Samråd avseende kalkylmodellen för det fasta nätet vad avser Förslag till reviderad hybridmodell och prismetod

Post- och telestyrelsen Emma Närvä Box 5398 102 49 STOCKHOLM prisreglering@pts.se Sidnr 1 (21) Handläggare Per Hemrin Per.Hemrin@teliasonera.com 08-504 522 47 HkJR 133-6/2010 Ert datum Tillhör objekt Er referens 2011-01-25 10-420/2.1.2 Bilaga 1: LRIC-vägval Samråd avseende kalkylmodellen för det fasta nätet vad avser Förslag till reviderad hybridmodell och prismetod TeliaSonera har beretts möjlighet att lämna synpunkter på PTS förslag till reviderad hybridmodell och prismetod för det fasta nätet. Nedan redogör TeliaSonera för ett antal synpunkter på PTS förslag. Sammanfattning Sveriges regering har satt som mål att 90 procent av alla hushåll och företag bör ha tillgång till bredband om minst 100 Mbit/s. Det är ett ambitiöst mål som i första hand ska realiseras genom att marknadens aktörer investerar betydande belopp i infrastruktur för nästa generations accessnät. Införandet av prisreglering av en infrastruktur som till stor del ännu inte är utbyggd, men där det finns tydliga mål från samhället om en omfattande och kapitalintensiv utbyggnad, är en grannlaga uppgift där felaktiga kostnader eller tillämpningar kan ge allvarliga effekter med kraftigt negativa effekter på marknadens vilja och möjlighet att investera som följd. För att undvika en negativ påverkan på fiberutbyggnaden anser TeliaSonera att den prisreglering som implementeras i detta arbete måste: - Ge operatörer som investerar möjlighet till en solid avkastning - Baseras på kostnadsantaganden som motsvarar de faktiska kostnaderna för att anlägga ny infrastruktur - Möjliggöra en differentiering av priset för fiber mellan olika användning och användare så att en hög beläggning av nätet kan uppnås - Skapa incitament för utbyggnad av fiber genom att beakta prisregleringen av kopparnätet eftersom befintlig koppar är en viktig konkurrent till fibern - Ge utrymme för att skapa affärsmodeller som reducerar investeringsrisken och driver penetrationen vid utbyggnad av nätet - Ge den reglerade operatören möjlighet att konkurrera med andra nätägare såsom kabel-, fiber- och mobiloperatörer på lika villkor - Undvika att skapa eller förlänga regulatorisk osäkerhet TeliaSonera ser i samrådsdokumentet ett antal områden där PTS har beaktat delar av ovanstående punkter. Däremot finns det fortfarande ett antal allvarliga brister i framförallt hybridmodell och även i den prismetod som föreslås. Genom att exkludera sträckan väg-till-hus ur kostnadsstrukturen befäster PTS ett pris för koppartillträde som försvårar utbyggnad av modern accessinfrastruktur. Organisationsuppgifter Besöks- och postadress Kontaktinformation TeliaSonera AB Tel vx: 90 100 Stab Juridik, Regulatoriska frågor Vitsandsgatan 9 Fax: 08-568 394 06 123 86 FARSTA www.teliasonera.com Säte: Stockholm FARSTA Org.nr: 556 103-4249

2 (21) Ett reglerat kopparpris som inte återspeglar hela investeringskostnaden för nätet kommer att dra ner operatörers betalningsvilja för fiber och begränsar därmed möjligheterna till utbyggnad av ny accessinfrastruktur. PTS befäster och förlänger även den regulatoriska osäkerhet som råder genom denna åtgärd. Regleringen i nuvarande skick gör även att fiber inte kommer att byggas i stora delar av landet eftersom fiberpriset i vissa delar av landet kommer att vara långt under priset på koppar, medan det i andra delar blir så högt att ingen operatör kommer att kunna bygga slutkundstjänster som det finns betalningsvilja för. Kalkylen och prismetoden tillåter heller inte flexibilitet för att få rätt relation mellan de olika accessprodukterna för att skapa mesta möjliga beläggning i nätet och därmed minska kostnad för alla användare av nätet, såväl koppar som fiber. En allvarlig brist i modellen är att flera antaganden är direkt inkonsistenta med varandra och leder till kostnader som gör att varken TeliaSonera eller andra aktörer på fibermarknaden kommer att ha möjlighet att bygga ut ny infrastruktur. - LRIC-modellen bygger på storskalig utbyggnad och PTS har valt att hela modellen ska reflektera fiberutbyggnad men i WACC antas en selektiv utbyggnad - Vid fastslagning av WACC antas selektiv utbyggnad men vid grävkostnader antas storskalig utbyggnad - Väg-till-hus exkluderas från hela modellen på grund av att engångsavgifter erläggs vid nyanläggning av fiber. Däremot det faktum att engångsavgifter leder till lägre beläggning bortses ifrån och full beläggning (som om engångsavgifter inte fanns) används i modellen - Hög grad av samförläggning antas men inga kostnader för att hantera komplexiteten ingår i modellen TeliaSonera anser även att den nuvarande kalkylmodellen kraftigt underskattar anläggningskostnaderna för ett nät vilket gör utbyggnad av fiber till en olönsam investering. - Samförläggning långt utöver vad som är idag möjligt eftersom aktörer man samförlägger med i flera fall driver konkurrerande verksamhet - Kostnad för grävning som är långt under det som TeliaSonera kan upphandla idag - Kostnaden av aktiv utrustning i PTS modell är fortfarande lägre än vad TeliaSonera kan överhuvudtaget hitta på marknaden idag - FA kostnader blir också fel eftersom PTS anser bl.a. att lönekostnader (per anställd) har minskat med över 20% från deras egen uppskattning i LRIC 7.1 TeliaSonera hoppas på att PTS beaktar synpunkterna i detta samrådssvar och korrigerar kalkyl och prismetod. TeliaSonera hoppas på fortsatt konstruktiv dialog för att skapa bästa möjliga modell som möjliggör att regeringens bredbandsmål uppfylls och att Sverige kan behålla sin plats som en ledande IT-nation.

3 (21) Prisreglering och utbyggnad av fiber En hög användning av IT och Internet är bra för Sverige både vad gäller tillväxt, konkurrenskraft och innovationsförmåga. Sveriges regering har därför som mål att Sverige ska ha bredband i världsklass med målet att år 2020 bör 90 procent av alla hushåll och företag ha tillgång till bredband om minst 100 Mbit/s 1. På europanivå har EU-kommissionen konstaterat att utvecklingen av mycket snabba bredbandstjänster är nyckeln till att skapa tillväxt och uppnå målen för 2020- strategin 2. PTS skriver i rapporten Bred och långsiktig analys för området elektronisk kommunikation att Utbyggnaden av en nationell fiberinfrastruktur skiljer sig från tidigare investeringar då det handlar om stora investeringar som ska göras inom en kortare tidsperiod och där efterfrågan på och betalningsviljan för framtidens nya tjänster är osäker. På en fungerande marknad med konkurrens vill en potentiell investerare ha en högre avkastning på investeringen för att kompensera för en högre risk. Detta gör att nuvarande kostnadsorienterade prisregleringsmodeller kan behöva förändras och anpassas till investeringar i fiberbaserad infrastruktur 3. TeliaSonera instämmer i PTS slutsats. TeliaSonera anser att det är viktigt att i prisregleringen göra skillnad på hanteringen av ny fiberinfrastruktur som till stor del ännu inte är byggd och befintlig kopparinfrastruktur. Såväl det reglerade priset för respektive sorts infrastruktur samt relationen mellan dem är viktig för att uppnå en bred utbyggnad av ny infrastruktur och samtidigt en konkurrenskraftig befintlig infrastruktur. För att en omfattande och kapitalintensiv utbyggnad av ny accessinfrastruktur ska kunna förverkligas på en marknad med konkurrens från flera infrastrukturer (befintliga eller under utbyggnad) såsom koppar, koax och LTE krävs det möjlighet att uppnå en avkastning som kompenserar för såväl investeringsrisken som lägre beläggning samt ett utrymme att skapa nya affärsmodeller med möjligheter till bland annat prisdifferentiering, riskdelning och incitamentsrabatter. Affärsmodellerna inklusive prissättningen behöver kunna variera och anpassas till exempelvis lokala förhållanden. Eftersom reglering, och i synnerhet prisreglering, alltid innebär en begränsning i flexibilitet har TeliaSonera och andra argumenterat för vikten av att inte tillämpa en prisreglering under åtminstone utbyggnadsfasen av en ny infrastruktur. Givet den nu ålagda prisregleringen av tillträde till fiber i accessnät är det därför extra viktigt att tillämpningen av prisregleringen har utgångspunkten att inte innebära ett hinder för en omfattande utbyggnad av fiberinfrastruktur i hela Sverige. Detta ställer krav på att kostnaderna i modellen är korrekt beräknade men även på att prisregleringen inte förhindrar flexibilitet vad gäller utformning av produkter, differentiering av priser, användning av rabatter etc. För att målen om 1 Regeringens bredbandsstrategi 2 Kommissionens NGA rekommendation 3 PTS, Bred och långsiktig analys för området elektronisk kommunikation, sid 98 http://www.pts.se/upload/rapporter/tele/2009/pts-er-2009-2-rubla2.pdf,

4 (21) en utbyggnad av nästa generations nät ska kunna realiseras behöver prisregleringen i så stor utsträckning som möjligt ge samma möjlighet att utforma affärsmodeller som skulle ha gällt på en marknad utan prisreglering. Nedan beskrivs fyra områden som TeliaSonera anser är särskilt viktiga att beakta för att regleringen inte ska hindra en framgångsrik fiberutbyggnad i Sverige. Kostnaden för utbyggnad måste vara korrekt och realistisk Kostnaderna som ligger till grund för att beräkna det kostnadsorienterade priset ska vara framåtriktade och motsvara kostnaden som en effektiv operatör har för att bygga och driva ett nät. För att det ska finnas incitament att investera i ny infrastruktur är det avgörande att det går att uppnå en acceptabel lönsamhet. Sålunda måste grundläggande antaganden om såväl kostnader för anläggning av infrastruktur som antalet kunder som ansluter sig vara realistiska, d.v.s. vara möjliga för en effektiv operatör att uppnå givet nuvarande och kommande konkurrenssituationer. Vad gäller kostnader och volymer i hybridmodellen kommenterar TeliaSonera dessa i det avslutande kapitlet i samrådssvaret. För att kostnadsresultatet ska bli realistiskt och därmed möjliggöra en utbyggnad av ny fiberinfrastruktur är det dock inte bara själva kostnaden som sådan som måste vara korrekt utan det är även nödvändigt att tillämpa ett konsekvent angreppssätt vad gäller olika parametrar i modellen som sinsemellan har en koppling. TeliaSonera vill framförallt lyfta fram kopplingen mellan avkastningskrav, anslutningsgrad och engångsavgift som har en betydande påverkan på kostnaden för accessnätet. Med användandet av dagens hybridmodell finns det finns enligt TeliaSonera två huvudsakliga alternativa angreppssätt vid bedömningen av dessa parametrar (se bifogad bild i bilaga 1). I det första alternativet antas en storskalig utbyggnad av ett accessnät med en hög beläggningsgrad. Denna utbyggnad är förenlig med betydande risker vilket i enlighet med kommissionens rekommendation innebär att en hög WACC/Kalkylränta ska tillämpas för accessnätet. Detta skulle ge incitament för utbyggnad av fiberinfrastruktur men riskera att leda till kopparpriser som inte är konkurrenskraftiga mot andra infrastrukturer. För att uppnå både utbyggnad av fiber och ett konkurrenskraftigt kopparpris skulle därför en prismodell som sänker kopparpriset behöva tillämpas. Det andra alternativet är att anta en selektiv utbyggnad där nätet byggs utifrån efterfrågan och den kundunika delen av accessen anläggs först efter en beställning och erlagd engångsavgift från tjänsteleverantörer. I detta alternativ är totalrisken och därmed WACC/kalkylräntan lägre vilket ger ett konkurrenskraftigt kopparpris men ett fiberpris som är för lågt för att det ska finnas incitament för en fiberutbyggnad. För att möjliggöra en utbyggnad av fiber behövs därför en prismetod som justerar priset för den låga fiberbeläggningen. Den låga fiberbeläggningen är en konsekvens av att det inte går att uppnå en hög beläggning och samtidigt tillämpa en selektiv utbyggnad med engångsavgift. I den nuvarande hybridmodellen antas ett nät med i närmaste 100 procent anslutningsgrad i villaområden. Samtidigt har PTS fastslagit att avkastningskravet i modellen (WACC) inte ska inkludera något specifikt påslag för den risk som investeringen i ett nytt accessnät innebär. Detta med argumentationen att

5 (21) TeliaSonera inte anlägger ett helt nät till alla kunder oavsett efterfrågan. Modellen innehåller sålunda ett antagande om risk som förutsätter selektiv utbyggnad i takt med att efterfrågan ökar men en beläggningsgrad som förutsätter fullskalig utbyggnad utan engångsavgifter. Genom en inkonsistent hantering av parametrar i modellen (låg risk, hög belägningsgrad) uppnås en kostnadsnivå i modellen som är lägre än vad som är möjligt att uppnå i praktiken och därmed hindras investeringar i nästa generations accessnät. EU kommissionären Neelie Kroes poängterade den 10 februari 2011 i ett tal på Fibre to the Home Council Europe Conference betydelsen av att regleringen av fiber ger en möjlighet till en solid avkastning. First, in setting cost-oriented prices for third-party network access, regulators will have to take investment risk fully into account by means of a risk premium. That would mean regulated firms could continue making attractive margins and earn very solid returns on capital invested. PTS har trots detta slagit fast att TeliaSoneras nuvarande utbyggnadsstrategi innebär att det inte finns något behov av en riskpremie för fiberinvesteringar. För att uppnå en korrekt kostnadsnivå är det därför nödvändigt att justera kostnadsberäkningen med hänsyn tagen till en lägre anslutningsgrad. Utan en sådan justering kommer kostnaden, och därmed priset, att hamna på en nivå som är lägre än den kostnad en effektiv operatör skulle ha. Därmed finns ingen möjlighet att uppnå en solid avkastning vilket är en förutsättning för att investeringar i fiber ska kunna göras av såväl TeliaSonera som av andra operatörer. TeliaSonera återkommer till hur en prismetod som tar hänsyn till den låga beläggningen för fiber kan utformas. Differentiering av priset är en nyckelfaktor för en bred utbyggnad Accessnät karakteriseras av kraftiga täthetsfördelar, dvs. ju fler anslutna kunder inom ett givet område desto lägre styckkostnad. För att kunna uppnå en kostnadsnivå som är konkurrenskraftig är det därför avgörande att kunna uppnå en så hög anslutningsnivå som möjligt. Eftersom användningen av en fiberaccess varierar kraftigt mellan exempelvis en stor arbetsplats och ett enfamiljshus så varierar även betalningsviljan för accessen. Om möjligheten till prisdifferentiering begränsas så kommer kunder med relativt låg användning inte kunna ansluta sig till nätet medan de med hög användning inte kommer att bära en tillräckligt stor del av kostnaden för nätet. Detta leder till att boendeform kommer att bli utslagsgivande för möjligheten att delta i det framtida e-samhället samt att regeringens bredbandsstrategi inte blir uppfylld. Möjlighet till differentiering utifrån användning men även utifrån geografiska förhållanden är därför nödvändiga för en bred fiberutbyggnad. Att fördela kostnader utifrån användning är en av grundprinciperna i hybridmodellen. I corenätet har kapacitet varit den huvudsakliga kostnadfördelaren medan kostnaderna i accessnätet har fördelats utifrån antal abonnemang i form av hushåll eller företagsanvändare. När hybridmodellen inkluderar både koppar och fiberaccesser vars kapabilitet skiljer sig väsentligt åt är det extra viktigt att hitta lämpliga fördelningsnyckar såväl mellan de två olika infrastrukturerna som mellan olika former av användning av respektive infrastruktur.

6 (21) Möjlighet att hantera osäker efterfrågan Som PTS konstaterade i rapporten bred och långsiktig analys för området elektronisk kommunikation omges investeringar i nästa generations infrastruktur av osäkerhet både kring anslutningsgrad och hur mycket intäkter som varje access kommer att generera. För att ge möjlighet till investeringar behöver därför regleringen ge nätägaren utrymme att använda instrument för att uppnå en rimlig risknivå. Detta kan exempelvis ske genom att ge rabatter till tjänsteleverantörer som genom att välja längre bindningstider delar risken med nätbyggaren eller genom rabatter som stimulerar tjänsteleverantörer att driva upp anslutningsgraden. Priset på fiber i relation till priset på koppar och andra infrastrukturer En slutkunds vilja att ansluta sig till nästa generations nät beror på den upplevda nyttan och priset för accessen i förhållande till nyttan och priset för andra accessformer. Priset för fiber i grossist- respektive slutkundsledet kan därför inte avvika prismässigt från övriga accessformer mer än den extra nytta den tillför. Detta sätter exempelvis en ram för i vilken utsträckning som differentierade priser för fiber kan tillämpas i olika dela av landet. Eftersom tillträde till både koppar och fiber är prisreglerade blir relationen mellan dessa tillträden en viktig aspekt av prisregleringen. Ett lägre kopparpris kommer att dra ned betalningsviljan för fiber och kommer därmed att begränsa möjligheterna till utbyggnad. Ett fiberpris som understiger kopparpriset kommer att göra investeringar i fiber till en olönsam grossistaffär. En korrekt kostnadsnivå och rimlig prisrelation mellan koppar och fiber blir därför nödvändig för att skapa incitament till utbyggnad av fiber. Prisreglering och konkurrens Till skillnad från koppar så bygger flera aktörer accessnät baserade på fiber. PTS torde ha närmare information om hur många, men TeliaSonera noterar att PTS i sin rapport Bredbandskartläggning 2009 (s. 42) identifierade så många som 240 ägare av fiberbaserade nät, av vilka ca 60 procent hade rapporterat att de hade byggt nya nät under det senaste året. Därutöver byggs och uppgraderas kabeloch mobilnät med allt högre överföringskapaciteter. Skanova möter idag konkurrens på grossistmarknaden från i första hand stadsnät som bygger fiber medan Telia som tjänsteleverantör möter konkurrens från operatörer på alla plattformar i slutkundsledet, inte minst som en följd av att bredbands- och TVmarknaderna blir allt mer integrerade. Prisregleringen måste därför utformas så att den inte begränsar Skanovas respektive Telias möjligheter att kunna konkurrera på grossist- respektive slutkundsmarknaden med andra oreglerade nätägare/operatörer genom exempelvis differentiering av priser och användning av rabattsystem. En prisreglering som innebär eller riskerar att innebära ett konkurrenshinder för Skanova skulle vara ett allvarligt misslyckande. Det vilar följaktligen ett mycket stort ansvar på PTS vid utformningen av prisregleringen att upprätthålla konkurrensen. En prisreglering som motverkar effektiv konkurrens skulle också motverka syftena i konkurrenslagen (se 1 kap. 1 ).

7 (21) Utbyggnaden av nästa generations nät har inneburit en ökad nivå av konkurrens mellan olika nätägare. Det är därför viktigt att PTS säkerställer att den prisreglering som implementeras stödjer en fortsatt utveckling mot mer infrastrukturkonkurrens och därmed mindre behov av reglering på marknaden. Vid implementeringen av prisregleringen måste därför säkerställas att de priser som regleringen indirekt fastställer inte riskerar att slå undan alternativa aktörer på marknaden, men även att det finns tydliga incitament för operatörer att köpa allt mindre förädlade tillträden. Flexibilitet i prissättningen av accesser I den nuvarande prismetoden anges att SMP-operatörens genomsnittliga pris per tjänst ska motsvara den genomsnittliga kostnaden per tjänst enligt kalkylmodellen. För att uppnå en konkurrenskraftig kostnad per access i nätet är det avgörande att ha en hög beläggning i nätet så att gemensamma kostnader fördelas på så många accesser som möjligt. Det är därför viktigt att ha ett erbjudande på såväl grossist- som slutkundsnivå som gör att så många kunder som möjligt ansluter sig till nätet. Beroende på kundens användning av tjänsten varierar även betalningsviljan för accessen. En triple-play kund har exempelvis större betalningsvilja än en kund som bara efterfrågar fast telefoni. Utifrån den tilltagande konkurrensen från mobiltelefoni så är det exempelvis inte längre möjligt att ta ut ett pris för en telefoniaccess som motsvarar hela kostnaden för accessen. Så länge som priset är större än den rörliga kostnaden för accessen kommer dock kunden att bidra till att täcka en andel av de gemensamma kostnaderna för accessnätet vilket gynnar samtliga kunder (koppar- och fiberaccess) i nätet. Problemet med fördelning av gemensamma kostnader och samhällsekonomisk effektivitet är ett välkänt problem inom reglering. Den kanske mest accepterade lösningen är en så kallad Ramsey prissättning där den samhällsekonomiska effektiviteten maximeras genom att gemensamma kostnader fördelas utifrån priskänsligheten för olika produkter. TelaSonera anser att en möjlighet till prisdifferentiering av olika accessprodukter utifrån deras användning överensstämmer med tanken bakom Ramsey prissättningen. Prisdifferentieringen är ett resultat av att gemensamma kostnader fördelas utifrån priskänsligheten för respektive produkt (oreglerade och reglerade produkter). Ur ett konsumentperspektiv förefaller det dessutom som en mer rättvis fördelning än den nuvarande eftersom mer avancerade produkter kommer att bära en större del av kostnaden. Det är därför viktigt att prismetoden ger en möjlighet att tillämpa en differentierad prissättning av accesser utifrån deras användning. Genom att exempelvis ta ut ett lägre pris för en telefoniaccess (som bara kan användas för telefoni) än för en hel ledning kommer nyttjandet av nätet att öka vilket ger en lägre genomsnittlig styckkostnad per access. Prisdifferentieringen gynnar sålunda både de som köper den oreglerade telefoniprodukten och de som köper fiber eller hel ledning.

8 (21) Sammantaget ska prissättningen av alla accessprodukterna vara inom kostnadsramen för accessnätet. TeliaSonera anser därför att prismetoden ska ändras så att möjligheten till prisdifferentiering inte begränsas till en tjänst utan gäller mellan olika accessprodukter så länge som det genomsnittliga priset för de relevanta accessprodukterna är inom kostnadsramen. PTS frågeställningar i samrådet gällande tillträde till fiber 9-11) Prisdifferentiering FTTB På marknaden för flerfamiljsbostäder finns det idag en betydande konkurrens i såväl grossist- som slutkundsledet. Många fastigheter har idag flera fasta accessformer att välja mellan i form av koax, koppar och fiber (ibland parallella fiber in i fastigheten). Därutöver utgör mobila tjänster ett allt större konkurrenstryck vad gäller såväl telefoni som bredband. På TVmarknaden, som är den andra stora tjänsten som förväntas bära investeringar i nästa generation nät, är kabel-tv-nät helt dominerande. Enligt TeliaSonera finns idag inga skäl för reglering av FTTB och i synnerhet inte prisreglering eftersom den kraftiga konkurrensen på grossist- och slutkundsmarknaden förhindrar en överprissättning. TeliaSonera anser vidare inte att FTTB ingår i den marknad som PTS har definierat för accessnätet och ålagt en prisreglering enligt LRIC-metoden. Denna fråga behandlas för närvarande i förvaltningsrätten i Stockholm. Vid utformningen av en eventuell prisreglering för FTTB är det sålunda viktigt att beakta att den ger TeliaSonera tillräcklig flexibilitet för att kunna konkurrera med större och oreglerade operatörer som använder egen infrastruktur och som kan differentiera sin prissättning. Möjligheten till differentiering av accessprodukter är sålunda en nyckelfaktor utifrån ett konkurrensperspektiv men även utifrån att olika kunders användning av nätet varierar kraftigt. En enhetlig prissättning av fiber oavsett användning skulle effektivt utestänga kunder med låg användning och allvarligt undergräva LRICmodellen som bygger på kostnad utslaget på antal hushåll. En differentiering av priset för en access har tidigare skapats genom att operatörer har betalat utifrån antalet hyrda kopparförbindelser. Ett stort flerfamiljshus har exempelvis (indirekt) betalat för 50 ledningar medan ett litet flerfamiljshus har betalat för 10 kopparledningar. Detta trots att den största kostnaden i form av grävning har varit densamma i båda fallen. Hybridmodellen är sålunda uppbyggd på att fördela kostnaderna för accessnätet per hushåll vilket representerats av antalet kopparledningar. När kopparledningarna ersätts av fiberledningar försvinner denna prismekanism eftersom en fiber kan ersätta väldigt många kopparledningar och användas för att förse väldigt många hushåll

9 (21) med tjänster. Behovet av att fördela kostnaderna för nätet på hushållen som använder nätet finns dock kvar. För FTTB till flerfamiljshus anser därför TeliaSonera att kostnadsmodellen i första hand ska beräkna kostnaden per lägenhet och där priset för en FTTB baseras på storleken på det upptagningsområde/hus (i form av antal hushåll) som fibern kan användas för att leverera tjänster till. Vid behov går det att skapa flera FTTB-produkter för att anpassa priset till olika storlekar på hus. Större hus med många kunder och en hög användning kommer därmed i större utsträckning bidra till att täcka gemensamma kostnader vilket ger en möjlighet till en bred utbyggnad. Möjligheten till differentiering måste dock ställas mot komplexiteten i hanteringen av olika produktvarianter. TeliaSonera anser därför att det av prismetoden bör framgå att kostnaden per lägenhet är ett nyckeltal för att följa upp att de produkter som Skanova erbjuder är kostnadsorienterade. Det kan sålunda inte finnas ett krav på att få betala för exakt det antal lägenheter som tjänsteleverantören har anslutit. Detta skulle inte vara praktiskt möjligt eftersom Skanova inte har kontroll över en tjänsteleverantörs antal aktiva kunder. En prisreglering av FTTB som baseras på en kostnad per access eller per meter baserat på det genomsnittliga flerfamiljshuset i Sverige skulle leda till att de relativt stora flerfamiljshus som är fiberanslutna idag betalar ett pris som är baserat på det betydligt mindre genomsnittliga flerfamiljshuset i Sverige, d.v.s. under kostnaden. Om en kostnad per access ska fastställas i modellen bör den därför baseras på det genomsnittliga antalet lägenheter i faktiskt anslutna FTTBhus. Vad gäller FTTB till företag så finns det ingen lika tydlig enhet för att fördela kostnader som antal hushåll. TeliaSonera anser dock att det även för företag kan vara nödvändigt med en differentierad prissättning. Annars finns exempelvis en risk att mindre företag utesluts från en fiberutbyggnad. TeliaSonera avser därför att återkomma i denna fråga. 8) Hänsyn till lägre fiberbeläggning Som tidigare beskrivits anser TeliaSonera att priset för tillträde till fiber och i synnerhet för FTTH måste anpassas utifrån en lägre anslutningsgrad för fiber jämfört med det befintliga kopparnätet. Detta för att antagandena om anslutningsgrad respektive om avkastningskrav ska bli konsistenta. TeliaSonera anser att hänsyn måste tas till detta på grund av det val PTS har gjort vid fastslagning av WACC och att justeringen lämpligen görs i prismetoden. Det kostnadsorienterade priset för FTTH bör utformas så att den ger förutsägbarhet, stabilitet och enkelhet för såväl nätägare som tjänsteleverantörer. TeliaSonera anser därför att: - Samma periodiska avgift bör tillämpas för hela landet. För alla tjänsteleverantörer med ambition att erbjuda tjänster nationellt är det nödvändigt att kunna använda nationella prislistor, kampanjer, etc. i så stor utsträckning som möjligt. En nationell prislista underlättar även

10 (21) möjligheten till en effektiv grossistverksamhet. Det totala antalet aktiva hushåll i förhållande till hur många hustomter som fiber har dragits fram till bör därför användas som ingångsvärde för justeringen. - Kostnad överstigande den periodiska avgiften tas ut som en engångsavgift som därmed varierar beroende av lokala förhållanden (geotyp, geografi, avstånd etc.) - För att skapa stabilitet och förutsägbarhet är det viktigt att det kostnadsorienterade priset inte varierar alltför kraftigt beroende på svängningar i den nationella beläggningsgraden. Priset kan inte heller vara på en sådan nivå inledningsvis att erbjudandet inte är attraktivt för tjänsteleverantörer och därmed inte fungerar på marknaden. Stabilitet i prissättningen och en utjämning över tiden kan skapas genom användningen av en DCF 4 -modell där justeringen för en lägre anslutningsgrad jämnas ut över tiden baserat på en beläggningsprognos över avskrivningstiden. Beläggningsprognosen bör ta sin utgångspunkt i dagens anslutningsgrad och den framtida utvecklingen bör bedömas utifrån dagens affärsmodeller för fiberutbyggnad samt utbyggnadsplaner för konkurrerande fast och mobil infrastruktur. 6) Geografiska kostnadsvariationer TeliaSonera anser att möjligheter till differentiering av priser och affärsmodeller inklusive en geografisk differentiering är en viktig faktor för en bred fiberutbyggnad. En geografisk differentiering tillämpas idag genom exempelvis differentierade engångsavgifter, geografiska prislistor och meterberoende prissättning. Flexibilitet och differentiering ger möjlighet till att anpassa erbjudanden till olika kunder och områden. För att skapa möjligheter till en utbyggnad av fiber är det därför viktigt att en geografisk prisdifferentiering skapar en ökad flexibilitet och inte motsatsen. Om en geografisk differentierad prisreglering innebär en ökad grad av detaljreglering där det nationella priset bryts ned i exakta geografiska kostnader för vissa identifierade områden blir effekten den motsatta. Geografiska kostnadsvariationer är bara en av flera aspekter att beakta vid utbyggnad och prissättning av fiberaccesser. Andra viktiga aspekter att beakta förutom kostnaden i det aktuella området är exempelvis tjänsteleverantörers önskan om en nationell prissättning, prisnivån för LLUB och andra infrastrukturer. Användningen av geotyper är dessutom ett trubbigt instrument för att visa på geografiska kostnadsskillnader och riskerar att ge en felaktig bild av de verkliga skillnaderna. Skillnaderna kan t.ex. vara större inom en geotyp än mellan olika geotyper beroende på hur bl.a. markförhållandena och därigenom förläggningssättet ser ut i olika områden. I en situation med endast ett fåtal områden där fibernätet byggts ut och som kanske inte är representativa för geotypen som helhet riskerar detta att få stor betydelse. 4 Discounted Cash Flow. En modell som beräknar det diskonterade värdet av framtida betalningsströmmar. Modellen kan användas för att jämna ut kostnaden över tiden baserat på framtida utveckling av exempelvis användning av nätet.

11 (21) Dessutom visar kostnadsresultatet i hybridmodellen att kostnaden i vissa områden hamnar väsentligt under kostnaden för LLUB medan det hamnar över priset för många slutkundsprodukter i andra områden. En prissättning som direkt baserades på det geografiska kostnadsresultatet skulle förutom en minskad möjlighet till flexibilitet medföra flera negativa konsekvenser. - För det första skulle grossistpriset i vissa områden vara så högt att det inte skulle gå att sälja accesser till den nivån. TeliaSonera skulle därmed inte kunna få ut det genomsnittliga kostnadsorienterade priset - I andra områden där kostnaden är under LLUB och kraftigt under rådande grossistpriser för fiber skulle vare sig TeliaSonera eller någon annan ha incitament att bygga fiber. Såväl fiberutbyggnaden som möjligheten till en allt större infrastrukturkonkurrens skulle därmed påverkas mycket negativt Enligt skyldighetsbeslutet ska TeliaSonera vid prissättning av optisk fiber beakta eventuell förekomst av väsentliga kostnadsskillnader i olika geografiska anslutningsområden. Detta kan enligt TeliaSonera inte tolkas som att det ska finnas en direkt koppling mellan kostnadsresultatet för vissa geografiska områden i hybridmodellen och TeliaSoneras prissättning. TeliaSonera anser därför att en geografisk differentierad prisreglering ska ses som en ökad flexibilitet för att möjliggöra en utbyggnad av fiberaccessnät. Hybridmodellen ska användas som ett verktyg för att säkerställa att avsaknaden av differentierade priser inte skadar utvecklingen mot en långsiktigt hållbar konkurrens. 7) Rabatter Användningen av rabatter är ett viktigt instrument för en nätägare att använda för att ge incitament till tjänsteleverantörer att öka försäljningen och därmed sänka nätägarens genomsnittliga kostnader. Det är även ett sätt för nätägaren att minska risken med investeringen och därmed sänka kostnaden för risk. Att skapa incitament för tjänsteleverantörer är en avgörande faktor för att höja anslutningsgraden i det fiberaccessnät som är under utbyggnad. En hög anslutningsgrad är direkt avgörande för att uppnå en kostnadsnivå per access som är konkurrenskraftig mot konkurrerande plattformar. Nivån på rabatten måste därför kunna sättas på en nivå som ger tillräckliga incitament och därmed får avsedd effekt. Detta stöds även av Kommissionen som i en kommentar till NGA rekommendationen ger uttryck för möjligheten till en signifikant flexibilitet i prissättningen: Second, the NGA Recommendation allows regulated firms significant price flexibility when deploy Fibre to the Home (FTTH). In particular the Recommendation allows setting lower access prices to the unbundled fibre loop in return for up-front long-term or volume commitments. TeliaSonera anser därför att det ska finnas en flexibilitet i utformningen av olika rabattsystem för att kunna anpassa affärsmodeller utifrån marknadens utveckling

12 (21) och exempelvis produktmässiga eller geografiska variationer. TeliaSonera anser därför att prismetoden inte bör inkludera preciseringar om utformning av rabattsystem. Konkurrenslagen ger tillräckliga ramar för hur icke-diskriminerande rabatter kan utformas. PTS frågeställningar i samrådet gällande tillträde till bitström och kapacitet 5) Flexibilitet i prissättningen av bitströmprodukten I takt med den allt högre graden av konkurrens från andra infrastrukturer såsom koax, fiber och mobila lösningar ökar behovet av att anpassa prissättning utifrån konkurrensen på marknaden. En exakt prisreglering av specifika tjänster utgör en kraftig begränsning av en operatörs möjlighet att anpassa sitt erbjudande på såväl grossist- som slutkundsmarknaden. TeliaSonera anser därför att en utveckling mot en prisreglering som ger den reglerade operatören större flexibilitet i den exakta fördelningen av kostnader mellan produkter är nödvändig för att begränsa den snedvridning av konkurrensen mellan reglerade och icke-reglerade plattformar som regleringen ger upphov till. TeliaSonera stödjer sålunda förslaget i samrådet som innebär en ökad flexibilitet i prissättningen mellan olika grossistprodukter. 4) Ekonomisk utrymme TeliaSonera delar PTS grundläggande regleringsstrategi att allteftersom fler operatörer levererar konkurrerande tjänster på egen infrastruktur eller genom att köpa tillträde till passiv infrastruktur ska regleringen av mer förädlade tjänster rullas tillbaka. När reglering inte längre är nödvändig för att konsumenter ska få tillgång till tjänster till konkurrenskraftiga priser ska regleringen dras tillbaka. Det är viktigt att regleringen tydligt stödjer denna strategi. Inte bara genom att friskförklara vissa marknader eller lätta på vissa skyldigheter utan även genom att den faktiskt tillämpade regleringen förbereder marknaden på denna utveckling. Det ekonomiska utrymmet mellan LLUB och bitström är ett exempel på detta. PTS har konstaterat att det i nuläget finns ett behov av reglering av bitströmprodukten men eftersom det finns möjligheter att leverera tjänster genom egen infrastruktur eller genom ett passivt tillträde ska regleringen stödja en framtida avreglering av denna marknad. Operatörer erbjuder idag såväl bredbands som TV- och telefonitjänster över flera olika infrastrukturer såsom koax, fiber, mobil, satellit och marknät. Dessutom köper operatörer passiva tillträden baserade på fiber från ett flertal olika nätägare och baserade på koppar från Skanova. Det finns idag i många bostäder flera parallella fasta infrastrukturer och ett antal trådlösa alternativ. Behovet av en reglering av förädlade tjänster blir därför allt mindre. Det är därför viktigt att PTS bibehåller det ekonomiska utrymmet på en nivå som ger marknaden tydliga incitament i linje med PTS regleringsstrategi. Över tiden, i takt med att behovet av att reglera förädlade produkter minskar, bör incitamenten snarare öka än minska.

13 (21) TeliaSonera ställer sig därför frågande till PTS tanke att hålla fast vid ett särskilt belopp som ekonomiskt utrymme när man i den tidigare samrådda prismetoden för bitström räknade fram en procentsats som skulle gälla som ekonomiskt utrymme. Om denna metod med procentsats ska ändras anser TeliaSonera att en ny beräkning och ett nytt samråd om det ekonomiska utrymmet är nödvändigt. PTS frågeställningar i samrådet gällande samtrafik 2-3) Övergångstrappa och övergången till kommissionens rekommendation om terminering TeliaSonera vidhåller sin inställning från samrådet avseende LRIC-föreskriften att en ny analys av telefonimarknaden måste genomföras innan en ny regleringsmodell för samtrafik införs. TeliaSonera stödjer därför PTS förslag att tillsvidare behålla den nuvarande övergångstrappan i prismetoden. Beslutet om när, om och hur kommissionens rekommendation avseende termineringsavgiften för det fasta nätet ska införas bör vänta till dess telefonimarknaden har analyserats som helhet i samband med nästa generations marknadsöversyn. TeliaSonera anser vidare att den beräknade termineringskostnaden enligt kommissionens rekommendation inte är korrekt beräknad och förefaller att avvika kraftigt från motsvarande beräkningar som gjorts i andra länder i Europa. Eftersom PTS enligt förslaget inte planerar att implementera rekommendationen förrän 2013 föreslår därför TeliaSonera att beräkningen skjuts fram till dess att det finns en mer harmoniserad syn på beräkningsprinciper inom EU. Annars kommer syftet med kommissionens rekommendation inte att uppfyllas. TeliaSonera vill dock ändå lämna följande kommentarer till beräkningen. PTS har i modellen gjort en mycket restriktiv tolkning av vad som ska ingå vid beräkning av termineringspriser baserat på pure-lric. TeliaSonera anser att PTS är alltför restriktiva och inte tar med delar som också rimligen bör ingå. I beräkningen av särkostnaden bör inte bara Media Gateways inkluderas utan även Session Border Controller samt IMS Core. För dessa nätelement bör såväl capex som opex inkluderas i kalkylen. Andra delar/funktioner som bör inkluderas är t.ex. - DSLAM/MSAN : Processor : Traffic related POTS, - DSLAM/MSAN : Processor : Traffic related xdsl, - TDM Gateway : Media Gateway : Distribution, - Trafikstyrning NAT/DNS* - IP-kort - Bandbredd (inkl TP-E) - Driftstödsystem, OSIX - Fraudsystem - Prober på operatörslänkar - Planeringsverktyg/system - Kryptering (Specifika funktioner för IP-nät) - Avlyssning (Specifika funktioner för IP-nät) - Licenser mjukvara - VPB-kort omvandling samplingsfrekvenser - Codec - VPN-lösningar (för att skydda nätet) - Operatörskundtjänst

14 (21) - Kundstödsystem - Avräkning/billing Fördelning av kostnader för samtrafik I PTS utkast till prismetod (avsnitt 3) anges att SMP-operatören bör ges flexibilitet i sin prissättning. För samtrafik anges (i avsnitt 4) ytterligare principer vad avser bl.a. metro- och regionsegment samt hög- respektive lågtrafik, vilka i huvudsak har förts över från tidigare versioner av prismetoden. TeliaSonera anser att nämnda begränsningar i prissättningsflexibiltet bör tas bort. Orsaken är att nämnda principer i avsnitt 4 avspeglar förhållanden som sannolikt kommer att förändras under de närmaste åren. Vi förutser t.ex. att antalet samtrafikområden kommer att reduceras kraftigt samt att anslutning på lokal nivå tas bort, varvid såväl lokal- som metro/regionsegment kan komma att utgå. Vidare är slutkundspriser idag i stor utsträckning desamma vid hög- resp. lågtrafik. Sammantaget ser vi en utveckling av samtrafikpriser i det fasta nätet som strukturmässigt går mot den som idag gäller för mobila nät. Det vore enligt TeliaSoneras mening olyckligt att i prismetoden lägga in hinder för en sådan utveckling. Kostnader i modellen Kostnad för anläggning av accessnät För att skapa korrekta investeringssignaler är det nödvändigt att kostnadsantaganden i modellen är korrekta och möjliga att uppnå för en effektiv operatör som kan operera i dagens miljö. Kostnaderna i modellen ska motsvara den kostnad en effektiv operatör har för att bygga och driva ett nät idag. Den viktigaste kostnaden i modellen är kostnaden för att anlägga accessnätet. Den anläggningskostnad som används i modellen är enligt TeliaSonera väsentligt lägre än vad en operatör kan uppnå idag. Detta visar sig även i den jämförelserapport som PTS gjort där kostnaden i BU-modellen jämförs med kostnaden i TD-modellen. Skillnaden mellan modellerna har sin grund i flera faktorer som gemensamt påverkar den totala anläggningskostnaden. Samförläggning För det första antar modellen enligt TeliaSonera en orimligt hög andel samförläggning. Modellen utgår ifrån att närmare halva accessnätet kan anläggas i samma schakt som annan infrastruktur. TeliaSonera anser att detta är ett orimligt antagande och PTS har inte presenterat någon form av stöd för antagandet. Samförläggning reducerar givetvis kostnaderna, men är i realiteten mycket svår att få tillstånd för en nationell SMP-operatör. Sannolikt har lokala konkurrenter som stadsnätsoperatörer betydligt större möjligheter att kunna samförlägga då ofta energi och VA finns inom samma organisation som stadsnätet och ses därför inte som konkurrenter. I modellen måste hänsyn tas till de kostnader och problem

15 (21) som är förknippade med att de facto kunna samförlägga med andra och andelen samförläggning reduceras till vad som är faktiskt möjligt för en operatör som TeliaSonera. TeliaSonera har utnyttjat samförläggning i de fall som varit möjligt och där det haft en positiv inverkan på totalkostnaden, dvs. den andel samförläggning som TeliaSonera angivit är den som faktiskt och ekonomiskt varit möjlig. Även om konkurrenssituationen var neutral skulle det för att komma i närheten av en samförläggning på 50 procent krävas omfattande arbete med att knyta till sig partners, förhandlingar, etc. Därutöver krävs det extra anläggningsarbete vid samförläggning eftersom olika infrastrukturer ligger på olika djup. Därför kan det vara nödvändigt att exempelvis bygga terrasser vid samförläggning med fjärrvärme. Återigen är detta en inkonsistens i modellen eftersom ingen av dessa kostnader är med i modellen trots den mycket högt tilltagna graden av samförläggning. TeliaSonera anser att en samförläggning på 15 procent inom tätort och 4 procent utanför tätort är ett rimligt antagande i modellen. För en jämförelse kan sägas att för det fibernät som nu nyanläggs av TeliaSonera är andelen samförläggning endast procent inom och procent utanför tätort. Val av förläggningsmetod En annan viktig faktor för den totala anläggningskostnaden är valet av anläggningsmetod. I modellen används flera sorters anläggningsmetoder såsom grävning, plöjning, stolplinjer, etc. Kostnaden skiljer sig väsentligt åt mellan metoderna vilket gör valet av anläggningsmetod avgörande för den totala kostnaden. I modellen används cirka 15 procent stolplinjer vid anläggning av det fiberbaserade accessnätet. TeliaSonera anser att denna nivå är kraftigt överdriven och ifrågasätter huruvida stolplinjer överhuvudtaget ska användas i en framåtblickande kostnadsmodell. TeliaSoneras bedömning är att ingen operatör idag anlägger storskaliga accessnät med nya stolplinjer. Eftersom stolplinjer är den klart billigaste anläggningsformen kommer prisregleringen därmed hindra operatörer att anlägga accessnät eftersom de med dagens aktuella anläggningsmetoder inte kan uppnå en så låg kostnad. TeliaSonera anser sålunda att förläggning med stolplinjer inte ska tillämpas i hybridmodellen eller åtminstone begränsas kraftigt. TeliaSonera vill även påpeka att operatörer måste följa markägarens krav vad gäller placering schaktning och återställning. Många gånger innebär detta ogynnsamma centrumlinjer på schakt. Enligt ett aktuellt exempel på återställningskrav innebar ett schakt på 5 kvm ett krav på asfaltering av 150 kvm. Kostnad för olika förläggningsmetoder TeliaSonera har nedan ett antal synpunkter på hur PTS beräknat kostnaderna för de olika förläggningsmetoderna. Grävning i hård yta TeliaSoneras uppfattning är fortfarande att den angivna kostnaden är för låg, även om bolaget ser positivt på de justeringar som PTS har vidtagit. Tidigare har TeliaSonera redovisat en kostnad på kr per meter i tätort vid grävning i hård

16 (21) yta och kr per meter utanför tätort för den anläggning av fiber som nu sker. PTS minskar dessa kostnader med ca procent med hänvisning till en antagen storskalig utbyggnad samtidigt som PTS vid fastställande av WACC-nivån motiverat beslutet att inte ha någon särskild risk premie för fiber med att TeliaSonera endast gör mycket begränsade och selektivt utvalda investeringar i fiber. Någon storskalighet ser PTS alltså inte i det senare fallet. Som TeliaSonera påpekat är det viktigt att antagandena i modellens olika delar är konsistenta. TeliaSonera anser att kostnaderna för grävning i modellen måste höjas väsentligt till de nivåer TeliaSonera har redovisat för att motsvara de förhållanden som PTS antar vid fastslagning av WACC. Grävning i gräsyta Även avseende grävning i gräsyta är kostnaderna i modellen för låga. Meterkostnaderna i TeliaSoneras entreprenadavtal varierar beroende av geografi, inte beroende av geotyp. Faktorerna avstängning och återställning beror mer på om grävningen sker inom eller utanför tätort. TeliaSonera anser att som ett genomsnitt för samtliga geotyper kan den kostnadsnivå gälla som anges för geotyp 1, dvs. 510 kronor per meter. Plöjning Kostnader för plöjning varierar efter frekvensen av hinder längs vägen. Den angivna kostnaden för detta är för låg. Enligt framtagen Kostnadskatalog mellan Svensk Energi och Skanova är kostnaden kronor per meter (exklusive egen tid för beredning och kostnader för tillkommande arbeten som sprängning, knackning av sten och tjältining och återställning). PTS har antagit 59 kronor oberoende av geografi. TeliaSonera anser att kostnaden för plöjning bör vara minst modellen. kronor per meter i Stolplinjer Som TeliaSonera har påpekat i tidigare avsnitt (Val av förläggningsmetod) bör det överhuvudtaget inte förekomma stolplinjer i en framåtriktad modell men om PTS vill ändå ha med det i begränsad omfattning är det dock viktigt att det sker med rätt antaganden om kostnad. Kostnaden för stolplinjer beror på avståndet mellan och placering av stolparna. En vägs krokighet och antalet korsande vägar spelar stor roll för antalet stolpar. Normalt finns alla stolpar i en stolplinje på en och samma sida av vägen eftersom det finns restriktioner för i vilken utsträckning en kabel får göra intrång på vägbanans utrymme. (Detta gäller även i höjdledd.) Enligt Svensk Energis Kostnadskatalogs projekteringsdel är kostnaden för nybyggnad av en stolplinje från ca 175 000 kronor per kilometer. De i katalogen angivna kostnaderna inkluderar kabel men exkluderar kostnader för markintrång, avverkning/röjning och extra anordningar i samband med kabelkorsningar. PTS uppskattar i modellen kostnaden till 133 000 (i geotyp 1) 93 000 (i geotyp 4) kronor per km. TeliaSonera anser att PTS kostnader är alltför låga och att kostnaderna för etablering av en stolplinje utan kabel i geotyp 4 är ca 175 000 kronor. Inom tätort

17 (21) är det rimligt att räkna med ytterligare 50 100% högre kostnader beroende på höga kostnader för markintrång etc, där 50% gäller vid låg andel stolplinjer och 100% vid en högre. Eventuella anordningar för nedledning av kabel ingår inte i ovan angivna kostnader. Exkluderandet av sträckan väg-till-hus från kostnadsmodellen PTS har i utkastet till hybridmodell inte inkluderat sträckan väg-till-hus i bräkningen av kostnaden för accessnätet. Detta är mycket allvarligt eftersom det leder till flera stora hinder för Sverige att nå regeringens bredbandsmål och bibehålla en position som ett ledande IT-samhälle. Skapar fel incitament för utbyggnad av ny modern accessinfrastruktur Ett av de grundläggande kriterierna för LRIC-metoden som bas för prisreglering är att den ska ge korrekta investeringssignaler i valet mellan att bygga egen infrastruktur eller hyra tillträde till SMP-operatörens nät. Genom att ge förutsättningar för operatörer att etablera egen infrastruktur skapas möjligheter för en långsiktigt hållbar konkurrens samt en förnyelse av accessteknologi. Att exkludera en betydande andel av nätet vid beräkningen av det kostnadsorienterade priset för hyra av en befintlig kopparaccess leder till att det generellt är billigare att hyra tillträde än att etablera egen modern fiberbaserad infrastruktur. Detta eftersom stora delar kostnaden för att bygga accesser inte ingår i priset för den som hyr infrastruktur. Därmed uppnås inte neutrala investeringsincitament och möjligheten att exempelvis bygga ut egen fiberinfrastruktur för att konkurrera med befintlig koppar försvåras väsentligt. Ett fullständigt och korrekt pris på koppar beräknat enligt LRIC-metoden har sålunda en stor effekt på möjligheten för en bred fiberutbyggnad av såväl Skanova som andra nätägare. Skapar ytterligare inkonsistens mellan hybridmodellens parametrar PTS har valt att ha en gemensam modell för befintlig och ny infrastruktur. Därför är det i detta sammanhang oerhört viktigt att skilja på dessa och hitta ett konsistent angreppssätt vad gäller olika parametrar i modellen som sinsemellan har en koppling. - Vid beräkning av kostnadsorienterade priser för ny infrastruktur där hänsyn tas till en lägre beläggningsgrad i totalkostnaden är det rimligt att exkludera en engångsavgift eftersom TeliaSonera antas numera ta ut en sådan av slutkunden. Men man måste i så fall hålla i åtanke att det därmed påverkar beläggningsgraden negativt. - Vid beräkning av kostnadsorienterade priser för befintlig kopparinfrastruktur måste hela kostnaden av accessnätet (inklusive vägtill-hus) ingå eftersom där har ingen engångsavgift erlagts och PTS har därför kunna använda en hög beläggningsgrad i hela modellen I båda ovanstående fall krävs det dock att väg-till-hus ingår i den grundläggande hybridmodellen. Att göra något annat leder till inkonsistens i modellen och en kostnad som är lägre än kostnadsorientering enligt LRIC-metoden. Förstärker och förlänger regulatorisk osäkerhet

18 (21) TeliaSonera vill även poängtera att Kammarrätten i sin dom den 29 juni 2010 slog fast att kostnaderna för den sista delsträckan i accessnätet skulle ingå i 2007 års hybridmodell. I den hybridmodell som nu är på samråd har PTS inte presenterat någon ny utredning eller särskilda överväganden som visar att PTS har haft fog för att vidhålla antagandet att kostnaderna för sista delsträckan av accessnätet inte ska ingå i underlaget. PTS har t.ex. inte gjort någon analys av hur ett sådant antagande påverkar anslutningsgraden utan använder sig av verklig befintlig anslutningsgrad. Detta leder till en fortsatt betydande regulatorisk osäkerhet gällande prisnivån för tillträde till accessnätet. TeliaSonera anser att PTS måste korrigera detta och inkludera även denna del av nätet (väg-till-hus) i hybridmodellen. Antal accesser i modellen Utöver att beräkna kostnaden för att anlägga accessnätet behöver kalkylmodellen bestämma antalet accesser eller hushåll som ska dela på kostnaden. I kalkylmodellen görs därför ett antagande i modellen om antalet hushåll i enrespektive flerfamiljshus som använder Skanovas accessnät. I hybridmodellen beräknas 98 procent av alla slutkunder i enfamiljshus och 64 procent av alla kunder i flerfamiljshus att använda tjänster baserat på Skanovas accessnät. Detta ger totalt knappt 3.3 miljoner hushåll. Enligt TeliaSoneras bedömning verkar denna siffra hög, speciellt i en framåtriktad modell, samt att PTS geografiska fördelning verkar vara felaktig. TeliaSonera önskar träffa PTS i denna fråga för att närmare förstå parametrarna och kunna bidra med uppgifter till beräkningen. FA kostnader Löner PTS har antagit dessa kostnader: Kategori LRIC 7.1 LRIC 8.0 Differens Manager 1 062 500 950 000-11% Administrativ/Support 625 000 475 000-24% Teknik 812 500 620 000-24% TeliaSonera kan konstatera att PTS har sänkt direkta kostnaderna för personal med över 20%. Något som TeliaSonera anser vara helt felaktigt. Bilden nedan, med SCBs lönestatistik, visar på en helt annan situation med istället stigande löner. En sänkning på 24% såsom PTS antar skulle innebära löner i nivå med 2001. Att anta att sänkning av denna dignitet har skett mellan 2009 och 2011 är orimligt.

19 (21) TeliaSonera anser att kostnaderna för löner ska revideras upp jämfört nivåerna i LRIC 7.1. Antal anställda PTS räknar i modellen med ett för lågt antal anställda som arbetar med reglerade produkter. PTS har valt att ha en extremt liten personalstyrka i sin kalkyl: 695 egen personal för nät, 92 för gemensamma funktioner (46 % av totalt 200) och 1783 fälttekniker. I LRIC 7.1 var antalet 882 för nät, 261 för gemensamma funktioner respektive 2638 fälttekniker. TeliaSonera vill särskilt peka på det låga antalet för gemensamma funktioner. Vår uppfattning är att den personalkategorin inte minskar då ett nytt nät anläggs. Några exempel: Antalet kunder är detsamma, antalet reglerade produkter är betydligt fler och kraven på stödsystemsutveckling ökar. TeliaSonera anser därför att antalet anställda som arbetar med reglerade produkter i modellen snarast bör öka eller åtminstone ligga kvar på samma nivå som i LRIC 7.1. Fördelning av Commercial non-network kostnader till reglerat vs ej reglerat Av grossistspecifika kostnader har PTS fördelat 54 % till ej reglerad wholesale. Procentsatsen är inte ändrad trots att ett större antal produkter nu har blivit reglerade. På Skanova är nära 100 % av denna typ av kostnader hänförliga till den reglerade marknaden och de krav PTS ställer. Kostnader för stödsystem PTS förutsätter en effektiv operatör med ett helt nytt nät. Rimligtvis bör en sådan ha helt nya och effektiva stödsystem och därmed också stora kostnader för utveckling och implementering av sådana. Till detta kommer PTS krav på bland annat insyn vilket också genererar merkostnader. Exempelvis kommer bara PTS krav på nyckeltalsredovisning inom NIT att generera en extern utvecklingskostnad

20 (21) på för TeliaSonera. TeliaSonera kan inte se hur detta har beaktats i modellen. Två kopparpar med samtidig leverans PTS har i sin kalkyl tagit fram ett lägre leveranspris per access vid samtidig leverans av två kopparpar till en slutkundsadress. TeliaSonera anser dock att sådan leverans även fortsättningsvis ska prissättas lika med leverans av två enskilda kopparaccesser. Motivet är att våra entreprenörer redan idag, i priserna för leveransuppdrag, har kalkylerat med att teknikern i genomsnitt gör flera leveranser på ett uppdrag. Om vi då kräver lägre pris av våra entreprenörer för samtidig leverans av två kopparaccesser enligt PTS modell, kommer det att medföra högre pris när entreprenörerna bara ska leverera en enda kopparaccess. Kostnad för aktiv utrustning TeliaSonera anser att PTS i sin hybridmodell har en orimligt låg kostnad för aktiv utrustning. TeliaSonera har i flera sammanhang visat vad kostnaden bör vara och uppmanar PTS att göra en ytterligare genomgång av i synnerhet kostnaden för access-switchar där skillnaden mellan PTS och TeliaSoneras siffror är störst. PTS räknar med 11 tkr per switch medan TeliaSonera anser att siffran bör ligga på tkr. TeliaSonera kan för PTS presentera aktuell dokumentation som stöder TeliaSoneras uppgifter och skulle tacksamt ta emot PTS information om vilken utrustning och leverantör som kan ge de priser som nu har antagits i modellen. I modellen har PTS ett belopp på 61kr/port (uträknat värde) i installationskostnad för access-switchar. Enligt TeliaSonera bör kostnaden, lågt räknat vara minst kr/port för fiberförbindelsen mellan switch och ODF dvs. det fattas nästan kr/port bara för fiberkablaget beräknat på att bara en fiber per kund används. ODF kostnaden för fiberaccesser uppgår i modellen till ca 2 kr per anslutning. Enligt TeliaSonera är kostnaden för Patch-kablar minst ca kr per anslutning. Kostnaden bara för detta är alltså kr för låg. TeliaSonera anser att PTS bör göra en grundlig genomgång av dessa kostnader och revidera dessa. TeliaSonera bistår gärna PTS i detta arbete. Bitström Pro PTS har nu inkluderat kostnadsberäkningar för den mer avancerade bitströmsvarianten Pro. I jämförelse med de Retail-minusberäknade priser som tidigare nyttjats innebär PTS nya kalkyl att prisnivån i grossistledet skulle sänkas med ca 60%. En momentan förändring av den digniteten riskerar att underminera marknaden för avancerade företagstjänster. Den större betalningsvilja, kombinerat med krav på hög kvalitet, som kännetecknar marknaden försvinner i PTS kostnadsberäkning. TeliaSonera har ännu inte sett hur parametern Ekonomiskt utrymme ser ut för denna bitströmsvariant men förslagsvis använder PTS den möjligheten att undvika en prisdumpning. TeliaSonera noterar att PTS nyttjat samma s.k. allocation gradient metod som för Consumer och Business för att marknadsanpassa resultatet av kostnadsberäkningen vad avser kostnad per månad för Bitström Pro. Anpassningen tar dock inte hänsyn till de olika kvalitetsparametrar som kan