Slaktutbyte något att räkna med?

Slaktutbyte något att räkna med? Av Carin Clason, Hallands Husdjur och Helena Stenberg, Taurus Slaktutbyte något att räkna med? Sammanfattning Det är svårt att få tag på svenska uppgifter om slaktutbyte då levande vikt på djur innan slakt inte registreras i någon stor omfattning idag. Utländska siffror går att använda om man tar hänsyn till aktuella slaktvikter och uppfödningsmodeller. Inte heller internationellt registreras slaktutbyte i någon större omfattning. Slaktutbytet kan variera mycket även då djuren har samma levande vikt och är uppfödda på samma sätt. Slaktutbytet bör därför snarare anges som ett troligt intervall än som en exakt siffra då detta redovisas för en viss ras och djurkategori. Ett sätt att öka kunskapen runt slaktutbyte i Sverige är att uppmana de KAP-anslutna besättningarna att i högre utsträckning väga djur dagen innan slakt och rapporterar in dessa vikter till KAP. Dessa resultat kan sedan sammanställas. De kunskaper vi har idag runt nivåerna för slaktutbyte hos olika djurkategorier och raser räcker oftast som vägledning för att väga ut djur till slakt vid rätt tidpunkt. Bakgrund Många frågor kring begreppet slaktutbyte finns hos både rådgivare och producenter. Detta arbete har gjorts för att försöka finna svar på några av de frågeställningarna som finns. För att ett slaktutbyte ska kunna beräknas krävs att djuren vägs levande dagen innan, eller helst samma dag, som de slaktas. Detta görs inte i någon större utsträckning ute på gårdarna i dagsläget. Den levande vikten registreras inte heller vid slakterierna. Trots att vi alltså inte har någon registrering av slaktutbyte i Sverige stöter vi ändå ofta på begreppet i både litteratur och foderberäkningsprogram (Nötstat, 2004. ver. 4.6.8). Det förekommer också att olika rasföreningar i sitt informationsmaterial nämner att deras ras har ett stort slaktutbyte och ibland anges även siffror för utbytet. 1

Var kommer dessa siffror för slaktutbyte som vi använder egentligen ifrån och är slaktutbyte något som går att ta fram i Sverige? Har vi behov av att känna till slaktutbytet på olika raser och uppfödningsformer? Kan vi utnyttja internationella värden? Slaktutbyte allmänt Definition av slaktutbyte Slaktutbytet beräknas som den slaktade vikten delat med den levande vikten och anges i procent. Generellt brukar slaktutbytet stiga ju tyngre och fetare djuren blir. Tjurar har också högre slaktutbyte än kvigor och stutar. Intensiv utfodring brukar ge ett högre slaktutbyte än extensiv utfodring. Vad gäller raser har köttraserna högre slaktutbyte än mjölkraserna. Ras och/eller uppfödningssätt påverkar också var i kroppen fettet lagras in och kommer därför att inverka på slaktutbytet beroende på om fettet putsas bort eller inte. Slaktutbytet har enligt Forbes (Beef Quality Conference, 2005) en hög arvbarhet, 39-47 %. Slaktutbytet är alltså fullt möjligt att påverka via avelsarbetet. Slaktad vikt Vid slakt betalas djuren efter slaktvikten. Slaktvikten är noga definierad i de europeiska länderna. Den officiella slaktvikten beräknas genom att varmvikten minskas med två procent. Vägning av slaktkroppen ska ske på krönt våg snarast efter besiktningen. Alla slaktkroppar ska före vägningen vara putsade enligt EU:s referensputsning. I Jordbruksverkets föreskrifter om klassificering av slaktkroppar (SJVS 2002:14) finns en mera detaljerad beskrivning av innebörden i detta. Levande vikt Den levande vikten innan slakt måste registreras under standardiserade former om jämförelser av slaktutbyte ska kunna göras på ett någorlunda säkert sätt. Flera faktorer påverkar värdet av den registrerade levande vikten som t ex tiden mellan vägning av det levande djuret och slakten samt typen av utfodring (grovfoderbaserad eller kraftfoderbaserad). En tillräcklig standardisering av levande vikt innan slakt är nästan enbart möjlig att uppnå i försöksverksamhet eller för jämförelse av djurmaterial på den egna gården. Ska slaktutbytesresultat jämföras mellan gårdar krävs att alla har likartade rutiner, vilket är svårt att uppnå. Slaktutbytets användbarhet För nötköttsproducenten är det av värde att kunna uppskatta den slaktade vikten utifrån den levande vikten. Det går då att bestämma den ekonomiskt bästa tidpunkten för slakt genom att väga djuren levande ute på gårdarna. För att komma så rätt som möjligt krävs dock att slaktutbytet för aktuell ras och djurkategori är känt. I länder där det finns en stor handel med levande djur kan förväntat slaktutbyte påverka priset, speciellt då handel med nästan slaktfärdiga eller slaktfärdiga djur sker. 2

För slakterierna och handeln är det mest intressant att få fram utbytet av enskilda styckningsdetaljer vid slakt istället för totala antalet kilon. Detta därför att en liten del av slaktkroppen utgör de styckningsdetaljer som står för en stor del av slaktkroppens totala värde. Utbytet undersöks ibland i forskningsändamål, men är mycket kostsamt. Detta kräver benfri styckning av ett djur i taget och därefter vägning och registrering av varje enskild detalj för sig. Var kan vi finna siffror på slaktutbytet? Slaktutbyte tycks inte heller internationellt sätt vara något som satsas mycket pengar på forskningsmässigt. Generella siffror för olika kategorier av djur är mycket svårt att finna, däremot finns det siffror för olika raser och vissa kategorier. Nedan följer två exempel på olika typer av material som går att finna i Europa för slaktutbyte. Exemplen är valda som just exempel och tänkta att visa på svårigheten att få fram ett heltäckande material som går att använda i Sverige med hjälp av utländskt, i första hand Europeiskt, material. Sammanställning av danska slaktresultat Dansk Landbrugsrådgivning har sammanställt slaktdata för åren 2000-2004 (Trinderup & Boysen, 2004). Statistiken grundar sig på slaktresultat för ungtjurar av de köttraser där det har slaktats minst fem djur. Det finns inga krav på stambok så det kan även ingå djur som inte är helt rasrena. Eftersom slaktutbytet endast kan beräknas för de djur där en levande vikt innan slakt rapporterats in så har långt ifrån alla djur som finns med i den totala statistiken ett beräknat slaktutbyte. Som exempel kan nämnas att det för Limousin (år 2004) finns 3 439 värden för slaktvikt för tjurar som slaktades vid 13-18 månaders ålder, men endast 162 värden för slaktutbyte. I tabellen nedan visas medelvärdet, spridningen samt 10, 50 och 90 % medianerna. Åldern vid slakt är uppdelat i två grupper, 8-12 respektive 13-18 månader. Åldern beräknas utifrån födelsedatum och datum för slakt. Raserna i statistiken förkortas enligt följande: Aberdeen Angus Belgisk Blå Blonde d Aguitaine Charolais Dansk Charolais Hereford Limousin Simmental AA BB BLD CHA DK CHA HER LIM SIM 3

Tabell 1. Antal observationer, medelvärde, spridning samt medianer för slaktutbyte i den danska slaktstatistiken för tjurar från år 2004 (Trinderup & Boysen, 2004) Ålder Antal Gräns 10 % Gräns 50 % Gräns 10 % Ras Medelvärde Spridning vid slakt observationer lägsta lägsta högsta SIM 8-12 185 54,7 3,3 51,4 54,4 57,9 SIM 13-18 74 54,5 2,7 51,5 54,2 57,6 BLD 8-12 14 64,2 6,9 57,6 61,8 76,5 BLD 13-18 18 59,9 9 49,2 61 65,4 DK CHA 8-12 99 56,6 3,5 52,4 57 60,5 DK CHA 13-18 70 55,8 4,6 49,6 56,1 60,5 LIM 8-12 291 59,8 3,3 55 60,4 63 LIM 13-18 162 59,9 4,4 54,6 60,4 63,9 AA 8-12 32 53,7 3,2 51 53,2 57,8 AA 13-18 45 54,2 3,8 51,3 54,3 58,6 HER 8-12 111 53,4 3,7 50,5 53,7 56,8 HER 13-18 145 53,4 3,2 49,7 53,2 57,2 HIG 8-12 HIG 13-18 14 52,5 2,8 48,9 53,1 55,1 BB 8-12 1 56,2 BB 13-18 2 55,9 1,8 54,6 55,9 57,1 Den danska slaktvikten i materialet definieras som, slaktkroppens varma vikt minus huvud, hud, det nedersta av benen, ryggmärgen och inälvor. Slaktvikten korrigeras dessutom med 2 % för nedkylningssvinn och med 0,4 % för mellangärdet (Trinderup, 2006). Slaktutbytet i tabellen ovan skiljer sig inte mycket mellan de båda uppfödningstiderna inom ras. Störst är skillnaden för Blonde d Aguitaine med plus 4,3 % vid högre slaktålder. Antalet djur som redovisas är dock litet och det går därför inte att dra för stora slutsatser utifrån materialet. Spridningen på värdena är dessutom stora för de redovisade tjurarna. Detta gäller generellt för alla raser. Gör man om tabellen ovan till ett diagram ser det ut som i figur 1 nedan. 4

slaktutbyte % Slaktutbyte något att räkna med? Medel 2004 65 60 55 Medel 50 45 SIM SIM BLD BLD DKCHADKCHALIM LIM AA AA HER HER HIG BB BB 8-12 13-18 8-12 13-18 8-12 13-18 8-12 13-18 8-12 13-18 8-12 13-18 13-18 8-12 13-18 Medel 54,7 54,5 64,2 59,9 56,6 55,8 59,8 59,9 53,7 54,2 53,4 53,4 52,5 56,2 55,9 Figur 1. Medelvärde för slaktutbyte hos danska köttrasungtjurar år 2004 (Trinderup & Boysen, 2004) De danska slaktvikterna i materialet är generellt betydligt lägre än de svenska, vilket antagligen beror på andra marknadsanpassningar. Detta faktum måste finnas med i tankarna när man vill överföra danska resultat till Sverige. Från och med september år 2006 rapporteras den levande vikten in från danska slakterier (Trinderup, 2006). Framöver kommer detta att ge möjlighet till ett betydligt större danskt material för slaktutbyte. Egna beräkningar Det danska materialet ovan inbjuder till beräkningar och i figur 2 visas sambandet mellan formklass och slaktutbyte i detta material. Slaktutbytet stiger generellt med ökad formklass om Belgisk Blå (mycket få registreringar) utesluts ur materialet. I diagrammet har även en trendlinje lagts in. 5

slaktutbyte% Slaktutbyte något att räkna med? Slaktutbyte mot form 61 60 59 58 57 56 55 54 53 52 0 2 4 6 8 10 12 14 Formklass Figur 2. Samband mellan slaktutbyte och formklass hos danska ungtjurar som slaktade år 2004 Franska slaktutbytesvärden Följande data kommer från JM Cazillac, avelsansvarig för Limousin i Frankrike. I figur 3 visas slaktutbyten för ungtjurar av rasen limousin under ett antal olika år. Dessa värden ligger till grund för avelsvärderingen av de franska Limousintjurarna för denna egenskap. Ungtjurarna är vägda dagen före slakt och de är slaktade vid 480 dagars ålder. Det totala medelvärdet för slaktutbyte ligger enligt JM Cazillac på 62 %. Även i detta material är spridningen på tjurarna inom varje årgång stor (kryssen i figuren) t ex 52 till 66 % för tjurar slaktade år 2003. Dock hamnar de flesta ungtjurar inom ett intervall där det skiljer 3-4 % på slaktutbytet (se figur 3). Detta verkar stämma för de flesta år. 6

% (mini, moyenne+/- ecart-type; maxi) Slaktutbyte något att räkna med? 70,0 Evolution du rendement à l'abattage taurillons Pépieux "utvecklingen av slaktutbyten på ungtjurar av Limousinras 1986-2006" 65,0 60,0 55,0 50,0 1986-Effectif taurillons 1987-294 taurillons 1988-300 taurillons 1989-270 taurillons 1990-300 taurillons 1991-296 taurillons 1992-434 taurillons 1993-439 taurillons 1994-404 taurillons 1995-418 taurillons 1996-397 taurillons 1997-384 taurillons 1998-435 taurillons 1999-387 taurillons 2000-349 taurillons 2001-435 taurillons 2002-473 taurillons 2003-468 taurillons 2004-464 taurillons 2005-469 taurillons 2006-467 taurillons S é r i e s Figur 3. Slaktutbyte för franska limousinungtjurar år 1986-2006 Intressant är att konstatera att de franska siffrorna är betydligt högre än de som redovisas för samma ras och djurkategori i Danmark (se tabell 1). Svenska slaktutbytessiffror Svenska slaktutbytessiffror finns angivet bland annat i foderstatsberäkningsprogrammet Nötstat (2004), i gamla läroböcker samt i ett opublicerat dikokompendium, alltid utan referens. Efter lång och snårig efterforskning har det framkommit att siffrorna i Nötstat är empiriskt uppskattade. Tabell 2 nedan visar de värden som finns i svensk litteratur, samt jämförbara från den danska slaktstatistiken. De svenska slaktutbytessiffrorna är generellt lägre, men de följer i stort sett samma mönster som de danska siffrorna. Detta kan utläsas bättre i figur 4. 7

Tabell 2. Slaktutbytesvärden från foderstatsprogrammet Nötstat, dansk slaktstatistik och svensk litteratur (Fakta 5 och dikokompendium) Kön Ras Nötstat Ködkvaeg Ködkvaeg Ködkvaeg Ködkvaeg Ködkvaeg Fakta 5 Dikokompendium 2000 2001 2002 2003 2004 2004 Tjur SRB 50 Tjur SLB 50 Tjur CHA 55 57,1 57,3 56 56,4 55,8 55-58 Tjur HER 52 53,4 53,8 52,9 53,1 53,4 53-56 Tjur AA 52 54,6 54,3 52,8 54,2 54,2 53-56 Tjur LIM 56 59,3 59,3 59,1 59 59,9 54-57 Tjur SIM 55 54,6 54,6 54,3 53 54,5 55-58 Tjur BLD 56 60,6 62,3 62,4 61,8 59,9 Tjur SLB x CHA 53 Tjur SLB x HER 51 Kviga SRB 50 Kviga SLB 50 Kviga CHA 55 52 52-55 Kviga HER 52 50-53 Kviga AA 52 52 50-53 Kviga BLD 56 51-64 Kviga LIM 56 Kviga SIM 55 Kviga SLB x CHA 53 Kviga SLB x HER 53 Stut SRB 50 Stut SLB 50 Stut HER 52 50-53 Stut SLB x CHA 53 Stut SLB x HER 51 I tabellen går att utläsa att de svenska empiriska siffrorna i foderstatsprogrammet Nötstat generellt är något lägre än vad den danska statistiken redovisar. Ett annat sätt att jämföra dessa siffror redovisas i diagrammet nedan. 8

64 62 60 58 56 54 CH HER AA LIM SIM BLD 52 50 48 46 nötstat DK04 DK03 DK02 DK01 DK00 Figur 4. Diagram med de svenska värdena i Nötstat (2004) tillsammans med de danska värdena. Y- axeln anger slaktutbytet i procent Slaktutbyte i svenska försök Vid SLU i Skara har genom åren utförts ett antal ungdjursförsök. Vid flera av dessa har levande vikten hos försöksdjuren registrerats dagen innan eller samma dag som djuren slaktats. Det är därför möjligt att beräkna slaktutbytet för dessa djur. I tabell 3 redovisas resultat från olika försök genomförda på SLU mellan åren 1997 och 2009. Tabell 3. Exempel på slaktutbyte för olika djurkategorier vid försök på SLU mellan åren 1997-2009 Ras Kön Levande vikt vid Slaktutbyte slakt (kg) (%) SRB Tjur 600 52,0 650 52,5 Stut 600 51,5 650 52,0 Holstein Tjur 600 51,5 650 52,0 Stut 600 51,0 650 51,5 Tung köttraskorsning Tjur 650 56,0 700 56,5 Stut 650 53,5 700 53,5 Kviga 575 52,5 600 52,5 Lätt köttraskorsning Tjur 625 54,5 675 55,0 Stut 625 52,0 675 52,0 Kviga 500 51,0 550 51,0 9

Slaktutbyte Slaktutbyte Slaktutbyte något att räkna med? Nedan följer som exempel resultat från 65 Charolaiskvigor. Kvigorna var i snitt drygt 20 månader (20,2) gamla och vägde 561 kg levande vid slakttillfället. Samtliga slaktades från stall. Nedan följer två figurer där slaktutbytet jämförs mot levande vikten respektive formklassen för dessa kvigor. 58,0 57,0 56,0 55,0 54,0 53,0 52,0 51,0 50,0 49,0 48,0 47,0 0 200 400 600 800 Levande vikt Ch - kviga Figur 5. Levande vikt och slaktutbyte för charolaiskvigor slaktade från stall (SLU Skara) 58,0 57,0 56,0 55,0 54,0 53,0 52,0 51,0 50,0 49,0 48,0 47,0 0 5 10 15 Formklass Ch-kviga Figur 6. Formklass och slaktutbyte för charolaiskvigor slaktade från stall (SLU Skara) Av figurerna ovan framgår att spridningen på slaktutbytet är stor både inom formklass och vid samma levande vikt på kvigorna. I medeltal låg kvigornas slaktutbyte på 52,3 %. Den stora spridningen gör att värdet av slaktutbytesbegreppet minskar. För kvigor med samma levande vikt kunde i detta försök slaktvikten variera med upp till 30 kg. Slaktutbytet varierade därför från 49 till 56 %. 10

Slaktutbyte Slaktutbyte något att räkna med? Formklass och slaktutbyte har ett positivt samband där ökad formklass även betyder ett stigande slaktutbyte. Dock är spridningen stor även här (se figur 6). Ytterligare ett försök med charolaiskvigor har utförts vid SLU. Det var vid detta tillfälle 56 kvigor som slaktades, huvuddelen av dessa direkt från bete. Kvigorna vägde i snitt 566 kg levande dagen innan slakt och slaktutbytet var i medeltal 51,1 %, alltså något lägre än i det ovan redovisade försöket. 57,0 56,0 55,0 54,0 53,0 52,0 51,0 50,0 49,0 48,0 47,0 0 200 400 600 800 1000 Levande vikt Ch-kviga2 Figur 7. Samband mellan levande vikt och slaktutbyte för charolaiskvigor slaktade från bete (SLU Skara) Även här är variationen i slaktutbyte stor även om djuren väger lika mycket levande vid slakttillfället. Som ett exempel på vad som kan tas fram hos en enskild producent har från Benny Johansson, Isakstorpet sammanställts slaktutbytesvärden för några ungtjurar. Både för renrasiga Blonde d Aguitaine och från några korsningar (tabell 4). Observera att det i tabell 4 rör sig om enstaka djur från en besättning. Även för dessa djur är variationerna stora. Tabell 4. Slaktutbyten och tillväxter för några enstaka individer (ungtjurar) Ras Ålder vid slakt (månader) Levande vikt (kg) Slaktvikt (kg) Tillväxt (kg/dag) Slaktutbyte (%) BLD 18,4 700 447 1,161 63,9 BLD 12,3 570 342 1,394 60,0 BLD x CHA 15,4 750 434 1,499 57,9 BLD x CHA 16,3 755 479 1,424 63,4 BLD x CHA 12,3 625 356 1,537 57,0 BLD X HER 722 424 58,7 BLD X HER 688 390 56,7 BLD X SIM 650 379 58,3 BLD X CHA 600 365 60,8 BLD X SIM X CHA 660 410 62,1 11

Slutsatser Slaktvikt, uppfödningstid och nettotillväxt beskriver mest tillförlitligt produktionsdjurens potential som slaktdjur. Detta är värden som är lätta att mäta och registrera. Slaktutbyte måste definieras utifrån uppfödningssätt, ras och tid för vägning innan slakt. För lantbrukaren är det viktigast att kunna få fram värden på slaktutbytet för den egna besättningen för att veta att djuren hamnar i rätt viktsintervall vid slakt. För rådgivare är det viktigt att ha kännedom inom vilka intervall raser och uppfödningsformer hamnar. Efter kontakt med forskare och praktiker tycks det som om kostnaderna för att få fram heltäckande slaktutbyten i Sverige inte är ekonomiskt försvarbara i förhållande till nyttan av dem. Variationen i värdena är för stora och kostnaderna att väga tillräckligt stort antal djur under standardiserade former är för höga. Vi bör istället, i görligaste mån, ta del av andra länders slaktstatistik med de begränsningar som detta trots allt innebär. Vi bör även där det är möjligt sammanställa svenska slaktutbyten från genomförda och framtida försök och från de lantbrukare som är intresserade av att väga och delge andra sina värden. Och till sist en blick tillbaka Till sist redovisas vad Läroboken för Husdjurskötsel från 1959 av författarna Axel Helmenius, Karl Rydå och Gösta Woldmar skriver om slaktförlust som är den tidens uttryck för slaktutbyte. Skillnaden mellan det levande djurets och slaktkroppens vikt kallas slaktförlust. Slaktförlust i egentlig mening är dock endast innehållet i blåsa och fodersmältningsapparat och i viss mån horn, klövar och svinn. Slaktförlusten för olika djurslag kan beräknas till följande: Tabell 5. Exempel på slaktförluster (Helmenius et al., 1959) Djurkategori Slaktförluster (%) Mellankalv 50 Gödkalv 40 Kvigor & stutar 48-52 Tjurar 43-48 Kor 47-65 Observera att siffrorna i tabellen ovan anger slaktförlust. För tjurar motsvarar detta ett slaktutbyte på 52-57 %. Dessa tjurar är i huvudsak den tidens mjölkrastjurar. 12

Litteraturlista Forbes, A. 2005. Beef Conference. Edinburgh. Helmenius, A., Rydå, K. & Woldmar, G. 1959. Husdjursskötsel LTJk, Stockholm. Lawrence, T.L. J & Fowler, V.R. 2002. Growth of Farm Animals. Cabi publishing. Lundesjö-Ahmström, M., Hessle, A., Enfelt, L., Hansson, I. & Lundström K. 2004. Köttkvalitet hos köttraskvigor. Fakta nr 5, SLU. Nötstat. Claes Åkerberg. NIB programmering. Stenberg, H. Dikoproduktion, Avel, utfodring och skötsel, KRUT. Opubl. Trinderup M. 2006. Dansk Landbrugsrådgivning, Landscentret Århus. Personligt meddelande. Trinderup, M. & Boysen, B. 2004. Slagteresultater för kødkvægsracer 2000-2004, Dansk Landbrugsrådgivning, Landscentret. 13