Medlemsblad för medlemmar i IFS Uppsala län Välkommen sommar! Jag gör mycket vatten i bäcken, så där så det hoppar och far. Jag gör fullt med svalor som flyger och myggor som svalorna tar. Jag gör löven nya på träden och små fågelbon här och där. Jag gör himlen vacker om kvällen, för jag gör den alldeles skär. Besök på psykiatrins hus Det har varit delade meningar om psykiatrins hus byggande och invigning så med kluvna tankar klev jag in i något som på utsidan liknar ett modernt köpcenter. Väl inkliven i psykiatrins hus var jag positivt överraskad! Det var modernt, uppiggande och med sina tropiska växter, 2 stora dammar och ett fint bibliotek så utgav huset en harmonisk känsla. Rykten går att de intagna kallar psykiatrins hus för hotellet, raka motsatsen till vad psykiatrin sågs som för några månader sedan! Väl inne på avdelningen var det rymligt och ljust med mintgröna tapeter och många fönster. Rummen var möblerade med ett stort modernt skrivbord och persienner som vinklas genom att man trycker på en knapp. I allrummet står en stor platt-tv och härliga soffor som både patienter och personal såg ut att trivas i. På väg ned genom glashissen ser jag rakt ned i den enorma mjölkkannan som är ena dammens mittpunkt. Någon har slängt ned en badanka som guppar i mjölkkannan. Tack för besöket! //Emma
Miljö Överallt pratas det miljö, i media, på arbetsplatsen. Det har blivit modernt att tänka på miljön men också något som är väldigt viktigt för kommande generationer. Så jag tänkte att IFS Uppsala ska moderniseras lite och försöka vara miljövänligare. Ordförande Ann-Louise Carleson tog detta vidare till föreningsrådet som senare ska ta upp frågan till alla föreningar. Men jag tänkte att vi kan börja redan nu genom att ex: Inte köpa en helt ny bläckpatron till IFS skrivare utan istället fylla på den. På medlemsmötena kan vi använda dator istället för att skriva ut massa papper Men sedan tänkte jag om ni som medlemmar har fler idéer att komma med för att vi ska bli lite mer gröna i IFS Uppsala. Alla idéer är välkomna! Mejla gärna era förslag: emma.carleson@gmail.com, kassör i IFS. Missbrukarens perspektiv och hur tar vi reda på det? Antecknat av Ann-Louise vid föredraget U-fold Forum för forskning om läkemedel och drogberoende i samarbete med Uppsala Universitet belyser det alltför förbisedda brukarperspektivet. Inklusion och empowerment är populära begrepp. Inte minst då missbrukaren ska motiveras till en livsstilsförändring. Men hur är det i praktiken? Tas missbrukarens egna motiv till vara? Inkluderas brukaren i berättelsen om narkomanen? Finns överhuvudtaget kunnandet att göra detta? Inledningsanförandet stod Professor Fred Nyberg för vid Uppsala Universitet. Han betonade vikten av tvärvetenskaplig forskning och att implementera forskning o kunskap i samhället. Minska avståndet mellan aktörer och utbildning är mycket viktigt och pengar till allt detta. Han förklarade också att största risken löper tonårshjärnan för att få ett missbruk eftersom den inte är färdigutvecklad förrän vid c:a 25 års ålder.
Varför ska IFS intressera sig för drogberoende? Eftersom man har börjat debattera om ett mer drogliberalt samhälle måste Schizofreniförbundet reagera, det finns inget som är så allvarligt som att börja röka hasch eller att ta andra lättare droger. Gör man det är det mycket lätt att få en så kallad haschpsykos vilket kan vara inkörsporten till schizofreni. Det finns ingen annan drog som är så farlig på detta vis. Hasch kan också vara inledningen till tyngre droger exempelvis heroin. Blir man heroinist förstör man hjärnans belöningssystem som är det naturliga systemet för att känna välbefinnande, genom dopaminet och vår förmåga att bilda kroppens eget morfin endorfin. Hjärnan slutar bilda endorfiner för all framtid, eftersom en heroinist ersätter bildandet av endorfin med heroin. För att kunna leva ett normalt liv måste en heroinist få Metadon/Subitex. Många säger då att de flesta narkomaner som dör har många gånger höga halter av just Metadon och/eller Subitex i blodet. Men det förklarades med att i Sverige sker en underbehandling av just Metadon/Subitex på grund att man i Sverige är mer restriktiva med att skriva ut dessa droger vilket gör att heroinisten köper dessa medel illegalt och självmedicinerar. Följ debatten i Almedalen; där man tänker ta upp ämnet om legaliseringen av narkotika 4 juli, håll ögon o öron öppna. Klas Sundström Brukarinflytarsamordnare från SLSO, Psykiatrin södra i Stockholm berättade om sin anställning som Bisam och den långa väg han fått gå för att implementera och tydliggöra sin roll inom vården. Nu har man kommit rätt långt i Stockholm där brukarna får samma arvode i brukarråden som professionen. Man har patientforum både i öppen o slutenvård en gång per månad. Avlastningssamtal efter händelser med våld. Jobbar på flera nivåer samtidigt.
Klas menade också att det finns vissa fällor inom Bisam 1. Det får inte bli ett spel för galleriet. 2. Varning för positiv eller negativ särbehandling. 3. Projektos alltså att verksamheter kan bli projektberoende, Vid anställning som Bisam att tänka på 1. Handledning 2. Inte vara ensam viktigt. 3. Legitimitet o representativitet. Möjlighetens metoder Rehabilitering och stöd i återhämtning vid psykisk funktionsnedsättning Rapport från en konferens i Stockholm 15-16 maj 2013 Birgitta Johnsen Konferensen var arrangerad av Socialpsykiatriskt Forum och RSMH och i marknadsföringen stod att den ville visa vilka konsekvenser kunskapen om återhämtning ger för professionen, föreningsliv, och politik i Sverige. Visst låter det viktigt att bevaka något sådant! Begreppet återhämtning behandlades av olika föreläsare, varav en del företrädde professionen och en del brukarna. Konferensen inleddes av Ann-Katrin Ingvarsson, ordförande i Socialpsykiatriskt Forum, och Jimmy Trevett, ordförande i RSMH. Moderator var Jonas Hallberg, journalist och medarbetare i radio och TV.
Inledande föreläsare var Camilla Bogarve och David Ershammar. De klargjorde skillnaden mellan återhämtning och rehabilitering. Återhämtning är det som människor som drabbats av psykisk ohälsa gör, rehabilitering är det som professionella gör för att stödja återhämtning. De ser idag fyra viktiga nycklar som stöd för återhämtning, att - det finns relationer som stärker och stödjer - man som utgångspunkt använder individens målsättning och resurser - individen får vara i samhället som andra, vara delaktig på riktigt - egenmakten stärks, dvs det man brukar kalla empowerment Anna Glistrup var nästa talare och en person som vi lyssnade intensivt på och fängslades av. Hon hade haft de flesta psykiatriska diagnoser efter en tuff uppväxt i missbruksmiljö. Efter första LPT:n i 18-årsåldern har hon hunnit pröva många mediciner och de två första åren i psykiatrin hade hon 37 olika läkare. Något inflytande över vården upplevde hon aldrig och trodde nog att det är mycket som är oförändrat idag. För hennes del blev vändpunkten när hon fick en fast läkare som behandlade henne med stor respekt, lånade henne böcker i psykologi och ordnade en bra psykolog. Anna har senare läst psykologi och håller nu på att utbilda sig till präst. Om relationens betydelse i socialt arbete talade Gunnel Andersson. Hon har via observationer studerat boendestödjare i deras arbete. Slutsatsen blev att det sociala klimatet är avgörande för hur stödet fungerar. Tre faktorer avgjorde arbetets kvalitet: Intresse för individens särart, egenskaper Omtanke och omsorg Respekt för individens integritet Gunnel menade att det finns data från andra forskare som tyder på att de här faktorerna är allmängiltiga för framgångsrikt arbete inom psykiatrin. Psykiatrisk rehabilitering var titeln på ett seminarium där John Ernstsson, själverfaren, och Camilla Bogarve, socionom, framträdde gemensamt. Johns tillvaro spårade ur på högstadiet då han i samband med föräldrarnas skilsmässa hamnade i en kris som resulterade i successivt ökande beroende av olika droger. När han efter studenten flyttade hemifrån till egen lägenhet blev den ett tillhåll för ett gäng drogmissbrukare och resulterade så småningom i en psykos för Johns del och tvångsintagning i Malmö med bältesläggning. John har inga minnen kvar av den behandlingen, men han beskrev mycket målande hur
det var när han vaknade till efter den akuta fasen. Han befann sig ensam i en säng i ett alldeles vitt rum med vita sängkläder. Han var förvirrad och helt övertygad om att han var död. Eftersom han inte såg något som påminde om himmel och inte heller om helvete så utgick han ifrån att han var i ett förrum och väntade på Sankte Per. Intrycket förstärktes när det kom en person i vita kläder som sade sig vara hans kontaktperson och hade en namnskylt där det stod Per! John befann sig i detta tillstånd en tid, hur länge sades aldrig. En dag ute på promenad med Per i Malmö upptäckte John att han kände igen sig de gick i Pildammsparken. Han påpekade förvånat för Per att det såg ut som Pildammsparken och fick bekräftat att det var där de var. Först då förstod han att han levde, men fram till den händelsen hade han sett omvärlden på alldeles eget sätt. John fick kontakt med Camilla Bogarve som höll på att pröva ett rehabiliteringskoncept från psykiatrin i Boston, Massachusetts, USA. Han blev sakta friskare och självständigare. Har nu varit drogfri 14 år, är sambo och har en son. John ville förmedla att det är de små sakerna i vården som bäddar för återhämtning, såsom medmänsklighet, vänliga handlingar och jätteviktigt! ett bra samarbete mellan socialförvaltning och psykiatri. Camilla tog vid och beskrev hur rehabilitering enligt Bostonmodellen läggs upp. Den kallas Changing for good och beskrevs i OH-bilder som jag finner svåra att omsätta till en begriplig och konkret beskrivning. Men så här i stora drag: Utgångspunkt är patientens vilja till förändring. Man resonerar sig fram till vad som upplevs vara den viktigaste förändringen att starta med och tar fram stöd för att åstadkomma den. Sedan gäller det att hålla kvar förändringen. I Johns fall följde man hans prioritering som var att allra först få ett bra eget boende. Det satte han före alla andra insatser, alltså satsade man på det först och inte på någon bestämd färdighet som han ville tillägna sig. Konkreta exempel på färdigheter som många behöver och vill skaffa sig är att hantera stress, att småprata med arbetskamrater, att sätta gränser av olika slag, att planera morgonsysslor. För att åstadkomma detta behövs stödresurser i form av personer (här kommer närstående in), val av plats för att träna, saker som behövs för genomförandet, val av aktiviteter som passar individen. Man arbetar alltså strukturerat mot mål efter mål. Julie Repper från Nottingham var konferensens huvudtalare på ämnet återhämtning (på engelska recovery). Hon återkom ideligen under sin
föreläsning till fokus på personen och inte på professionen. Det handlar om att en person ska ges möjligheter att upptäcka sig själv, vem är jag, hur kan jag leva bra, hur åstadkommer jag det själv utan professionen? Professionens roll är att stödja personen så att hen kan utvecklas och leva på ett bra sätt, vilket inte behöver vara det sätt professionen skulle valt. Hopp och tilltro är centrala begrepp och värderingar är viktiga. Professionen måste kunna lyssna, vara bra på problemlösning, stödja/coacha, kunna vara personlig utan att vara privat, förhandla fram en personbeskrivning utan att testa, kartlägga resurser i omgivningen mm. Här behövs kunskaper om olika arbetsmetoder inom psykiatrin, ingen speciell skola. Hela organisationen måste ha detta tänk. Det betyder - ett ledarskap med fokus på återhämtning - en kultur som uppskattar kreativitet och innovation - möjligheter för patienten att vara involverad på alla nivåer och i alla organisatoriska beslut Det ni! Återhämtningsinriktat arbetssätt i Sverige var nästa punkt på programmet. Ulla-Karin Schön, lektor vid högskolan i Falun, inledde med att nita fast de grundprinciper ni redan mött flera gånger - Individualisering. - Delaktighet. Brukaren/patienten ska vara delaktig i alla de insatser som ges, bokstavligen alla. - Valfrihet och självstyre ska råda. - Utvecklingsmöjligheter ska förutsättas. Två exempel fick komma till tals, Återhämtningsgruppen i Källbäck, Gävle och psykiatri och kommun i Jönköping, Habo och Mullsjö. Källbäck hör till vuxenpsykiatrin i Gävleborg och startade med Miltonpengar 2006. Man håller till i en vacker stor trävilla på 280 kvm med stor trädgård. Där arbetar 4 personal, ingen läkare, tillsammans med brukare i åldern 18-35 år. Man sköter hela verksamheten gemensamt med allt vad det innebär av praktiska arbetsuppgifter. Ledstjärnan är att var och en äger sin egen återhämtning, vilket skapar både frihet och ansvar. Aktiviteterna är både gemensamma och
individuella med ständig uppmuntran, vilket en brukare från verksamheten med kraft intygade. I Jönköpings län har man valt att satsa på återhämtningsombud. Man utbildar två till varje enhet och blandar profession och brukare. Idag finns 14 utbildade med brukarbakgrund och den som företrädde dessa på konferensen vittnade om hur viktigt det var att få den här rollen och kunna hjälpa nyinsjuknade med stöd av egen erfarenhet. Även i detta pass betonades att allt handlar om ett förhållningssätt, inte en metod. Metoder kan man använda inom ramen för detta förhållningssätt. I de avslutande inläggen andra dagen fick vi klart för oss att i Sverige har återhämtning inte pekats ut som ett prioriterat arbetssätt. I England, USA och på Nya Zeeland finns det med i styrdokumenten. I slutdiskussionen med Anders Printz, samordnare för PRIO (statens insatser inom psykisk ohälsa), var inte beredd att föra in begreppet återhämtning i policydokumenten. Till slut några obesvarade frågor från auditoriet: Hur kommer närstående in i arbetet? Varför är begreppet så okänt bland läkarna? Om ni har orkat så här långt så kan jag berätta att den första konferensen på det här temat hölls redan för 5 år sedan och resulterade i en bok Rehabilitering och stöd till återhämtning vid psykiska funktionshinder, Gothia 2012. Den kommer att finnas tillgänglig i vårt föreningsbibliotek. PS Såvitt jag kunde se på deltagarlistan så fanns ingen från kommun eller landsting i Uppsala län med på konferensen. DS
Kongressen 18 19 maj 2013, Täby Park Hotel Regeringens PRIO-satsning: föreläsning av samordnaren för PRIO, Anders Printz. PRIO-satsningen är regeringens plan för riktade insatser inom området psykisk ohälsa. Det är ett långsiktigt arbete till 2017, men fokus finns på förbättringsarbete en längre tid än år 2017. PRIO innebär: - långsiktighet, - gemensamt ansvarstagande, - ordinarie strukturer. PRIO-planen är en årlig överenskommelse med SKL och socialdepartementet som söks hos socialstyrelsen (som är under socialdepartementet). 150 miljoner finns att delas till kommuner i Sverige. Kraven är: - prestationsmedel, - samverkan, - krav på brukarmedverkan, - medel till NSPH för att stödja planen. Arbetet med PRIO-satsningen är på lokal och regional nivå. Grundkrav 1 I länet ska det finnas överenskommelser om samverkan kring personer, barn, unga och vuxna med psykisk funktionsnedsättning. Överenskommelserna ska ha följts upp under året och handlingsplaner upprättats för att utveckla samverkan. Organisationer som företräder patienter, brukare och närstående ska ha getts möjlighet att lämna synpunkter på överenskommelsen och handlingsplanerna. Hur behöver samverkan utvecklas där jag bor? Vad är det som behövs just för samverkan? Vad är viktigt/viktigast? Grundkrav 2 Kommunen ska ha gjort följande: En inventering av personer med psykisk funktionsnedsättning. En analys av hur väl individernas behov är tillgodosedda på boendeområdet och sysselsättningsområdet. Vad är viktigast i din kommun? En planering för hur verksamheten ska utvecklas mellan år 2013-2014. Organisationer som företräder patienter, brukare och närstående ska ha erbjudits att lämna synpunkter på planeringen. Boende och sysselsättning är paradfrågor för PRIO! Vid frågor kontakta: Anders Printz via email:anders.printz@regeringskansliet.se Kerstin Evelius på email: kerstin_evelius@regeringskansliet.se och telefon: 08-405 10 00. Gå även in på: www.priobloggen.se#prio-samordnaren
Kort presentation av PO-Skåne och Parasoll Parasoll och PO-Skåne liknar varandra. Ingrid Palmberg berättar kort om Parasoll: Parasoll är fristående från kommunerna, men med kontakt med kommuner. - Personligt ombud för personer med psykisk funktionsnedsättning i Stockholm och Uppsala. - Uppsökande verksamhet. - behöver stöd av föreningar. Besök deras hemsida på: www.parasoll.org Motioner Den 18 maj 2013 var det genomgång och grupparbete om motioner. Då det skulle diskuteras fram: - Vad kan vår organisation göra? - Ska vi göra något? - Gör vi redan något? Räcker det? - Ska vi fortsätta göra mer? Ta även fram förslag på handläggning!: - Avslag, - Delvis bifall, - Bifall. Den 19 maj 2013 hölls förhandlingar under Schizofreniförbundets kongress. Punkt 12 var Behandling av stadgeenligt inkomna motioner. Här följer en redogörelse: Grupp 1: 1-2013 + 5-2013 blev bifall. Grupp 2: 2-2012 blev avslag med kommentar att arbeta med större inflytande vid upphandling och utbilda inom förbundet att kunna upphandla. Grupp 3: 3-2012 blev bifall med kommentar om att samarbeta med andra föreningar och att schizofrena personer bör likställas med de med fysiska funktionshinder vad gäller bl.a. kognitiva hjälpmedel. Grupp 4: 4-2012 + 1-2013, vad gäller God man delvis bifall med tillägg om att höja status, kvalitet. Vad gäller förvaltare, avslag med tillägg om översyn av lagens tillämpningsbestämmelser.
Grupp 5: 2-2013 blev delvis bifall med kommentar om en enhet för dubbeldiagnos i hela Sverige. Grupp 6: 3-2013 blev avslag. Tre nya Att-satser tillades men försent inlämnade till kongressen, de får behandlas vid nästa tillfälle. Grupp 7: 4-2013 blev bifall i fråga om långtidsbehandling med neuroleptika och en omformulering om vad förbundet ska jobba med. Ett förslag på en bok lades fram: en SBU rapport/studie som nyligen kommit med titel; Schizofreni - Schizofreniförbundets kongress 19 maj 2013 Nyheter: Namnet på förbundets tidning Phrenicus ändras till Empati. Förbundet har 26 år fyllda år 2013. Blicka framåt! Beakta Intresseförbundet för personer med schizofreni och liknande psykoser, Schizofreniförbundets verksamhetsplan 2013-2015. Nästa medlemsmöte Nästa medlemsmöte blir 11 september 18.30. Drakensalen, Kungssängsgatan 12 Vuxenskolan. Vår förbundsordförande Per Thorell kommer och berättar Om sorgens olika ansikten. I våras blev det inställt för att Per var dubbelbokad Välkomna!!
Detta är styrelsen Ordförande Ann-Louise Carleson, Gustaf Kjellbergsväg 1 A, 756 43 Uppsala Tel: 073-89 474 89. annlouisecarleson@hotmail.com Vice ordförande Titti Lindholm, Helgestabodarna 1, 10391 Sigtuna Tel.08-592 540 85, arne.lindholm@telia.com Sekreterare Birgitta Johnsen, Frebbenbo 661, 81966 Lövstabruk Tel. 0173-53031, birgitta.johnsen@gmail.com Kassör Emma Carleson, Gröna gatan 24 E, 754 36 Uppsala Tel. 070-79 66 66, emma.carleson@gmail.com Hemsidan Tim Öhlund, Litslena Djurby, 74081 Grillby Tel. 0171-474 287, tim.ohlund@telia.com Ordinarie ledamot Ann-Britt Hjort, Hässelby Park, 75592 Uppsala Tel. 018-36 90 29, annbritt.hjort@telia.com Styrelseledamot Ylva Augustinsson, S:t Persgatan 39 G, 753 29 Uppsala Tel.018-69 39 24, ylvaaugustinsson@hotmail.com Suppleanter: Beatrice Carleson bea.carleson@live.se Christer Busch, Nya Valsätravägen 17 B, 756 46 Uppsala Tel. 018-30 90 33, christer.busch@igp.uu.se Ing-Marie Wieselgren, Hov 60, 755 96 Uppsala Tel. 018-32 00 40, ing.marie.wieselgren@skl.se