Filmengagemang och moraliska mikrodiskurser

1 Tomas Axelson: Förtätade filmögonblick: Filmengagemang och moraliska mikrodiskurser Amelie går in som en skyddsängel i allas liv och ser till alla andra. Och så skulle man önska att det var lite mer i världen. Om inte annat så tror jag att jag tänker mer i såna banor på grund av att jag har blivit så starkt påverkad av den här filmen. Kärleken till varandra, att vi ska vara måna om varandra och ta hand om varandra. Och det är väl lite det som gör mig glad med hela alltet. (Malin 29 år om Amelie från Montmartre (2001)). Citatet ovan kommer från en av 309 unga vuxna som medverkat i forskningsprojektet Filmengagemang och självets utopiska reflexivitet. Om den rörliga bildens förmåga att beröra människan på djupet (finansierat av Vetenskapsrådet). Malin har uppgivit Amelie från Montmartre (2001) som en av sina favoritfilmer och just den filmen tror hon sig ha sett uppemot 50 gånger. Det som hon också berör i sina ord är en önskan om en kärleksfullare och mer solidarisk värld. Den moraliska blicken på världen är identifierbar i flera intervjuer jag genomfört i projektet där ett antal individer bidrar med reflektioner om sina favoritfilmer och synpunkter de har på livet och samhällsutvecklingen. Olika samhällsvetenskapliga forskare har på en mångfald sätt försökt få grepp om den svårdefinierade populärkulturen och dess roll i samhället. Den brittiska religionsvetaren Gordon Lynch pekar på populärkulturens förmåga att för många människor skapa berättelser som får en bred spridning och som bidrar till upplevelser av mening och struktur i tillvaron (Lynch 2007). Bland forskare inom det populärkulturella fältet finns ofta en teoretiskt förankrad uppfattning om publikens engagemang i TV-serier, musik och filmer. Då och då utforskas detta också genom empiriska studier (Danielsson 2006, Lilliestam 2006, Wingstedt 2008, Ladendorf 2007). I en religionssociologisk antologi från 2012 presenterar

2 Mia Lövheim och Jonas Bromander data från en större ungdomsundersökning om existentiella frågor och värderingar. En fråga ställs om i hur hög grad man tycker att den egna livsynen har påverkats av olika faktorer. Tabell 1. Andel som anser att deras syn på livet påverkas av skilda faktorer. Påverkansagenter (N= 1316, 16-24 år) Procent Föräldrar 67 % Vänner 61 % Medier (TV, radio, tidningar, böcker & internet) 40 % Naturvetenskap 34 % Lärare 15 % Religiös tradition 15 % Filmer 15 % Politisk ideologi 13 % Kändisar 7 % Källa: Lövheim, Mia & Bromander, Jonas, red. (2012). Religion som resurs? Skellefteå: Artos. S 121 ff. 67 respektive 61% bejakar påståendet att man är påverkad av föräldrar och vänner (Tabell 1). 15 % av de svarande bejakar att de påverkas i sin livssyn av religiös tradition och i samma omfattning nämns lärare, filmer och politisk ideologi. Det är tankeväckande att religiös tradition, skolans lärare, de politiska ideologierna samt film utgör påverkansagenter som om unga människor själva får svara uppges ha ungefär lika stor inverkan på den egna livssynen. Ett växande antal studier från olika fält följer upp detta påstående empiriskt och analyserar fiktionsfilmen som en resurs för individer och gruppers mer grundläggande syn på tillvaron, dvs, mikrodiskurser om moral och livsåskådning (Marsh 2007, Axelson 2008, Dahl 2010, Axelson 2011, Dahl kommande). Även denna studie följer parallella spår. Syfte och forskningsfråga I min avhandling, Film och mening. En receptionsstudie om spelfilm, filmpublik och existentiella frågor (2008) presenterade jag ett resultat som pekade på att spelfilm vid givna

3 ögonblick kunde fungera som en impuls i en självreflexiv process för bearbetning av existentiella frågor hos filmpublik, i vissa livssituationer till och med en viktig resurs för formulerandet av etiska ideal om ansvar för medmänniskan, formulerandet av en livsuppgift och för upplevelsen av mening (Axelson 2008). Det pågående forskningsprojektet bygger vidare på resultaten i avhandlingen och teoretiskt prövas och utvecklas en begreppsapparat för att analysera den rörliga bildens förmåga att beröra människan på djupet. Det övergripande syftet är att fördjupa förståelsen av hur bruket av rörliga bilder kan fungera som möjlighet till transformation och självreflexivitet i ett senmodernt samhälle som kännetecknas av alltmer individualiserade värderingssystem (Woodhead & Heelas 2000). Forskningsfrågan mer specifikt är att genom en receptionsstudie kartlägga vilken roll engagerande filmupplevelser spelar för filmbrukares syn på sig själva och sin plats i samhället. Hypotes De hypoteser jag har ser ut på följande sätt: I ett samhälle präglat av ökad grad av individualisering och fragmentiserade meningssystem blir individen genom medialiseringsprocessen mer och mer hänvisad till medierade berättelser för att förstå sin plats i världen. Den rörliga bildens berättelser får i en ökad utsträckning en verklighetsordnande funktion och hjälper människor att skapa en både kognitiv och emotionell förståelse av livet, inkluderande en kritisk och utopisk reflektion över tillvaron. Jag har också ett antagit att en viss del av publiken uppvisar ett större engagemang i filmberättande än andra och detta engagemang går att härleda till ett etiskt moraliskt engagemang som för filmtittaren berör en växling mellan berättelsens fiktiva värld och filmtittarens egen extra-textualiserade värld (Axelson 2008). Dolf Zillman uttrycker det på följande sätt: Recipients bring their idiosyncratic morality to the screen, sanction or condemn witnessed actions and agents in accord with it, and then experience emotions as a result of their assessment (2005: 176). Teori och metod Ur ett teoretiskt perspektiv vill jag diskutera det empiriska resultatet utifrån filmvetenskaplig teori kombinerat med religionssociologiska aspekter. Från filmvetenskap hämtar jag

4 inspiration från två håll. För det första från kognitivt orienterad filmteori som diskuterar på vilket sätt filmiska narrativ engagerar filmtittaren både emotionellt och mentalt (Anderson & Anderson 2005, Frampton 2006, Plantinga 2009). För det andra diskuterar jag mina resultat i relation till fallstudier inom filmvetenskap som empiriskt undersöker filmpublikens upplevelse av mening på olika nivåer (Suckfüll 2010, Oliver & Hartmann 2010, Klinger 2008). Mina resultat vill jag också diskutera utifrån två samhällsteoretiska begrepp; individualisering (Baumann 2001, Lynch 2007) och medialisering (Hjarvard 2008). I projektet insamlades data från 309 studerande vid Högskolan Dalarna, huvudsakligen i åldern mellan 20 och 30 år, både genom en kvantitativ metoddel i form av en enkät och en kvalitativ del med öppna enkätfrågor kombinerat med grupp- och individintervjuer. Med högskolestudenter som läser olika program hoppades jag få en fördelning av svarsfrekvenser som kunde antyda olika attityder till film beroende på programinriktning. Dessutom ville jag via enkäten få svar i öppna frågor som kunde ge mig underlag för intervjuer på gruppnivå och individnivå. (Se mer nedan). Enkäten har således fungerat som ett urvalsinstrument på två sätt, dels kvantitativt genom attitydskalor, dels kvalitativt genom svarsmönster på öppna frågor som gjorde att projektet kunde fokusera på vissa individer och deras filmaktivitet liksom resonemang om särskilt starka filmupplevelser som knöt an till forskningsfrågan om individers syn på sig själva och sin plats i samhället. Jag valde att skapa två övergripande respondentkategorier för att kunna jämföra svarsmönster mellan grupperna. Å ena sidan studenter som läste sjuksköterske-, lärar- och socialarbetarprogrammet (SLS) och å andra sidan studenter inom olika medieprogram (MEDIA). Tanken var att se om det fanns skillnader i filmvanor mellan en framtida sjuksköterska eller lärare jämfört med en medieanställd inom TV eller reklamkommunikation? Och skulle man kunna se några skillnader på en annan, lite djupare nivå? Enligt filmteoretikern Carl Plantinga är en av de mer grundläggande processerna relaterat till filmfiktion engagemang i, identifikationen med och lärande av fiktiva karaktärer och deras beliefs, desires, emotions, intentions and behaviour (Plantinga 2011: 39). Finns det således möjligheter att se om svarsgrupperna förhöll sig olika inför livsåskådningsrelaterade frågor och om engagemang i fiktiva karaktärer skiljde sig åt beroende om man utbildade sig till något av de normbärande yrkena som lärare,

5 sjuksköterska och socialarbetare jämfört med en kategori som hade en medieorienterad yrkesframtid? Figur 1 Två studentkategorier. Andel studenter i respektive program i procent av samtliga (n=309) En nyckelfråga som genererade en rad intressanta svarsmönster visade sig vara följande fråga i enkäten: Nämn fem favoritfilmer och ange också hur många gånger du tror att du har sett dessa. Nio av tio svarar på frågan om favoritfilmer och anger spontant en eller flera filmer. Ett resultat överensstämde med min förväntan, medan ett fenomen har överraskat mig. Enkätresultatet ledde också fram till ett urval av respondenter för grupp- och individuella intervjuer och en av dessa individuella intervjuer presenteras nedan. Amerikansk dominans i det filmiska landskapet För det första blev jag inte överraskad av den amerikanska filmens dominans i människors preferenser. Totalt nämner de 309 respondenterna 1250 filmtitlar. Listan har en stor spridning med sammanlagt 650 olika filmer. Vissa specifika filmer höjer sig över mängden och

6 attraherar ett relativt stort kollektivt intresse och i nedanstående tabell finns favoritfilmer som tio upp till fyrtio personer uppger att de sett minst tre gånger.

7 Tabell 2. Topplista favoritfilmer. Nämnda av minst 10 upp till 40 respondenter (n = 309). Antal personer som valt filmen som favorit Sagan om ringen. Trilogi (2001 2002 2003) 40 Pulp Fiction (1994) 21 Star Wars. Dubbeltrilogi (1977 1980 1983 1999 2002 2005) 20 Nyckeln till frihet (1994) 19 Titanic (1998) 17 Avatar (2009) 15 Gladiator (2000) 14 Forrest Gump (1994) 13 Pirates of the Caribbean. Trilogi (2003 2006 2011) 12 Dirty Dancing (1987) 12 Inception (2010) 12 Amelie från Montmartre (2001) 11 Twilight. Trilogi (2009 2010 2011) 11 Lejonkungen (1994) 10 Seven (1995) 10 278 personer (90 %) av alla 309 personer valde att uppge en eller flera favoritfilmer. Fyrtio personer har valt Sagan om ringen-trilogin vilket är nära 15 % av alla som listat favoritfilm. När man funderar över en sådan här lista av filmer är en slutsats väldigt tydlig. I en undersökning som genomförs 2011 med en svensk filmpublik i centrum råder en tung amerikansk dominans av engelskspråkig film. Det är endast den franska filmen Amelie från Montmartre som letar sig in bland de amerikanska filmerna på en topplista av det här slaget. Det finns således en handfull filmer som har gjort ett signifikant kulturellt avtryck och som olika människor med olika bakgrund beträffande utbildningsinriktning, kön, uppväxtort, religionstillhörighet relaterar till; Pulp Fiction, Nyckeln till frihet, Titanic, Avatar, Gladiator och Amelie från Montmartre. Dessa filmer tecknar ett slags samtida filmlandskap som har

8 kollektiv betydelse och som formar ett filmiskt universum med välkända cinematografiska berättelser i det allmänna medvetandet. Jag tror personligen att många av dessa titlar skulle bli nämnda om man gjorde en liknande undersökning bland filmpublik i många olika länder, framför allt i Europa men också på andra håll, en samling berättelser på film som ser ut att vara mycket uppskattade av ett stort antal människor. Att se en film om och om igen Varken dominansen av engelskspråkig film och den svenska filmens tillbakadragna roll i en undersökning av det här slaget har förvånat mig. Den stora överraskningen i mina data är istället svaren på en fråga om favoritfilmer där var och en också uppmanades att ange hur många gånger du tror att du har sett dessa. Jag hade väntat mig att en del skulle ha sett omtyckta filmer uppemot 10 gånger som mest och några enstaka respondenter något därutöver. Men svaren på denna fråga har genererat svar på en betydligt högre nivå. Medianvärdet för det antal gånger man sett sin nämnda favoritfilm nummer ett på sin lista var 7,5 gånger bland de svarande. En tredjedel, 33%, uppger att de sett sin favoritfilm mellan 10 och 20 gånger. Slutligen finns en grupp högfrekvensfilmbrukare 19 individer och ca 6% av alla som menar sig ha sett sin favoritfilm 30, 40, 50, 75 och i ett fall ända upp till 100 gånger! Dessa svar har delvis fått mig att förändra forskningsprojektets riktning för att fånga upp detta svarsmönster i jakt på ett fylligare svar på hur filmpubliken av idag förhåller sig till filmberättelser och filmmediet och hur detta fenomen med repetitivt filmtittande kan tolkas. Helt följdriktigt är siffrorna högst för respondenter inom gruppen mediestudenter där särskilt personer med produktionsorienterad inriktning kan ha många olika skäl att se en film om och om igen, dels som en generell mediekritisk skolningsprocess men också som led i förvärvandet av en en mer specifik yrkeskompetens inriktat mot en framtid inom TV- eller filmbranschen.

9 Tabell 3. Mest sedda filmer bland mediestudenter. Uppska ttat gånger sedd Kön och ålder Studieinriktning Sherlock Holmes (2009) 100 M 1992 Audiovisuell prod. Dumb & Dumber (1994) 100 M 1992 Audiovisuell prod. Aladdin (1992) 75 M 1988 MKV Indiana Jones (1981) 68 K 1988 Film & tv-produktion The Nightmare before Christmas (1993) 60 K 1983 Film & tv-produktion A Clockwork Orange (1971) 50 K 1985 MKV Billy Elliott (2000) 50 M 1990 MKV Breakfast Club (1985) 50 K 1988 Film & tv-produktion Spirited Away (2001) 50 K 1983 Film & tv-produktion Star Wars (1977) 50 K 1988 Film & tv-produktion Team America (2004) 50 M 1990 Ljud- och musikprod. Fucking Åmål (1998) 40 M 1986 MKV Terminator (1984) 40 K 1987 MKV Amelie de Montmartre (2000) 30 K 1983 Film & tv-produktion Avatar (2009) 30 K 1988 Film & tv-produktion En hantverksmässigt välgjord film som Sherlock Holmes med avancerade specialeffekter skulle således kunna ses både av ett intresse för en underhållande historia men också ur ett lärperspektiv och som en förberedelse för en framtida yrkesbana. Därför blir en jämförande blick på den andra kategorin svarande intressant där det inom gruppen som studerar med ett framtida lärar-, sjuksköterske- eller socialarbetaryrke, också återfinns högkonsumenter.

10 Tabell 4. Mest sedda filmer bland sjuksköterske-, lärar- och socialarbetarstudenter. Uppskattat gånger sedd Kön och ålder Studieinriktning Yrrol (1994) 60 F 1991 Lärarprogram Mamma Mia (2008) 25 35 F 1991 Sjuksköterskeprogram Beck (TV-film, ospecifiserad) 30 F 1987 Sjuksköterskeprogram Sunes sommar (1993) 30 F 1987 Sjuksköterskeprogram Grease(1978) 20 30 F 1991 Sjuksköterskeprogram And Soon the Darkness (2010) 20 F 1991 Sjuksköterskeprogram Apocalypse Now (1979) 20 M 1990 Socialarbetarprogram Braveheart (1995) 20 M 1982 Socialarbetarprogram Bruce Almighty (2003) 20 F 1991 Lärarprogram The Grudge (2004) 20 F 1991 Sjuksköterskeprogram Lion King (1994) 20 F 1989 Lärarprogram The Mermaid (2007) 20 K 1990 Lärarprogram Friday (1995) 15 M 1983 Socialarbetarprogram Gladiator (2000) 15 M 1982 Socialarbetarprogram My Sister s Keeper (2009) 15 F 1991 Sjuksköterskeprogram Vid en uppföljande intervju med den respondent som uppgivit Mamma Mia som sin favoritfilm framkom det att uppskattningen på 25 35 antal gånger var i underkant. Hon bedömde vid en lite mer noggrann eftertanke sig ha sett den åtminstone 40 gånger. Även i SLS-gruppen förekommer således en hög nivå av repetitivt filmbruk. Dessa siffror pekar på ett filmkonsumtionsbeteende där filmpublik då och då låter sig absorberas av berättelser. Detta menar jag utgör ett forskningsområde i sig för fördjupade undersökningar om vad man kan uppfatta som ett närmast rituellt filmbeteende (jfr. Lyden 2003). Ett citat från en kvinna i enkäten illustrerar detta: Jag kollar på minst 1 film per dag för det är en lugnande stimulans för mig, ungefär som meditation (Kvinna 1990, lärarprogrammet).

11 Innan alltför långtgående slutsatser kan dras av ovanstående är det viktigt att bedöma de använda begreppen och vad det är människor uppfattar att det svarat på för slags fråga. Hur tolkar respondenterna nyckelbegreppet favoritfilm och vad betyder det att ha sett sin favoritfilm 50 gånger? Begreppet är inte specificerat i enkäten och därför kan frågan om favoritfilm fånga in relativt olika fenomen. Dels kan det handla om en film man sett om och om igen hämtad från sitt barndoms filmbibliotek, som jag kan anta vara fallet i exemplet med Disneys film Aladdin i tabell 3, som en man uppgivit att han sett 75 gånger. Eller en succékomedi som setts ett upprepat antal gånger för sina underhållningsvärden, som filmen Dumb & Dumber i tabellen. I uppföljande intervjuer framkommer det också att favoritfilm har förståtts som en mer personligt betydelsefull film som man bär med sig trots att man endast sett filmen någon enstaka gång. Filmen kan ha gripit tag i verkligt betydelsefulla processer både känslomässigt och tankemässigt. I min avhandling finns sådana exempel (2008). Där handlar det om det som McAdams beskriver som berättelsers förmåga att beröra tittares self-narratives (1993) eller en berättelse som adresserar individens personliga livsåskådning och bearbetning av verkligheten, helping them to look at their own lives in a more complex or in a clearer way (Oliver & Hartmann 2010: 132). Filmer som berör livskonflikter Inspirerad av mediepsykologiska empiriska publikstudier som Oliver & Hartmanns (2010) om upplevelsen av meningsfulla filmer, valde jag att ställa öppna frågor i enkäten om favoritfilmer som kunde ge kvalitativa data om namngivna filmer som kunde beröra både livskonflikter och personliga drömmar. På frågan om det finns filmer som gestaltat konflikter som vederbörande brottats med i sitt eget liv håller 17 procent inte med (8% + 9%); 30 procent tycker att det varken stämmer bra eller dåligt; 7 procent avstår från att svara; 28 procent håller delvis med och 18 procent håller med helt och hållet.

12 Figur 2. Attityder till påståendet i enkätfråga 14: Det finns filmer som gestaltat konflikter som jag brottats med i mitt eget liv. Procent. (n = 308) 30 25 20 15 10 5 0 Stämmer inte alls Stämmer ganska dåligt Stämmer varken bra eller dåligt Stämmer ganska bra Stämmer helt och hållet Kan inte svara Således håller nästan hälften av gruppen svarande (46%) med om påståendet att det finns filmer som gestaltat konflikter som vederbörande brottats med i sitt eget liv. Det finns ingen signifikant skillnad mellan könen på denna fråga liksom inte heller beträffande ideologisk horisont i bemärkelsen religionstillhörighet. Inte heller framträder någon signifikant skillnad mellan respondenternas studieorientering. Både mediestudenter och studenter inom lärar-, sjuksköterske- och socialarbetarinriktning har en liknande inställning till denna fråga. Däremot finns en tydlig skillnad mellan mediestudenter som grupp å ena sidan och lärar-, sjuksköterske- och socialarbetarstudenter å andra sidan beträffande benägenheten att diskutera filmer med sina vänner. En tydlig skillnad finns också mellan grupperna beträffande synen på film först och främst som underhållning. Gruppen lärar-, sjuksköterske- och socialarbetarstudenter håller i större utsträckning med om påståendet att underhållning är den viktigaste aspekten av film. Inom den grupp, där film främst ses som underhållning, framkommer också stöd för tanken att filmer också berör en mer moralisk eller filosofisk diskurs på en existentiell nivå. Detta ligger också i linje med ett antal studier på senare år inom den empiriskt orienterade filmforskningen (Axelson 2011, Oliver & Hartmann 2010, Barker 2009, Klinger 2008). I den empiriska studie som Oliver & Hartmann genomförde med amerikanska

13 universitetsstuderande i motsvarande ålder som i min undersökning kunde forskarna visa hur underhållningsaspekten i film gick hand i hand med upplevelsen av mening i en aristotelisk anda där estetiska och underhållande upplevelser bidrog till det som Oliver & Hartmann kallar eudaimonic concerns (Oliver & Hartmann 2010: 130). Det grekiska ordet eudaimonia som Aristoteles använde för att fånga in människans strävan efter lycka är svåröversatt och används numera i en vidgad bemärkelse om livskvalitet. Inom religionsvetenskap står begreppet för människans existentiella mål och strävan efter mening och välbefinnande, en princip som har mänsklig blomstring som mål (Sigurdson 2013: 123). Oliver & Hartmanns tillämpning av begreppet i en analys av filmpublik blir fruktbar, särskilt när det tillämpas på meningsfulla filmupplevelser. Across a variety of samples and a diversity of age ranges, films that appear to satisfy eudaimonic concerns appear to elicit mixed affect that is better described by such terms as poignancy, tenderness, feeling moved, or being touched, along with more cognitive descriptors such as contemplative, introspective, or meditative (Oliver & Hartmann 2010: 130). Svaren på ett par nyckelfrågor i min studie kan ge ytterligare exempel både på konkreta filmer och konkreta konflikter som filmer fångat upp och som berör den enskilde filmkonsumenten på denna mera djupgående personliga nivå. Eternal Sunshine of the Spotless Mind. Konflikter I kärlekslivet, konflikter om vem jag är, vem jag vill vara (Kvinna 27 år, socialarbetarprogrammet). American Beauty. Finna mig själv och våga vara med själv (Man 26 år, socialarbetarprogrammet). Titanic, Amelie de Montmartre, Skönheten och odjuret, Lost in Translation. Identitetsskapande, utanförskap/främlingsskap (Kvinna 28 år, mediekommunikationsprogrammet). I en översikt av svaren från båda svarsgrupperna dominerar svarskategorier som koncentreras till frågor relationsproblematik, identitetsfrågor och psykisk hälsa.

14 Tabell 5. Konflikter nämnda i öppna svar på frågan Det finns filmer som gestaltat konflikter som jag brottats med i mitt liv. Antal och procent. Typ av konflikt SLS MEDIA Relationsproblem, kärleksbekymmer 9 = 31% 20 = 37% Identitetsförvirring, självbildsproblematik 7 = 24% 7 = 13% Depression, psykisk hälsa 4 = 14% 5 = 9% Mobbning 3 = 10% 1 = 2% Ensamhet, utanförskap 2 = 7% 5 = 9% Konflikt människa natur 1 = 3% 1 = 2% Existentiella, religiösa frågor 1 = 3% 4 = 7% Sorg och förlust 1 = 3% 2 = 4% Krigstraumatisering 1 = 3% Antalet svar är begränsat i båda grupperna; 29 respondenter (ca 20%) av 146 lärar-, sjuksköterske- och socialarbetarstudenter och 54 respondenter (ca 33%) av mediegruppen. Siffrorna är sammanställda utifrån alla explicita val av filmer kombinerat med kommenterande citat om vilka slags konflikter filmerna behandlade enligt respondenten. Dessa citat har slutligen grupperats i övergripande kategorier. Filmer som berör personliga drömmar En något starkare positiv attityd kommer till uttryck inför påståendet att film kan betyda mycket för hur man drömmer om att livet skulle kunna vara. 14 procent håller inte med om detta; 28 procent håller varken med eller inte; 9 procent avstår från att svara; 31 procent håller med till en viss del tillsammans med 18 procent som håller med om detta helt och hållet. Det innebär att i stort sett halva svarsgruppen håller med om påståendet att film kan betyda något för vad man uppfattar som eftersträvansvärt och idéer om drömmar om livet. Svaren på denna fråga ger en handfull intressanta exempel på önskningar och visioner om livet som filmer artikulerar. Förhoppningar om kärlek och lycka förvånar förstås inte när en fråga ställs om drömmar om livet. Men överraskande är ett annat svar som i det här materialet är mer tongivande enligt Tabell 6 nedan: drömmar om en förändrad värld med ökad respekt för djur

15 och natur kommer till uttryck med visst eftertryck, d.v.s. en kritisk blick på vår nuvarande värld och kanske en vision om en annan värld. Tabell 6. Typ av nämnda drömmar i enkätfråga 15, öppen svarsdel. Det finns filmer som har betytt mycket för hur jag drömmer om att livet skulle kunna vara. Antal och procent. Typ av drömmar SLS MEDIA En värld i balans, respekt för nature 8 = 30% 12 = 19% Lycka, kärlek och romantic 5 = 18% 6 = 10% Framgång och karriär 3 = 11% 10 = 16% Att bli proffs inom sport 3 = 11% Familjebildning 3 = 11% 2 = 3% Ospecificerade mål 2 = 7% 4 = 6% Magi och fantasi i livet 2 = 7% 10 = 16% Kreativitet och spontanitet i vardagen 1 = 4% 7 = 11% Ett liv i lyx 1 = 4% 1 = 2% Antalet svar är begränsat i första gruppen: 27 respondenter (ca 18%) av 146 i SLS-gruppen. Däremot är det en relativt stor minoritet, 64 individer (ca 39%) av 163 i MEDIA-gruppen som delar med sig av exempel på filmer som uttrycker innehållet i personliga drömmar om livet. Siffrorna är sammanställda utifrån alla explicita val av filmer kombinerat med kommenterande citat om vilka slags drömmar filmerna behandlade enligt respondenten. Dessa citat har slutligen grupperats i övergripande kategorier. Några citat är värda att dröja vid. Det första citatet lyfter fram en film från 1980-talet med starka civilisationskritiska inslag: Kooyaanisqatsi (1982). Att vi som mänskligheten ser alla våra likheter och inser att vi är olika. Du är unik, precis som alla andra. Att vi på något sätt inser att vi i nuläget förstör för oss själva och vår planet (Man - 22 år, socialarbetarprogrammet)

16 En annan man berör samma tema men från en annan infallsvinkel som mera accentuerar en önskan om större närhet till naturen och världens vildmark: Into the Wild (2007) Fri, i kontakt med världen/naturen. (Man - 29 år, socialarbetarprogrammet) Drömmar om kärlek och romantik kommer på andra plats. Love Actually. Att hitta den rätta och det finns någon för alla. Det finns kärlek överallt (Kvinna 22 år, programinriktning manus för film och tv). The Notebook. Om hur kär och älskad man kan vara lycklig (Kvinna 1984, sjuksköterskeprogrammet), När Harry mötte Sally. Att ha hållbara relationer. Att ha en viss intelligens och stil (Man 21 år, film & tv-produktion). På tredje plats kommer drömmar om personlig karriär och framgång som exempelvis en kvinnlig respondent ger uttryck för genom sin kommentar om filmen Sex and the City. Bo i New York och ha en massa skor (Kvinna 21 år, mediekommunikationsprogrammet). En skillnad att lägga märke till är de uttryck för kreativitet och spontanitet och drömmar om mer fantasi och magi i vardagslivet som återfinns inom gruppen medieorienterade studenter, illustrerat av följande citat av två kvinnor som båda lyfte fram bl.a. filmen Amelie från Montmartre som fångar denna tankegång. Amelie från Montmartre, the Factory Girl, Almost Famous. Fritt kreativt och spontant. Okonventionellt och roligt, bekymmersfritt. Inspirerande (Kvinna - 24 år, mediekommunikationsprogrammet). Amelie från Montmartre. En vackrare, kreativare värld. (Kvinna - 29 år, mediekommunikationsprogrammet). Också ett citat från en man inom mediegruppen innefattar en sådan tankegång när han uttrycker sig om filmerna Sagan om ringen och Harry Potter. "Mer sagovärld utan elektronik och industri (Man 20 år, mediekommunikationsprogrammet).

17 Flera av ovanstående citat kring drömmar och konflikter i livet relaterar till filmer som återfinns i den topplista av favoritfilmer som många grupper oavsett bakgrund relaterar till, såsom till exempel filmen Amelie från Montmartre eller Sagan om ringen. Repetitivt filmtittande en urvalsprincip Resultatet i enkätsammanställningen har fungerat som ett urvalsinstrument för individuella intervjuer med personer som haft ett engagerat förhållande till en film. Att ha sett en film åtminstone tre gånger har jag använt som ett kvantitativt mått som urvalskriterium för skapande av grupp- respektive individuella intervjuer. Därmed tror jag mig ha skapat ett måhända grovhugget men ändå användbart mått på ett visst filmengagemang. Den djupare ambitionen har varit att empiriskt och teoretiskt försöka fånga in vad det är som filmpubliken blir berörd av i konkreta filmupplevelser och hur relationen ser ut mellan filmens värld och filmtittarens egen tillvaro. (Elseasser & Hagener 2010: 5). Det är genom att artikulera våra livshistorier som vi ingjuter mening och syfte i livet skriver Bauman (2001: 23) och denna process kan observeras i intervjuerna. Ur de tio individuella intervjuer jag genomfört väljer jag en intervju om Amelie från Montmartre (2001) som både illustrerar forskningsfrågan om den rörliga bildens förmåga att beröra och ge extra-ordinära upplevelser, men också för att det handlar om en av de filmer som är med på topplistan i tabell 2 ovan. Filmen om Amelie visade sig också vara en av de filmer som vissa respondenter hade sett inte bara 10, 20 eller 30 gånger utan uppemot 50 gånger. Malin tillhörde dem. Film och en dröm om en annan värld Malin om Amelie från Montmartre (2001) Malin är 29 år och arbetar idag på tv med nyhetsredigering. Hon berättar att hon alltid sett mycket film och framför allt att hon haft en vana att se filmer hon älskar många gånger. Filmen Amelie gav henne tillgång till en värld hon ville vara i och hon kallar filmen sitt eget smultronställe, som finns till för henne på ett exklusivt sätt. Hon beskriver hur hon kan känna nästan som en besvikelse när filmen tagit slut och hur hon vill se den direkt på nytt. Det handlar om nästan nån form av magisk plats liksom. Även Amelie, den innehåller nån form av magi som jag saknar så fort filmen tar slut. Så då vill jag

18 bara igen. Jag tror att rekordet för mig med Amelie är att jag har sett den tre gånger på raken på en dag utan uppehåll. När jag frågar vad det är i Amelie som gör att hon ser filmen så ofta svarar hon att hon blir bara glad när hon ser den. Ja, man blir bara glad, inifrån och ut på nåt vis. Malin menar att det finns en magi i den här berättelsen. För Amelie ser inte världen som grå och kall utan hon ser dom här små färgklickarna som är överallt. Malin berättar också hur hon ser på karaktären Amelie som en god person som vågar göra saker på ett okonventionellt sätt med mycket hjärta och mod. Hon går in som en skyddsängel i allas liv och ser till alla andra. Och så skulle man önska att det var lite mer i världen. Amelie, hon agerar Karma liksom. Belönar dom som förtjänar att belönas och bestraffar dom som förtjänar att bestraffas. Malin berättar hur väl filmen stämmer överens med hennes egen vision om ett annat slags liv, ett liv där man ställer upp för varandra och hjälper den som blir illa behandlad. Som till exempel när Amelie går till rätta med grönsakshandlaren och hans hånfulla behandling av Lucien, en lätt förståndshandikappad men mycket snäll särling som låter sig kuvas av grönsakshandlaren. Han är ju jätteelak mot honom. Och då går hon in och hämnas liksom på ett ofarligt sätt, alltså hon gör ju inte skada men hon får ju dom liksom att betala igen. Den sekvens som Malin älskar mest i hela filmen är scenerna när grönsakshandlaren får uppleva effekterna av Amelies små practical jokes. Hon får vid ett tillfälle möjlighet att ensam komma in i grönsakshandlarens lägenhet och då passar hon på att byta skokrämen mot tandkrämen, byter dörrhandtag med varandra, ställer om väckarklockan och mixtrar med grönsakshandlarens skosnören. Jag frågar om det är viktigt att det är en mild hämnd och att ingen tar skada av Amelies hämndhyss. Ja, för annars skulle hon vara elak. Och det är hon inte nu.

19 Intervjun med Malin visar ett exempel på en filmbrukare som ger uttryck för ett etiskt tänkande i enlighet med Dolf Zillmans resonemang om filmbrukarens behov av balans mellan övergrepp och straff för en maximal upplevelse av tillfredsställelse i dramat. Transgression during conflict and punishment during resolution must be roughly commensurate for the punishment to be morally sanctioned and deemed emotionally satisfying. Punishment that falls outside the latitude of sanction leave the respondents sense of justice disturbed, which ultimately diminishes the enjoyment of resolutions (2005: 174). Malin sätt att resonera om sin filmupplevelse menar jag ger uttryck för en moralisk vision av tillvaron. Till mångt och mycket så är det ju den här väldiga önskan att det skulle vara så mer. Malin säger också att hon nog tänker mer i sådana banor på grund av att hon har blivit så starkt påverkad av den här filmen. Hon försöker slutligen sätta fingret på vad det är som fångar henne så fullständigt med filmen Amelie från Montmartre. Man känner igen sig i det. Och det är ju inte berättelserna i sig, utan det är något annat nåt i undertexten liksom. Jag blir bara glad i själen. Och jag behöver inga förklaringar till varför det är som det är eller varför livet ser ut som det gör. Malin försöker sätta ord på vad det egentligen är som gör att en film som denna uppfyller henne med sådana positiva känslor och tankar och att den håller för henne att se den om och om igen, bortemot 50 gånger. Hon menar att filmen går utöver det tankemässiga i begränsad mening. Det handlar om någonting som Malin har svårt att hitta ord för, om att ta till sig berättelserna på ett särskilt intensivt och vidöppet sätt. Men det är nånting där jag känner igen mig i dom tankegångarna. Att jag tar verkligen till mig filmerna till punkt och pricka på nåt vis. Men jag tror att dom här filmerna är såna som jag blir liksom helt hängiven. Att jag ser dom inte som filmer utan det är nåt annat, nåt större. Jag ser in i en fantasi nästan som delvis är min egen.

20 Malin tycker att hon uttrycker sig ytterst flummigt om detta speciella tillstånd som hon försöker ringa in. Jag å min sida tycker att hon lyckas formulera sig pregnant och närmast poetiskt om sin filmupplevelse, när hon avslutar med sin beskrivning av att hon ser in i en fantasi som till en del är hennes egen. En tillägnelse av filmen som går rätt in i hjärtat på nåt vis. Vilka slutsatser drar jag av denna intervju? Jo, jag menar att den pekar på ett fenomen som gör den rörliga bildens berättelser till något där våra tankar och känslor tillåts förenas på ett både estetiskt och etiskt sätt. The emotions evoked by the resolution of conflict in drama are undoubtedly pivotal to the enjoyment of cinematic narratives (Zillman 2005:175). Det går inte att översätta filmupplevelser på ett enkelt sätt till en språklig diskurs. Intervjun med Malin pekar på det som Daniel Frampton vill kalla filmosophy, ett annat sätt att tänka med hjälp av filmens rörliga bilder som vi teoretiskt ännu inte hittat den rätta begreppsapparaten för (2006). Zillman understryker också behovet att närmare analysera hur den emotionella och kognitiva bearbetningen av ett drama hänger ihop med tittarens moraliska sanktionering av dramats upplösning. Closer examination of the concept of moral sanction would be warranted (2005: 175). Som Malin illustrerar, tycks tankar och känslor kunna kondenseras till en särskild sorts absorberande helhet vid betydelsefulla filmupplevelser, en helhet som på ett komplext sätt knyter an både till grundläggande värderingar hos individen kombinerat med en estetisk eufori hos vederbörande, det som i klassisk filosofi kallas det goda och det sköna med andra ord; etik och estetik. Filmkonsumtion från social situation till ensamsysselsättning Malin säger också att hon allra helst ser sin favoritfilm ensam, utan sällskap. I hennes fall menade hon att hon nog endast sett filmen Amelie från Montmartre tre gånger tillsammans med någon annan, resten av gångerna på egen hand. Efter genomförda individuella intervjuer kan jag konstatera att detta är en återkommande utsaga från respondenterna. Favoritfilmerna ser man om och om igen och främst på egen hand, ensam. Här menar jag att vi ser tecken på ett nytt sätt att konsumera film som en privat aktivitet och som skiljer sig åt från en tidigare förståelse av film som i första hand ett socialt fenomen. Under den tidiga filmens historia

21 visades film på marknader runt om i Sveriges städer vid början av förra seklet (Jernudd 2007) och ungdomskulturforskare kan beskriva film som en del av sociala initiationsriter bland unga kvinnor på 1980-talet (Bolin 1994). I intervjuerna framträder filmtillägnelsen snarare likt litteraturläsning, eller som TV-spelande och nätsurfning, d.v.s. en medieaktivitet som man ägnar sig åt på egen hand. VHS-teknikens utveckling under tidigt 1980-tal, följt av dvd:n på 1990-talet och nätets nedladdningsmöjligheter under det senaste decenniet har underlättat detta beteende. För den enskilde är det idag inga svårigheter att ägna sig åt repetitivt filmtittande i stor omfattning ensam, och många verkar också göra det. Berättelser som lyckas beröra en emotionell sanning Under forskningsprojektet blev jag överraskad av omfattningen av filmkonsumtion där ett repetitivt tittande på vissa favoritfilmer handlar om 30, 40, 50, 75 ändå upp till 100 genomtittningar. Hur kan man teoretiskt tolka att människor ser en och samma film i den omfattning som t.ex. Malin illustrerat? Filosofen Martha Nussbaum diskuterar människans behov av berättelser som berör oss i själ och hjärta. Hon diskuterar skillnaden mellan ett rationellt och vetenskapligt tänkande och ett mer känslomässigt narrativt. Hon exemplifierar dessa två olika ideal med filosofen Platon (427 347 f Kr) som representant för ett intellektualistiskt och känslodistanserad resonerande och den franske författaren Marcel Proust (1871 1922) som representant för det litterära narrativa berättandet, direkt orienterat mot känslan och vad det innebär att uppleva människans grundvillkor av existens, lidande och kärlek. Hennes slutsats är att only a narrative can truthfully present to us certain features of ourselves (Nussbaum 1983: 147). Jag ser i Malins och andra respondenters filmexempel hur hon och andra upplever berättelsens styrka och dynamik i kraft av dess förmåga att sätta djupa känslor i rörelse. Jag menar att det är i detta ljus man kan förstå behovet av narration, d.v.s. ett fiktivt berättande som ger individen tillgång till en känslomässigt meningsfull sanning om meningen med livet jämfört med en filosofiskt hållen diskurs. It is the claim that there is at least some knowledge, some important human knowledge, that it provides just in virtue of its being a novel, that is to say a

22 work that leads its reader into laughter and into suffering, that cannot even in principle be provided in another more intellectual way (Nussbaum 1983: 157). Inom etiken har också narrativ teori utvecklats orienterad mot berättelsen, i motsatsställning till den mer allmänt förekommande principorienterade inriktningen i etik (Hermerén 1995). På senare år har receptionsforskningen visat exempel på empiriskt upplagda studier som undersöker effekten av extra starka filmögonblick utifrån en kombination av narratologisk analys och mätning av fysiska reaktioner på nyckelscener i filmberättelser (Suckfüll 2010). Individualisering och självförverkligande Sekulariseringsprocessen och välfärdsstatens framväxt under 1900-talet har minskat trycket på individen att engagera sig i de kyrkliga institutionerna, d.v.s. en på gående individualisering (Lynch 2007). En första process handlar om ett ökat krav på ett eget individuellt ställningstagande när det handlar om religiösa övertygelser och val av personlig livsåskådning. Istället är individen på gott och ont mer hänvisad till att själv välja mellan olika livsåskådningsalternativ på en växande marknad av befintliga livshållningar. Det ökande kravet på individen att själv ta ställning förändrar förutsättningarna för framväxten av en personlig livshållning. Denna form av ökad individualism bör inte hastigt avfärdas som ett tecken på en allmänt tilltagande egoism som med nödvändighet skulle leda till att folk överger intresset för en moralisk livshållning med en därtill hörande allmän relativisering av centrala livsvärden. Däremot skapar denna process ett ökat krav på individens reflektion över sig själv och sitt eget liv. En ökad individualism i denna mening hänger samman med en annan aspekt av individualiseringsprocessen, nämligen ett ökat engagemang för personlig utveckling och sökande efter självförverkligande liksom en vilja till fördjupad förståelse av viktiga livsvärden och upplevelse av mening i det egna livet. Det senmoderna samhället tvingar individen till en ständigt pågående självreflexivitet. Dessa två processer av individualisering hänger ihop, å ena sidan ökade samhälleliga och strukturella krav på individen att ta personlig ställning samt å andra sidan ett ökat sökande efter autenticitet och självförverkligande (Giddens 1991, Lynch 2007, Woodhead & Heelas 2000). Denna process i samtiden berörs också av religionssociologen Jonas Bromander i hans analys av resultaten i undersökningen Religion som resurs (2012). Hela 93% håller med om påståendet att min syn på livet är mitt eget val

23 (Bromander 2012: 73). Sammanfattande menar han att undersökningen om livssyn bland ungdomar mellan 16 24 år ger stöd för en långtgående individualisering. I min forskning om filmpublik och existentiella frågor så argumenterar jag för att det innefattar minst två olika dimensioner; dels inspirerar film till en reflektion om det egna jaget och den självbild individen bär på, dels fångar film in föreställningar om världen och samhället och båda dessa dimensioner menar jag illustreras av Malins sätt att beskriva sin upplevelse av Amelie från Montmartre. I intervjun med Malin ger hon uttryck för ett individualiserat meningsskapande och ett sökande efter en autentisk självförståelse tillsammans med en moralisk kritisk blick på samhället. Medialisering Kombinerat med individualiserings- och sekulariseringperspektiv kan teorier om samhällets tilltagande medialisering differentiera mellan flera olika sammanlänkade processer. Genom begreppet medialisering på eng. mediatization diskuterar Stig Hjarvard, professor i medie- och kommunikationsvetenskap vid Köpenhamns universitet, två sammanlänkade processer (2008). Han menar dels att alltfler samhällsinstitutioner som exempelvis politik, religion eller idrott underkastas ett medieberoende, dels att upplevelsen och förmedlandet av exempelvis religion får en särskild medialiserad form, en populärkulturell form som ser delvis annorlunda ut än när ett religionsinnehåll kommer till uttryck i sin mer ursprungliga institutionaliserade omgivning. Frågan om religionens medialisering har sysselsatt många religionssociologiska forskare under senare år och har utgjort ett huvudtema på ett flertal forskningskonferenser under det sista decenniet. Medialiseringsprocessen kan på mikronivå öka individers intresse för andliga frågor i samhället det som kallas re-enchantment liksom att processen på mesonivå också kan undergräva traditionella religiösa institutioners auktoritet och relevans för människor. Ett bra exempel på denna process kunde vi ta del av i samband med premiären av Avatar (2009). Filmen gav många filmbesökare en djup upplevelse av naturens skönhet och helighet och publikröster kunde ge uttryck för en vördnad inför livet, ett liv som hotades av industriell rovdrift och skövling. Filmen Avatar kan därför tolkas som ett exempel på populärkulturella berättelsers förmåga att bidra till ett förhöjt andligt intresse med upplevelser av förundran

24 inför livet, d.v.s. re-enchantment. Påven gick dock i samband med filmens premiär ut med en kritisk varning och menade att filmen Avatar flörtade med falska doktriner som har gjort ekologi till millenniets religion. Påven varnar och ser i filmen ett förgudande av naturen, en slags ny-hedendom." enligt katolska kyrkans presstalesperson Maria Hasselgren 19 januari 2010. Avatar förmedlade således en bild av naturens helighet som bryter mot en katolsk teologisk distinktion mellan skaparen å ena sidan och det skapade å andra sidan. Det är skillnad på att möta Gud i naturen, och att tro att naturen i sig själv är gudomlig som katolska kyrkans pressekreterare skriver. Katolska kyrkans negativa reaktion på Avatar kan således illustrera medialiseringens andra process, genom vilken traditionella religiösa institutioners auktoritet långsamt undergrävs av en samhällelig situation där alltmer idéinnehåll narrativt gestaltas genom populära filmer och TV-serier, m.m. och allt mindre i ett traditionsbundet institutionellt sammanhang. Den moraliska hållning som Amelie inspirerar till och som Malin berörs av har traditionellt sett ofta gestaltats inom ramen för institutionaliserat religion, men idag medialiseras dessa moraliska narrativ och är tillgängliga i vardagens flöde av fiktionsberättelser. Till sist Att hålla samman aspekter av individualisering kombinerat med ett medialiseringsperspektiv i en analys av populärkultur, film och grundläggande livsvärden menar jag är fruktbart. I ett samhälle som det svenska, med många människor orienterade mot frihetsvärden, med ökad individualisering och en minskad förankring i traditioner, finns det goda skäl för slutsatsen att populärkulturella filmberättelser fyller en moralisk och fostrande roll som etiska mikrodiskurser i den rörliga bildens form. Men för en djupare förståelse av processen när filmer blir bärare av idéer, krävs en delvis ny teoretisk begreppsapparat. En filmvetenskaplig teoribildning på framväxt varnar för att försöka tolka film enbart som något som illustrerar filosofiska idéer. Detta leder till en reduktionistisk förståelse av filmens särskilda sätt att beröra oss. Den rörliga bildens förmåga att skapa mening hos biobesökaren går utöver en filosofisk tankeprocess. Filmer får oss som åskådare att tänka på ett delvis nytt sätt enligt filmteoretikern Daniel Frampton, film perhaps reveals another kind of thought, a future form of thinking (2006: 16). Filmvetarna Daniel Brodén och Kristoffer Noheden för fram denna tanke i en nyutkommen antologi där de menar

25 att invanda teoretiska diskurser och föreställningar om film hämmat den kreativa förståelsen av audiovisuella framställningar som en speciell tankeform om världen (2013: 10). Malins sökande efter ord i sin beskrivning av sin upplevelse av filmen Amelie från Montmartre menar jag stödjer den tanken. Vi saknar ännu de rätta redskapen för att korrekt kunna tolka och beskriva djupgående filmupplevelser och förtätade filmögonblick. Men de begrepp som vi ändå har tycks kunna bidra till en nomisk, d.v.s. en verklighetsordnande uppgift, men detta har varit en av religionens många funktioner, som något som skapar kulturell mening och bidrar till konstruktionen av grundläggande verklighetsuppfattningar (Woodhead 2011). Det ligger en teoretisk utmaning i den rörliga bildens emotionella kraft, som gör det så lätt att titta på film, men så svårt att förklara varför det är så; we apprehend [films] much more easily than we comprehend them (Monaco 2000: 17). Hur man ska förstå medialiseringsprocessen är slutligen en omtvistad fråga liksom den debatt som pågår om huruvida mediernas framgång leder till ett förytligat och banalt tänkande eller ej. Valet av ett sådant negativt laddat begrepp för tolkning och analys av meningsskapande processer genom filmupplevelser menar jag är att missuppfatta processernas sammansättning och betydelse. Här kan empiriska fallstudier bidra med ny kunskap om hur människor med fiktion som resurs konstruerar sin verklighetsförståelse, både vad gäller etiska värderingar och övergripande föreställningar om tillvaron. Referenser Axelson, Tomas (Kommande) Den rörliga bildens förmåga att beröra på djupet. Stockholm: Liber Axelson, Tomas (2011) "Rörliga bilder, självreflektion och moralisk mening", i Berglund, Jenny & Gunner, Gunilla (red.), Barn i religionernas värld. Stockholm: Liber Axelson, Tomas (2008). Film och mening. En receptionsstudie om spelfilm, filmpublik och existentiella frågor. Diss. Acta Universitatis Upsaliensis. Psychologia et Sociologica Religionum 21

26 Barker, Martin (2009). Changing lives, challenging concepts: Some findings and lessons from the Lord of the Rings project. International Journal of Cultural Studies. Volume 12 (4): 375 393 Bauman, Zygmunt (2001) Det individualiserade samhället. Göteborg: Daidalos Bolin, Göran (1994). Våldsinriktade gemenskaper: ungdom, våldsvideo och internationell kommunikation. Ungdomskultur i Sverige. Brodén, Daniel & Noheden, Kristoffer (red.) (2013). I gränslandet: nya perspektiv på film och modernism. Möklinta: Gidlund Dahl, Steven (Kommande) Folkmord som fiktion. Licentiatsavhandling. Lunds universitet. Dahl, Steven (2010) Folkmord som fiktion. I Per Eliasson, Klas-Göran Karlsson, Henrik Rosengren & Charlotte Tornbjer (red.). Historia på väg mot framtiden. Historiedidaktiska perspektiv på skola och samhälle. Lund: Forskarskolan i historia och mediedidaktik. Danielsson, Jonas (2006). Skräckskönt: om kärleken till groteska filmer : en etnologisk studie. Diss. Umeå : Umeå Universitet, 2006 Elsaesser, Thomas & Hagener, Malte (2010). Film theory: an introduction through the senses. New York: Routledge Frampton, Daniel (2006). Filmosophy: [a manifesto for a radically new way of understanding cinema]. London: Wallflower Giddens, Anthony (1991). Modernity and self-identity: self and society in the late modern age. Cambridge: Polity press Hermeren, Göran (1995). Etik och estetik. Nordisk estetisk tidskrift. Vol. 14.

27 Hjarvard, Stig (2008) The mediatization of religion. A theory of the media as agents of religious change. Northern Lights. The Mediatization of religion. Film & Media Studies Yearbook 2008. Volume 6. Bristol: Intellect Jernudd, Åsa (2007). Filmkultur och nöjesliv i Örebro 1897-1908. Diss. Stockholm : Stockholms universitet Klinger, Barbara (2008). What Do Female Fans Want? Blockbusters, The Return of the King and U.S. Audiences. In Barker, Martin & Mathijs, Ernest (eds.). Watching the Lord of the Rings: Tolkien s World Audiences. New York: Peter Lang Publishing Ladendorf, Martina (2007). "The L-word": flat-identitet och lesbiska stilmarkörer i och framför teverutan. Lambda nordica. 2007(12):3, s. 7-20 Lilliestam, Lars (2006). Musikliv: vad människor gör med musik - och musik med människor. Göteborg: Ejeby Lyden, John (2003). Film as religion: myths, morals, rituals. New York: New York University Press Lynch, Gordon (2007). Film and the Subjective Turn. How the Sociology of Religion Can Contribute to Theological Readings of Film. In Johnston, Robert K. (red.) Reframing theology and film: new focus for an emerging discipline. Grand Rapids, Mich.: Baker Academic Lövheim, Mia & Bromander, Jonas (2012) Religion som resurs. Existentiella frågor och värderingar i unga svenskars liv. Skellefteå: Artos Marsh, Clive (2007). Theology goes to the movies: an introduction to critical Christian thinking. London: Routledge