Är musikindustrin ett hot mot musiken? En LIA 4 Rapport av:anna Rådvik, Kulturverkstan

Är musikindustrin ett hot mot musiken? En LIA 4 Rapport av:anna Rådvik, Kulturverkstan Maj 2002

Innehåll: Inledning 3 Projektbeskrivning och metod 3 Frågeställning 3 Är musikindustrin ett hot mot musiken? 3 Urval och begränsningar 3 Musikindustrin och ekonomin 4 Rapporter jag läst 5 Intervjuer 7 Reflektioner 10 Slutord 11 Källor 11

Inledning De säger att vi lever i ett globaliserat samhälle och jag behöver inte ha läst tre tegelstenar av Manuel Castells för att tro dom. Tempot är högt det finns många olika slags medier som tävlar om just min uppmärksamhet varje dag, hela tiden. Det är mycket som skall hända runt en artist för att du skall lyssna på just hennes musik och det är de som gör jobbet som utgör musikindustrin gör en hel del av det jobbet. I Sverige ägs numera de största företagen inom musikindustrin av multinationella företag och för bara fem år sedan var en manager inte en självklarhet för ett band,som i USA och England - de två länder i världen som är bättre än Sverige på musikexport. Idag är det annorlunda, hänger du med? Projektbeskrivning och metod Jag har under två års tid läst ett flertal rapporter och pratat med människor som på olika sätt är delaktiga i musikindustrin. Jag har skrivit egna rapporter och dragit egna slutsatser. Utav detta har jag lärt mig mycket, men givetvis kvarstår en hel del frågor. Vissa slutsatser som jag dragit i tidigare rapporter som kan nu kännas en aning tvivelaktiga och efter att ha praktiserat på bokningsbolaget Motor (som skulle kunna betraktas som ett större musikindustriföretag), kanske också en aning naiva. Jag vill nu genom att läsa några rapporter till samt intervjua några erfarna personer i branschen försöka att få svar på dessa frågor. Frågeställning Är musikindustrin ett hot för musiken? De senaste fem åren har det gjorts flera undersökningar där man hävdar att musikindustrin som en del av upplevelseindustrin har blivit en viktig exportvara för Sverige. Många tror också att det är en bransch som har stora möjligheter att expandera ytterligare. Med hjälp av näringslivet och EU:s satsningar har flera skolor och utvecklingscentra startat, i syfte av att integrera musikindustrin ännu mer med näringslivet och utbilda managers, studiotekniker etc. Samtidigt sker nedskärningar i den kommunala musikskolan, på fritidsgårdar och studieförbund som i ofta nämns som viktiga grogrunder för att Sveriges framstående ställning i världen som musikexportland. Vad händer då med musiken? Hotas mångfalden och den artistiska friheten eller kan musiken och musikindustrin rent utav utveckla kreativa förutsättningar för varandra? Urval och begränsningar De rapporter och artiklar jag använder mig av är till stor del ett urval från det material jag har använt mig av i mina tidigare rapporter, för att verkligen få ett svar på min frågeställning skulle det krävas mycket mer fördjupning och framför allt tid. Tiden för

denna rapport har varit mycket begränsad eftersom jag under min fyra månaders långa Lia 4, har praktiserat som bandbokare och försökt så mycket inblick som möjligt av detta yrke, blir intervjuerna av stor vikt. Jag har försökt att få en så stor bredd som möjligt på de personer jag har intervjuat samt att prata med människor som har erfarenhet och har arbetat i branschen en tid. Musikindustrin och ekonomin Nästan alla rapporter och artiklar jag läst hänvisar till Kim Forss utredning Att ta sig ton om svensk musikexport 1974-1999 *(Exportgruppen för studier i offentlig ekonomi i Ds 1999:28) som kom 1999. Kim Forss påvisar, i en mycket omfattande rapport, en ekonomisk statistik för svensk musikexport. Summan av varu-, tjänste export och royaltyinkomsterna uppgick 1997 till drygt 3,3 miljarder kronor. Under de senaste 13 åren har den svenska musikexporten ökat med 15 procent om året vilket är dubbelt så mycket så snabbt som övriga export industrin och 50 procent mer än vad den internationella musikmarknaden. Kim Forss tar upp mycket mer än bara ekonomi, även kultur och politik diskuteras. Han säger att det svenska musikundret inte har stötts av några politiska åtgärder, Bortsett ifrån den kommunala musikskolan, där en tredjedel av grundskolans elever någon gång deltagit och som har höjt den musikaliska kompetensen i Sverige, är musikindustrins framgångar helt dess eget verk.. Skribenten Anders Johansson skriver i en artikel i Svenska dagbladet (augusti 1999) att musikexporten är ett exempel på framtidens tjänsteekonomi. Och menar att politiker (som Tex. Sahlin och Pagrotsky som försöker att få sitt värv att framstå i litet mer i glansfull dager genom att hänga på artister ) för tillfället är så engagerade i musikindustrin för att den belyser hur politiken främjar ungdomlig kreativitet och inte p.g.a. musikindustrin ekonomiskt kvantitativa betydelse. De 3,3 miljarder som är musikindustrins årliga exportinkomster jämför artikelförfattaren med Ericsson som drar in den summan på mindre än två veckor. Precis som Kulturverkstans ledstjärna Manuel Castells menar artikelförfattaren att vi går ifrån industrisamhälle till tjänstesamhälle och det plötsliga intresse och hype för musikindustrins, beror på att den är starkt internationaliserad precis som den nya tjänsteekonomin skall fungera. I en artikel ifrån nättidningen Musikindustrin skriver Mats Hammerman, som är ordföranden i SOM (Sveriges Oberoende Musikproducenter) en debatt artikel om att Statens Kulturråd har sänkt fonogramstödet med nästan tre miljoner ( 23 procent) till 10,2 miljoner. Den oberoende musikscenen kämpar idag för sin överlevnad mot en marknad allt mer kontrollerad av de multinationella skivbolagen som idag har ca 80 procent av marknaden Hammerman menar att detta är alarmerande och resulterar i att ge mångfalden i Sverige en rejäl vingklippning. För några månader sedan höjdes momsen på produktioner 50% ifrån att bara momsbelägga halva gagedelen (produktionskostnaden) till att momsbelägga hela gagedelen. Detta drabbar musikföreningar som ofta är ideella då de får betala mycket mer för en artist bara pga. av momsen. Detta innebär att ett gig för 5000 kostar en musikförening 6250 istället för 5600 kronor.

Rapporter jag läst Livemusikscenen för pop och rock i Sverige. Av: Joppe Pihlgren IUC Hultsfred (Industriellt utvecklingscentra för svensk musikindustri: Förutom att stödja produktutvecklingsprojekt agerar IUC som en thinktank (tankesmedja) där man utreder, belyser och föreslår åtgärder på viktiga frågor i musikindustrin. IUC HULTSFRED Finansieras bl.a. av näringsdepartementet och EU. Liknande centrum har initierats i Skara och Piteå.) gav Joppe Pihlgren i uppdrag att göra en rapport kring den svenska livemusikscenen för pop och rock som visar att livemusikscenen de senaste tio åren har åderlåtits på scener. Detta gäller framförallt mindre scener som fritidsgårdar och musikföreningar. Philgren menar att det ges allför lite stöd till artister och arrangörer på gagenivåer mellan 0-25 000 kronor. Han menar att det är viktigt för artister att ha möjlighet att spela live på alla nivåer i karriären för att kunna fortsätta att framgångsrikt exportera svensk musik eftersom eliten kommer av bredden. Philgren tar också upp hur skev bidragsfördelningen är då drygt 250 Mkr av totalt 350 Mkr går till länsmusiken vars pengar till största del går till symfoniettor, kammarorkestrar och heltidsanställda musiker. Även jazzen får p.g.a. institutionell skicklighet en stor del av bidragspengarna. Av de totalt 14,7 Mkr som Statens Kulturråd har att fördela som turnéstöd till arrangerande musikföreningar går 90% till jazz och samtida musik med mera och 10% till rock och pop. Philgren berättar att Statens Kulturråd samt Ungdomsstyrelsen håller på med en översyn av pop och rock scenen och tror att det kan komma ut en del positivt ur denna. Kulturrådet har bl.a. redan gett förslag på att Länsmusiken ska ta ett aktivare ansvar för pop och rockscenen. Risken säger Philgren är att när förändringarna väl kommer känns pop och rock lika gammal som jazzen gör. Philgren rekommenderar olika åtgärder och han tror att det finns hopp om bättring. Han säger också att en mycket viktigt uppgift för musikindustrin är att driva på i denna fråga så att det sker förändringar inom en mycket snar framtid.musikutbudet i svenska etermedier (eller avgörande för musikutbudet är vad man spelar),ett examensarbete vid avdelningen för medieteknik och grafisk produktion, KTH,Stockholms Universitet. Av: Anders Edström, KTH, Leopold Landström, SU. Rapporten visar på en tydlig trend att sedan kommersiella radiostationer har etablerats spelas färre verk i radio fler gånger, samtidigt som musikmängden i radio generellt är konstant eller ökar. Likriktningen i musikutbud bland kommersiella kanaler är påtaglig.mängden musik som produceras och ges ut ges ut i Sverige ökar och i rapporten intervjuas bl. a. personer ifrån skivbolag och några uttrycker att det är lätt att drunkna i mediabruset. Det är mycket svårare att breaka nya artister idag än för tio år sedan. Du måste synas överallt, helst samtidigt, för att få uppmärksamhet. För tio år sedan räckte det att vara med i Måndagsbörsen så visste du att du hade en hit. P-O Berghagen, Stockholm Records

Författarna beskriver att de flesta stationerna vill åt en målgrupp mellan 15-40 år. Stationerna bevakar sina konkurrenter med hjälp av detaljerade musikrapporter från Music controll eller RUAB (Radio Undersökningar AB) som gör publikmätningar. Författarna menar att huvudorsakerna att inte ny musik spelas i radio är att konkurrensen radiokanaler emellan tvingar aktörerna att vara fegare och välja säker musik. De vill veta att ett skivbolag satsar pengar på att marknadsföra en artist. De vill helst se en marknadsplan. Hur mycket pengar vi satsar. Att komma utan video till en kommersiell radiostation är svårt. Det ser ut som att vi inte riktigt tror på låten, och varför ska de då tro på den? De undrar: Hur ska ni marknadsföra låten då? P-O Berghagen, Stockholm Records I framtiden, tror de flesta som blir intervjuade i rapporten, inte att det kommer att ske några dramatiska förändringar. Vissa tror ändå att, i och med den nya tekniken,(internet, mp3 etc.) smal musik kommer bli mer lättillgänglig och att den nyfikna publiken tröttnar på de likriktade musikutbudet och söker ny musik mer medvetet. I rapporten finns en lista över de 100 mest spelade låtarna 1999. Av de tio titlar som toppar listan är 4 stycken svenska och sex utländska. Av 100 titlar är 37 svenska och resten utländska.(givetvis är det artister ifrån USA och England som dominerar.) Småföretagande inom musikbranschen - drivkrafter, motkrafter och tillväxt. Av: Kristina Hejdenberg, examensarbete vid förvaltningshögskolan, 2000 Kristina påstår att i musikbranschen drivs inte företagarna av viljan att tjäna pengar i samma utsträckning som i andra branscher. Strävan efter ett erkännande av andra i som arbetar med musik är en annan drivkraft som ofta är viktigare och dessutom finns en viss skepticism bland musiker att kommersialisera sitt skapande. De flesta företagen övervinner inte tillväxtbarriären och förblir enmansföretag som har svårt att växa. Hejdenberg konstaterar att det ofta finns brister i management då företagaren inte ägnar tid till att skaffa riskkapital eller att marknadsföra sig. Kultur och media i Göteborgsregionen - en utredning om tendenser, problem och utvecklingsmöjligheter. Av: Hans Ingvar Hansson,Carta,1997 På uppdrag av näringslivssekretariatet, nuvarande BRG (Business Region Gothenburg), genomförde Carta en utredning med syftet att lämna beslutsfattare i Göteborg underlag för en värdering av kultur/mediesektorns utvecklingsmöjligheter under åren 1997-2003. Hans Ingvar tar upp omvärldsfaktorer, nationella tendenser, och internationella exempel på hur man angriper kulturstrategiska utvecklingsarbetet i olika regioner. Och kommer fram till att Kultur och media sektionen förblir en tillväxtfaktor i Västsverige och kommer att fungera som en drivkraft i samhjällsutvecklingen de närmaste åren. Sysselsättningen i Kultur och Media sektionen har alltså ökat samtidigt som Tex. banksektorn och den västsvenska sjöfarten,samt industrigrenar har minskat liksom i de flesta delar av Europa. Hans Ingvar Hansson rekommenderar bl.a. industrikulturella satsningar, uppbyggnad av kulturella knytpunkter (kluster) kultur turism och strategisk regional ledning med långsiktig planering.

Huvudsakligen har följande frågor ställts: Intervjuer 1. Personens bakgrund i musikbranschen? Har musikutbudet förändrats? Känner du att du har ansvar gentemot din publik. Har ditt arbete förändrats under de senaste åren? Är musikindustrin ett hot för musiken? Michael Jackson är en personifiering av multimusikindustrin och vem skulle vilja byta liv med honom? (sagt i intervju av Jesper Kumberg) Jesper Kumberg, arbetar som bokare på bokningsbolaget Motor. Jespers engagemang i musiken började 1990 när han kom ifrån Köpenhamn till Göteborg och gick med i musikföreningen ARRG (Aktion Rädda Rocken i Göteborg) som bl.a. arrangerade livespelningar på Valvet på Magasinsgatan. Därefter öppnades Magasinet där Jesper ingick i en grupp frivilliga som drev stället och byggde upp det till kanske Sveriges bästa rockklubb i början på 90-talet. 1992 var Jesper med och startade Roligans Records. Roligans delade lokaler med ett bokningsbolag som så småningom blev Motor, där Jesper 1994, fick anställning och började arbeta som bokare.. Under de 8 år Jesper har arbetat som bokare har själva arbetet inte förändrats och efterfrågan på liveband går upp och ned. Något som är positivt med livebranschen är att den alltid kommer att finnas oavsett konjunkturer, napster, cd bränning mm. En konsert fyller ett mänskligt behov som inte kan tillgodoses någon annanstans. Jesper tycker att det finns flera öppningar nu för alla slags genrer. Grungen i början av 90-talet var på många sätt banbrytande eftersom den kommersiella musikbranschen plötsligt upptäckte att de inte hade koll. Skivbolagen insåg att de inte kunde avfärda någon slags genre och allt blev egentligen kommersiellt gångbart. Jesper tycker att trender och musik förändras hela tiden men med band som Broder Daniel och Håkan Hellström har det öppnats en ärlighetsdörr som gjort att andra riktigt bra band, som annars skulle betraktas mycket smala, har fått en sjuts framåt. Musikindustrin lever och mår bra och är en del av en viktig symbios. De större multiindustriella företagen är en förutsättning för att mindre oberoende bolag kan finnas och tvärtom. Motståndskänslan dem emellan för med sig en bra energi. De små oberoende företagen kommer alltid att finnas och de klarar sig egentligen bättre än de stora multiinternationella företagen som hela tiden har kravet på sig att växa. Stora bolag som köper upp små indiebolag kan vara bra kortsiktiga lösningar men det är alltid negativt när människor kommer för långt ifrån beslutsfattandet.

Jesper tycker att han har ansvar för vilken musik han arbetar med - men mest som människa. Om man inte kan stå för musiken själv, bör man inte erbjuda den till någon annan. Linda Kumberg driver promotionbolaget Skiva i Göteborg. Linda startade också sin musikaliska bana i en musikförening i Örnsköldsvik där hon också var med och startade bandet William. Efter att hon arbetat med bl.a. promotion på Border startade hon Skiva 1998. Lindas arbete går ut på att marknadsföra artister gentemot media. Hon har råd att jobba med sånt som hon eller någon av sina tre anställda tycker om. Skiva har en inriktning där Linda har valt att jobba med rock och pop och inte med Tex. ren jazz eller dansmusik. Linda har sett stora förändringar under de senaste åren. Linda var i stort sett ensam med vad hon gjorde när hon startade Skiva eftersom oberoende promotionsbolag en helt ny företeelse. Nu finns det ju en del promotionbolag och Linda tror att de kommer att öka i antal ännu mer nu i och med att majorbolagen (större skiv- och distributionsbolag) säger upp anställda. Tekniken har förändrats en hel del; numera kan man smidigt skicka över bilder och musik via Internet, snabbt och med bra kvalité. Hemsidor fanns ju knappt 1995! Mobiltelefoner underlättar ju en hel del också, på festivaler tex. Linda tycker inte att musikutbudet har förändrats speciellt mycket. Inte sedan 1995, det är lika svårt att få ut smal musik för fem år sedan som nu. Hon tycker däremot att pratet om musikindustrin kan vara ett hot för musiken. Den finns och har alltid funnits. Den utpräglat kommersiella delen med Supernaturals, E- type m.fl. är en del i det hela. Hon tycker att det finns en bra mångfald i Sverige. Linda tror att publiken ser till att bra kvalitativ musik kommer fram och tror på symbiosen mellan indieskivbolag och de stora majorbolagen. Hon litar till personliga värderingar och ställningstaganden eftersom de flesta i branschen jobbar med musik för att de älskar musik. Och, säger Linda, världen kan ju stanna upp helt av en poplåt! Fel personer på ställen som har pengar kan ju ställa till det men det jämnar ut sig. Visserligen är folk ofta väldigt kompetenta på major bolag vilket kan vara en brist hos indiebolagen. Det kan vara lite frustrerande tycker Linda eftersom det leder till att de inte får ut sin musik på samma sätt. P3 borde tänka om tycker Linda. Enligt deras publikinriktning (15-37år ) skall hon snart inte få lyssna mer på P3. Hon tycker de gör ett stort misstag då de riktar sig emot samma publik som de kommersiella kanalerna. Linda visar på P4 som har flest lyssnare och samtidigt det absolut spretigaste musikutbudet! Hon tycker att det är frustrerande när band som Tex. Le Tigre som säljer massor med skivor och får mycket plats i media ändå inte spelas på radio. Men det finns alltid vägar att gå. De vägarna måste man hitta och det är mycket det som är tjusningen med promotion jobbet. Magnus Lundbäck driver Gain Production med studio, management och skivbolag. Magnus är musiker från början och kom naturligt in i musikbranschen då hans band The Ungrateful ville spela in en platta. Han och en annan bandmedlem byggde en studio där de spelade in skivan som de sedan distribuerade ut till affärer.

Den sålde bra och med pengarna kunde de spela in en ny platta som ett skivbolag köpte rättigheter till. Plattan fick mycket bra kritik och sålde ännu bättre. Bokningsbolag i Europa skulle göra turné osv. men skivbolaget satsade inte tillräckligt och erbjudanden de fick rann ut i sanden. Mycket pga. detta så startade Magnus Gain med ambitionen att hitta nya bra band och arbeta med musikproduktion. Han insåg ganska snart i att han var tvungen att även ägna sig åt marknadsföring och management. Magnus tycker att man måste jobba hårt som indiebolag, och det krävs mycket tid och envishet att etablera sig, men är glad att han står utanför de stora som kämpar för sina marknadsandelar. Magnus har bara har en liten produktion som skall gå ihop. Multinationella företag är inget hot emot Gain, de kommer aldrig att ta över. Eldsjälar som driver mindre företag går inte att stoppa och kommer alltid att finnas. Magnus arbetar tätt tillsammans med banden som måste vara delaktiga och engagerade i hela processen; ifrån att välja ut låtar som skall spelas in till marknadsföring. Detta tror Magnus är en styrka gentemot de stora bolagen eftersom slutproduktionen blir mer genuin. Magnus vill heller inte signa för många band utan har få band att jobba med så att han kan ägna dom den tid som krävs. Hardcore Superstar, är ett av banden som Magnus arbetat med ifrån början och numera är manager för, ligger på ett multinationellt bolag och det finns alltid risk att mindre band inte får någon uppmärksamhet hos de stora jättebolagen. Det har skett mycket förändringar i branschen. När Magnus band Ungrateful spelade in i egen studio 1992 skrev tidningar tresidors reportage om själva inspelningen. Nu gör band på det sättet hela tiden. Det är ett mycket större utbud av musik nu. Konkurrens har blivit mycket större efter 1990, men Magnus upplever ändå att det är lika tufft nu som alltid. Mediabiten är svår eftersom utbudet av musik är så stort men samtidigt ökar nöjes utbud i media i det stora hela. Han tror också att det kan bli ett bättre läge i framtiden i och med mera lokal TV och egentligen skulle ju han kunna köpa TV reklam precis som de stora bolagen gör. Han är visserligen bekymrad över radions trend. Det är mycket svårt att få sina låtar spelade i radio och det har blivit värre den senaste tiden. Han tycker att kommersiella kanaler som Tex. Energy förstör den musikaliska kvalité som Sverige har haft. Hans (och de flesta andras) barn lyssnar bara på de kommersiella kanalerna och han är rädd för att om tio år spelas bara amerikansk musik. Magnus tycker också att det skulle behövas mer oberoende distributions bolag. Skräcken är att det startas fler och fler skivaffärer med list musik. Magnus efterlyser mer samarbete emellan små indieföretag och större multinationella företag, då de stora skulle tjäna i det långa loppet på att ge indieföretag mer inflytande när det gäller musikproduktionen. Just nu ser Magnus positiva tendenser som Tex. med Wannadies som låg på ett multinationellt bolag där de försvann i mängden och nu har bytt till ett indiebolag och karriären går lysande igen. Magnus tycker framtiden ser ganska ljus ut, och skall utöka sitt företag med en person och flytta till nya lokaler vid Lundbystrand där det kommer att bildas lite av ett kluster av musikföretag och replokaler, ev. skall även Sveriges Radio flytta dit.

Reflektioner På frågan är musikindustrin ett hot för musiken svarar jag nej. Men jag skulle hellre vilja omformulera min fråga till; Är de multinationella företagen ett hot emot musiken? Även på denna fråga svarar jag nej. Det finns mycket mer att undersöka och fler människor att prata med som säkert har andra svar att ge men i det stora hela kommer musiken alltid att vara en kreativ undergroundkraft som ingen kan stoppa. Om de Multinationella företagen skulle utgöra ett hot på något sätt handlar det i så fall om hur de mer och mer dominerar musikens distributions kanaler : Radions utveckling med likriktad musik till likriktade målgrupper. TV Stationer som ägs av multinationella företag, Skivaffärer som endast säljer listmusik och den fysiska distributionen till skivaffärer där mindre skivbolag hotas att stängas ute om de inte har tillräckligt många upplagor etc. En annan fara, som inte har med multinationella företag att göra, är att politiker idag endast fokuserar på att stödja en kommersiell infrastruktur ( exempelvis satsar pengar på utvecklingscentra som IUC H) och glömmer bort den musikaliska grogrunden. Vad Fritidsgårdar och kommunala blockflöjtslektioner egentligen har gjort för det lilla landet Sveriges musikexport är svårt att mäta i pengar men sannolikt krävs engagemang för att skapa fruktsamma lekplatser. Som Joppe Philgren säger i sin rapport Eliten kommer utav bredden! Om man fortsätter med nedskärningar av Tex. Fritidsgårdar och barns chanser till musikalisk skolning tror jag att det kommer att dröja ungefär fem-sex år tills man ser (hör!) negativa effekter både i ekonomiska sammanhang och i den svenska musikens mångfald och kvalité. Jag tror att ställen som IUC Hultsfred och skolor där man utbildar managers, arrangörer etc. är en oundviklig utveckling i en internationaliserad bransch som just musikindustrin. Jag tycker inte att Musikindustrin behöver fler affärsmän men gärna musiclovers som har förmågan och kunskapen att hjälpa bra band att nå ut med sin musik. Inte att förglömma är att musikföreningar är redan i allra högsta grad en plantskola för blivande arrangörer. Många av de rapporter jag läst ger konkreta förslag på åtgärder som skulle leda till olika slags förbättring. Tyvärr har jag inte haft möjlighet att se hur de har emottagits eller om de har lett till några konkreta förändringar. Vad det gäller politiska beslut hoppas jag verkligen att man lyssnar till de undersökningar som har gjorts, att man ser sammanhanget och kan motivera en satsning på musikskolor och fritidsgårdar. För att få en modig och inspirerande pop och rock scen är det också givet att det krävs mer resurser till arrangerande musikföreningar och turnéstöd till band. Musikföreningar som fokuserar på pop och rock borde inte konkurrera med krögare och mer givna kommersiella livescener som de idag är tvungna till. Det är lätt att stirra sig blind på pojkband, Britney Spears, killar som E- Type och att man kan blir popstjärna på TV. Som med allting finns det en motrörelse till saker som blir för artificiella och som Jesper Kumberg säger finns det nu ett sug efter ärlig och modig musik. Jag tror att denna motrörelse är en av anledningarna till att det inom en snar framtid kommer att hända mycket med musikindustrin. Jag tror på nya mindre

oberoende radio och TV stationer, managementbolag, bokningsbolag, distributörer, skivaffärer etc. Likt musikens kreativitet och drivkraft kommer de att växa och hitta nya vägar att överleva, inte minst med hjälp av den nya tekniken som blir allt billigare och mer lättillgänglig. För att stödja dessa företag till att växa skulle alla tjäna på mer samarbete dem i mellan samt en slags förmedling (som Tex. CIDC i Manchester )*där det finns möjligheter till ekonomisk rådgivning och stöd.. Slutord Efter att jag hade läst rapporter och efter att jag insett mer och mer hur fasansfullt svårt det var att sälja ett proffsigt band som inte låg på topplistorna, trodde jag att musikindustrin gick emot en mörk framtid. Efter tre intervjuer blev det väldigt tydligt hur musiken alltid hittar vägar att gå, precis som den alltid har gjort, och att det är människorna som arbetar i branschen som skapar en levande, och faktiskt i de flesta fall kreativ musikindustri. För hela världen kan ju stanna upp helt av en poplåt!. Källor Kultur och media i Göteborgsregionen - en utredning om tendenser, problem och utvecklingsmöjligheter. Av: Hans Ingvar Hansson,Carta,1997 Småföretagande inom musikbranschen - drivkrafter, motkrafter och tillväxt. Av: Kristina Hejdenberg, examensarbete vid förvaltningshögskolan, 2000 Livemusikscenen för pop och rock i Sverige. Av: Joppe Pihlgren IUC Hultsfred (Industriellt utvecklingscentra för svensk musikindustri.musikutbudet i svenska etermedier (eller avgörande för musikutbudet är vad man spelar),ett examensarbete vid avdelningen för medieteknik och grafisk produktion, KTH,Stockholms Universitet. Av: Anders Edström, KTH, Leopold Landström, SU. Att ta sig ton om svensk musikexport 1974-1999 Av: Kim Forss (Exportgruppen för studier i offentlig ekonomi i Ds 1999:28) Den ofrivilliga företagaren- en studie av kultur, ekonomi och företagande. Av: Lotta Lekvall och David Karlsson, Lars Lövheim, Pia Maria Räihä, Viktoria Trygg och Sofia Åhrman. Nätverkstan Kultur i Väst - mars 2002.

Artiklar Musikexporten ett exempel på framtidens ekonomi. Av : Anders Johansson Svenska Dagbladet 1999-07-14 Avd Kultur, sida 12. www.mediearkivet.se Sänkning av fonogramstödet Av: Mats Hammerman www.musikindustin.nu 2001-10-24 Källor samt hittills gjorda rapporter på Kulturverkstan 2000-2002 Manchester rapport- vad görs för att stödja och främja musiklivet i Manchester? Av: Malin Enberg, Kim Lindberg, Fredrik Viklund och Anna Rådvik. 2000-11-28 Vad görs för musiklivet på olika nivåer i Göteborg? Av : Malin Enblad och Anna Rådvik 2001. Hur gör man för att etablera sig som artistmanager, LiA 3 rapport ifrån London hösten 2001. Av: Anna Rådvik En limpa i Värmland- delmoment i marknadsföringskurs, analys av Arvikafestivalen och Skivbolaget Silence Av Malin Enberg, Linda Isaksson, Anna Bergman, Felicia Conrad, Julia Boström, Niklas Albinsson-Collander och Anna Rådvik. 1/12 2001 (Rapporterna finns att ladda ned på www.kulturverkstan.net/elever00_annar/) www.musikindustrin.nu www.ema.se www.skiva.se www.gain.se Länkar Kontakt Anna Rådvik Repslagaregatan 7B 413 18 Göteborg Telefon 031-24 35 34 mobil 0704-64 10 56 anna.radvik@kulturverkstan.net