om ens en förändring skulle räcka. Kanske är det ett helt nytt språk som krävs ett språk format under andra omständigheter än den patriarkaliska utveckling som skapade det språk vi har idag. 1 Neta C. Crawford, Feminist Futures: Science Fiction, Utopia and the Art of Possibilities in World Politics i Jutta Weldes (red), To Seek Out New Worlds Exploring Links between Science Fiction and World Politics (New York 2003), s.199, 207.

Problemet med språket uppstår av att det är den maktdominanta gruppen i samhället som skapar benämningar på sin omvärld. Detta talar Dale Spender om i sin artikel The Politics of Naming. Utan benämningar på saker och fenomen i vår omvärld blir den svår att leva i och framförallt att kommunicera i. Vi namnger allt för att vi ska kunna ha ett fungerande förhållande till världen. Denna process är emellertid inte könsneutral. 2 För att namn ska fylla en funktion måste de ha en tydlig koppling till det övriga språket. Detta skapar en näst intill omöjlig situation att ta sig ur ett tidigare manligt språk genererar fler manliga benämningar. 3 Detta befäster det manliga språket på nytt och så bibehålls den språkliga makten. Den dominanta gruppen kan utan förbehåll välja vilka typ av ord och värderingar som ska användas, samt i lika stor utsträckning vilka som ska utelämnas. Detta ses som normen och något helt naturligt. Att försöka motverka detta skulle däremot oundvikligen ses som en politisk handling, en provokation, trots att man gör exakt samma sak som männen men ur ett annat perspektiv. 4 Att det ses just som naturligt att språket ser ut som det gör, är kanske en av mina största farhågor. Att det kan vara svårt att förändra kan jag acceptera, kanske till och med att det inte kommer att ske någon förändring under min livstid. Men att människor inte ens blir medvetna om vad för typ av språk de använder, det har jag svårt att svälja. Tanken på att, som kvinna, utan reflektion använda ett språk som underminerar hela ens position i samhället skrämmer mig. Utan medvetenhet kan man ju inte ens påbörja ett ställningstagande. Kvinnliga filosofer och i synnerhet den feministiska filosofin har lidit stor skada just på grund av bristen på ett fungerande språk. Detta beror huvudsakligen på att den manliga dominansen inte bara omöjliggjort ett kvinnligt språk, utan därmed även i stor utsträckning stoppat kvinnor som vill behandla filosofi. Historien visar med all önskvärd tydlighet hur hegemoniskt de manliga filosoferna fått ta utrymme. Ser man till den traditionella västvärldsfilosofin saknas kvinnor nästan helt historiskt sett. Detta är emellertid inte helt konstigt med tanke på att mänskligheten, och dess filosofier, som norm uteslutande setts som något manligt. 5 Om man som manlig filosof ser mänskligheten som något huvudsakligen manligt lär det finnas få incitament för att släppa in kvinnor ii filosofin. Inte kan väl någon känna verkligheten bättre än mannen? 2 Dale Spender, Man Made Language, Routledge & Kegan Paul (London 1985), sid 163. 3 Dale Spender, Man Made Language, Routledge & Kegan Paul (London 1985), sid 164. 4 Dale Spender, Man Made Language, Routledge & Kegan Paul (London 1985), sid 165. 5 Lorraine Code, What Can She Know? Feminist Theory and the Construction of Knowledge (New York 1991), sid 26.

- Julia Kristeva - En feministisk filosof som lagt stor vikt vid språket och dess könsbundenhet, är den bulgariska Julia Kristeva. 6 Kristeva har en ganska radikal tanke bakom sin lingvistik- och semiotikforskning. Hon menar att det finns en bakomliggande källa, en sfär under denna verklighet där det djupast kvinnliga, det närande, finns. Detta benämner hon med Platons term chora. Denna chora är fjättrad och kuvad då språket mannen använder aldrig riktigt når fram till verklighetens kärna. Mannen kan inte till fullo kommunicera med denna moderliga rymd eller nå dess innehåll. 7 Kristeva beskriver detta som en språklig kastration. Det manliga språket har, istället för att ta människan närmare choran, separerat mannen från den och därmed avskiljt syntaxen från den semiotiska källan. 8 Detta leder emellertid till ett ännu större problem för kvinnan. Hon måste inte bara försöka nå choran, utan måste dessutom göra det genom mannens redan kastrerade språk. Detta gör att kvinnors språk aldrig har möjligheten att nå fram. Modellen nedan beskriver detta stympade flöde. 9 Män Kvinnor Chora den gemensamma verkligheten Enligt Kristeva ligger kvinnans chans till frigörelse i att skapa sig en språklig frigörelse. Hon tillstår att kvinnan har förbättrat sin roll i sammanhanget då kommunikationen mellan män och kvinnor blivit bättre, men hon menar att detta inte säkert är den bästa vägen att gå. Kristeva anser att kvinnan måste sträcka sitt eget språk direkt mot choran och den gemensamma verkligheten, istället för att försöka finna en väg genom männen. Detta är det enda sättet att undgå att fastna i samma språkliga kastration som männen har. Kristeva menar att den språkliga befrielsen för kvinnan ligger i att skapa ett eget språk i litteraturen. Där ser hon en möjlighet för det kvinnliga språket att på egen hand nå choran. 10 Även Luce Irigaray har en liknande tanke. Hon menar att kvinnan kan beskriva det kvinnliga utifrån ett nytt språk. Svårigheten ligger dock som alltid i att vill hon beskriva det kvinnliga utanför detta nya språk måste hon än en gång definiera sig själv med utgångspunkt i det manliga. Detta befäster att kvinnan måste gå genom mannens språk för att göra sig förstådd. Irigaray varnar också för att alternativet till att använda männens 6 William McNeill & Karen S. Feldman (red), Continental Philosophy An Anthology, Blackwell Publishers Ltd. (Oxford 1998), sid 406. 7 William McNeill & Karen S. Feldman (red), Continental Philosophy An Anthology, Blackwell Publishers Ltd. (Oxford 1998), sid 407. 8 William McNeill & Karen S. Feldman (red), Continental Philosophy An Anthology, Blackwell Publishers Ltd. (Oxford 1998), sid 410. 9 Jan Willner, föreläsning i huvudströmningar i kontinental idétradition, Linköpings Universitet, (Linköping 2003-12-16). 10 Jan Willner, föreläsning i huvudströmningar i kontinental idétradition, Linköpings Universitet, (Linköping 2003-12-16)

språk kan bli att kvinnor som grupp förblir tysta detta skulle till och med vara ett ännu större handikapp än ett kastrerat språk. För att komma förbi detta koncept krävs det att männen inte bara ger upp sin makt över språket utan över hela tillvaron som sådan. 11 Det här med tystnaden intresserar mig. Kan det vara så simpelt att kvinnor inte upptar lika mycket ljudrum, för att de helt enkelt inte känner sig bekväma i det manliga språket? - Feminism - En aspekt av de manliga värderingar som lagts på vårt språk finner jag mycket intressant. Det rör ordet feminist och dess näst intill stigmatiserade användande. Slår man upp ordet feminism i svenska akademiens ordlista finner man förklaringen: feminism [-is m] s. -en rörelse för kvinnors jämställdhet med män m.m. 12 Redan här kan vi stanna upp och se på ordet som sådant. Varför är ett ord som betyder jämställdhet mellan könen belagt med ett namn som bara nämner det ena av de två? Varför tvingas man direkt särskilja det ena det avvikande om man vill säga att man är emot en sådan särskiljning? Ordet som sådant har i sig blivit så provocerande att människor drar sig för att titulera sig med det. Jag har hört män använda det som ett skällsord: Är du feminist eller?. Än värre, jag har hört kvinnor förskräckt rygga tillbaka med orden: Nej nej, jag är ju inte feminist eller nå t!. De ryggar undan för ett ord som säger att de borde behandlas utifrån samma grunder som män det ord som säger att de bör anses ha samma värde som en man. Jag har svårt att tro att så skulle vara fallet om feminism istället skulle benämnas med ett ord skapat fritt från kontexten av ett manligt språk. Jag finner det svårt att diskutera dessa frågor, för då jag tänker på dem tänker jag i termer som jag måste provocera fram om de inte ska vara manligt betingade. Det ligger alltid en provokation i det om man förkvinnligar ett maskulint ord. Å andra sidan är detta kanske det största förtryck som finns över kvinnan. Om hon inte har ett eget språk, så kan hon heller aldrig ta sig ur det manliga språket. Det går inte nå utanför det för man har inga andra medel att röra sig med. Den enda förhoppning jag kan ha är att det kanske kan finnas någon typ av möjlighet att förändra samhället trots språket och i efterhand låta språket sakta ändra sig självt. Jag ser det som väldigt problematiskt att medvetet gå in och försöka ändra språket som det ser ut idag, för då infinner sig provokationselementet. Så fort det händer så blir det en kamp och ett språk kan inte ständigt vara det. Ett språk måste kunna flöda för att fungera. 11 Dale Spender, Man Made Language, Routledge & Kegan Paul (London 1985), sid 183. 12 Svenska Akademien, Svenska Akademiens ordlista över svenska språket, Nordstedts Ordbok (Stockholm 1998), sid 192.

Jag återkommer ständigt till den största problematiken; Även denna uppsats är skriven med ett styrt språk skapat utifrån manliga mallar. Spender kommenterar också detta det är svårt att försöka visa det felaktiga i att ha ett språk byggt på patriarkaliska termer om man själv måste använda de termerna när man framför sina argument. 13 Jag hoppas emellertid att vi i någon mån kan se bortom värderingarna i språket och se andemeningen. 13 Dale Spender, Man Made Language, Routledge & Kegan Paul (London 1985), sid 183.

- Källförteckning - - Tryckta källor - Code, Lorraine, What can she know? Feminist Theory and the Construction of Knowledge, Cornell University Press (New York 1991). ISBN 0-8014-9720-5 McNeill, William & Karen S. Feldman (red), Continental Philosophy An Anthology, Blackwell Publishers Ltd. (Oxford 1998). ISBN 1-55786-561-2 Spender, Dale, Man Made Language, Routledge & Kegan Paul (London 1985). ISBN 0-7102-0315-2 Svenska Akademien, Svenska Akademiens ordlista över svenska språket, Nordstedts Ordbok (Stockholm 1998). ISBN 91-7227-032-2 - Övriga källor - Willner, Jan, föreläsning i huvudströmningar i kontinental idétradition, Linköpings Universitet, (Linköping 2003-12-16)