Slaktkropparnas kvalitet i ekologisk uppfödning 2003

Transkript

1 Slaktkropparnas kvalitet i ekologisk uppfödning 2003 En En sammanställning av av slaktresultat för för ekologiskt uppfödda ungnöt, kalvar, kalvar, lamm och svin slaktade 2003

2 Förord Detta kompendium innehåller slaktstatistik över ekologiskt uppfödda och KRAV-godkända djur som slaktats år 2003 på svenska slakterier. Alla Sveriges kontrollslakterier ingår i sammanställningen som täcker ca 95 av alla slaktdjur från KRAV-godkända besättningar av djurslagen nötkreatur, lamm och svin. Ekokött har tagit fram dessa data sedan 1999 vilket gör det möjligt att avläsa trenden år från år för att se om önskvärda förbättringar har skett. Årets upplaga av slaktstatistiken innehåller även en rasjämförelse över slaktade ungnöt 2003, uppgifter som kunnat tas fram tack vare utnyttjande och samkörning med CDB-registret. Raserna har grupperats i kategorierna tunga och lätta köttraser samt korsningar, mjölkraser och lantraser. Jämfört med föregående år är rasjämförelserna utökade ytterligare, på viss bekostnad av den totala ungnötsstatistiken. Årets upplaga innehåller också en s.k. puckelalmanacka, vilket betyder ett diagram för varje djurslag där antal slaktade enheter visas vecka för vecka. Denna ska vara till hjälp vid handeln med KRAV-kött så att handeln kan utnyttja god tillgång på kött i försäljningen och anpassa beställningarna när den säsongsmässiga tillgången är svagare. Slaktstatistiken skall ge ett underlag för rådgivningen till ekologiska djuruppfödare och vara en kunskapskälla för den enskilde lantbrukaren i dennes produktionsplanering för ekologisk köttproduktion. Arbetet med datainsamling, statistisk bearbetning samt författandet av detta kompendium har utförts av ekonom Ylva Åkerfeldt och agronom Maria Alarik på uppdrag av ekokött, Sveriges ekologiska köttproducenter ek för. Förutom denna tryckta rapport finns rapporten på Ekokötts hemsida, Kompendiet skickas till berörda rådgivare samt slakterier, och kan beställas från Ekokött, Box 412, Uppsala, tel , eller via E-post till maria.alarik@ekokott.org Projektet har finansierats inom ramen för det svenska miljöprogrammet med medel från EU och Sverige gemensamt. Uppsala i juni 2004 Maria Alarik Ekokött ek för

3 Innehållsförteckning INLEDNING...1 KVALITETSGRÄNSER OCH KRAV-TILLÄGG...2 METOD...2 SLAKTRESULTAT LAMM...4 KLASSNING...4 VIKTER...5 JÄMFÖRELSE MED KONVENTIONELLA LAMM...5 FÖRDELNING PÅ FORMKLASSER OCH FETTGRUPPER...5 VECKOSLAKT...6 SLAKTRESULTAT KALV...7 KLASSNING...7 VIKTER...8 JÄMFÖRELSE MED KONVENTIONELLA KALVAR...9 FÖRDELNING PÅ FORMKLASSER OCH FETTGRUPPER...10 KÖTTFÄRG...11 VECKOSLAKT...12 SLAKTRESULTAT UNGNÖT...12 KLASSNING...13 VIKTER...15 JÄMFÖRELSE MED KONVENTIONELLA UNGNÖT...15 FÖRDELNING PÅ FORMKLASSER OCH FETTGRUPPER...16 VECKOSLAKT...17 RASJÄMFÖRELSER UNGNÖT...18 JÄMFÖRELSE MELLAN RASGRUPPER...19 TUNG KÖTTRAS...20 LÄTT KÖTTRAS...22 MJÖLKRASER...24 KORSNINGSDJUR...27 SLAKTRESULTAT SLAKTSVIN...28 KLASSNING...28 VIKTER...29 JÄMFÖRELSE MED KONVENTIONELLA SLAKTSVIN...30 FÖRDELNING PÅ KÖTTPROCENT...30 VECKOSLAKT...31 SAMMANFATTNING...31 LAMM...31 KALV...31 UNGNÖT...32 RASJÄMFÖRELSER UNGNÖT...32 SLAKTSVIN...33 AVSLUTNING...34

4

5 Inledning Sammanställning av slaktresultat i ekologisk produktion för 2003 innefattar liksom tidigare år vikt, formklass och fettgrupp för ekologiska lamm, kalvar och nötkreatur, samt vikt och köttprocent för grisar. Bland nötkreaturen redovisas de fyra ungnötskategorierna ungtjur, stut, kviga och ungko. I rapporten visas också hur stor andel av slaktdjuren som har en slaktkvalitet som kan berättiga till KRAV-tillägg på flera nivåer, samt orsakerna till att en del djur faller utanför gränserna för KRAV-tillägg. Jämförelser har gjorts med konventionellt producerade djur vad gäller kvalitetsklasser. Studierna av slaktutfallet för 2002 utvidgades till att även omfatta jämförelser mellan rasgrupper, vilket även har skett för år I och med att det är möjligt att gå ner på både rasgrupps- och rasnivå har vi utökat den analysen ytterligare. Vi har valt att koncentrera analysen på den totala ungnötsslakten samt rasgrupper och raser och istället dragit ner något på respektive djurkategori totalt. Även köttfärg hos KRAV-uppfödda kalvar finns, liksom föregående år, med i statistiken. Dessutom redovisas puckelalmanackan, dvs antalet slaktade djur per vecka för de olika djurslagen. Syftet med undersökningen är att fortlöpande göra sammanställningar av statistik från slakten av ekologiskt uppfödda och slaktade djur, för att se hur slaktkvaliteten överensstämmer med rådande betalningssystem, hur väl de ekologiska djuren klarar konkurrensen med konventionellt uppfödda slaktdjur, samt hur produktionstekniken som kan avläsas i slaktkroppskvalitet förändras och förhoppningsvis förbättras inom ekologisk uppfödning. Det sker också kontinuerligt regelskärpningar inom KRAV och anpassningar till EU:s regelverk som gör att produktionsförutsättningarna beträffande t ex foder ändras. Hur detta påverkar slaktkroppskvaliteten kan man se i statistiken och därmed kan rådgivningen styra upp produktionen i önskvärd riktning. Den enskilda lantbrukaren ska även kunna ha användning av rapporten vid analys av den egna produktionen. Det är endast djur som säljs som KRAV-märkt helt kött i butik eller storhushåll som ingår, det vill säga lamm, ungnöt och slaktsvin Anledningen till detta urval är att dessa djurgrupper ger den högsta merbetalningen i slakten och har på så sätt störst ekonomisk betydelse för uppfödaren. Både gödkalv och mellankalv har tidigare erhållit KRAV-tillägg vilket nu helt upphört. Även dessa återfinns trots det i sammanställningen, dels för att kunna jämföra med tidigare år och dels för möjligheten att jämföra ekologiskt uppfödda kalvar med konventionellt uppfödda. Äldre djur som ko, tjur, sugga och får ingår ej, då dessa har ett lågt ekonomiskt slaktvärde och ej heller är berättigade till några KRAV-tillägg av betydelse. Slaktkropparnas kvalitet i ekologisk uppfödning

6 Kvalitetsgränser och KRAV-tillägg Analyserna har utgått från de slaktkvaliteter som ger det högsta och i förekommande fall näst högsta KRAV-tilläggen på avräkningspriset i föreningsslakten. Swedish Meats använder sig av benämningarna Märkeskvalitet för den högsta klassen av slaktkroppar och Ordinär för den näst högsta klassen. Orsaken till att föreningsslaktens kvalitetsgränser används i analyserna är att den största andelen ekologiskt producerat kött som säljs till handeln slaktas av dem, och att dessa gränser speglar vilka kvaliteter som efterfrågas mest inom handeln. Kvalitetsgränserna för KRAV-godkänt kött under år 2003 jämfört med 2002 har inte ändrats alls för ungnöt och lamm. För grisarna har viktsintervallen som angetts i tabell 1 använts större delen av året. Dessa är desamma som under Från och med vecka 42 har dock viktsintervallen för KRAV-tilläggen justerats nedåt i takt med julslakten. För beräkningarna i sammanställningen har viktgränserna i tabell 1 använts för samtliga grisar. Tabell 1. Kvalitetsgränser som ger KRAV-tillägg inom föreningsslakten 2003 Källa: Swedish Meats Djurslag Kvalitetsgränser 2003 Lamm, Märkes, Ordinär 14-25,9 kg, 2- till 3, E+ till O Ungnöt, Märkeskvalitet ,9 kg, 2- till 4-, E+ till O- Ungnöt, Ordinär ,9 kg, 2- till 4-, E+ till P+ Slaktsvin, högsta tillägg 75-92,9 kg, 55- Slaktsvin, näst högsta tillägg 73-94,9 kg, Slaktsvin, lägsta tillägg Övrig kvalitet För mellankalv betalades inget KRAV-tillägg ut varken 2002 eller Gödkalvarna hade KRAV-tillägg under hela 2002 och de fyra första veckorna under 2003, men fr o m vecka 5 har inget KRAV-tillägg utbetalats för denna kategori. För att ändå få ett mått på hur väl de ekologiskt uppfödda kalvarna hävdar sig har vi använt de kvalitetstillägg som gäller för alla kalvar för att få högsta betalning. För mellankalv ändrades kvalitetstilläggen vecka 27, då Märkeskvalitet delades upp i Märkes- och Ordinär kvalitet och högsta betalning endast utgick för kalvar i de högre viktsintervallen, se tabell 2. För våra beräkningar har vi använt oss av kvalitetskraven för såväl Märkes- som Ordinarie kvalitet. Tabell 2. Kvalitetsgränser för göd- och mellankalv som ger högsta betalning inom föreningsslakten 2003 Källa: Swedish Meats Djurslag Kvalitetsgränser 2003 Gödkalv Lägst 50 kg, 1 till 3+, E+ till O- Mellankalv, Scankontrakt Märkeskvalitet, v ,9 kg, 1- till 3, E+ till O- Märkeskvalitet, v ,9 kg, 1- till 3, E+ till O- Ordinär kvalitet, v ,9 kg, 1- till 3, E+ till O- Metod Årets slaktkvalitetsstudier bygger som vanligt på data från Jordbruksverkets sammanställning av slaktstatistik från landets samtliga kontrollslakterier. Dessa siffror matchas mot en lista från KRAV på uppfödare av kravdjur av olika djurslag. Ett undantag är dock uppgifterna för slaktsvin där matchningen mellan KRAV:s och SJV:s filer inte blir korrekt. Där använder vi som tidigare istället Swedish Meats data som är sorterade efter KRAV-stämplade och ej KRAV-stämplade djur 2 Slaktkropparnas kvalitet i ekologisk uppfödning 2003

7 och som innehåller uppskattningsvis åtminstone 9 av alla KRAV-slaktade grisar. Det fåtal grisar som slaktas vid privata slakterier ingår därför ej i statistiken. Slaktresultat i form av klassning, fettgrupper, köttfärg och vikter samt slaktvecka för ekologiska slaktdjur hämtades från Jordbruksverket. Jämförelseresultat för konventionella slaktdjur hämtades från Jordbruksverkets sammanställningar. För att identifiera rasen på de slaktade djuren har samkörning med CDB-data gjorts, och detta har givit slaktuppgifter dels för rasgrupperna tung köttras, lätt köttras, korsning, mjölkras och lantras samt för varje enskild ras. Allt detta samlas ihop utan att de enskilda uppfödarnas eller slakteriernas resultat syns i data, och sedan görs beräkningar av medeltal och spridningar för alla olika djurslag och kategorier. Slaktresultaten i undersökningen beräknas omfatta omkring 95 procent av det totala antalet ekologiskt uppfödda ungnöt, lamm och slaktsvin som slaktades 2003 i Sverige. Om inget annat anges är Jordbruksverket källan i rapportens tabeller och diagram. Tabell 3. Formklasser och fettgrupper samt siffervärden som använts för beräkning av genomsnitt Formklasser från 1 jan 1999 Formklasser i siffror Fettgrupper före 1999 Fettgrupper från 1 jan 1999 Fettgrupper i siffror E E E U U U R R R O O O P P P Slaktkropparnas kvalitet i ekologisk uppfödning

8 Slaktresultat lamm Under 2003 slaktades KRAV-lamm. Antalet var i stort sett oförändrat jämfört med föregående år. En trolig förklaring är att det är den mängd KRAV-lamm marknaden kan avsätta för tillfället. Det är tänkbart att det finns utrymme för en större mängd KRAV-lamm om de i större utsträckning kan produceras året om istället för den koncentrerade höstslakten. Totalt slaktades drygt lamm under 2003 ( st 2002) och KRAV-slakten utgör därmed ca 7 av den totala slakten. Det är inte långt ifrån det mål regeringen satt upp att 1 av lammslakten ska vara ekologisk år Trenden med en nedgång i antalet besättningar med tackor anslutna till KRAV håller i sig och antalet besättningar minskade återigen, från 298 under 2002 till 284 under Under 2003 fanns det enligt KRAV:s statistik KRAV-godkända tackor eller i karens och även det var en minskning jämfört med föregående år med 657 stycken. Kvalitetsgränserna för KRAV-godkända lamm har inte ändrats mellan år 2002 och Således har kraven under 2003 varit lamm med vikter mellan 14-25,9 kg, formklass E+ till O samt fettgrupper från 2- till 3. Som framgår av diagram 1 har KRAV-tillägget under 2003 varierat mellan 2,00 och 6,00 kr/kg med de högsta tilläggen under våren/försommaren och de lägsta under den koncentrerade höstslakten av de vårfödda lammen. Det genomsnittliga tillägget per vecka har varit 3,79 kr/kg under året. KRAV-tillägg lamm öre/kg Vecka Diagram 1. KRAV-tilläggets storlek för lamm vecka för vecka under Källa: Swedish Meats Klassning Andelen lamm som klarade gränserna för KRAV-tillägg minskade något under år 2003 jämfört med året innan. 78,4 av lammen klarade gränsen för Märkes- och Ordinär kvalitet jämfört med 2002 då 79,1 klarade gränserna. 4,8 av lammen var för lätta, vilket är en liten försämring jämfört med föregående år då 4,1 inte nådde upp till minimivikten 14 kg. För tunga lamm är inget stort problem och andelen lamm över 26 kg lamm var oförändrad, 1,6. Däremot var det en lägre andel av lammen som klarade formklassen E+ till O, 7,2 klarade inte formklassen under 2003 jämfört med 6, Andelen lamm som var för feta respektive för magra var i stort sett oförändrad. 10,5 ( ,6) var för feta (3+ och mer) och 3,1 (3, ) var för magra. Den största orsaken till att man inte klarade gränserna för KRAV-tillägget var, liksom tidigare, för feta lamm. 4 Slaktkropparnas kvalitet i ekologisk uppfödning 2003

9 Tabell 4. Procentuell andel av lamm som låg inom kvalitetsgränserna för KRAV-pristillägg i föreningsslakten (14,0-25,9 kg, 2- till 3, E+-O) och orsakerna till att de hamnade utanför. Djurslag Antal Inom kvalitetsgränserna, För lätt, För tung, För dålig För mager, För fet, form, Lamm ,4 4,8 1,6 7,2 3,1 10,5 Vikter I diagram 2 visas slaktviktsfördelningen av lammen och hur stor andel i varje viktsintervall som låg inom kvalitetsgränserna för KRAV-pristillägget. Det framgår att det, liksom förra året, är en stor andel lamm inom varje viktsintervall som håller en bra kvalitet, speciellt inom de högre viktsintervallen Lamm Lamm ( st) inom kvalitetsgränserna (9190 st) Antal djur ,9 9-9, , , , , ,9 Diagram 2. Slaktviktsfördelning av lamm samt hur stor andel som höll gränserna för KRAV-pristillägg vid olika viktsintervall (14,0-25,9 kg, 2- till 3, E+ till O). Jämförelse med konventionella lamm Medelvikten för KRAV-lammen var 18,6 kg och det var endast en marginell minskning jämfört med 2002 då medelvikten var 18,7 kg. De konventionella lammen hade medelvikten 18 kg. Medeltalet för formklassen ändrades inte, den ligger på 6,7 vilket motsvarar strax under R- och identiskt med de konventionella lammen. Fettgruppen var även den oförändrad jämfört med föregående år för KRAV-lammen och 0,2 enheter högre än för de konventionella lammen. Medeltalet för KRAV-lammen är 6,5 vilket är mitt emellan 2+ och 3-. Tabell 5. Genomsnittlig slaktvikt, formklass och fettgrupp för ekologiskt och konventionellt uppfödda lamm 21-21,9 Slaktvikt (kg) Djurslag Antal Slaktvikt (kg) Formklass Fettgrupp Eko. Konv. Eko. Konv. Eko. Konv. Eko. Konv. Lamm ,6 18 6,7 6,7 6,5 6,3 Fördelning på formklasser och fettgrupper I diagram 3 visas slaktkropparnas fördelning på olika formklasser. De svarta staplarna visar hur de ekologiska lammen fördelar sig över formklasser, och de vita staplarna visar konventionell slakts fördelning. Huvuddelen av KRAV-lammen återfinns likasom tidigare år i formklass O+. Det är ingen större skillnad mellan KRAV-lammen och de konventionella. KRAV-lammen har 23-23, , , ,9 31- Slaktkropparnas kvalitet i ekologisk uppfödning

10 dock en liten övervikt i formklasserna R+ till O+ medan de konventionella däremot har en större andel lamm i de riktigt höga klasserna U+ och U. Diagram 4 visar hur lammen fördelar sig på olika fettgrupper. Både ekolammen och de konventionella har sin största andel vid 2+, men det finns en förskjutning mot högre fettgrupper för ekolammen medan de konventionella dominerar i de lägre fettgrupperna. Ekolammen har ytterligare en puckel vid fettgrupp 3, man kan spekulera i om det kan vara raseffekter eller säsongsvariationer beroende på utfodringsstrategi under olika delar av året. De konventionella lammen har även de en puckel vid 3, men den är inte alls lika markant Lamm Eko. Konv Lamm E+ E E- U+ U U- R+ R R- O+ O O- P+ P P Diagram 3. Lammens fördelning på olika formklasser vid slakt. Ekologiska lamm med svarta staplar och de konventionella lammen med vita staplar. Diagram 4. Lammens fördelning på olika fettgrupper vid slakt. Ekologiska lamm med svarta staplar och de konventionella lammen med vita staplar. Veckoslakt Det sker en fortlöpande anpassning av lammproduktionen mot marknadens önskemål som är jämn produktion hela året. Därför har antalet vårlamm ökat på senare år, och allt fler besättningar ställer om till flera betäckningssäsonger och en större del av lamningarna i januari. I diagram 5 visas antal slaktade lamm veckovis under 2003, och där ser man hur vinter- och vårlammen ändå 600 Lamm Antal Vecka Diagram 5. Lammslaktens fördelning på veckonummer under Den horisontella linjen visar hur många lamm som skulle ha slaktats varje vecka vid jämn tillförsel Slaktkropparnas kvalitet i ekologisk uppfödning 2003

11 ökar något i förhållande till höstlammslakten. Trots det är det endast en tredjedel (3 948 st) av KRAV-lammen som slaktats under första halvåret jämfört med det andra (7 780 st). Slaktresultat kalv Spädkalv, gödkalv och mellankalv är de olika kategorier som finns vid klassificering av kalvslaktkroppar. Gödkalven eller dikalv som den ekologiska kalven ofta kallas, ska ha en kropp med ljus köttfärg samt vitt eller nästan vitt fett, kroppsformen ska vara mjukt rundad. Vikten ligger vanligen mellan kg, vikter över 100 kg betalas bättre enligt Swedish Meats notering. Mellankalv är ett ungt djur i viktsintervallet 115 till 150 kg, med de för kalvslaktkropp utmärkande egenskaperna ljus köttfärg, fin struktur, god lyster och att bindväv inte framträder tydligt i någon muskel. Kalvar bedöms inte bara efter form och köttets struktur utan också i hög grad efter färg på köttet. Färgen påverkas av kalvens ålder och utfodring. Färgen bedöms med en stjärna för mörk köttfärg och tre stjärnor för ljust röd färg. Ett äldre djur med låg vikt(<115 kg) kan mycket väl klassas som mellankalv, medan ett ungt snabbvuxet djur med hög vikt (> 150 kg ) också kan klassas som mellankalv. Slaktkroppens utseende har större betydelse än vikten. Kategorin gödkalvar finns nästan inte längre i KRAV-slakten och inget KRAV-tillägg har betalats ut för gödkalv fr o m vecka Det är endast 86 kalvar som slaktades 2003, vilket är en ytterligare minskning från föregående år då 91 gödkalvar slaktades ( st). Förklaringen ligger i en liten marknad och dålig anpassning tillgång/efterfrågan. Många säljs genom riktad försäljning direkt från uppfödare till kund och går då som dikalv. På den marknaden råder andra kvalitetskrav, varje kund har sina önskemål om hur slaktkroppen ska vara beskaffad. Mellankalvarna har, liksom förra året, ej erhållit något KRAV-tillägg inom Swedish Meats under 2003, dock ökade antalet slaktade ekologiska mellankalvar ytterligare till st (2002 slaktades st jämfört med 891 st året dessförinnan). Även här säljs en ökande andel av kalvarna direkt till slutkund genom återtag eller riktad försäljning. Totalt i landet slaktades 393 gödkalvar och mellankalvar under 2003 och de ekologiskt uppfödda djuren utgör därmed 21,9 resp. 7,3 av det totala antalet kalvar i respektive kategori. Eftersom många KRAV-uppfödare, trots uteblivna KRAV-tillägg, ändå producerar mellankalv och gödkalv kan det vara av intresse att studera utfallet och att jämföra med konventionell produktion. Kvalitetsgränserna för mellankalv är valda utifrån kravet för Scankontrakt mellankalv, Märkes- ( ,9 kg) och Ordinär kvalitet ( ,9 kg), formklasserna E+ till O- och fettgrupperna 1- till 3. Under första halvåret 2003 betalades alla vikter mellan ,9 kg som Märkeskvalitet men fr o m vecka 27 klassades djuren i det lägre viktsintervallet upp till 124,9 kg som Ordinär kvalitet istället. Det höjda viktkravet för högsta betalning kan ses som en tydlig signal från marknaden att större mellankalvar efterfrågas. Däremot kan det på andra nischmarknader finnas helt andra önskemål om kalvarnas vikt eller kvalitet i övrigt. Kvalitetsgränserna jämfört med förra årets beräkningar är oförändrade förutom fettgrupperna där både magrare och något fetare kalvar nu inryms i kraven för Märkeskvalitet. Kvalitetsgränserna för gödkalvar är vald utifrån Swedish Meats krav på tillägg för gödkalv utöver den ordinarie noteringen för kalv. Det är en slaktvikt på minst 50 kg, formklasserna E+ till O- och fettgrupperna 1 till 3+. Köttfärg 2-3 stjärnor krävs i kontrakten. Kvalitetsgränserna för gödkalv är desamma som användes i förra årets beräkningar. Klassning Bland de ekologiskt uppfödda mellankalvarna höll 66,4 kvalitetsgränserna för Märkes- eller Ordinär kvalitet (se tabell 6). Det är en betydligt högre andel än under förra året (54,9), men då Slaktkropparnas kvalitet i ekologisk uppfödning

12 var kvalitetsgränserna för fett snävare. Medelvikten för mellankalvarna ökade, från 128,6 kg till 133,5 kg, vilket kan bero på de ändrade viktkraven under andra halvåret. För låg vikt (<115 kg) var tidigare den vanligaste orsaken till att inte mellankalvarna klarade kvalitetskravet, men andelen som är för lätta har minskat från 20, år 2002 till 12,4 år Den vanligaste orsaken till att mellankalvarna inte klarar kvalitetsgränsen är istället för hög vikt, 15,4 var för tunga (>150 kg) jämfört med 12,1 förra året. Andelen mellankalvar med för dålig form har minskat ytterligare, från 14,8 år 2002 till 11,1 år Med nuvarande kvalitetsgränser för fettgrupper kan inte mellankalvarna vara för magra, men andelen för feta kalvar har ökat (från 6,7 till 9,5). Både den förbättrade formklassningen och fetare kalvar kan vara en effekt av att medelvikten har höjts med närmare 5 kg jämfört med föregående år. Av ekologiskt uppfödda gödkalvar år 2003 klassade sig 87,2 procent inom ovannämnda kvalitetsgränser, se tabell 6. Det är en betydande förbättring jämfört med föregående år då det var 71,7 procent som klassade in. De som inte klarade kvalitetskraven hade för dålig formklass, 9 stycken eller 10,5 av kalvarna hade lägre formklass än O-, vilket ändå är en förbättring med föregående år då 23,9 ej klarade kravet på formklass. Två kalvar (2,3) höll för låg vikt, under 50 kg. Ingen kalv var för mager eller för fet för kvalitetskraven. Man ska komma ihåg att dessa procentsiffror grundar sig på ett mycket litet antal gödkalvar, så siffrorna skall tolkas med en viss försiktighet. Tabell 6. Procentuell andel av kalv som låg inom valda kvalitetsgränser i föreningsslakten (för mellankalv ,9 kg, 1- till 3, E+ till O- och för gödkalv 50 kg, 1 till 3+, E+ till O-) och orsakerna till att de hamnade utanför. Djurslag Antal Inom kvalitetsgränserna, För liten För stor För dålig form, För mager Mellankalv ,4 12,4 15,4 11,1 Ej rel. 9,5 Gödkalv 86 87,2 2,3 Ej rel. 10,5 0,0 0,0 För fet Vikter I diagram 6 ser vi slaktviktsfördelningen för ekologiska mellankalvar. Av de kalvar som hamnar inom rätt viktsintervall är det lättare att klara kraven på form och fettgrupp ju högre vikten är. I intervallet ,9 kg klarar närmare 96 av mellankalvarna de övriga kvalitetskraven. Man kan se att andelen som inte når upp till minimivikten fortsätter att minska. Många av dessa är säkert kalvar som avsetts att slaktas som gödkalv men inte klarade kraven på gödkalvens speciella kriterier. Drygt 1 (236 stycken) av mellankalvarna slaktades med en slaktvikt strax över den godkända ( ,9 kg) och missade därmed kanske tillägget för Märkes- eller Ordinär kvalitet. Tänkbara orsaker kan vara en felaktig vikt- och slaktmognadsbedömning eller att slaktdjuren inte kunde hämtas vid rätt tidpunkt. I diagram 7 ser vi viktsfördelningen för de 92 KRAV-gödkalvarna, och andelen inom varje viktsgrupp som klarar KRAV-kvaliteten. Lägsta viktsgräns är 50 kg, och det finns ingen högsta viktgräns utan det är köttets kvalitet som avgör. Vi ser att det går bra att få godkänd klass vid både höga och låga slaktvikter, och att samtliga gödkalvar som hade rätt vikt men som inte klarade formklassen återfinns i intervallet kg. 8 Slaktkropparnas kvalitet i ekologisk uppfödning 2003

13 Mellankalvar Mellankalv (2217st) inom kvalitetsgränserna ,9 kg (1472 st) Antal djur , , , , ,9 Slaktvikt (kg) , , , ,9 Diagram 6. Slaktviktsfördelning för ekologiskt uppfödda mellankalvar, och de svarta staplarna anger andelen inom varje viktsgrupp som klarade de valda kvalitetskraven Gödkalvar Gödkalv (86 st) inom kvalitetsgränserna (75 st) Antal djur , , , , , , , , Slaktvikt (kg) Diagram 7. Slaktviktsfördelningen för ekologiskt uppfödda gödkalvar, och andelen slaktkroppar inom viktsintervall som klarar de valda kvalitetskraven. Jämförelse med konventionella kalvar Medelvikten på den ekologiska mellankalven har ökat något sedan föregående år och ligger på 133,5 kg vilket är jämförbart med konventionella mellankalvar. Gör man en jämförelse av formklass och fettgrupp har de ekologiska mellankalvarna bättre formklass, 0,2 procentenheter, jämfört med de konventionella. De är också fetare, skillnaden är här 0,3 procentenheter. Den genomsnittliga formklassen för ekologiskt uppfödda mellankalvar ökade något jämfört med föregående år, från 4,7 till 4,8 (mellan O- och O). Den genomsnittliga fettgruppen har ökat från 4,7 till 5,0 (2) jämfört med föregående år. Bland gödkalvarna hade de ekologiska kalvarna något lägre formklass och något högre fettgrupp än de konventionellt uppfödda. Den genomsnittliga vikten för de ekologiska gödkalvarna var oförändrad jämfört med 2002 och något högre jämfört med de konventionella. Den genomsnittliga formklassen för ekologiskt uppfödda gödkalvar ökade jämfört med föregående år, från 4,5 till Slaktkropparnas kvalitet i ekologisk uppfödning

14 4,8 (O). Den genomsnittliga fettgruppen ökade också, från 4,5 till 4,7 (mellan 2- och 2) jämfört med föregående år. Tabell 7. Genomsnittlig slaktvikt, formklass och fettgrupp för ekologiskt och konventionellt uppfödda kalvar. Djurslag Antal Slaktvikt (kg) Formklass Fettgrupp Eko. Konv. Eko. Konv. Eko. Konv. Eko. Konv. Mellankalv , ,8 4,6 5,0 4,7 Gödkalv ,5 74 4,8 5,0 4,7 4,6 Fördelning på formklasser och fettgrupper I diagrammen 8 och 9 visas mellankalvarnas fördelning på formklasser respektive fettgrupper. De svarta staplarna tillhör de ekologiskt uppfödda kalvarna, och de vita staplarna representerar de konventionellt uppfödda. I diagram 8 framgår att de ekologiska kalvarna har sin formtopp vid O medan de konventionella har sin topp förskjuten längre ner på skalan mot sämre form. Jämfört med 2002 är andelen mellankalvar i de vanligaste formklasserna O och O- lika stor, skillnaden är att andelen kalvar i de lägsta formklasserna P+, P och P- har minskat till förmån för en ökad andel i de högre formklasserna R- och O+. Vad gäller fettklasserna har de ekologiska mellankalvarna en mindre andel riktigt magra djur och en större andel feta (3- och mer) jämfört med konventionellt uppfödda. Närmare 6 av mellankalvarna återfinns i fettgrupperna 2- och 2. 4 Mellankalvar Mellankalvar E+ E E- U+ U U- R+ R R- O+ O O- P+ P P- Diagram 8. Mellankalvarnas fördelning på olika formklasser vid slakt. Ekologiska mellankalvar med svarta staplar och de konventionella kalvarna med vita staplar Diagram 9. Mellankalvarnas fördelning på olika fettgrupper vid slakt. Ekologiska mellankalvar med svarta staplar och de konventionella kalvarna med vita staplar. 2 I diagrammen 10 och 11 visas gödkalvarnas fördelning på formklasser respektive fettgrupper. De svarta staplarna tillhör de ekologiskt uppfödda gödkalvarna, och de vita staplarna representerar de konventionellt uppfödda. Eftersom antalet är så litet är det osäkert att dra några långtgående slutsatser utifrån materialet.. Trots en förbättring av den genomsnittliga formklassen, är de ekologiskt uppfödda gödkalvarna underrepresenterade i de högre formklasserna jämfört med de konventionellt uppfödda. Det är ingen större skillnad mellan de ekologiska och konventionella gödkalvarnas genomsnittliga fettklassning, men i diagram 11 kan man se att den största andelen av de ekologiskt uppfödda gödkalvarna återfinns i fettgrupp 2- jämfört med de konventionella som har sin största andel i den något fetare klassen 2. Trots att en större andel ekologiska djur jämfört med de konventionella återfinns inom låga fettklasser beror den sämre genomsnittliga fettklassningen på att kategorin feta djur (>2+) är större, både jämfört med de konventionella och med året innan. 10 Slaktkropparnas kvalitet i ekologisk uppfödning 2003

15 Gödkalvar E+ E E- U+ U U- R+ R R- O+ O O- P+ P P- 9 1 Diagram 10. Gödkalvarnas fördelning på olika formklasser vid slakt. Ekologiska gödkalvar med svarta staplar och de konventionella kalvarna med vita staplar Gödkalvar Diagram 11. Gödkalvarnas fördelning på olika fettgrupper vid slakt. Ekologiska gödkalvar med svarta staplar och de konventionella kalvarna med vita staplar. 1 Köttfärg Köttfärgen är en viktig kvalitetsfaktor i kalvuppfödningen, och den redovisas här för andra året. I tabell 8 visas hur köttfärgen klassificerades för de mellankalvarna och de 86 gödkalvarna. Köttfärgen delas in i tre grupper, 1 stjärna (*) för mörkt röd färg och två resp tre stjärnor för ljusare färg. På kalvar önskas en så ljus köttfärg som möjligt, vilket gör att *** är det mest eftersträvansvärda. Det finns inget krav på att t ex gödkalv måste ha tre stjärnor men köttfärgen är betalningsgrundande och tre stjärnor ger det högsta tillägget i noteringen. För att kunna bearbeta materialet är stjärnorna översatta till siffror; 1 för *, 2 för ** samt 3 för ***. Vid en jämförelse med konventionellt uppfödd gödkalv har ekologisk gödkalv en betydligt mindre andel i den högsta klassen (***). Det är 39 av de ekologiskt uppfödda gödkalvarna som fick tre stjärnor jämfört med de konventionella där 51 hade riktigt ljus köttfärg. Under 2002 var det 49 av de ekologiska gödkalvarna som fick tre stjärnor. Bland mellankalvarna ses ingen större skillnad mellan uppfödningsformerna och för de ekologiskas del heller ingen större skillnad jämfört med Med tanke på att en av orsakerna till riktigt ljus köttfärg kan vara ett minimum av grovfoder i foderstaten torde en tyngdpunkt på ** djur vara att föredra i ekologisk produktion. Att föda upp ekologiska mellankalvar på konventionellt sätt med en stor andel kraftfoder är inte möjligt med hänsyn till KRAV:s regler. Den höga tillväxten uppnås istället med en stor andel mjölk i foderstaten tillsammans med grovfoder av hög kvalitet. Utan att ha uppgifter om ras på de ekologiska mellankalvarna är det rimligt att anta att de flesta är köttras eller köttraskorsningar i di- eller amkoproduktion. Det kan även vara förklaringen till de ekologiskt uppfödda mellankalvarnas bättre formklassning jämfört med de konventionella. Tabell 8. Köttfärgens fördelning för ekologiskt och konventionellt uppfödda kalvar. Köttfärg Gödkalv Mellankalv Eko. Konv. Eko. Konv. * ** *** Medelvärde 2,35 2,45 2,31 2,30 Slaktkropparnas kvalitet i ekologisk uppfödning

16 Veckoslakt Den veckovisa slakten av ekologiskt uppfödd mellankalv varierar mellan 11 och upp till 74 djur i veckan, se diagram 12. Liksom tidigare kan det ses en tydlig minskning under sommarmånaderna, men de veckovisa variationerna är ändå mindre under 2003 jämfört med året innan. Höstkalvarna är mest svårsålda på marknaden. Från handelns sida är det önskvärt med en jämnare tillförsel av kalvkött över året. På sikt är det därför nödvändigt med en jämn tillförsel om handeln ska vara intresserad av KRAV-kalvar och vara beredda att betala högre priser, vilket idag endast sker genom riktad försäljning. 80 Mellankalv Antal Vecka Diagram 12. Antalet slaktade mellankalvar fördelade på veckonummer under Den horisontella linjen visar hur många mellankalvar som skulle ha slaktats varje vecka vid jämn tillförsel Slaktresultat ungnöt I årets slaktanalys har vi, liksom året innan, även kunnat ta fram utfallet för olika raser och kategorier samt fördelningen på slaktdjur över året, fördelat per vecka. Det blir väldigt mycket siffror men också mycket intressant. I och med att det är möjligt att gå ner på både rasgrupps- och rasnivå har vi valt att utöka den analysen ytterligare. Eftersom det visar sig att slaktutfallet varierar väldigt mycket mellan olika rasgrupper och även mellan olika raser blir det totala utfallet t ex för kategorin ungtjur ganska ointressant för den enskilda uppfödaren. Där vill man ju kunna jämföra resultatet på sina egna djur mot genomsnittet inom samma ras eller rasgrupp. I förädlingsledet kan det vara intressantare att få en bild av totala volymer och genomsnittlig kvalitet på det KRAV-godkända köttet. Vi har därför valt att koncentrera analysen på den totala ungnötsslakten samt rasgrupper och raser och istället dragit ner något på respektive djurkategori totalt. Under 2002 valde SJV att dela upp kategorin ungtjur i de två grupperna ungtjur (<24 mån) samt yngre tjur (>24 mån). Eftersom kategorin yngre tjur är en i sammanhanget liten grupp djur och heller inte någon eftersträvansvärd produktionsform har vi valt att utesluta den i årets sammanställning till förmån för intressantare material. Antalet slaktdjur ökade något från st år 2002 till st år 2003 (plus 989 st i kategorin yngre tjur som ej är med i årets sammanställning). Alla djurkategorier ökade något, den största ökningen kunde ses i kategorin stut som ökade med 871 djur eller med 21,4. Antalet kan jämföras med ca ungnöt samt närmare stutar anmälda till KRAV 2003 (stutarna kan dock 12 Slaktkropparnas kvalitet i ekologisk uppfödning 2003

17 vara med i statistiken både under det år de slaktas och året dessförinnan). Antalet KRAVgodkända slaktdjur inom Swedish Meats 2003 var st. En förklaring till differensen kan vara att det finns ett stort antal nötkreatur som föds upp som KRAV-djur men som slaktas konventionellt. Av dessa står många i kö för KRAV-kontrakt, medan andra har för små volymer för att kunna leverera minst tre djur per gång. En del slaktas vid privata slakterier med försäljning genom olika kanaler. Enligt KRAV:s statistik fanns det under år stycken KRAVgodkända producenter med ungnötsuppfödning och 222 stycken med uppfödning av stutar. Det är en liten minskning jämfört med året innan då motsvarande antal var resp. 235 stycken. Totalt slaktades i landet djur i kategorierna ungtjur, stut, kviga och ungko. Därmed utgör de KRAV-godkända ungdjuren 5,3 av den totala volymen. Stut är en uppfödningsform som passar bra för ekologisk produktion vilket också avspeglar sig i slaktandelen. Av stutarna är det en så stor andel som 10,1 som är ekologiska. Av kvigorna är det 5,3 som är KRAV-godkända och 4 av både ungtjur och ungko uppfyller kraven för ekologisk uppfödning. Det är alltså en bit kvar till regeringens mål för 2005 att 1 av de slaktade djuren ska vara ekologiskt uppfödda. Inga förändringar i kvalitetskriterierna för KRAV-godkänd ungnöt har skett 2003 jämfört med KRAV-tillägg utgår endast för djur som uppfyller Märkes- eller Ordinär kvalitet. Högsta KRAV-tillägg (Märkeskvalitet) har under 2003 betalats ut för slakt mellan 275 till 400 kg, formklass E+ till O- och fettgrupp 2- till 4-. KRAV-tilläggen har sjunkit under de sista åren. Det högsta tillägget har under 2003 varierat mellan 3,75 och 4,25 kr/kg. Det genomsnittliga tillägget per vecka under 2003 blev 4,20 kr. Under 2002 varierade tillägget mellan 4,00 och 4,50 kr/kg. Ordinär kvalitet inkluderar även djur i viktintervallet ,9 kg samt formklassen P+ upp till 400 kg. Tillägget var under större delen av året 1,50 kr/kg för att sedan sjunka till 1,25 kr under årets sista veckor, en försämring jämfört med året före då högsta tillägg var 2,00 kr för denna kategori. Det genomsnittliga tillägget för Ordinär kvalitet blev 1,45 kr/kg under året. Eftersom kvalitetsgränserna för KRAV-tillägg varit oförändrade underlättar det jämförelsen mellan år 2002 och KRAV-tillägg ungnöt 2003 öre/kg Märkeskvalitet Ordinär kvalitet Vecka Diagram 13. KRAV-tilläggens storlek för ungnöt vecka för vecka under Källa: Swedish Meats Klassning Av alla de drygt ungnöt som slaktades 2003 höll stycken Märkeskvalitet, höll Ordinär kvalitet, och sammanlagt klarade KRAV-ungnöt kraven för det högsta eller näst Slaktkropparnas kvalitet i ekologisk uppfödning

18 högsta tillägget. Samma siffror för år 2002 var ungnöt i högsta KRAV-klass, i näst högsta KRAV-klass, och totalt fick ungnöt högsta eller näst högsta tillägg. Förutom att det antalsmässigt var något fler djur som klarade kraven 2003 var det även procentuellt sett en större andel jämfört med Andelen inom Märkeskvalitet var under ,6 ( ,4), andelen inom Ordinär kvalitet var 15,7 ( ,4) och andelen som klarade högsta eller näst högsta KRAV-tillägg var 74,3 ( ,8). Det är som tidigare ungtjurarna som har lättast att klara kraven för Märkeskvalitet. 75,2 gjorde det jämfört med 2002 då andelen var 74,8. Stutarnas utfall förbättrades också en aning jämfört med året innan, 68, höll måttet för Märkeskvalitet jämfört med 66,7 under föregående år. På hondjurssidan är det generellt svårt att uppnå kraven för Märkeskvalitet, kvigorna visade upp ett liknande resultat som året innan med 34,3 inom gränserna ( ,4). Bland ungkorna var det endast 21,9 som klarade gränsen för Märkeskvalitet och det var en betydande försämring jämfört med 2002 då 29,5 gjorde det. Det ska också beaktas att skillnader mellan åren kan bero på t ex olikheter i rasfördelning av slaktade djur. Om en stor andel av de slaktade ungkorna är av tung köttras ett år blir resultatet bättre än om mjölkraserna dominerar gruppen slaktade ungkor. Sådana skillnader har vi inte analyserat eller tagit hänsyn till här. Tabell 9. Procentuell andel av ungnöt som låg inom kvalitetsgränserna för högsta och lägsta KRAV-tillägg inom Swedish Meats betalningssystem för KRAV-godkänd slakt, samt antal djur i varje klass. Material från samtliga kontrollslakterier i Sverige. Djurslag Antal Inom Märkeskvalitet, Inom Märkeskvalitet, antal Inom Ordinär kvalitet, Inom Ordinär kvalitet, antal Högsta eller lägsta KRAVtillägg, Högsta eller lägsta KRAVtillägg, antal Ungtjur , , , Stut , , , Kviga , , , Ungko , , , Ungnöt , , , Den vanligaste orsaken till att ungnöten hamnar utanför gränserna för Märkeskvalitet är för lätta djur (<275 kg). Det är 29,3 som inte håller tillräcklig vikt och problemet är störst bland hondjuren. Det var 51,7 ( ,4) av kvigorna och 59,8 ( ,4) av ungkorna som var för lätta. Den näst vanligaste orsaken är för dålig form och 15,1 hade formklass P+ eller lägre. Det är i första hand svårt för ungkorna att uppnå tillräckligt bra formklass och mer än hälften, 53,4, lyckas inte med det. Problemet finns även bland stutarna där 15,1 har för dålig formklass. Drygt var tionde, 11,7, av ungkorna är för magra och bland kvigorna är problemet istället det motsatta och 16,7 är för feta för att klara gränsen för Märkeskvalitet. Tabell 10. Orsakerna till att KRAV-slaktade ungnöt av olika kategorier inte klarade gränserna för Märkeskvalitet och högsta KRAV-tillägg. Material från samtliga kontrollslakterier i Sverige. Djurslag Antal Inom Märkeskvalitet, För lätt, För tung, För dålig form, För mager, För fet, Ungtjur ,2 16,2 3,1 3,8 6,3 0,3 Stut ,0 19,0 1,1 15,1 1,5 4,1 Kviga ,3 51,7 0,6 8,8 2,7 16,7 Ungko ,9 59,8 0,9 53,4 11,7 9,6 Ungnöt ,6 29,3 1,7 15,1 5,0 5,6 14 Slaktkropparnas kvalitet i ekologisk uppfödning 2003

19 Vikter I diagram 14 visas hur samtliga KRAV-ungnöt fördelar sig på olika viktsintervall och hur stor andel i varje viktsintervall som klarade kvalitetskraven för Märkeskvalitet. Man ser att det är lättare att uppnå kraven för rätt formklass och fettgrupp i de högre viktsintervallen. Till stor del är det också en effekt av att det i första hand är ungtjurar och stutar som föds upp till de riktigt höga vikterna, vilka också har en betydligt bättre klassning än kategorierna kviga och ungko Ungnöt totalt Ungnöt totalt (16 357st) inom kvalitetsgränserna (9 586 st) Antal djur , , , , , , , , ,9 Slaktvikt (kg) Diagram 14. Slaktviktsfördelning för samtliga KRAV-slaktade ungnöt De svarta staplarna anger hur många djur som klarade kvalitetsgränserna för högsta KRAV-tillägg. Jämförelse med konventionella ungnöt En jämförelse av slaktresultatet med konventionellt uppfödda och slaktade djur (tabell 11) visar att de ekologiskt uppfödda djuren, liksom föregående år, har en högre genomsnittlig formklass än de konventionella. Störst skillnad är det för ungtjur som har 0,6 enheter högre formklass och stutarna vars formklass är 0,4 enheter högre än de konventionellt uppfödda. Även kvigor och ungkor visar en positiv avvikelse, om än inte lika stor. Det är ingen större skillnad mellan ekologiskt och konventionellt uppfödda djur avseende fettgrupp, förutom för ungtjur där de ekologiska är 0,4 enheter magrare än de konventionella. Slaktvikterna för de olika djurkategorierna är i stort sett lika för de ekologiska och konventionella. Om man jämför utfallet för de ekologiskt uppfödda djuren med föregående år är det inga stora skillnader för någon djurkategori varken vad gäller form, klass eller vikt. Tabell 11. Genomsnittlig slaktvikt, formklass och fettgrupp för ekologiskt och konventionellt uppfödda och slaktade ungnöt år Djurslag Antal djur Formklass Fettgrupp Vikt kg Vikt kg Eko Konv medeltal medeltal Eko (år2002) Konv Eko Konv Eko Konv Ungtjur ,7 (R-) 6,1 6,2 (2+) 6,6 317 (321) 315 Stut ,8 (O) 4,4 7,5 (3-) 7,5 305 (306) 299 Kviga ,8 (O+) 5,6 8,3 (3) 8,3 266 (266) 265 Ungko ,7 (O-) 3,6 6,9 (3-) 7,0 266 (264) 269 Slaktkropparnas kvalitet i ekologisk uppfödning

20 Fördelning på formklasser och fettgrupper Formklassens fördelning för KRAV-ungtjurar har samma utseende som förra året. Den är utspridd över hela skalan från E till P- och med två pucklar, den ena vid R och den andra vid O. De konventionella djuren har inte dessa pucklar utan där är huvuddelen av djuren samlade vid O och O-. Eftersom vi även i år har uppgift på vilka raser de slaktade djuren representerar kan vi utifrån det påvisa att ungtjurar av mjölkras har sitt medeltal för formklass vid O, medan de tunga köttrasernas medeltal är så högt som R+. Korsningsdjuren får också en bra klassning och sitt medeltal vid R. 38 av ungtjurarna ligger på formklass R eller högre. Utfallet visar inga skillnader jämfört med förra året. Att de konventionella ungtjurarna inte har den vänstra puckeln på sin formkurva kan bero på att tunga köttraserna och köttraskorsningar är överrepresenterade bland de ekologiskt uppfödda djuren. Andelen tung köttras är 13, andelen korsningsdjur 39 och mjölkrasdjuren andel är 38. Fördelningen bland de konventionella ungtjurarna har vi ingen uppgift på. Stutar 1 2 E+ E E- U+ U U- R+ R R- O+ O O- P+ P P Ungtjurar 1 Kvigor Diagram 15. Ungtjurarnas fördelning på olika formklasser vid slakt. Ekologiska ungtjurar med svarta staplar och de konventionella ungtjurarna med vita staplar E+ E E- U+ U U- R+ R R- O+ O O- P+ P P E+ E E- U+ U U- R+ R R- O+ O O- P+ P P- Stutarnas klassningsfördelning är mer snett normalfördelad med tyngdpunkten på formklass O- där 35 av stutarna finns. 4,9 av stutarna håller klassen R eller högre vilket är en försämring både jämfört med år 2002 och 2003 då 6,4 resp. 9 klassades som R eller högre. Men de ekologiskt uppfödda stutarna har trots det en bättre formkurva jämfört med de konventionella. Kvigorna har en bättre formkurva än stutarna, framförallt med betydligt fler djur i klasserna O+ och högre. Normalkurvan är alltså inte lika sned som hos stutarna, och 17,4 av kvigorna håller formklass R eller högre ( ,1). De ekologiska kvigorna har även en bättre formkurva än de konventionella uppfödda. En tänkbar förklaring kan även här vara ett större köttrasinslag bland ekologiska kvigor. Diagram 16. Stutarnas fördelning på olika formklasser vid slakt. Ekologiska stutar med svarta staplar och de konventionella stutarna med vita staplar. Diagram 17. Kvigornas fördelning på olika formklasser vid slakt. Ekologiska kvigor med svarta staplar och de konventionella kvigorna med vita staplar Slaktkropparnas kvalitet i ekologisk uppfödning 2003

21 Fettansättningen visar stor spridning hos kvigorna, med en topp vid fettgrupp 3 och 69,9 håller fettgrupp 3 eller högre. Här finns ett problem om man vill höja vikterna på kvigorna för att erhålla KRAV-tillägget, risken är stor att man då drar på sig för hög fettansättning och så kanske man inte uppnår rätt kvalitet av den orsaken. Ungtjurarnas fettgrupper ligger mer samlade på den nedre delen av skalan med låg fettansättning. 25 Ingen risk för överfeta ungtjurar men där är Ungtjurar risken större att de blir för magra istället. 2 Stutarnas fettgrupper är väl samlade inom intervallet för Märkeskvalitet och har en 15 tydlig topp vid fettgrupp 3 där knappt 3 1 återfinns. Drygt 55 av stutarna har dock fettgrupp 3 eller högre, så det finns en liten 5 risk för alltför feta djur. Andelen har dock minskat jämfört med föregående år då 6 av stutarna hade fettgrupp 3 eller högre. Vid en jämförelse med konventionellt uppfödda djur har de ekologiska ungtjurarna sin fettansättning mer förskjuten åt det magrare hållet. För stutar och kvigor ses ingen större skillnad Diagram 18. Ungtjurarnas fördelning på olika fettgrupper vid slakt. Ekologiska ungtjurar med svarta staplar och de konventionella ungtjurarna med vita staplar Stutar Kvigor Diagram 19. Stutarnas fördelning på olika fettgrupper vid slakt. Ekologiska stutar med svarta staplat och de konventionella stutarna med vita Diagram 20. Kvigornas fördelning på olika fettgrupper vid slakt. Ekologiska kvigor med svarta staplat och de konventionella kvigorna med vita Veckoslakt Ungnöt utgör en stor del av det ekologiska köttet, både vad gäller antal djur och kilo kött (ca ton kött). Handeln efterfrågar kontinuerliga leveranser och volymer och kan uppfödarna erbjuda det marknaden vill ha förbättras möjligheterna att hela tiden kunna få ut bästa pris för sina produkter. När köttet når handeln och ligger i köttdisken görs ingen skillnad på om ursprunget är en tjur, stut eller kviga och därför är den totala ungnötsslakten intressantast att titta närmare på. Under 2003 har det som mest slaktats ca 400 KRAV-ungnöt i veckan och i snitt ca 300 djur i veckan. På månadsbasis är ungnötsslakten som störst i maj och oktober. I juli när djuren befinner sig på bete blir det en tydlig svacka i slakten och ca 200 ungnöt slaktas per vecka då. Sommarmånaderna är underskottsmånader då efterfrågan är större än utbudet. Jämfört med förra årets slakt är det inga stora skillnader i säsongsvariationen, men det är positivt att se att svackan Slaktkropparnas kvalitet i ekologisk uppfödning

22 under sommaren är mindre och framförallt kortare. Redan under vecka 35 är slakten uppe över årsgenomsnittet jämfört med år 2002 då det dröjde till vecka Ungnöt Antal Vecka Diagram 21. Ungnötslaktens fördelning på veckonummer under Den horisontella linjen visar hur många ungnöt som skulle ha slaktats varje vecka vid jämn tillförsel. En jämn produktion över året kan säkerställas genom att varje uppfödare planerar sina djurflöden och uppfödningstider så att den egna slakten blir så jämnt fördelad över året som möjligt. Ungtjurarna representerar det största ekonomiska värdet eftersom det är lättast att få högst klassning och KRAV-tillägg för dem. Därför måste deras slaktmognad komma i första hand. Har man en koncentrerad kalvningssäsong kan slaktmognad för andra djurkategorier i viss mån styras genom val av uppfödningsintensitet och på det sättet sprida ut slakten över året. Genom att föda upp både stutar och tjurar kan enskilda producenter utjämna sina veckoleveranser. Har man en liten besättning är det bättre att kunna leverera så många djur som möjligt vid varje leverans och då får man istället styra betäckningar och uppfödningsform så att slaktmognaden infaller vid bästa betalning under året. Rasjämförelser ungnöt I år har vi för andra gången haft möjlighet att göra rasjämförelser tack vare att vi fått tillgång till rasuppgifter på varje enskilt slaktat djur. Eftersom analysen för 2002 visade att det finns ganska stora variationer i slaktutfallet mellan olika raser och rasgrupper tyckte vi det var intressant att utöka den delen av analysen ytterligare för En mängd olika raser finns representerade bland KRAV-djuren och antalet djur inom varje ras finns specificerat i tabell 12. Vi har delat upp dem i fem huvudgrupper; tung köttras, lätt köttras, korsning, mjölkras samt lantras, för att göra materialet mer lätthanterligt och statistiskt säkrare då flera raser endast representeras av ett fåtal individer. Charolais är den vanligaste av de tunga köttraserna och simmental kommer därnäst. Bland de lätta köttraserna dominerar hereford, men även aberdeen angus och highland cattle föds upp som KRAV-djur i mindre utsträckning. SRB har ett visst övertag gentemot SLB bland mjölkraserna. Bland de få lantrasdjuren är SKB i majoritet. 18 Slaktkropparnas kvalitet i ekologisk uppfödning 2003

23 Tabell 12. Samtliga renrasiga KRAV-ungnöt slaktade 2003 fördelade på olika raser. Tung köttras Antal Lätt köttras Antal Mjölkras Antal Lantras Antal Charolais 816 Hereford 957 SRB SKB 89 Simmental 445 Aberdeen angus 179 SLB Fjällko 28 Limousin 80 Highland cattle 40 SJB 77 Rödkulla 9 Blonde D Aq. 17 SAB 7 Ringamålako 2 Väneko 3 Totalt På av de slaktade ungnöten finns uppgift om ras och de fördelar sig enligt tabell 13 och diagram 22. De vanligaste raserna bland de slaktade KRAV-djuren är olika mjölkraser. Denna grupp representerar hälften av slakten. En annan stor grupp är korsningsdjuren som utgör drygt en tredjedel. Lätta och tunga köttraser bidrar med drygt 15 av slakten, med en liten övervikt mot de tunga köttraserna. Lantraserna utgör en försvinnande liten del av den totala KRAVslakten. Tyvärr saknas uppgift om de ingående raserna i varje korsningsdjur, de kan således vara såväl korsningar inom rasgrupperna som mellan dem. Jämfört med förra året är mjölkrasernas andel något större på bekostnad av framförallt korsningsdjuren vars andel minskat något. Tabell 13. Rasernas fördelning på slaktade KRAV-ungnöt 2003 uppdelat på kategori. Ras Tung köttras Lätt köttras Korsning Mjölkras Lantras Totalt Ungtjur Stut Kviga Ungko Totalt Rasfördelning ungnöt Tung köttras 8 Korsning 34 Lätt köttras 7 Diagram 22. De olika rasgruppernas andel av det totala antalet slaktade ekologiska ungnöt Lantras 1 Mjölkras 5 Jämförelse mellan rasgrupper För en första överblick är det lämpligt att titta på hur rasgruppernas resultat skiljer sig från varandra. I tabell 14 framgår att de tunga köttraserna har störst andel djur som uppfyller kraven för Märkeskvalitet, 70,4. Det är en liten försämring jämfört med föregående år då 72,2 klarade gränsen. Den vanligaste orsaken till att de inte uppfyllde kraven var för lätta djur, 15,1, men andelen lätta djur var ändå betydligt mindre än för de andra raserna. Formen är de tunga köttrasernas starka sida, det är i princip omöjligt att inte klara formkravet för denna kategori. För feta Slaktkropparnas kvalitet i ekologisk uppfödning

24 djur är också ovanligt. Däremot var en relativt stor andel för magra 2003, 11,4 jämfört med 5,2 under Korsningsdjuren hävdar sig väl i jämförelse med de renrasiga djuren, det är 63,3 som klarar kraven, en liten förbättring jämfört med 2002 då andelen var 62,1. För lätta djur är den vanligaste orsaken till uteblivet tillägg. För övrigt är orsakerna ganska jämnt fördelade mellan de olika alternativen vilket verkar logiskt eftersom korsningsdjuren kan representera en mängd olika rasblandningar med varierande egenskaper. Korsningsdjuren goda resultat tyder på att flertalet har tung köttras som åtminstone en förälder. Av de lätta köttraserna får 56,9 av djuren högsta tillägg, vilket är en förbättring jämfört med året innan då 54,1 uppnådde Märkeskvalitet. Många djur slaktas vid för låg vikt, men det är också tydligt att de lätt blir för feta jämfört med andra raser, en svår ekvation att öka vikterna och samtidigt inte få för feta djur. I jämförelse med år 2002 är det en något större andel som är för lätta och samtidigt färre som är för tunga. Det var endast 1,2 (2002 2,8) som inte klarade kravet på formklass och det var bara 1,3 som var för magra (2002 2,4) medan andelen för feta djur var oförändrat, 12,4. Mjölkrasernas resultat är nästan i paritet med de lätta köttraserna och 54,5 av djuren klarar Märkeskvalitet. Föregående år var siffran 52,3. Här är det också för lätta djur, men även formklassen som kan ställa till problem. 32,9 är för lätta och 25,5 har för dålig form. Vid en jämförelse med föregående år ser man att mjölkrasernas resultat är bättre på samtliga punkter under Det är alltså en mindre andel djur som är såväl för lätta, för tunga, har för dålig form, är för magra eller för feta. Till sist lantraserna där endast 10,7 lyckas uppfylla kraven för Märkeskvalitet. Under 2002 klarade 20,7 av lantrasdjuren kraven för Märkeskvalitet, så årets utfall är en betydande försämring. En orsak kan vara att gruppen är så liten numerärt att varje enskilt djur påverkar mycket åt ena eller andra hållet. En annan förklaring är att de slaktade handjuren i år bestod av en stor andel stutar, 69, jämfört med föregående år då andelen var 13. Med lantrasdjuren är det svårt både att få upp dem i tillräcklig vikt och att få tillräckligt hög formklass. Det är betydligt vanligare att de blir för feta (13,7) istället för för magra (3,). Men vi ska också komma ihåg att lantraserna hålls av helt andra anledningar, i första hand som en genbanksresurs och inte som slaktdjur. Men att ta de extra kostnaderna som KRAV-reglerna innebär ger dålig utdelning för lantrasdjuren eftersom extrabetalningen oftast uteblir. Tabell 14. Orsakerna till att KRAV-slaktade ungnöt uppdelade på rasgrupper inte klarade gränserna för Märkeskvalitet och högsta KRAV-tillägg. Material från samtliga kontrollslakterier i Sverige. Ras Antal Inom Märkeskvalitet, För lätt, För tung, För dålig form, För mager, För fet, Tung köttras ,4 15,1 5,0 0,7 11,4 1,8 Lätt köttras ,9 32,9 1,2 1,2 1,3 12,7 Korsning ,3 25,0 2,5 4,7 4,7 7,6 Mjölkras ,5 32,9 0,8 25,5 4,7 3,7 Lantras ,7 85,5 0 57,2 3,0 13,7 Tung köttras Av de tunga köttraserna är det en stor andel av såväl ungtjur, stut, kviga och ungko som uppfyller kraven för Märkeskvalitet, se tabell 15. Det är en relativt liten andel av de tunga köttraserna som kastreras, men av dem är det en betydligt större andel som klarar kraven (87,3) jämfört med ungtjurarna (74,5). Skillnaden beror i första hand på att det kan vara svårt att få tillräckligt hög fettansättning på ungtjurar av tung köttras, 15,2 av ungtjurarna klarar inte Märkeskvalitet på 20 Slaktkropparnas kvalitet i ekologisk uppfödning 2003

25 grund av att de är för magra. Det är också en större andel av ungtjurarna som hamnar antingen under eller över viktintervallet kg jämfört med stutarna. Jämfört med året innan är det en lägre andel av ungtjurarna och en högre andel av stutarna som uppfyller kraven för Märkeskvalitet. Det var betydligt färre av ungtjurarna som var för magra år 2002, något färre var för lätta men å andra sidan var det en större andel som var för tunga då. Stutarnas bättre resultat under 2003 beror i första hand på att det var betydligt flera som klarade viktgränserna jämfört med år Bland hondjuren är det i första hand för låg vikt som gör att de inte uppfyller kraven för Märkeskvalitet. Ungkorna kan också ha för dålig form (9,6) eller vara för magra (12,) för att få högsta tillägg. Jämfört med året innan var det 2,4 procentenheter färre ungkor som klarade Märkeskvalitet i år, för kvigorna var skillnaden försumbar. För ungkorna var det i år fler djur som antingen var för lätta eller för tunga, medan det föregående år var betydligt färre som inte klarade formklassen eller var för magra. Bland kvigorna var det fler som var för lätta under 2003 jämfört med föregående år och fler som var för magra. Däremot var andelen för feta kvigor betydligt större under Drygt 8 av hondjuren av tung köttras klassas i slakten som kviga. Tabell 15. Andelen KRAV-slaktade ungtjurar, stutar, kvigor och ungkor av tung köttras som låg inom kvalitetsgränserna för Märkeskvalitet samt orsakerna till att de hamnade utanför. Material från samtliga kontrollslakterier i Sverige. Kategori Antal Inom Märkeskvalitet, För lätt, För tung, För dålig form, För mager, För fet, Medelvikt, kg Ungtjur ,5 6,2 6,9 0,0 15,2 0,0 342 Stut ,3 3,6 4,5 0,9 1,8 2,7 333 Kviga ,3 35,5 0,6 0,3 5,6 4,8 283 Ungko 83 60,2 30,1 4,8 9,6 12,0 4,8 298 Fördelning på formklasser och fettgrupper för tung köttras I diagram 23 kan man se att de flesta ungtjurar klassar sig som R+ eller R, men att det också är många som klassar sig bättre än så, 33 fick formklass U- eller bättre. Det är ingen större skillnad i stutarnas och kvigornas formklassfördelning, dock återfinns störst andel kvigor i formklass R medan stutarna har sin formtopp vid R-. Det är intressant att notera att det är en högre andel stutar (87,3) än ungtjurar (74,5) som hamnar inom kvalitetsgränserna för Märkes-kvalitet, men betydligt fler ungtjurar som har riktigt hög formklass. Även vad gäller fettansättning är stutar och kvigor relativt lika, medan ungtjurarna är betydligt magrare. Stutar och kvigor har bägge sin största andel i fettgrupp 3, medan ungtjurarna har två pucklar i sin kurva, en vid 2- och en vid Tung köttras Ungtjur (8,8) Stut (6,9) Kviga (7,0) E+ E E- U+ U U- R+ R R- O+ O O- P+ P P- Diagram 23. Procentuell fördelning av ungtjur, stut och kviga av tung köttras inom olika formklasser, medeltalen för respektive kategori inom parentes i rutan. Slaktkropparnas kvalitet i ekologisk uppfödning

26 Tung köttras Ungtjur (5,6) Stut (7,1) Kviga (7,2) Diagram 24. Procentuell fördelning av ungtjur, stut och kviga av tung köttras inom olika fettgrupper, medeltalen för respektive kategori inom parentes i rutan Raserna charolais och simmental De numerärt största av de tunga köttraserna är charolais och simmental. I kategorin ungtjur är det en större andel av simmental som klarar Märkeskvalitet (81,7) jämfört med charolais (70,). Däremot är förhållandet det omvända bland stutarna där så många som 88,4 av charolais klarar kvalitetsgränsen jämfört med simmental med 78,8 av Märkeskvalitet. Bland hondjuren är charolais något bättre, både vad gäller kvigor och ungkor. Formklassningen är generellt inget problem bland de tunga köttraserna och just därför är det anmärkningsvärt att så många som 21, av simmental-ungkorna har för dålig form. Simmental är ju delvis en kombinerad mjölk- och köttras så kanske den sämre formklassningen är en effekt av detta. Dock är det ett litet antal djur (38 st) i kategorin, så resultatet ska tolkas med försiktighet. Ungkor av simmental har en tendens att vara för magra, medan kvigorna istället kan bli för feta. Tabell 16. Andelen KRAV-slaktade ungnöt av de tunga köttraserna charolais och simmental som låg inom kvalitetsgränserna för Märkeskvalitet samt orsakerna till att de hamnade utanför. Material från samtliga kontrollslakterier i Sverige. Kategori Antal Inom Märkeskvalitet, För lätt, 22 Slaktkropparnas kvalitet i ekologisk uppfödning 2003 För tung, För dålig form, För mager, För fet, Charolais Ungtjur ,0 4,8 9,6 0,0 18,0 0,0 Stut 69 88,4 2,9 4,3 0,0 2,9 0,0 Kviga ,1 35,3 0,9 0,0 6,9 0,9 Ungko 37 62,2 27,0 5,4 0,0 5,4 5,4 Simmental Ungtjur ,7 7,9 2,5 0,0 11,1 0,0 Stut 33 78,8 6,1 6,1 3,0 0,0 9,1 Kviga 95 58,9 29,5 0,0 1,1 3,2 11,6 Ungko 38 60,5 28,9 5,3 21,0 18,4 5,3 Lätt köttras Tabell 17 visar att det var en stor andel (78,9) av ungtjurarna av lätt köttras som klarade gränserna för Märkeskvalitet, andelen var till och med högre än för motsvarande kategori av tung köttras. Av de som inte klarade gränsen var orsaken i första hand för lätta djur, 17,5 av ungtjurarna vägde under 275 kg. De övriga kvalitetskraven för högsta tillägg var det ytterst få ungtjurar som inte klarade. Jämfört med 2002 var ungtjurarnas utfall en stor förbättring, med närmare nio procentenheter. Det är intressant att notera att det är en större andel av ungtjurarna av lätt köttras som erhåller merbetalningen för Märkeskvalitet jämfört med de tunga köttraserna.

27 Det är en något större andel av de lätta köttraserna som kastreras jämfört med de tunga raserna, men utfallet blir sämre bland de lätta köttraserna. Det var 69,4 av stutarna som klarade kraven för Märkeskvalitet och det är nästan tio procentenheter färre än ungtjurarna. Men det var ändå en betydande förbättring jämfört med 2002 då knappt 6 klarade gränsen för högsta tillägg. Orsaken till att stutarna inte klarade gränsen för Märkeskvalitet var ganska jämnt fördelat på antingen för låg vikt (15,6) eller för feta djur (14,4), men andelen av dessa djur har ändå sjunkit betydligt jämfört med Det finns alltså mycket att vinna i klassning med att låta bli att kastrera handjuren av lätt köttras. Men det finns också många argument som talar för stutar; högre bidrag, lätthanterligare djur och en mer ekologiskt tilltalande uppfödning med stor andel grovfoder. Bland hondjuren kan vi se att det är svårt både för kvigor och ungkor att klara gränsen för Märkeskvalitet men att ungkor klassar sig bättre än kvigor av lätt köttras. Bland ungkorna var det 17,9 ( ,4) som klarade gränsen och bland kvigorna endast 13,9 ( ,6). Föregående år var förhållandet alltså det omvända. Kvigornas försämrade resultat beror i första hand på att det var så många (70,8) som inte klarade den undre viktgränsen. Liksom för stutarna är hondjurens problem att de antingen är för lätta eller för feta. Ungkorna kan också ha svårt att, i motsats till alla övriga köttraskategorier, klara kravet på tillräcklig hög formklass. Det är ca 7 av hondjuren av lätt köttras som klassas som kviga i slakten, vilket är något lägre än för tung köttras. Den genomsnittliga vikten både för kvigor och ungkor understiger minimigränsen för Märkeskvalitet varför det inte är svårt att förstå att så många hamnar utanför kvalitetsgränserna. Trots att många djur, främst hondjuren, av lätt köttras inte klarar kraven på Märkeskvalitet jämfört med de tunga köttraserna bör det understrykas att de lätta köttraserna naturligtvis har alldeles utmärkta slaktkroppar om de slaktas vid slaktmognad, oberoende av hur kvalitetsgränserna i klassningssystemet ser ut. Tabell 17. Andelen KRAV-slaktade ungnöt av lätt köttras som låg inom kvalitetsgränserna för Märkeskvalitet samt orsakerna till att de hamnade utanför. Material från samtliga kontrollslakterier i Sverige. Kategori Antal Inom Märkeskvalitet, För lätt, För tung, För dålig form, För mager, För fet, Medelvikt, kg Ungtjur ,9 17,5 1,6 0,8 1,9 0,6 315 Stut ,4 15,6 0, ,4 307 Kviga ,9 70,8 0 1,9 0 30,7 247 Ungko ,9 55,4 2,7 12,5 2,7 33,0 272 Fördelning på formklasser och fettgrupper för lätt köttras Jämfört med de tunga köttraserna kan man 35 Lätt köttras i diagram 25 se att ungtjurarna av lätt 3 köttras har en något sämre formklassning Ungtjur (7,2) med sin topp vid R. Stutarna klassar sig 25 Stut (6,1) något bättre än kvigorna vilket är det Kviga (5,8) omvända förhållandet jämfört med de 2 tunga köttraserna. Stutarna har en tydlig 15 topp vid O+ och kvigorna vid O. Det syns tydligt i diagram E att ungtjurarna är 1 betydligt magrare än både stutar och 5 kvigor. Stutarna har en tydlig topp vid 3 och 3+ där närmare 56 av dem återfinns. Kvigorna har den största E+ E E- U+ U U- R+ R R- O+ O O- P+ P P- spridningen i fettansättning men en topp vid 3+. Diagram 25. Procentuell fördelning av ungtjur, stut och kviga av lätt köttras inom olika formklasser, medeltalen för respektive kategori inom parentes i rutan. Slaktkropparnas kvalitet i ekologisk uppfödning

28 Lätt köttras Ungtjur (6,8) Stut (8,8) Kviga (9,3) Diagram 26. Procentuell fördelning av ungtjur, stut och kviga av lätt köttras inom olika fettgrupper, medeltalen för respektive kategori inom parentes i rutan Raserna angus och hereford Hereford är överlägset den numerärt största rasen av de lätta köttraserna. Näst vanligast är angus men det var inte mer än 179 stycken som KRAV-slaktades under I kategorin ungtjur är det en större andel av angus som klarar Märkeskvalitet (84,6) jämfört med hereford (78,5). Däremot är förhållandet det omvända bland stutarna där 72,6 av hereford klarar kvalitetsgränsen jämfört med angus med 62,9 av Märkeskvalitet. Stötestenen för de lätta köttraserna är oftast att komma upp i tillräcklig vikt utan att bli för feta och det gäller både för såväl angus som hereford. Det är speciellt angus-kvigor som hamnar utanför kvalitetsgränserna av dessa orsaker, där endast 7,7 av djuren erhåller högsta tillägg. Däremot har angus-ungkorna betydligt lättare att uppnå kraven för Märkeskvalitet med 35,7 godkända djur, förvisso beräknat på ett mycket litet antal. Vad gäller hondjur av hereford är skillnaden obetydlig mellan kviga (15,3) och ungko (17,4). Formklassningen är inget problem för någon av raserna eller kategorierna. Inte heller något problem med för tunga eller för magra djur, undantaget angus-ungkor som har en tendens att vara för magra. Tabell 18. Andelen KRAV-slaktade ungnöt av de lätta köttraserna angus och hereford som låg inom kvalitetsgränserna för Märkeskvalitet samt orsakerna till att de hamnade utanför. Material från samtliga kontrollslakterier i Sverige. Kategori Antal Inom Märkeskvalitet, För lätt, För tung, För dålig form, För mager, För fet, Angus Ungtjur 91 84,6 9,9 2,2 1,1 2,2 1,1 Stut 35 62,9 28,6 0,0 0,0 0,0 8,6 Kviga 39 7,7 66,7 0,0 0,0 0,0 43,6 Ungko 14 35,7 64,3 0,0 0,0 7,1 7,1 Hereford Ungtjur ,5 18,3 1,5 0,4 1,7 0,6 Stut ,6 11,1 0,7 0,0 0,0 15,6 Kviga ,3 70,4 0,0 0,9 0,0 29,2 Ungko 86 17,4 47,7 3,5 0,0 0,0 31,4 Mjölkraser Det var 71,5 av ungtjurarna av mjölkras som klarade gränsen för Märkeskvalitet, vilket är ungefär lika stor andel som året innan. Den vanligaste orsaken till att de inte klarade kvalitetsgränsen är för låg vikt (22,5) och för låg formklassning (8,2) kommer därnäst. Jämfört med föregående år är det något fler ungtjurar som är för lätta, medan det är färre som inte klarade kvalitetsgränserna på grund av för dålig form. Av mjölkraserna är det en stor andel av handjuren som 24 Slaktkropparnas kvalitet i ekologisk uppfödning 2003

29 kastreras och 59 av de som slaktats 2003 var stutar. Andelen stutar som klarar kraven för Märkeskvalitet jämfört med ungtjurarna är något lägre, 65,8. Den vanligaste orsaken till att tillägget uteblir är för lätta djur (20,9) men nästan lika många (18,9) har för dålig form för att klara gränsen för Märkeskvalitet. Stutar av lätt köttras blir lätt för feta, men det är inget problem för mjölkraserna. Det är inga stora skillnader i utfallet för stutarna jämfört med föregående år då 64,3 klarade gränsen för Märkeskvalitet. Bland hondjuren klassas drygt två tredjedelar som ungko i slakten, vilken är en stor skillnad jämfört med köttraserna där huvuddelen slaktas som kviga. Av kvigorna uppnådde 31,6 gränsen för Märkeskvalitet vilket är en förbättring med drygt fyra procentenheter jämfört med föregående år och nästan 18 procentenheter bättre än kvigorna av lätt köttras. Den vanligaste orsaken till uteblivet tillägg är vikten då 52,3 vägde mindre än 275 kg. För dålig form är också en bidragande orsak till uteblivet tillägg (22,4) eller för feta djur (13,5). Bland ungkorna var det endast 16,1 som klarade kraven för Märkeskvalitet och där var det formklassningen som var det största problemet, då 66,8 av ungkorna hade för dålig form. Ofta i kombination med för låg vikt eftersom 65,1 även var för lätta. Medelvikterna för handjuren var självfallet lägre än för de tunga köttraserna men endast några kilo lägre än för de lätta köttraserna. Kvigornas medelvikt var nästan 20 kg högre än för kvigor av lätt köttras, medan ungkorna var något lättare än motsvarande kategori av lätt köttras. Medelvikten både för kviga och ungko var lägre än minimivikten för Märkeskvalitet. Tabell 19. Andelen KRAV-slaktade ungnöt av mjölkras som låg inom kvalitetsgränserna för Märkeskvalitet samt orsakerna till att de hamnade utanför. Material från samtliga kontrollslakterier i Sverige. Kategori Antal Inom Märkeskvalitet, För lätt, För tung, För dålig form, För mager, För fet, Medelvikt, kg Ungtjur ,5 22,5 1,5 8,2 3,8 0,3 303 Stut ,8 20,9 0,7 18,9 1,5 2,5 301 Kviga ,6 52,3 0,4 22,4 3,1 13,5 265 Ungko ,1 65,1 0,4 66,8 13,4 6,8 261 Fördelning på formklasser och fettgrupper för mjölkraser Det syns en tydlig skillnad gentemot köttraserna vad gäller fördelningen på 45 Mjölkras 4 de olika formklasserna. Kurvorna för Ungtjur (4,8) ungtjur, stut och kviga av mjölkras är 35 i det närmaste identiska, väl samlade Stut (4,3) 3 med huvuddelen av djuren i det lägre Kviga (4,3) intervallet O+ till P+. Ungtjurarna 25 har sin formkurva förskjuten något 2 mot de högre formklasserna jämfört med stut och kviga. Vad gäller 15 fettkurvorna är det stor spridning 1 bland mjölkraserna, speciellt bland kvigorna finns såväl feta som magra 5 djur. Stutarnas fettansättning är den som är mest samlad med en tydlig E+ E E- U+ U U- R+ R R- O+ O O- P+ P P- topp vid 3. Ungtjurarna har en viss Diagram 27. Procentuell fördelning av ungtjur, stut och kviga förskjutning mot magrare djur med en av mjölkras inom olika formklasser, medeltalen för respektive topp vid 2+, dessutom finns en något kategori inom parentes i rutan. lägre topp vid 3. Slaktkropparnas kvalitet i ekologisk uppfödning

30 Mjölkras Ungtjur (6,4) Stut (7,4) Kviga (8,2) Diagram 28. Procentuell fördelning av ungtjur, stut och kviga av mjölkras inom olika fettgrupper, medeltalen för respektive kategori inom parentes i rutan Raserna SLB och SRB Både SLB och SRB är numerärt stora raser i materialet över ekologiskt uppfödda djur och står för nästan hälften av alla KRAV-slaktade djur under SRB representeras dock av något fler individer jämfört med SLB. Av handjuren uppvisar SRB ett bättre utfall med 73,3 av ungtjurarna och 72,3 av stutarna inom Märkeskvalitet jämfört med SLB där 70,2 av ungtjurarna och endast 55,8 av stutarna faller inom gränserna för högsta tillägg. Det verkar som om det är något vanligare att kastrera handjur av SRB där 66 av de slaktade handjuren är stutar, motsvarande procenttal för SLB är 53 stutar. Ur klassningssynpunkt är det i högsta grad motiverat att låta bli att kastrera SLB eftersom möjligheten att få högsta tillägg ökar betydligt med okastrerade djur. Sedan finns det naturligtvis andra aspekter att ta hänsyn till i valet att kastrera eller inte. Det är i första hand formklassningen som är stutarnas svaga punkt jämfört med ungtjurarna av SLB-ras. När det gäller SRB ses ingen större skillnad mellan ungtjur och stut i möjligheten att uppnå kraven för Märkeskvalitet. Det ses ingen större skillnad mellan raserna för hondjuren att klara Märkeskvalitet. För båda raserna är det kraven på vikt och form som är svåra att uppfylla, skillnaden är att formen är ett större problem för SLB medan SRB har ännu svårare att komma upp i rätt vikt (minst 275 kg) för Märkeskvalitet. Tabell 20. Andelen KRAV-slaktade ungnöt av mjölkraserna SLB och SRB som låg inom kvalitetsgränserna för Märkeskvalitet samt orsakerna till att de hamnade utanför. Material från samtliga kontrollslakterier i Sverige. Kategori Antal Inom Märkeskvalitet, För lätt, För tung, För dålig form, För mager, För fet, SLB Ungtjur ,2 20,0 1,7 13,7 5,3 0,2 Stut ,8 19,9 1,3 33,0 2,4 2,1 Kviga ,2 48,0 0,9 29,8 3,9 13,7 Ungko ,4 58,1 0,8 73,6 17,0 6,7 SRB Ungtjur ,3 23,5 1,3 3,6 2,8 0,4 Stut ,3 20,0 0,4 10,3 0,8 2,7 Kviga ,4 55,4 0,0 16,7 2,5 13,3 Ungko ,0 70,0 0,1 60,7 10,5 7,1 26 Slaktkropparnas kvalitet i ekologisk uppfödning 2003

31 Korsningsdjur Korsningsdjuren är en stor men heterogen grupp som består av rasblandningar såväl mellan som inom rasgrupperna. Kvalitetsmässigt klassar de sig generellt något sämre än de tunga köttraserna men bättre än alla andra rasgrupper, se tabell 21. Orsakerna till uteblivet tillägg fördelar sig över alla de tänkbara alternativen, men precis som för de flesta andra rasgrupper så är kravet på tillräckligt hög vikt det svåraste att uppnå. Många ungkor har för dålig form och både bland kvigor och ungkor finns problemet att inte få dem för feta. Eftersom vi inte har uppgift om ingående raser i varje enskilt djur är det inte möjligt att dra några mer långtgående slutsatser av siffrorna. Men man kan anta att det goda utfallet beror på en hög andel köttraskorsningar. Dessutom kan korsningseffekten i sig bidra till hög tillväxt och goda slaktkroppsegenskaper. Tabell 21. Andelen KRAV-slaktade ungnötskorsningar som låg inom kvalitetsgränserna för Märkeskvalitet samt orsakerna till att de hamnade utanför. Material från samtliga kontrollslakterier i Sverige. Kategori Antal Inom Märkeskvalitet, För lätt, För tung, För dålig form, För mager, För fet, Medelvikt, kg Ungtjur ,7 12,6 3,9 1,2 6,8 0,4 324 Stut ,1 11,2 1,8 5,0 1,6 7,2 316 Kviga ,2 51,3 0,8 3,7 2,2 18,7 267 Ungko ,3 46,9 1,2 24,9 8,7 13,7 281 Fördelning på formklasser och fettgrupper för korsningsdjur Både vad gäller formklass och fettgrupp uppvisar korsningsdjuren en stor spridning över hela skalan. Jämfört med de andra rasgrupperna har korsningsdjuren sämre formmedeltal än de tunga köttraserna men bättre form än lätt köttras vad gäller ungtjurar och kvigor. Formklassningen på korsningsdjuren är betydligt bättre än hos de rena mjölkraserna. Korsningsdjuren har ungefär samma fettgruppsmedeltal som mjölkrasdjuren, är fetare än tung köttras men magrare än lätt köttras Korsningar Ungtjur (7,8) Stut (5,9) Kviga (6,3) Korsningar Ungtjur (6,1) Stut (7,6) Kviga (8,4) E+ E E- U+ U U- R+ R R- O+ O O- P+ P P- Diagram 29. Procentuell fördelning av ungtjur, stut och kviga av korsningar inom olika formklasser, medeltalen för respektive kategori inom parentes i rutan Diagram 30. Procentuell fördelning av ungtjur, stut och kviga av korsningar inom olika fettgrupper, medeltalen för respektive kategori inom parentes i rutan. Slaktkropparnas kvalitet i ekologisk uppfödning

32 Slaktresultat slaktsvin Liksom föregående år har vi använt oss av slaktdata som Swedish Meats vänligen givit oss tillgång till och under år 2003 slaktades KRAV-grisar inom Swedish Meats. Det är en nedgång med ca 9 jämfört med föregående då KRAV-grisar slaktades. Slakten av KRAV-grisar vid andra slakterier i Sverige är mycket liten, så vårt material omfattar troligen mer än 9 av de KRAV-uppfödda grisarna i Sverige. Totalt slaktades slaktsvin vid Swedish Meats under 2003 och de ekologiskt uppfödda utgör därmed ca 0,8 av den totala slakten. I KRAV:s statistik för 2003 fanns det 80 svinproducenter, suggor och slaktsvin. Det är en liten minskning jämfört med 2002 då motsvarande siffror var 100 svinproducenter, suggor och slaktsvin. I dessa beräkningar har vi använt de intervall som under största delen av 2003 gällt som merbetalning för KRAV-grisar och som även överensstämmer med de kvalitetsgränser vi räknade på för För högsta KRAV-tillägg har krävts slaktsvin inom viktsintervallet 75 till 93 kg och köttprocenten 55 och högre för högsta KRAV-klass. Den lägre klassen omfattar viktsintervallet 73 till 95 kg och 53 till 54 kött. Under julslakten justerades dock viktgränserna nedåt även för KRAV-tilläggen, men beräkningarna är gjorda utifrån de viktgränser som gällde under största delen av året. Det högsta KRAV-tillägget har under 2003 varierat mellan 7,00 och 10,50 kr/kg, det näst högsta tillägget mellan 3,25 och 7,00 kr/kg och med de högsta nivåerna för bägge tilläggen under julslakten. Det lägsta tillägget, 1,25 kr, har varit oförändrat under hela året. De genomsnittliga tilläggen per vecka har varit 8,35 kr, 4,09 kr resp. 1,25 kr/kg för de olika tilläggsnivåerna. Förutom höjningen av KRAV-tilläggen vid julslakten har inga stora förändringar av tilläggens storlek skett jämfört med året innan. KRAV-tillägg slaktsvin Högsta tillägg Näst högsta tillägg Övriga öre/kg Vecka Diagram 31. KRAV-tilläggens storlek för slaktsvin vecka för vecka under Källa: Swedish Meats Klassning År 2003 var det 70,1 som klarade högsta kvalitetsklass vilket är en förbättring med nästan 2 procentenheter jämfört med Men eftersom antalet slaktade KRAV-grisar totalt minskade så minskade även antalet grisar med högsta tillägg, från stycken 2002 till stycken Näst högsta merbetalning klarade 15,2 av grisarna, vilket är i stort sett oförändrat jämfört 28 Slaktkropparnas kvalitet i ekologisk uppfödning 2003

33 med Andelen grisar som varken klarade det högsta eller näst högsta tillägget minskade återigen och det var 14,7 av KRAV-grisarna som fick det lägsta tillägget under Tabell 22. Procentuell andel av slaktsvinen som låg inom kvalitetsgränserna för de två högsta KRAVpristilläggen i föreningsslakten. Källa: Swedish Meats Djurslag Antal st Inom kvalitetsgränserna Slaktsvin högsta klass ,1 Slaktsvin näst högsta klass ,2 Slaktsvin övriga ,7 Summa KRAV-slaktsvin Den vanligaste orsaken till att en del grisar inte klarade högsta merbetalning var för låg köttprocent, 17,7 av grisarna låg under 55 kött var motsvarande procentandel 19,9 så det var ändå en förbättring jämfört med föregående år. De förändrade foderreglerna i augusti 2000 medförde att klassningen försämrades de efterföljande åren, men är alltså på väg åt rätt håll igen. Knappt 16 höll inte vikterna, de var antingen för lätta (4,9) eller för tunga (10,8). Jämfört med föregående är det ungefär lika många grisar som inte klarade viktkravet men det har skett en förskjutning mot fler för tunga grisar och färre som är för lätta. Det kan även avläsas i en högre medelvikt under 2003, se längre fram. Tabell 23. Procentuell andel av slaktsvinen som låg inom kvalitetsgränserna för högsta KRAV-pristillägg i föreningsslakten och orsakerna till att de hamnade utanför. Källa: Swedish Meats Djurslag Antal Inom kvalitetsgränserna För lätt För tung För låg kött st Slaktsvin högsta KRAV-klass ,1 4,9 10,9 17,7 Vikter I diagram 32 ser vi viktsfördelningen bland KRAV-uppfödda grisar. De svarta staplarna anger det antal som klarade gränserna för köttprocent och vikt. Men ser att det har varit lättast att klara kravet på köttprocent i de högre viktsklasserna, vilket är en skillnad jämfört med året innan. Då var det de lättare grisarna som hade lättast att klara kravet på tillräckligt hög köttprocent. Antal Slaktsvin Slaktsvin ( st) Köttprocent > ,9 kg ( st) Diagram 32. Slaktviktsfördelning bland ekologiska slaktsvin. Svarta staplar anger andelen som höll högsta klass ( 55 kött) vid olika viktsintervall. Källa: Swedish Meats , , , , , , , , , , , , Vikt Slaktkropparnas kvalitet i ekologisk uppfödning

34 Jämförelse med konventionella slaktsvin I tabell 24 kan man jämföra de konventionellt uppfödda grisarna med ekogrisar slaktade Slaktvikterna för ekogrisarna har återigen stigit och låg i genomsnitt på 85,4 kg, en höjning med 1,6 kg jämfört med året innan och skillnaden mot de konventionella var endast 0,3 kg lägre medelvikt. Den genomsnittliga köttprocenten ökade med 0,2 till 56,9. Detta betyder en klar förbättring med höjda slaktvikter och samtidigt ökad köttprocent. Det är dock en bit kvar till de konventionella grisarnas köttprocent som var 57,7, d v s 0,8 procentenheter högre. Det genomsnittliga tillägget på avräkningspriset per gris för ekogrisar har under 2003 varit 6,62 kr vilket är något högre än förra året. Trots det sjönk avräkningspriset för KRAV-kött eftersom den genomsnittliga noteringen sjönk med 1,55 kr/kg. Tabell 24. Genomsnittlig slaktvikt och köttprocent samt genomsnittligt avräknat pris för ekologiskt och konventionellt uppfödda slaktsvin slaktade inom Swedish Meats.. Medeltalen gäller de godkända grisarna. Källa: Swedish Meats Djurslag Antal Slaktvikt kg Köttprocent Avräknat pris kr/kg KRAV ,4 56,9 17,13 (tillägg 6,62) Konv ,7 57,7 10,51 Fördelning på köttprocent Köttprocenten värderas genom tre väldefinierade mätställen på slaktkroppen i varmt tillstånd, varav två mått är på späcktjocklek och ett anger muskeldjup i kotlettmuskeln. Mätningen görs av en godkänd klassificerare som använder ett elektroniskt mätinstrument. Metoden är tämligen säker och jämförelser görs ständigt mellan olika klassificerare, kontrollen övervakas av Jordbruksverket. Diagram 33 visar köttprocentfördelningen för de KRAV-uppfödda grisarna. Jämfört med 2002 ser man att det är en större andel grisar i de högre klasserna än tidigare. Under 2002 var det knappt 26 av grisarna som hade en köttprocent på 59 eller högre och under 2003 var motsvarade siffra närmare 32. Slaktsvin ,115,2 13,1 12,2 10,1 8,5 7,1 Diagram 33. Procentuell fördelning av de ekologiska slaktsvinen på olika köttprocent. Källa: Swedish Meats 5 1,6 1, 0,2 0,1 0,1 0,3 0,5 2,7 4, 4,8 2,1 0,8 0,2 0, Köttprocent 30 Slaktkropparnas kvalitet i ekologisk uppfödning 2003

35 Veckoslakt Fördelningen av de slaktade KRAV-grisarna fördelar sig relativt jämnt över året och det slaktades i genomsnitt drygt 300 KRAV-grisar per vecka. En viss ökning vid julslakten kan ses. Det vore naturligtvis önskvärt att en ännu större del av grisarna kunde slaktas i slutet av året då det ekonomiska utbytet är som störst. Men det är samtidigt svårt att kombinera med det gruppvisa produktionssystemet som har så många fördelar ur andra aspekter. 500 Slaktsvin Antal Vecka 29 Diagram 34. Svinslaktens fördelning på veckonummer under 2003 inom Swedish Meats. Den horisontella linjen visar hur många slaktsvin som skulle ha slaktats varje vecka vid jämn tillförsel. Källa: Swedish Meats Sammanfattning Lamm Under 2003 slaktades ekologiska lamm vilket är i stort sett oförändrat jämfört med året innan. Resultatet för de ekologiska lammen 2003 innebar inga större förändringar jämfört med En stor andel (78) klarade kraven för Märkeskvalitet och därmed högsta KRAV-tillägg. De allra flesta höll sig inom viktsgränserna och medelvikten var 18,6 kg. Däremot var det något fler lamm (7) som inte klarade formklassen jämfört med Den vanligaste orsaken till att de inte klarade gränserna för KRAV-tillägget var, liksom tidigare, för feta lamm (1). Jämfört med de konventionellt uppfödda har de ekologiska lammen samma genomsnittliga formklass men är något fetare. Det är endast en tredjedel av lammen som slaktas under första halvåret, men man kan se att trenden går mot en utjämning av slakten under året. Man kan konstatera att de ekologiska lammen klarar marknadens krav minst lika bra som de konventionellt uppfödda. Genom att utnyttja de raser som inte har en säsongsstyrd brunst kan produktionen styras ännu mer mot att få slaktmogna lamm när noteringen och KRAV-tillägget är som högst. Kalv Inget KRAV-tillägg har under året betalats ut för mellankalv men trots det ökade produktionen av ekologiskt uppfödd mellankalv ytterligare från st år 2002 till st. Det var 66 av mellankalvarna som uppfyllde kraven för Märkes- eller Ordinär kvalitet. Det är drygt 10 procentenheter fler än förra året, men då var det ett snävare fettintervall som gällde. Medelvikten under 2003 var 133,5 kg vilket är 5 kg högre än året innan och jämförbart med de konventionella mel- Slaktkropparnas kvalitet i ekologisk uppfödning

36 lankalvarna. Den vanligaste orsaken till att mellankalvarna inte klarar kvalitetsgränserna har tidigare varit för låg vikt, men är numera istället för hög vikt och 15 var för tunga under Andelen för lätta mellankalvar har minskat ytterligare, vilket kan vara en effekt av att viktsgränsen för Märkeskvalitet höjdes från 115 kg till 125 kg vid halvårsskiftet. Formklassningen för de ekologiskt uppfödda har förbättrats ytterligare. Jämfört med de konventionella kalvarna utmärks de ekologiska av något bättre formklassning och av att de är fetare. Skillnaden i utfodring mellan ekologiskt och konventionellt uppfödda mellankalvar verkar inte ha någon betydelse för köttfärgen. Trenden visar en ytterligare minskning av ekologiskt uppfödda gödkalvar, endast 83 stycken har slaktats, och inget KRAV-tillägg har heller betalats ut för gödkalv från och med vecka av gödkalvarna klarade kvalitetsgränsen för KRAV-tillägg, vilket är en ökning med 15 procentenheter jämfört med året innan. Den i princip enda anledningen till att gödkalvarna inte klarar kvalitetsgränserna är för dålig form, men det var bara 1 av gödkalvarna som inte gjorde det jämfört med 24 föregående år. Det ses en ganska stor skillnad i köttfärg mellan ekologiskt och konventionellt uppfödda gödkalvar. Huvuddelen (56) av de ekologiskt uppfödda fick två stjärnor för köttfärg medan de konventionellt uppfödda hade en stor andel (51) i högsta klassen (***) för köttfärg. Ungnöt Antalet KRAV-slaktade ungnöt 2003 uppgick till stycken. Alla djurkategorier ökade något, men stutarna uppvisade den största ökningen, drygt 2 fler slaktades 2003 jämfört med året innan. Det slaktas ca 400 KRAV-ungnöt i veckan med de största volymerna i maj och oktober. Sommarmånaderna är underskottsmånader då efterfrågan är större än utbudet. Men svackan under sommaren är ändå mindre och framförallt kortare 2003 än den var året innan. Klassning Andelen djur inom Märkeskvalitet var 58 vilket är oförändrat jämfört med året innan. Ungtjurarna har lättast att uppfylla kraven på Märkeskvalitet, det var 75 av dem som gjorde det. Av stutarna var det 68 och av kvigor och ungkor var det 34 resp. 22 som hamnade inom gränserna. Utfallet var oförändrat eller något bättre jämfört med föregående år utom för ungkorna som minskade andelen djur med högsta tillägg med närmare 8 procentenheter. Den vanligaste orsaken till att ungnöten hamnar utanför gränserna för Märkeskvalitet är för lätta djur. Det är 29 som inte håller tillräcklig vikt och problemet är störst bland hondjuren. I jämförelse med konventionellt uppfödda ungnöt står sig KRAV-djuren bra. Alla djurkategorier har en högre genomsnittlig formklass jämfört med de konventionella, men med störst skillnad för kategorierna ungtjur och stut. När det gäller fettgrupper är de ekologiska och konventionella likvärdiga förutom att de ekologiska ungtjurarna är magrare än de konventionella. Rasjämförelser ungnöt Liksom förra året har vi även fått rasuppgifter på ungnöten. Mjölkraserna dominerar bland KRAV-djuren med stycken. En annan stor grupp är korsningsdjuren med individer. Tung köttras är något mer frekvent än lätt köttras, stycken jämfört med stycken. Det finns också ett mycket litet antal lantrasdjur i materialet, 131 stycken. De tunga köttraserna har som väntat lättast att uppnå kvalitetskraven, 71 av dem hamnar inom Märkeskvalitet men även korsningsdjuren hävdar sig väl. Bland dem erhåller 63 högsta tillägg. Det är en marginell skillnad mellan lätt köttras och mjölkras till köttrasernas fördel där 57 uppfyller kraven jämfört med mjölkraserna på 54. Lantrasdjuren, som ju i första hand inte hålls som slaktdjur, har svårt att hävda sig och endast 11 av dem uppnår högsta tillägg. Det är inga stora skillnader jämfört med 32 Slaktkropparnas kvalitet i ekologisk uppfödning 2003

37 föregående år. De tunga köttraserna minskade andelen godkända djur något. Övriga rasgrupper visade ett något förbättrat utfall förutom lantrasdjuren som halverade sin godkända andel. Relationen mellan rasgrupperna var oförändrad. Tunga köttraser De tunga köttrasernas styrka är formklassningen. De är i större utsträckning för magra istället för feta. Stutarna visar exceptionellt bra resultat med 87 inom gränserna för Märkeskvalitet jämfört med ungtjurarna där 74 hamnar inom gränserna. En stor andel av hondjuren slaktas som kviga och det är ca 6 av såväl kvigor som ungkor som klarar kvalitetskraven för Märkeskvalitet. Trots att de tunga köttraserna har de högsta medelvikterna är ändå för låg vikt den vanligaste orsaken till att hondjuren inte får högsta tillägg. Om man jämför de vanligaste raserna charolais och simmental med varandra ser man att charolais-stutar har betydligt större andel djur inom kvalitetsgränserna jämfört med ungtjur, medan förhållandet är det omvända för simmental. Lätta köttraser En stor andel (79) av ungtjurarna av lätt köttras klarade gränsen för Märkeskvalitet och det var till och med högre än för motsvarande kategori av tung köttras. Man kan ha en del att tjäna på att låta bli att kastrera de lätta köttraserna eftersom andelen djur inom Märkeskvalitet är nästan 10 procentenheter lägre för stutarna. Stutar av lätt köttras blir lätt för feta. Det är svårt att få högsta tillägg både på kvigor och ungkor, det är vikten som ställer till problem samtidigt som de lätt blir för feta. Vid en jämförelse av raserna angus och hereford ser man att angus-ungtjurar har lätt att uppfylla kraven för Märkeskvalitet, det är hela 85 som gör det. Bland de övriga kategorierna uppvisar hereford ett bättre resultat. Det är stor skillnad i utfallet mellan ungtjur och stut av angus till ungtjurarnas fördel, medan skillnaden är betydligt mindre hos hereford. Mjölkraser Mjölkraserna, som i väldigt liten utsträckning är avlade med slaktkroppsegenskaperna i åtanke, klassas självfallet sämre än de rena köttraserna, men det är ändå så mycket som 72 av ungtjurarna och 66 av stutarna som uppfyller kraven för Märkeskvalitet. En stor andel av hondjuren slaktas som ungkor, men det är bara 16 av dem som erhåller högsta tillägg. Hos mjölkraserna är det för låg vikt och för dålig form som i första hand hindrar dem från att hamna inom Märkeskvalitet. Vid en jämförelse mellan de båda numerärt stora raserna SLB och SRB syns det att SLB i ännu högre grad är avlad endast för mjölkproduktion. Det är formen som är det största problemet för dem medan SRB har ännu svårare att komma upp i rätt vikt. Man har mycket att vinna på att låta bli att kastrera SLB eftersom ungtjurarna har betydligt lättare att få högsta tillägg i slakten. På SRB är skillnaden mellan stutar och ungtjurar försumbar. Korsningar Korsningsdjuren är en stor men heterogen grupp som består av rasblandningar såväl mellan som inom rasgrupperna. Kvalitetsmässigt klassar de sig generellt något sämre än de tunga köttraserna men bättre än alla andra rasgrupper. Orsakerna till uteblivet tillägg fördelar sig över alla de tänkbara alternativen, men precis som för de flesta andra rasgrupper är kravet på tillräckligt hög vikt det svåraste att uppnå. Slaktsvin Under 2003 har KRAV-uppfödda slaktsvin slaktats inom Swedish Meats. Det är en minskning med närmare 9 jämfört med året innan. Andelen som uppfyllde kraven för högsta Slaktkropparnas kvalitet i ekologisk uppfödning

38 tillägg var 70,1, vilket är en förbättring jämfört med 2002 med nästan 2 procentenheter. Andelen som varken fick högsta eller näst högsta tillägg minskade återigen, det var 14,7 som inte klarade något av dessa kvalitetskrav. Andelen för lätta grisar minskade och andelen för tunga ökade något vilket ledde till att medelvikten höjdes med 1,6 kg till 85,4 kg. Medelköttprocenten ökade med 0,2 procentenheter och var 56,9 under Jämfört med konventionellt uppfödda slaktsvin är slaktvikten i det närmaste identisk, medan de konventionella fortfarande har en något högre genomsnittlig köttprocent, den var 57,7 under Slaktvolymerna var relativt konstanta fördelat under året och drygt 300 KRAV-grisar slaktades i genomsnitt per vecka med en topp vid julslakten. Resultatet för ekogrisarna visar på positiva förändringar under 2003 och på att det är möjligt att producera grisar ekologiskt av minst lika bra kvalitet som konventionellt uppfödda. Det största problemet för ekogrisarna är som synes inte produktionsresultatet utan snarare priset på marknaden som sjönk ytterligare under Avslutning Årets resultat av slaktstatistiken för KRAV-uppfödda djur visar inga stora skillnader jämfört med föregående år inom något djurslag. Produktionen av ekologiska slaktdjur verkar ha hittat ett stabilt läge både vad avser volymerna och slaktkroppskvaliteten. De ekologiska djuren är helt i klass eller i vissa avseenden bättre än de konventionellt uppfödda. Det vore förstås önskvärt med fler ekologiskt uppfödda djur, intresset finns hos uppfödarna och många står i kö för KRAVkontrakt. Men just nu är det handelsledet som bromsar upp utvecklingen, det är framförallt inom restaurang och storhushåll som ett genombrott måste ske för att försäljningen ska ta fart och efterfrågan öka även av framdelsköttet. Det jobbas hårt på många fronter runt om i landet för tillfället med information och marknadsföring mot dessa målgrupper! Ett stort problem för alla ungnötsuppfödare är att få upp djuren i tillräckligt höga slaktvikter vid optimal slaktmognad. Det är inte bara mjölkraserna som drabbas utan uppfödare av såväl lätt som tung köttras får se en stor del av sina slaktdjur bli nedklassade på grund av för låga vikter. Det känns obegripligt och frustrerande att välsmakande kött av i övrigt högsta kvalitet inte ska kunna betalas efter förtjänst! Inom livsmedelsbranschen har man alltmer fått känna på konkurrensen från utländska produkter och det ekologiska köttet utgör inget undantag. Numera kan kunden välja mellan inte bara konventionellt eller ekologiskt kött utan valet kan också stå mellan svenskt respektive utländskt KRAV-märkt kött till exempel från Sydamerika. Det köttet importeras i stora, sorterade och homogena partier med slaktkropp efter slaktkropp med exakt samma storlek och kvalitet. Det behövs alltså större volymer och jämnare kvalitet även på det svenska ekologiska köttet för att möta den internationella konkurrensen. Och naturligtvis effektiv marknadsföring som lyfter fram mervärdet i det svenska ekologiska köttet! En anpassning mot marknadens nuvarande krav borde betyda en ökad satsning dels på köttraserna men även på korsningsdjuren som ger utmärkta slaktkroppar med lämplig rasblandning. Moderdjuren bland nötkreatur bör vara korsningsdjur med bra mjölkproduktion, lätta kalvningar och måttlig vuxenstorlek. I faderrasen bör goda köttproduktionsanlag finnas, men lätta födslar och låg födelsevikt hos kalven måste vägas in. Bland fåren är Gotlandsrasen den största svenska rasen och också den ras vars avelsmål bäst passar in i ett ekologiskt avelsmål. Den passar bra att korsa med någon köttras för att ytterligare förbättra slaktkroppsegenskaperna och gärna då en ras som även ger möjlighet till året runt-lamning för att kunna leverera lammen när efterfrågan och priset är som högst. 34 Slaktkropparnas kvalitet i ekologisk uppfödning 2003

39 Slaktkropparnas kvalitet i ekologisk uppfödning 2003 Telefon: , projekt Telefon: , ordförande Telefon , sekreterare