Utformning av upphöjda gångpassager

Utformning av upphöjda gångpassager för ökad tillgänglighet och säkerhet för personer med synskada En sammanfattning av ett examensarbete med samma namn Paulina Eriksson

Förord Denna skrift är baserad på Paulina Erikssons examensarbete Utformning av upphöjda gångpassager. Arbetet har gjorts på initiativ av gatu- och fastighetskontoret bland annat med anledning av de problem som synskadade upplever vid upphöjda gångpassager. Avsikten med examensarbetet har varit att finna en utformning som på bästa sätt tillgodoser de behov och krav som finns på säkerhet, tillgänglighet och framkomlighet. Utredningen omfattar litteraturstudier, en kommunenkät, utvärdering av försök med olika taktila markeringar samt rekommendationer för hur upphöjda gångpassager bör utformas. Resultaten kommer att vara ett viktigt underlag vid de diskussioner som pågår om hur trafiksäkerheten för de oskyddade trafikanterna ska höjas samtidigt som tillgängligheten för de funktionshindrade ska förbättras. Två av de viktigaste målen med trafikplanering i svenska städer är idag ökad säkerhet och ökad tillgänglighet. För att öka säkerheten för de oskyddade trafikanterna krävs att fordonstrafikens hastigheter sänks i korsningspunkter. Den mest effektiva åtgärden för att åstadkomma detta är genom gupp och andra liknande fysiska åtgärder. När gångpassager läggs över platågupp saknas ofta nivåskillnad mellan gångbanan och körbanan. Detta leder till problem för personer med synskada. För att lösa detta problem, som i första hand handlar om otrygghet, har en studie gjorts av hur man kan markera passagen samt utforma denna på ett lämpligt sätt. Paulina Eriksson Staffan Eriksson Trafikingenjör Gatu- och fastighetskontoret Innehåll Bakgrund och problembeskrivning 2 Syfte 2 Definitioner 3 Kommunenkät 4 Praktiska försök 4 Placering av markeringarna 9 Analys 10 Rekommendationer 11

Bakgrund och problembeskrivning I oktober 1997 antog riksdagen nollvisionen att gälla för vägtrafiken i Sverige. Vägar och gator ska utformas för att minska antalet svårt skadade och dödade i trafiken. En av de mest effektiva åtgärderna för att minska antalet svåra olyckor mellan bilar och oskyddade trafikanter är att sänka de faktiska fordonshastigheterna. För att uppnå detta krävs fysiska åtgärder av olika slag. Ett effektivt sätt är att på olika sätt göra upphöjningar i körbanan för att tvinga fordonen att sakta in. Runt om i Sverige byggs allt fler upphöjda gångpassager för att ge de oskyddade trafikanterna säkra passager. När gångpassagen läggs i samma nivå som den anslutande gångbanan uppstår ett lokaliseringsproblem för personer med synskada. Det blir svårt att veta när de kommit ut på en yta där det kan komma korsande fordonstrafik. Detta problem skapar en känsla av otrygghet. Det är därför av stor vikt att någon åtgärd görs för att underlätta för de synskadade. Sveriges regering har i regeringspropositionen "Från patient till medborgare" (prop. 1999/2000:79) beslutat om nationella riktlinjer för tillgänglighet. Regeringen bedömer där att insatserna under de närmaste åren bör koncentreras till företrädesvis tre huvudområden: att se till att handikapperspektivet genomsyrar alla samhällssektorer, att skapa ett tillgängligt samhälle samt att förbättra bemötandet. Man kan med andra ord säga att de funktionshindrade inte ska behöva bli handikappade. Stockholms Stad har under de senaste åren ökat sin satsning på tillgänglighet. Målet är att i princip alla tillgänglighetsproblem skall vara avhjälpta till senast år 2010 och att Stockholm skall bli världens mest tillgängliga stad. Syfte Syftet med examensarbetet är att utifrån erfarenheter i olika svenska kommuner samt praktiska studier komma fram till en utformning av upphöjda gångpassager som är den bästa lösningen med hänsyn till tillgänglighet, framkomlighet och säkerhet. Arbetet ska även beakta juridiska och estetiska aspekter på upphöjda gångpassager. I studien läggs extra stor vikt vid hur man skall tillgodose behoven för personer med synskada eftersom det är för dessa som det uppstår problem när gångpassager byggs om för att öka säkerheten för oskyddade trafikanter.

Definitioner Förklaring av begrepp som används i rapporten. Gångpassage En plats på en gatusträcka där gående korsar gatan antingen därför att de finner det naturligt eller därför att de styrs mot platsen med fysiska medel (räcken etc.). I begreppet passage innefattas inte någon särskild utformning, utrustning eller reglering. En upphöjd gångpassage är en gångpassage som är höjd över körbanan, ofta i samma nivå som trottoaren. I detta arbete studeras endast upphöjda passager som saknar reglering. Genomgående gångbana Genomgående gångbana, även kallad förbidragen gångbana, är en gångbana längs en större gata, vanligen en huvudgata, som fortsätter i samma nivå över mindre tvärgator, vanligen lokalgator. Den upphöjda gångpassage som uppstår blir en upphöjning som bilarna måste köra över. Syftet är att få en lägre fordonshastighet. Tillgänglighet Tillgänglighet anger den lätthet med vilken olika slag av trafikanter kan nå stadens arbetsplatser, service, rekreation, samt övriga utbud och aktiviteter. Den beror bland annat av restid (inklusive väntetider), resekostnader, komfort, regelbundenhet och tillförlitlighet. En "tillgänglig miljö" innebär att personer med funktionshinder kan använda miljön på samma villkor som andra. Skada 1 Faktisk skada, sjukdom eller annan störning som ger en nedsatt fysisk eller psykisk funktion. Funktionshinder 2 Funktionshinder är den begränsning i personens funktionsförmåga som blir följden av skadan. De vanligaste funktionshindren är synskada, rörelsehinder, hörselskada och utvecklingsstörning. Handikapp 3 Handikapp är den begränsning som skadan och funktionshindret innebär för en person i hans/hennes dagliga liv. Taktil Taktil kontrast innebär att skillnaden mellan olika material kan särskiljas med känsel i fingrar, via den vita käppen, eller med fötterna. 1 Impairment - Enligt Världshälsoorganisationen, WHO 2 Disability - Enligt Världshälsoorganisationen, WHO 3 Handicap - Enligt Världshälsoorganisationen, WHO

Kommunenkät En litteraturstudie visade att det finns mycket lite dokumenterat om hur man bäst skall utforma upphöjda gångpassager. Några kommuner svarade att de ansåg att den lösning de valt ej fungerade tillfredsställande. Detta gällde i första hand de som har kantstenen helt eller delvis kvar. För att ta reda på i vilken utsträckning man byggt upphöjda gångpassager i Sverige samt om man funnit någon lösning på det problem som uppstår för personer med synskada genomfördes en kommunenkät. Enkäten skickades till 115 Svenska kommuner samt till Vägverkets sju regioner. 79 kommuner och 4 av Vägverkets regioner besvarade enkäten. Drygt 80 % av de kommuner som besvarade enkäten har byggt upphöjda gångpassager. Av dessa angav cirka en tredjedel att de endast byggt upphöjda övergångsställen. På frågan om hur man löst det problem som uppstår för personer med synskada, då det inte finns någon kantstenen att orientera sig efter, svarade cirka 40 % att de ej lyckats lösa problemet, alternativt att de ej upplevt något problem. Var fjärde kommun svarade att de använder någon typ av taktila plattor. Var femte svarade att de har kantstenen helt eller delvis kvar. Dessutom finns utföranden med annan avvikande beläggning, pollare, räcken, samt kantsten i passagens riktning.

Praktiska försök För att utvärdera vilken typ av markering som är mest lämplig för att markera upphöjda passager genomfördes praktiska försök. Personer med synskada respektive rörelsehinder fick gå längs en provsträcka på en befintlig genomgående gångbana och utvärdera olika markeringar. Gångbanan är belägen längs Fleminggatan på Kungsholmen i Stockholm. Försöken utfördes vid Fleminggatans tvärgator Wargentinsgatan, Celsiusgatan, Polhemsgatan, Inedalsgatan och Kronobergsgatan. Korsningen mellan Fleminggatan och Polhemsgatan är signalreglerad och har en låg kantsten mellan trottoaren och körbanan, övriga är oreglerade. Polhemsgatan ingick i försöket som referens, för att jämföra kantsten med taktila markeringar. I försöken utvärderades sju olika taktila markeringar. Sinusplattan Den första markeringen var en grå betongplatta med en "vågig" yta som liknar sinuskurvan, därav namnet. Varje platta har 7 stycken 4 millimeter höga vågtoppar. Det är svårt att säga om sinusplattan är lämplig för detta syfte. Den fick inte så bra omdöme att den kan rekommenderas, men den fick inte heller så dåligt omdöme att den helt kan uteslutas. Troligen passar plattan bättre som riktningsplatta vilket är syftet med dess utformning. Mannen på bilden kör över två rader sinusplattor. Ribbplattan Den andra markeringen var ribbplattan som är en vit betongplatta med upphöjda "ränder". Varje platta har 4 stycken 5 millimeter höga och 25 millimeter breda ränder. Omdömet om Ribbplattan varierade mellan positivt och negativt, med lite större tonvikt mot det negativa. Den vita färgen på plattan fick ett positivt omdöme, trots att den

verkade dra åt sig rätt så mycket smuts. De rörelsehindrade var positiva till plattan. Denna markering är troligen bättre lämpad som riktningsplatta i ledstråk än vad den lämpar sig för detta syfte. en ledarhund att stanna vid en markering av smågatsten. Den avviker inte tillräckligt från andra markeringar i gatumiljön. Smågatsten Den tredje markeringen bestod av sju rader smågatsten (90x90 mm). Den yttersta raden på varje sida var av svart granit (Black Rain) och de fem raderna i mitten bestod av vit granit (S:t Andrew). Tanken var att hitta en så vit sten som möjligt och omge den med en så svart sten som möjligt, för största möjliga kontrastverkan. Smågatstenen fick ett något mer positivt omdöme från de synskadade än vad de båda tidigare betongplattorna fick. Med kontrasten var det sämre. Stenen gav inte ett så vitt intryck som man hoppats. Stenarna hade redan efter en dag på plats blivit mer grå än vita. Även de rörelsehindrade var relativt positiva till smågatstenen även om den inte hörde till favoriterna. Det verkade som om många sedan tidigare hade en negativ uppfattning om smågatsten i trafikmiljön. Denna markering är inte att rekommendera då det i dagsläget är svårt att hitta en sten som ger tillräcklig kontrast. Det är dessutom orimligt att tänka sig att man skall lära I försöken följdes varje testperson av en funktionär som ställde frågor om hur de olika markeringarna uppfattades. Lennys vita sinusplatta Den fjärde markeringen var en helt ny platta som tagits fram med sinusplattan som förebild. Den bestod av en betongplatta där man lagt en vit massa (samma som används på övergångsställen) ovanpå och pressat ut ett vågmönster. Detta gav plattan en sträv yta med god reflektion.

Plattan visade redan efter ett par dagar på plats tecken på att ha deformerats. Ytan verkade även dra till sig mycket smuts. Detta tyder troligen på att massan gjorts för mjuk. Boråsplattan Den femte markeringen är en grå betongplatta med 16 stycken 7 millimeter höga kupoler med 50 millimeters diameter vid botten och 40 millimeters diameter vid den platta toppen. Plattan är en revidering av den ursprungliga kupolplattan. Plattan var de synskadades favorit på grund av de tydliga kupolerna som kändes bra både med fötterna och med käppen. De rörelsehindrade uppskattade däremot inte plattan, de upplevde den som obehaglig och svår att gå på. Plattan ansågs även innebära både en snubbelrisk och balansproblem och bedömdes därför vara den sämsta markeringen. Damen på bilden skall precis köra över två rader av Lennys vita sinusplatta. Både när det gäller att uppfatta plattan med fötterna och med käppen har den här plattan fått lägst medelbetyg bland alla markeringar. När det gäller kontrasten var betyget bättre. De rörelsehindrade var positiva till markeringen. Den här plattan är inte att rekommendera, åtminstone inte i sitt nuvarande utförande. Nya kupolplattan Den sjätte markeringen var en helt ny platta som tagits fram särskilt för detta försök. Det är en grå betongplatta med två förebilder, kupolplattan och Boråsplattan. Kupolplattan har i sitt originalutförande på varje platta 16 stycken 2,5 millimeter höga kupoler med 25 millimeters diameter och finns i vitt, svart och grått. Då kupolplattan i sitt originalutförande anses kännas för lite med fötterna respektive käppen och Boråsplattan anses vara tydlig, men obehaglig att gå på, beställdes en platta med 16 stycken 4 millimeter höga kupoler med 50 millimeters diameter. Kupolerna skulle rundas av mer

än på Boråsplattan. Plattan kallas i rapporten för "Nya kupolplattan". Plattan fick ett blandat omdöme, med betoning mot det negativa från de synskadade och ett mer positivt omdöme från de rörelsehindrade. Plattan rekommenderas inte, men en fortsatt utveckling av markeringen vore intressant. Gummiplattan Den sjunde markeringen var en platta i gummi som importerats från Tyskland. Plattan uppmärksammades då representanter från SRF 4 var på studiebesök i Tyskland. De ansåg att plattan var intressant och ville att man skulle testa den i Sverige. Plattan har en räfflad yta som finns i vitt, svart och gult. I försöken användes den vita. Många av de synskadade var positiva till införandet av detta nya material och skulle gärna se att man jobbade vidare med den här typen av markering. Plattan uppfattades bra med käppen och den vita färgen gav en god färgkontrast mot de grå betongplattorna. Gummiplattan var, föga förvånande, de rörelsehindrades favorit. Mannen på bilden känner med käppen på gummiplattan. 4 Synskadades Riksförbund

Placering av markeringarna Samtliga markeringar placerades i två rader tvärs över gångbanan, med främre kanten i höjd med där huslivet slutar. plattorna närmare själv övergången. Det berodde även på att vissa av infarterna har så stora radier att markeringen i praktiken annars skulle kommit senare än det första tillfälle där man kan möta korsande fordonstrafik. Se bilden nedan. Denna placering ger även en vägledning om var man skall svänga om man vill fortsätta på tvärgatan samt en förvarning en bit innan man kommer till ytan där fordonen kör. Markeringens främre kant är i höjd med där huslivet slutar. Placeringen valdes för att markeringen är tänkt att fungera som en varning att det inom kort kommer en yta där fordonstrafik kan korsa gångbanan. När man passerat den taktila ytan är det en gångbanebredd innan man kommer på den yta där den korsande trafiken kan uppträda. Praktiska orsaker till varför markeringen ej lades närmare ytan där fordonstrafiken kör är att den platsgjutna betongen är bredare än körbanan vilket omöjliggör en placering av Stor svängradie vid Celsiusgatan. En annan viktig anledning till att inte göra en markering vid den före detta kantstenslinjen är att en sådan markering troligen skulle medföra att passagen inte längre räknas som gångbana. Detta skulle i sin tur medföra att väjningsplikten inte gäller.

Analys Att uppskatta var körbanan är verkar inte vara något stort problem för de synskadade så länge markeringen är tydlig och man är konsekvent med placeringen. Naturligtvis är information om markeringen och dess placering av mycket stor vikt. Dock påpekade många att man hellre ville ha en markering vid körbanans kant. När det gällde att ta ut riktningen över passagen verkade många använda sig av hörseln. De som tog hjälp av markeringarna ansåg mestadels att de randiga 5 markeringarna var bäst. Andra tog hjälp av plattans kant vilket gjorde att alla markeringar, utom smågatstenen, fungerade lika bra, möjligen något sämre med gummiplattan. Bland de sju markeringarna finns det tre stycken som kan anses ha blivit godkända av de synskadade när det gäller att uppfatta markeringens taktila budskap. Det är Boråsplattan, gummiplattan och smågatsten. Smågatstenen är tveksam eftersom det är svårt att få fram en sten som ger tillräcklig kontrast. Även Boråsplattan har dålig kontrast, men går att beställa i vitt, vilket skulle ge en betydligt bättre kontrast. 5 Med randiga markeringar avses här de båda sinusplattorna, ribbplattan, samt i viss mån gummiplattan Bland dessa tre är det endast en markering som blivit godkänd av de rörelsehindrade, nämligen gummiplattan. Smågatstenen anses i och för sig lätt att ta sig över, men den anses samtidigt innebära både snubbelrisk och balansproblem. Dessutom har många personer med rörelsehinder en allmänt negativ inställning till användandet av smågatsten varför det vore olyckligt att välja det materialet. Om man tar med i beräkningen att det är av stor vikt att markeringen ger ett otvetydigt budskap är smågatstenen helt olämplig eftersom den används på så många andra platser för skiftande ändamål. Man skulle till exempel aldrig kunna lära ledarhundar att stanna vid en sådan markering. Ur estetisk synpunkt bör markeringen vara en betongplatta med ytmåttet 350x350 millimeter. Samtliga plattor kan fås med rätt ytmått, men gummiplattan kan naturligtvis aldrig fås att se ut som betong. Skall man i första hand ta hänsyn till kostnaden bör markeringen vara av smågatsten alternativt en platta i grå betong. En avvikande färg är av stor vikt för både personer med synskada och för personer med rörelsehinder. För personer med rörelsehinder är det bra att tydligt se var det finns en yta som kan vara något svårare att

ta sig över. Vissa har påpekat att gult är ännu bättre än vitt, bland annat eftersom det bryter av mot snön. Om markeringen görs vit bör det underlätta när man skall lära ledarhundar att stanna vid markeringen, eftersom de redan idag stannar vid den vita markering som finns vid övergångsställen. Sammanfattningsvis är gummiplattan den bästa markeringen. Den innebär i stort sett inget hinder för personer med rörelsehinder och den uppfattas lätt med käppen samt har en bra kontrast. Plattans brister är, förutom det höga priset och att den inte riktigt passar in i stadsbilden, att den inte uppfattas så bra med fötterna som man kunnat hoppas. Dock tycks det vara så att de flesta personer med synskada använder käpp. De som inte gör det har vanligen så pass stora synrester att de har en god förmåga att uppfatta kontraster. Rekommendationer Jag rekommenderar att man lägger tre rader gummiplattor med vit överyta, tvärs över gångbanan. Plattorna skall ha samma ytmått som de omgivande betongplattorna. Anledningen till att man bör lägga tre rader, istället för två rader som det först var tänkt, är att det är viktigt att träffa plattan med båda fötterna och mer än en gång med käppen. Om man endast träffar plattan en gång finns risk att man missar budskapet. Den Rekommenderade gummiplattan på plats vid Celsiusgatan. Observera att markeringen bör göras bredare. Markeringens främre kant skall vara i höjd med där huskroppen slutar. Plattorna bör läggas i förband, även om plattorna på gångbanan inte ligger i förband, annars finns risk att käppen glider i skarven mellan plattorna. Gummiplattan bör fungera lika bra även om den omgivande gångbanan består av asfalt, detta är dock endast ett

antagande då det inte testats inom detta arbete. Det är av stor vikt för fotgängarnas säkerhet och framförallt trygghet att fordonen har väjningsplikt. Förutsättningen skall därför alltid vara att skapa en utformning av passagen som medför detta. Därför bör upphöjningen ha samma bredd och beläggning som den omgivande gångbanan utan någon markering vid den tidigare kantstenslinjen. gummiplattan, alternativt att det visar sig att den inte klarar vårt kalla klimat, finns det ingen markering som är en naturlig ersättare. Man bör istället se om man kan hitta en annan gummiplatta som är bättre lämpad för klimatet, alternativt vidareutveckla den nya kupolplattan så att den känns tillräckligt bra med käppen utan att bli till ett hinder för personer med rörelsehinder. Plattan bör göras vit. Upphöjningen bör även utformas med en tydlig kant mot körbanan för att tvinga fordonsförarna att köra långsamt samt att ge de synskadade en kant att följa över passagen. Under arbetets gång har jag inte kunnat se någon fördel med oreglerade upphöjda passager om de inte kan utformas som en korsande gångbana med väjningsplikt. En enskild upphöjd passage som inte är en naturlig förlängning på en gångbana är med stor sannolikhet en upphöjd körbana. Jag rekommenderar därför att om det inte går att utforma passagen som en korsande (genomgående) gångbana bör den utformas som ett upphöjt övergångsställe med skylt 1.4.28 och vita ränder. Om det visar sig att ekonomin inte tillåter att man använder en så dyr platta som

För eventuella frågor kontakta Paulina Eriksson tel 08-50826515, epost: paulina.eriksson@gfk.stockholm.se