Fotografi i Skåne. En förstudie om Kulturskatt skånsk fotografi gjord på uppdrag av

Jenny Lindhe Fotografi i Skåne En förstudie om Kulturskatt skånsk fotografi gjord på uppdrag av Region Skånes kulturförvaltning, signerad Björn Andersson och Tomas Eriksson, byggd på en enkät och ett antal intervjuer gjorda på sensommaren 2013 och med en kommentar av Per Lindström 1

Per Lindström Malmö Museer, 2013 INNEHÅLL EN FÖRSTA RAPPORT 4 Björn Andersson och Tomas Eriksson»Jag tror på fantasin det du inte ser är oändligt mycket viktigare än det du ser.«duane Michals ENKÄT 6 INTERVJUER Åke Hedström 10 Jenny Lindhe 12 Nina Grundemark 14 Greger Ulf Nilsson 16 Ulf Carlson 18 Sune Nordgren 20 Lena Wilhelmsson 22 Adam Haglund 24 Solfrid Söderlind 26 EN PERSONLIG KOMMENTAR Per Lindström 30 BILAGOR 42 SAMMANFATTNING 54 Kulturskatt skånsk fotografi en förstudie gjord på uppdrag av Region Skånes kulturförvaltning. Producerad av Kombinator Affärsutveckling AB, sammanställd av Björn Andersson och Tomas Eriksson och med en avslutande kommentar av Per Lindström. Respektive upphovsman. [Lund / Malmö den 30 september 2013] o 2

Sven-Erik Sjöberg Berlinmurens fall, 1989 Pressfotografen är med och skriver vår historia. När Berlinmuren föll 1989 var Dagens Nyheters Sven-Erik Sjöberg (född 1943) på plats. En av de bilder han tog utsågs några månader senare till Årets bild i Pressfotografernas klubbs årliga tävling och det var varken eller sista gången som han vann den prestigefyllda tävlingen med en historisk bild. Juryn skriver i sin motivering: En hand som söker kontakt en gripande bild som genom sin enkelhet dokumenterar ett stycke världshistoria och symboliserar genombrottet för friheten. Sven-Erik Sjöbergs karriär började på Trelleborgs Allehanda, fortsatte på Stenbergs Bilder i Malmö innan Dagens Nyheter lyckades locka den skånske fotografen till Stockholm. o»man kan jämföra den revolution fotografin nu står inför med Berlinmurens fall 1989. Många känner stor eufori när allt plötsligt är möjligt medan andra känner sig frustrade när gamla sanningar över en natt överges och inmutade revir ifrågasätts. Plötsligt ställs det nya krav på utställare, gallerister, förläggare, forskare, fotografer, kritiker, politiker och inte minst en fotointresserad allmänhet.«per Lindström 3

EN FÖRSTA RAPPORT»Kulturskatt skånsk fotografi«region Skåne har givit Björn Andersson och Tomas Eriksson, genom Kombinator Affärsutveckling AB, i uppdrag att genomföra en förstudie om Kulturskatt skånsk fotografi. Avsikten har varit att genom en dialog med alla berörda parter kartlägga vilka ambitioner regionens aktörer inom bild / fotografi har och vilka möjligheter och hinder de ser i att utveckla fotografin i Skåne. Studien har genomförts via enkätundersökning och intervjuer och resultatet presenteras i följande rapport. Syftet med studien har varit att på uppdrag av Region Skåne utreda vilka möjligheter och hinder som finns i regionen för att utveckla kulturskatt skånsk fotografi. METOD OCH GENOMFÖRANDE Arbetet började med en inventering av vilka aktörer inom fotografi som finns i regionen. Resultatet blev en lista på 137 personer och institutioner som var verksamma inom fotografi i Skåne. En nätenkät sändes till dessa 137. Den besvarades av 71 personer vilket ger en svarsfrekvens på 52 %. Av de svarande var 26 kvinnor och 44 män (en person uppgav inte kön). Följande typer av institutioner var representerade: museer, gallerier, fotografer, konsthallar, universitet, tidskrifter, förlag, bildbyråer, nätverk, arkiv, etcetera. Deltagarna arbetade inom en rad olika verksamheter; 15 vid museum, 11 vid konsthall, 10 på galleri, 33 arbetade som fotografer, 16 som fotoförfattare, 12 arbetade på arkiv, 10 vid bildbyrå, 9 vid förlag, 8 inom forskning, 17 arbetade med undervisning och 23 med annan verksamhet (deltagarna kunde representera fler än en verksamhet). Enkäten innehöll frågor om vem den svarande var och hur de beskriver sin verksamhet samt vilka deras främsta uppgifter var. En fråga sökte svaret på vad som stod överst på deras lista kring fotografi om de skulle få fria händer. En annan hur de bedömde möjligheten att genom samverkan med andra utveckla fotografin i Skåne under de kommande fem åren och vilka dessa samverkanspartners i så fall skulle vara. Och en tredje fråga handlade om vilka de eventuellt samarbetar med i dag. Enkäten innehöll också följande fråga: Om du var tvungen att beskriva din nuvarande verksamhet med ett ord, vilket skulle du då välja? Avslutningsvis ställdes frågan ifall de skulle vilja utveckla sina tankar kring fotografi i Skåne i ett personligt samtal. o RESULTAT AV ENKÄTEN SE NÄSTA UPPSLAG Björn Andersson (född 1955) startade för drygt tjugo år sedan Svenska Historiska Media med utgivning av tidskrifter och böcker inom ämnesområdet historia. Förlaget har även gett ut ett flertal fotoböcker. Han var innan dess fotograf på Malmö Museer med bildbevarande som specialitet, och har skrivit böcker om fotografi, bland annat Mörkrumsteknik för fotografer och Handbok i ädelförfarande. Tomas Eriksson (född 1964) är fotointresserad entreprenör med inriktning på tidiga utvecklingsbolag, främst inom medicin. Han samlar fotoböcker och har ett starkt intresse för att arrangera utställningar med ett särskilt fokus på fotografi i öst, med kontakter i bland annat Polen och Turkiet. 4

Thomas Löfqvist Berlin, 2010»Nu för tiden äro våra damer icke särdeles räddhågade, utan giva sig med hurtigt mod in i yrken, som tidigare varit helt förbehållna åt mannen. Ett av dessa yrken är fotografens, vilket under det första decenniet uteslutande utövades av män, men som numera med förkärlek väljes även av kvinnor. Måhända det därför intressera dessa, våra dagars fotograferande damer, att erfara litet om de kvinnor, som först beträdde denna levnadsbana och icke fruktade att fläcka fingrarne med lapis och pyro, som Carneman uttrycker saken.«helmer Bäckström, 1926 5

ENKÄTEN FRÅGA 1: Vem är du? Enkäten skickades till 137 personer med anknytning till fotografi i Skåne, av dessa svarade 71. Det ger en svarsfrekvens på 52 % vilket får ses som mycket bra. Samtliga svarande finns listade i bilaga 1. FRÅGA 2: Hur beskriver du din verksamhet? Figur 1 visar att det bland de svarande fanns representanter för samtliga grupper vi ville nå. Relativt stor andel var fotografer. FRÅGA 3: Hur beskriver du din verksamhet? I figur 2 ser vi att Publika satsningar är det vanligaste alternativet för att beskriva verksamheten bland deltagarna i enkäten. Det finns emellertid stor spridning vad gäller andra alternativ. I bilaga 2 finns en beskrivning av ytterligare alternativ (annat). FRÅGA 4: Vad står överst på din lista kring fotografi om du skulle få helt fria händer? Frågan var en så kallad öppen fråga där deltagarna kunde beskriva vad som står överst på deras önskelista kring fotografi i Skåne (se bilaga 3). Ett vanligt svar var att man efterlyste fler utställningsmöjligheter och att man ville ta Ett samlat grepp och (skapa) en fysisk plats för fotografi. FRÅGA 5: Hur bedömer du möjligheten att genom samverkan med andra utveckla fotografin i Skåne under de kommande fem åren? Det finns en stor tilltro till möjligheterna att utveckla fotografi i Skåne. På en sjugradig skala där 1 var utsiktslöst och 7 inga problem svarade endast 7 % (4 personer att det är utsiktslöst eller svårt att utveckla fotografien i Skåne. 27 % (15 personer) placerar sig mitt på skalan, en 4:a. Resten 66 % (37 personer) väljer 6 eller 7. Medelvärdena för de olika grupperna varierade lite. FRÅGA 6 Exempel på olika samarbetspartners? De vanligaste var: Malmö Museer, Landskrona museum, Dunkers Kulturhus, Lunds konsthall, Malmö konsthall, Kulturen i Lund och gallerier i regionen. FRÅGA 7 Samarbetar du i dag med andra aktörer inom fotografi? Figur 4 visar att samarbete är vanligt, både inom Sverige i stort och i Skåne. relativt många har samarbetar också internationellt. En minoritet, 28 %, samarbetar inte med någon. FRÅGA 8 Om du samarbetar med vem eller vilka? I bilaga 5 redovisas exempel på vilka aktörer deltagarna samarbetar med. Det kan vara Hasselblad Center och Göteborgs konstmuseum, båda i Göteborg, Artipelag på Värmdö, och Nikolaj Kunsthall i Köpenhamn. FRÅGA 9 Om du var tvungen att beskriva din nuvarande verksamhet med ett ord, vilket skulle det vara? I figur 5 kan vi se att kulturupplevelser klart dominerar. DISKUSSION Syftet med studien var att utreda vilka möjligheter och hinder som finns i regionen för att i dag utveckla fotografi i Skåne, och vilka ambitioner de olika aktörerna inom fotografi har. I vår enkät har företrädare för de flesta fotografiska verksamheter här i Skåne fått komma till tals. Svarsfrekvensen var hög och många la ner ett stort engagemang i sina svar, det syns tydligt i de öppna frågorna. En stor majoritet, 66 %, säger att det är mellan halvsvårt och inga problem att genom samverkan utveckla fotografin i Skåne Svaren på de öppna frågorna visar att några av hindren kan vara brist på lokaler och sammanhållande kraft. Ambitionsnivån hos de flesta deltagarna är väldigt hög. Det finns flera konkreta förslag på satsningar i bilaga 3. Dessutom samarbetar många aktörer både nationellt och internationellt. Få saknar dock en samarbetspartner. 6

FIGUR 1 Beskrivning av den egna verksamheten. FIGUR 2 Deltagarnas främsta uppgifter. FIGUR 3 Möjligheter att genom samverkan utveckla fotografi i Skåne. FIGUR 4 Samarbetar du idag med andra aktörer inom fotografi? FIGUR 5 Rubrik på den nuvarande verksamheten. BILAGOR BILAGA 1 Lista över vilka som svarat 42 BILAGA 2 Vad är din / er främsta uppgift? 44 BILAGA 3 Vad står överst på din lista kring fotografi om du skulle få fria händer? 46 BILAGA 4 Vilka skulle dessa samverkanspartners vara? 48 BILAGA 5 Om du samarbetar, med vem? 50 BILAGA 6 Lista över vilka bild- och fotoinstitutioner samt bild- och fotoföretag som finns i regionen 52 7

John S Webb Skåne, 2012 I landskapets tid. I snart 30 år har John S Webb, som kom från England till Sverige i mitten av 1970-talet, dokumenterat det skånska landskapet och han har med sitt konsekventa fotograferande starkt bidragit det nyväckta intresset för landskapsfotografi. Hans svartvita fotografier visar ofta grönska och inte sällan, som här, enskilda träd. John S Webbs senaste bok A Garden bjuder på en fin liten exposé med gamla äppelträd på Österlen, alla fotograferade i trädgården till familjens hyrda sommarhus. Och ofta kan man hitta ett ifrågasättande av vad vi gör med vår miljö i hans stillsamma exponeringar. o»(...) Många betydande fotografers livsverk väntar på att tas om hand. En kartläggning och utvärdering av vad som ska samlas måste göras på nationell nivå. Min fråga blir därför: Är kulturoch idrottsministern beredd att initiera en utredning för att ge svar på dessa frågor?«riksdagsman Bertil Högman (S), 2010 8

Emma Larsson Hultfredsfestivalen, 2007 Under tidiga morgontimmar på Hultfredsfestivalen 2007 följde Emma Larsson hur ungdomarna långsamt letade sig ur tälten och med tunga huvuden hasade sig fram i sina leriga gummistövlar. Hon fotograferade och gjorde kortare intervjuer med bandspelare och resultatet blev ett reportage i papperstidningen och ett bildspel på webben. Emma Larsson (född 1979) är utbildad på Nordens fotoskola, Biskops-Arnö och var en av dem som fick lämna sitt arbete på Sydsvenskan när bildredaktionen las ner 2012. Hon har flera gånger valt att dokumentera ungdomars liv och är fascinerad av de frågor som de ställs inför på tröskeln till vuxenlivet ett vägskäl i livet där man träffar på tvivel på sig själv, krav, förväntningar och osäkerhet. Men också glädje, lekfullhet, uppbrott och kärlek. o 9

INTERVJUER»Många fotografer söker sig från Malmö«ÅKE HEDSTRÖM FOTOGRAF Född 1932, fotograf i Malmö och med både egna bilder och uppdragsbilder på repertoaren. Gick efter några år till sjöss i skola hos fotografen Sten Didrik Bellander i Stockholm. Ordförande för Svenska Fotografers förbund 1997 2000 och initiativtagare till projektet Skånska fotografer en inventering av skånsk fotografi som resulterade i två utställningar och en bok. Han har vandrat på Falsterbonäset och gjort utställningar vid tre tillfällen 1977, 1988 och 1999 och han har ställt ut Kommersiella bilder, beställda och betalda på ett café i sin födelsestad Lund. 2004 tog Malmö Museer hand om Åke Hedströms bildskatt och 2011 visade man utställningen Åke Hedström retrospektiv samtidigt som boken Svar/tvitt & färg kom ut. Skånsk fotografi mår bra men Malmö lever inte upp till förväntningarna vad gäller utställningar. För lite internationellt och för lite fokus på unga talanger de söker sig ifrån stan i brist på arbete och utvecklingsmöjligheter. Visa mer av vår fantastiska fotoskatt och satsa på ett riktigt kompetensnav för fotografi i Skåne. > Hur mår skånsk fotografi? Den mår bra, det blir en trea på en femgradig skala. Men Malmö hamnar sist i ligan av städer. Fotografer söker sig bort från stan på grund av brist på arbete och brist på utställningsmöjligheter i andra lokaler än de museala. > Vad är bäst? En grupp tjejer är intressanta till exempel Tova Muzard, Anna Strand och Anna Nordström Andersson synd att flera redan har hunnit lämnat Malmö för stora världen Vi är en grupp fotografer i och kring Malmö, mellan fem och tjugo stycken, det varierar, som har ett bra samarbete och som träffas regelbundet och för en konstruktiv dialog. > Vad är sämst? Det återkommande problemet är brist på pengar och kunskap hos dem som visar fotografi. Fotografiska i Stockholm satsar på kioskvältare, men det är inget ställe som lyfter unga okända förmågor och många svenska institutioner är ganska museala tröga, byråkratiska och upptagna med en massa sammanträden. De ansvariga är svåra att få tag på, det verkar vara ett evigt kaffepausande. > Tar vi hand om vår skånska fotoskatt på rätt sätt? Ja, men den visas knappt och det är tråkigt. Jag tycker vi ska visa all slags fotografi med tyngdpunkt på ung, icke etablerad fotografi. > En utställning du aldrig glömmer? Jag minns några fina utställningar med bland andra Thomas Ruff, Andres Serrano, Gerry Johansson, Ralph Nykvist och Christer Strömholm. Den rådande trenden med urblekta bilder har jag sett lite för mycket av. > Om du fick fria händer och 100 miljoner kronor att satsa på fotografi i Skåne vad skulle du göra då? Skapa ett fotografiskt center. Jag saknar de naturliga träffpunkter som fanns förr i form av labb och fotoaffärer. Satsa mer på dokumentärfotografi, som jag gillar och som knappt visas längre. Trumma ihop folk som har olika kompetenser och kommer från olika områden. Samla in digitalt och spara det bästa för framtiden. Arrangera workshops med internationella fotografer och satsa på Artists in residence Janne Jönsson på Landskrona museum har den kompetens som många här saknar. Malmö Museer är bra på att bevara fotografi, men de måste göra bild också i flera steg Apelöga saknar kompetens, ska Haglund & Co få till det fotohus de drömmer om i Malmö hamn måste de lära av bilhandlarna i Stockholm, som köper in den kompetens som behövs Bra initiativ med Landskrona fotofestival. Det är dags att satsa på skånsk fotografi, kanske ett pris, en riktig fotoutbildning, och ett fotografiskt center, ett riktigt kompetensnav. [23 augusti 2013] o 10

Åke Hedström»Jag har större förtroende för svartvita bilder vare sig dom uppträder i annonser eller tidningsartiklar. Svartvitt är på något sätt överlägset färg.«åke Hedström 11

»Skåne får inte bli en filial till Stockholm«JENNY LINDHE FOTOGRAF Född 1974, verksam i Malmö som fotograf och gallerist 2011 startade hon tillsammans med Tony Kristensson Galleri Breadfield i Malmö och är utgivare av Breadfield Press, magasin för samtida fotografi. Jenny Lindhe tog examen vid Högskolan för fotografi i Göteborg 2004, fick Malmö stads kulturpris 2009, är medlem av bildbyrån Folio. Hon ses som en stark kraft i dagens svenska fotografi med ett starkt konstnärligt och personligt anslag i allt hon gör. Skånsk fotografi mår ganska bra, men det behövs mer samarbete och fler eldsjälar. Vi saknar ett fungerande nätverk som kan föra ut fotografi och ett forum för debatt kring fotografi som uttrycksmedel. Vi måste göra något av den fotoskatt som redan finns i institutionernas samlingar. Sverige behöver ett riktigt fotomuseum, inte ett nytt Fotografiska. > Hur mår skånsk fotografi? Ganska bra, men vi borde samarbeta mer. Vi på Galleri Breadfield har försökt ta olika initiativ, men det har varit trögt. > Vad är problemet? Största hindret är att det är så institutionaliserat på varje ställe, att alla har sin egen budget, och saknar pengar att satsa i gemensamma projekt. För att lyckas behövs eldsjälar som ser saken på ett annat sätt. Vi är lite låsta här. Styrkan med skånsk fotografi är hela regionen, många som skulle kunna göra saker ihop utifrån olika infallsvinklar. Malmö är ingen jättestad och ingen lätt stad att samarbeta med. > Något som är bra? Det ska bli spännande att se vad som händer i Landskrona. Skitbra initiativ. Annars är jag lite kräsen, ingen utställning i Skåne lyser särskilt starkt i mitt minne. Senast jag såg något bra var nog Nyupptäckt fotografi av László Moholy- Nagy Fotografier, fotogram, fotoplastik och filmer som visades på Malmö konsthall under Fotografi i fokus våren 2011. Det är trist att de stora institutionerna nästan bara satsar på färdiga utställningar, att de nöjer sig med att vara filialer till Stockholm. Det gäller både Dunkers i Helsingborg och Fotografins rum på Malmö Museer skittråkigt! De har resurser att göra andra grejer. > Tar vi hand om vår stora fotoskatt på rätt sätt? Jag har jobbat på Malmö Museer, som har ett fantastiskt arkiv. Och den nationella satsningen på digitalisering av våra arkiv är jättebra, men visa mer! Jag såg så mycket fantastisk fotografi på museet som man bara måste göra något av. Använda det i förhållande till det som görs i dag, och inte bara ta hit de stora namnen, då blir det Disney > Får ny fotografi tillräcklig uppmärksamhet? Det görs många fina utställningar och fotoböcker med unga fotografer, men debatten saknas. Vi behöver fler forum där vi kan diskutera fotografi som uttrycksmedel. För mycket handlar om att bara sätta upp bilder på en vägg. > Om du fick fria händer och 100 miljoner kronor att satsa på fotografi i Skåne vad skulle du göra då? Satsa mer på kvalificerad utbildning, som de gör i Finland. Här ligger Sverige efter. Vi borde bygga ett nätverk som jobbar utåt, så att Skåne blir ett begrepp i sammanhanget Och vi behöver ett riktigt fotomuseum, inte ett nytt Fotografiska. Det museum jag vill ha ska arbeta långsiktigt med sitt arkiv. Det är inte så viktigt var det ligger Tveksamt om Malmö ska vara navet. Varken Malmö Museer eller Galleri Format gör tillräckligt bra saker. Mitt hopp står till Landskrona, som sagt att man vill satsa på kvalitet, inte som Fotografi i Fokus där alla som vill får vara med. [23 augusti 2013] o 12

László Moholy-Nagy Malmö konsthall 2011 13

»Det som inte visas finns inte«nina GRUNDEMARK F D FOTOGRAF, CURATOR OCH GALLERIST Född 1967, kallar sig f d fotograf och är idag verksam som curator, konstvetare och gallerist. Hon är utbildad i Stockholm; på Konstfack, Kulturama, Södertörns högskola och Stockholms universitet. Drev mellan 2007 och 2010 Galleri Ikon i Stockholm och äger och driver sedan 2010 galleriet Swedish Photography i Berlin, där hon representerar nitton Sverigebaserade konstnärer inom fotografi. Som fotograf arbetade hon både kommeriellt och med egna projekt. I en debattartikel i Fotografisk Tidskrift förra året ifrågasatte hon om det inte utbildas för många fotografer i Sverige i dag och fann att frågan var så känslig att den debatten som följde blev bannlyst av Fotografernas förbund. Nina Grundemark sitter med i styrgruppen för Landskrona fotofestival och ansvarade för festivalens portfolio review. Visioner finns det som saknas är hårt arbete och beslutsamhet. Konkurrens är bra, men för att Skåne ska lyckas krävs mer samarbete. Utnyttja närheten till Danmark. Bästa sättet att förvalta en bildskatt är att visa den. Satsningen på Fotostad Landskrona imponerar och känns helt rätt, men festivalen 2014 måste bli seriösare. Sven-Erik Johansson > Hur mår skånsk fotografi? Hade du frågat för ett år sedan hade jag inte ens förstått frågan, vadå skånsk fotografi, nu vet jag att det är stora saker på gång. Jag sitter i styrgruppen för Landskrona fotofestival och hoppas att politikerna har en långsiktig plan för vad de vill med Fotostad Landskrona. Förutsättningar finns att det kan bli något riktigt bra. > Något som är bra? Närheten till kontinenten, inte minst Köpenhamn, är något man borde kunna utnyttja bättre. Men för att lyckas måste Skåne skaffa sig en fotografisk profil. Det händer en del i Malmö också har jag förstått Sedan tidigare känner jag till några gallerier som försöker Format på Chokladfabriken, Breadfield och privata Final, men en stad som Malmö borde kunna åstadkomma mer. Lokaler finns och pengar finns alltid det är bara att vända på stenarna. Man måste våga mer. Att det inte händer mer i skånsk fotografi tror jag handlar om initiativbrist, inte resursbrist. > Något som är mindre bra? Årets upplaga av Fotografi i fokus höll inte alls måttet. Lauren Greenfields utställning i Fotografins Rum på Malmö Museer var inte tillräckligt bra för att vara ett huvudnummer, ett angeläget ämne men det hade kunnat göras mycket bättre. Malmö håller fanan för lågt. > Tankar kring hur den skånska fotoskatten förvaltas? Sommarens utställning Måla med ljus på Landskrona museum var jättefin och visade fram en riktig kulturskatt. Jag tycker institutionerna har en skyldighet att visa vad de har i sina gömmor. Det som inte visas finns inte! Bästa sättet att förvalta en bildskatt är att använda den och göra den till identitetsfaktor för den egna regionen. Visa den här och sedan kanske låta den gå på turnera runt. Det viktiga är vad människor får se, inte vem som gör vad. > Hur tas unga fotografer om hand? I dag är det mest samtida fotografi som visas och det är till stor del galleriernas förtjänst. Men inköpen haltar, det finns hål i institutionernas samlingar som de borde fylla med nutida fotografi. Inköpen haltar Också här har jag stora förhoppningar på Fotostad Landskrona. > Tankar kring skånsk fotografi i allmänhet? För att Skåne ska lyckas hamna på kartan krävs samarbete mellan institutioner, gallerier och övriga aktörer ett riktigt nätverk. Jag tror inte att Malmö har tillräckligt med muskler för att skapa ett Fotografiska Malmö Sverige är nog för litet. Satsa på en riktig sommarfestival i Landskrona och en vinterfestival i Malmö. 14

Dawid Landskrona museum 2013 > Tankar kring Landskrona fotofestival 2013? Jag är mycket imponerad av vad jag såg, men vill till nästa år se en seriösare inramning och fler utställningar med större bredd både etablerat och nytt men det kräver muskler. Nu blev det succé, bland annat tack vare att vi hade världens tur med vädret, men det var lite för mycket av easy going. Det måste kännas att det är på riktigt. Det går inte att bara göra saker på kul Stor eloge till kommunens hantverkare som dagarna innan jobbade nästan dygnet runt. På plussidan noterar jag också Landskronas fastighetsägare som ställde upp och lånade ut lediga lokaler, det hade nog aldrig hänt i Stockholm, och alla hantverkare som slet för att få allt klart i tid. Härligt att se. Minus för en fotofestival som vill vara internationell och som inte marknadsför sig på engelska, nu fanns program och Facebooksida bara på svenska. Lyckas vi bättre med marknadsföringen kan vi locka mycket mer besökare redan nästa år. [23 augusti 2013] o»fotografi är för mig att av samtiden skapa dåtid åt framtiden.«nina Grundemark 15

»Det finns utrymme för en aktör till«greger ULF NILSSON BOKFORMGIVARE OCH GALLERIST Per Lindström Född 1961, arbetar som Art Director på Snøhetta Design i Oslo (på halvtid), grafisk formgivare och curator. Startade 2008 GUN Gallery i Stockholm. Har formgett internationellt prisade fotoböcker åt Lars Tunbjörk, Anders Petersen, JH Engström, Maja Forsslund, Gerry Johansson, Gunnar Smoliansky, Maria Miesenberger med flera. Att göra en fotobok är att välja bort. Precis som i livet det är svårt. Han var initiativtagare till Under/Exposed utställningen i Stockholms tunnelbana med 739 foton som sågs av 5,8 miljoner besökare under två veckor 1998. Han är passionerad fotobokssamlare och samarbetar med det tyska förlaget Steidl, där han har sin egen underetikett Steidl/GUN. Hasselblad Center är den enda riktigt seriösa aktören idag. Moderna Museet borde ha en egen avdelning för fotografi, samtidigt som fotografin integreras i den övriga konsten. Nya Fotografiska bjuder mest på lättare familjeunderhållning, men det kommer nog att ändras. Skånes fördel är närheten till kontinenten. Landskrona fotofestival känns som början på något nytt och stort, men man måste satsa långsiktigt och samarbeta brett med stora institutioner och kommersiella aktörer. > Hur mår skånsk fotografi? Jag vet inte om man kan tala om skånsk fotografi, vad skiljer den från till exempel norrländsk fotografi Trots att alla verkar överens om att fotografi är så fruktansvärt inne bara för att alla har en kamera i telefonen och kan knäppa bilder när som helst så ser jag inte vad det skulle vara. Okej, Fotografiska har öppnat i Stockholm och får folk att vallfärda dit vilket är makalöst och väldigt bra, men fotografi i en allvarligare form, sådan man hittar ute i Europa, ser jag lite av i Sverige. Utställningen med Nick Brandt på Fotografiska, som blev en publik succé, handlar mer om familjeunderhållning än fotografi, men jag hoppas de kan bredda sitt utbud. > Vad är bäst? Att det finns ett seriöst intresse för fotografi, men bara för att alla pratar om fotografi betyder det inte att vi gallerister säljer. Det seriösa intresset verkar konstant. Det produceras mer fotokonst och fler fotoböcker än någonsin, men är det så mycket bättre än det som gjordes för tjugofem år sedan? Nu verkar allt fler överens om att fotografi kan vara konst. Det är bra. Men det finns de som ifrågasätter om något som är så enkelt som att trycka på en knapp och sedan hänga resultatet på en vägg kan vara konst. Men om det vore så enkelt, hur kommer det sig att en del fotografer skapar något som är helt unikt. Som med all konst är det svårt att vara perosnlig och berätta sin egen historia. Det är den jag letar efter i all fotografi. Jag gör aldrig böcker med fotografi som jag inte är fullständigt kär i, som berör och som gör mig nyfiken. > Vad är sämst? Att Moderna museet i Stockholm, som har en av världens finaste fotosamlingar, stängde Fotografiska museet som i ett tjugotal år var en självständig avdelning med egna, fina utställningar. Men vi ska inte räkna ut Moderna som kraft med tanke på allt som finns undangömt i deras källare. Den kanske enda riktigt seriösa aktören i dag är Hasselblad Center i Göteborg, Fotografiska kommer säkert med tyngre utställningar. Men det borde finnas utrymme för minst en aktör till i till exempel Skåne. > Några tankar kring Fotostad Landskrona? Landskrona fotofestival känns som en bra början, första steget mot något nytt och stort. Årets festival får godkänt men för att lyckas måste man bredda utbudet och samarbeta med rätt institutioner ute i världen. Det gäller att hitta det unika, som kan sätta Landskrona, Skåne och Sverige på kartan. Nyckeln är kvalitet och för att hitta rätt krävs kunskap, inte bara entusiasm. Skåne har en stor fördel och det är närheten till Köpenhamn och kontinenten. > Om du fick fria händer och 100 miljoner kronor att satsa på fotografi i Skåne vad skulle du göra då? Jag skulle ta hjälp av personer med erfarenhet, unika spännande idéer och skapa en think tank. Goda idéer be- 16

Anders Petersen From Back Home, 2009 Anders Petersen City Diary # 2, 2012 höver inte vara dyra vilket är bra då det lämnar mycket pengar kvar till själva fotografin. Ambitionen måste vara att skapa något nytt som inte bara är en fluga. Det som byggs måste förankras, huggas i sten. Samarbete är viktigt mellan stora institutioner och kommersiella aktörer men de senare får inte ta över, då förlorar konsten. Det är viktigt att hitta rätt sponsorer, kommersiella krafter som tänker långsiktigt. Båda parter bör vara överens om riktningen och att båda ska gynnas. [24 augusti 2013] o»jag gör aldrig böcker med fotografi som jag inte är fullständigt kär i, som berör och gör mig nyfiken.«greger Ulf Nilsson 17

»Skåne saknar ett fotografiskt center«ulf CARLSON GALLERIST Född 1962 och uppväxt i Malmö. Blev konstfrälst redan i mitten av sjuttiotalet men valde ändå att skaffa en akademisk utbildning och läste till civilekonom i Lund och fyllde på med miljökunskap, konstvetenskap och konsthistoria. Startade Galleri Final 1997 och öppnade Fabriken Bästekille 2011. Målsättningen är att vara ett aktivt galleri med en bred och intressant inriktning på den samtidskonst som visas. Bland de fotografer som ställt ut på Galleri Final genom åren märks Ewa-Mari Johansson, Willy Roni, Christer Strömholm, Georg Oddner, JH Engström, Kenneth Gustavsson och Thomas Wågström. Vid sidan om driver Ulf Carlson ett företag som sysslar med fastighetsförvaltning. För mycket kretsar kring Malmö en stad som saknar tyngd i fotosammanhang och en självklar arena för fotografi. Fler måste samverka mer, gärna i ett nytt fotografsik center som satsar på kvalité och kontinuitet. Titta mer på franska Arles och mindre på Fotografiska i Stockholm. Landskrona ligger bra till... Privat > Hur mår skånsk fotografi? Galleri Final är inget fotogalleri även om många tror det, vi har faktiskt bara en till två fotoutställningar om året. Hos oss samsas fotografiet med annan konst måleri och skulptur. Talar vi om skånska fotografer har vi flera framstående Martin Bogren, Ewa Marie Johansson och Gerry Johansson för att nämna några men talar vi om vad som visas i regionen är bilden en annan, då finns det mer att önska. I ett Malmöperspektiv saknas en aktör med tyngd. De stora institutionerna har backat från en ganska stark position i början av 1990-talet Galleri Format är ett kreativt fotografkollektiv men saknar muskler, Malmö Museer gör för lite, Malmö konsthall har lyckats några gånger men gör också för lite, och Rooseum har blivit en filial till Moderna Museet i Stockholm De har alla ett ansvar att driva frågan och samverka med andra. För att lyckas krävs kontinuerligt och hårt arbete, inte bara enstaka satsningar. Problemet är nog att för mycket kretsar kring Malmö och att här inte finns någon stark aktör eller självklar arena som kan lyfta fram kända och okända fotografer i ett större sammanhang Gallerierna finns men många har det tufft ekonomiskt. Fotografi är fortfarande mindre kommersiellt intressant än måleri. Många gallerister jobbar med annat vid sidan om för att överleva; som brevbärare, kioskägare med mera och jag är inget undantag Jag tror att vi kommer att se en strukturomvandling där de största och minsta gallerierna kan klara sig, men de där emellan kommer att slås ut. Du måste satsa på andra marknader eftersom Malmömarknaden med omnejd är för liten för att nuvarande Malmögallerier ska överleva. Undantag kan vara de som får bidrag. > Något som är bra? Att fotorevolutionen nu ser ut att ha nått Sverige. Här har länge funnits en misstänksamhet, många har varit tveksamma till fotografi som konstnärligt uttrycksmedel. Men en förändring är på gång. Det faktum att alla numera tar bilder har haft det goda med sig att allt fler inser hur svårt det är att ta en riktigt bra bild, att det är inte bara är att trycka på knappen. > Något som är mindre bra? Att vi inte använder de resurser som redan finns på bästa sätt. Institutionerna måste samverka mer och får inte vara så rädda för sponsorer som de verkar vara. Jag tror att man försiktigt kan närma sig näringslivet, det finns goda krafter som vill hjälpa till utan alltför stora krav på motprestationer. Fler inser att man också kan sponsra kultur, att det finns mer än bara sport Fastighetsägarna i Landskrona är ett bra exempel, utan deras insats hade inte fotofestivalen blivit den succé den nu blev. > En positiv överraskning? Sommarens stora utställning med Christer Strömholm på 18

JH Engström Strandverket i Marstrand var jättefin, klart bättre än den med samma bilder som visades på Fotografiska förra året. Och naturligtvis vår egen sommarutställning på Fabriken Bästekille med fotograferna Kenneth Gustavsson och Thomas Wågström (och Åke Arenhill) och som lockade cirka två och ett halvt tusen besökare under fyra veckor. > Tankar kring hur den skånska fotoskatten förvaltas? Jag är inte rätt man att uttala mig om det, men har förstått att det finns en stor bildskatt på Malmö konstmuseum och att mycket lite av det har visats genom åren. Här finns uppenbart en del att göra. > Tankar kring Fotostad Landskrona? Landskrona ligger bättre till än Malmö, har ett bra geografiskt läge och en bra grund att stå på. Jag tänker på den politiska enighet som verkas finnas från vänster till höger att satsa seriöst på fotostaden. Tomelilla skulle kunna vara ett alternativ, men det måste nog vara mer lättillgängligt. > Om du fick fria händer och 100 miljoner kronor att satsa på fotografi i Skåne vad skulle du göra då? Som gallerist skulle jag köpa verk av Hilma af Klint och som ansvarig för Fotografi i Skåne skulle jag bygga upp en internationell samling av fotografi i världsklass, både analogt och digitalt. Denna permanenta världssamling skulle samsas med tillfälliga fotoutställningar, och där kanske man rentav skulle visa flera av våra skånska, eller svenska, fotografer. Scania Photoroom eller Sweden PhotoRoom? Vad vet jag? Så skulle jag försöka få alla goda krafter i Öresundsregionen att samverka i ett fotografiskt center med uppgift att lyfta fram både svensk och internationell fotografi. Jag skulle inte snegla så mycket på Fotografiska all heder åt dem för deras djärvhet och timing mer på fotofestivalen i franska Arles, och satsa på en institution som står för kvalité och kontinuitet mellan festivalerna Och ett skånskt fotoboksförlag som kan samverka med Max Ström och Steidl, det skulle vara ett sätt att nå ut med vad som händer här liksom film, workshops med internationella gäster och Artist in residence. Viktigast är nog att få med sig rätt människor och att de så småningom lämnar ifrån sig stafettpinnen i tid till nya eldsjälar. [24 augusti 2013] o 19

»Drömmen vore ett riktigt fotomuseum«> Hur mår skånsk fotografi? Vad menas med skånsk fotografi handlar det om fotografer som är verksamma i Skåne eller fotografi som visas i Skåne. Är till exempel Gerry Johansson en skånsk fotograf bara för att han råkar bo i Höganäs Den fotografi jag ser och som intresserar mig tycker jag är mycket bra. Det är klart att det finns fler utställningar att se i Stockholm eller Köpenhamn, men på det hela taget känns det positivt, att skånsk fotografi hävdar sig väl tack vare en handfull gallerister och våra konsthallar. Åke Hedström SUNE NORDGREN KONSTNÄR, MUSEICHEF OCH KRITIKER Född 1948 i Lund, uppvuxen i Åhus och utbildad på Grafikskolan Forum i Malmö. Startade konsttidskriften Kalejdoskop 1975 och tre år senare Kalejdoskop Förlag. Han var 1990 96 chef för Malmö konsthall, 1998 2002 ansvarig för uppbyggnaden av Baltic Centre for Contemporary Art i Gateshead, England, och 2003 06 chef för Nasjonalmuseet for kunst, arkitektur och design i Oslo. Han har därefter varit engagerad i uppbyggnaden av den privata konsthallen Vandalorum utanför Värnamo och driver Kivik Art Centre på skånska Österlen. Mycket är ganska bra i skånsk fotografi, men det saknas ett riktigt fotografiskt centrum som kan ta ett samlat, långsiktigt grepp. Landskrona är en spännande kulturstad. Den som tar initiativet har möjlighet att åstadkomma något riktigt bra. Malmö borde satsa på ett riktigt konstmuseum med plats för all konst, också fotografi. På Skånes plussida: närheten till Danmark. Kontinuitet är viktigt liksom samverkan mellan stora institutioner och kommersiella krafter. > Något som är riktigt bra? Att ingen längre ifrågasätter att också fotografi kan vara konst. Men det finns en fara med det nyvaknade fotointresset, att man bara satsar på det som är trendigt och kommersiellt. Det borde finnas någon som tar ett långsiktigt ansvar för all slags fotografi. Riktigt bra är naturligtvis närheten till allt som görs på den danska sidan av Öresund. > Något som är mindre bra? Att alla jobbar var för sig. Malmö Museer gör ett bra jobb och tar något slags ansvar, men museet har för lite resurser. Fotografins rum fungerar hyggligt för intima och konventionella fotoutställningar, men vill man visa hela den spännvidd som fotografin i dag har duger inte lokalerna i Kommendanthuset. > En fotoutställning du aldrig glömmer? Det bästa som gjorts i Skåne, alla kategorier, är nog den stora retrospektiva utställningen Genomresa med Georg Oddners klassiska bilder på Malmö konsthall 2003. Jag minns flera med glädje också några som jag själv gjorde när jag var chef för Malmö konsthall. Att visa fotografer / konstnärer som Andres Serrano och Cindy Sherman var ett sätt att försöka flytta fram fotografins positioner och utställningarna gav eko långt utanför Skånes gränser. > Tankar kring hur den skånska fotoskatten förvaltas? Det finns fantastiska samlingar med äldre fotografi på Kulturen i Lund och Malmö Museer, men de kan förvaltas på ett bättre sätt det vill säga visas mer och oftare. Samtidigt riskerar mycket att gå förlorat eftersom det inte finns resurser Jean Hermanson är bara ett exempel på en fantastisk skånsk fotograf vars efterlämnade bildskatt ännu inte tagits om hand. Det är viktigt att den som tar på sig att förvalta en fotografs livsverk inte bara har kompetens och resurser utan också branschens förtroende fotograferna måste känna trygghet. > Tankar kring hur unga talanger tas om hand? Skåne saknar ett fotografiskt center som kan skapa intresse för ny fotografi och visa både ungt och oetablerat och 20