Ekologisk nötköttsuppfödning

Transkript

1 Ekologisk nötköttsuppfödning

2 Beteende hos nötkreatur... 4 Regler för ekologisk nötköttsuppfödning... 4 Vilka djur är lämpliga i ekologisk köttproduktion?... 5 Lätta köttraser... 5 Tunga köttraser... 5 Mjölkraser... 7 Betesgång... 7 Parasiter... 8 Avsättning för köttet... 9 Gårdsexempel Brebol Åstorp Dentersta / Lagmansö Wappersta Brynstorp Mer att läsa Telefonnummer: Text: Malin Dahlgren & Åsa W Broberg, Länsstyrelsen i Södermanlands län Foto: Malin Dahlgren Tryck: Österbergs & Sörmlandstryck, Nyköping

3 Det finns många fördelar med att bedriva ekologisk nötköttsproduktion i Södermanland. I länet finns det gott om betesmark till djuren och som dessutom kan generera miljöersättningar till djurhållaren. Återkommande bete är också en förutsättning för att artrikedomen i naturbetesmarken ska bestå. Dikor, stutar och kvigor är tre typer av djur som passar bra för extensiv ekologisk uppfödning och vissa raser kan gå över stora betesarealer. Genom noggrann betesplanering kan man styra tillväxten på djuren och problem med parasiter förebyggs. Att driva just ekologisk nötköttsuppfödning kan vara ett sätt att utveckla sin produktion, även om skillnaden mellan konventionell och ekologisk nötköttsuppfödning i de flesta fall är relativt liten Den ekologiska produktionen kan certifieras och då finns det möjligheter att få extra betalning för köttet. Certifieringen sköts av KRAV och köttet kan levereras till Swedish Meats eller något annat godkänt slakteri. Fler och fler människor är beredda att betala ett merpris för kvalitetsproduktion, men det finns ingen garanti för att just du kan få detta merpris. Kvalitetsbegreppet kan omfatta klassningen på köttet, avstånd till producenten eller hur själva produktionen bedrivs. I dagsläget utgår också miljöstöd till ekologisk produktion. Sammantaget gör detta att kalkylen för ekologisk nötköttsproduktion kan se bra ut, men hur ekonomin ser ut på varje enskild gård varierar och behöver givetvis beräknas från fall till fall. Stödet får man oberoende av om man väljer att vara kontrollerad av KRAV eller inte och för gårdar med osäkra leveransmöjligheter kan det, av ekonomiska skäl, vara klokt att avvakta med inträdet i KRAV. Miljöstödets regler liknar KRAV:s regler men är något friare. Ny rön talar för att kött producerat av mycket bete och grovfoder har en fettsyrasammansättning som ger bättre välbefinnande och bättre hälsa för både djur och människor. Dessa nya rön är positiva för den ekologiska köttproducenten vilken redan nu producerar sitt kött på mest gräs. När resultaten blir allmänt kända kommer kanske efterfrågan på ekologiskt kött att öka och därmed kan även priset att gå upp. 3

4 I ekologisk produktion utgår man från djurens beteende när man utformar de regler som gäller inom KRAV. Tanken är att djur i ekologisk produktion ska leva mer enligt djurens beteende och behov än vad djur i konventionell produktion gör. Naturligt lever nötkreatur i flockar om tio-femton djur. Flocken utgörs ofta av kor och kvigor som är släkt med varandra. Tjurarna lever mer för sig själva och sluter upp med korna under brunstperioder. Djuren vandrar över stora områden för att söka föda. Själva förflyttningen sker på upptrampade stigar och djuren går på led. Nötkreatur betar mestadels gräs och betandet sker i fyra till fem perioder per dygn. Totalt ägnas fyra till nio timmar åt betning beroende på födotillgång och väder. Djuren dricker i anslutning till betesperioderna och mängden vatten djuret dricker varierar med väder, gräskvalitet och dräktighetsmånad. Djur i ekologisk produktion ska om möjligt hållas ute året om eller ha tillgång till utevistelse under stallperioden. Naturligt går dräktiga kor med gruppen tills det är dags för kalvning, då går kon undan från flocken för att kalva. När kalven är född stannar den på födelseplatsen och lägger sig ner när kon går iväg för att beta den första månaden. Kon återkommer till kalven för att låta den dia. När en vecka har gått söker sig kalven ut till andra kalvar och efter sex veckor börjar grupper av kalvar att bildas och kalvarna skapar även en rangordning mellan sig. Kalvarna avvänjs i naturligt tillstånd när de är åtta till elva månader gamla men äter fast föda från några månaders ålder. Kalven diar mellan fem och tio gånger per dygn första månaden för att sen minska något. I ekologisk produktion ska korna kalva i en kalvningsbox. Alla djur under 20 månader ska kunna röra sig fritt och får inte vara uppbundna. Kalvar ska hållas i grupp. Då spaltgolv förekommer måste djuren ha tillgång till liggplatser utan spalt. Minst halva djurens golvyta skavarahel. Det finns särskilda måttbestämmelser för stall byggda efter 24 augusti 1999 t ex ska dikor ha minst 1m 2 per 100 kg djur. I övrigt gäller svenska djurskyddsbestämmelserna. Kalvning inomhus ska ske i kalvningsbox. Byggnaden bör kunna släppa in dagsljus som motsvarar minst 5 procent av golvytan. Minst hälften av fodret ska vara hemmaproducerat. Sommartid ska bete vara det huvudsakliga grovfoderintaget. Högst 30 procent av det dagliga torrsubstansintaget får vara kraftfoder. Från och med hösten 2005 måste djur i ekologisk produktion utfodras med enbart ekologiskt foder. Undantag från detta ges till icke KRAV-godkända djur som redan är finns med i miljöstödsprogrammet. Mer detaljerade regler och vissa undantag finns i KRAVs regelbok och i föreskrifterna som styr stödet till ekologisk djurhållning. Kontakta KRAV eller någon rådgivare inom ekologisk produktion för att få reda på exakt vad som gäller. 4

5 medan Highland Cattle kan vara lite vilda och svåra att hantera. Aberdeen Angus är hornlösa och har goda slaktkroppsegenskaper. Tjurarkalvar av lätt köttras kan med fördel användas i tjuruppfödning. Det krävs ett bra ensilage och maximal kraftfodergiva samt en mjuk övergångsutfodring från betet för att få tjurarna slaktmogna vid månaders ålder. Bild 1. Exempel på hur en kalvgömma kan se ut. Åstorps gård. När det gäller att välja vilken ras och vilken typ av uppfödning gården ska ha får man se till intresse och till förutsättningarna på gården. Innan man väljer är det viktigt att fundera genom vad som är det viktigaste i den tänkta produktionen. Är det viktigaste att djuren klarar av att beta stora arealer naturbetesmark eller är det en mer intensiv uppfödning som lockar? Ska produktionen vara nästan helt grovfoderbaserad eller finns det kraftfoder att tillgå? Trivs du med tjurar eller föredrar du att arbeta med lite lugnare stutar? Vilka byggnader kan användas på gården? Lösningarna på vilken uppfödningsmodell man ska ha ger ofta sig själva då förutsättningarna och önskemålen är framtagna. Lätta köttraser Till de lätta köttraserna hör Hereford, Aberdeen Angus och Highland Cattle, raser som passar bra i betesdrift eftersom de inte kräver intensiv koncentrerad utfodring för att växa och ansätta fett. De lätta köttraserna har lätta kalvningar och är ofta goda moderdjur. Hereford är lugna djur med ett gott temperament Kvigorna av lätt köttras blir snabbt feta och hinner ofta inte komma upp i en vikt av 250 kg innan de är för feta. Detta beror på att de har tidigare fettansättning än tjurar och stutar. Vill man födda upp kvigor av lätt köttras gäller det att inte ha en för intensiv utfodring utan bra bete och bra ensilage räcker. Stutar av lätt köttras passar inte heller riktigt i ekologisk produktion då de också blir för feta innan de har nått önskad slaktvikt. Bild 2. En korsning av de lätta köttraserna Hereford och Aberdeen Angus. Tunga köttraser Till de tunga köttraserna hör Charolais, Limousin och Simmental. De flesta tunga köttraser anses livliga. Undantaget är Charolais som är en vanlig ras i diko- 5

6 produktion. Om Limousin kan man säga att den har goda kalvningsegenskaper samt högt slaktutbyte. Simmental är en kombinationsras för mjölk och kött och har därför bra mjölkproduktion samt passar som moder/faderdjur. Djur av tunga raser växer bra på en intensivare utfodring och kräver en del för att passa in i ekologisk produktion. Tjurar av tung köttras har svårt att bli slaktmogna med 70% grovfoder i foderstaten, vilket är den minsta andelen grovfoder som reglerna tillåter. Då passar stutar mycket bättre in eftersomdeinteharsammakravpåkraftfoder för att växa bra. I jämförelse med tjurar har stutar % lägre tillväxt och hög andel intramuskulärt fett. Det intramuskulära fettet gör att köttet smakar mycket bra. Stutar kan slaktas från 18 till 26 månader, vilket ger flexibilitet vid slakt och möjliggör kontinuerlig leverans. Stutar är lugnare och mindre aggressiva än tjurar och kan gå på bete tillsammans med kvigor. Stutarna kan födas upp på enbart mycket bra grovfoder och bete. Utfodras djuren med prima ensilage och bra bete kan man förvänta sig en god tillväxt För att få fram bra köttkvalitet behöver slaktvikten för tung köttras stut ligga över 330 kg. Stutar som utfodras med ett ensilage som är sent skördat behöver kraftfoder för att bli slaktmogen. Kvigor av tung köttras ansätter inte fett lika lätt som kvigor av lätt köttras och kan därför utfodras intensivare och nå slakmognad utan att bli för feta. Bild 3. Charolais är en tung köttras som passar i stutuppfödning. Brebol. 6

7 Mjölkraser Mjölkrasdjur har lägre daglig tillväxt, högre foderförbrukning och sämre formklass på slaktkropparna jämfört med köttraserna och köttraskorsningar. Mjölkrasstutar fungerar bra på naturbetesmarker om de slutgöds med spannmål efter betesperioden. Det är lämpligt att slutgöda med bra ensilage samt kraftfoder. Har man ett väldigt bra ensilage medenergivärdenpå11mj/kgtsoch högre kan det räcka med ensilage som foder under slutgödningsperioden. Vid sämre ensilage rekommenderas att djuren får 2-3 kg spannmål per dag. Slaktvikten bör ligga över 300 kg för mjölkrasstutar för att få maximal betalning. Betet är viktigt i ekologisk köttproduktion dels för att djuren får vara ute, dels för att det är billigt foder. Det första att tänka på är att släppa ut djuren tidigt, gräset växer fort på försommaren och djuren har svårt att hinna beta av ordentligt om gräset är högt. Det är också bäst för djurens tillväxt om de är med från början på betessäsongen och äter det späda näringsrika gräset. I tabellen nedan finns riktvärden på hur många djur man kan ha per hektar betesmark. Många olika faktorer, såsom årsmån, gödsling, marktyp, geografiskt läge, avgör dock hur många djur man kan ha i en betesfålla. Det är viktigt att kontrollera hur betet ser ut och att ha möjlighet att ta in eller ut djur från fållan om betestrycket blir för högt eller lågt. Har man många fållor är det lämpligt att skörda vissa fållor till hö eller ensilage som kan utfodras senare då betestillgången är sämre. Observera att man inte bör ut fodra djuren på naturbetesmarker eftersom det påverkar floran där. Tabell 1.Lämplig beläggning på olika typer av betesmark, Källa: Bete och betesdjur Djurslag Torr mark Frisk mark Åker Torr mark Frisk mark Åker försommar sensommar Kviga < mån Kviga > ,5 1 2 mån Stut < mån Stut> ,5 1 2 mån Ungtjur 1, ,7 1,5 3 Diko med kalv (600kg) 0,7 1,5 3 0,5 0,7 1,5 Betesrotation där djuren växlar fålla med jämna mellanrum och putsning av betesfållorna mellan avbetningarna är positivt för beteskvaliteten och för tillväxten på djuren. Återväxten på betet blir också jämnare och bättre. Det kan också vara 7

8 bra för djurens tillväxt att växla mellan vall och naturbeten, men man ska vara medveten om att rödklöver inte tål tramp av klövar lika bra som vitklöver. Det är viktigt för produktionen att parasitangreppen på djuren hålls nere och det gör man bäst genom betesplanering. Avmaskning får förekomma, men inte rutinmässigt och förebyggande utan först efter att det är klarlagt att djuret är smittat. Alla förstagångsbetare behöver bete med lågt smittryck, dvs. bete som inte betats av nöt föregående säsong. Att låta djuren beta på nyanlagd vall eller på återväxten efter skörd är lämpligt då det minskar risken för smitta. Det går också bra att använda återväxten av bete som betats av andra djurslag. Det är också en stor fördel om man kan flytta de yngsta djuren mitt i sommaren då parasittrycket är som högst. Djuren ska då flyttas till nya beten med lite parasiter, för att hindra att nya larver utvecklas. Vinsten med att ge unga djur ett lågt smittryck är att de bygger upp en immunitet mot parasiter. Äldre djur som betat tidigare säsonger har bättre immunitet och har därför inte lika stort behov av parasitfria beten. Sam- och växelbete är också ett sätt att minska parasittrycket då olika djurarter "dammsuger" varandras parasiter. Djuren håller ett visst avstånd till sin egen arts gödselhögar men genom att man låter olika arter beta samma fålla äter de närmare gödselhögarna från andra arter än sin egen. Eftersom det finns mycket parasiter runt gödselhögarna och kan man säga att djuren damsuger det andra djurslagets parasiter när de betar där. Det finns försök som har visat att om ung nötkreatur flyttas till rena beten i mitten av juli då parasittrycket är högt, får de en högre tillväxt jämfört med om djuren enbart avmaskats och inte flyttas. Den högre tillväxten är följden av det minskade parasittrycket. Parasiterna överlever vintern genom att larverna överlever både på betet och i djuren. Larverna blir aktiva när värmen kommer och äggen sprids på betet genom djurens avföring. Det tar ca tre veckor för larverna att utvecklas till parasiter i mage och tarm. Larverna följer med gräset från betet genom magen och kommer ut med avföringen för att ätas upp av nästa djur osv. Mängden larver på betat bete är som störst i augusti eller september. Om ett bete inte betas kan larverna inte föröka sig utan minskar i antal. Smittan är då låg i mitten på sommaren men det kan ta upp till flera år innan alla larver är döda. Det är svårt att se om ett djur är parasitangripet. Det vanligaste tecknet är dålig tillväxt. Akuta symtom på parasitangrepp är diarré och uttorkning som senare leder till avmagring och slöhet. De akuta symtomen beror på mag-tarmkatarr som ger skador på tarmen. Vid misstanke om parasitangrepp tar man träckprov. Visar det sig att djuret i fråga är angripet avmaskas det enskilda djuret, inte hela besättningen. Ett tips är också att ta hänsyn till parasiterna i avelsarbetet. Djuren är individer och har olika motståndskraft mot parasitangrepp. Träckprov och mätning av antikroppar i blodet ger ett mått som kan jämnföras mellan olika individer. Att känna sina djur och titta på dem är viktigt för att veta om de har bra motståndskraft. 8

9 Bild 4. Betesmark där både häst och nöt har betat. Växelbete minskar parasittrycket och förbättrar betet. Wappersta gård. När det gäller am- och dikor med småkalvar behöver man inte använda parasitfria beten eftersom kalvarna mestadels föder sig på mjölk från kon och får därmed en låg parasitdos från gräset. Kontrollera ändå statusen vid avvänjningen/installningen, eftersom problem med parasiter på kalvarna ändå kan förekomma. Innan man går över till ekologisk nötköttsuppfödning ska man se till att man har avsättning för köttet. Planera vart du ska skicka dina djur då de är slaktmogna redan innan du startar med ekologisk nötköttsproduktion. I dagens läge (sept. 2004) har Swedish Meats det KRAVkött de önskar men efterfrågan ändras hela tiden. Nya producenter prövas mot efterfrågan och just nu hamnar de på en väntelista. Efterfrågan på KRAV-kött ökar sakta, men antalet producenter ökar dock snabbare. När man producerar KRAV-godkänt kött får man ett extra tillägg. Det finns två klasser för tillägget: dels märkeskvalitet och dels ordinär kvalitet. När det gäller märkeskvalitet ska köttet klassas med minst O-, fettklass -2 4-och väga mellan 275 och 399 kg. Betalningen för högsta klassningen ligger i dag på 4 kronor extra per kg kött. I den ordinära klassen ska köttet klassas minst P+, fettklass -2-4 samt väga mellan 250 och 399 kg. Betalningen för ordinär kvalitet är 1,25 kronor extra per kg kött. Ett alternativ är att producera ekologiskt kött och sluta avtal med Swedish Meats 9

10 och deras varumärke Scan Gourmet. Köttet som köps in till Scan Gourmet kommer från gårdar med en kvalitetssäkrad produktion baserad på köttrasdjur. Köttet ska ha extra hög kvalitet och ger extra betalning. Hittills har den extra betalningen haft ett snitt på 1 krona per kg men den högsta betalningen har varit 2,50 per kg. Högsta tillägg är under perioden november till och med mars, en period när det är låg tillförsel på köttrasdjur. Att sälja sitt kött till ett lokalt slakteri, till en förening eller att försöka återta köttet för egen försäljning är exempel på sätt att öka förtjänsten och utveckla sin produktion. Det finns i dag några föreningar som tar hand om och säljer kött från naturbetesmarker med eget varumärke. Föreningarna betalar bättre än de traditionella slakteriföreningarna och köttet säljs till lokala butiker. Antalet föreningar som vidareförädlar och säljer kött är få men det finns troligen en marknad för fler. I Enköping finns föreningen Mälarhagar dit producenter i vissa delar av Södermanland, t ex Strängnäs och Eskilstuna kunna sälja sitt kött. Vill man sälja sitt kött som KRAV-märkt måste även slakteriet vara godkänt av KRAV. Småskalig livsmedelsförädling där man säljer köttet själv, antingen direkt till konsument eller till restauranger är andra sätt avsätta sitt kött. Det finns ibland även ekonomiskt stöd att få för att utveckla småskalig livsmedelsförädling. Vill man ha kontrakt med restauranger bör man vara medveten om att det kan det vara svårt att som ensam producent få fram tillräckligt med kött och att kunna erbjuda en jämn leverans. Vad man kan göra då är att samarbeta med andra köttproducenter om leveranser till en restaurang. På så sätt finns det alltid någon som kan leverera köttet. Det kan också vara svårt att få avsättning för alla delar av slaktkroppen. Brebol Gårdsbeskrivning: Gården är en arrendegård där arrendatorerna heter Karin och Peter Gustafsson. Peter arbetar med jordbruket samt har entreprenadverksamhet medan Karin arbetar helt utanför gården. Brebol består av 80 ha åker, 53 ha naturbete och ca 100 ha permanent vall. Hälften av vallen ingår i ett skötselavtal där det skördade ensilaget säljs. På åkermarken odlas ärtor, havre, vete och vall. Det finns ca 120 djur: 40 kor med rekrytering samt 20 ungtjurar för uppfödning Gården har varit ekologisk sedan Beslutet att gå över från konventionell odling till ekologisk var lätt att ta. Uppfödningsmodell: Gården tillämpar en extensiv uppfödning där naturbetesmarker och sjöstränder används. Betesmarkerna putsas med en betesputsare efter varje avbetning för att ge en jämnare återväxt till nästa omgång avbetning. Djuren består av dikor av olika raser och av korsningar mellan raserna. De raser som förekommer är Aberdeen Angus, Hereford, mjölkras (SLB och SRB) samt några djur med Charolais- och Simmental inblandning. Alla djur sparas och ibland köps även kalvar in från andra besättningar och föds upp. De inköpta kalvarna får gå hos en amko. Kor med mycket mjölk används som amkor. Gården strävar efter att välja ut lugna och lätthanterade djur i sitt avelsarbete. 10

11 På Åstorp använder man tjur av rasen Aberdeen Angus till kvigorna. Till korna använder gården i stället en Herefordtjur. Hanteringen av djuren fungerar bra genom att djuren är vana vid skötaren och av att bli hanterade från att de är kalvar. När djur ska flyttas används många lösa grindar och vid behov tar man hjälp av grannar, allt för att få en lugn och säker hantering. Vintertid står korna uppbundna i en långbåsladugård. Kalvning sker i kalvningsbox där ko och kalv får gå några dagar tillsammans efter kalvningen innan korna binds upp igen. Kalvarna går lösa bland korna och har tillgång till kalvgömma. Ungtjurarna går i en lösdrift på djupströbädd i en gammal båsladugård. Byggnaden har en öppning ut till en hage utanför ladugården för att djuren ska få tillgång till utevistelse året om. Utfodring Korna har fri tillgång till sent skördat ensilage medan ungdjur har fri tillgång till tidigt skördat ensilage. Tjurarna slutgöds med betfor samt två kg av en blandning havre och ärtor. Beten Betena består av naturbetesmarker och sjöbeten. Det finns gott om beten att skifta mellan, men skulle återväxten bli för dålig finns ytterligare lite vall som reserv. Stängslen består av tre taggtrådar till korna och kvigorna medan tjurarna har tre taggtrådar med en eltråd innanför. När det är dags för betessläpp ser man över klövarna på djuren och verkar de djur som behöver det. Slakt Djuren säljs till Swedish Meats. Tjurarna hämtas vecka åtta och eventuella kvigor och kor som inte ska sparas hämtas i augusti. Köttet efter djuren klassar sig som O+ och högre. Brebol får fullt kravtillägg för sina djur. Djuren väger 400 kg vid slakt och har då växt ca ett kg per dag. Övrigt Det är sällan man har något djur som är sjukt. Åstorp Bild 5. Ungtjurarna på Brebol går i en enkel lösdrift på djupströ i den gamla båsladugården. Tjuren som används till betäckning släpps in till korna den första maj och får sen gå med hela säsongen. De få kor som inte blir dräktiga går till slakt efter betesperiodens slut. Gårdsbeskrivning: Gården brukas av Anders Hedar och är en arrendegård som ingår i företaget Åstorp AB. Åstorp består av 150 ha natur- och vallbeten och 100 ha åker där rågvete, vete och vall odlas. Gården har även ett skötselavtal på kommunens grönytor som omfattar 20 ha. Djuren på gården består av 75 kalvande Herefordkor med rekrytering. 11

12 Utfodringen av ensilagebalar sker med en fodervagn och färdigfodret utfodras med hink från en silo som står nära de båda stallen. Hårdgjorda ytor skrapas med skopa vid behov medan djupströbädden tas ut med Bob Cat tre gånger per år. Bild 6. Ladugården på Åstorps gård med foderbord och utrymme för utevistelse. Uppfödningsmodell I ladugården går korna i en lösdrift med djupströbädd. Tidigare var byggnaden inredd med långbås men nu är den ombyggd. Utanför ladugården har man en gjuten yta samt ett foderbord och över detta ett plåttak. De befintliga foderborden i ladugården är något ombyggda men används fortfarande. På gården finns en loge där man har slaktdjuren. Logen är inredd med boxar och boxarna har en utgång där djuren kan komma ut till en hårdgjord yta med foderbord. Även logen har foderbord inomhus och här finns också kalvgömmor. Den årliga rekryteringen består av 20 nya kvigor som ersätter 20 gamla kor. Djur som inte används i rekryteringen köps av Swedish Meats till kött eller som livdjur. Kvigorna som inte ska användas i rekryteringen brukar säljas som mellankalv. Gården har just gått över från att föda upp stutar till att föda upp tjurar. Kalvningen är koncentrerad och sker mellan januari och april månad. Korna kalvar i lösdriftstallet i en kombinerad sjuk- och kalvningsbox. När gården väljer ut avelsdjuren går man efter djur med bra klövar och ben samt kor som har lätta kalvningar. Ingen kontinuerlig verkning sker förutom på ung- och stamtjurar, men om någon kviga får fång eller någon annan klövrelaterad sjukdom verkar man dem. Många av djuren har horn men Åstorp strävar efter pollade djur. De kor som har horn grupperas noggrant för att ingen ko med lågrang ska knuffas undan av kor med högrang och bli utan foder och vatten. Om det något år blir djur som kommer efter i tillväxten får de gå i en egen grupp. Utfodring Djuren har fritillgång till ensilage. Nytt foder ges två gånger om dagen. Korna äter ett grövre ensilage från strandängar medan ungdjuren får ett finare ensilage från vallen. Ungdjuren får även två kg färdigfoder per dag. Fodret placeras ut på de olika foderborden inne och ute för att alla djur ska få tillgång till att äta. Bete Betena består av både natur-, sjö- och vallbeten som ligger sprida runt gården. Detärfemmiltilldebetensomligger längst bort. Alla stängsel består av två ståltrådar med el. Djuren är uppdelade i sex grupper med 20 djur per grupp och en grupp per fålla. Varje fålla är i snitt fem-sex hektar men det finns både mindre och större fållor. Kor som är 12

13 utklassade till slaktkor samt övriga djur som är äldre och i något sämre kondition fårgåienfållahemma. Djurensomgår hemma kan man ha bättre uppsikt över, i fall någon blir dålig och skulle behöva behandling. Alla djur går på natur- och sjöbeten. Betena putsas ofta, något som tar mycket tid men som betalar sig eftersom tillväxten är god på djuren. Varje fredag byter djuren fålla för att få tillgång till ett bete med bra kvalitet. Det går lätt att flytta djur och man använder grindar, ledgator samt tillfälligt uppsatta staket som hjälpmedel. Djuren släpps på bete första april och då släpps även de fem tjurarna tillsammans med korna. Tjurarna delas upp mellan fållorna och får sen gå med korna till sista juli. De få kor som inte blir dräktiga går till slakt på hösten. Slakt Djuren säljs till Swedish Meats. Beräknad tillväxt är gram per dag och köttet hamnar i formklass R och klasser runt R. Åstorp är anslutna till KAP (husdjursföreningarnas program för köttdjur) och har därför full kontroll på tillväxt och vilka djur som kan säljas som avelsdjur. Bild 7. Brebols djur är vana vid att hanteras och man avlar på lugna djur. 13

14 Dentersta / Lagmansö Gårdsbeskrivning Gården är en arrendegård och i arrendet ingår tre olika gårdar: Dentersta där ungdjuren, mark samt bostaden finns, Lagmansö där mjölkkor med kalvar och mark finns samt Årsta där enbart mark finns. Driften av gården sköts av Stefan och Mona Gustafsson som båda arbetar på gården. Till totalt brukas 244 ha åkermark. Betesmarken består av 74 ha naturbetesmark på Dentersta/Lagmansö samt 27 ha betesmark på Årsta. Återväxten på vissa vallar används också som bete men den arealen varierar från år till år och ingår i åkermarken. På åkermarken odlas vall, vete, rågvete, ärtor, havre och korn. All spannmål används som foder åt djuren. Det finns 70 SRB kor och 150 ungdjur, ungdjuren har ungefär 15 % SLB i sig. Dentersta föder upp ca 45 djur till slakt per år. Gården har varit KRAV-ansluten sedan Uppfödningsmodell De tjurar som föds på gården kastreras för att sen födas upp som stutar. Stutarna är installade i ladugården på Dentersta, vilken är en lösdrift med liggbås och skrapgång. Korna som står i ladugården på Lagmansö kalvar året runt vilket ger en jämn tillförsel av kalvar. Kalvarna utfodras med helmjölk tills de avvänjs vid åtta veckors ålder. Djuren får sedan vara kvar på Lagmansö tills de är ca sex mån då de flyttas till lösdriften på Dentersta. Lösdriftsstallet består av tre avdelningar: en box med djupströbädd för kalvar, en avdelning med mindre liggbås för mellanstora kalvar och slutligen en avdelning med fullstora liggbås för de större djuren. Kvigor som inte blir dräktiga föds upp till slakt och går då med stutarna. Djuren semineras för att bli dräktiga, ibland används även en tjur som får betäcka de kvigor som inte blivit dräktiga av semineringen. Djuren är lätta att hantera och familjen Gustafsson vistas mycket bland dem för att de ska bli tama och lätthanterade. Kraftfoderhinken är ett väl använt och fungerande redskap vid förflyttning av djur. Stutarna verkas inte eftersom golvet i lösdriften sliter klövarna bra. Dessutom hinner inte stutarna bli så gamla innan de slaktas. Utfodring Stutarna har fri tillgång på andra skördens ensilage. När det gäller kraftfoder får alla kalvar upp till sju månader två-tre kg kraftfoder bestående av ärtor, vete, rågvete, korn och havre. Djur mellan 7 och 12 månader tillskottsutfodras på betet med två kg kraftfoder/ djur och dag. Djur över ett år får inget kraftfoder förrän de tre sista månaderna innan slakt då man slutgöder dem. Beten Betena består av både natur- och vallbeten. Alla staket består av två trådar med el. Djuren får beta både naturbeten och vallbeten för att de inte ska tappa i tillväxt. Djur under ett år får beta återväxten på vallarna för att hålla nere parasittrycket. Betesfållorna delas och djuren flyttas mellan fållorna varje vecka. Betena putsas inte under säsongen men fållorna röjs under vintern. Betena på Årsta betas av ungdjur. På gården betesplaneras det noga för att djuren ska slippa parasiter, vilket ger resultat. Antalet djur som behöver avmaskas är få, något djur per år. 14

15 Slakt När djuren är runt mån gör Stefan en slakmognadsbedömning och säljer färdiga djur till Swedish Meats, köttet hamnar oftast i formklass O- och i fettklass tre-fyra. Alla djur får KRAVtillägg. Wappersta Gårdsbeskrivning Wappersta är en gård där man har fler olika inkomstkällor förutom köttproduktionen, några exempel är uthyrning av stallplatser och hus. På gården finns 17 Charolaiskor med kalvar samt 15 ungdjur. Jan-Åke och Britt-Marie Wall köpte gården Wappersta Gården var då konventionell men övergick till att vara ekologisk Gården består av 158 ha mark varav 40 ha är bete. På åkermarken odlar man korn, maltkorn och grynhavre. Gården arrenderar också 10 ha mark. Uppfödningsmodell Det föds upp ca djur till slakt varje år. Djuren går ute på bete sommartid och är uppstallade i en långbåsladugård vintertid. Ladugården har inredning som kan byggas om, något som görs vid kalvning då de uppbundna korna får varsin kalvningsbox. Korna går ca en vecka i kalvningsboxen för att sedan bindas upp igen medan kalvarna får en egen liggavdelning. Liggavdelningen är öppen så att kalvarna kan gå till korna samtidigt som de har en egen plats där de umgås med andra kalvar. Djuren har överlag fina klövar och verkning sker vid behov. Tjuren släpps till korna vid betessläpp sedan får han gå med korna hela säsongen. Tjuren som används är stambokförd och köps normalt in men familjen Wall har också rekryterat från sin egen besättning. Wappersta avlar för snälla, lätthanterade djur med bra exteriör. Utfodring Djuren har så gott som fri tillgång på ensilage. Lågdräktiga kor får ensilage från andra skörden medan högdräktiga och nykalvade kor får ensilage från första skörden. Ensilaget utfodras två gånger per dag med en rälshängd vagn. Beten Både naturbeten och vallbeten finns och för att få en bra tillväxt på djuren får de variera mellan natur- och vallbeten. Det sker också både sambete med hästar och växelbete med får för att hålla parasittrycket nere och för att få välavbetade grönytor. Tidigare har ingen putsning skett men nyligen har gården köpt in en betesputsare. Slakt När korna stallas in på hösten görs en slaktmognadsbedömning och de djur som är färdiga skickas till slakt medan övriga slutgöds. Slakten sker mellan Bild 8. Wappersta levererar till ett mindre slakteri och köttet kommer tillbaka färdigstyckat och paketerat. 15

16 oktober och februari beroende på när djuren blir slaktmogna. Djuren skickas till Blåkustens kontrollslakteri i Valdemarsvik som är kravgodkänt. Djuren brukar klassa sig runt R och ibland U. Köttet kommer tillbaka till gården styckat, vacuumförpackat och märkt för att sedan säljas direkt till kund. Brynstorp Gårdsbeskrivning: Brynstorp är en arrendegård där arrendatorerna heter Rolf och Ann-Sofie Rofors. Rolf arbetar åt farmartjänst ca 25% och Ann-Sofie arbetar helt utanför gården. Gården består av 50 ha åker, och ca 25 ha naturbetesmarker. En viss del av åkermarken används till bete. På åkermarken odlas ärtor, havre, vete och vall. Det finns ca 65 stutar av mjölkras per år. Växtodlingen lades om 1995 och gården har varit helt ekologisk sedan Beslutet att gå över från konventionell odling till ekologisk togs i samband med att miljöstöden infördes. Gården har mycket betesmark och bra produktion på vallarna vilket gjorde att man ville ha djur kvar då mjölkproduktionen upphörde Tjurkalvarna som fanns på gården fick vara kvar, men gården behövde köpa in fler djur för vidare uppfödning. Rolf fick kontakt med Backgården som driver ekologisk mjölkproduktion och behövde bli av med sina tjurkalvar. De båda gårdarna skrev kontrakt mellan sig och Rolf hämtar nu alla kalvarna för vidare uppfödning. Uppfödningsmodell: Gården köper mjölkrasstutar av Backgården som är ansluten till KRAV. Stutarna hämtas till Brynstorp då de är ca 3 mån gamla och väger max 150 kg. Backgården ansvarar för att djuren avvänjs, kastreras och avhornas. Kalvarna betalas per kg efter högsta livdjursnoteringen plus tre kronor i KRAV-tillägg per kg kalv. När stutarna anländer står de i en ensam box de första veckorna sen flyttas de till en grupp av kalvar. Ladugården består av en byggnad som är delad i tre avdelningar. Varje avdelning innehåller en box med djupströbädd inomhus samt en betongyta utomhus där stutarna kan vara ute samt äta från foderbordet som finns placerat där. Djuren är uppdelade på tre grupper för att alla djur ska få tillgång till rätt mängd foder. Djuren verkades tidigare men efter att betongplattan utanför ladugården tillverkades sliter djuren ner sina klövar och behöver inte verkas. Bild 9. Ett bra ensilage är viktigt i all form av ekologisk nötköttsuppfödning. Utfodring Gruppen med de yngsta djuren har fri tillgång på ensilage och utfodras dessutom med 1,5 kg färdigfoder per dag. Djuren i de andra två grupperna utfodras med maximalt tillåten giva kraftfoder av havre och ärter samt har fri tillgång på ensilage. 16