Minnen tidigare elever berättar om tiden på Nordiska Nordiska folkhögskolan
Varje möte med barnen är unikt Sitt livs kärlek. Två underbara barn. Och dessutom ett fantastiskt jobb som sjukhusclown. Utan året på Nordiska vislinjen hade livet inte sett ut som det gör för Martin Högberg, 56. Martin utbildade sig till skådespelare i Frankrike på 80-talet och turnerade därefter runt om i Sverige och Norge i flera år. 1996 sökte han in på Nordiska vislinjen. Han ville göra något annat, men inte helt släppa scenen. Året gav mycket för honom. Från sin barndom mindes han hur hans pappa sjungit Evert Taubes visor. Nu väntade ett helt år i musikens tecken, och gitarrspelandets. Det egna skrivandet fick också en skjuts. - Under tiden jag läste skrev jag flera låtar och några av kom ut på en skiva några år senare. För de flesta tar året på en skola slut när sommaren är här och alla kramat farväl vid avslutningen. Men så blev det inte för Martin. Han kom i själva verket att åter igen snart bli påmind om Nordiska, och detta på ett alldeles oväntat sätt. Det brukar vara så när man blir kär. I Särö söder om Göteborg arrangerar föreningen Nordvisa varje år, under en hel helg, en träff för vissångare från hela Norden. 1997, några månader efter plugget, var Martin där. Han
Martin Högberg använder humor och musik när han jobbar som sjukhusclown. träffade förstås gamla klasskompisar, men också en ny person som gjorde starkt intryck på honom: Åsa Mogren. Hon hade läst på vislinjen något år före honom. De fann snabbt en gemensam beröringspunkt: en australiensisk vissångare vid namn Eric Bogle. - Vi insåg att vi båda gillade honom och spelade de låtar vi kunde för varandra. Och nånstans blir det som om en cirkel har slutits. Martins pappa älskade musik och jobbade som barnläkare. När han besökte barnen i barnstugorna visste han hur viktigt det var att skapa närhet till barnen. Den insikten är verklighet i Martins jobb som clown. - Varje möte med barnen är unikt och vi som jobbar som clowner ser hur mycket mening vi skapar för dem. Men det är alltid på barnens villkor och man måste man hela tiden vara i nuet, och möta dem där de är, säger Martin. Text: Lars Carlsson Foto: Per Hanstorp En tid efter mötet skrev Martin ett brev till Åsa. Han skickade med en text av Eric Bogle som han lovat. Det var inget vanligt brev; det blev inledningen till en helt ny fas i deras liv. Snart träffades de igen och det dröjde inte länge förrän de blev tillsammans. Idag är de gifta, har två barn och bor i Majorna i västra Göteborg. Åsa jobbar som logoped och Martin har förenat sina skådespelartalanger med lusten att sjunga och spela. Som en av landets etablerade sjukhusclowner jobbar han flera dagar i veckan med att sprida glädjen till svårt sjuka barn på sjukhus runt om i Västsverige. Dessutom uppträder han som clown eller vissångare, inbjuden av bibliotek, företag och föreningar.
Vi visste mycket lite om världen danska Elsebeth valde Nordiska och fick ett nytt hemland Det var söndagkväll och hon kom i en grön liten Fiat. Därefter har hon bara sett sitt hemland på tv och under semestern. För danska Elsebeth Östergaard, 59, blev året på Nordiska starten på ett nytt liv. När den då 18-åriga Elsebeth tog studenten i maj 1970 hade hon bestämt sig för att göra något annat, se en bit av världen utanför det välordnade föräldrahemmet norr om Köpenhamn. - Vi visste mycket lite om världen utanför Danmark, när vi gick ut från gymnasiet. Vi var inte alls så upplysta och informerade som många av dagens ungdomar är. Sverige låg inte långt borta, och ett år på en svensk folkhögskola lät rimligt. Journalistlinjen lockade mest. Elsebeth packade väskorna och mamma och pappa skjutsade henne i familjens bil ända upp till Kungälv. På den nya skolan fanns engagerade, spännande lärare - en norrman, en islänning, en finsk och så svenskar förstås. När de pratade fick Elsebeth spetsa öronen. Men det gick å andra sidan ganska snabbt att förstå det svenska språket. Sverige var inte helt främmande i grannlandet. - Även danskar lyssnade på radioprogrammet Tio-i-top vid den tiden. Elsebeth övade och började mer och mer uttrycka sig på svenska och i den fria miljön hittade hon nya vänner. På skolan anordnades många tillställningar och fester, som bidrog till att sociala relationer utvecklades. Elsebeth bytte dock linje efter halva tiden och tyckte hon fick ut mera av nordiska linjen, som fördjupade kunskaperna om nordiska förhållanden och samverkan över gränserna. I det nya landet kom hon senare att skaffa familj och med åren blev det fem svensk-danska barn, som kom till världen. Hon studerade och utbildade sig. Hon kom att stanna i skolans värld. På 90-talet medverkade hon i att bygga upp Fredkullaskolan, som är en waldorfskola i Kungälv. Sen 2011 är hon rektor på Rudolf Steinerskolan i Göteborg. Hennes barn är idag fullvuxna och Elsebeth har numera ett litet barnbarn i Sverige. Två söner har studerat i Danmark, varav en son numera är bosatt i Köpenhamn. Och föräldrarna? Ja, någon
Elsebeth Östergaard fick ett nytt hemland tack vare Nordiska folkhögskolan. grön liten Fiat kör de inte längre men de bor kvar i barndomshemmet norr om Köpenhamn. Elsebeth besöker ofta Danmark under högtider och semester och hon ser det som en tillgång att ha två kulturer i sitt lv. På över fyra decenniers avstånd har minnesbilden av Nordiska bleknat något, men mycket dröjer sig kvar än idag. Lärarna, klasskompisarna, festerna, första gången hon fick äta svensk mat. Hon ser också likheter mellan de skolor hon jobbat på och den pedagogik som hon fick möta på Nordiska som 18-åring. - Det finns en värld att upptäcka, som finns där och talar till oss. För pedagogen handlar det om att leda eleverna till upplevelser och erfarenheter av världen för att de skall kunna utveckla ett klart tänkande, ett gott omdöme och goda förmågor. Så var det på Nordiska också. Text: Lars Carlsson Foto: Per Hanstorp Idag är Elsebeth Östergaard rektor på Rudolf Steinerskolan i Göteborg.
Hans teaterdröm tog fart på Nordiska Lars Melin minns när teaterklassen skulle bygga lätare. Teaterchefen Lars Melin, 45, har levt på och bakom scenen sedan han var barn. Från året i Kungälv minns han mycket skoj och spännande. Men också något som luktade illa. Väldigt illa. Det var på våren, minns han. Det var varmt. Teaterklassen han gick i hade varit tillsammans i snart två terminer. Man snickrade på en läktare inför en pjäs. Han hade hunnit bli 21 år och vuxenlivet fortsatte att formera sig. Innan han flyttade in på skolans internat, i hus 5, hade han en tid bott i ett kollektiv i Göteborg. Han var redan van att bo hemifrån. Och teatervalet var givet för honom. Mamma hade stått på scen så länge han kunde minnas. Och Mormor. Morfar också. En teatersläkt. - Jag följde med min mamma på hennes turnéer när jag var liten. Det fanns under hela min uppväxt en dröm att bli skådespelare. Att börja på Nordiska var liksom att uttala den drömmen högt för mig själv. På Nordiska, det här var läsåret 1987/88, fick han möta teaterkonstens många uttrycksformer och arbetssätt. Det var en kul klass han gick i, minns han, även om alla inte var lika fokuserade på en framtida skådespelarkarriär som han själv. Nu snickrade de på en läktare. Temat var klart. Döden. Döden skulle gestaltas. Rekvisitan var kanske i stort sett den vanliga, ungefär som man kan tänka sig att livets motsats kan presenteras på en scen.
Men det fanns ett undantag. Innan repetitionerna drog igång hade lärarna spänt ögonen i eleverna. Nu var det ingen lek längre, sa de. Skulle döden ta plats så skulle den. Inte bara se och tänka döden. Man ska känna doften av den också. Därför skulle inte bara läktaren byggas klart. Under läktaren skulle högar av ruttet kött placeras. Då slår ångorna upp i publikens ansikten och döden gör sig gällande på allvar, menade lärarna. också en påminnelse om att teater måste tänja gränser i jakten på att illustrera verkligheten. Efter Kungälv fortsatte Lars på den inslagna vägen. Han gick olika dramakurser och efter några år kom han in på Teaterhögskolan i Göteborg. Därefter jobbade han tio år på Backateatern i Göteborg varefter ett helt decennium som regissör tog vid. Sen 2011 är han teaterchef för Smålands Musik och Teater i Jönköping. Text: Lars Carlsson Foto:? - Några i klassen blev väldigt osäkra när idén presenterades. Men jag och några andra till tyckte att det äntligen hände något. Och det luktade förstås vidrigt, ett stort äckel. Vi testade, men fick avbryta försöket redan innan premiären, säger Lars. Något liknande har han inte varit med under sina år efter tiden på Nordiska. Ruttet kött under läktaren förblir en kul anekdot, säger han, men Idag är Lars Melin chef på Smålands Musik och Teater i Jönköping.
Sist in i klassen Journalisten Anna Mannheimer berättar om sin tid på Nordiska På Nordiska folkhögskolan hittade hon inspirationen. Hon minns den skönt kravlösa perioden och sitt första rosade porträtt. Men det var nära att det aldrig blev journalistik för Anna Mannheimer. En vän till henne räddade henne i sista sekund. - Jag har blivit gammal, jag är en gammal tant nu, vet du! utbrister hon i telefon innan intervjun. När vi träffas letar jag efter ålderstecken som hon utlovat. Jag har svårt att förstå vad hon menar med gammal tant. Det har hunnit bli år 2009 och Anna Mannheimer är 46 år. Hon har kvar sin eldröda hårfärg, sina charmiga fräknar och ser superfräsch ut. Inga som helst spår av ålderdom. Idag är Anna Mannheimer krönikör för Göteborgs-Posten och hon föreläser runt om i landet med att sprida skratt och möjligheter i livet. Hon har även ett pratigt radioprogram på söndagar tillsammans med Thomas Tengby i Sveriges Radio. Men att hon skulle hamna på radion var inget hon hade tänkt sig, inte heller att hon skulle bli journalist. Allt föll på sin plats när hennes punksångare till vän, som hon kallar Jönsson, hade börjat journalistlinjen på Nordiska för drygt 20 år sedan. Jönsson viskade att en plats plötsligt blivit ledig. Anna sökte och fick ett positivt svar. Tiden på skolan förändrade hennes liv. - Jag insåg att mina egenskaper som en nyfiken och social person i kombination med mitt sinne för detaljer kom till användning, säger hon och ber om ursäkt ifall det låter som om hon skryter. Hon ser tillbaka på tiden på Nordiska som kravlös och härlig. Hon minns sitt första porträtt som hon skrev om den dåvarande rektorn, Nils Zandhers. Det var ett porträtt hon senare fick mycket beröm för och det triggade igång kreativiteten hos henne. Anna trodde att hon skulle ägna sig fullt åt skriveriet, men sedan hon läst journalistlinjens radiokurs, kände hon att det var radio hon skulle satsa på. Första jobbet efter studierna blev ett sommarjobb på Radio Väst i Uddevalla. - Det gick dåligt, jag var dålig, jag var grön men jag lärde mig hur allt funkade på radion, säger hon. Ett litet steg i rätt riktning som sedan ledde till flera jobb inom mediabranschen. Anna Mannheimer har arbetat som reporter, redaktör, producent och programledare inom Sveriges Radio och andra medier. Hon har även varit rikskändis genom sin medverkan i Morgonpasset och Rally, bland annat med sin parodi av bimbotjejen Väder- Annika. Att nå framgång har tett sig naturligt för henne, men det är inget hon har forcerat fram. - Det bästa tipset jag kan ge är att bara flyta med, ta erbjudanden när de ges och att inte nischa sig för tidigt. Det handlar mer om det sociala samspelet än om någonting annat Trots alla framgångar är hon är less på den perfektionistiska mediabranschen och allt vad det gäller infallsvinklar och journalistikens tydliga ramar. Hon vill istället läsa oväntade saker. - Tänk om du skulle skriva såhär, säger hon: jag kunde inte sluta tänka på att Anna var så mycket tjockare än jag väntat mig eller att... jag fick mens mitt under intervjun och jag undrade om jag skulle våga fråga Anna om en tampong! - Det hade ju varit roligt att läsa! Text & foto: Carolina Andréasson
Vil du med til Norden? Et ophold på en nordisk højskole er noget helt for sig. Om det også er noget for dig? Det kan rundvisningen på et forunderligt kort over en svensk højskole måske hjælpe til at opklare. Så häng med!* (*se ordbog sidst i artiklen) Jeg har tegnet et kort, som jeg gerne vil vise dig. Hvis det er krøllet sammen, kan du have det i din hule hånd. Men når du folder det ud, bliver det til et kæmpestort landkort, fuldt af muligheder. På en måde er det et kort over en højskole i Sverige, sådan en har jeg nemlig gået på. Og jeg var fuldstændig skudt i det. Nu er jeg ude på at overbevise alt og alle på min alder og i min nærhed om, at de skal gøre det samme som jeg og gå på højskole i Sverige eller i et andet nordisk land. Det er en oplevelse, som jeg tror bedre kan beskrives i billeder end i ord. Derfor har jeg tegnet kortet, så jeg kan forklare, hvad det faktisk går ud på at tage på højskole i et andet nordisk land end sit eget. Måske kan kortet beskrive lidt af den oplevelse for dig. Og forhåbentlig kan det give dig lyst til at tegne dit helt eget kort over din oplevelse på en nordisk højskole. Hvis vi lige folder kortet ud, så kan du se. Det hele, nord, syd, øst og vest er der. Men kigger du efter, ser du også søer, himle, dale og skovbunde fulde af blåbær og fugle, efterfester, osteskærere, og fulde svenskere. Og forhåbentlig kan alle disse steder tilsammen beskrive nogle af de perspektiver og opdagelser, som et nordisk højskoleophold kan give. Mødet mellem de nordiske kulturer skaber både sproglig forståelse, et unikt indblik ind i fællestrækkene i Norden, og så åbner det helt nye muligheder for unge nordboere. Språk : Sprog Det første sted på kortet, som jeg vil vise dig, ligger mod vest på skovbunden af svenske blåbær. Det hedder Språk, og fortæller noget om at lære svensk. Om det at lære et sprog som ligger så tæt på ens modersmål, som alligevel ikke er det. Det var også det første sted på kortet, jeg nogensinde så. For dér var jeg, nystartet på min nye højskole, og det viste sig, helt uventet og ret skræmmende, at jeg var den eneste dansker. Et eneste enebær, ene bær mellem en hel skovbund af svenske blåbær. Og jeg kunne ikke forstå et ord af, hvad de blåbær sagde. Jeg rullede rundt på skovbunden i en gebrokken sprogforveksling af svensk-norsk-færøskdansk. Men så pludselig forstod jeg. Pludselig kunne jeg det der svenske. Jeg tror nemlig tit det er sådan, at man bare lige skal over den barriere som siger, at man ikke forstår et ord. Når man først er ovre den, så går det lynhurtigt. Måske kan man ikke blive til et blåbær, men man kan opdage, at vi trods alt bare er bær alle sammen. At lære svensk fik mig til at tænke over det danske sprog på en ny måde. Det at lære et helt sprog på fornemmelse bragte en fornemmelse for mit eget sprog med sig. Og det går som sagt rigtig hurtigt med at lære det, det lover jeg. For eksempel lærte jeg hurtigt at sige, Tjena käxet! Står du där och smular? som betyder, Hey kiks! Står du der og krummer? på svensk. Og det viste sig at være hjælpsomt i rigtig mange situationer. For eksempel som en glimrende scorereplik til de svenske fester, som jeg senere vil vise dig på kortet. Men inden da har jeg noget andet, jeg gerne vil vise dig. Självförtroende : Selvtillid For det næste sted på kortet, en dal fuld af fugle, ligger mod øst, og hedder Självförtroende. Her synger fuglene, hver med sit næb. Alle mulige slags fløjt, men det jeg har lagt mest mærke til, er mit eget. For jeg fløjter anderledes, med mere selvtillid, i fugledalen. Når jeg taler svensk, bliver jeg nemlig en helt anden. Jeg tør en hel masse andet, jeg kan sige en hel del, som jeg ellers ikke ville gøre og indtage roller, jeg ikke havde set mig selv i. Og nu, selv når jeg ikke taler svensk,
har jeg stadig taget modet med mig. Jeg ved ikke, om det er sprogbarrieren, der gør det, eller om det er selve det at gå på højskole, der giver mod. Man vokser i hvert fald meget i løbet af sådan et ophold. Og de udfordringer, som man stilles over for, bliver endnu større, når man går på højskole i et andet land end sit eget. Til gengæld er oplevelsen også endnu mere spændende, og man lærer måske lidt mere af den. Måske er det man kan sige om det, at jo større et spring man tager, desto længere flytter man sig også til sidst. I Självförtroende får man lov at vokse sig så stor, at man til sidst vokser ud af reden. Roligt : Sjovt Nu er vi omsider nået til det sted på kortet, hvor solen begynder at gå ned, og der begynder at ske noget, når det er ved at blive nat. Vi befinder os mod syd, hvor jeg skal vise dig de svenske fester, som jeg nævnte for dig tidligere på rundvisningen. De ligger i Roligt, og de er vigtige punkter og tidspunkter på kortet. Fest på en svensk højskole har dog ikke helt samme betydning som fest i Danmark. Natteluften er kølig, mörkret* kommer krablende, og man valfarter fra hus til hus for at finde andre fælles nordboere mellem sjældne kulørte lamper i mørket. Man er lidt stresset, for en fest slutter hurtigt ved man. De svenske festgæster er nemlig meget mere interesserede i den eftertragtede efterfest, end selve festen. Hvorfor feste når man kan sætte sig og tale hyggeligt sammen i stedet? Efterfesten skal altså helst begynde så snart som overhovedet muligt. Og sådan kan natten hurtigt ende i diskussion og räkost*. Men selvom det til at starte med virker lidt trættende, så kommer man jo alligevel til at holde af de svenskere og deres efterfester. Når man først lærer dem at kende. Og Det kan næsten kun forklares gennem et mærkværdigt men forunderligt fantasikort. Det med at være på højskole i Norden. det er det specielle ved en højskole. Man har tid til at lære folk rigtigt at kende. Man har tid til at få afkræftet sine fordomme, for eksempel om at efterfester ikke må starte for tidligt. Får venner som man aldrig havde troet man ville få. Og nu vil jeg gerne tage dig videre til det næstsidste sted på kortet. Skillnader : Forskelle Som nordbo er det at sammenligne sig med andre i Norden lidt specielt. Det kan jeg vise dig, når vi nu kommer til skovsøen, som kaldes Skillnader. Midt i det hele ligger den der. Søen er et vigtigt billede, som skal være på kortet, fordi den er blank nok til, at man kan se både på dens overflade og dybt ned i den. Man kan både spejle sig og andre og få øje på ting på overfladen og på bunden. Og når vandet er klart, kan man se alle de forskelle der er os nordboere imellem. Sommetider har folk bare kun blik for små dumme forskelle, som osteskærere, i den sø. Så tænker
jeg, För i HELVETE* så hold dog kæft med de osteskærere! JA I bruger en anden slags osteskærere end os. Kom over det SVENSKJÄVEL.* For der er langt større forskelle i Norden, end hvilken slags osteskærere vi bruger, har jeg fundet ud af. Som tur är.* Og dem får man øje på ved at spejle sig i søen. Forskellene mellem os i Norden kan vi lære særligt meget af. Vi ligger så tæt på hinanden, at vi tror, at vi er utroligt kedeligt ens. Men kigger man efter, opdager man alligevel nogle forskelle, som man aldrig nogensinde havde overvejet, netop fordi vi ligger så tæt på hinanden. Man kommer helt ned i de små detaljer, som skaber de fineste nuancer. Og lærer noget om sig selv og om andre. Om sit land og bagland. Fordi der netop i den sø er blikstille nok til, at man kan spejle sig. Og nu skal jeg nok snart stoppe. Utsikt : Udsigt Så snart vi har været i den nordlige ende af kortet. Nemlig ved dets højeste punkt, udkigspunktet Utsikt. Det er et godt sidste holdt, for det har sådan en fin udsigt over alle mulighederne i landskabet. Herfra kan man se mænd med bakkenbarter og svenskerhår, gejsere, blåbær, lunter, snus, klipper og kyster, bagerjomfruer og finske mumintrollet*. Her får man øje på alle de små steder, hvor man kender nogen, der sidder og tager en fika* eller skal til at cykle en tur ned til stan*. Herfra kan man faktisk se hvor stort et bagland, man har fået, måske altid har haft. Efter at have været på højskole i Sverige har jeg opdaget, at jeg lige Nordiskf højskolestipendium Kunne du tænke dig at tage på højskole i Norden, er det rent faktisk muligt at få tildelt et Nordisk Højskolestipendium. Stipendiet er oprettet af Styrelsen for International Uddannelse, og skal være med til at styrke kendskabet til de nordiske folkehøjskoler og Norden. Et stipendium tildeler din skole 700 kr. om ugen for dit ophold. Du kan søge et Nordisk Højskolestipendium, så længe du er dansker (eller fra Færøerne og Grønland). Dit højskoleophold skal vare mindst 12 og højst 40 uger. Og så skal det altså finde sted på en (gyldig) højskole i et andet nordisk land end Danmark. Stipendierne deles ud efter først til mølle princippet. Så gå ind på www.iu.dk og tjek det ud. så godt kunne komme fra hele Norden. Og når man først føler sig hjemme i Norden, så har man meget mere at vælge imellem. Det er et betydeligt større sted end Danmark. I Sverige bruger man for eksempel mest mil, svarende til 10 kilometer. Sigende noget om størrelsesforholdet: Det er et stort sted. Tænk hvor mange kvadratkilometer mit hjem er blevet forlænget med, i ét stræk. Fra udkigspunktet har man kort sagt hele horisonten, ét langt overblik over hele det nordiske perspektiv. Så måske er kortet her ikke bare et kort over en svensk højskole. Måske er det i virkeligheden et kort over hele Norden. I hvert fald kunne mange af disse oplevelser lige så godt finde sted på en højskole i et andet nordisk land end lige Sverige. Det er oplevelsen af at møde noget, der ligger så tæt på en selv, men som alligevel ikke er det, der er noget helt særligt. Norden kan noget, som andre steder ikke kan. Det er et særligt sted, særligt for de nordiske mennesker, som bor der. Og højskoler kan, lige meget hvor de ligger, vil jeg vove at påstå, noget helt specielt. Så hvorfor ikke? Nu har dette kort forhåbentlig fortalt lidt om hvad et højskoleophold i Sverige, eller resten af Norden, går ud på. Og mindet dig om den enestående mulighed du har. Så jeg håber du vil bruge mit kort, vise det til en som du tror kunne bruge det, eller tegne dit helt eget kort over en nordisk højskole, som kun du forstår. Freja Eriksen, tidl. højskoleelev på Nordiska Folkhögskolan ORDBOK/ORDBOG Häng med : Kom med Mörkret : Mørket Räkost : Rejeost För i helvete : For helvede Svensk-jävel : Fandens svensker Som tur är : Heldigvis Mumintrollet : Mummitroldene Fika : Kaffe og kage Stan : Byen
Våga göra fel i klassrummet Vissångaren Dan Viktor Andersson är eleven som blev lärare på sin egen skola Dan Viktor Andersson visste vad han ville redan innan han började på vislinjen: att kunna leva på sin musik. I dag är han musiker på heltid och besöker sin gamla skola regelbundet för att uppmuntra blivande vissångare att ingenting är omöjligt bara man har rätt attityd. Det är en lustig sits att komma tillbaka och undervisa när man själv gått här, säger Dan Andersson som mer är känd under artistnamnet Dan Viktor. En gång varje år kommer han till skolan för att dela med sig av sina kunskaper och erfarenheter till viseleverna under tre intensiva dagar. Det har han gjort sedan 2004. Syftet har hela tiden varit detsamma: han vill hjälpa eleverna att bygga upp ett personligt sätt att uttrycka sig genom att låta dem pröva sig fram i klassrummet. Han poängterar hur viktigt det är att hitta sin egen identitet på scenen. Att ha en attityd. Och han borde veta vad han talar om. Dan Viktor har gett ut skivor sedan 1999. Under samma tidsrymd har han levt på att sjunga. 2007 släpptes det uppmärksammade och kritikerrosade albumet Dan Andersson sjunger Dan Andersson, där Dan Viktor tolkar visor av sin folkkäre namne. Utbildningen handlar om att skala bort tomma manér, och det kan vara väldigt självutlämnande att sitta i en ring och sjunga, och där jag sitter i mitten och ger kritik. Men det är fantastiskt när man ser en förbättring! Och han betonar vikten av att våga göra fel i klassrummet. Att testa nya saker. Det är så man lär sig, menar han. Text: Ricard Harryson Foto: Frida Skogh, Anna Ledin
Vi kommer fylla på med fler intervjuer efterhand. Vet du någon intressant person som gått på Nordiska folkhögskolan som du skulle vilja läsa om, tipsa oss så kanske vi kan göra en intervju. Fotografier Foto på sid 1 och 12: Jon Agerskov, Gudrun Ogstedt, elever på Nordiska. Vi har försökt att spåra upp respektive upphovsman till fotografierna i denna bok. Har du kompletterande upplysningar angående upphovsman till fotografier där denna uppgift saknas ber vi dig kontakta oss. gudrun.ogstedt@nordiska.fhsk.se