EGGA kommittémöten Bryssel mars 2013

Transkript

1 EGGA kommittémöten Bryssel mars 2013 Kommittémötena hölls denna gång på det gamla anrika hotellet Metropole i centrala Bryssel. Det som utmärkte mötet var ett par ganska roliga incidenter, men också några riktigt tragiska nyheter. Nedan ges en sammanfattning av de frågor som diskuterades i de olika kommittéerna. Samtidigt som våra kommittémöten pågick det även en filminspelning på hotellet, som gav vistelsen där en lite annorlunda prägel. De filmade främst i lobbyn och runt incheckningen, vilket begränsade vår rörlighet ganska mycket. Det var tagning mest hela tiden och då fick vi inte passera mellan hotelloch konferensdel. En liten rolig episod var när en av de engelska konferensdeltagarna lyckades förstöra en scen genom att rycka i en låst hissdörr och när den inte gick upp vände han sig till pickolo i hotelluniform Excuse me but this doesn t work, can you help me please? Varvid pickolon snorkigt svarade med kraftig fransk accent I don t work at the hotel! I m an actor. Den andra lite roliga händelsen var när vi diskuterade Stockholm Stads Miljöprogram och de begränsningar när det gäller användandet av zink, som fått stort fokus inom hela zinkbranschen, då man är rädd att det ska sprida sig till andra städer och länder. En av de nyare EGGA-representanterna bad om ordet och sa glatt Jag tror inte alls att Stockholmsfrågan utgör någon risk för branschen! Jag frågade nämligen myndigheterna i Barcelona om de visste att zink är förbjudet i Stockholm, och de sa nej! EGGA:s VD Murray Cook såg förfärad ut Frågade du dina kunder i Barcelona om de kände till att zink är FÖRBJUDET i Stockholm?? Tycker du att det var en bra idé att upplysa dem om det?? De tragiska nyheterna är att det hänt två olyckor med dödlig utgång i vår bransch under kort tid. Den ena är en riktigt stor explosion i en fabrik i Turkiet. Det sades först att olyckan orsakades av ett större kärl med otillräcklig dränering, men vi har senare fått information om att orsaken ska ha varit felaktig montering av en detalj i grytans värmesystem. Mer information kommer att presenteras när den tekniska undersökningen är klar. Grytan var helt öppen och enligt uppgift var smällen så kraftig att en hel tegelvägg blåstes bort och hela åtta personer omkom. Det går att läsa om olyckan genom att googla på Factory explosion in Turkey för den som vill veta mer. Den andra olyckan hände samma vecka som våra kommittémöten, på en tysk anläggning ägd av en av branschens stora aktörer. Det var nattskift och en operatör utan tillstånd att köra travers valde ändå att lyfta en 20 meter lång balk, men tappade ena änden som föll ned på en annan operatör som befann sig under den hängande lasten. Den operatör som orsakade olyckan var helt traumatiserad och företaget har skaffat fram en psykolog. Det var en grupp utländska operatörer från samma land som jobbat tillsammans på detta nattskift under många år och kände varandra väl, så olyckan var en tragedi för hela gruppen. Speciellt då polisen stängt arbetsplatsen för att utreda om den som orsakat olyckan kunde fällas för vållande till annans död. Frågor som behandlades i miljökommittén Datainsamling för uppdatering av varmförzinknings-bref:en Från och med 2011 ingår IPPC-direktivet i ett nytt direktiv, IED 2010/75/EU, tillsammans med ytterligare 6 andra direktiv. Innehållet i direktivet kan sammanfattas med att verksamheter är skyldiga att förebygga och kontrollera de föroreningar som bildas i processerna. Enligt direktivet är verksamhetsutövaren skyldig att använda BAT "Best Available Techniques", dvs. bästa tillgängliga teknik som finns på marknaden för att förebygga och kontrollera sina utsläpp. Det är nu dags att uppdatera BREF:en som visar vad som anses vara bästa tillgängliga teknik när det gäller miljöfrågor på varmförzinkningsanläggningar. Det kommer att väljas ut referensanläggningar i respektive land, vars tekniska lösningar när det gäller utsläpp mm kommer att ligga till grund för de krav som ska ställas på övriga anläggningar. En fråga som togs upp var vem som bestämmer vad som ska anses som bra teknik? Ska myndigheterna bestämma detta? Det finns ingen formell beskrivning angående vad som kan förväntas. Vad är en rimlig nivå?

2 Referensanläggningarna bör utses i samarbete med industrin för att inte kraven ska bli orealistiskt dyra för anläggningarna. EGGA:s medlemsländer ska ta reda på vilka aktiviteter inom detta område som myndigheterna i de olika länderna vidtagit. Tydligen har arbetet kommit igång i Italien, och man har ökat fokus på farliga metaller i jord, vilket är ett problem för de äldre anläggningarna, som kan lida av tidigare utsläpp. Klassificering av zinkklorid och zinkammoniumklorid Två produkter som förekommer i varmförzinkningsprocessen, båda i flussen samt zinkklorid som bildas i avbränningsbadet, är nu klassificerade på en rad olika bedömningsgrunder. Zinkklorid har varit klassificerat sedan tidigare, under ett annat direktiv. Produkterna klassas bland annat som mycket giftiga för vattenlevande organismer, både akut och med långvariga effekter. Klassificeringen påverkar Servesodirektivet, ett direktiv för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga kemikalieolyckor inom industrin. Om man lagerhåller över en viss mängd av en klassificerad kemikalie måste en riskanalys göras och man ska upprätta en handlingsplan för åtgärder vid olycka. Detta berör främst stora varmförzinkningsanläggningar som lagerhåller stora mängder kemikalier. Även avfallsdirektivet påverkas. Vattendirektivet Som vi nämnt flera gånger är zink inte ett prioriterat ämne i vattendirektivet, men detta är ett område som hela tiden måste bevakas då direktivet kommer att uppdateras, och det finns ett intresse från myndigheter i vissa länder att se zink på listan. Zinkbranschen har en grupp med supporters bland Europaparlamentarikerna, vilka arbetar för att motverka listning av zink. Från myndighetshåll har det föreslagits att det ska finnas en koppling mellan REACH och vattendirektivet. Zink i kontakt med dricksvatten Revision av en tysk standard, DIN , för material i kontakt med dricksvatten, har medfört diskussioner angående om varmförzinkat stål är lämpligt för detta ändamål eller inte. Tester för zinkmigration har utökats i tid från 26 till 52 veckor. Det görs även tester för att kontrollera om de halter av järn som lämnar äldre rör, där zinkskiktet förbrukats, ligger under tillåtna gränsvärden. Tillåtna gränser för järn i vattnet är 0.2 mg/l och för zink 3.0 mg/l. När det gäller innehåll i zinkbadet ges följande begränsningar: bly max 0.1%, kadmium max 0.01%, arsenik max 0.02%, tenn max 0.01% samt vismut max 0.01%. Hittills har testerna dock visat att man ligger väl under gränsvärdena. Tillåtet gränsvärde för bly i legeringar Sverige har lagt fram en EU-motion om att gränsen för tillåten halt av bly i legeringar ska sänkas från nuvarande gräns på 0.3% till 0.03 %. Detta är ett problem för varmförzinkningen i de länder i Europa där högre blyhalter i zinkbadet används. Frågor som behandlades inom den tekniska kommittén Magnelis och andra zink-aluminium-magnesiumlegeringar för tunnplåt - KIMAB:s litteraturstudie Litteraturstudien har visat att de flesta studier som hävdar god självläkning på dessa material är utförda på 1 mm tjock plåt. När det gäller de påstått goda korrosionsegenskaperna så baseras dessa helt och hållet på accelerade test i saltdimma. I inledningen till ISO-standarden för saltdimmeprovning, ISO 9227, står det att testen inte ska användas för att jämföra olika material, vilket Magnelistillverkaren Arcelor Mittal hela tiden gör. Det har också visat sig att accelererade test utförda i olika laboratorier kan ge helt olika resultat. Förändringar av förutsättningar vid testen har också mycket stor inverkan. Som exempel kan nämnas

3 en kurva i KIMAB-rapporten som visar hur mycket bättre Magnelis är jämfört med varmförzinkat stål. Vid testförhållandet 20 C och 80% RH (relativ fuktighet) är Magnelis 10 ggr bättre. Vid 20 C, och en cyklisk fuktväxling mellan 55 och 90% RH är Magnelis däremot endast ca 2 ggr bättre. Accelererade test har även visat sig kunna ha dålig reproducerbarhet. Vissa av EGGA:s kommittémedlemmar ser mycket allvarligt på hotet från Magnelis, medan andra menar att det inte är så farligt, då det alltid kommit och gått produkter som har marknadsförts som bättre än varmförzinkat. Det diskuterades vilka åtgärder EGGA ska vidta för att möta marknadsföringen av Magnelis. För det första informera om/visa att accelererad saltdimma inte är en inte är lämplig testmetod. Det föreslogs även att EGGA borde göra egna exponeringsförsök. Om detta ska göras är det viktigt att följa gällande standarder för att göra resultatet kraftfullt. Se även information angående detta under referat från Marknadskommittén. CE märkning och FPC (Factory Production Control) Varmförzinkaren kan enligt EGGA inte bli certifierad enligt EN men kunden (stålkonstruktören) måste kunna visa att verksamhet som utförs av underleverantörer görs på rätt sätt. Detta kan göras med hjälp av dokument som nu håller på att tas fram i samarbete med den internationella branschorganisationen för stålförbunden i Europa. Varmförzinkaren kan välja om man vill certifiera sig enligt dessa, men enklast är att inkludera dem i det normala ISO 9000 systemet. Huvudkravet är att varmförzinka enligt EN ISO 1461 och ha rutiner för spårbarhet. Problemet är att certifieringsfirmorna undanhåller detta då de gärna vill sälja sina tjänster. Det går dock inte att sätta ett CE-märke på själva varmförzinkningen. Om stålkonstruktören är orolig för att varmförzinkningen kommer att påverka lastbärande kapacitet så finns EGGA:s guideline för LMAC + efterkontroll av varmförzinkat gods, se nedan. Guideline för att undvika risken för smältmetallsprickor (LMAC) Som nämnts tidigare vill EGGA ta fram ett enklare dokument än DASt guideline när det gäller frågorna runt LMAC. EGGA:s arbetsgrupp för denna känsliga fråga har gjort en kompromiss när det gäller begränsningen gällande legeringsämnena. Liksom tidigare finns det två grupperingar i den här frågan. Den ena, med Tyskland i spetsen som anser att badsammansättningen, och då framförallt tenninnehållet, är av störst betydelse för uppkomsten av smältmetallsprickor. Den andra, bestående av Holland, Belgien och Frankrike, anser att om varmförzinkningen utförs på rätt sätt så fungerar även tennlegerade bad utan problem. Tennhalten har nu satts till max 0.1% och summan av blyhalten + 10 ggr vismuthalten får max uppgå till 1,5%. Det har även föreslagits att man ska följa det inspektionsschema som finns i DASt guideline när det gäller kopplingen till badsammansättningen. Standard för varmförzinkad armering - pren10348 Framtagandet av en Europastandard för varmförzinkad armering går långsamt. Det finns dock en fungerande standard i Finland, vilken bland annat används av armeringsproducenten Celsa Steel Oy och deras kund Marintek. Marintek gör pontoner i betong som exporteras över hela världen, även till Kina. Genom att använda varmförzinkad armering kan de minska täcklagret betong och därmed spara vikt. Pontonen blir på så sätt både billigare att producera men även att transportera till kund. Standard för kontinuerligt belagd plåt EN Standarden EN för kontinuerligt belagd plåt kommer efter revidering även att omfatta Zn-Al-Mglegeringar. Därmed kommer det alltså att finnas en standard för Magnelis, något som hittills saknats.

4 Varmförzinkat stål och brand Projektet Zincfire som var tänkt att utföras vid Tammerfors Tekniska Universitet med finansiering från en Europafond har tyvärr inte fått finansieringen godkänd och andra möjligheter att täcka kostnaderna måste undersökas. Avsikten med projektet är att visa att varmförzinkat stål klarar sig bättre än obehandlat kolstål i händelse av brand, då inledande studier indikerat att så är fallet. Om detta skulle kunna visas i ett forskningsprojekt öppnas nya affärsmöjligheter, då materials brandegenskaper har blivit alltmer intressanta. Visst arbete inom detta område har utförts av franska förzinkningsföreningen i samarbete med offshoreindustrin. I Storbritannien marknadsför färgtillverkare färg som både är brand- och korrosionsbeständig. 15 minuters brandresistans är kravet för öppna ytor, t ex bilparkeringar. 40 minuter kan vara möjligt med varmförzinkat stål, men detta måste utvärderas. Frågor som behandlades inom marknadskommittén Marknadskommittén har en ny ordförande, Holger Glinde från tysklands förzinkningsförening. Holger inledde sitt första möte med att fråga vad EGGA:s medlemmar förväntar sig av marknadskommittén. Flera av deltagarna menade att bemötande av hotet från Magnelis och andra tunnplåtsprodukter är en viktig fråga. Här finns det en arbetsgrupp inom EGGA. KIMAB-rapporten diskuterades också flitigt; ska den vara öppen för allmänheten eller inte? Man var överens om att vi måste vara försiktiga med hur informationen används. T ex står det att det galvaniska skyddet är bra för ZnAlMg-produkter, men detta bygger på en enda studie, av 1 mm tjock plåt. Tunn plåt har tunna kanter och är därmed lättare att skydda galvaniskt. Magnelis finns i tjocklekarna 0.46 till 6 mm. Man kan fråga sig hur det är med det galvaniska skyddet på en 6 mm plåt? Under mötet visades en reklamfilm om Magnelis som Arcelor lagt ut på Youtube. Den var riktigt bra gjord; trovärdig, snygg och med en rad nöjda kunder som uttalade sig. Det är uppenbart att man är ute efter att ta marknadsandelar från styckeförzinkningen. Arcelor lämnar 20 års garanti på Magnelis för takplåt vem skulle inte känna sig övertygad av detta faktum? Vidare framhåller Arcelor att Magnelis är miljövänligt pga tunna skikt som spar naturresurser samt lågavrinning av zink, pga den goda korrosionsbeständigheten. Man påstår även att Magnelis ger mindre mängd rökutveckling vid svetsning och har utmärkta egenskaper i betong och jord (det sistnämnda vet vi dock att det inte stämmer). Vidare framhålls att kundernas logistik underlättas, då de kan producera allt på samma ställe och inte behöver skicka gods på förzinkning. Hur stort är användandet av Magnelis idag? Vi vet inget om tonnaget på denna produkt i dagsläget. Det är, enligt vad vi känner till, endast en fabrik som producerar Magnelis. EGGA-kommittén konstaterade att reklamfilmen är riktigt bra gjord och att Magnelis nu är ett starkt varumärke. Arcelor är noga med loggan och att produktinformationen finns på alla språk. Dock tvekar Arcelor tydligen att ge 20 års garanti om kunden bearbetar materialet mekaniskt. Detta tyder på att skiktet kanske spricker eller flagar vid sådan hantering. Följande aktiviteter föreslogs för att bemöta hotet från zink-aluminiummagnesiumlegeringarna: Ta fram ett FAQ Sheet (Frequently asked questions) där man jämför styckeförzinkad och förbelagd plåt. Styckeförzinkning har många fördelar: tjocka skikt, fullständig täckning, bevisad livslängd, inga skador i skiktet vid formning då denna sker före förzinkning. Ta fram teknisk information angående riskerna med missledande resultat baserade på accelererade test. Tyska föreningen har tagit fram en katalog över alla de material och ytbeläggningar som konkurrerar med varmförzinkning. Dokumentet är tänkt för säljare, för att de ska kunna stärka sin argumentation. Ecomarketing EGGA har beslutat att uppdatera den livscykelanalys som ligger till grund för de EPD:er man tidigare tagit fram.

5 Data från insamlingen kommer att finnas tillgängligt via internet, där man kan se vilka företag som deltar, men inte deras data. Kommittémedlemmarna var lite oense om vikten av detta arbete. EPD:er behövs, men det är ganska dyra att ta fram och det kan vara svårt för medlemmarna ute i landsföreningarna att se nyttan av dem. Just nu är pris och överlevnad det centrala för kunderna, men när det blir bättre tider blir miljövänliga produkter allt viktigare, varför det trots allt är viktigt att genomföra detta arbete. Räkna på pris! Franska föreningen har utvecklat ett webbverktyg för arkitekter och konstruktörer. I verktyget kan man välja olika profiler i olika längder, plåtar mm och få fram vikten på en konstruktion och sedan även priset för att varmförzinka konstruktionen. Verktyget är tänkt att att kunna användas så att beställare kan räkna ut vad det kommer att kosta att varmförzinka och jämföra detta med kostnaderna för att måla en konstruktion. Man kan ju lite försynt undra hur de kommit fram till de prisuppgifter som presenteras, då detta inte får bestämmas centralt pga kartellreglerna. Kanske är det endast exempel på priser? Frågor som behandlades på EGGA:s styrelsemöte Företaget Zinco Service Srl, med verksamhet i många olika länder, lämnar italienska föreningen och även EGGA efter en dispyt med förzinkningsföreningen Italien. Zinco UK Ltd (som kommer att hålla föredrag på NG:s konferens i Finland) stannar dock kvar som medlemmar i Storbritanniens förening. EGGA:s ekonomi och förslag på fördelning av pengar mellan olika projekt gicks igenom. EGGA liksom många av landsföreningarna påverkas ekonomiskt av de svåra tiderna, och det gäller att investera de tillgängliga pengarna i rätt aktiviteter. Anmälningsmöjligheter till Assembly öppnar nästa vecka. EGGA har lyckats få flera sponsorer till konferensmiddagen, bla Pilling. Tonnagestatistiken från de olika länderna presenterades. Italien och Spanien har båda tappat hela 20 % mellan år 2012 och Italien har dessutom tappat många medlemmar, då antalet sjunkit från 44 till 35. Ungern visar kraftig uppgång på grund av att man nu även inkluderat en uppskattning av icke medlemmars tonnage, vilket inte gjordes förra året. Vissa stora varmförzinkningskoncerner med verksamhet i flera länder lämnar de dyra landsföreningarna som t ex Tysklands och Frankrikes föreningar, och är istället med i de länder där både föreningens och deras egen verksamhet är mindre omfattande. Detta ger lägre kostnad men samma tillgång till EGGA:s information och konferenser mm. Flera protesterar nu och efterlyser en gemensam policy. Det ska inte vara tillåtet med denna form av medlemskap, utan avsikten är naturligtvis att man är med i alla landsföreningar där man är verksam. Frankrike har ett aktuellt problem just nu. Man har tappat en stor medlem och föreningens VD har slutat. Även ordföranden fick bytas, då den tidigare ordföranden tillhörde det företag som lämnade föreningen. Summeringen av årets vårmöte inom EGGA var att det tyvärr verkar gå lite dåligt för de flesta, och att konkurrensen från både lågprisländer och från förbelagd tunnplåt är belastande. Samtidigt finns det mycket samlad kunskap och även en ökande vilja till samarbete mellan EGGA:s medlemmar.