Social- och hälsovården

Social- och hälsovården En bakgrundspromemoria för pilotbranschen social- och hälsovårdsbranschen i det nationella projektet VOSE, som utvecklar kompetensprognostisering. Christian Dahlkvist 15.4.2009 1

Innehåll 1. Avgränsning av branschen eller klustret... 4 1.1 Välfärdskluster... 4 1.2 Näringsgrensklassificering... 5 1.3 Yrkesklassificering... 6 1.4 Utbildningsklassificering... 6 1.5 Förslag till avgränsning i den svenska piloten... 6 2. Fakta och prognosresultat om branschen... 6 2.1 Arbetskraftsbehovet bland svenskspråkiga inom social- och hälsovårdsbranschen... 7 2.2 Arbetskraftsbehov bland svenskspråkiga enligt yrke... 8 2.3 Utbildningsbehov bland svenskspråkiga... 10 2.4 Branschen står inför stora strukturella förändringar... 11 2.5 Andra aktuella prognosresultat... 12 2.5.1 Kompetens-, arbetskrafts- och utbildningsbehoven inom det sociala området... 12 2.5.2 Finlands Näringsliv (EK): Palvelut 2020... 15 2.5.3 Tulevaisuuden työelämä- ja osaamistarpeet sosiaali- ja terveys alalla, Etelä-Savo... 16 3. Metoder som använts inom prognostisering av social- och hälsovårdsbranschen... 17 3.1 Sotenna... 17 3.2 Prognostisering av social- och hälsovården i Kajanaland... 18 3.3 Finlands Näringsliv (EK): Palvelut 2020... 21 3.4 SOTE-ENNAKOINTI - Ennakoiva sosiaali- ja terveysala... 21 4. Nätverk och projekt... 22 4.1 Nationell verksamhet... 22 4.1.1 Tekes... 22 4.1.2 Arbets- och näringsministeriet: Välfärdsprojekt... 22 4.1.3 SOSNET... 23 2

4.1.4 Arbets- och näringsministeriet: nytt strategiskt center inom hälso- och välfärdssektorn... 23 4.1.5 Undervisningsministeriet: högskoleutbildningens riktning inom det sociala området... 24 4.2 Regionala projekt och aktörer... 26 4.2.2 Ammatillisen koulutuksen työelämävastaavuus... 27 4.3 Svenskspråkig verksamhet... 27 4.3.1 Medibothnia... 27 4.3.2 Sifko-center... 28 4.3.3 EDU-Vuxen Vuxenutbildningsservice på svenska... 29 4.3.4 Det finlandssvenska kompetenscentret inom det sociala området... 30 4.3.5 Tredje sektorns aktörer... 30 4.3.6 Utbildningsanordnare och högskolor i Svenskfinland... 31 Litteratur... 33 3

1. Avgränsning av branschen eller klustret Social- och hälsovårdsbranschen är omfattande och gränsar till ett flertal andra branscher. I följande presenteras ett antal olika avgränsningar och klassificeringar av branschen och/eller klustret. Social- och hälsovårdsbranschen och närliggande branscher. (Undervisningsministeriets arbetsgruppspromemorior och utredningar 2009:4). 1.1 Välfärdskluster Det finns ingen officiell klassificering av kluster men nedan presenteras ett antal avgränsningsmöjligheter. Till Tekes välfärdskluster hör följande: - privat hälsovård - privat socialvård - offentlig social- och hälsovård - tredje sektorns och organisationers service och verksamhet - vårdteknologi - läkemedelsindustrin (http://www.tekes.fi/julkaisut/sisaltolinjaus.pdf) 4

Finlands Näringsliv (EK): Till välfärdsklustret hör enligt EK:s definition social- och hälsovårdsbranschen inklusive dithörande forskning och utbildning samt industriell verksamhet. Till klustret anses också höra företag som erbjuder välfärdsservice. 1.2 Näringsgrensklassificering Enligt Statistikcentralen hör till vård- omsorgs- och övriga tjänster: 7531 Arbetspensionsförsäkring 7539 Övrig obligatorisk socialförsäkring 851 Hälso- och sjukvård 852 Veterinärverksamhet 853 Sociala tjänster 9131 Verksamhet i församlingar och religiösa samfund 9139 Verksamhet i övriga organisationer 9301 Tvätteriverksamhet 95 Förvärvsarbete i hushåll (Statistikcentralen, www.stat.fi)) I näringsgrenen hälso- och sjukvård ingår den slutna sjukvården med sjukhusverksamhet, rehabiliteringscenter och sjukhem, kommunala hälsocentraler och övrig läkarverksamhet, tandvård, fysikalisk vård, laboratorieundersökningar och sjuktransporter. Dessutom ingår veterinärverksamheten i näringsgrenen. (Yrke 2020) I näringsgrenen sociala tjänster ingår sociala tjänster med boende, som anstaltsvård för barn och unga, utvecklingsstörda, äldre och missbrukare samt servicehus, grupphem och mödra- och skyddshem. Dessutom omfattas sociala tjänster i öppenvård, t.ex. barndagvård, dagverksamhet, hemservice, skyddat arbete och arbetsrehabilitering. Rådgivningsbyråer och rehabilitering i öppenvård för missbrukare ingår också i näringsgrenen. (Yrke 2020) 5

1.3 Yrkesklassificering Till Statistikcentralens officiella yrkesklassificering hör: primärskötare, närvårdare, sjukskötare och andra experter inom hälsovård, läkare och andra experter inom hälsovård, vårdare och handledare inom socialsektorn, specialister inom socialsektorn samt verksamhetschefer inom social- och hälsovården 1.4 Utbildningsklassificering Andra stadiet: Social- och hälsoområdet, Odontologi och annan tandvård, Rehabilitering och idrott, Farmaci och annan läkemedelsförsörjning, Skönhetsområdet Yrkeshögskola: Socialområdet, hälsoområdet, odontologi och annan tandvård, rehabilitering och idrott, teknisk hälsoservice, skönhetsområdet, Universitet: Odontologi och annan tandvård, rehabilitering och idrott, farmaci och annan läkemedelsförsörjning, medicin, veterinärmedicin 1.5 Förslag till avgränsning i den svenska piloten Dagvård: närvårdare socionom barnträdgårdslärare Socialt arbete: närvårdare socionom socialarbetare Hälso- och sjukvård: närvårdare sjukskötare läkare Skönhets- och idrottsområdet anses allt mer tangera branschen/klustret. 2. Fakta och prognosresultat om branschen Social- och hälsovårdsbranschen är stor och sysselsatte år 2004 omkring 14,5 procent av hela landets sysselsatta. Inom branschen råder brist på arbetskraft och även i framtiden kommer ett växande arbetskraftsbehov att finnas. Inom hälsovården väntas sysselsättningen öka med 17 procent i hela landet och med 18 procent bland svenskspråkiga fram till år 2020. För de sociala tjänsternas del väntas sysselsättningen öka med mer än 23 procent i hela landet och med drygt 26 procent bland svenskspråkiga fram till år 2020. Många nya arbetsplatser uppkommer alltså inom social- och hälsovården fram till år 2020. 6

Ökningen av arbetsplatser beror på ökad efterfrågan på tjänster, höjd levnadsstandard samt en åldrande befolkning. Arbetslösheten är redan nu mycket liten och sysselsättningsmöjligheterna för svensk- och tvåspråkiga är stora. Pensionsavgången inom social- och hälsovården kommer att frigöra mängder av arbetsplatser inom området. (OPH 2009, Koulutus ja työvoiman kysyntä 2020; UBS 2009, Yrke 2020) Finland har ca 16 000 företag som är verksamma inom social- och hälsovårdssektorn, vilket är ca sex procent av samtliga företag. Den stora majoriteten av dem är små företag med färre än fem anställda. Av företagen inom sektorn har 40 procent svårigheter att få tag på yrkeskunnig personal. Situationen är särskilt svår i södra Finland. (Arbets- och näringsministeriet, http://tem.fi) 2.1 Arbetskraftsbehovet bland svenskspråkiga inom social- och hälsovårdsbranschen Hälsovården och sjukvården sysselsatte 8 290 svenskspråkiga år 2004. Dessa utgjorde 6,5 procent av alla svenskspråkiga sysselsatta. I hela landet var andelen knappt en procentenhet större. Antalet svenskspråkiga sysselsatta har minskat under de senaste åren. Minskningen är i sig inte stor, men någon motsvarande minskning har inte märkts i landet som helhet som i stället har haft en ökning under samma tid. Under åren 1995 2000 ökade antalet sysselsatta svenskspråkiga, men inte i samma takt som i hela landet. Näringsgrenen är alltså tydligt mindre på svenskt håll, vilket inte är bra med tanke på behovet av svensk service inom vården. Skillnaden har ökat under de senaste åren och beror sannolikt på att svenskspråkiga inte i tillräcklig grad sökt till utbildningen inom hälsovård och medicin och utbildats inom området. (Yrke 2020) De sociala tjänsterna är en stor näringsgren som sysselsatte 10 730 svenskspråkiga år 2004. Av alla svenskspråkiga sysselsatta var 8,4 procent verksamma inom sociala tjänster. I hela landet var motsvarande andel betydligt mindre, 7,2 procent. Av alla svenskspråkiga sysselsatta inom näringsgrenen sociala tjänster jobbar 41 procent eller 4 410 personer inom barndagvården, vilket är en betydligt större andel än i hela landet där 36 procent av alla sysselsatta är verksamma inom barndagvården. Ändå råder det i vissa regioner akut brist på svenskspråkig dagvårdspersonal. (Yrke 2020) Sysselsättningsutvecklingen har varit ungefär den samma i hela landet och bland de svenskspråkiga under slutet av 1990-talet och i början av 2000-talet. Antalet sysselsatta har ökat med i genomsnitt knappt 6 procentenheter per år åren 1995 2000 och något mindre eller med 2 2,3 procentenheter per år åren 2000 2004. De största ökningarna har skett inom dagvården. 7

Hälso- och sjukvården var i förhållande till befolkningsmängden väl företrädd bland de svenskspråkiga i Österbotten och på Åland. I antal fördelade sig de svenskspråkiga inom hälso- och sjukvård enligt följande: Österbotten 3 300, Nyland 2 650, Åland 890, Östra Nyland 640 och Egentliga Finland 560. Näringsgrenen sociala tjänster var stor i alla regioner, men i förhållande till befolkningsmängden speciellt väl företrädd bland de svenskspråkiga i Östra Nyland, Egentliga Finland och på Åland. Detta gällde både dagvård och andra sociala tjänster i Östra Nyland. I Egentliga Finland, Österbotten och på Åland var de sociala tjänsterna välrepresenterade. I antal fördelade sig de svenskspråkiga inom näringsgrenen enligt följande: Nyland 3 780, Österbotten 3 490, Åland 1 070, Egentliga Finland 1 070 och Östra Nyland 1 135. (Yrke 2020) 2.2 Arbetskraftsbehov bland svenskspråkiga enligt yrke 8

Utvecklingen 1995 2004 Inom social- och hälsovårdsarbetet fanns det mer än 17 150 svenskspråkiga sysselsatta år 2004. Detta utgjorde drygt 13 procent av alla svenskspråkiga sysselsatta, vilket är en lite större andel än i landet som helhet. Samtliga yrken inom social- och hälsovårdsarbete, förutom ledarna, har ökat under de senaste tio åren. Speciellt stor har ökningen varit bland arbetare och handledare inom socialområdet. Den väntade utvecklingen 2005 2020 Sysselsättningen bland svenskspråkiga väntas fortsätta öka med 33 procent, från 17 155 till 22 900 sysselsatta åren 2005 2020. Ökningen gäller alla yrken inom social- och hälsovårdsarbete, utom ledarna, vars sysselsättning ungefär består på nuvarande nivå eller något minskar. Det sociala områdets expert- och chefsyrken, socialarbetarna, läkarna, sjukskötarna och närvårdarna inklusive dagvårdarna har särskilt betonats i den svenskspråkiga prognosen eftersom det är viktigt att svenskspråkig service finns tillgänglig inom den offentliga sektorn. Social- och hälsovården kan anses som särskilt viktig ur denna synvinkel. Istället utgår prognosen från att andelen städare och tekniska funktioner inom social- och hälsovården är mindre bland de svenskspråkiga än i landet som helhet. Medianåldern inom social- och hälsovårdsarbetet motsvarar medeltalet bland de svenskspråkiga sysselsatta, eller 43 år. Totalt väntas ungefär 5 745 nya arbetsplatser uppkomma inom yrkesgruppen och pensioneringen frigör dessutom 7 230 arbetsplatser. Totalt uppkommer alltså 12 975 arbetsplatser för nyutbildade svenskspråkiga under åren 2005 2020. (Yrke 2020) 9

2.3 Utbildningsbehov bland svenskspråkiga Inom andra stadiets yrkesutbildning är utbildningsbehovet inom social-, hälso- och idrottsområdet mycket stort under kommande år, särskilt inom det sociala området. På yrkeshögskolnivå är utbildningsbehovet inom social-, hälso- och idrottsområdet stort, särskilt bland sjukskötare och socionomer. Inom rehabilitering och idrott samt inom skönhetsområdet är utbildningsbehovet minskande Utbildningsbehovet på universitetsnivå inom social-, hälso- och idrottsområdet ökar nästan med det dubbla fram till år 2020. Speciellt gäller ökningen odontologi (tandläkare), rehabilitering och idrott, farmaci (läkemedelsområdet), medicin och veterinärmedicin. Utbildningsbehovet inom hälsovetenskap är minskande till och med år 2020, medan utbildningsbehovet av idrottslärare ökar nästan till det dubbla. (Yrke 2020) 10

2.4 Branschen står inför stora strukturella förändringar Social- och hälsovårdsbranschen står inför stora strukturella förändringar. Som en följd av kommunstruktur- och servicereformen är det sannolikt att nedskärningar kommer att drabba den administrativa personalen inom social- och hälsovården. En allt större del av vården kommer i framtiden att skötas av privata företag. Man bör också beakta att rutinärenden sannolikt i allt större grad flyttas från läkarna till sjukskötarna och från sjukskötarna till närvårdarna. Trots detta kan man utgå ifrån att det också i fortsättningen finns en efterfrågan på personer som behärskar svenska inom den offentliga sektorn, speciellt i de svensk- och tvåspråkiga regionerna. Att utgå från kundernas/brukarnas behov är centralt då social- och hälsovårdstjänster utvecklas. Den åldrande befolkningen förändrar behovet att tjänster, till exempel kommer sannolikt behovet av hemservice att öka. Kluster kunde skapas genom samarbete mellan social- och hälsovårdsbranschen, idrottsbranschen samt skönhetsbranschen. Social- och hälsovårdsbranschens utvecklingsmöjligheter hör delvis ihop med att utnyttja teknologi och teknologiska innovationer. Exempelvis forskning inom ICT, bioteknologi, medicin och diagnostisering kan vara av avgörande betydelse för utvecklandet av servicen inom social- och hälsovårdsbranschen. Inom barndagvården har arbetsplatserna ökat kraftigt under slutet av 1990-talet och början av 2000-talet och de förväntas fortsätta öka fram till år 2020. Olika sociala problem, såsom drogproblem och mentala problem i alla åldrar samt förebyggande arbete kräver allt mer resurser och personal med ett stort specialkunnande. Behovet av forskning och utveckling betonas på alla områden, speciellt inom äldrevården, liksom behovet av experter och sakkunniga. Språkkunskaper är viktiga inom social- och hälsovårdsbranschen. Dels fordras i en del yrken, såsom inom barndagvården, fullständiga kunskaper inom endera finska eller svenska, och dels fordras i tvåspråkiga kommuner och områden kunskaper att kunna betjäna på båda de inhemska språken. För den svenskspråkiga befolkningen är social- och hälsovårdsbranschen särskilt viktig, inte minst socialområdet som procentuellt sätt sysselsätter fler svenskspråkiga än finskspråkiga. Här kan speciellt barndagvården lyftas fram; Av alla svenskspråkiga sysselsatta inom det sociala området jobbar 41 procent inom barndagvården, vilket är en betydligt större andel än i hela landet (36 procent). Dessutom förutsätts allt mer språkkunskaper även i främmande språk. 11

Med beaktande av ovanstående kan konstateras att branschen är utmanande, inte minst med avseende på utbildning. Mer kunskap och information behövs framför allt gällande förändrade kompetensbehov inom branschen samt gällande studieområdenas och -nivåernas samarbetsbehov och arbetsfördelning. 2.5 Andra aktuella prognosresultat 2.5.1 Kompetens-, arbetskrafts- och utbildningsbehoven inom det sociala området Prognostiseringsprojektet Sotenna som genomfördes år 2003-2006 fokuserade på prognostisering av kompetens-, arbetskrafts- och utbildningsbehoven inom det sociala området fram till år 2015. Prognostiseringen har begränsats till att i huvudsak fokusera på närvårdarutbildning (yrk), socionomutbildning (yh) samt socialarbetarutbildning (uni). Sotenna projektet startade på initiativ av SOSNET (Valtakunnallisen sosiaalityön yliopistoverkosto) och genomfördes av forskare vid Jyväskylä och Lapplands universitet. Prognosresultat enligt utbildning: Närvårdarutbildning: Utbildningens volym har vuxit med snabb takt. Årligen inleder omkring 8 000 studerande närvårdarutbildning, och årligen utexamineras 5 000-6 000 närvårdare. Den årliga intagningen till närvårdarutbildningen motsvarar så mycket som 10 % av årsklassen. Utbildningen ordnas på många håll, såväl på ungdomsstadiet som i form av vuxenutbildning och examensinriktad fortbildning. År 2003 hade 43 000 av befolkningen i arbetsför ålder en närvårdarutbildning. Denna siffra väntas växa kraftigt under de närmaste åren. Enligt prognosen bör omkring 6 000 närvårdare examineras för att tillgodose arbetskraftsbehovet. Arbetslösheten inom branschen är låg. Enligt prognosen verkar det råda en viss obalans i hur närvårdarna i yrkeslivet fördelas mellan det sociala området och hälsovårdsbranschen; hela 60 procent av närvårdarna placerar sig nämligen i yrken inom det sociala området, och endast 20 procent inom hälsovården. Som den största utmaningen för utbildningen är enligt prognosen att kunna utbilda en tillräckligt stor volym närvårdare. Detta kan enligt prognosen stödas på flera sätt: flödet från studier till arbetslivet bör fungera så smidigt som möjligt, rekryteringen av nya studerande bör vara tillräcklig. Dessutom är det viktigt att se till att de närvårdare som befinner sig i arbetslivet hålls i branschen samt att närvårdarnas löneutveckling följer övriga branschers löneutveckling. Forskarna lyfter vidare upp produktivitets- och utvecklingsprogram inom branschen som en kritisk faktor. Produktivitets program som innebär tidsbundna anställningar, nedskärningar i budgetar och i personalstyrka och så vidare kan enligt forskarna komma att leda till en minskning i utbudet av närvårdare. 12

I fråga om kompetensbehov lyfter prognosen upp informationsanskaffning, och utveckling av arbete, samt diagnostisering som centrala kunskaper för framtiden. Annat som lyfts fram är att närvårdarna bör kunna ta hand om sig själva och ha förmåga att jobba i arbetsmiljöer med knappa resurser. Forskarna understryker dock att det viktigaste fortsättningsvis är närvårdarnas kärnkompetens inom primärvård och omsorg, samt kommunikationsförmåga. Socionomutbildning (yh): Årligen inleder omkring 1 500 studeranden sina studier inom socionomutbildningen. Därtill erbjuds omkring 400-500 påbörjarplatser i form av vuxenutbildning. Omkring 60 % av de utbildade placerar sig inom det sociala området. Enligt forskarna bakom Sotenna-projektet torde nuvarande utbildningsvolym vara tillräcklig på nationell nivå. Man anser dock att systematiska uppföljningar bör göras i fråga om utbildningens utbud och efterfrågan, samt i fråga om kompetensbehov inom branschen, och att eventuella ändringar i utbildningsvolymen bör basera sig på dessa. Man konstaterar även att det förekommer allt växande regionala skillnader i fråga om utbud och efterfrågan på arbetskraft (med socionomexamen). För att råda bot på detta rekommenderas ett mera systematiskt samarbete mellan utbildningsanordnare samt att nätverk mellan yrkeshögskolorna förstärks. Typiskt för socionomerna har varit en rätt stor rörlighet på arbetsmarknaden samt att skalan av olika arbetsuppgifter är bred. Socionomerna har i tämligen stor utsträckning tidsbundna anställningar, vikariat eller projektanställningar, vilket leder till en viss osäkerhet i och med flyttandet från en arbetsplats eller arbetsuppgift till en annan. För socionomernas del blir det enligt prognosen allt viktigare med sådan allmän kompetens som är gångbar inom hela det sociala området, oberoende av arbetsuppgift. Det sociala områdets grundvärderingar är dock fortsättningsvis det allra viktigaste: respekt, subjektivitet, att värna om social rätt och så vidare. Förståelse för olika processer samt ledarskapsförmåga blir allt viktigare för socionomer. Samarbets- och anpassningsförmåga är likaså centralt för socionomer. Forskarna anser att den kunskapsbas som är gemensam för hela branschen (närvårdare, socionomer och socialarbetare), bör stärkas. Detta exempelvis genom att planera och genomföra gemensam undervisning och annan verksamhet redan i utbildningsskedet. Dessutom borde, enligt forskarna, uppgiftsstrukturen och arbetsfördelningen mellan socionomer och socialarbetare klargöras. Socialarbetare (uni): Till utbildningen intas årligen omkring 180 studeranden. Denna siffra har ökat med nästan en tredjedel sedan 1990 för att råda bot på bristen på socialarbetare. Prognosen visar att ytterligare 100 studeranden borde tas in årligen för att bristen på arbetskraft och pensionsavgången. 13

Antalet utexaminerade socialarbetare har legat kring 150 per år. Det har dock visat sig att allt fler socialarbetarstuderanden söker sig till yrkeslivet innan studierna är avslutade, vilket naturligtvis påverkar antalet utexaminerade. Största delen av de utexaminerade placerar sig inom det sociala området som socialarbetare, men en del placerar sig även inom statsförvaltningen, inom utvecklingsprojekt eller inom forskning. Det faktum att sex universitet i landet ger utbildning i socialt arbete innebär en stark grund för såväl grundoch fortsättningsstudier som för forskning inom socialt arbete. På basen av samarbete mellan universiteten har två för branschen viktiga organisationer skapats; Sosiaalityön ja sosiaalipalveluiden valtakunnallisen tutkijakoulun (1995) ja Valtakunnallisen sosiaalityön yliopistoverkosto SOSNET (2000). Bägge organisationer har medfört ett ökat samarbete mellan högskolorna och samtidigt stärkt hela det sociala områdets ställning. Angående framtida kompetensbehov för socialarbetarna lyfter forskarna inom Sotenna-projektet fram förmåga att komma fram till nya lösningar, samt innovations- och utvecklingsförmåga. Socialarbetarnas arbetsuppgifter förändras i takt med att olika sociala problem blir allt mer mångsidiga. Det är därför viktigt att utbildningen ger färdigheter till ett forskande, innovativt och utvecklande arbetssätt. Mångsidig kompetens, såväl praktisk som teoretisk, är således nödvändig. Forskarna menar att socialarbetarutbildningen borde stärkas i fråga om studiehelheter i juridik, ledarskap, arbetsmetod, socialekonomi, välfärdsteknologi samt interaktionsförmåga. (Sotenna 297). En utvidgning av dessa skulle enligt forskarna innebära att utbildningens omfattning skulle öka till minst 330 sp (jämfört med nuvarande 300 sp). Forskarna understryker att de högst utbildade inom det sociala området är de som borde bära ansvaret för forskning, ledning och utvecklingsarbete. För att förstärka detta arbete behövs inom branschen utpräglade specialiseringsmöjligheter. I och med det sociala områdets yrkesinriktade licensiatutbildning har man lyckats skapa ett för branschen behövligt specialkunnande. Den kunskap som uppkommer inom specialiseringsutbildningen (licensiatavhandlingar) bör spridas och utnyttjas så effektivt som möjligt. Vidare understryker man ännu en gång vikten av ett fungerande samarbete redan i utbildningsskedet mellan närvårdarna, socionomerna och socialarbetarna. 14

Åtgärdsförslag från Sotenna: 1. Utbildningen bör dimensioneras så att den svarar mot sådana utmaningar på arbetsmarknaden och i fråga om arbetsuppgifter som går att förutspå. Detta innebär enligt Sotenna-projektet att intagningen till närvårdarutbildningen bör ökas något, socionomutbildningen hållas på nuvarande nivå medan socialarbetarutbildningens intagning märkbart bör ökas. 2. Branschens informationsproduktion bör stärkas. Sotenna-projektet har visat på ett tydligt behov av prognostisering inom branschen. Prognostiseringen bör göras till en bestående del av branschens informationsproduktion. Detta eftersom det enligt forskarna är uppenbart att nuvarande forskning inte täcker branschens informationsbehov. Särskilt efterlyses forskning om hur tjänster inom åldringsvården kunde utvecklas. 3. Arbetsplatserna inom det sociala området bör göras mer attraktiva. Centrala framtida problem för branschen är relaterade till arbetsförhållanden och löner. Forskarna påpekar att det inom alla utbildningsyrken inom branschen råder en klar obalans mellan tungt arbete och lönen som erhålls för detta. Forskarna lyfter särskilt fram socialarbetarnas löner som särskilt låga jämfört med andra högt utbildades löner. 4. Långsiktiga lösningar bör vidtas för att råda bot på bristen på arbetskraft. Detta gäller fram för allt socialarbetarna. Högre löner kunde enligt forskarna vara ett alternativ. Speciellt glesbygdskommuner bör ges stöd så att de kan anställa kompetent personal. 5. Samarbetet mellan utbildningsnivåerna bör stärkas. Till exempel kunde gemensam utbildning för de olika stadierna ordnas. (http://www.jyu.fi/ytk/laitokset/yfi/oppiaineet/sto/tutkimus/sotenna_loppuraportti_2006.pdf) 2.5.2 Finlands Näringsliv (EK): Palvelut 2020 EK:s prognostiseringsprojekt Palvelut 2020 som pågick åren 2004-2006 fokuserade på prognostisering av förändringar i den privata servicesektorn och hur dessa påverkar kompetensbehoven. Det sociala området och hälsovårdsservice hörde till sektorerna som undersöktes. Projektet genomfördes i samarbete med ett annat av EK:s prognostiseringsprojekt, Tulevaisuusluotain. Projektet genomfördes med delfoiundersökningar och expertnätverk. Resultat från projektet, gällande framtida kompetensbehov: 15

Betydande kompetensområden för olika uppgifter inom det sociala området 2020 Arbetare Experter och förmän Ledning Igenkännande av kundens/klientens behov och förutseeende av dessa Igenkännande av kundens/klientens behov och förutseeende av dessa Kunskapsledning Samarbetsförmåga Ledningsförmåga Prognostisering Kundservice Samarbetsförmåga Analyseringsförmåga Problemlösning Samarbetsförmåga Betydande kompetensområden för olika uppgifter inom hälsovårdsservice 2020 Arbetare Experter och förmän Ledning Igenkännande av kundens/klientens behov och förutseeende av dessa Igenkännande av kundens/klientens behov och förutseeende av dessa Kunskap om marknader Samarbetsförmåga Ledningsförmåga Prognostisering Kundservice Samarbetsförmåga Ledning Teamarbete Problemlösning Kundprocesshelheter Förmåga att dela kunnande Förstå andras kunnande (EK: http://www.ek.fi/ek_suomeksi/osaaminen/tulevaisuuden_osaamistarpeet/palvelut2020/index.php) 2.5.3 Tulevaisuuden työelämä- ja osaamistarpeet sosiaali- ja terveys alalla, Södra Savolax I Södra Savolax genomfördes åren 2005-2007 ett projekt som fokuserade på prognostisering av social- och hälsovårdsbranschens kompetensbehov. Man undersökte hurudan kompetens närvårdare, sjukvårdare och socionomer antas behöva i framtiden. I projektet deltog Mikkelin ammattiopisto, Mikkelin ammattikorkeakoulu, Diakonia-ammattikorkeakoulu och Savonlinnan ammatti- ja aikuisopisto. Man konstaterar att det förekommer kompetensområden innefattande allmän kompetens som är gemensamma för närvårdarna, sjukvårdarna och socionomerna. Man konstaterar att det för samtliga tre yrkesgrupper är viktigt att ha kunnande gällande bland annat vård och omsorg, interaktion, teknologi, etik, mångkulturalism, projektarbete, samhällelig påverkan, hållbar utveckling, företagsamhet och ekonomi. I tillägg till denna gemensamma allmänna kompetens konstateras att det också finns likheter i de olika yrkesgruppernas specialkunskaper. Både närvårdarna och sjukskötarna, liksom också socionomerna behöver specialkunskap (på olika nivå) gällande bland annat rehabiliterande arbetsgrepp, handledning, processer och företagande. 16

Slutligen konstateras att det också finns behov av yrkesspecifik kompetens. För närvårdarnas del är sådan till exempel kunskap om grundvård, hälsofrämjande, användande av arbetsredskap, stöd och handledning. Sjukskötarnas motsvarande specifika kompetens är exempelvis diagnostisering, ledning, konsultering och koordinering, medicinering, beslutsfattande, klinisk sjukvård, hälsofrämjande, förmåga att hantera förändring, familjecentrerat kunnande. Socionomernas väntas behöva specifikt kunnande gällande bland annat ledning, utveckling och forskning, stöd och handledning samt expertkunskap om barnskydd, missbrukarvård, mentalvård, handikapparbete och invandringsarbete med mera. (http://www.laaninhallitus.fi/lh/ita/hankkeet/iskoen/home.nsf/files/sote_ennakointiraportti_2007_netti/ $file/sote_ennakointiraportti_2007_netti.pdf) 3. Metoder som använts inom prognostisering av social- och hälsovårdsbranschen I följande presenteras de metoder som använts inom olika prognostiseringsprojekt gällande social- och hälsovårdsbranschen. 3.1 Sotenna Inom Sotenna-projektet utfördes såväl kvantitativ som kvalitativ prognostisering. Kvantitativ ifråga om arbetskrafts- och utbildningsbehov och kvalitativ ifråga om kompetensbehov och utvecklande av utbildningen. Som prognostiseringsmetoder användes inom projektet intervjuer (expertintervjuer och intervjuer av anställda inom branschen), sysselsättningsstatistik och delfoi-metoden. Dessutom utnyttjades inom projektet en tidigare delfi-undersökning gällande social- och hälsovårdsbranschen. Översikt av Sotenna-projektets metoder och material. (Foredata 2009, Selvitys ammatillisten osaamistarpeiden ennakointimalleista s. 58) Empirisk metod och material Kvalitativa metoder och material Enkätundersökningar riktade till närvårdare, socionomer och socialarbetare. Övrigt material: forskningslitteratur, läroanstaltsförfrågningar Kvantitativa metoder och material Tidsserier: över hur utbildningssystemet erbjuder arbetskraft och över de näringsgrenar, yrken och utbildningar som behövs i arbetskraftsprognostisering 17

Prognostiseringsmetoder och -material Expertkunskap: Intervjuer av sakkunniga inom socialoch hälsovårdsbranschen samt inom prognostisering av denna. Delfoi-metod, scenarier. Prognostidsserier: över hur utbildningssystemet erbjuder arbetskraft och över efterfrågan på utbildad arbetskraft med beaktande av pensionering; Työvoima 2020-rapportens resultat; Delfoi-metod, scenarier 3.2 Prognostisering av social- och hälsovården i Kajanaland I Kajanaland genomfördes under åren 2002-2004 ett prognostiseringsprojekt gällande social- och hälsovårdsbranschen. Projektets centrala målsättningar var att inleda en kontinuerlig prognostiseringsverksamhet gällande social- och hälsovårdsbranschen, förbättra centrala aktörers kunskap om prognostisering samt att skapa mallar/metoder för prognostiseringen. Till målsättningarna hörde även att prognostisera och konkretisera pensionsavgången inom branschen samt att få information om hur förändringar i befolkningsstrukturen och verksamhetsmiljön påverkar servicestrukturen i framtiden. Inom projektet användes både kvantitativa och kvalitativa metoder. För den kvalitativa prognostiseringens del valdes expertpaneler som arbetssätt. Dessa grundades inom samtliga kommuner i landskapet och bestod av 5-10 personer per panel, så att både centrala beslutsfattare, aktörer och experter var representerade. Prognostiseringsutbildning ordnades åt expertpanelerna. Totalt genomfördes fyra expertpanelomgångar. Två enkätundersökningar genomfördes inom ramen för projektet, den ena riktad till företag inom branschen och den andra till studerande. Avsikten med enkätundersökningen till företagen var att få information om branschens arbetskrafts- och utbildningsbehov. I studerandeundersökningen samlades information om hur utbildningen överensstämmer med arbetslivet och hur man kunde utveckla utbildningen. Som bas för expertpanelarbetet samlades mångsidig statistik om social- och hälsovårdsbranschen i landskapet, bland annat angående befolkningsstruktur, arbetsmarknadsstatistik och utbildning. Härutöver togs även fastslagna nationella strategiers påverkan på prognostiseringen i beaktande. Slutligen beaktades även megatrender och svaga signaler. Dessa hade dock inte enligt projektets slutrapport någon stor roll i expertpanelernas arbete, i stället hade de mera en experimentell funktion. Se nedan översikt av 18

verksamhetsprocesserna inom projektet. (Kainuun liitto 2004, http://www.kainuu.fi/userfiles/file/hyvinvointi/projektit/paattyneet/loppuraportti.pdf) Modell beskrivande verksamhetsprocesserna inom projektet (Kainuun liitto 2004:21) Inom projektet utarbetades även en modell för framtida prognostisering av social- och hälsovårdsbranschen, metoder för beräknande av arbetskrafts- och utbildningsbehov, samt metoder för granskning av förändringar i verksamhetsmiljön och servicebehovet. (Kainuun Liitto 2004:72, http://www.kainuu.fi/userfiles/file/hyvinvointi/projektit/paattyneet/loppuraportti.pdf) 19

Projektets förslag till verksamhetsmodell för prognostisering av social- och hälsovårdsbranschen i landskapet: (Kainuun liitto 2004, http://www.kainuu.fi/userfiles/file/hyvinvointi/projektit/paattyneet/loppuraportti.pdf) 20

3.3 Finlands Näringsliv (EK): Palvelut 2020 Projektet Palvelut 2020 genomfördes med expertnätverk och delfoi-undersökningar. Expertgrupperna samlades till så kallade framtidsforum inom vilka man fördjupade sig i de olika branschernas nuvarande situation och verksamhetsmiljö samt framtida kompetensbehov. Baserat på branschernas nuvarande verksamhetsmiljö utarbetades tre olika framtidsscenarier: väntad utveckling, framgångshistoria, riskscenarie. Arbetet inom framtidsforumen fungerade även som bas för delfoi-undersökningarna som gjordes. Nedan en översikt av arbetsgången inom projektet. (EK, 2006:6) Framtidsforum 1 Framtidsforum 2 Framtidsforum 3 Framtidsforum 4 - genomgång av nuläget - förberedelser inför prognostiseringsarbetet Utgångspunkt för den första Delfoiundersökningen, som fokuserade på förändringar i verksamhetsmiljön - Delfoi -undersökningens resultat - alternativa framtidsscenarier: väntad utveckling, framgångshistoria, riskscenarie - Skapande av framtidsvisioner för branschen, baserat på tidigare arbetsfaser - framtida kompetensbehov Utgångspunkt för en andra Delfoi-undersökning, fokuserande på kompetensbehov - Diskussioner om den andra Delfoiundersökningen och dess resultat - finslipning av framtidsvisionerna (EK 2006, http://www.ek.fi/ek_suomeksi/osaaminen/tulevaisuuden_osaamistarpeet/palvelut2020/index.php) 3.4 SOTE-ENNAKOINTI - Ennakoiva sosiaali- ja terveysala Inom det pågående SOTE-ennakointi projektet i Södra Karelen har man för avsikt att använda sig av bland annat expertpaneler, intervjuer och förfrågningar. Därtill skall studerande som deltar i projektet i samband med praktikperioder göra olika inlärningsuppgifter där de observerar branschens arbetsprocesser och för dagbok över detta. Studerandenas observationer gås sedan igenom tillsammans med lärare för att hitta områden som kunde utvecklas. (http://www.ekky.fi/tk/projektit/projektit_pt_ky.php?pr_id=167) 21

4. Nätverk och projekt 4.1 Nationell verksamhet Nedan presenteras nationella nätverk och projekt som anknyter till social- och hälsovårdsbranschen och som är relevanta för VOSE-projektet. De tre förstnämnda (Tekes, TEM, SOSNET) är pågående, medan Undervisningsministeriets projekt som presenteras sist i kapitlet är avslutat. 4.1.1 Tekes Hälsa och välfärd är ett av Tekes sex strategiska center för vetenskap, teknologi och innovation (SHOK). Inom centret fokuserar man på tre huvudteman: 1) Hjärnans hälsa och funktionsförmåga (fi. Aivojen terveys ja toimintakyky), 2) Intelligent uppföljning av individens hälsa och välbefinnande (fi. Yksilön terveyden ja hyvinvoinnin älykäs seuranta), 3) Övervikt och metaboliskt syndrom (fi. Ylipaino ja metabolinen oireyhtymä (epidemian pysäyttäminen)). Utöver dessa tre teman fokuseras även på utvecklingsområdet förändringar i servicestrukturen utgående från individen (fi. Yksilölähtöiset palvelurakenteen muutokset) vilket tangerar samtliga tre teman och bland annat ämnar förbättra informationsbehandlingen och utnyttjande av information. (http://www.tekes.fi/osaamisenkeskittymat/terveys_ja_hyvinvointi.html) 4.1.2 Arbets- och näringsministeriet: Välfärdsprojekt Arbets- och näringsministeriet har inlett ett strategiskt projekt i syfte att utveckla den arbets- och näringspolitik som gäller välfärdssektorn. Målet är att trygga tillgången på yrkeskunnig arbetskraft, utveckla betingelserna för företagande och företagsverksamhet samt att öka produktiviteten inom välfärdssektorn. Projektet leds av näringsminister Mauri Pekkarinen. Projektet pågår fram till den 28 februari 2011. Projektet fokuserar på de medel som arbets- och näringsförvaltningen förfogar över och som kan användas för att förbättra de arbets- och näringspolitiska förutsättningarna för välfärdsservice. Till dessa hör arbetskrafts-, företags- och innovationstjänster, tjänster för utveckling av arbetslivet samt regionutvecklingsprogram. Avsikten är att man i samband med projektet ska utreda svagheter, utvecklingsbehov och utvecklingsmöjligheter inom sektorn. Utgående från dem fastställs behövliga utvecklingsriktlinjer och startas ett program för genomförande av dem. Åtminstone till att börja med koncentrerar sig projektet på social- och hälsovårdssektorn, dvs. vård- och omvårdnadstjänsterna. Under arbetets lopp bedöms sedan behovet och möjligheterna att utvidga projektet också till andra sektorer såsom turismen, livsmedelssektorn och kulturen. 22

Social- och hälsovårdssektorns vård- och omvårdskostnader utgjorde ca 8 procent av bruttonationalprodukten och ca hälften av kommunernas och samkommunernas social- och hälsovårdsutgifter. Således innebär en förbättring av produktiviteten inom denna sektor en ökning av den samhällsekonomiska produktiviteten i dess helhet. För att effektiviteten inom sektorn skulle kunna förbättras och kundens valmöjligheter ökas behövs ett mer omfattande samarbete än tidigare mellan den offentliga sektorn och den privata sektorn. För att målet ska kunna nås behövs det nya företag och serviceinnovationer inom sektorn samt en mer flexibel lagstiftning jämfört med den nuvarande. Arbets- och näringsministeriet genomför projektet i samarbete med aktörerna inom sektorn. Projektchef är utvecklingsdirektör Ulla-Maija Laiho. I arbetet deltar de ministerier som är viktiga i sammanhanget, kommuner, organisationer för utveckling av näringarna, sektors- och arbetsmarknadsorganisationer samt yrkesfolk inom hälsovården, företag, företrädare för den privata arbetskraftsservicen, forskningsinstitut samt sådana som utför frivilligt arbete. Bakgrunden till projektet utgörs av regeringsprogrammets åläggande att främja partnerskap i serviceproduktionen mellan den offentliga, privata och tredje sektorn samt att sporra införandet av beställarmodellen. (Arbets- och näringsministeriet, http://www.tem.fi/hyvinvointihanke) 4.1.3 SOSNET SOSNET är ett nationellt universitetsnätverk för det sociala området. SOSNET arrangerar specialiserings- och forskarutbildning inom socialt arbete samt främjar samarbete gällande grundundervisningen inom området. Nätverket grundades år 1999 och där deltar samtliga universitet som erbjuder utbildning i socialt arbete. (http://www.sosnet.fi) 4.1.4 Arbets- och näringsministeriet: nytt strategiskt center inom hälso- och välfärdssektorn Den finländska hälso- och välfärdssektorn får sitt eget strategiska center för vetenskap, teknologi och innovation (SHOK). Beslut om centret fattades den 6 april av arbets- och näringsministeriets ledningsgrupp för strategiska center för vetenskap, teknologi och innovation under ledning av kanslichef Erkki Virtanen. Målet för centret är att förbättra medborgarnas hälsa och välfärd och samtidigt öka affärsverksamheten inom sektorn i Finland. Det praktiska arbetet går främst ut på att utveckla produkter och tjänster samt verksamhetsmodeller för förebyggande och behandling av sjukdomar som belastar samhällsekonomin. 23

Sådana sjukdomar är bl.a. övervikt och därmed förknippade sjukdomar, neurodegenerativa och psykiska sjukdomar, cancer samt smittsamma och inflammatoriska sjukdomar. Ett aktiebolag som styr centrets verksamhet bildas i slutet av maj, och det inleder sin verksamhet i början av september med en styrka på 28 finländska aktörer inom hälso- och välfärdssektorn. De tre första programmen startar i början av 2010. Dessa handlar om hjärnans hälsa och funktionsförmåga, en intelligent uppföljning av individens hälsa och välbefinnande samt om övervikten som hälsoutmaning. Varje program har sina egna mål och eftersträvade effekter på folkhälsan. Grundarna av centret har sin kärnkompetens i diabetes- och kärlforskning, forskning om hjärnan och det centrala nervsystemet samt i molekylärmedicinsk forskning. Dessa kompletteras av en hög kompetens i diagnostik och avbildning, kalkylering, näring samt informations- och kommunikationsteknik. Centrets verksamhetsområde omfattar inte hela hälso- och välfärdssektorn. Välfärdssektorn är jämfört med andra, redan inrättade center för vetenskap, teknologi och innovation mycket stor och problemen är exceptionellt omfattande. Centret koncentrerar sig på områden där Finland har internationell spetskompetens. På dessa områden kan de finländska företagen växa till aktörer som är framgångsrika även internationellt sett. För utvecklingen av det inhemska servicesystemet pågår också andra omfattande projekt: utöver social- och hälsovårdsministeriets åtgärder bl.a. arbets- och näringsministeriets Välfärdsprojekt och Tekes program Innovationer i social- och hälsovårdens servicesystem. Förberedelserna för det strategiska centret för vetenskap, teknologi och innovation inom hälsa och välfärd koordineras av Suomen Bioteollisuus ry. Kontaktpersoner är överinspektör Pirjo Kutinlahti, arbets- och näringsministeriet, tfn 010 606 3548, och verkställande direktör Saara Hassinen, Suomen Bioteollisuus ry, tfn (09) 1728 4308 (http://www.tem.fi/?89520_m=94941&l=sv&s=2471) 4.1.5 Undervisningsministeriet, högskoleutbildningens riktning inom det sociala området Undervisningsministeriet tillsatte år 2007 en arbetsgrupp under ledning av Aulikki Kananoja med uppgift att lägga fram ett förslag på hur man på det mest ändamålsenliga sättet och med beaktande av arbetslivets och forskningens behov skall ordna utbildningen och forskningen inom den sociala sektorn i universiteten och i yrkeshögskolorna fram till år 2012. 24

Arbetsgruppen rekommenderar att utbildningen inom den sociala sektorn skall utvecklas på basis av dualmodellen inom högskoleutbildningen så att socionomutbildningen i yrkeshögskolorna respektive högre yrkeshögskoleexamen skiljer sig från utbildningen inom området på universitetsnivå vad gäller utbildningens innehåll och dess inriktning med avseende på arbetslivets behov. Profileringen är ett sätt att anpassa utbildningen till de omfattande kunskapsbehoven inom den sociala sektorn. I den mängd enheter som ger universitetsutbildning inom socialt arbete föreslås inte ändringar. Däremot skall volymen på utbildningen på universitetsnivå ökas genom en utbyggnad av antalet nybörjarplatser (behovet är cirka 100 nya nybörjarplatser). Volymen på den svenskspråkiga universitetsutbildningen inom området är enligt arbetsgruppen tillräcklig. Undervisningen och forskningen inom socialt arbete stärks i och med ökat samarbete på nationell nivå mellan universiteten (SOSNET) Enheternas kontakter med företrädare för arbetslivet och kontakterna till yrkeshögskolorna stärks också. Arbetsgruppen rekommenderar i sin promemoria till ministeriet att förfarandet med magisterprogram av engångskaraktär och verksamhet vid separata utbildningsenheter inte längre ska satsas på. Personer som har avlagt högre högskoleexamen skall i ökande grad beredas möjlighet att inom ramen för studier vid de öppna universiteten skaffa sig kunskaper inom socialt arbete på universitetsnivå. Undervisningen i yrkeshögskolorna skall fortsättningsvis utvecklas så att den motsvarar de mångskiftande behoven som finns inom den sociala sektorn. Åldringsvård är en central utmaning i framtiden för yrkeshögskoleutbildningen. Behoven i arbetslivet skall vara vägledande när man utvecklar den högre högskoleexamen inom den sociala sektorn. Vuxenutbildningen skall ökas och dimensioneras på ett sätt som beaktar det ökade antalet nybörjarplatser. Nybörjarplatserna inom den svenskspråkiga yrkeshögskoleutbildningen skall ökas speciellt i huvudstadsregionen. För att på ett strategiskt plan utveckla utbildningen inom den sociala sektorn krävs enligt arbetsgruppen ett samarbetsorgan på nationell nivå, som består av företrädare för de båda högskolesektorerna samt för yrkesverksamma personer och organisationer inom den sociala sektorn. Arbetsgruppen stöder också ett ökat samarbete mellan yrkeshögskolornas nätverk inom den sociala sektorn respektive det nätverk som har skapats för universitetsenheternas sociala arbete. Arbetsgruppen föreslår att man inleder de förberedelser som krävs för en yrkesinriktad doktorsexamen i socialt arbete. De båda högskolesektorerna skall kunna utnyttja denna examenskanal för studerandenas postgraduala studier. Forskning och forskarutbildning inom den sociala sektorn samt kunskapsbildningen i anslutning till det praktiska arbetet skall tryggas. 25

(Undervisningsministeriets arbetsgruppspromemorior och utredningar 2007:43, Högskoleutbildningens inriktning inom det sociala området, http://www.minedu.fi/opm/julkaisut/2007/sosiaalialan_korkeakoulutuksen_suunta.html?lang=fi&extra_lo cale=fi) 4.2 Regionala projekt och aktörer 4.2.1 Etelä-Karjalan koulutuskuntayhtymä, SOTE-ENNAKOINTI - Ennakoiva sosiaali- ja terveysala Projektet pågår under tiden 1.5.2008-30.4.2011 och dess målsättning är att undersöka: - hur social- och hälsovårdsbranschens personalstrukturer, arbetsprocesser och yrkesgruppernas arbetsfördelning bör förnyas för att kontrollera kostnadsutvecklingen och garantera en tillräcklig rekrytering till olika arbetsuppgifter i framtiden - hurudant kunnande och hurudana yrkesgrupper behövs inom branschens olika uppgifter - hur förnyad lagstiftning påverkar kompetenskrav, yrkesstrukturer och arbetsfördelning samt hurudana krav på utveckling av utbildningen den förnyade lagstiftningen ställer - hur man inom utbildningen och på arbetsplatser borde svara på nya behov i fråga om mångkulturalism och invandring - hur utbildningen bör förnyas som en följd av det ovanstående Som ett resultat av projektet förväntar man sig också kunskap om hur den offentliga och privata sektorn skiljer sig från varandra ifråga om kompetensbehov, och hur dessa eventuella skillnader borde beaktas i utbildningen. Man förväntar sig även kunskap om hur nya teknologiska innovationer, och utnyttjandet av sådana, borde beaktas inom utbildningen. Vidare utvecklas inom projektet en processmall som kontinuerligt kan användas för att prognostisera utbildningsbehov i samarbete med arbetslivet. Projektchef är Marja-Liisa Vesterinen, marjaliisa.vesterinen@ekky.fi (http://www.ekky.fi/tk/projektit/projektit_pt_ky.php?pr_id=167) 26

4.2.2 Ammatillisen koulutuksen työelämävastaavuus Ammatillisen koulutuksen työelämävastaavuus är ett projekt, lett av Vanda stad, vars målsättning är att utveckla yrkesutbildningens anpassning till huvudstadsregionens arbetsmarknad. Detta avser man göra genom att producera prognostiseringsmaterial för utbildningsanordnare och utbildningsplanerare inom huvudstadsregionen. Projektet gäller andra stadiets yrkesutbildning. Utredningar görs angående arbetskrafts- och utbildningsbehoven inom huvudstadsregionen. Man avser också ta fram en modell regional prognostisering av andra stadiets yrkesutbildning. Projektet inleddes 2008 och pågår till slutet av 2010. I projektet deltar Esbo, Grankulla, Helsingfors och Vanda stad, Kyrkslätt kommun, Omnia, Ami-säätiö, Kauppiaitten Kauppaoppilaitos Oy, Helsingin kauppaoppilaitos Oy, Malmin kauppaoppilaitos Oy och Suomen Liikemiesten kauppaopiston säätiö. Projektchef är Katariina Kovanen, opetustoimen suunnittelija, Vanda. 050-3121707, katariina.kovanen@vantaa.fi (https://www.vantaa.fi/en/i_alaetusivu.asp?path=1;135;137;216;6265;6424;82604;81935) 4.3 Svenskspråkig verksamhet Inom det svenskspråkiga utbildningsfältet finns ett intresse för samarbete. Samarbetsnätverken innefattar samtliga yrkesläroanstalter, yrkeshögskolor, universitet och vuxenläroanstalter som erbjuder svenskspråkig undervisning inom branschen. Goda kontakter finns dessutom till svenskspråkiga organisationer verksamma inom tredje sektorn. Inom barnvården pågår projekt där läroanstalter och arbetslivet samarbetar. 4.3.1 Medibothnia Målsättningen med Projekt Medibothnia är att skapa modeller och förutsättningar för ett kompetenscentrum för social- och hälsovården innefattande utbildnings-, forsknings- och utvecklingsverksamhet. Primärmålet är en kvalitativ utveckling av yrkeshögskoleutbildning på svenska, finska och andra språk inom social- och hälsovårdsområdet på Brändö i Vasa genom att granska förutsättningarna för fysisk och innehållsmässig samverkan mellan dessa utbildningar vid Yrkeshögskolan Novia och Vaasan ammattikorkeakoulu Vasa yrkeshögskola. Detta sker dels genom utvecklingsarbete inom yrkeshögskolornas egen utbildning och forskning, men framförallt genom att utveckla ett samarbetskoncept, där kompetens från andra aktörer dels i initialskedet och dels i konceptets verksamhetsidé tillförs verksamheten. 27

Delmålen i projektet är att genom en projektorganisation med resursering i enlighet huvudmännens beslut ta fram bakgrundsfakta, utvecklingsmöjligheter, målsättningar och riktlinjer samt fysiska och finansiella förutsättningar för verksamhetens lokalisering och bedrivande. För att möjliggöra detta görs: - en behovsutredning utgående från lagstiftningens, utbildningens, de presumtiva arbetsgivarnas, utvecklingsorganisationers och andra samarbetsparters krav, önskemål och synpunkter, - en projektplan där behovsutredningens resultat sammanvägs med de fysiska och finansiella förutsättningarna, - en byggnadsplanering utgående från Svenska Österbottens förbunds för utbildning och kultur fastighetsbestånd för utbildningsändamål inom ramen för Campus Brändö och Vasa stads fastighetsbestånd för Vaasan ammattikorkeakoulu Vasa yrkeshögskola i Brändö. Utvecklandet av samverkansformerna med anknytande utbildningar inom Åbo Akademi i Vasa och Vaasan yliopisto ingår som delmål i projektet. Projektet skall också skapa förutsättningar för en utvecklad samverkan med branschens arbetsgivare och utvecklingsprojekt inom ramen för Medibothnia-konceptet. För grundbriefing av projektet inbegärs expertsynpunkter över utvecklingen inom bl.a. medicinteknologi, vårdvetenskap och social- och hälsovårdsförvaltning. Huvudmän för projektorganisationen är Svenska Österbottens förbund för utbildning och kultur skn, Vasa stad och Vasa sjukvårdsdistrikt skn. Huvudmännen samverkar i projektarbetet i huvudsak med Yrkeshögskolan Novia och Vaasan ammattikorkeakoulu Vasa yrkeshögskola, men också med myndigheter, utvecklingsorgan och organisationer som verkar inom de berörda utbildningsområdena samt enskilda experter. 4.3.2 Sifko-center Center för samordning av och information om fortbildning och kompetensutveckling samt information om utvecklings- och forskartjänster inom hälso- och sjukvård och det sociala området i svenska Österbotten. Projektet är ett ESF-projekt vars syfte är att skapa en verksamhetsmodell i form av ett center för samordning av och information om fortbildning och kompetensutveckling, samt informera om utvecklings- och forskartjänster inom hälso- och sjukvård och det sociala området i svenska Österbotten. Målsättningen för Sifko-center projektet är att genom samarbete utveckla nätverk som stöder fortbildning, kompetensutveckling och information om aktuell forskning och utvecklingsprojekt. Man strävar även efter 28