Riskbedömning av förorenade områden

Riskbedömning av förorenade områden En vägledning från förenklad till fördjupad Remissversion 2007 2007-10-19 NATURVÅRDSVERKET

Beställningar Ordertel: 08-505 933 40 Orderfax: 08-505 933 99 E-post: natur@cm.se Postadress: CM-Gruppen, Box 110 93, 161 11 Bromma Internet: www.naturvardsverket.se/bokhandeln Naturvårdsverket Tel 08-698 10 00, fax 08-20 29 25 E-post: natur@naturvardsverket.se Postadress: Naturvårdsverket, SE-106 48 Stockholm Internet: www.naturvardsverket.se ISBN 91-620- ISSN 0282-7298 Naturvårdsverket 200 Tryck: Omslag:, bild/illustration: Form:, bild/illustration:

Förord Metaller och naturfrämmande ämnen i miljön riskerar människors hälsa och vår miljö. Därför har vi i Sverige miljömål som fokuserar på att minska dessa risker. Det finns ett stort antal förorenade områden i landet. Efterbehandling av dessa utgör en viktig del i miljömålsarbetet. Ansvaret för förorenade områden regleras i miljöbalkens 10 kapitel. För att bestämma ansvarets omfattning bedöms bland annat vilka risker föroreningen kan medföra för människors hälsa eller miljön samt hur man i tillräcklig omfattning reducerar dessa risker. Nu ger vi ut tre rapporter med syftet att bidra till god kvalitet i hanteringen av förorenade områden. Rapporterna vänder sig till en bred målgrupp av myndigheter, problemägare och konsulter. Rapporten Att välja efterbehandlingsåtgärd beskriver hela utredningsprocessen från övergripande till mätbara åtgärdsmål. Vi utvecklar särskilt momenten åtgärdsmål, åtgärdsutredning och riskvärdering. Syftet är att ge en samlad bild över hur man kan ta fram ett bra beslutsunderlag för val av åtgärd. Riskbedömning beskrivs i rapporten Riskbedömning av förorenade områden. Här ger vi vägledning i att bedöma miljö- och hälsorisker på olika nivåer, men alltid med syftet att besvara vilka risker som finns, hur stora de är och vad som är acceptabelt idag och i framtiden. Ett verktyg i en är riktvärden för acceptabla nivåer i förorenad mark. Vår modell samt de generella riktvärdena för förorenad mark i Sverige, har nu reviderats utifrån nya kunskaper och insikter. Modellbeskrivning och vägledning ges i rapporten Riktvärden för förorenad mark. De nya riktvärdena för mark ersätter tidigare utgivna, varför delar av våra rapporter 4638, 4639 och 4889 blir inaktuella. Kopplat till rapporten finns ett verktyg i Excel för riktvärdesberäkning (publicerat på www.naturvardsverket.se/xxx). Arbetet har i varierande omfattning pågått sedan 2001. Det har i olika skeden letts av Fredrika Östlund, Ann-Marie Fällman, Kjell Färnkvist, Yvonne Österlund och Helena Fürst på Naturvårdsverket. Följande personer har haft ansvar för olika delprojekt genom åren; Marie Arnér (WSP), Pär-Erik Back (GeoInnova), Catarina Barkefors (Studsvik), Mark Elert (Kemakta), Annika Hanberg (IMM), Celia Jones (Kemakta), Annelie Liljemark (Sweco), Yvonne Ohlsson (Sweco), Maria Paulsson (Golder) och Andrew Petsonk (WSP). Övriga medverkande har varit: Bo Carlsson och Pär Elander (Envipro); Tomas Henrysson (Conviro), Mikael Hägglöf (Fröberg & Lundholm Advokatbyrå); Anders Bank och Rosana Moraes (Golder); Marika Berglund, Nicklas Gustavsson, Axel Hullberg och Ulla Stenius (IMM); Karin Kockum, Peter Starzec och Ola Wik (SGI), Karin Aquilonius och Per Östlund (Studsvik); Michael Pettersson, Håkan Svensson och Sara Södergren (Kemakta); Ann-Charlotte Carlsson, Peter Englöv, Johan Holmqvist, Hans Kronberg, Johanna Leback, Johan Ludvigsson, Lars Rosén och Niklas Törneman (Sweco) samt Ingegerd Ask och John Sternbeck (WSP). Stockholm i månad 2008 3

Innehåll FÖRORD 3 SAMMANFATTNING 6 SUMMARY 8 1 INLEDNING 9 1.1 Lagar och miljömål 10 1.2 Läsanvisning 10 2 ALLMÄNT OM RISK 12 2.1 När uppstår en risk? 12 2.2 Vad ska skyddas och i vilken omfattning? 13 2.2.1 Människors hälsa 14 2.2.2 Miljö 14 3 RISKBEDÖMNINGSPROCESSEN 18 3.1 Riskbedömningens syfte 18 3.2 Stegvisa undersökningar och ar 19 4 RISKBEDÖMNINGSMETODIK OCH PROBLEMBESKRIVNING 21 4.1 Generell smetodik 21 4.2 Problembeskrivning 23 4.2.1 Riskbedömningens avgränsning 23 4.2.2 Karaktärisering av föroreningskällan 24 4.2.3 Spridnings- och exponeringsvägar 25 4.2.4 Skyddsobjekt 26 4.2.5 Konceptuell modell 27 5 RISKKLASSNING OCH FÖRENKLAD RISKBEDÖMNING 29 5.1 Riskklassning 29 5.2 Avstämning mot bakgrundshalter 30 5.3 Förenklad 31 5.3.1 Metodik 32 5.3.2 Rikt- och gränsvärden 33 5.3.3 Riktvärden för mark 35 5.3.4 Avstämning av förutsättningar och antaganden 37 5.3.5 Belastning 40 6 FÖRDJUPADE RISKBEDÖMNINGAR 42 6.1 Steget från förenklad till fördjupad 42 6.2 Metodik 43 6.3 Bedömning av halter, spridning och exponering 44 6.3.1 Föroreningshalter 45 4

6.3.2 Spridning 46 6.3.3 Exponering 51 6.3.4 Nedbrytning och omvandling 56 6.4 Bedömning av effekter 57 6.4.1 Hälsa 57 6.4.2 Miljö 59 6.5 Sammanvägd 64 6.5.1 Utvärdering av exponering mot effektnivåer 65 6.5.2 Riskkvoter 66 6.5.3 Samverkanseffekter 67 6.5.4 Orsakssamband och beviskedjor 69 6.6 Platsspecifika riktvärden för mark 70 6.6.1 Bedömning av halter och mängder 70 6.6.2 Bedömning av spridning och belastning 70 6.6.3 Bedömning av exponering 72 7 OSÄKERHETER 74 7.1.1 Osäkerheter i smodeller 74 7.1.2 Osäkerhets- och känslighetsanalys 76 8 DOKUMENTATION 77 BILAGA 1 79 Prioriterade ämnen 83 9 REFERENSER 79 5

Sammanfattning Om ett mark- eller vattenområde, eller en anläggning, är förorenat i sådan grad att det innebär oacceptabla risker för hälsa eller miljö finns ofta ett behov av att vidta åtgärder. De kallas efterbehandlingsåtgärder och syftar till att eliminera eller minskar riskerna till en acceptabel nivå. Att välja lämpliga och kostnadseffektiva efterbehandlingsåtgärder för ett förorenat område är kärnan i ett efterbehandlingsprojekt. Därför är det viktigt att valet är både välgrundat och transparent. Med denna rapport vill vi vägleda hur man kan bedöma miljö- och hälsorisker kopplade till förorenade områden. I en avgör man vilka risker föroreningssituationen innebär och hur mycket riskerna behöver reduceras för att oacceptabla skador på miljö och hälsa inte ska uppstå. För tillsynsmyndigheten är riskklassning och en också verktyg för att prioritera insatser mellan olika förorenade objekt. Riskbedömningen är en del av processen som leder fram till val av efterbehandlingsåtgärder och formulering av mätbara åtgärdsmål. Rapporten Att välja efterbehandlingsåtgärd (Naturvårdsverket 2008a) beskriver hela processen från övergripande åtgärdsmål, undersökningar och utredningar, och åtgärdsutredning till riskvärdering och formulering av mätbara åtgärdsmål. Vägledningen för har också nära koppling till Riktvärden för förorenad mark (Naturvårdsverket 2008b) där vi beskriver modell och förutsättningar för generella och platsspecifika riktvärden. Riskbedömningen beskriver vilka risker som föroreningssituationen innebär, idag och framtiden. Syftet med den är att visa hur man kan trygga att det varken på kort eller lång sikt uppstår skador på människor, miljö och naturresurser. Skydd av människors hälsa omfattar akuta och långsiktiga risker. Skyddet för miljö bygger på att det förorenade områdets funktioner upprätthålls (t.ex. nedbrytning av organiskt material och syreproduktion). Det förorenade området bör inte heller medföra oacceptabla risker för hotade eller skyddsvärda arter inom området eller i omgivningarna. När man bedömer det förorenade områdets belastning på omgivningen, är utgångspunkten att den inte ska leda till en mätbar höjning av normala bakgrundshalter eller utsläppsmängder som kan leda till att kvaliteten på ytvatten och grundvattenresurser i sig äventyras. I efterbehandlingsprocessen utför man i de flesta fall utredningar och ar stegvis. Underlaget går från kvalitativ till kvantitativ data. av Vid de skilda undersöknings- och utredningsstegen, genomför man (riskklassning, förenklad och fördjupad ) med olika ambitionsnivå. Det stegvisa förfarandet gör att omfattning och inriktning anpassas för att nå rimlig säkerhet och ambitionsnivå. Inför varje nytt steg är det viktigt att värdera om fortsatta undersökningar och utredningar är motiverade. Man genomför förenklad om riskklassning, avstämning mot bakgrundshalter eller annan information indikerar att området är förorenat. Den leder till en första kvantitativ bedömning av riskerna och om området behöver åtgärdas eller utredas vidare. Informationen man har om platsen är ofta begränsad, 6

vilket medför försiktiga bedömningar för att inte underskatta miljö- och hälsoriskerna. För ämnen som överstiger bakgrundshalter bedömer man riskerna genom avstämning av uppmätta halter mot rikt- och gränsvärden. Vid den förenklade en kan man jämföra uppmätta halter mot generella riktvärden. I den förenklade såväl som i den fördjupade en, redovisar man även hur stor man bedömer att det förorenade områdets belastning på omgivningen är. Fördjupad hälso- och miljö utförs om rikt- och gränsvärden saknas för påträffade föroreningar, förutsättningarna för riktvärdena inte uppfylls eller om osäkerheter runt riskerna är stora. Höga kostnader för åtgärden är också ett argument för att genom en fördjupad bedömning, öka säkerheten i uppskattningen av erforderlig riskreduktion. Principerna för fördjupad utgår från en generell metodik och i avsnittet i denna rapport beskriver vi principiellt hur olika modeller kan utnyttjas för att kvantifiera riskerna. Platsspecifikt underlag och fördjupade utredningar avseende spridning, belastning, exponering och effekter behövs i varierande grad i den fördjupade en. Vi beskriver fördelarna och vikten av att använda olika angreppssätt och resultat från oberoende undersökningar för att med större säkerhet fastställa orsakssamband mellan förekomst av förorening och negativa effekter. 7

Summary Text 8

1 Inledning Med denna rapport vill vi vägleda hur man kan bedöma miljö- och hälsorisker kopplade till förorenade områden. I en avgör man vilka risker som föroreningssituationen innebär och hur mycket riskerna behöver reduceras för att skador på miljö och hälsa inte ska uppstå. Vägledningen vänder sig till problemägare (verksamhetsutövare, fastighetsägare, exploatörer), konsulter och myndigheter som beställer, utarbetar och granskar ar av förorenade områden. Riskbedömningen är en del av processen som leder fram till val av efterbehandlingsåtgärder och formulering av mätbara åtgärdsmål (Figur 1.1). Resultatet av en är utgångspunkten för beslut om efterbehandling av ett förorenat område behövs. För tillsynsmyndigheten är riskklassning och en också verktyg för att prioritera insatser mellan olika förorenade objekt. Övergripande åtgärdsmål Genomförandebeslut Utredningsbeslut Ja Undersökningar och utredningar Nej Förberedelser, projektering Åtgärdskrav Direkt till åtgärd Riskbedömning Beslut om - åtgärdsbehov Åtgärdsutredning Genomförande, uppföljning och dokumentation Riskvärdering Mätbara åtgärdsmål Figur 1.1. Riskbedömning är ett av momenten i ett efterbehandlingsprojekt. Den streckade rutan visar de moment som bidrar till åtgärdsvalet. Processen är iterativ och återkopplingar finns mellan olika moment. Exempelvis kan en identifiera kunskapsluckor som föranleder kompletterande undersökningar. Riskvärderingen av åtgärdsalternativ kan leda till att man formulerar om övergripande åtgärdsmål och därmed ändrar förutsättningarna för en. 9

1.1 Lagar och miljömål Processen som leder fram till val av efterbehandlingsåtgärder tar sin utgångspunkt i svensk lagstiftning, främst miljöbalken. Vi ger en mer detaljerad beskrivning av lagar och mål som styr efterbehandlingsarbetet i Att välja efterbehandlingsåtgärd. En vägledning från övergripande till mätbara åtgärdsmål (Naturvårdsverket 2008a). De nationella miljömålen som beslutades1999 av riksdagen, anger den strävan samhället har när det gäller skydd av människors hälsa och miljö. Med utgångspunkt i miljömålen kan det övergripande syftet med efterbehandlingsverksamheten sägas vara att främja god miljö genom att eliminera eller minska påverkan från områden som direkt eller indirekt har förorenats av mänsklig aktivitet via punktkällor. Det gäller att minska riskerna för människor och miljön samt att minska mängderna och nivåerna av metaller och naturfrämmande ämnen i miljön. Dessa målsättningar bör prägla efterbehandlingsarbetet på alla nivåer och bland alla aktörer. Arbetet med förorenade områden beskrivs i miljömålet Giftfri miljö, men berörs även i flera andra miljömål som bland annat Levande sjöar och vattendrag, Grundvatten av god kvalitet, Hav i balans och God bebyggd miljö. Miljömålet Giftfri miljö innebär bland annat att halterna av ämnen som förekommer naturligt i miljön ska vara nära bakgrundsnivåerna. Halterna av naturfrämmande ämnen i miljön ska vara nära noll och deras påverkan på ekosystemen försumbar. Inom arbetet för en Giftfri Miljö prioriteras föroreningar som utgör särskilt stora miljö- eller hälsorisker. Till dessa räknas ämnen som är giftiga, långlivade och som kan ackumuleras i djur och växter. Även ämnen som är cancerframkallande, ger ärftliga skador, stör fortplantningen, skadar arvsmassan eller är hormonstörande inkluderas. En sammanställning redovisas i Bilaga 1. 1.2 Läsanvisning Vår vägledning är huvudsakligen av principiell karaktär. Man kan använda den beskrivna metodiken för alla typer av förorenade områden, men fokus ligger på bedömning av miljö- och hälsorisker kopplade till förorenad jord, yt- och grundvatten samt sediment. I kapitel 2 beskriver vi kortfattat riskbegreppet. I avsnittet redovisar vi även våra principer för vad som ska skyddas och till vilken nivå. I kapitel 3 redovisar vi vilka frågor en komplett besvarar. Riskklassning, förenklad och fördjupad en kopplar till olika undersöknings- och utredningssteg. Vi beskriver den stegvisa processen som används för att få rätt omfattning och inriktning av undersökningar och. I kapitel 4 beskriver vi den generella smetodik som ligger till grund för förenklad och fördjupad. Metodiken omfattar problembeskrivning och konceptuell modell, analys av halter, spridning, exponering samt effekter. Problembeskrivningens moment, inklusive den konceptuella modellen, beskrivs. I kapitel 5 beskriver vi omfattning av och vägval vid riskklassning och förenklad. Vidare anger vi principiellt uppbyggnaden av beräkningsmo- 10

dellen för riktvärden för mark med underliggande förutsättningar och antaganden, som vi sedan beskriver mer ingående i Naturvårdsverket 2008b. Kapitel 5 avslutas med en diskussion kring hur belastning kan hanteras. I kapitel 6 beskriver vi den successiva övergången mellan förenklad och fördjupad. Mer platsspecifikt underlag och fördjupade utredningar avseende spridning, belastning, exponering och effekter kan, när så behövs, ge möjlighet till förfinad bedömning och kvantifiering av miljö- och hälsorisker. Vi beskriver även möjligheter och begränsningar med att använda vår generella modell för beräkning av platsspecifika riktvärden för mark som ett verktyg i fördjupade ar. Kvantifiering av riskens storlek ställer högre krav på dataunderlagets kvalitet och omfattning och i avsnittet ger vi också exempel på framför allt biologiska undersökningar och tester för att minska osäkerheten vid bedömning av exponering och effekter. Det är viktigt att i hela en använda flera olika angreppssätt och resultat från oberoende undersökningar för att med större säkerhet fastställa orsakssamband mellan förekomst av förorening och negativa effekter. En kortare genomgång av osäkerheter i ens olika skeden redovisas i kapitel 7 och förslag på dokumentation vid redovisas i kapitel 8. Varje kapitel inleds med en kort sammanfattning. En sammanställd lista över terminologi i efterbehandlingssammanhang finns i bilaga till rapporten Att välja efterbehandlingsåtgärd (Naturvårdsverket 2008a). 11

2 Allmänt om risk Sammanfattning av kapitlet Ett förorenat område utgör en risk om människor och miljö genom spridning och transport exponeras för de giftiga ämnena. Om ingen spridning eller exponering sker, eller om inga negativa effekter uppkommer, existerar ingen risk. Riskbedömningens syfte är att med rimlig säkerhet avgöra vilka risker som föroreningssituationen innebär och hur mycket riskerna behöver reduceras för att oacceptabla skador på miljö och hälsa inte ska uppstå nu eller i framtiden. Riskbedömningen och de beslut den leder till, avser trygga att det inte uppstår skador på människor, miljö och naturresurser på kort och lång sikt. Skydd av människors hälsa omfattar både akuta och långsiktiga risker. Skyddet för miljö bygger på att det förorenade områdets funktioner normalt ska upprätthållas. Det förorenade området bör inte heller medföra oacceptabla risker för hotade eller skyddsvärda arter inom området eller i omgivningarna. När man bedömer det förorenade områdets belastning på omgivningen. är utgångspunkten att den inte ska leda till en mätbar höjning av normala bakgrundshalter eller utsläppsmängder som kan leda till att kvaliteten på ytvatten och grundvattenresurser i sig äventyras. 2.1 När uppstår en risk? Risk uttrycks vanligen som sannolikheten för och konsekvensen av en händelse som till exempel kan medföra skada på människors hälsa eller miljö 1. Inom ett förorenat område kan händelsen vara att föroreningar i mark sprids till en sjö via grundvattnet. Riskbedömningen syftar i princip till att uppskatta sannolikheten för att denna spridning ger en skadlig effekt, till exempel på människors hälsa eller på vattenekosystemet. I efterbehandlingsarbetet saknas dock i många fall kännedom om osäkerheter (brist på kunskap) och variabilitet (naturlig variation) i ens alla led, bland annat beroende på den mångfald av händelser och konsekvenser som direkt och indirekt kan bli följden av till exempel spridning. Nationellt och internationellt forsknings- och utvecklingsarbete pågår runt sannolikhetsbaserad (probabilistisk), se till exempel sammanställningar i Öberg 2006 och Öberg m.fl. 2006. För att ett förorenat område ska utgöra en risk krävs att det finns en föroreningskälla där föroreningen är tillgänglig eller kan transporteras till platser där den kan orsaka en exponering av människa eller miljö, som är skyddsobjekt (Figur 2.1). Exponeringen måste också kunna ge upphov till en negativ effekt på något skyddsobjekt för att en risk ska föreligga. Riskbedömningen omfattar beskrivning av orsakssambanden mellan föroreningsförekomst och negativ effekt för att bland annat relevanta undersökningar ska kunna utföras. I exemplet ovan kan det förorenande ämnet som sprids från marken ge skador på inre organ hos människor som dricker vattnet. En allvarlig konsekvens av skadorna kan vara att människor blir sjuka. Ämnet kan också minska 1 Begreppet miljö används här i vid bemärkelse och innefattar såväl enskilda arter som ekosystemets struktur (t.ex. art- och individrikedom, diversitet) och funktioner (t.ex. omsättning av kol, kväve, syre och fosfor). 12

vissa fiskarters fortplantning vilket kan leda till att mängden fisk i sjön minskar. Detta kan i sin tur ha negativa konsekvenser för fiskätande rovfåglar. Ordet risk skiljs från ordet fara (eng. hazard ). Fara är en möjlig källa till risk. En fara kan definieras som en egenskap, till exempel inneboende toxiska egenskaper hos de ämnen som förekommer inom ett förorenat område och som under särskilda förhållanden (en händelse) kan leda till negativa effekter (skador). Bedömning av ämnens farlighet ingår som ett moment i riskklassning enligt vår metodik för inventering av förorenade områden (MIFO-modellen) (Naturvårdsverket 1999a). Transportväg Föroreningskälla Skyddsobjekt Förorening i mark, grundvatten, sediment, mm. Spridning i mark, vatten eller luft Figur 2.1. En risk föreligger när förorening från en källa (jord, grundvatten, sediment) frigörs och via olika transportvägar sprids och exponerar skyddsobjekt (människor, miljö) så att en negativ effekt uppstår. 2.2 Vad ska skyddas och i vilken omfattning? Riskbedömningen baseras på naturvetenskapliga principer. Den är till för att trygga att det inte uppstår skador på människor och miljö på kort och på lång sikt. I praktiken behöver dock vissa risker och skador accepteras redan i en, till exempel att sannolikheten för ytterligare cancerfall inte är noll eller att några växteller djurarter påverkas. Att till exempel ansätta en nationellt accepterad cancerrisknivå innebär ett visst mått av riskvärdering, som alltså kommer in redan i en. Vår utgångspunkt är även att naturresurser som yt- och grundvatten har ett högt skyddsvärde i sig och därför beaktas i en. Det är viktigt att eventuella avvikelser från nationella värderingar motiveras väl. Risker som kan uppstå på grund av förorenande områden bör alltid bedömas i ett långt tidsperspektiv (100-tals till 1000-tals år). Med ökat tidsperspektiv ökar graden av osäkerhet, medan möjligheten att förutsäga eller kvantifiera risker minskar. Hantera osäkerheten med långa tidsperspektiv, genom att utvärdera konsekvenserna av möjliga, men för den aktuella platsen idag inte kända, scenarier. Exempelvis kan man beskriva tänkbara framtida utnyttjanden av det förorenade området och identifiera eller modellera långsiktiga förändringar och episodiska händelser som kan öka riskerna, såsom till exempel erosion, ras och konsekvenser av klimatförändringar. Människa Miljö 13

När man bedömer påverkan från ett förorenat område bör man alltid beakta effektbaserade risker samt belastning. Utgångspunkten är att belastningen från ett förorenat område inte ska leda till en mätbar höjning av normala bakgrundshalter eller utsläppsmängder som kan leda till att kvaliteten på ytvatten och grundvattenresurser i sig äventyras. Det är inte acceptabelt att belastningen leder till att föroreningsmängderna i nedströms liggande recipienter ökar. Ett effektbaserat rikt- eller gränsvärde utgör därmed inte en nivå upp till vilken det är acceptabelt att förorena. 2.2.1 Människors hälsa När man bedömer acceptabla hälsorisker, bör man utgå från att exponeringen från ett förorenat område för en enskild individ inte får teckna in hela det tolerabla intaget. Som en tumregel för de humantoxikologiskt baserade risknivåer som ska användas, bör exponeringen inte överskrida 50 procent av det tolerabla intaget för var och en av de förekommande föreningarna. Det tolerabla intaget är en uppskattning av den mängd av ett ämne vi kan inta dagligen under en livstid, utan att der ger påvisbara hälsoeffekter. Inkludera alla exponeringsvägar av betydelse. Om man vill utesluta någon exponeringsväg, behöver man motiveras det väl. Lågrisknivån för genotoxiska cancerogena ämnen baseras på en lägsta nivå motsvarande maximalt ett extra cancerfall per 100 000 exponerade under en livstid. Vissa typer av markföroreningar, till exempel polycykliska aromatiska kolväten (PAH), förekommer i blandningar med flera olika cancerogena ämnen samtidigt i marken. För grupper av cancerogena ämnen används risknivån 1 på 100 000, men för att inte underskatta risknivån i de fall platsspecifika riktvärden beräknas för enskilda cancerogena ämnen bör risknivån 1 på 1 000 000 användas. Riskbedömningen innefattar också att det inte är acceptabelt att en kortvarig (akut) exponering för föroreningar, ger upphov till påtagliga effekter som till exempel kräkningar och diarréer. Åtgärder för att reducera akuta risker bör normalt prioriteras. 2.2.2 Miljö Skyddet för miljö bygger på att det förorenade områdets funktioner 2 upprätthålls. Man antar att dessa skyddas om de flesta djur och växter skyddas. Det förorenade området bör inte heller medföra oacceptabla risker för hotade eller skyddsvärda arter inom området eller i omgivningarna. Riktvärden indikerar en föroreningshalt under vilken ekosystemet har förmåga att utföra de funktioner som förväntas inom ramen för den tänkta användningen av det förorenade området. Riktvärden kan tas fram för att motsvara olika grad av miljöskydd, det vill säga olika krav på ekosystemets funktioner. I de fall svenska normer för skydd av miljö saknas, hänvisar vi i första hand till EU:s principer för framtagande av miljökvalitetsnormer samt den hänsyn till naturliga bakgrundsnivåer och belastning som vi redovisar nedan. 2 Exempel på ekosystemfunktioner är nedbrytning av organiskt material, cirkulation av kväve och fosfor, syreproduktion och förekomst av tångbälten som skydd och födoplats för vissa fiskyngel. 14

MARK I de svenska riktvärdena för mark, uttrycks den tolerabla risken för miljö inom området som en högsta procentandel av arterna i ett ekosystem som får påverkas av föroreningar. De generella riktvärdena för känslig 3 och mindre känslig 4 markanvändning bedömer vi ger ett skydd för ca 75 respektive 50 procent av arterna inom det förorenade området. Detta medför att vissa arter och ekosystem troligen påverkas negativt. Bedöm därför om skyddsvärda biotoper eller hotade arter finns inom området. Kraven som ställs på skydd av markfunktioner kan göras platsspecifika. I områden som har högt skyddsvärde eller som är viktiga för den biologiska mångfalden, liksom i områden som idag är lite eller måttligt belastade av föroreningar bör kraven på skydd av markmiljön vara hög. Exempel på sådana områden är naturskyddsområden, riksintressen för naturvården och Natura 2000-områden. I tydligt belastade områden som till exempel tätorter, bör kraven på skydd av markmiljön vara hög vid känsliga markanvändningar. Vid mindre känsliga markanvändningar är markmiljön ofta redan påverkad av olika verksamheter, varför lika höga skyddskrav inte alltid är motiverade. Andra förutsättningar än föroreningssituationen omöjliggör eller försvårar också ibland etablering av växter och djur, till exempel då marken utgörs av vissa fyllnadsmassor. Markmaterialet kan då ha egenskaper som ger begränsade förutsättningar för att återskapa en miljö som kan stödja naturliga funktioner. I sådana områden är det inte alltid motiverat att ställa höga skyddskrav på markmiljön. Beakta dock alltid riskerna för spridning och omgivningspåverkan i kort och långt tidsperspektiv. Eftersom hela jordprofilen utgör ett ekologiskt system är utgångspunkten att samma skyddsnivå gäller oberoende av djup. I grundfallet bör man därför inte göra någon djupindelning. Det ekologiska systemet i jorden har betydelse för markens totala funktion, men förväntas dock avta med djupet. Det djup som är väsentligt för att stödja markens funktion är platsspecifikt och beror på jordartsförhållanden, hydrologiska förhållanden och typ av ekosystem. Markekosystemet avgränsas inte av olika användningsområden på markytan utan samverkan sker mellan olika delområden. Ställ därför samma krav på skydd av markmiljön inom delområden med begränsad storlek, exempelvis planmässigt sammanhängande områden. Det vill säga att om ett bostadsområde etableras bör kravet på markmiljön vara lika under såväl bostadshusen som småvägarna inom området, liksom under lekparkerna och grönytorna. Under hus och hårdgjorda ytor är den biologiska aktiviteten lägre på grund av den begränsade tillgången på vatten och ljus. Markfauna finns dock även där. Eventuella val att inte skydda eller att reducera skyddet av markekosystemet, bör motiveras väl. Vid val av graden av 3 Känslig markanvändning: Markkvaliteten begränsar inte val av markanvändning. Marken kan exempelvis utnyttjas för bostäder, daghem, odling, djurhållning och grundvattenuttag samt parkmark, grönområden, naturmark och skog. 4 Mindre känslig markanvändning: Markkvaliteten begränsar val av markanvändning. Marken kan exempelvis användas för kontor, industrier eller vägar. Skyddsnivå för markmiljön ger förutsättningar till markfunktioner av betydelse för denna typ av markanvändning till exempel odling av prydnadsväxter och skydd av djur som tillfälligt befinner sig på platsen. 15

skydd, är det bland annat viktigt att beakta långsiktighet, möjligheten att återkomma med åtgärder samt kvarhållande av information om kvarlämnande föroreningar. Inkludera alltid riskerna för spridning och omgivningspåverkan vid en. GRUNDVATTEN För skydd av människors hälsa ska föroreningskoncentrationen underskrida kriterier framtagna för skydd av människor. Grundvattnet bör vidare ha en kvalitet som inte hindrar etablering av växter och dess rotsystem eller leder till direkta eller indirekta negativa effekter genom upptag av föroreningar. För flera ämnen ligger dricksvattenkriterier och effektbaserade riktvärden för skydd av ytvattenorganismer högre än normala bakgrundshalter för metaller i grundvatten. I större grundvattenmagasin kan stora mängder förorening lakas ut innan dessa nivåer överskrids. Det är inte rimligt att belastningen från ett förorenat områden får bidra till att nuvarande och kommande miljökvalitetsnormer och tröskelvärden överskrids eller bidra till att halter av ämnen som kan ha en miljömässig påverkan ökar i grundvattnet. I en utvärderas om belastningen leder till effektbaserade risker i grund- och ytvatten och belastningens storlek kvantifieras. Bedömningen av om belastningen sedan är acceptabel eller oacceptabel i relation till magasinets eller recipientens skyddsvärde, bakgrundshalter och eventuell annan belastning, görs i riskvärderingen (se Naturvårdsverket 2008a). Grundvatten är en resurs som i princip alltid är skyddsvärd. De grundvattenformationer som nationellt har klassats som viktiga för nuvarande och framtida vattenförsörjning har ett särskilt högt skyddsvärde, men även mindre resurser bör skyddas för framtida behov. YTVATTEN Principen för skydd av ytvatten bygger på att inga allvarliga störningar ska ske i vattenekosystemet. Det innebär att effektbaserade miljökvalitetsnormer, riktvärden eller dricksvattennormer inte ska överskridas. Inom EU och hos oss på Naturvårdsverket pågår ett arbete med att ta fram effektbaserade miljökvalitetsnormer för ytvatten, så kallade EQS 5. De kommer att få status som juridiskt bindande miljökvalitetsnormer och ska vara fastlagda av berörda myndigheter senast 2010. Normen anger normalt en nivå under vilken inga allvarliga störningar förväntas på ca 95 procent av organismerna. Det är inte rimligt att belastningen från förorenade mark- och sedimentområden får leda till en ökning av normala bakgrundshalter eller utsläppsmängder. För flera metaller ligger de effektbaserade riktvärdena högre än normala bakgrundshalter. I de generella riktvärdena för mark har en uppdaterad sammanställning av bakgrundshalter i svenska sjöar använts som utgångspunkt för beräkningarna, för att säkerställa att belastningen från det förorenade området i normalfallet inte innebär en oacceptabel risk. 5 EQS, Environmental Quality Standards, vilket motsvarar miljkvalitetsnormer. 16

Svenska ytvatten, såväl havsområden som sjöar och vattendrag, är i relativt liten utsträckning påverkade av föroreningar från punktkällor och har generellt ett högt skyddsvärde. Även där man inte bedömer att det när liggande ytvattnet är direkt skyddsvärt är det förbundet med andra ytvatten och kan bidra till den diffusa föroreningsbelastningen. Ytvatten med känsliga biotoper eller arter samt sjöar och vattendrag som används som dricksvattentäkter har särskilt högt skyddsvärde. Hav, sjöar och vattendrag utgör också en viktig resurs för fiske och rekreation. SEDIMENT Principen för skydd av sediment bygger på att man upprätthåller ekosystemets funktioner genom att organismerna skyddas. Spridning av föroreningar från sediment och porvatten får heller inte ge upphov till oacceptabla risker i omgivande vattenområden eller en höjning av bakgrundsnivåer. Svenska riktvärden saknas, men inom EU och hos oss på Naturvårdsverket, pågår ett arbete med att ta fram effektbaserade miljökvalitetsnormer som bygger på samma principer som för ytvatten. 17

3 Riskbedömningsprocessen Sammanfattning av kapitlet Syftet med en är att med rimlig säkerhet avgöra vilka risker som föroreningssituationen innebär och hur mycket riskerna behöver reduceras för att oacceptabla skador på miljö och hälsa inte ska uppstå. Vi redovisar i detta kapitel vilka frågor som en normalt ska svara på. I efterbehandlingsprocessen genomför man i de flesta fall utredningar och ar stegvis. Underlaget går från kvalitativ till kvantitativ data. I detta kapitlet beskriver vi hur riskklassning, förenklad och fördjupad kopplar till olika undersöknings- och utredningssteg. Det stegvisa förfarandet gör att omfattning och inriktning anpassas för att nå rimlig säkerhet och ambitionsnivå. Inför varje nytt steg är det viktigt att göra en värdering av om fortsatta undersökningar och utredningar är motiverade. Fördjupade undersökningar och bedömningar genomförs normalt om osäkerheterna och kostnaderna är stora. Åtgärder genomförs om det bedöms mer kostnadseffektivt att åtgärda än att undersöka vidare eller om de motiveras av verksamhetsutövarens ansvar. 3.1 Riskbedömningens syfte Syftet med en är att med rimlig säkerhet avgöra vilka risker som föroreningssituationen innebär och hur mycket riskerna behöver reduceras för att det inte ska uppstå oacceptabla skador på miljö och hälsa. Riskbedömningens omfattning och behovet av underlagsmaterial varierar stort mellan olika förorenade objekt. I utrednings- och undersökningsskedet tar man fram underlag där man även beskriver föroreningsmängder och föroreningarnas lokalisering. I komplexa fall behöver man svar på samtliga av de följande frågorna för att man med rimlig säkerhet ska kunna beskriva och kvantifiera riskerna. I andra fall saknar vissa frågor betydelse, kan besvaras med ett mindre omfattande underlag eller beskrivas kvalitativt. Aspekter som bör beaktas i en är: Vilka föroreningar förekommer i sådana koncentrationer att de utgör möjliga akuta eller långsiktiga risker för människa och miljö? Hur stor är mängden föroreningar i olika medier? Var är föroreningarna lokaliserade? Vilka frigörelsemekanismer leder till spridning? Sker omvandling och nedbrytning av föroreningar vid källan, under transport eller i organismer? Vilka transportvägar finns inom och mellan olika medier? Hur stor är belastningen på omgivningen? Påverkar belastningen yt- och grundvattenresurser? Är yt- och grundvattenresurserna skyddsvärda? Finns risk för att belastningen leder till ökning av bakgrundshalter i omgivningen? Finns andra källor som bidrar till belastningen? Vilka skyddsobjekt kan exponeras för föroreningarna? Hur exponeras skyddsobjekten? Vilka negativa effekter kan uppstå vid exponering och var? 18

Förväntas riskerna vara stabila, öka eller minska över tid om man inte genomför åtgärder? Vilka långsiktiga förändringar och episodiska händelser som ökar risker och belastning kan identifieras? Vilken riskreduktion behövs? Vilken form av riskreduktion kan på kort och lång sikt minska riskerna till acceptabel nivå (reduktion av föroreningskälla, spridning eller exponering)? Vilka osäkerheter finns? Med utgångspunkt från en ska det vara möjligt att identifiera vilken form av riskreduktion som kan minska riskerna till en acceptabel nivå. Dessa funktionskrav, till exempel att föroreningshalter i ytlig jord eller att spridning av föroreningar måste reduceras, utgör förutsättningar för åtgärdsutredningen. I samband med åtgärdsutredningen och inför riskvärderingen bedömer man också de eventuella risker som kan uppstå under utförande av åtgärden och av åtgärden i sig. Frågorna man besvarar, är i princip desamma som ovan och denna identifierar också vilken form av skyddsåtgärder som behöver vidtas under åtgärdsfasen. 3.2 Stegvisa undersökningar och ar I efterbehandlingsarbetet går i de flesta fall undersökningar och utredningar i steg från inventering till översiktliga och detaljerade undersökningar och riskerna bedöms i riskklassningar, förenklade och fördjupade ar (Tabell 3.1). Övergången mellan olika undersöknings- och ssteg är glidande och det inte är alltid nödvändigt att alla steg utförs. Fördelen med det stegvisa genomförandet är att man anpassar omfattning och inriktning för att nå rimlig säkerhet och ambitionsnivå. Osäkerheten i bedömningen av riskernas storlek är i regel mycket stor i de inledande stegen, men minskar successivt med större och mer kvantitativt dataunderlag. Tabell 3.1. Kopplingen mellan steg av undersökningar och ar samt omfattning och dataunderlag. Undersökning Inventering Översiktlig Detaljerad MIFO fas 1 MIFO fas 2 Förstudie Huvudstudie Riskbedömning Riskklassning Förenklad Fördjupad Dataunderlag Kvalitativt Kvantitativt Dataunderlag Mindre Större Säkerhet i bedömningen Mindre Större 19

Värdera efter varje steg behovet och värdet av, samt kostnader för fortsatta undersökningar och utredningar. Det finns fyra möjliga alternativ: 1) Området är inte förorenat eller miljö- och hälsoriskerna är acceptabla, vilket betyder att det inte finns något behov av riskreduktion. 2) Risken är oacceptabel och man bedömer att riskreducerande åtgärder är mer kostnadseffektiva än fortsatta undersökningar. 3) Mer direkta åtgärder motiveras av att risken uppstått genom spill eller olyckor under pågående verksamhet (vilket regleras av verksamhetsutövarens ansvar för miljöfarlig verksamhet). 4) Osäkert underlag motiverar fortsatta undersökningar, utredningar och mer fördjupad. I sin enklaste form utförs en inventering som underlag för en klassning eller annan kvalitativ rangordning av riskerna. Ett exempel på detta är riskklassning enligt vår metodik för inventering av förorenade områden (MIFO fas 1) (Naturvårdsverket 1999a). MIFO-klassningen ligger till grund för tillsynsmyndighetens prioritering av förorenade objekt. Om riskklassningen visar att det förorenade området kan utgöra en risk, följer normalt en översiktlig miljöteknisk undersökning (MIFO fas 2). Undersökningar och förenklad kan också initieras av att föroreningar påträffas och analyseras av andra skäl. Om påträffade halter överstiger lokala bakgrundsnivåer utför man en förenklad med avstämning mot rikt- och gränsvärden. Förenklade ar görs normalt som underlag för riskklassning i förstudieskedet enligt vår kvalitetsmanual (Naturvårdsverket 2007, utgåva 3). Man genomför en fördjupad, om rikt- och gränsvärden saknas för påträffade föroreningar, förutsättningarna för riktvärdena inte uppfylls eller om osäkerheterna är så stora att bedömningarna inte kan göras med rimlig säkerhet. I vissa fall kan fördjupningen göras på basis av befintlig data, i andra fall krävs kompletterande underlag och mer kvantitativ data. I komplexa fall sker komplettering med ny information i flera steg tills riskerna kan bedömas med rimlig säkerhet och behovet av riskreduktion är klarlagt. Information från till exempel detaljerade studier av föroreningssituation och spridningsförutsättningar, förfinade modelleringar, effektstudier och biologiska undersökningar vävs samman till övergripande slutsatser om riskernas storlek. Fördjupade ar av olika omfattning utförs i huvudstudieskedet. 20

4 Riskbedömningsmetodik och problembeskrivning Sammanfattning av kapitlet Den generella smetodiken innehåller momenten problembeskrivning, bedömning av halter, spridning och exponering samt bedömning av effekter. Allt detta sammanfattas i en sammanvägd. Metodiken ligger till grund för de flesta smodeller och momenten ingår i riskklassning, förenklad och fördjupad. I problembeskrivningen planeras och definieras målsättningen med en, avgränsning i tid och rum samt hur man kommer att bedöma eller mäta effekter. Man beskriver föroreningskällor, föroreningarnas karaktäristik, spridnings- och exponeringsvägar samt vilka skyddsobjekt som kan exponeras. Resultatet sammanfattas i en konceptuell modell som illustrerar hur potentiellt miljö- och hälsofarliga ämnen från det förorenade området kan transporteras till skyddsobjekten. Modellen är ett stöd för att identifiera kunskapsluckor och behov av kompletterande undersökningar och utredningar. 4.1 Generell smetodik Riskbedömningsmetodiken består av fyra huvudmoment som i varierande omfattning och detaljeringsnivå ligger till grund för många smodeller (USEPA 1998; Environment Canada 1997; Jones m.fl. 2006) (Figur 4.1). Metodiken kan i princip användas för att strukturera av alla typer av förorenade områden (jord, sediment, yt- och grundvatten, byggnader och anläggningar). Ingående moment är: Problembeskrivning (inklusive konceptuell modell). Bedömning av halter, spridning och exponering. Bedömning av effekter. Sammanvägd. Momenten finns i kvalitativ form i riskklassningen som görs efter en MIFO Fas 1- inventering. I den förenklade en ligger resultat från översiktliga undersökningar till grund för bedömning av halter, spridning och exponering. Effektbedömningen utförs genom avstämning av uppmätta halter mot rikt- och gränsvärden. Detaljerade undersökningar, beräkningar, modellering, mätningar och tester kvantifierar och validerar i varierande omfattning spridning, exponering och effekter på miljö och hälsa i fördjupade ar. 21

Problembeskrivning Avgränsning Föroreningskällor och föroreningarnas karaktäristik Spridnings- och exponeringsvägar Skyddsobjekt Konceptuell modell Kunskapsluckor Undersöknings- och mätprogram Bedömning av halter, spridning och exponering Föroreningshalter och mängder Spridning och belastning Exponering Biologisk tillgänglighet Bioackumulation Nedbrytning Bedömning av effekter Rikt- och gränsvärden Biologiska undersökningar Ekotoxikologiska tester Sammanvägd Utvärdering av exponering mot effektnivåer Orsakssamband Samverkanseffekter Osäkerheter Figur 4.1 Ingående moment i den generella metodiken för miljö- och hälso. Problembeskrivningen är det viktiga inledande steget i all, oberoende av omfattning och ambitionsnivå. Syftet är att få en uppfattning om det förorenade området kan utgöra en risk. Den ger underlag för beslut om och vilka undersökningar eller utredningar som fordras för att man med större säkerhet ska kunna avgöra riskens storlek och åtgärdsbehov. Utifrån problembeskrivningen planerar och definierar man målsättningen med en, avgränsning i tid och rum samt hur effekter ska bedömas eller mätas. Föroreningskällor, föroreningarnas karaktäristik, spridnings- och exponeringsvägar samt vilka skyddsobjekt som kan exponeras i dag och på lång sikt beskrivs kvalitativt. Man sammanfattar underlaget i en konceptuell modell som med ord beskriver eller med en bild illustrerar hur potentiellt miljö- och hälsofarliga ämnen från det förorenade området kan nå och exponera skyddsobjekten. Modellen är ett stöd för att identifiera kunskapsluckor och behov av kompletterande undersökningar och utredningar. Problembeskrivningen och den konceptuella modellen är inte statiska. Om man får ny information som resultat av undersöknings- och sprocessen, reviderar man problembeskrivningen och den konceptuella modellen, Exempel på ny information är transportvägar eller skyddsobjekt som utesluts eller tillkommer. Med utgångspunkt från befintligt underlag och tillkommande information från undersökning av identifierade kunskapsluckor, analyserar man därefter halter, exponering och effekter. Detta arbete utförs oftast parallellt. I efterföljande steg, bedömningen av halter, spridning och exponering, beräknas eller uppskattas de doser 6 och koncentrationer som skyddsobjekten kan exponeras för utifrån de halter som uppmätts i olika medier. Internationellt brukar detta steg benämnas exponeringsanalys. För att bedöma dosens storlek beskriver och 6 Dosen anger skyddsobjektets exponeringen som mängd förorening per kg kroppsvikt och tidsenhet. 22

kvantifierar man exponeringsvägar och exponeringens omfattning. Här beskrivs också spridningen kvalitativt eller kvantitativt. I en fullständig exponeringsanalys ingår även att bedöma föroreningarnas biologiska tillgänglighet, bioackumulation och nedbrytning. Bedömningen av effekter (ibland även kallad effekt- eller toxicitetsanalys) syftar till att ta fram underlag för att bedöma vid vilka koncentrationer eller doser negativa effekter uppstår. I den förenklade en representerar rikt- och gränsvärden de nivåer under vilka negativa effekter inte förväntas. Underlaget kommer till stor del från tester på enskilda arter. Beskriv eller kvantifiera så långt möjligt effekter på till exempel ekosystemets struktur eller funktion. Sammanställning av underlag från databaser, vetenskaplig litteratur, biologiska undersökningar och ekotoxikologiska tester kan bli aktuellt i fördjupade ar, då förutsättningarna är mer komplexa eller då generella rikt- och gränsvärden saknas. I den sammanvägda en, också kallad riskkaraktärisering, utnyttjar man analysen av halter, exponering och effekter för att utvärdera och om möjligt kvantifiera de negativa miljö- och hälsoeffekterna som orsakas av exponering från ett förorenat område i dag och i framtiden. I den förenklade en jämför man uppmätta halter i olika medier med rikt- och gränsvärden. Här utvärderas om möjligt också samverkanseffekter mellan olika föroreningar. I den fördjupade bedömningen väger man samman resultat från flera oberoende undersökningar eller beräkningar till en övergripande slutsats. Bedöm och hantera konsekvenserna av de osäkerheter och den variabilitet som finns i alla led i en. 4.2 Problembeskrivning Problembeskrivningen leder till en konceptuell modell av hur föroreningskällan via spridning kan ge upphov till exponering av olika skyddsobjekt. Syftet är att kunna beskriva risksituationen och avgöra om och i så fall vilka undersökningar och utredningar som fordras för att med större säkerhet avgöra riskens storlek. 4.2.1 Riskbedömningens avgränsning De övergripande åtgärdsmålen för efterbehandlingen liksom vilka tids- och rumsskalor som är relevanta, har betydelse för ens resultat. Möjliga framtida nyttjanden av området definieras så att krav på nivåer för skydd av miljö och hälsa blir relevanta. Framtida områdesutnyttjande eller förändringar kan med fördel beskrivas i ett eller flera möjliga och rimliga scenarier. En tidig inledande diskussion mellan problemägare och tillsynsmyndighet runt ens avgränsningar är att rekommendera. Vid avgränsningen och definitionen av en ta bland annat hänsyn till detta: Tidsperspektiv - nuläge - tidsperspektiv motsvarande andra viktiga byggnader och anläggningar i samhället (50-100 år) - längre tidsperspektiv (100-1000 år) 23

Rumslig utbredning - fastighetsgräns - verksamhetsområde - primära, sekundära och tertiära föroreningskällor (till exempel oljetank, förorenad jord, sedimentområde) Nuvarande och framtida nyttjande av det förorenade området samt nivå för skydd av miljö och hälsa. Nuvarande och framtida nyttjande av angränsande områden som påverkas eller kan komma att påverkas av det förorenade området samt dess skyddsvärde. Policy eller värderingar hos problemägare och tillsynsmyndighet som kan påverka förutsättningarna för miljö- och hälsoen, till exempel avseende: - belastning och skydd av mark-, yt- och grundvattenresurser. - utfasning av prioriterade föroreningar. 4.2.2 Karaktärisering av föroreningskällan FÖRORENINGSKÄLLAN I problembeskrivningen redovisar man: Vilka föroreningar förekommer eller misstänks förekomma? Vilka är de potentiella föroreningskällorna? I vilken form förekommer föroreningarna? Insamling och utvärdering av information om verksamhetshistorik ger kunskap om vilka föroreningar som kan vara aktuella och var de mest troligt återfinns. Kännedom om verksamheten kan också ge information om ämnenas förekomstform och hur de binds. Sådan information är viktig när man ska bedöma av till exempel biologisk tillgänglighet eller spridning. Föroreningarnas karaktäristik Föroreningarnas inneboende kemiska och fysikaliska egenskaper påverkar hur och var de uppträder i miljön och därmed vilka skyddsobjekt som kan hotas. Ämnesspecifika egenskaper som nedbrytbarhet (persistens), omvandling, förmågan att ackumuleras i levande organismer och näringskedjor (bioackumulering och biomagnifiering) och toxicitet används som underlag för att besvara: Kan föroreningarna brytas ned naturligt i miljön eller omvandlas i aktuella skyddsobjekt? Vilka egenskaper har nedbrytningsprodukterna? Kan föroreningarna ackumuleras i levande organismer och magnifieras i ekoystemen? Var i miljön kan effekter förväntas? - inom det förorenade området - i omgivningarna - på vilken nivå i näringskedjan (växt, växtätare, rovdjur, nedbrytare) Vilka toxiska effekter kan förväntas? 24

När kan effekter förväntas? - på kort sikt eller direkt - efter lång tids exponering För en första bedömning av den potentiella risken med påträffade föroreningar, särskilt om ämnet eller gruppen är mindre känd, kan Kemikalieinspektionens PRIO-databas användas (www.prio.se). Om ämnet finns med i databasen bör det noteras vilken potentiell risk eller typ av skada som ämnet kan ge upphov till (t.ex. om ämnet är mutagent, cancerogent eller bioackumuleras och har hög persistens) (se även bilaga 1). 4.2.3 Spridnings- och exponeringsvägar Spridning och exponering från föroreningskälla till skyddsobjekt beskrivs och kvantifieras med varierande dataunderlag i den stegvisa undersöknings- och sprocessen. Föroreningarnas fysikaliska och kemiska egenskaper samt geologiska och hydrogeologiska förhållanden ska vägas in i bedömningen av hur föroreningarna sprids och omfördelas. I problemformuleringen beskrivs frigörelsemekanismer, spridningsvägar och exponering, bland annat: Frigörelsemekanism: - förångning - upplösning (utlakning, föroreningen i löst form) - erosion (partikelbunden spridning på grund av naturliga processer eller mänskliga aktiviteter) Spridning inom eller mellan olika media via: - grundvatten - ytvatten - dagvatten och ledningsgravar - bevattning - damm - ånga - fri fas spridning - överföring mellan olika nivåer i näringskedjan genom födointag - spridning mellan generationer (till exempel via livmoder och bröstmjölk) Exponeringsvägar - jordintag - hudupptag genom kontakt med jord, vatten, sediment - inandning ånga och damm - intag vatten - intag via föda och livsmedel (till exempel organiskt material, växter, grönsaker, bär, fisk) - aktivt upptag eller diffusion genom cellvägg och cellmembran i exempelvis bladytor, rötter och gälar 25

4.2.4 Skyddsobjekt Identifiera de skyddsobjekt som kan påverkas av föroreningarna i problembeskrivningen. Detta gäller både skyddsobjekt inom det förorenade området och i dess omgivningar som kan påverkas genom spridning av föroreningarna. Vid bedömning av möjliga skyddsobjekt är återkopplingen till föroreningarnas kemiska, fysikaliska och toxiska egenskaper viktig. Egenskaperna påverkar var i ekosystemet de kritiska effekterna uppstår och blir därmed vägledande för vilka skyddsobjekt som är eller kan bli hotade. För exempelvis svårnedbrytbara och bioackumulerande ämnen visar sig de kritiska effekterna ofta högre upp i näringskedjan, till exempel hos rovfåglar, sälar eller människor. Det kan på grund av djurens revirstorlek vara svårt att påvisa om ett enskilt område utgör en risk. Det är ändå viktigt att inbegripa dessa skyddsobjekt i en, eftersom de i regel har högt skyddsvärde. I vissa fall har effekter på rovdjur också direkt eller indirekt påverkan på arter på lägre nivåer i näringskedjan. MÄNNISKA Identifiera vilka människor som kan exponeras för hälsofarliga föroreningar inom området eller i omgivningarna, nu och i framtiden. Vilka grupper av människor som kan vara aktuella styrs av såväl nuvarande som framtida markanvändning, vilket således har stor betydelse för bedömningen. Markanvändningen styr förutsättningar som exponeringsvägar och exponeringstider. Grupperna karaktäriseras avseende ålder och vikt (i normalfallet barn och vuxna) samt hur ofta och länge de exponeras för föroreningarna. MILJÖ Det är mer komplext att bedöma vilka skyddsobjekt som påverkas och behöver skyddas från de identifierade potentiellt miljöstörande ämnena när det gäller miljö än när det gäller hälsa. Ekosystemens struktur och funktion och därmed skyddsvärde varierar stort mellan områden. Utgångspunkten för att bedöma skyddsvärdet inom det förorenade området och i påverkansområdet, är målet om vilken ekologisk struktur och funktion man önskar behålla eller uppnå. Detta beskrivs i de övergripande åtgärdsmålen. För att kunna bedöma var kritiska effekter kan uppstå och därmed identifiera relevanta skyddsobjekt krävs kunskap om: Ekosystemets struktur - Vilka arter förekommer? - Finns skyddsvärda eller hotade arter (rovfåglar, rödlistade arter)? - Finns skyddsvärda naturtyper (till exempel våtmarker, lekområden för fisk, häckningsområden för fågel)? Föroreningarnas karaktäristik - På vilka nivåer i näringskedjan finns störst risk för negativa effekter? 26