AVKASTNINGSNIVÅ OCH ANDRA KVALITETSPÅVERKANDE ODLINGSÅTGÄRDER

AVKASTNINGSNIVÅ OCH ANDRA KVALITETSPÅVERKANDE ODLINGSÅTGÄRDER Enskilt arbete, 3 betyg i vinkunskap Per Giertz Tredje utkast, 31/12 2007

INNEHÅLLSFÖRTECKNING INLEDNING...2 TERMER... 2 AVKASTNING OCH AVKASTNINGSNIVÅ... 2 VINKVALITÉ... 3 DRUVKVALITÉ... 3 VINRANKANS HANTERING AV KOLHYDRATER... 4 SOLLJUSETS KVALITÉ OCH FOTOSYNTESEN... 5 KVALITETSPÅVERKANDE ODLINGSÅTGÄRDER... 6 JORDMÅN OCH VATTENTILLGÅNG... 6 STOCKARNAS ÅLDER... 7 PLANTERINGSTÄTHET... 7 CANOPY MANAGEMENT/BLADVERKSSKÖTSEL... 8 BALANS... 8 UPPBINDNING... 9 BESKÄRNINGSÅTGÄRDER UNDER VÄXTSÄSONGEN... 9 BALANSERAD VINTERBESKÄRNING... 10 SLUTSATSER... 11 LITTERATUR... 11 1

INLEDNING Slentrianmässigt och utan att tänka efter hänvisar vi ofta till den låga avkastningen som en eller den viktigaste faktorn för att förklara varför en vin är bra eller dåligt. Vid provningar och vingårdsbesök brukar frågan om avkastningsnivå alltid komma upp. Åhå, jaha, endast 40 hl per hektar, ja detta är verkligen ett högklassigt vin. Alla har vi hört och själva gett liknande kommentarer. Men stämmer det? Några av världens främsta viner, bland annat Grange, kommer från högavkastande vingårdar. Är det verkligen sant att hög avkastningen är oförenlig med hög kvalité? Eller är det bara ännu en av den Gamla Världens heliga kor som det är dags att föra till slaktbänken? Med denna bildstormande ansats började arbetet med den här uppsatsen. Arbetstiteln var länge Myten om den låga avkastningen. Detta breddades och mjukades i slutskrivningen upp till det mer neutrala Avkastningsnivå och andra kvalitetspåverkande odlingsåtgärder. Lärdomen från detta arbete är att orsakerna till hög kvalité är komplexa och ofullständigt kända. Om man verkligen vill förstå kvalitetsfrågan så måste man dyka ganska djupt ner i biologiska och kemiska frågor som handlar om balans mellan bladtillväxt och fruktsättning. Sedan kan denna balans påverkas av en mängd åtgärder som beskärning, planteringstäthet eller naturligtvis genom valet av växtplats, på makro- eller mesonivå. Det är dock viktigt att skilja på ovan nämnda åtgärder eller medel som strävar mot ungefär samma mål och själva förklaringen till varför en viss planta producerar druvor av hög kvalité. TERMER När vi resonerar om vin eller vinproduktion använder vi ofta franska termer och när vi pratar om druvproduktion blir det lätt engelska termer. Litteraturen jag har använt är på engelska eller svenska. I den mån jag känner till svenska termer har jag försökt använda dessa. AVKASTNING OCH AVKASTNINGSNIVÅ Redan när vi kommer till frågan om avkastning börjar det bli svårt. Vad menar vi med avkastning? Liter vin eller kg druvor? Och per vilken yta? Det finns inga klara regler om hur man mäter yta, ska till exempel vändtegen räknas in eller ej? Grundprincipen är att avkastning kan mätas antingen som kg druvor per ytenhet (hektar eller acre (0,4 ha)) eller volym vin (hl, hektoliter = 100 liter) per ytenhet. Det allmänna sambandet mellan liter vin och kg druvor ser ut så här: För 100 liter rött vin behövs ungefär 130 kg druvor För 100 liter vitt vin behövs ungefär 150 kg druvor För 100 liter mousserande vin behövs ungefär 160 kg druvor 2

Avkastningsnivåerna varierar enorm mellan olika druvproducenter beroende på syftet med produktionen. Här följer några exempel på avkastningsnivåer: Bordsdruvor Israel: 100 ton druvor/ha vilket skulle motsvara 1750 hl/ha om det handlade om vin. Medeltal USA (endast för vinproduktion): 100 hl vin/ha Chateau d Yquem: 9 hl vin/ha Priorat: 0,75 ton druvor per ha, 6 hl vin/ha Vi dricker vin för vårt höga nöjes skull men vi får inte glömma bort att för den enskilde druv- eller vinproducenten är syftet med att odla druvor att tjäna så mycket pengar som möjligt. Druvproduktion är en integrerad del av jordbrukssektorn. Druvproduktion har historiskt varit den mest lönsamma grödan inom EUområdet. Men av alla grödor är druvproduktion också den gröda som kräver den största investeringen per ytenhet. En av de viktigaste ekonomiska frågorna för modern vinodling är hur bördiga och högavkastande vingårdar kan producera vin av hög kvalité genom att använda bättre odlingsmetoder. Vi måste även beakta mätproblemet: de flesta av den Gamla Världens vindistrikt har regler för maximal avkastningsnivå. Vi ska inte alltid ta för givet att dessa regler följs av den enkla anledningen att småskaliga druvproducenten inte alla gånger har full kontroll på sin produktion och väger eller mäter alla delar av skörden.vidare finns möjligheten, åtminstonde i Frankrike, att under plafond limite de classement vissa år öka skördeuttaget med 20%. Så till exempel var skörden för de främsta appellationerna i Medoc 1989, 1990 och 1996 mellan 55 och 60 hl per hektar istället för det teoretiskt maximala 45 hl/ha. VINKVALITÉ Hur definierar vi hög kvalité? Balans är en viktig faktor: tanniner, frukt, syra och alkohol måste vara i balans. Men tanniner, syra och alkohol manipuleras ständigt liksom fatkaraktären. Idag betraktas också koncentration, hög extraktionsgrad och mörk färg för rödvinen såsom tecken på kvalité. DRUVKVALITÉ Druvkvalité är väl kanske lättare än vinkvalité att bestämma rent kvalitativt. Druvkvalitén är helt klart den mest avgörande faktorn bakom vinets kvalité. Sockerhalten är en viktig aspekt av druvkvalité. I nordliga områden och för kvalitéer där chaptalisering inte är tillåten bygger det traditionella kvalitetstänkandet helt och hållet på sockerhalten. De tyska Prädikat-nivåerna är typexemplet på detta. I varmare områden är andelen total syra och ph viktiga. Aromkoncentrationen är viktig och kan idag mätas som ITL Indices Terpènes Libres (mängden fria aromämnen), ITP Indices Terpènes Potentielles (mängden potentiella aromämnen) eller ITT Indices Terpènes Totaux (totala mängden aromämnen) (Torstensson Lars, Pappinen Lauri s 69). 3

Som exemplet nedan visar kan det ofta vara så att aromtopparna infinner sig innan sockret når sitt tak. Datum Exempel på vita druvors mognadsutveckling Socker g/l Total syra g/l Druvans vikt, 300 druvor ITL ITP ITT 21/8 126 10,1 461 0,005 0,000 0,005 2/9 129 8,5 469 0,007 0,007 0,014 8/9 169 6,5 491 0,074 0,055 0,129 15/9 194 4,9 524 0,071 0,105 0,176 22/9 180 4,5 558 0,066 0,066 0,131 20/10 205 4,3 600 0,071 0,095 0,166 (Torstensson Lars, Pappinen Lauri s 69). Vid tillverkning av rött vin är inte bara aromerna av intresse, utan också den potentiella tannin- och färghalten. Även detta kan mätas, om man så vill tillsammans med den totala potentiella halten fenoler. Koncentrationen av fenoler, inklusive tanniner, ökar om druvorna utsätts för direkt solljus (Robinson Jancis s 523). Druvmognad är ett relativt begrepp och kan endast förstås efter vinmakningens syfte. En Vinho Verde producent har naturligvis en helt annan uppfattning om druvmognad än en Sauternesproducent. I Nya Världen har man på senare tid börjat använda termen fysiologisk mognad (physiological ripeness/maturity) i motsats till (druv)mognad. Druvmognad kan mätas genom socker- och syrahalt etc enligt ovan. Den fysiologiska mognaden mäts istället med sådant som skalfärg, skalstruktur, fruktköttsstruktur, kärnfärg och smak. Konceptet fysiologisk mognad har utvecklats som en reaktion mot att enbart den kemiska analysens förmåga att förutsäga optimalt skördetillfälle. Litteraturen är skeptisk till konceptet med påminner samtidigt om att perfekt druvmognad inte enbart är en fråga om socker- och syrahalter (Robinson Jancis s 527). VINRANKANS HANTERING AV KOLHYDRATER För att förstå relationen mellan avkastning och kvalité är det viktigt att förstå sambandet mellan druvkvalité och bladtillväxt eftersom dessa två faktorer till stora delar står i motsatsförhållande till varandra. Genom fotosyntesen bygger vinplantan upp olika sockerarter av luftens koldioxid och markens vatten. Sockerarterna används som byggstenar för andra produkter och som energiförsörjning till hela plantan. De två viktigaste sockerarterna i sammanhanget är glukos och fruktos. Dessa sockerarter kan omvandlas till alla andra sorters kolhydrater som till exempel stärkelse, som är en energilagringsprodukt och cellulosa som utgör stommen i alla celler. Sockerarterna är också vinrankans grundläggande biokemiska byggsten och kan med hjälp av mikronäringsämnen vidareförädlas till protein och fett. 4

En vinrankas reserver av kolhydrater är en viktig faktor i plantans årliga växtcykel. Den viktigaste energilagringsprodukten är stärkelse som upplagras i de vedartade delarna av plantan på hösten. På våren omvandlas stärkelsen till socker och via respirationen tillhandahålls all den energi som behövs för skottillväxten på våren. Ungefär samtidigt med Veraison när druvorna börjar mogna så börjar plantan att åter fylla på lagren av kolhydrater som har använts i produktionen under växtsäsongen. Socker förflyttas till stammen och rötterna och lagras där som stärkelse. När skotten och grenarna börjar ackumulera stärkelse ändrar de färg från grönt till brunt, detta kallas avmognad eller skottmognad. Idealet är om skörden följs av en period av varmt och soligt väder så att plantan kan ackumulera maximalt med stärkelse. Stärkelseackumulationen misslyckas ofta beroende på en del andra faktorer såsom alltför långsam mognad, för stor skörd, skottillväxt sent på säsongen kanske på grund varmt och fuktigt väder aller för sen kvävegödsling. Vid dålig stärkelseackumulation försämras förutsättningarna för följande års druvproduktion. SOLLJUSETS KVALITÉ OCH FOTOSYNTESEN Solljuset är den grundläggande energikällan för alla växter inklusive vinrankan. Genom fotosyntesen skapar vinrankan alla de produkter (socker, syra, proteiner, aromer) som vinmakaren sedan omvandlar till vin. Solljusets kvalité och därmed fotosyntesens effektivitet är kärnpunkten i frågan om kvantitet vs kvalité. Solljusets intensitet (som mäts i lux) är viktig för fotosyntesen men det ska noteras att fotosyntesen går på maximal effektivitet redan vid en tredjedel av normal solintensitet. Solljuset är naturligtvis också viktigt som direkt belysning på druvorna vid mognaden och för temperaturen. Fotosyntesen pågår även vid relativt låga nivåer på ljusintensiteten. Intensiteten är viktig men viktigast är ljusets våglängd. Våglängden varierar inte mellan olika regioner eller mellan soligt och molnigt, däremot varierar våglängden enormt inom bladverket hos en enskild vinranka. Det totala spektrat av solljus består av ultraviolett ljus, synligt ljus och infrarött ljus. Det synliga ljuset ligger i spektrat 400-760 nanometer (nm). Det synliga ljusets färger ligger i följande ordning med ökande våglängd: violett, blått, grönt, gult, orange och rött. Det mesta av vågländerna mellan 400 och 700 nm absorberas av bladen och används i fotosyntesen. Ljus med våglängder runt 440 nm och 660 nm används speciellt effektivt av fotosyntesen. Skälet till att de flesta växter ser gröna ut är att det gröna ljuset, som ligger mellan 440 och 660 nm delvis reflekteras av växtens klorofyll. Poängen är att ljuset inne i bladverket är något mindre intensivt men att det framförallt är utarmat på för fotosyntesen nyttiga våglängder. I ett skuggigt bladverk kan intensiteten reduceras kanske tio gånger medan det värdefulla ljuset runt 660 nm kan reduceras 100 gånger. 5

En annan viktig faktor är det knappt synliga röda ljuset som gränsar till det infraröda knappt alls absorberas av bladverket. Till följd av komplicerade biokemiska processer resulterar detta i snabb skottillväxt (växten vill nå ljuset!), dåligt med blad och blekgrön färg. Omvänt gäller att en lägre andel knappt synligt rött ljus resulterar i knubbiga skott, balanserad tillväxt och en mörkgrön färg på bladen. KVALITETSPÅVERKANDE ODLINGSÅTGÄRDER Kvalitén på druvorna påverkas framförallt av följande faktorer varav de två första, klimat och väder (årsmån), inte är direkt påverkbara för producenten. 1. Klimat 2. Väder (årsmån) 3. Sortval (inklusive klonval) 4. Jordmån och vattentillgång 5. Stockarnas ålder 6. Planteringstäthet 7. Canopy Management/bladverksskötsel I det följande kommer de fyra första faktorerna inte behandlas. Klimat och väder är som sagt inte direkt påverkbara för producenten. Sortval, rotstocksval och därmed sammanhängande växtförädling är komplicerade faktorer som ligger utanför ramen för denna uppsats. I det följande nämner jag något om jordmån och vattentillgång, stockarnas ålder och planteringstäthet men fokuserar framförallt på canopy management/bladverksskötsel. JORDMÅN OCH VATTENTILLGÅNG Markfysik Enligt litteraturen har markens fysiska struktur en större kvalitetspåverkan än dess kemiska sammansättning. Vad gäller vinodling är markens dränerings- och vattenhållande egenskaper avgörande för markens påverkan på kvalitén. De bästa vinerna kommer ofta från jordar som har god eller mycket god dränering med en stadig men begränsad vattentillförsel. Begränsad vattentillgång, god dränering och lagom näringstillförsel ger en positivt hämmad tillväxt, små blad och små druvor. En lagom vattenstress är positiv, dock inte så mycket att bladfunktionerna påverkas. En hög andel sten och grus är positivt eftersom detta förbättrar dräneringen och även leder till en bättre värmehållande förmåga hos marken. (Robinson Jancis s 641). Markkemi Sambandet mellan markkemi och vinkvalitet är mycket litet utforskad. Det är känt att ett allför högt kväveinnehåll i marken leder till allför kraftig tillväxt. Vad gäller PH-värde så finns det enligt litteraturen inget samband mellan PH och kvalité. Kvalitetsviner produceras på jordar med mycket olika PH-värden. Högt organisk innehåll i marken betraktas som positivt i nästan allt jordbruk men kan vid vinodling lätt leda till alltför hög tillväxt (Robinson Jancis s 642). 6

Ofta betraktas krita och andra kalhaltiga jordar som mycket lämpliga för vinodling men egentligen är detta endast ett (nord)franskt fenomen. Fransmännen hävdar att vissa sorter som Chardonnay och Pinot Noir kräver sådana jordar. Detta motsägs av erfarenheterna från Nya Världen. Hög kalkhalt är generellt positivt men detta beror närmast på att jordar med hög kalkhalt har bättre struktur med större aggregeringsförmåga (Robinson Jancis s 642). STOCKARNAS ÅLDER Många regelverk och producenter exkluderar druvor från unga stockar. Den allmänna uppfattningen är att vin från gamla stockar är bättre än från unga stockar. Delvis är detta ett marknadsföringstrick från Gamla Världen men om detta nu är den allmänna uppfattningen så måste det väl vara sant? De flesta vinstockars produktion börjar minska efter 20 år och är ofta helt oekonomiska efter 50 år. Detta är ett naturligt förlopp. Stockarna lever ett hårt liv och utsätts för jordpackning, kemiska och mekaniska skador. Vinter- och sommarbeskärning sänker vitaliteteten hos stockarna och all beskärning kan potentiellt leda till svampangrepp. (Robinson Jancis s 747). Den konventionella förklaringen till att gamla stockar producerar en högre kvalité är att avkastningen då sjunker på grund av sjunkande vitalitet. I litteraturen framhålls det att en alternativ, och bättre, förklaring är att den låga vitaliteten leder till ett glesare bladverk som ger bättre solexponering och därigenom bättre balans mellan frukt och blad (Robinson Jancis s 747). I litteraturen framhålls det vidare att det finns många exempel på att riktiga unga stockar (2-4 år) kan producera druvor av hög kvalité. Förklaringen till detta är att unga stockar ofta har fler blomknoppar per skott och att således relationen frukt/blad är bättre än för stockar av normal ålder (Robinson Jancis s 747). PLANTERINGSTÄTHET Planteringstäthet mäts i avståndet mellan plantorna i den enskilda raden och avståndet mellan raderna. Många av kvalitetsdistrikten i Bordeaux och Bourgogne har en mycket hög planteringstäthet, ofta omkring 10 000 plantor per hektar. I Nya Världen däremot är ofta avståndet mellan plantorna i raden längre liksom avståndet mellan raderna. Vissa områden har extremt lågt antal plantor per hektar. I till exempel La Mancha i Spanien är planteringsavståndet 4 x 4 meter vilket ger 625 stockar per hektar (Robinson Jancis s 748). Även om vingårdarna i Frankrike ofta har hög planteringstäthet så är det svårt att finna något i litteraturen om att detta skulle vara en förutsättning för hög kvalité. Teorin är annars att tät plantering ger ökad rotkonkurrens och därmed sänkt vitalitet och bladtillväxt hos plantorna. Enligt litteraturen finns det få eller inga bevis på att detta fungerar i praktiken. Om vingården har en relativt bördig jord leder en hög planteringstäthet ofta till en allför stark bladtillväxt med sammahängande skuggproblem. Skötseln av en sådan vingård med tätt återkommande beskärningar kan lätt bli väldigt kostsam. Forskning i Europa visar att hög planteringstäthet endast är lämpligt på magra jordar som ger svagväxande stockar. (Robinson Jancis s 748). 7

Som kuriosa kan nämnas att innan Phylloxeran så var planttätheten ofta extremt hög, ändå upp emot 40 000 plantor per hektar. På den tiden förökades plantorna ofta med avläggning och aldrig med ympning eller okulering. Odlingen var inte mekaniserad så det fanns inget behov för några breda rader. Det ska dock noteras att vinstockarna på den tiden var mycket lågavkastande på grund av näringsbrist, sjukdomar, skadegörare och bristen på systematisk växtförädling. CANOPY MANAGEMENT/BLADVERKSSKÖTSEL Canopy Management är en svåröversatt term men jag kommer i fortsättningen att använda termen bladverksskötsel. Centralt för bladverksskötsel är kvoten mellan blad och frukt: Låg kvot: (för lite blad) så mognar inte druvorna. Hög kvot: (för mycket blad): för hög halt av kalium, hög PH, för lite fenoler och för lite smak och gräsiga aromer. Centralt vid förbättrad bladverksskötsel är att öka solexponeringen för blad och frukt. Kvalitén ökar, liksom skörden och rankan drabbas av färre sjukdomsangrepp. Bättre bladverksskötsel kan också motverka problemen med för hög bördighet. Gemensamt för alla berömda högkvalitativa vingårdar i gamla världen är att de har moderat till låg bördighet och att bladverkets mikroklimat kännetecknas av god solexponering av blad och frukt. Genom att ändra uppbindningssystem kan man förflytta druvorna från bladverkets inre skugga till utkanten av bladverket. I de viktigaste komponenterna i bladverksskötsel är de följande: Uppbindning Sommarbeskärning Skottgallring Lövgallring runt fruktzonen Fruktgallring Skottpositionering Balanserad vinterbeskärning BALANS Balanserade viner kommer från balanserade vinstockar. Kvoten mellan solljusexponerad bladyta och mängden frukt måste ligga i rätt område. En balanserad vinstock har skott med moderat tillväxthastighet, ingen skottillväxt under mognaden, mellanstora blad och inte för många blad. Vinrankan kan vara obalanserad på två olika sätt: Obalanserat 1: för stark skottillväxt, dålig mognad på grund av skuggning och kolhydratkonkurrens mellan druvor och nya skott. Obalanserat 2: inte tillräckligt med blad för att kunna förse druvorna med socker. 8

UPPBINDNING Den naturligt låga avkastningen i Gamla världen ger nog i allmänhet högre kvalitet på druvorna och därmed på vinet men hög avkastning är inget hinder för hög kvalitet givet rätt odlingsåtgärder. Kvalitén handlar om balans mellan fruktproduktion och bladverksvolym. Både för lite och för mycket blad i förhållande till mängden druvor försämras kvalitén. Gamla Världens historiska vingårdar är i allmänhet naturligt lågavkastande på grund av mager jordmån och ibland dålig vattentillgång. Därmed hålls bladverkets tillväxt tillbaka på naturlig väg vilket resulterar i relativt hög kvalité på druvorna. Nya världens vingårdar är i allmänhet anlagda i modern tid förlitande sig på modern stordriftsteknik. De flesta av nya världens vingårdar är anlagda på relativt slät mark för att möjliggöra mekanisering. Ofta har dessa marker hög bördighet med goda växtnäringsförhållanden och god tillgång till vatten. Typexemplet på detta är Nya Zeeland där vinproducenterna också har haft stora problem med höga skördar och låg kvalité. Lösningen på detta har varit just bladverksskötsel framförallt genom Richard Smarts banbrytande arbete. Australiensaren Richard Smart har tillsammans med amerikanen John Dyson skapat Smart-Dyson uppbindningssystemet där stammarna fördelas vertikalt liksom vid Scott-Henry men binds upp med kordonger och förses med både uppåt och nedåtriktade sporrar som skapar två olika nivåer på bladverket. Systemet går att kombinera med både mekanisk beskärning och mekanisk skörd. Men det viktigaste med systemet är att en större andel av bladverket exponeras för direkt solljus med rätt våglängd vilket resulterar i balanserad återhållen skottillväxt och rätt balans mellan frukt och bladverk. På detta sätt kan man alltså producera en stor mängd druvor av hög kvalité från bördiga marker. BESKÄRNINGSÅTGÄRDER UNDER VÄXTSÄSONGEN Sommarbeskärning Borttagande av ovälkomna skott som skuggar resten av plantan och frukten och som hindrar maskiner och personal. Skottgallring Görs på våren för att gallra bort infertila eller överflödiga skott. Lövgallring runt fruktzonen Inför mognaden kan blad avlägsnas runt druvklasarna för att öka solexponeringen och förenkla skörden. 9

Fruktgallring Detta kallas även grön skörd och görs ofta i ett sent stadium strax innan mognad för att minska avkastningen och på så sätt ge mer koncentration av doft- och smakämnen till resterande druvor. Det är tveksamt om grön skörd har någon effekt annat än i situationer där bladverket har blivit förstört, till exempel på grund av hagel om bären inte ännu är mogna (Robinson Jancis s 341). Grön skörd av mogna druvor eller kvarlämnade av druvor med syftet att inte överskrida produktionstaket måste betraktas som ett misslyckande från vinproducentens sida. Detta är dock ganska vanligt som riskminimeringsstrategi. Skottpositionering Placering av årets skott, oftast uppåt, som förberedelse till nästa års säsong. BALANSERAD VINTERBESKÄRNING Balanserad vinterbeskärning handlar om att uppnå en långsiktig balans hos vinstocken. En balanserad beskärning ger en balanserad tillväxtcykel. Felaktig beskärning kan leda till en ond cirkel som kan beskrivas som en vegetativ cykel: Bladverket tenderar att bli skuggigare och mer vegetativt vilket leder till avkastnings- och kvalitetssänkningar. Detta är typiskt för vinodling på bördiga jordar med felaktig uppbindning av rankorna. Det skuggade bladverket förhindrar knoppsättning, fruktsättning och ger felaktig druvstorlek, druvvikten per skott minskar, skottillväxten stimuleras på grund av för lite frukt och obalans mellan skott och frukttillväxt. Samtidigt får rankan en alltför hög bladverkstäthet vilket gör att endast det infraröda ljuset når bladverkets inre delar vilket i sin tur stimulerar skottillväxten, och så fortsätter den onda cirkeln En balanserad cykel ser istället ut så här: ljus av rätt våglängd stimulerar varje skotts benägenhet att bilda blomknoppar, vilket i sin tur leder till balans mellan skott- och frukttillväxt. Detta är typiskt för vingårdar med rätt anpassad uppbindning. Ljuset stimulerar knoppsättning, fruktsättning och ger rätt druvstorlek, druvvikten per skott ökar, skottillväxten hämmas på grund av en relativt hög mängd frukt och balans mellan skott och frukttillväxt. Vinstockens bladverk är glesare och ljus med rätt våglängd når hela bladverket vilket gör att skottillväxten sker på ett normalt och återhållet sätt. Den grundläggande teoretiska principen vid all beskärning är att det är mängden lagrade kolhydrater (socker och stärkelse) i rötter, stam och grenverk bestämmer hur många skott vinstocken orkar underhålla. Det går inte att fastställa mängden lagrade kolhydrater i en vinstock, om man inte gräver upp och bränner plantan vill säga. Beskärningsvikten kan användas som ett riktmärke. Den underliggande principen är att ju mer skottillväxt under sommaren, desto högre blir mängden lagrade kolhydrater och därmed bör beskärningsvikten öka. Vingårdar som tillämpar eller försöker introducera balanserad beskärning bör testväga mängden bortklippta grenar. Vikten ger en indikation om hur många ögon som kan sparas. En formel är att behålla 30 ögon för varje kg bortklippta grenar. 10

Om man sparar för få ögon får vinrankan för stora blad, för tjocka skott och för hög blad/fruktkvot. Om man sparar för många ögon får vinrankan en alltför långsam växt, små blad, klena skott och för liten bladyta för att frukten ska kunna mogna. SLUTSATSER Att föklara vilka faktorer som påverkar kvalitén är inte lätt. Alla aktörer, producenter, författare eller vinkursledare har sina egna uppfattningar om detta. Vad som slår mig efter att ha arbetat med denna uppsats av och till under tre år att när man skrapar på ytan så visar det sig att vår kunskap och förmåga att vetenskapligt förklara mycket när det gäller tex markens påverkan, stockarnas ålder och planteringstäthet fortfarande är väldigt begränsad. Det produceras många bra viner från både högavkastande och lågavkastande marker, från både unga och gamla stockar och från vingårdar med både hög och låg planteringstäthet. Som sammanfattning vågar jag mig i alla fall på följande tre slutsatser: 1) Den höga kvalitén på vinet från många naturligt eller traditionellt lågavkastande vingårdar beror inte primärt på den magra jorden, planteringstätheten eller den höga åldern på stockarna. Skälet till att dessa vingårdar i allmänhet producerar vin av högre kvalitet är att bladverkstillväxten och fruktproduktionen befinner sig i balans. 2) Vin från högavkastande stockar som odlas på bördiga jordar med god vattentillgång är ofta av sämre kvalité. Detta kan åtgärdas genom att begränsa gödsling och vattning men framförallt genom att förändra uppbindningssystemet så att vinrankan långsiktigt utvecklar en balans mellan bladverkstillväxt och fruktproduktion. 3) Det förändrade uppbindningssystemet under 2 ovan betyder inte nödvändigtvis att produktionen begränsas. Poängen är att genom bättre balans mellan bladverkstillväxt och fruktproduktion kunna producera relativt höga skördar fast av betydligt högre kvalité. Det vill säga hög kvalité från högavkastande stockar. LITTERATUR 1. Clarke Oz och Rand Margaret, Druvan bakom vinet, 2002 2. Clarke Oz, Vin från hela världen, 2000 3. Gargiulo Angel A., Quality and Quantity: Are They Compatible?, Journal of Wine Research, 1991, Vol 2, no 3, s 161-181 4. Robinson Jancis, The Oxford Companion to Wine, 1999 5. Torstensson Lars, Pappinen Lauri, Odla och tillverka vin, 2002 11