EGGA Kommittémöten i Budapest 14-15 mars 2012

EGGA Kommittémöten i Budapest 14-15 mars 2012 Miljökommittén IPPC och IED Den 1 januari 2007 trädde IPPC-direktivet i kraft. IPPC står för "Integrated Pollution Prevention and Control" och är ett EU-direktiv med beteckningen Directive 96/61/EC. Innehållet i direktivet kan sammanfattas med att verksamheter är skyldiga att förebygga och kontrollera de föroreningar som bildas i processerna. Enligt direktivet är verksamhetsutövaren skyldig att använda BAT "Best Available Techniques", dvs. bästa tillgängliga teknik som finns på marknaden för att förebygga och kontrollera sina utsläpp. Europaparlamentet och rådet enades under 2010 om att sju direktiv om industriutsläpp, däribland IPPC-direktivet, ska bli ett. Det nya direktivet, 2010/75/EU, industriemissionsdirektivet (IED), trädde i kraft den 6 januari 2011. I de flesta länder gäller att detta ska vara infört i lagstiftningen i början av år 2013 och då börja tillämpas för nya anläggningar. Ett år senare, i januari 2014, ska det också tillämpas för befintliga anläggningar. IED innebär skärpningar bland annat för tillämpningen av bästa tillgängliga teknik (BAT) och i minimikraven på utsläpp för stora förbränningsanläggningar. Beträffande bästa tillgängliga teknik för varmförzinkningsanläggningar har en uppdatering påbörjats. Detta arbete går dock långsamt, och det finns inte mycket information att tillföra i nuläget. Man kommer att ta fram ett BAT conclusions stand alone document på alla språk för myndigheter att använda. Lokala myndigheter kan dock sätta strängare krav än de som finns i BAT, vilket vi bland annat sett i Norden, där skillnader förekommer både mellan de Nordiska länderna, men även inom samma land. Man söker referensanläggningar för att fastställa vad som är bästa tillgängliga teknik för varmförzinkning men vilken nivå ska dessa vara på? Marknadens bästa, sämsta eller medelbra? Den allmänna uppfattningen bland deltagarna på detta kommittémöte tycktes vara att medelbra anläggningar ska användas, inte de allra nyaste och mest moderna som kan innebära gränsvärden som är mycket svåra att klara av för övriga. Vattendirektivet EGGA har cirkulerat ett dokument angående utfallet från EU-omröstningen när det gäller vatten-direktivet, ett direktiv för att förbättra vattenkvaliteten i Europa. Zink är inte längre med på listan över föreslagna så kallade prioriterade ämnen ett lyckat resultat av lobbying och påtryckningar från industrin. Det finns dock en viss risk att frågan kan resas igen. På EU-nivå diskuteras hur mätdata ska hanteras, och man anser att processerna för att samla in data måste förbättras. De data som finns nu är inte tillräckligt bra det är det främsta skälet till att zink tagits bort från listan - inte att man är övertygad om att zink inte utgör en risk. Storbritannien, som var rapportörland för den studie av zink som utfördes inom vattendirektivet på uppdrag från EU, tog bort säkerhetsfaktorn på 2 som Holland det land som förespråkar zink som prioriterat ämne - infört. En säkerhetsfaktor innebär att om det identifierats att t ex 10 är det gränsvärde som innebär en risk, så ska det tillåtna värdet vara 10/2, dvs 5, för att man ska vara riktigt säker. Från industrins sida menar man att en korrekt utförd riskbedömning är så säker att det inte behövs några säkerhetsfaktorer. Standardisering och miljövarudeklarationer Det händer en hel del som berör vår bransch inom miljörelaterad standardisering för närvarande. Bill Smith, som arbetar för Storbritanniens förzinkningsförening, är även mycket aktiv inom standardiseringsarbetet i Europa, och bevakar en rad kommittéer. CEN TC 350

Hållbarhet hos byggnadsverk är en viktig kommitté där en rad standarder nyligen publicerats eller kommer att publiceras. Dessa handlar bla om hur man gör miljövarudeklarationer för olika byggmaterial och även för hela byggnader. Miljövarudeklarationer är något som vi kommer att få vänja oss vid både att själva efterfråga vid upphandlingar och att leverera till kunder. EGGA har tagit fram en generell miljövarudeklaration för varmförzinkat stål, som NG översatt till danska, finska och svenska, och som snart kommer att finnas tillgänglig att ladda ned som en pdf för dem som önskar. Material i kontakt med dricksvatten Mark Huckshold som arbetar för den tyska förzinkningsföreningen berättade att det nu är på förslag i Tyskland att ta bort varmförzinkat stål från listan över material som är godkända för att användas i kontakt med dricksvatten. För närvarande pågår en 16 veckors test för att utreda om några farliga ämnen frigörs till vattnet, vilket man hoppas kunna visa att det inte gör. Det diskuterades vilka som ska vara med och finansiera denna studie. För närvarande bekostas arbetet av ett konsortium med förzinknings- och rörindustri samt andra intressenter, men EGGA borde också bidra, anser Mark. SERVECIO-direktivet Två anläggningar i Italien har blivit certifierade/klassificerade enligt SERVECIO-direktivet. Lello Pernice, som representerar den italienska förzinkningsföreningen, anser att detta kan innebära problem och att det är emot den italienska föreningens rekommendationer. Verksamheter som omfattas av Sevesolagstiftningen är i de flesta fall att betrakta som farlig verksamhet enligt lagen om skydd mot olyckor. Detta innebär att verksamhetsutövaren är skyldig att hålla eller bekosta beredskap med personal och egendom för att hindra eller begränsa skador på människor och miljö. För verksamhetsutövarna gäller olika krav beroende på vilken kravnivå de omfattas av. Samtliga är dock skyldiga att vidta alla åtgärder som krävs för att förebygga allvarliga olyckor och för att begränsa följderna av dem för människor och miljö. Alla är också skyldiga att upprätta ett handlingsprogram för hur riskerna för allvarliga kemikalieolyckor ska hanteras. Verksamheter som omfattas av den lägre kravnivån är därutöver skyldiga att lämna en anmälan till tillsynsmyndigheten. För den högre kravnivån gäller skyldighet att upprätta en säkerhetsrapport och en intern plan för räddningsinsatser som ska lämnas till tillsynsmyndigheten. Samtliga verksamheter som omfattas av den högre kravnivån är också tillståndspliktiga enligt miljöbalken. Denna fråga har diskuterats tidigare inom EGGA, och den allmänna uppfattningen är att man ska försöka undvika att bli klassificerad. Det är främst de stora varmförzinkningsanläggningarna, som har stora mängder av vissa kemikalier på sitt lager, som kan bli aktuella för klassificering. Under mötet nämndes också att det finns risk att zinkaska i framtiden kommer att klassificeras som farligt avfall. Tekniska kommittén Även i år tycks problematiken runt smältmetallsprickor i varmförzinkat stål vara en av huvudfrågorna för EGGA. Liksom tidigare finns det två grupperingar i den här frågan. Den ena, med Tyskland i spetsen som anser att badsammansättningen, och då framförallt tenninnehållet, är av störst betydelse för uppkomsten av smältmetallsprickor. Den andra, bestående av Holland, Belgien och Frankrike, anser att om varmförzinkningen utförs på rätt sätt så fungerar även tennlegerade bad utan problem. Båda grupperna har stöd av professorer och forskningsrapporter, och man kan väl säga att det förekommer en viss prestige i frågan.

Det har nu beslutats att en tvådagars workshop ska genomföras för att försöka skapa en samsyn i frågan. Dag ett på workshopen är endast för experter samt en rapportör. Dag två är öppen för vissa andra deltagare, bland annat EGGA LMAC Working Group. Professor Feldmann, som stöder den tyska linjen och är hjärnan bakom DASt Guide line har nu lovat att delta, trots att det tidigare funnits en konflikt som gjort att han tackat nej till denna typ av samarbete. Följande aktiviteter föreslås inom området smältmetallsprickor: Ta fram ett sammanfattande dokument gällande badlegeringar Återuppta projektet gällande en användarvänlig guide (enklare än DASt) Anpassa/samverka med CE-märkningen av stålkonstruktioner CE-märkning av stålkonstruktioner Det råder fortfarande oklarheter runt vilka krav som gäller för varmförzinkning av CE-märkta stålkonstruktioner. EGGA samarbetar med ECCS, som kan sägas vara EGGA:s motsvarighet för stålbyggnadsbranschen, när det gäller CE-märkning. På grund av problem med begränsad kapacitet att certifiera konstruktionsföretagen har kravet på CE-märkning som skulle trätt i kraft i år skjutits fram till 1 juli 2013. CE-märkningen innebär att tillverkande företags anläggningar och system för tillverkningskontroll (FPC) måste certifieras av ett externt kontrollorgan, för att intyga samstämmighet med kraven i stålbyggnadsstandarden EN 1090-1. Alla produkter i stål avsedda för byggnadsverk omfattas, från skruvar och tillsatsmedel för svetsning till sammansatta produkter. Servicecentra och underleverantörer, som tillhandahåller komponenter som kräver ytterligare bearbetning före leverans till byggarbetsplatsen, ansvarar för att de aktiviteter de själva utför, till exempel målning, varmförzinkning eller kallformning, inte negativt påverkar stålets ursprungliga egenskaper. I annat fall ansvarar man för att de nya egenskaperna deklareras. Sverige har två så kallade Notified bodes, externa kontrollorgan som har rätt att certifiera konstruktionsföretag, och hittills två certifierade konstruktionsfirmor. I Finland finns ett kontrollorgan och en certifierad konstruktionsfirma, medan Norge enligt uppgift ännu inte har något företag som har rätt att utföra certifiering och därmed inte heller något certifierat företag. Construction Products Regulations (CPR), kommer att ersätta nuvarande byggmaterialdirektiv, Byggproduktdirektivet (CPD). Vad krävs för att en stålkonstruktör ska bli certifierad? Företaget ska visa att man följer EN 1090. Detta innebär t ex att om varmförzinkning föreskrivs ska man visa att ytan är rätt förberedd för detta. Kraven på varmförzinkaren är ännu inte enhetligt fastställda, men det är väl en god gissning att man ska kunna visa att EN ISO 1461 efterföljs. EN 10025 Varmvalsade konstruktionsstål EN 10025, standarden för varmvalsade konstruktionsstål, är under revision, och flera förbättringar relaterade till varmförzinkning har införts. Den avskräckande informationen om risken för sprickor i stålet efter varmförzinkning har tagits bort, och information om märkning lämpig för varmförzinkning har införts. Det finns även en del nyheter när det gäller stål och

konstruktioner lämpliga för varmförzinkning. EN 10348 - Varmförzinkad armering Tyvärr är intresset lågt för denna standard och få deltagare på standardiseringsmötena i Europa. Därför fortskrider också arbetet mycket långsamt. Detta är synd, då det sannolikt skulle vara lättare att marknadsföra varmförzinkad armering om det fanns en relevant standard. Steel forsight projekt EGGA driver ett projekt kallat Steel forsight där man träffar de stora stålverken i Europa för att få en uppfattning om vilka stål som kommer att användas i framtiden vilken kemisk sammansättning kommer de att ha, hur har de värmebehandlats och hur ser mikrostrukturen ut? Syftet är naturligtvis att skapa en uppfattning om om hur de nya stålen kommer att påverkas av varmförzinkning. EGGA:s konsult Mike Taylor har träffat SSAB i det här ärendet och Murray Cook kommer att träffa Ruukki under april. Marknadskommittén Magnelis från Arcelor Mittal Det stora stålföretaget Arcelor Mittal marknadsför sin förbelagda tunnplåt med Magnelis (zink-aluminum-magnesium) hårt mot flera av de produktområden där man traditionellt använder varmförzinkat stål, och flera av mötesdeltagarna var mycket bekymrade över detta. Arcelor Mittal använder missledande information i sin marknadsföring. Från Zink Info Benelux (förzinkningsföreningen i Belgien och Holland) berättade man om ett fall med kabelstegar, där kunden valt Magnelis istället för varmförzinkat stål. Det handlade om stora volymer, flera kilometer. Alla mötesdeltagarna ansåg att det är mycket viktigt att EGGA bemöter marknadsföringen av Magnelis. Bland annat finns det en rapport från Japan som visar att Magnelisskiktet spricker vid formning av det förbelagda stålet. De jämförande test där Arcelor Mittal åberopar att Magnelis är bättre än varmförzinkat är utförda i saltdimma, en testmetod som inte ska användas för varmförzinkat stål. En viktig fråga, som dock ingen under mötet kunde svara på, är vad skillnaden i pris mellan Magnelis och varmförzinkat stål är. Det beslutades att EGGA ska låta ett oberoende forskningsinstitut göra en kritisk granskning av vad som finns publicerat om Magnelis. LCI/LCA-information om varmförzinkat stål för kunder EGGA panerar att utveckla ett webbaserat verktyg med livcykelinformation som kan användas av kunder, arkitekter mm. Detta arbete kommer att startas upp i en snar framtid och kommer att innebära en hel del jobb, bla för att samla in data ifrån varmförzinkningsanläggningarna. Man kommer bland annat att kunna få fram data för jämförelse av varmförzinkat fasadmaterial och andra fasadmaterial, som t ex rostfritt stål. Varmförzinkning av produkter för solenergi Solenergi och produkter för detta har varit en betydande marknadsandel för varmförzinkarna i Spanien, men vissa stora projekt har skjutits upp pga dålig ekonomi i landet. De spanska varmförzinkarna letar nya marknader i andra länder. Det är besvärligt när ett nytt produktsegment dyker upp och varmförzinkningsföretagen gör investeringar för att möta behoven, och så dör marknaden snabbt och företagen står där med sin investeringskostnad.

App för varmförzinkning Vid kommittémötet på hösten 2011 diskuterades om EGGA skulle utveckla en smartphone app för varmförzinkning, med målgrupp yngre konstruktörer och studerande. Lämpliga områden skulle t ex kunna vara storlekar samt placering av dräneringshål i stålkonstruktioner eller livslängder hos zinkskikt i olika korrsionskategorier. Den allmänna uppfattningen vid dagens möte var dock att detta inte är en prioriterad EGGA-fråga, utan att resurserna måste satsas på andra verksamhetsområden. Ny modern version av varmförzinkningsmagazinet Hot Dip Galvanizing Holger Glinde från den tyska förzinkningsföreningen berättade att de gör en nylansering av tidningen Hot Dip Galvanizing, med beslutsfattare och konstruktörer som målgrupp. Man frångår A4-formatet, expanderar, inför fler och större bilder, intervjuer, bildspel med mera. Det nya magazinet kommer i framtiden att finnas i flera digitala versioner, för ipad och on line. Snygga, moderna och framförallt billigare att distribuera än brevutskick. I framtiden kommer den tryckta versionen att helt och hållet ersättas av de digitala. EGGA Styrelsemöte Som representant för Italien i EGGA:s styrelse har L Veronesi valts in. Han är en lite äldre man som länge varit aktiv i branschen, och tillhör den minoritet bland de italienska varmförzinkarna som har goda kunskaper i engelska. Scheffer kranteknik har gått med i EGGA som en övrig medlem. Frågan om de baltiska länderna kan gå med i Nordic Galvanizers nämndes igen som hastigast, men vår ordförande Bill Carlsson svarade att det inte är aktuellt för närvarande. När det gäller Turkiet så förekommer det diskussioner om medlemskap, men de turkiska varmförzinkarna anser att det är för dyrt. De är nu istället med i IZA, vilket är gratis. Att de fått den möjligheten är mindre bra för EGGA, då de nu förväntar sig billigt/gratis medlemskap även här. EGGA gjorde ett underskott 2011, men man har pengar sedan tidigare och dessutom ser Intergalva ut att kunna generera ett överskott. Idag sköter Murray EGGA:s fakturering själv, men man kommer att lägga ut den på en extern firma framöver för att lösgöra arbetstid. Det finns nu ett stort bibliotek på EGGA:s Extranet med dokument sedan lång tid tillbaka. Landsföreningarna kommer att få ett password som även medlemmar kan använda om de vill söka information. EGGA har ett antal forskningsprojekt på gång, av vilka vissa redan har finansiering medan detta ännu inte beviljats för andra. När det gäller projekten i Finland så är möjligheten till finansiering när det gäller Sol Gelprojektet hög, medan projektet Zinc Fire bedöms ha lägre finansieringsmöjlighet. Intergalva 2012 Programmet för Intergalva 2012 är mycket bra. Det är så många presentationer att välja mellan att det har dragit ut på tiden. Intresset är stort. Asiaterna kommer med stora grupper

och har stort intresse för verksbesöken. Framtida möten Assembly 2013 kommer att hållas i Dresten, Assembly 2014 i Rom och Intergalva 2015 i Liverpool. Nästa EGGA kommitté- och styrelsemöte kommer att hållas 14-15 november 2012. Plats är ännu inte bestämt.