Region Stockholm Innerstad Sida 1 (9) 2013-04-30 Sjuksköterskor Regel för Hälso- och sjukvård i särskilt boende och daglig verksamhet enligt LSS: shantering
Sida 2 (9) Innehåll REGEL FÖR HÄLSO- OCH SJUKVÅRD I SÄRSKILT BOENDE OCH DAGLIG VERKSAMHET ENLIGT LSS:... 1 LÄKEMEDELSHANTERING... 1 1. DEN ENSKILDE VÅRDTAGARENS ANSVAR OCH RÄTTIGHETER... 3 1.1 VAR OCH EN HAR RÄTT ATT FÅ... 3 1.2 FÖR PSYKISKT FUNKTIONSNEDSATTA/ UTVECKLINGSSTÖRDA KAN DET VARA NÖDVÄNDIGT ATT... 4 2. LÄKEMEDELSHANTERING NÄR DEN ENSKILDE SJÄLV ANSVARAR FÖR SIN MEDICINERING... 4 2.1 DEN ENSKILDES ANSVAR... 4 2.2 RECEPTUTFÄRDANDE LÄKARES ANSVAR... 4 3. PERSONAL PÅ SÄRSKILT BOENDE ELLER I DAGLIG VERKSAMHET... 5 3.1 CHEFENS ANSVAR... 5 3.2 ANSVARET HOS OMSORGSPERSONALEN... 5 4 LÄKEMEDELSHANTERING NÄR DEN ENSKILDE INTE KAN TA ANSVAR FÖR SIN MEDICINERING... 6 4.1 MEDICINSKT ANSVARIG SJUKSKÖTERSKA (MAS) OCH VERKSAMHETSCHEFEN FÖR HÄLSO- OCH SJUKVÅRDEN... 6 4.2 HÄLSO- OCH SJUKVÅRDSPERSONAL... 7 4.2.1 Receptutfärdande läkares ansvar... 7 4.2.2 Sjuksköterskans ansvar... 7 4.3 OMSORGSPERSONAL PÅ SÄRSKILT BOENDE ELLER I DAGLIG VERKSAMHET... 7 4.3.1 Chefens ansvar... 7 4.3.2. Omsorgspersonalens ansvar... 8 5 NATURLÄKEMEDEL... 9 6 FÖRVARING... 9
Sida 3 (9) 1. DEN ENSKILDE VÅRDTAGARENS ANSVAR OCH RÄTTIGHETER Huvudprincipen för läkemedelshantering inom verksamheten är att var och en själv ansvarar för sin medicinering. Det är hälso- och sjukvårdspersonalens (läkare och sjuksköterskas) uppgift att instruera och ge den information och de kunskaper som den enskilde behöver för att själv klara sin medicinering. När den enskildes tillstånd kräver det, eller när intaget av läkemedel är omfattande eller speciellt besvärligt, måste medicineringen utföras av sjuksköterska. Omsorgspersonalen kan efter skriftlig delegering av sjuksköterska ansvara för vissa delar av hanteringen, vanligtvis överlämnande av läkemedel. Om den enskilde kan ta ansvar för sin medicinering men ber om hjälp med att t ex. öppna förpackningar så behövs inte delegering utan det räknas som egenvård. I hälso- och sjukvårdslagen framhålls patientens integritet och självbestämmande. En patient ska få de upplysningar som behövs för att kunna avgöra om han/hon vill ha den vård som erbjuds. Patienten har rätt att tacka nej till vård och behandling t ex avstå från ordinerade läkemedel eller att avbryta sin medicinering. Säker medicinering förutsätter att patienten får tillräcklig information vid läkemedelsordinationen. 1.1 Var och en har rätt att få besked om sitt hälsotillstånd upplysningar om sin behandling, olika behandlingsmetoder och konsekvenser av dessa information om verkningar och biverkningar av medicineringen och riskerna med utebliven medicinering information om vem som vid behov kan hjälpa till med råd och svara på frågor ta del av sin journal och vid behov få dess innehåll förklarat Problem kan uppstå när vårdtagarens förmåga inte räcker till för att klara de moment som ingår i medicineringen. För att öka möjligheterna att själv sköta sin medicinering kan det i sådana fall vara nödvändigt att stödja med olika praktiska insatser vid medicineringen.
Sida 4 (9) 1.2 För psykiskt funktionsnedsatta/ utvecklingsstörda kan det vara nödvändigt att besökstiderna hos läkaren är beräknade så att de ger utrymme för den information som krävs det finns läkarkontinuitet läkemedelsinnehav och läkemedelsanvändning följs upp omsorgspersonalen vid behov stödjer den enskildes behov av doseringshjälp inklusive anpassning av dosering till dagliga rutiner samordning och arbetsfördelning mellan sjukvårdsoch omsorgspersonalen i informationsarbetet fungerar väl den enskilde om möjligt bekräftar att ordinationen uppfattats 2. LÄKEMEDELSHANTERING NÄR DEN ENSKILDE SJÄLV ANSVARAR FÖR SIN MEDICINERING 2.1 Den enskildes ansvar Den enskilde som själv sköter sin medicinering ska förvara sina läkemedel oåtkomliga för obehöriga. De bör därför förvaras i säkert utrymme i bos. Den enskilde ansvarar för att läkemedel som inte längre används kasseras. Detta bör ske genom att de lämnas tillbaka till apoteket. 2.2 Receptutfärdande läkares ansvar Den receptutfärdande läkaren ansvarar för att den enskilde på ett begripligt sätt informeras om behandlingens syfte, hur läkemedlet verkar, dosering, behandlingstid, åtgärder som främjar korrekta medicinrutiner och konsekvenser av utebliven medicinering samt eventuella biverkningar. I läkarens ansvar ingår också att följa upp effekterna av ordinerade läkemedel.
Sida 5 (9) Personer med psykisk funktionsnedsättning kan behöva få konkret information vid upprepade tillfällen. Skriftlig information ska vara lättläst och gås igenom ordentligt. 3. Personal på särskilt boende eller i daglig verksamhet 3.1 Chefens ansvar På särskilt boende och daglig verksamheten ansvarar chefen för att fortlöpande bedöma den enskildes behov av omsorg/omvårdnad. I detta ingår att ta reda på om den boende behöver praktisk hjälp och kompletterande information i samband med medicinering. Chefen ska se till att sådan hjälp vid behov ges via omsorgspersonal eller sjukvårdspersonal. Vidare ska chefen inom ramen för sin kompetens uppmärksamma förändringar i den boendes tillstånd, eventuella brister i dennes sätt att sköta sin medicinering samt vid behov förmedla kontakt med hälso- och sjukvården. Chefen ska se till att det förs anteckningar i SoL/LSS journal på enheten om att den enskilde själv sköter sin medicinering och hur det fungerar. 3.2 Ansvaret hos omsorgspersonalen I omsorgspersonalens ansvar ingår att vid behov hjälpa den enskilde som själv kan ansvara för sin medicinering. Det kan gälla att öppna förpackningar, mäta upp flytande medicin, se till att recept förnyas, hämta läkemedel från apotek etc. I denna situation behövs ingen delegering från sjuksköterska utan personalen utför uppgifterna på den enskildes "uppdrag". Inom ramen för sin kompetens ska omsorgspersonalen uppmärksamma förändringar i den enskildes tillstånd och informera chefen och distriktssköterskan om förändringarna. Uppmärksammas brister i den enskildes sätt att sköta sin medicinering, ska också chef och distriktssköterska informeras.
Sida 6 (9) 4 LÄKEMEDELSHANTERING NÄR DEN ENSKILDE INTE KAN TA ANSVAR FÖR SIN MEDICINERING I vissa fall klarar inte den enskilde att själv sköta sin medicinering. Det går emellertid inte att utan vidare ta ifrån en person de läkemedel han/hon har eller låsa in dem så att han/hon inte kommer åt dem. Läkare bedömer, eventuellt tillsammans med distriktssköterska, anhörig och omsorgspersonal, om den enskilde inte är kapabel att själv ta ansvaret för sin medicinering. Detta bör helst ske i samråd med den enskilde. Läkare/distriktssköterska ska notera i patientjournalen att de har tagit över detta ansvar. I sådana fall bör i första hand läkemedlen förvaras i låst utrymme i den enskildes bostad eller i annat lämpligt utrymme inom enheten. Personalen som ansvarar för nyckeln ska se till att den förvaras på ett säkert sätt. Om den enskilde genom sin oförmåga att ta hand om läkemedlen utsätter sitt eller andras liv eller hälsa för fara får läkemedlen tas om hand utan samtycke av den enskilde. Bedömningen om övertagande av läkemedelsansvaret bör göras av läkare. För att samarbetet mellan hälso- och sjukvårds och omsorgspersonalen ska fungera så bra som möjligt är det viktigt att fastställa väl fungerande rutiner som säkrar den enskildes medicinering och informationsutbytet om medicineringen. 4.1 Medicinskt ansvarig sjuksköterska (MAS) och verksamhetschefen för hälsooch sjukvården MAS i stadsdelsförvaltningen och verksamhetschefen för hälso- och sjukvården har det yttersta ansvaret för att läkemedelshanteringen och delegeringarna är förenliga med god och säker vård. Detta innebär bl.a. att de kan besluta om vilka arbetsuppgifter som får delegeras och även i vissa fall dra in givna delegeringar.
Sida 7 (9) 4.2 Hälso- och sjukvårdspersonal 4.2.1 Receptutfärdande läkares ansvar Läkaren svarar för ordination, anvisning och uppföljning. Receptutfärdande läkare ska informera den enskilde och den som ansvarar för hans/hennes medicinering om ordinationen. 4.2.2 Sjuksköterskans ansvar Distriktssköterskan har det övergripande ansvaret för att den enskilde får den vård och behandling samt de läkemedel som läkare ordinerar, och kontaktar läkare vid behov. Distriktssköterskan är vidare ansvarig för att gällande lagar, förordningar och föreskrifter inom läkemedelsområdet följs. Sjuksköterskan beslutar om hon bedömer att det är lämpligt att delegera viss läkemedelshantering till omsorgspersonal. Det som är möjligt att delegera är överlämnande och övervakande av intag av iordningställda doser samt vid behovs medicin men då ska alltid sjuksköterska först kontaktas för bedömning om vid behovs medicin är nödvändig. Dosettdelning får inte delegeras. (Se regler för delegering LSS). Sjuksköterskan ska även se till att informationen ges om hjälpmedel som kan underlätta och trygga medicineringen. En distriktssköterska ska förvissa sig om att den som tar emot en delegering också kan utföra uppgiften på ett säkert sätt. Kunskapstest ska utföras innan delegeringen undertecknas. Om sjuksköterskans delegeringsanvisningar varit bristfälliga ska omsorgspersonalen upplysa sjuksköterskan och chefen om detta. Avvikelserapport ska upprättas om bristen i informationen har lett till eller skulle kunna leda till risk eller skada för den enskilde. 4.3 Omsorgspersonal på särskilt boende eller i daglig verksamhet 4.3.1 Chefens ansvar Chefen bör i samråd med distriktssköterska besluta om ansvars- och arbetsfördelning mellan respektive huvudmans personal när det gäller den enskildes läkemedelshantering. Distriktssköterskan ansvarar för att personalen får en skriftlig delegering efter att chefen har godkänt att personalen är
Sida 8 (9) introducerad i verksamheten och känner till de boende. Chefen ansvarar sedan för att det alltid finns någon omsorgspersonal med delegering i tjänst när så behövs. Om ingen personal med delegering finns i tjänst t ex. vid sjukdom, kontaktas distriktssköterskan för överlämning av läkemedel. I chefens ansvar ingår att inom ramen för sin kompetens uppmärksamma den enskildes hälsotillstånd och vid behov förmedla kontakt med hälso- och sjukvården. Chefen svarar vidare för att medicinen förvaras i låst skåp inom boendeenheten. Om chefen överfört någon av dessa uppgifter till samordnaren på enheten ska ansvarsfördelningen vara tydlig och skriftlig. 4.3.2. Omsorgspersonalens ansvar Omsorgspersonalen som efter skriftlig delegering från distriktssköterskan utför uppgifter avseende läkemedelshanteringen (oftast överlämnande av läkemedel) ansvarar då själva för att utföra denna uppgift på ett säkert sätt. Omsorgspersonal som inte har tillräcklig utbildning eller erfarenhet av läkemedelshantering eller känner sig osäker inför uppgiften ska så snart som möjligt meddela sjuksköterskan detta. Delegering är alltid en frivillig överenskommelse och omsorgspersonalen kan inte tvingas att utföra hälso- och sjukvårduppgifter mot sin vilja. När omsorgspersonal utför arbetsuppgifter på delegering från hälso- och sjukvårdspersonal (oftast sjuksköterska) tillhör omsorgspersonalen i det arbetsmomentet hälso- och sjukvårdspersonal och står under Socialstyrelsens tillsyn. Om det visar sig att omsorgspersonalen är grovt oaktsam och inte fullgör sina arbetsuppgifter så att patientsäkerhet garanteras kan omsorgspersonalen anmälas till Socialstyrelsen. Omsorgspersonalen ska följa distriktssköterskans instruktioner samt MAS regler och arbetsordningar för läkemedelshantering. I omsorgspersonalens ansvar ingår också att inom ramen för sin kompetens uppmärksamma förändringar i den boendes hälsotillstånd och informera chefen och distriktssköterskan.
Sida 9 (9) 5 NATURLÄKEMEDEL I kommunens särskilda boendeformer har MAS beslutat att frågan om omsorgspersonalen ska medverka i administrering (tillförsel, överlämnande) av naturläkemedel ska det alltid ske i samråd med patientansvarig läkare. Beslutet ska dokumenteras i den enskildes journal. För närmare information hänvisas till Huvudbetänkandet från alternativ- medicinska kommittén om "Alternativ medicin inom hälso- och sjukvården" SOU 1989:60, 2.1.4. Av betänkandet framgår: "Om patient/vårdtagare begär att bli behandlad alternativmedicinskt har hälso- och sjukvårdspersonalen alltid rätt att vägra medverka. Ingen är skyldig att behandla med metoder som strider mot vetenskap och beprövad erfarenhet." Om den enskilde själv eller närstående ser till att naturläkemedel används utan att läkare har kontaktats har personalen inget ansvar för behandlingen och eventuella biverkningar men ska rapportera detta till sjuksköterskan med tanke på eventuella interaktioner. Omsorgspersonalen, ska utifrån sin kompetens, uppmärksamma förändringar i den enskildes tillstånd och informera distriktssköterskan och chefen. Patientansvarig läkare ska alltid informeras om den enskilde medicinerar med naturläkemedel. Läkaren bedömer om det är lämpligt och informerar den enskilde om detta. Om den enskilde mottsätter sig läkarens bedömning vid avrådan att ta naturläkemedel ska det dokumenteras även i boendeenhetens journal. 6 Förvaring Läkemedlen förvaras i låst utrymme i den enskildes bostad. Skåpet för läkemedel ska ha en separat nyckel eller kodlås. Endast omsorgspersonal med delegering ska ha tillgång till nyckel eller kod som förvaras på ett säkert sätt.