Framtidens serier. hur ser de ut?

Transkript

1 Framtidens serier hur ser de ut?

2 Jag heter Yvette Gustafsson, och är serietecknare. Jag började teckna serier när jag studerade på Serie- och bildberättarprogrammet i Hofors Under tiden där knåpade vi ihop våra egna fanzine som vi försökte sälja på olika seriemässor, samtidigt som vi drömde om att kunna jobba med serier och illustration. Det är ingen lätt grej, seriemarknaden är inte jättestor och konkurrensen är stor - du har både gamla och nya serietecknare att tävla med och det är inte lätt att sälja in sig själv när tidningar köper sitt material från syndikat för en mycket liten summa som unga, oetablerade tecknare inte kan tävla med. Så vad gör man då?!? Webbserier - Den nya sortens fanzine Det var en ganska stor grej på 80-talet att knåpa ihop sina egna små tidningar i små upplagor och sälja till vänner, bekanta och i vissa fall växte fanskaran något till ett poppis fanzine. Det finns fortfarande kvar, men teknikens under har hjälpt till mycket. De senaste åren har webbserier blivit en större och större grej. Det används mest som en kul grej - gör man serier så är det oftast inte för att tjäna pengar, utan för att ha konstnärlig frihet i sitt skapande och berättande. Med en webbserie är det näst intill 0 kronor i kostnad (förutom kostnad för webbhotell och domän) och du får snabbt ut det till en publik. I vissa fall blir webbserien så populär att det faktiskt går att tjäna pengar på det. Ett exempel på det är Rene Engström, som gjorde sin serie Anders loves Maria, som hon lade ut på sin hemsida, uppdaterade någon gång i veckan och när publiken växte kunde hon till slut tjäna pengar genom annonsering på sidan. Besökarna betalade alltså inte för själva serien, utan inkomsterna var annonsintäkter. Det blev en win-win-situation för alla. Inte alla vill ha sin hemsida full med annonser, utan gör det som en rolig grej.

3 ny teknik. Framtiden ar nu! Serier i mobilen Då skärmarna på mobilen blev allt större och större och mer anpassade till att visa bilder var inte steget långt för en serieentusiastisk KTH-student att tänka sig att serier i mobilen kunde bli nästa stora grej. Det var Benjamin Thagawi- Awal som fick idén att utveckla en programvara som skulle göra det superenkelt att läsa serier i mobilen. Programvaran utvecklade han under sina sista år på KTH i Stockholm, och fortsatte att utveckla den efter sin examen. Programvaran kallades för Mobikk. Mobikk Det tog ganska lång tid att utveckla mobikk. Dels var det svårigheter att få programvaran att anpassas till olika mobiltelefonmodeller, och när den väl lanserades hade iphone redan gjort sitt intåg på den svenska marknaden. Tråkigt nog var Mobikk-plattformen inte kompatibel med iphonen, vilket gjorde det ännu svårare för Benjamin att fortsätta sitt arbete. Det var en god start ändå, det gick att prenumerera på ett antal olika serier.

4 Iphone/Ipad / Smartphones När iphone började säljas över världen växte intresset för interaktiva medier och serierna var ibland dem. Det som serier är begränsade av är att det tar lite längre tid att utveckla ett smart sätt att utnyttja de egenskaper som serier har - ofta är det en mening i att se en hel seriesida och flera rutor i sekvens, medan telefonen eller läsplattan ofta uppmuntrar till att se en bildruta i taget. Därför är det lättare att publicera ren text eller video, som är mer statiska i sin yttre form. Serieentusiasterna ger dock aldrig upp - det är något som kännetecknar en serietecknare - uthållighet! Nu finns det en hel del appar som publicerar serier i olika genrer, både för Smartphones och för apples produkter. Igomatik En av dessa appar man kan köpa/läsa serier genom heter IgoMatik. Det är ett franskt företag som fungerar som en app/förlag och de jobbar för att få spridning på serierna - de erbjuder sig till exempel att översätta serierna till franska, och att anpassa färdiga seriesidor till deras eget medie. Serierna kostar inte speciellt mycket, t.ex. kostar min bok Drömresan 140 kr i butik och 7 kr som app!

5 Forlagens roll i framtidens serier Med de sociala medier som finns - lättheten att publicera serier på nätet, att marknadsföra sig själv och att på egen hand och i nya kollektiv få igång en lönsamhet i sitt tecknande är förmodligen förlagen ute på hal is. Det är inte längre lika intressant att få se sina verk i tryckt form - en digital produkt har ett större värde i längden, då den kan få större spridning, men å andra sidan kan en tryckt produkt göras exklusiv just på grund av att produkterna trycks i mindre upplagor och så länge 80-talisterna finns kvar kommer det nog finnas ett stort värde i att kunna bläddra i sina publikationer, snarare än att bara klicka sig framåt. Nya förlag kommer att bildas, men i nya former och de som inte kan eller vill hänga med kommer förmodligen inte att finnas kvar om 20 år. En serietecknare vill få ett album utgivet. Det tar flera år att rita det, sedan ska det manglas igenom av en chefredaktör, sidor ska ritas om, kastas, göras om igen. Kanske finns det inte längre pengar till att trycka den och det blir inget av allt hårt arbete, tårar och tandagnisslan. Visst vill man ge ut en bra produkt, men man vill samtidigt få lön för mödan. Så är oftast inte fallet idag. Fler och fler tecknare tecknar då mer för sin egen skull och förlitar sig mer på publiken i en direktkontakt via blogg/hemsida, etc. Och det ska gärna gå snabbt att rita. Flera gånger per år arrangeras maratonserier, bland annat 24-timmarsserien, som är ett internationellt evenemang. Fokus är att producera. Snabbt. Skit i snyggt, här är det historien det handlar om. Och att träffa andra människor i branschen, förstås. Det är roligt och utmanande och folk blir imponerade. För serier är inte nördigt eller töntigt längre, det är coolt som bara den. Frågan är hur förlagen ska hålla sig till det tankesättet. Är det förlagen som är coola då och ska bli ännu mer petiga med vad som ges ut (och hur det ser ut) eller ska de bli modigare och försöka ge ut fler titlar per år, men i mindre upplagor? Det är en svår nöt att knäcka för förlagen.

6 Framtidens serietecknare? Slask blir till slask ater. Serietecknare har rykte om sig att vara asociala, inbundna, svåra konstnärssjälar som inte vet att ta betalt. Det håller på att ändras drastiskt. Dagens serietecknare är driftiga som aldrig förr och det gäller inte bara sitt serieskapande. De anordnar själva seriefestivaler, gör egna trycksaker, webbsidor, marknadsföringskampanjer, ordnar egen finansiering för olika slags projekt genom olika sidor på nätet som t.ex. Funded by me eller Kickstarter. Resultatet är att kreatörerna får genomföra sina projekt, så länge de har stöd av sin publik, snarare än en chefredaktör som säger bu eller bä. Det finns två sidor till varje mynt, såklart. Det som är bra med det här sättet att publicera, offentliggöra och sprida sina serier är att det kan drunkna i mycket annat och det blir svårare för en person att hitta bra serier att läsa. Fördelen är att det faktiskt bli publicerat. Om en chefredaktör publicerar en bok och investerar mycket pengar i en produkt som inte blir såld, så är det ingen som vinner på det. Om en serie blir poppis på nätet och finner en stor publik där är det lättare för en chefredaktör att plocka upp det materialet och trycka det som det är. Det kommer att gillas av publiken. För visst är det så, att det är ganska skönt att sätta sig ned med en god bok att bläddra i, oavsett om det är en roman eller en grafisk novell/serie. Det blir på lång sikt en win-win-situation för många.