Kvinnornas situation och efterföljandet av kvinnors rättigheter i Tanzania Tanzania har ratificerat FN:s konvention om avskaffandet av all slags diskriminering av kvinnor och officiellt förklarar sig landet till jämlikhet och jämställdhet mellan könen. I praktiken är konventionen dock långt ifrån att efterlevas och kvinnans egentliga ställning lyser igenom på många olika områden. Det är tydligt att kvinnan i de flesta delar av samhället betraktas som mindre värd än mannen. Detta manifesteras genom bland annat ett utbrett våld mot kvinnor, såsom exempelvis våldtäkter, hustrumisshandel och könsstympning, en underrepresentation av kvinnor inom såväl det politiska livet som statsförvaltningen och näringslivet och ett överlag fåtal högutbildade kvinnor. Det finns många problem i införlivandet av konventionen om kvinnans rättigheter i Tanzania. Ett av dessa problem är att Tanzanias konstitution fastställer att män och kvinnor ska ha lika rättigheter men samtidigt ska också de traditionella lagarna (sharia) respekteras. Detta innebär att kvinnornas ställning i praktiken blir lägre än mannens då sharialagarna ofta tillämpas vid prövning och dömning av rättsfall. Många av de nationella lagarna måste alltså ändras för att konventionen om kvinnornas rättigheter ska kunna tillämpas i praktiken. Olika typer av våld mot kvinnor är vanligt i landet. Våldtäkter är ett ofta förekommande brott. Trots de förändringar i lagen om sexualförbrytelser som gjordes 1998, vilka inrättade hårda straff för våldtäkt och som då ansågs innebära ett stort genombrott för de kvinnliga rättigheterna finns det inga tecken på att antalet våldtäkter i landet minskar. Endast ett fåtal våldtäktsfall har prövats i domstol men då har förövarna dömts till fängelsestraff. Hustrumisshandel är mycket utbredd, siffror visar på att så många som 60 % av alla gifta kvinnor kan vara utsatta för detta. Ett annat mycket allvarligt problem är det grova våld som sker mot framför allt äldre kvinnor som utdöms för häxeri och svartkonst och därför misshandlas så svårt att det kan leda till döden. Regeringen i Tanzania har fördömt dessa häxmord men inga konkreta, praktiska åtgärder har gjorts för att komma tillrätta med detta problem.
Det finns en nedvärderande inställning och attityd hos polis och domstolsväsende när det gäller våld mot kvinnor, vilket gör att kvinnorna inte kan få sina rättigheter tillgodosedda. Vid sidan om detta finns det dessutom en bristande kunskap när det gäller bemötandet av dessa utsatta kvinnor och hur de begångna brotten ska utredas. Könsstympning är förbjudet enligt lagen av sexualförbrytelser. Lagen gäller dock bara kvinnor under 18 år och på Zanzibar finns inte en likvärdig lagstiftning. Lagen till trots är kvinnlig omskärelse ett omfattande problem då det fortfarande är vanligt förekommande. På grund av den alltjämt växande opinionen mot könsstympning och av den nya lagen tycks ingreppet idag i allt större utsträckning utföras i hemlighet och i allt lägre åldrar och utgången blir inte alltför sällan att de utsatta kvinnorna får sätta livet till. När det gäller hälsa och sjukvård finns det många tydliga exempel på kvinnornas utsatthet i det tanzanianska samhället. Även om mödradödligheten i Tanzania har minskat under de senaste åren så är antalet kvinnor som dör i samband med graviditet och förlossning fortfarande skrämmande hög. En överhängande orsak till detta är att de allra flesta kvinnor föder hemma långt ifrån de ringa hälsosystem som finns. I de fall då kvinnorna vid komplikationer uppsöker sjukvården är risken ändå stor att de dör på grund av att det saknas sjukvårdspersonal, mediciner eller möjlighet till blodtransfusion. De flesta kvinnor dör just på grund av blodförlust som kan tillstöta som en komplikation av förlossningen. Denna komplikation kan inte beräknas i förväg vilket betyder att alla kvinnor skulle behöva erhålla adekvat förlossningsvård för att minska mödradödligheten i landet. Då den officiella statistiken i Tanzania ofta är mycket undermålig är det svårt att i siffror ge en riktig bild av det oerhörda problem som mödradödligheten innebär då mörkertalet kan vara stort. Men för att påvisa den ofattbara skillnaden i mödradödlighet mellan fattiga och rika länder kan man jämföra med de siffror som Unicef lämnar ut. Enligt dessa är risken bland kvinnor att under sin livstid dö i samband med graviditet/förlossning 1 på 24 i Tanzania jämfört med 1 på 17400 i Sverige. Även om dessa siffror inte är exakta så talar de ändå sitt tydliga och skrämmande språk. Den största delen av alla HIV smittade människor i Tanzania är kvinnor och majoriteten av alla dessa kvinnor vet inte ens om att de bär på smittan. De får istället ofta vetskap om detta i samband
med graviditet och förlossning. En del kvinnor får dock inte reda på att de är smittade trots att de testats, med förevändningen att de inte efterfrågat testresultatet. Den höga förekomsten av HIV smittade unga kvinnor beräknas ha ett samband med våldtäkter och andra sexuella övergrepp utförda av äldre män. Den avgörande orsaken till detta är den gamla och traditionellt vedertagna uppfattningen om att sexuellt umgänge med en oskuld kan bota den som lider av HIV/Aids. Flickor kan enligt lag ingå äktenskap redan vid 15 års ålder (pojkar vid 18 års ålder) men enligt traditionella sedvänjor gifts flickor bort redan vid 12 års ålder. Den ofta tillämpade traditionella lagen (sharia) i landet diskriminerar kvinnor när det gäller såväl äktenskap som skilsmässa. Enligt sharialagen tilldelas mannen både barn och egendomar vid en skilsmässa, då dessa anses tillhöra honom. Även den civila lagstiftningen som praktiskt är svår att tillämpa diskriminerar kvinnor gällande bland annat underhållsskyldigheter. Mannen är enligt denna lagstiftning skyldig att betala underhåll till kvinnan efter en skilsmässa men storleken av underhållet är mycket ringa och i praktiken tillämpas denna skyldighet ytterst sällan. Kvinnor har dessutom mycket svårt att erhålla arvsrätt och äganderätt. En skild kvinna befinner sig således på många sätt i en mycket svår ekonomisk situation. Den tanzanianska äktenskapslagen döms av många ut som en av de mest könsdiskriminerande nationella lagarna. Ungefär en tredjedel av Tanzanias vuxna befolkning beräknas vara analfabeter och den största delen av dessa är kvinnor. Kvinnor och flickor missgynnas ideligen ifråga om skolgång och utbildning. Tusentals unga flickor blir varje år tvungna att avsluta sin utbildning på grund av graviditet som i regel leder till relegering. Ett framsteg är dock en ny lag på Zanzibar som tillåter gravida flickor att fullfölja sin utbildning. Dessvärre finns denna lagstiftning inte på fastlandet där det istället är upp till varje enskild skola att bestämma om den gravida flickan ska undgå relegering. I förhållande till männen är det även få kvinnor som erhåller en högre utbildning. En positiv utveckling för kvinnans rättigheter och hennes situation i Tanzania är den förstärkta representationen i unionsparlamentet. Detta har skett genom ett tillägg till författningen år 2005 som fastslår att 30 % av parlamentsplatserna ska tilldelas kvinnor. Dessvärre måste flertalet kvinnor kvoteras in då inte tillräckligt många ledamöter väljs in via valkretsarna och de kvoterade platserna
anses ofta inte ha samma legitimitet. Trots kvoteringsproblemet och kvinnornas fortvarande underpresentation i parlamentet har deras ökade andel ändå satt sina spår i arbetet genom att nya frågor och debatter väcks, exempelvis frågan om hustrumisshandel. En kvinnogrupp har även bildats av kvinnliga ledamöter från olika partier för att kunna koordinera sina insatser gällande gemensamma problem för att på så sätt kunna uppnå jämställdhet inom detta område som fortfarande bygger på patriarkala strukturer och manlig dominans. Hur kan vår förenings arbete och projekt främja kvinnors rättigheter och situation i Tanzania? Den oerhörda vikten av att erhålla en god hälsa för att möjliggöra ett tillvaratagande av sina mänskliga rättigheter kan inte nog betonas. Rätten till hälsa är en av våra mest grundläggande och centrala rättigheter. Att införliva rätten till hälsa är ett första steg på vägen i avskaffandet av diskriminering av kvinnor och är en förutsättning för att kvinnan ska kunna uppnå jämställdhet och jämlikhet i samhället. Att förbättra kvinnornas hälsa är att förbättra deras möjligheter och förmågan att erhålla och utveckla sina rättigheter. Genom att åtgärda en kvinnas nedsatta syn med den enkla synkorrigering som glasögon innebär, främjas hela hennes personliga, sociala och ekonomiska situation. Det är en snabb, enkel och effektiv hjälp till självhjälp. Den fysiska hälsan främjas självfallet direkt genom synkorrigeringen men kan också i ett längre perspektiv förbättras då kvinnorna genom att återfå sin syn exempelvis får möjlighet att utöka sin kunskap om hur de kan skydda sig själva och sin familj mot olika sjukdomar. Den psykiska hälsan kan förbättras genom bland annat en förhöjd självkänsla då kvinnorna ökar sina möjligheter till självförsörjning. En förbättrad syn ger således kvinnan ökade utbildningsmöjligheter. Den höga förekomsten av analfabetism hos kvinnor kan förhoppningsvis och troligtvis minska genom en synkorrigering och detta skulle öka jämställdheten mellan män och kvinnor. Ökad utbildning, kunskap och information hos kvinnorna får i sin tur en rad positiva följder. Det har visat sig att människor med utbildning har lättare och är bättre på att tillvarata sina rättigheter. Då kvinnorna får kunskap om vilka rättigheter de har inser de också vad har att kämpa för.
Vårt projekt är inte specifikt inriktat på kvinnor men vi för statistik över alla utdelade glasögon och fördelningen mellan män och kvinnor som erhåller dem. Vi avvaktar än så länge men kommer då vi har tillräckligt med underlag att göra en bedömning om vi behöver införa specifika åtgärder för att nå ut till kvinnorna. Förutom den direkta hjälpen som ett par glasögon kan skänka såväl kvinnor som män med synnedsättning tror och hoppas vi även att denna lilla gåva i förlängningen kommer att innebära en positiv och betydelsefull utveckling för kvinnors rättigheter, jämställdheten och den totala situationen för människorna i Tanzania.
Internationella kvinnodagen Den internationella kvinnodagen firas den 8:e mars och instiftades redan år 1910 för att uppmärksamma och förbättra kvinnors situation och motverka ojämlikhet runt om i världen. I många länder är den internationella kvinnodagen en nationell helgdag och FN antog 1977 en resolution, vilken innefattar en rekommendation av ett allmänt firande av denna högtidsdag. FN:s konvention om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor Regeringar som har ratificerat konventionen erkänner att: - diskriminering av kvinnor definieras som varje åtskillnad, undantag eller inskränkning på grund av kön som har till följd eller syfte att begränsa erkännandet av mänskliga rättigheter för kvinnor - att de ska vidta åtgärder som behövs för att avskaffa diskriminering av kvinnor - att de ska införa principen om jämställdhet mellan män och kvinnor i sina nationella grundlagar eller andra författningar och säkerställa att denna princip genomförs i praktiken - att de ska garantera rättsligt skydd för kvinnor - att sedvänjor som innebär diskriminering av kvinnor ska avskaffas genom förordningar eller lagstiftning - att de ska avskaffa diskriminering av kvinnor inom politiken, när det gäller rätten att förvärva, byta eller behålla sitt medborgarskap, inom äktenskap och familjeförhållanden Konventionen antogs av FN:s generalförsamling 1979 och trädde i kraft 1981. I december 2005 hade 180 länder ratificerat konventionen. Kommittén för avskaffande av diskriminering av kvinnor består av 23 experter och har två treveckorsmöten per år. Konventionsstaterna ska rapportera till kommittén vart fjärde år och man granskar ungefär 15 länder varje år. Författare: Karolina Nilsson, ledamot I Aid Africa. E-post karolina.nilsson@iaidafrica.org