INTEGRERAD SYSTEMISK IMPLEMENTERING (ISI) Bedömningsunderlag av behov för att öka effekter av behandlingsinsats. Schemat kan flexibelt anpassas till organisationens struktur och behov och ska användas som stöd i arbetet inte som betygsättning. Alla frågor behöver inte uppmärksammas och andra kan eventuellt läggas till för att passa den egna organisationen. Schemat är främst tänkt för implegrering av motiverande samtal/mi eller annat behandlingsprogram i en organisation. A. ORGANISATIONEN FRÅGA/PÅSTÅENDE Hur hanteras frågan: inte 1. Finns en genomtänkt, nedtecknad plan för genomförandet i steg? mycket Tillämplig i denna organisation (sätt ) 2. Finns ett särskilt team avdelat med ansvar för genomförandet på organisationsnivå? 3. Passar behandlingsinsatsen in i organisationen? Är utfallen av behandlingen ett uttalat och prioriterat mål i verksamheten? 4. Ligger tyngdpunkten i vardagsarbetet tydligt på resultat/utfall eller på handläggning och administration? 5. Är behandlingsinsatsen konkret, synlig och går att räkna eller utvärdera? 6. Mäts programinsats främst i produktionstimmar? Prioriteras kvalitet? 7. Inhämtas rutinmässigt och systematiskt klienters upplevelse av interventionen? 8. Ägs genomförandet lokalt eller upplevs det som styrt och ägt uppifrån eller utifrån (centralt)? 9. Underlättas genomförandet av god tillgänglighet på lokaler och utrustning? Finns tydlig respekt för att inte störa (från andra rutiner på verksamhetsstället)? 10. Ger närmaste chef uttryckligt stöd som framgår i hela organisationen, eller är budskapen motstridiga? 11. Finns strukturerad support (t.ex. handledning eller möten i särskilt forum) för programledare på lokal nivå?
12. Hur är handläggarnas/programledarnas upplevelse av behandlingsinsatsen på ett kontinuum: trivsel frustration? Och följs den upp kontinuerligt? 13. Är motkrafterna i organisationen (miljön) så stora att effekterna kan utebli? 14. Har handläggarna/programledarna kontinuerlig kontakt med supportfunktion och/eller får de regelbunden vidareutbildning? 15. Är organisationen harmonisk eller pågår omorganisationer, kriser och andra störningar? 16. Är behandlingsklimatet (institution) i klientperspektiv tillräckligt gynnsamt för att skapa intresse hos klienterna att genomföra förändring? 17. Är personalomsättningen så stor att det stör kontinuiteten i programverksamheten? 18. Vägs handläggarnas/programledarnas synpunkter på klienters utveckling in i beslut på högre nivå eller tenderar de att ignoreras? 19. Är behandlingsinsatsen en isolerad företeelse för klienten eller kopplas genomförandet tydligt till och innefattas i en mer omfattande planering? 20. Har verksamhetsstället en egen (eller flera) programcoacher som tillvaratar programgruppens intressen? 21. Hur är balansen mellan säkerhet och behandling på verksamhetsstället? Finns reella möjligheter för behandling att verka och ge effekter? 22. Har bedömning av organisationens lämplighet föregått bedrivande av föreliggande behandlingsprogram och/eller har bedömning gjorts med avseende på personalens sammansättning och kompetens? 23. Verksamhetschefen visar stort intresse för att bjuda in vetenskaplig expertis och hålla enheten à jour med utvecklingen på återfallsområdet? 24. Behandlings- och programpersonalen känner sig sedd och uppskattad av ledningen? 25. Programpersonal ligger lönemässigt lika eller högre än jämförbar personal med andra uppgifter. 26. Sammanfattningsvis är organisationen för närvarande lämplig för att bedriva framgångsrikt och effektivt programarbete för att minska återfall?
B. BEHANDLINGSINSATSENS KARAKTÄRISTIKA FRÅGA/PÅSTÅENDE inte mycket 1. Är insatsen/programmet evidensbaserad i fler än enstaka studier? Kommer den att kunna ge resultat? Tillämplig i denna organisation (sätt ) 2. Har programmet en hög grad av konkretion? 3. (Om programmet är färdighetsprogram) Fokuserar programmet på risksituationer, fokuseras beteenden i klientens vardag och analyseras de i inlärnings- och förstärkningstermer? 4. Styr insatsen/programmet en didaktisk (utlärande, kunskapsförmedlande) programledarstil? (Eller är det byggt för klientens aktiva medverkan, t.ex. övningsbok?) 5. (Vid grupprogram) Är erfarenheten att negativa gruppmedlemmar ibland kan störa motivationen hos övriga deltagare? 6. (Vid individuellt program) Läggs tyngdpunkten i programmet initialt på att skapa relation och klinisk skicklighet? Engagemang? 7. Är klientens upplevelse och feedback av tillämpbarheten i olika sessioner inbyggd i programmet? 8. Är klienters återkoppling av sessioners (och/eller hela programmets) tillämpbarhet tydligt och uttalat positiv? 9. Sker uppdateringar/revideringar av programmet successivt eller anses det färdigt? Är kontakten med programförfattaren/programledarna levande? Följs forskningen på annat sätt? 10. (Vid KBT-program) Programmet börjar med motivationshöjande moduler eller med annat motivationshöjande program. Alternativt programmet är helt integrerat med MI. 11. Drop-out frekvensen från programmet är mindre än 25 %. 12. Genomförande sker med stor entusiasm (inte bara som rutin) vilket förmedlas tydligt till klienter i programmet. 13. Monitoring av programmet föreskrivs i hög utsträckning med avseende på programledarstil och inte bara med fokus på följsamhet till innehåll. 14. Klienter tas ut till programmet efter eget anmält intresse (inte för att fylla programkvot ).
15. Programmet fungerar på enheten med avseende på klienters sammansättning och behov samt personalens intresse och kompetens. 16. Programmet är också resursorienterat, inte bara med fokus på klienters brister och tillkortakommanden. C. PERSONAL: EGENSKAPER, KOMPETENS, UTBILDNING FRÅGA/PÅSTÅENDE 1. Har personal som förmedlar behandlingsinsatsen valts ut med tanke på intresse, personlig lämplighet, förmåga till empati, allians etcetera? 2. Har personalen/programledarna tillräckliga praktiska färdigheter i motiverande samtal (MI) och kan de förmedla dessa? Eller ligger fokus tydligt på deras utveckling av sådana färdigheter? 3. Har personalen/programledarna tillräcklig personlig utbildning, mognad och säkerhet i behandlingsinsatsen (och dess teori) för att kunna bedriva programmet flexibelt? (Programmet uppfattas inte som en lagtext!) inte mycket 4. Utstrålar programledarna förtroende för programmet och optimism om möjlighet till förändring? Tillämplig i denna organisation (sätt ) 5. Har den utvalda personalen/programledarna de egenskaper som erfordras och har de förmåga att kunna förmedla att klienter känner sig sedda som personer och inte bara som klienter? 6. Är programledarna uppmärksamma på klienternas aktiva medverkan i programmet och kan de anpassa sig till klientens personlighet med tydlig målsättning att höja klienternas aktivitetsnivå? 7. Riktar personalen/programledarna flexibelt uppmärksamheten mot klienternas förväntningar och anpassar sig till dessa?
D. KLINISKA FÄRDIGHETER: MONITORING OCH SUPPORT FRÅGA/PÅSTÅENDE inte mycket 1. Monitoring/coachning av programledarnas färdigheter sker via video- eller ljudband. Tillämplig i denna organisation (sätt ) 2. Monitoring/coachning sker i första hand för att anpassa support till programledarnas behov och inte som kontroll av färdighetsnivå. 3. Programledarnas kliniska färdigheter bedöms enligt ett schema ej intuitivt. 4. Programledarnas kliniska färdigheter, förmåga att använda en framkallande (inte förmedlande) stil är de viktigaste framgångsfaktorerna för att lyckas med klienterna och fokuseras därmed särskilt. 5. Även om programmet är skrivet i förmedlande stil monitoreras programledarens förmåga att utforska övningars relevans och kontext för klienten innan övningen genomförs. 6. Feedback till programledarna förenas (vid behov) med erbjudande om support för att höja färdighetsnivån. 7. Programledarna har goda färdigheter i förmedlande av empati, bekräftande, skapande av allians och en varm och jämlik relation.
E. KONTEXTUELLA FAKTORER FRÅGA/PÅSTÅENDE inte mycket 1. Majoriteten av kollegorna uttrycker och visar stöd för behandlingsinsatsen/programverksamheten. Tillämplig i denna organisation (sätt ) 2. Schemat (om fler åtgärder vidtas) för klienten innehåller fler moment som återkopplar till programmet. 3. ASI (om sådan är utförd) är tydligt sammanflätad med erbjudande om behandling och vidare planering utifrån den. (Det vill säga bristfokuserade undersökningar görs inte utan att kopplas till åtgärd.) 4. Återkoppling av ASI eller dylik undersökning sker selektivt och utan att belasta klienten med en alltför tung kappsäck med problem. 5. Behandlingsplan (eller motsvarande planering) görs inte upp utan att först vara förankrad hos och formulerad av klienten (inte i huvudsak betingad av riktlinjer och mer som en administrativ åtgärd). 6. Riskbedömningar, diagnoser, psykopatiskalor etcetera förmedlas rutinmässigt och sakligt till klienten för att han/hon ska förstå sin situation. 7. Förutom probleminventering har även resursinventering gjorts och förmedlats i positiv anda till klienten (före programstart och behandlingsplanering). 8. Klientens arbete med förändring (vid institutionsbehandling) uppmärksammas tydligt i det dagliga arbetet och är även i fokus i samband med andra händelser i klientens vardag. 9. Program följs upp av stödjande (sociala) åtgärder som t.ex. skuldsanering, bostad, arbete och behandlingshem. 10. Övriga intressenter får strukturerad information om klientens arbete och framsteg i programmet. 11. Det förekommer att personal har en tendens att lösa konflikter med inslag av irritation, hög röstvolym och skarpa tillsägelser. 12. Klienter tillåts utvärdera programledaren/programledarna. Informationen utgör underlag för bedömning och support. 13. Klienter tillåts utvärdera programverksamheten. Informationen utgör underlag för bedömning och support. 14. Central nivå följer uppmärksamt programverksamheten och erbjuder stöd. 15. Klientens nätverk (föräldrar, syskon, arbetsgivare etcetera) nyttjas för att skapa stöd för förändringsarbetet.
F. KLIENTER/PATIENTER FRÅGA/PÅSTÅENDE 1. Klienter som påbörjar behandling har bedömts ha ett tydligt behov av just den behandling som programmet erbjuder. Programmet bedöms inte som kontraindicerat för klienten. 2. Klienter som påbörjar programmet har själva uttalat att de vill gå programmet eller åtminstone inte klart sagt ifrån att de inte vill. 3. (Vid grupprogram) Det händer att klienter i programmet utövar negativt inflytande genom t.ex. gester, mimik, demonstrativ passivitet eller t.o.m. genom kritiska uttalanden. inte mycket 4. Klienter upplever mestadels sammanhang mellan program och övrigt innehåll i behandlingsplanen. Tillämplig i denna organisation (sätt ) 5. Andra klienter på verksamhetsstället (institution) är positiva till programverksamheten. 6. Klienter som genomgått programmet är mestadels positiva till program och programledare. 7. Klienter samarbetar aktivt och tydligt i programmet (grupp och individuellt).
G. UTVÄRDERING FRÅGA/PÅSTÅENDE inte mycket 1. Programmet utvärderas kontinuerligt (för- och eftertest). Tillämplig i denna organisation (sätt ) 2. Programmet utvärderas med avseende på utfall efter längre tid. 3. Klienter utvärderar (i strukturerad form) programledarnas förmåga att skapa relation och allians. 4. Klienter utvärderar sessionerna i programmet med avseende på relevans för och användbarhet i deras verklighet. 5. Klienters utvärderingar (om sådana finns) uppmärksammas och återkopplas till programansvarig (och/eller författare). 6. Utvärderingar (inte bara volymer) diskuteras på ledningsnivå i syfte att förbättra verksamheten. 7. Utvärderingarna samlas in på central nivå och bedöms med utgångspunkt från behov av stöd.
ISI integrerad systemisk implementering. Underlag för diskussion och bedömning Carl Åke Farbring, 2013 A. ORGANISATIONEN Frågorna i underlaget skall läsas som idé med den tolkning och anpassning som passar bäst för den egna organisationen. Fråga 1. Finns en genomtänkt, nedtecknad plan för genomförandet? 2. Finns ett särskilt team avdelat med ansvar för genomförandet på organisationsnivå? 3. Passar behandlingsinsatsen in i organisationen? Är utfallen av behandlingen ett uttalat och prioriterat mål i verksamheten? 4. Läggs tyngdpunkt i arbetet tydligt på resultat/utfall eller på handläggning och administration? 5. Är behandlingsinsatsen konkret, synlig och går att räkna eller utvärdera? 6. Mäts insatsen främst i produktionstimmar. Prioriteras kvalitet? 7. Inhämtas rutinmässigt och systematiskt klienters upplevelse av interventionen? 8. Ägs genomförandet lokalt eller upplevs det som styrt och ägt uppifrån eller utifrån (centralt)? Personal har skickats på utbildning och direktiv har givits. Nej. Det tar chefen hand om. Nej, egentligen inte så just nu. Vanlig handläggning. Nej, det behövs inte. Den sker ändå. Fokus ligger på pinnar Nej, aldrig. Centralstyrt; upplevs inte som möjligt att påverka. Flera möten har hållits om vikten av att det genomförs. Lokala chefer träffas och stämmer av. Ja, men otydligt. Intresse finns. Pliktskyldigast på återfall men mest rituellt. Det finns planer på utveckling i den riktningen. Kvalitetsaspekt nämns ibland men pinnar är viktigast. Nämns någon gång, men inte systematiskt och den påverkar inte genomförandet. Mest centralstyrt, men det upplevs som att det går att framföra synpunkter. Det finns en plan men kanske inte direkt detaljerat nedskriven. Flera intresserade personer riktar särskild uppmärksamhet mot planen. Med visst synbart och upplevt stöd kan det fungera. Utfallen måste förbättras! Återfall nämns ibland och vissa åtgärder vidtas som stöd. Antalet färdiga insatser registreras. Kvalitetsbedömning inhämtas ibland från programledarna och bedöms som viktig. Kontrolleras via enkäter och intervjuer. Både och Den lokala nivån har visst utrymme för att påverka genomförandet. Strukturen är klar och uppföljning av genomförandet sker stegvis. Ja, det finns en grupp personer som har valts ut för att särskilt följa implementeringen. Ja, absolut. Med fullgott konkret stöd. Återfall lyfts ofta fram och syns ofta i åtgärder. Ja, alla färdiga insatser (och bortfall) registreras och utvärderas. Kvalitet i programarbetet betonas tydligt, monitoreras och coachas. Ja, systematiskt och den påverkar genomförandet. Lokalt ägt och styrt. Monitorering och certifiering sker lokalt.
9. Underlättas genomförandet av god tillgänglighet på lokaler och utrustning? Finns tydlig respekt för att inte störa (från andra rutiner på verksamhetsstället)? 10. Ger närmaste chef uttryckligt stöd som framgår i hela organisationen, eller är budskapen motstridiga? 11. Finns strukturerad support (t.ex. handledning eller möten i annat forum) för programledarna på lokal nivå? 12. Hur är handläggarnas/programledarnas upplevelse av behandlingsinsatsen på ett kontinuum: trivsel frustration? Och följs den upp kontinuerligt? 13. Är motkrafterna i organisationen (miljön) så stora att effekterna kan utebli? 14. Har handläggarna/programledarna kontinuerlig kontakt med supportfunktion och/eller får de regelbunden vidareutbildning? 15. Är organisationen harmonisk eller pågår omorganisationer, kriser och andra störningar? 16. Är behandlingsklimatet (institution) i klientperspektiv tillräckligt gynnsamt för att skapa intresse hos klienterna för att genomföra förändring? 17. Är personalomsättningen så stor att det stör kontinuiteten i programverksamheten. Programverksamheten får stå tillbaka för mycket annat. Chefen är bara intresserad av produktion av timmar. Finns inte. Hög frustrationsnivå som sätter ned arbetslusten. Mycket starka motkrafter. Ibland och i viss utsträckning men problemen är ändå stora. Chefen talar ibland om programstöd men det ger inte konkret resultat. Kanske, men svårt att få till tid till övergripande samtal om program. Frustration är hög men det finns ljuspunkter. Starka motkrafter, men tendenser till att minska dem. Acceptabelt men det kan bli bättre. Chefen framhåller utåt vikten av att programverksamheten fungerar och efterhör regelbundet om det förekommer problem. Förekommer sporadiskt. Trivsel överväger trots negativa inslag. Inte så stora. Finns en tydlig vilja att hantera motkrafter. Nej, förekommer inte. Mycket sällan. Förekommer då och då, men upplevs som otillräcklig. Mycket störningar som tar fokus och energi från programarbete. Nej, det känns inte trovärdigt att arbeta med behandling. Hög omsättning; programgruppen är ständigt sysselsatt med att utbilda nya programledare. Mycket störningar, men det finns ändå tid för programarbete. Det är svårt, men det går. Den stör, men fungerar ändå i formell mening. Låg lönenivå upplevs som negativt för rekrytering. Störningar finns, men påverkar inte programarbetet. Klimatet är övervägande gynnsamt. Mindre störande, innehållet i programarbetet upplevs som levande. Mycket. Verksamheten prioriteras. Chefen ger kraftfullt stöd för programgenomförandet så att hela organisationen förstår det. Ja, fungerar och anses viktigt. Hög trivsel. Allt flyter. Inga besvärande motkrafter. Ja, i tillfredsställande omfattning. Organisationen upplevs som lugn och harmonisk och påverkar programarbetet positivt. Klimatet är mycket. Låg omsättning. Utbildningsnivån hålls intakt, sammanhållning i gruppen.
18. Vägs handläggarnas/programledarnas synpunkter på klienters utveckling in i beslut på högre nivå eller tenderar de att ignoreras? 19. Är behandlingsinsatsen en isolerad företeelse för klienten eller kopplas genomförandet tydligt till och innefattas i en mer omfattande planering? 20. Har verksamhetsstället en egen (eller flera) programcoacher som tillvaratar programgruppens intressen? 21. Hur är balansen mellan säkerhet och behandling på verksamhetsstället? Finns reella möjligheter för behandlingen att verka och ge effekter? 22. Har bedömning av organisationens lämplighet föregått bedrivande av föreliggande behandlingsprogram och/eller har bedömning gjorts med avseende på personalens sammansättning och kompetens? 23. Verksamhetschefen visar stort intresse för att bjuda in vetenskaplig expertis och hålla enheten à jour med utvecklingen på återfallsområdet? 24. Behandlings- och programpersonalen känner sig sedd och uppskattad av ledningen? Programledarna har för låg status. Vad de säger betyder inte någonting. Program bedrivs mycket isolerat och bristen på trovärdighet upplevs (och påtalas ibland av klienter) som stor. Nej, det finns ingen sammanhållande funktion för program. Säkerhetsaspekter dominerar totalt. Det finns bara mycket marginellt utrymme för behandling. Nej, inget av detta. Han/hon visar inget intresse för det överhuvudtaget. Nej. Programpersonalen känner sig snarast komma i andra hand. Synpunkter inhämtas ibland, men inte regelbundet och verkar inte betyda något. Vissa ansatser finns att försöka koppla program till övrig verksamhet och behandlingsplan, men mest som ritual. Inte lokalt, men det förekommer att en coach (regional eller annan) sporadiskt stöttar upp verksamheten. Dock långtifrån tillräckligt. Säkerhetsaspekter är utslagsgivande i beslutsfattandet och genomsyrar verksamheten. Behandlingsarbetet åtnjuter dock mer och mer respekt. Allt har bestämts uppifrån, men vissa stödåtgärder har satts in. Nej, men säger ibland till andra att göra det. Varken mer eller mindre än annan personal. Det finns intresse för programledarnas synpunkter och dessa vägs ibland in också. Det upplevs som en positiv utveckling. Annan verksamhet relaterar mer och mer till programarbetet. Funktionen är ordnad på annat sätt och fungerar tämligen. Beslutsfattandet är alltjämt defensivt (rädsla för att göra fel i säkerhetsavseende) men det finns en medvetenhet om detta och behandlingsaspekter betonas i ökad utsträckning. Blandning av båda, men hänsyn har tagits till lokala behov. Det finns konkreta ansatser till det trots osäkerhet och tveksamhet om vad det innebär. Inte personligen sedda, men det framhålls ibland att programverksamhet är viktig. Programledarnas synpunkter hämtas alltid in och vägs in i besluten. Det fungerar. Klientens arbete i program påverkar tydligt och klart innehållet i övrig verksamhet. Ja, programverksamheten stöttas regelbundet upp av en lokal coach med goda ledaregenskaper som ser till gruppens intressen. Balansen är utmärkt. Säkerhets- och behandlingsarbetet bedrivs av skilda personer (grupper) med respekt för varandras arbete. Den lokala nivån har kunnat bestämma omfattning av program med hänsyn till bl.a. kompetensnivå och/eller begärt och fått stöttning från centralt håll. Ja, visar nyfikenhet och vill hålla sig uppdaterad genom att bjuda in föreläsare i verksamheten och sprida kunskapen. Ja, programpersonalen känner sig personligen uppskattade och det framhålls ofta hur viktigt deras arbete är.
25. Programpersonal ligger lönemässigt lika eller högre än jämförbar personal med andra uppgifter. 26. Sammanfattningsvis är organisationen för närvarande lämplig för att bedriva framgångsrikt och effektivt programarbete för att minska återfall? Nej, de har klart sämre betalt. Svårt att åtgärda. Nej. Inte om utgångspunkten är att klienter skall påverkas positivt till att inte återfalla. Det är ungefär samma, men eftersom de upplever att de gör något extra borde de ha mer. Det finns en positiv utveckling men riktig förståelse saknas och det behövs mer stöd för att göra den lämplig. Det håller på att åtgärdas. Programpersonal kommer att lyftas fram i kommande förhandlingar. Förståelsen för vad som erfordras är tydlig; programarbetet stöttas i allt högre utsträckning. Programpersonal har jämförelsevis högre löner. Ja, otvetydigt på flera sätt. Programarbetet har satts in i ett större samhällsperspektiv där fokus på att minska återfall i brott är övergripande. B. BEHANDLINGSKARAKTÄRISTIKA Fråga 1. Är insatsen/programmet evidensbaserad i fler än enstaka studier? Kommer den att kunna ge resultat. 2. Har programmet en hög grad av konkretion? 3. (Om programmet är färdighetsprogram) Fokuserar programmet på risksituationer, fokuseras beteenden i klientens vardag och analyseras de i inlärnings- och förstärkningstermer? 4. Styr insatsen/programmet en didaktisk (utlärande, kunskapsförmedlande) programledarstil? (Eller är det byggt Nej, det saknas evidens; det kan t.o.m. vara kontraindicerat. Programmet håller tämligen hög abstraktionsnivå och är mest ett diskussionsprogram. Nej, programmet fokuserar mest på allmänna teoretiska kunskaper (motsvarande). Programmet är skrivet för att lära ut vad forskaren/författaren anser är nödvändigt för att inte återfalla. (T.ex. information Vissa teoretiska inslag kan förmodas fungera (som metod) men evidens saknas. Det finns inslag av övningskaraktär, men det är huvudsakligen ett informativt diskussionsprogram. Programmet berör återfallsrisker, men utan att klientens egen verklighet står i centrum. Klienter behandlas som population. Programmet är skrivet som ett utlärande program, men strävar efter att förankra kunskap i klientens erfarenhet. Det finns klart stöd för att programmet bör fungera, men det är inte utvärderat i återfallstermer. Programmet strävar tydligt efter hög konkretion, men lyckas inte fullt ut i sitt utförande. Programmet strävar efter att klienter skall få analysera och åtgärda återfallsrisker men lyckas inte fullt ut (på grund av tidsbrist eller annat.). Viss otydlighet råder i vissa avsnitt. Programmet är skrivet som ett utlärande program, men medvetenhet finns om nackdelarna med det och i genomförandet balanseras Ja, programmet är utvärderat med positivt resultat. Det finns rimligt antagande om kausalitet. Ja, tyngdpunkten ligger klart på klientens egen uppfattning av verkligheten och egna konkreta behov av åtgärder och färdigheter för att minska återfallsrisk. Programmet fokuserar tydligt på klientens egna risksituationer. Det analyserar och åtgärdar beteendebrister och behov. Programmet blandar motivationsinslag med konkreta beteendeövningar som beställts av klienten utifrån egen riskanalys.
för klientens aktiva medverkan t.ex. övningsbok?) 5. (Vid grupprogram) Är erfarenheten att negativa gruppmedlemmar ibland kan störa motivationen hos övriga deltagare? 6. (Om individuellt program) Läggs tyngdpunkten i programmet initialt på att skapa relation och klinisk skicklighet? Engagemang? 7. Är klientens upplevelse och feedback av tillämpbarheten i olika sessioner inbyggd i programmet? 8. Är klienters återkoppling av sessioners (och/eller hela programmets) tillämpbarhet tydligt och uttalat positiv? 9. Sker uppdateringar av programmet successivt eller anses det färdigt? Är kontakten med programförfattaren/programförfattarna levande? Följs forskning på annat sätt? 10. (Vid KBT-program) Programmet börjar med motivationshöjande moduler eller med annat om droger.) Det är tydligt didaktiskt. Implementeringen är också styrd i den riktningen. (Övningsbok saknas.) Ja, det är vanlig iakttagelse. Det är svårt att ta ut en homogen grupp där alla vill lika mycket. Ibland upplevs rena sabotage mot arbetet. Påverkar definitivt antalet bortfall. Nej, tyngdpunkten ligger på att informera om programmet och förmedla det sakliga innehållet i programmet. Klientens upplevelse av olika sessioner efterfrågas inte. Den är okänd ( eller negativ). Programmet är färdigt och behöver bara läras ut. Nej, motivation fokuseras inte specifikt. Det förekommer ibland och påverkar volymen avhopp men är trots allt hanterbart. Rena sabotage förekommer inte. Det framgår inte speciellt tydligt i programmet, men hänvisningar finns till exempelvis MI. Monitoreras dock inte. Sådan feedback kan förekomma spontant, men inte på något systematiskt sätt och det påverkar inte programmet. Klienter uttrycker ibland positiva omdömen om programmet. Programmet behandlas som färdigt men kontakt med programmets författare sker då och då (t.ex. årligen) (alternativt: forskning följs delvis). Motivation bearbetas inte avsiktligt, men det förutsätts att klienten är motiverad när detta tydligt med uppmärksamhet mot subjektiv upplevelse och klinisk skicklighet. Faktiskt relativt sällsynt. Enstaka gånger kan en gruppmedlem med hög status lägga sordin på övriga gruppdeltagare, men det brukar lösa sig. Programmet har inte riktigt den karaktären, men MI nämns och i genomförandet monitoreras även klinisk skicklighet. Feedback inhämtas framför allt efter programmet och utgör underlag för framtida ändringar och genomförande. Klienter uttrycker stor uppskattning av programmet (och programarbetet) i feedbackformuläret. Vid möten med programmets författare sker revisioner och ny kunskap tillförs. Uppdatering av manual sker dock inte i samband därmed. (Alternativt: Särskild personal har uppdrag att följa forskningen. Inte klart med hur den påverkar uppdatering.) Programmet innehåller motivationshöjande (MIrelaterade) avsnitt. Övningsbok finns för att förstärka allians. Nej, det förekommer inte. Tvärtom fungerar gruppmedlemmarna som medterapeuter. Ja, det beskrivs tydligt i programmet och monitoreras och återkopplas. Klienters upplevelse av programsessioner är viktig, är integrerad i programmet och påverkar både program och genomförande. Klienter upplever att de olika inslagen konkret relaterar till deras verklighet och upplever att det känns meningsfullt. Kontakt med författaren/författarna sker regelbundet. Programmet uppdateras kontinuerligt i samband med tillkomsten av relevant forskning. Programmet har föregåtts av motivationshöjande insats. Bedömning av genomförandet
motivationshöjande program. Alternativt programmet är helt integrerat med MI. 11. Drop-out frekvensen från programmet är mindre än 25 %. 12. Genomförande sker med stor entusiasm (inte bara som rutin) vilket förmedlas tydligt till klienter i programmet. 13. Monitoring av programmet föreskrivs i hög utsträckning med avseende på programledarstil och inte bara med fokus på följsamhet till innehåll. 14. Klienter tas ut till programmet efter eget anmält intresse (inte för att fylla programkvot )? 15. Programmet fungerar på enheten med avseende på klienters sammansättning och behov samt personalens intresse och kompetens. programmet börjar och/eller att programmet i sig självt indirekt höjer motivationen. av det har varit utslagsgivande för bedömning av lämplighet för deltagande i annat program. Högre än 50 %. Mellan 35 och 50 %. Mellan 25 och 35 %. Lägre än 25 %. Genomförande styrs och präglas mest av produktionstänkande och defensiv bias (det vill säga programledarens motiv styrs mest av att göra vad som åläggs denne för att skydda sig själv) Monitoring föreskrivs och bedöms med avseende på följsamhet till innehållet i programmet. Det finns ingen föreskriven monitoring av kliniska färdigheter i framförandet. Information om program är kortfattad och bristfällig. Klienters deltagande bestäms av personal efter bedömning av behov (har föreskrivits av domstol utan att klienten tillfrågats) eller enligt annan bedömning av personal. Det förekommer lite gnissel från såväl klienter som personal. Svårt att få till tid och fungerar som stressmoment. Personal tycker att det är lyx. Prioriteras lätt bort. Fungerar rätt dåligt. Genomförandet präglas av produktionstänkande men det finns visst utrymme för positiv och konstruktiv dialog om processer också. Tveksamt dock om det förmedlas till klienter Monitoring är till övervägande grad innehållsrelaterad men vissa hänvisningar i manualen görs t.ex. till motiverande samtal. Även om det talas om MI så är monitoring av MI dock inte strukturerad. Klienter tillfrågas i samband med samtal om behandlingsplan om de vill delta i ett visst bestämt program och får i samband med det viss information om programmet. Produktionen av program fungerar något så när, men trivselfaktorn är låg. Både personal och intagna verkar mest göra det för att det ska göras. Blandning av produktionsoch kvalitetstänkande. Det finns en medvetenhet om att kvalitet är avgörande för att uppnå effekter. Kvalitetsdimensionen förmedlas till klienter. Programmet föreskriver bara monitoring av kliniska färdigheter i begränsad omfattning men i praktiskt genomförande har klinisk skicklighet betonats alltmer och monitoreras strukturerat. Det finns också utrymme för flexibilitet med avseende på klientens reaktioner. Skriftlig information om program överväger. Initiativ till programdeltagande sker från klienterna själva, men det betonas att deltagande i program positivt påverkar övriga bedömningar i verksamheten. Fungerar allt bättre. Stöd byggs upp och programledarna börjar känna att det går åt rätt håll även om motkrafter finns. Intagna uttrycker uppskattning. Kvalitetstänkandet betonas starkt. Syftet att minska återfall är tydligt uttalat och kopplat till kvalitetsaspekten. Monitoring med avseende på programledarstil är framträdande och betonas också särskilt i programmanualen. Programmets genomförande anpassas flexibelt efter klientens behov och reaktioner. Klienter ges god information om programmet. De tillfrågas om vilka behov de har och vilket program som passar. De informeras om att deltagande är helt frivilligt. Alla talar väl om programmet, klienter uppskattar det och chefer och personal stöttar genomförandet. Programmet fungerar mycket.
16. Programmet är också resursorienterat, inte bara med fokus på klienters brister och tillkortakommanden. Alla undersökningar och enkäter som genomförs fokuserar traditionellt på klienters brister och tillkortakommanden. Annars kan de ju inte åtgärdas. Det finns en medvetenhet om att det vore önskvärt, men sådana instrument saknas. Överbelastning av negativ återkoppling tonas avsiktligen ner, men systematiskt mätning av eller fokus på resurser saknas. Ett ökat intresse för den positiva psykologin har medfört större fokus på resurser och införande av instrument för detta.
C. PERSONAL: EGENSKAPER, KOMPETENS, UTBILDNING Fråga 1. Har personal som förmedlar behandlingsinsatsen valts ut med tanke på eget intresse, personlig lämplighet, förmåga till empati, allians etcetera? 2. Har personalen/programledarna tillräckliga praktiska färdigheter i motiverande samtal (MI) och kan de förmedla dessa? Eller ligger fokus tydligt på utveckling av sådana färdigheter? 3. Har personalen/ programledarna tillräcklig utbildning i programmet (och dess teori) för att kunna bedriva programmet flexibelt? (Programmet uppfattas inte som en lagtext!) 4. Utstrålar programledarna förtroende för programmet och optimism om möjlighet till förändring? 5. Har den utvalda personalen/ programledarna de egenskaper som erfordras och har de förmåga att kunna förmedla att klienter känner sig sedda som personer och inte bara som klienter? Nej, de har tagits ut efter andra kriterier. Det är okänt. Det är okänt. Man kan inte kräva det. De är ännu för osäkra i sin roll. Kanske inte riktigt ännu. Programmet är det viktigaste just nu. Dessutom fordras erfarenhet om hur detta görs. Kännedom om personerna i nämnda avseenden har vägts in, även om andra kriterier i huvudsak varit vägledande. Programledarna har utbildning i MI. Programledarna har fått utbildning i programmet. I det ingår viss utbildning i den underliggande teorin för programmet. Tendens till att manual uppfattas som icke förhandlingsbar. Programledarna är goda pedagoger. Programledarna vet att det är viktigt att klienter känner sig sedda och gör vissa försök men upplever svårigheter att förmedla detta naturligt och prioriterar i stället det sakliga innehållet i programmet. Vissa referenser har tagits (med visst fokus på lämplighet i nämnda avseenden) före urvalsförfarandet. Programledarna får kontinuerlig handledning i MI (t.ex. genom kamratgrupper i BSF). Det finns planer på utbildningar i t.ex. kognitiv beteendeteori för programledarna (budget har avsatts). Manual behandlas i huvudsak som forskarens agenda, men visst utrymme för vad som är relevant för klienten. Programledarna har en tydlig strävan att försöka lyfta sig ovanför rollen som pedagog till rollen som coach och tränare bl.a. genom att förmedla hopp. Programledarna har specifikt tränats i detta och har börjat se det som ett viktigt inslag i programarbetet för att öka effektiviteten. Arbetet är på gång. Ja, intervjuer (och kanske andra urvalsinstrument) har legat till grund för bedömning av lämplighet med avseende på bl.a. empati och förmåga att skapa allians. Detta uppmärksammas särskilt. Programledarnas skicklighet i att förmedla MI bedöms kontinuerligt och systematiskt. Sådan utbildning har prioriterats och har genomförts för att programledarna flexibelt skall kunna hantera situationer som inträffar vid sidan av manualen. Manualen betraktas som stöd klienten är den viktigaste manualen. Absolut. Programledarna har positiva egenskaper i detta avseende och utstrålar optimism som smittar av sig på alla som lyssnar. Ja, programledarna fokuserar särskilt på att generöst uppmärksamma klienters positiva egenskaper och förmedla detta till dem. Det görs med stor skicklighet.
6. Är programledarna uppmärksamma på klienternas aktiva medverkan i programmet och kan de anpassa sig till klientens personlighet med tydlig målsättning att höja klienternas aktivitetsnivå? 7. Riktar personalen/programledarna flexibelt uppmärksamhet mot klienternas förväntningar och anpassar sig till dessa. Programledarna ser i första hand som sin uppgift att lära ut innehållet i programmet. Det är svårt att aktivera lågt motiverade eller tysta och passiva klienter. Det är okänt hur man ska förhålla sig till klienters förväntningar. Programledarna lägger sig särskilt vinn om att vara entusiastiska och medryckande. De strävar efter att skapa intresse. Många klienter har nog för höga förväntningar och måste bli mer verklighetsanpassade. Programledarna är medvetna om behandlingsalliansens betydelse för utfallet. Programledarna försöker därför blanda den manualstyrda didaktiska stilen med en mer utforskande stil. Det finns en medvetenhet om att förväntningar är viktiga. Strategi för att hantera dessa är dock ej helt tydlig. Behandlingsallians fokuseras specifikt bl.a. genom arbete i övningshäfte (eller lösa blad). Programledarna har en helt och hållet utforskande stil och undviker att lära ut stilen. Klienters förväntningar avspeglar i viss mån motivation. De följs noga under samtalen och behandlarna (programledarna) anpassar sig flexibelt till dessa och arbetar medvetet med klienters förväntningar.
D. KLINISKA FÄRDIGHETER; MONITORING OCH SUPPORT Fråga 1. Monitoring/coachning av programledarnas färdigheter sker via video- eller ljudband. 2. Monitoring sker i första hand för att anpassa support till programledarnas behov och inte i första hand som kontroll av färdighetsnivå. 3. Programledarnas kliniska färdigheter bedöms enligt ett schema ej intuitivt. 4. Programledarnas kliniska färdigheter, förmåga att använda en framkallande (inte förmedlande) stil är de kanske viktigaste framgångsfaktorerna för att lyckas med klienterna och fokuseras därmed särskilt. 5. Även om programmet är skrivet i förmedlande stil monitoreras särskilt programledarens förmåga att utforska övningars relevans och kontext för klienten innan övningen genomförs. Nej, sådan monitoring förekommer än så länge inte. Organisationen är inte klar. I enlighet med manualens föreskrifter sker monitoring i första hand som kontroll. Återkoppling sker skriftligt. Nej, kliniska färdigheter bedöms inte och det finns inget schema för en sådan bedömning. Flertalet programledare fokuserar mer på följsam förmedling av innehållet i manualen eftersom den är skriven av välkända forskare. Fokus ligger på programledarens förmåga att förmedla och lära ut innehållet det vill säga att hålla fast vid programintegritet. Inspelningar görs oregelbundet och överlämnas inte alltid till granskning. Det viktigaste är att kontrollera att programmet presenteras korrekt. Sättet som det presenteras på diskuteras dock också. Återkoppling är oftast muntlig. Kliniska färdigheter bedöms, men inte strukturerat eller enligt något bestämt schema. Fokus på kliniska färdigheter betonas inte i programmet men vikten av kliniska färdigheter är ändå i fokus. Det är dock svårt att veta hur dessa färdigheter skall förbättras. Programintegritet prioriteras i monitoring, men kompletteras med monitoring om programledaren ställt frågor om klienters upplevelse av övningarnas relevans. Vissa inspelningar har gjorts men återkoppling görs inte alltid i direkt anslutning till inspelning. (Den hinner bli inaktuell.) Trots att programmet i första hand betonar kontroll så har monitoring i praktiken utvecklats till att också bedöma hur programledarnas stil kan behöva förbättras. Ja, kliniska färdigheter bedöms efter ett eget tillverkat schema, som anpassats till programmet. Kliniska färdigheter trimmas särskilt under programutbildningen och monitoreras specifikt även om tyngdpunkten ligger på följsamhet till manual. Programledarna arbetar på att bli bättre. Monitoring sker på programledarens förmåga att lyssna på klienters upplevelser och i viss utsträckning anpassa innehållet till dessa. Ja, det fungerar. Inspelningar sker regelbundet. Återkoppling sker i nära anslutning till överlämnat band. Monitoring har en tydlig coaching-karaktär. Återkoppling sker i positiva ordalag med förslag på vad som behöver förbättras och också förslag på (support/handledning) Ja, kliniska färdigheter bedöms enligt ett schema som baseras på vetenskaplig evidens. Särskilda strategier används för monitoring av kliniska färdigheter; de bedöms vara lika viktiga (och ibland viktigare) än trohet till innehåll i manual. Coachning och support har tydligt fokus på dessa färdigheter. Programledarens förmåga att lyssna på klientens behov och flexibelt (oavsett manualtexten) anpassa övningar till klienters upplevelse av situationer har tränats i utbildningen. Den bedöms som mycket viktig och monitoreras särskilt.
6. Feedback till programledarna förenas (vid behov) med erbjudande om support för att höja färdighetsnivå. 7. Programledarna har konstaterats ha goda färdigheter i förmedlande av empati, bekräftande, skapande av allians och en varm och jämlik relation. Feedback sker oftast skriftligen med angivande av vad som inte fungerat så. Det är inte bedömt. Feedback ges muntligen med tonvikt på vad som behöver förbättras för att bli certifierad. Det är under bevakning. Programledarnas färdigheter (och ev. utbildningsbehov) kommer att uppmärksammas mer framöver. Feedback sker muntligen och är personlig. Kritik blandas avsiktligen med beröm. Vissa tips om vad som kan göras ges ibland. Det finns kunskap om vikten av detta och en klar strävan att förbättra kvalitet i så kallade allmänna kliniska färdigheter. Programpersonalen gör framsteg. Den formuleras positivt med tips om vad som behöver tränas och hur det kan göras. Den som ger återkoppling förmedlar delat ansvar för förbättring. Detta har bedömts som mycket viktigt. Programledarna har utvecklat mycket goda färdigheter i nämnda avseenden.
E. KONTEXTUELLA FAKTORER Fråga 1. Majoriteten av kollegor uttrycker och visar stöd för programverksamheten. 2. Schemat (om fler åtgärder vidtas) för klienten innehåller fler moment som återkopplar till programmet. 3. ASI (om sådan är utförd) är tydligt sammanflätad med erbjudande om behandling och vidare planering utifrån den. (Det vill säga bristfokuserade undersökningar görs inte utan att kopplas till åtgärd.) 4. Återkoppling av ASI eller dylik undersökning sker selektivt och utan att belasta klienten med en alltför tung kappsäck med problem. 5. Behandlingsplan (eller motsvarande planering) görs inte upp utan att först vara förankrad och formulerad av klienten (inte i huvudsak betingad av riktlinjer och mer som en administrativ åtgärd). 6. Riskbedömningar, diagnoser, psykopatiskalor etcetera förmedlas tydligt till klienten för att han/hon ska förstå sin situation. Det finns faktiskt på sina håll ett visst motstånd. Programmet bedrivs ganska isolerat från övrig verksamhet. ASI görs i huvudsak som probleminventering. Klienten får korrekt och saklig återkoppling på de problem som kommer fram i ASI. Behandlingsplanen styrs i huvudsak av föreskrift, måste göras snabbt och tenderar därför att bli styrd av handläggaren. Det är viktigt för att beskriva klienten på rätt sätt och för att denne skall få realistiska förväntningar. Personal kan också utforma lämpligt förhållningssätt därefter. Ingen verkar vara vare sig för eller emot. Programmet bedrivs isolerat men klientens deltagande i det beröms och uppmärksammas positivt i flera sammanhang. Det finns ingen direkt koppling mellan probleminventeringen och erbjudande om åtgärd, men klienter får viss information och kan uppmanas att söka. Återkoppling sker av hela ASI men det sker som ett samtal och inte enbart som en presentation från intervjuaren. Planeringen styrs och formuleras av handläggaren, men klientens konsensus efterfrågas. I tveksamma fall görs ändå en planering som sedan kan ändras. Dessa bedömningar förmedlas ibland i samtal med klienten och i samtal personalen emellan. I samtal med klienten görs det dock i en kamratlig och stödjande ton. Några visar nyfikenhet och uttrycker stöd. Det eftersträvas med tydlighet att deltagandet i programmet åtminstone delvis skall kopplas till klientens övriga behandlingsplan. Problemet är uppmärksammat. Det finns en strävan att i ökad utsträckning koppla ASI direkt till behandlingsplan och inte göra ASI där sådan inte kan ske. Klienten tillfrågas om vad han/hon vill ha återkoppling på. Det strävas efter att fokusera på behov för vilka behandling kan erbjudas. Klientens önskemål är i viss mån styrande. Övertalning sker om klienten inte är beredd att göra en planering. Bedömningarna förmedlas visserligen ibland, men det förmedlas också att bedömningarna inte är givna en gång för alla utan kan förändras och påverkas av klienten själv. Till exempel: Det är viktigare Det finns ett starkt och enhetligt stöd i personalgruppen för programverksamheten. Deltagandet och framstegen i programmet utgör grund för övrig behandlingsplanering. Fler moment kopplas tydligt till programdeltagandet. ASI och behandlingsplanering är helt sammanflätade. Brister översätts till och kallas behov och kopplas alltid till åtgärdsplaner. Vid återkoppling av ASI ligger fokus i stort sett enbart på behov där behandling kan erbjudas. Behandlingsplanen utforskas och formuleras helt och hållet av klienten. Där planer för framtiden är osäkra skjuts planering på framtiden (eller så sätts motivationssamtal in). Personal undviker att använda diagnoser eller etiketter då det kan befästa gammalt beteende och en negativ självbild hos klienten. Personalen uppmuntrar eftertryckligt klienten att ställa in
att se framåt än att fästa sig vid en tidigare bedömning. perspektivet på sin framtid i stället. 7. Förutom probleminventering har även resursinventering gjorts och förmedlats i positiv anda till klienten (före programstart och behandlingsplanering). Resursinventering görs inte. Kunskap saknas. Det är problemen som skall åtgärdas. Strukturerad resursinventering är okänd. Däremot förmedlas uttryckligen att klienten har resurser för att genomföra förändring. Det finns kunskap i personalgruppen att förändring bygger på resurser. Det läggs allt större tonvikt på att tala om resurser, men struktur saknas. Resursinventering görs inför program och behandlingsplanering. Personal har färdigheter i att omtolka misslyckanden och hjälpa klienten att hitta resurser. 8. Klientens arbete med förändring (vid institutionsbehandling) uppmärksammas tydligt i det dagliga arbetet och är även i fokus i samband med andra händelser i klientens vardag. 9. Program följs upp av stödjande (sociala) åtgärder som t.ex. skuldsanering, bostad, arbete, behandlingshem. 10. Övriga intressenter får strukturerad information om klientens arbete och framsteg i program. 11. Det förekommer att personal har en tendens att lösa konflikter med inslag av irritation, hög röstvolym, och skarpa tillsägelser. Andra vardagliga händelser gör att bilden av förändring blir otydlig och inte medvetet uppmärksammas. Program kopplas inte till sociala åtgärder på detta sätt utan åtgärdas i annan ordning. Det saknas struktur för den sortens informationsöverföring. Den torde vara mycket sällsynt. Det finns rätt många inslag av sådan kultur i vardagen. Förändring (med att inte återfalla) uppmärksammas ibland formellt i möten, kollegier m.m. Programarbete har ett värde i sig. Information om klientens arbete i programmet överlämnas till handläggaren (i förekommande fall) för social planering och åtgärd. Förekommer sporadiskt och då mest på initiativ av socialtjänst (eller motsvarande). Vissa nätverkskontakter ger utrymme för sådan informationsöverföring. Det är mindre vanligt även om det förekommer. Däremot kan man märka att personalen inte gärna tar initiativ till sociala samtal med klienter. Klientens förändringsarbete uppmärksammas ibland som en del av genomförandet av behandlingsplan i samtal med klienten, men inte avsiktligt som ett pedagogiskt instrument. Trepartsträff förekommer (programledare handläggare klient) för informationsöverföring och koordinering av åtgärder. Förekommer, men vidareutveckling av den sortens informationsöverföring pågår. Initiativet har tagits av egna enheten. Umgängestonen med klienter har förbättrats. Många i personalgruppen tycker att det är givande att samtala med och lyssna på klienters problem. Klienten får regelbundet positiv återkoppling av personal på sitt arbete med förändring. Det uppmärksammas och förmedlas med avsikten att se och stötta klientens utveckling. Programarbetet kopplas hela tiden till klientens praktiska situation och behov. Åtgärder vidtas på flera plan. Kontinuerlig kontakt med handläggaren i två- och trepartsmöten. Det är rutin att information om klientens framsteg överlämnas till den handläggare som har hand om övervakning/eftervård. Personalen har lärt sig (kanske genom kurs i vardagssamtal ) att lyssna mer på klienter. Umgängestonen är lågmäld och lyssnande. Tillsägelser sker i vänlig ton och ofta först efter en stunds lyssnande.
12. Klienter tillåts utvärdera programledaren/programledarna. Informationen utgör underlag för bedömning och support. 13. Klienter tillåts utvärdera programverksamheten. Informationen utgör underlag för bedömning och support. 14. Central nivå följer uppmärksamt programverksamheten och erbjuder stöd? 15. Klientens nätverk (föräldrar, syskon, arbetsgivare etcetera) nyttjas för att skapa stöd för förändringsarbetet. Nej, det förekommer överhuvudtaget inte. Feedback handlar om programmet. Nej, det förekommer inte. I viss mån som kontroll när det gäller genomförande av uppdrag och volymer. (Uppföljning i övrigt är mer inriktad på specifika programutfall.) Stöd för att förbättra kvalitet erbjuds inte. Finns inte någon medveten sådan inriktning på arbetet. Kontakten med nätverket inskränker sig till formalia i samband med besök etcetera. Ingår i feedback, men behandlas inte systematiskt och utgör inte underlag för bedömning eller vidare planering av insatser. Enbart i samband med genomgånget program. Klienters bild av programverksamheten i stort förmedlas inte uppåt. Uppföljning sker regelbundet men är i första han inriktad på volymer och har karaktär av kontroll. Det finns utrymme för att diskutera andra problem i programverksamheten. Problem får lösas lokalt. Det lär förekomma, men i så fall beroende på enskilda handläggares initiativ. Ja. Informationen samlas in, men återkopplas inte till verksamhetsstället. Klienters utvärdering av programverksamheten efterfrågas inte. Däremot samlas feedbackformulär från olika program in, sorteras på site och utgör underlag för bedömning av programverksamheten. Utvecklingen när det gäller volymer följs uppmärksamt. Vid återkommande möten diskuteras också regelbundet övriga problem när det gäller programverksamheten och lämpliga åtgärder. Utvecklingen uppmuntras. Bland annat efterfrågas anhörigas stöd och uppfattningar om planeringen ganska regelbundet vid kollegier eller liknande möten. Ja. Det är en viktig information som verksamhetsstället (programansvarig) och programledarna måste få för att eventuellt kunna förbättra sig. Ja, det är viktig feedback för att kunna åtgärda eventuella problem i programverksamheten. Central nivå har en tydlig bild av programverksamhetens kvalitet vid olika verksamhetsställen och erbjuder riktad handledning och stöd för att förbättra kvaliteten. I allt högre utsträckning används nära anhöriga för förankring av utvecklingsplaner. Anhöriga är mer och mer delaktiga i utvecklingen av sådana planer.