För Jon Fält är dottern Linnea nummer ett. Rollen som internationellt turnerande professionell musiker kommer i andra hand. Bild: Roger Lundberg
JON FÄLT Tongivande lekfullhet Stiger upp klockan 4.30. Brygger kaffe på hemmarostade bönor. Äter en smörgås. Packar ryggsäcken med ombyte och några trevliga och bekväma plagg att ha på scenen, stoppar in cymbalerna i dess fodral, tar med trumstockar, några vispar och lite skrot att skramla med. Den framgångsrike och prisade trumslagaren Jon Fält är på väg till jobbet. Han ska spela i norska Bergen, på USF Verfvet, ett före detta varv och dessutom gammal nedlagd sardinfabrik, som omvandlats till blomstrande kulturhus. Där väntar framträdanden med två olika band. Först ska han spela med Bobo Stenson Trio klockan åtta samma kväll, och dagen efter väntar den experimentella jazzgruppen Lekverk. Jazznatt i Bergen är namnet på jätteevenemanget som omfattar tio konsertdygn och där publiken kan frossa i musik med 55 olika grupper, mönstrade från Norden och all världens länder. JON FÄLT KLIVER IN I BILEN 5.30 för färd till Tierps station. Solen har nyss lyft över det 300-åriga timmerhuset i Skärplinge vid den krokiga uppländska vägen. Den slingrar mellan minnen från hednisk tid, varggropar och Koncentration, timing och ett intensivt lyssnande krävs för framgång i trumspelet. Men det lekfulla är ett måste om Jon Fält ska trivas med sitt arbete. hyttruiner. På kartan kan man se var de ligger i en bygd där svensk historia formats, där vikingaskepp yxats till och satts i sjön för erövringsfärder mot österled. I sina sängar slumrar ännu den tvååriga dottern Linnea och hennes mamma Lisa Rydberg, barockviolinist, riksspelman och folkmusiker. 6.05 går Upptåget från Tierps station mot Arlanda flyg- 3
JON FÄLT plats till en kostnad av 37,50 kronor för biljetten. Han är framme strax efter 7, lagom för att checka in. Ibland kan han inte resrouten, bara på ett ungefär. Men när flyget lyfter klockan 8 på väg mot Bergen eller andra spelningar ute i Europa, USA, Sydamerika och Kina, vet han. Har jag varit hemma länge känns det stimulerande och kul att åka, efter några dagar är jag ju tillbaka igen. Då kan han fälla en tall på tomten eller äntligen komma igång med golvet i det gamla husets hall, ett prioriterat projekt som måste vara klart till vintern för att ge dräglig temperatur i det angränsande köket. Det är en tillvaro som passar Jon Fält. Jag lever ett bra liv. Det är dynamiskt. Jag växlar mellan spelningar och att vara med familjen och arbeta med olika projekt hemma, som att bygga, avverka träd på tomten eller brygga mitt eget öl i källaren. Vid 30 års ålder är trumslagaren Jon Fälts mål i livet att förena rollen som pappa med den som professionell musiker, ständigt på resande fot. Är man som jag hängiven denna konstart är det lätt att förlora sig i den. Då måste man vara medveten om risken att man lätt blir en enkelspårig kuf, en person som inte tycker någonting annat är viktigt. Men jag vill inte offra något av det jag älskar. Jag vill finnas till både för min familj och för min musik. Jag lever ett bra liv. Det är dynamiskt. Jag växlar mellan spelningar och att vara med familjen och arbeta med olika projekt hemma. NÄR JON FÄLT VAR LIKA GAMMAL som sin dotter Linnea spelade han på sin första egna trumma. Han fick den på sin 2-årsdag, en vit golvpuka av märket Levin, med en pukstock därtill. Presenten överlämnades av föräldrarna Annika, pianist, och Bertil Fält, saxofonist, båda musiklärare vid Sandvikens musikskola. De visste vad ett så litet barn kunde gilla. Lille Jon bankade på trummorna och fortsatte med det när han växte sig större även om han testade både piano, gitarr och trombon under tidiga år. En dag hittade Bertil Fält en annons i tidningen Arbetarbladet. Den gällde ett komplett trumset av märket Tama Swing Star som utbjöds till försäljning för ett överkomligt pris. Han bestämde sig för att köpa det trots att det var smutsigt och överspillt med läsk. Far och son skruvade isär och gjorde rent alla delar och plockade ihop det igen. Skinande rent såg nyförvärvet nytt ut och den nu 8-årige sonen var nöjd med sitt alldeles egna kompletta trumset som blev det självklara instrumentvalet när det var dags att börja musikskolan i tredje klass. FÖRUTSÄTTNINGARNA FÖR JON FÄLTS musikaliska framtid var de allra bästa. Musikbegåvad, förstås, född med öra för rytm och tonhöjd och med ett intresse för att lära sig, fick han dessutom en gedigen inskolning i musicerandet. Ett aktivt musikliv i hemstaden Sandviken och i regionen myllade för uppväxten av en ny generation jazzmusiker. En viktig händelse var att några pådrivande jazzpersonligheter, med trumpetaren Arne Eriksson i spetsen, hade grundat amatörstorbandet Sandviken Big Band 1968. Här var Bertil Fält högst aktiv som saxofonist, arrangör och även kapellmästare. Och för att sörja för återväxten i storbandets olika instrumentsektioner startade han, tillsammans med musiklärarkollegan och trumpetaren Åke Björänge, Sandviken Small Band 1976. I 1990 års upplaga av bandet hade 21 ungdomar i åldrarna 10 14 år anmält sig, bland andra Bertils och Åkes söner, Jon på trummor och Jon-Erik på trumpet. Den goda storbandskulturen i Sandviken påverkade 4
Jon Fält har en stark integritet i sitt spel och kompromissar inte. Det har han vunnit på. Här spelar han vid en konsert i Västerås i samband med utdelningen av 2009 års Alice Babs-stipendium. 5
JON FÄLT Tioårige Jon Fält demonstrerar sitt trumset för trumläraren Stefan Bergkvist på hembesök. Bild: Privat Sandviken Small Band, direkt hemkomna från Imatra Big Band Festival 1992, spelar på Skeppsholmsfestivalen. Vid trummorna: Jon Fält. Bild: Privat Jon Fält utvecklades till att bli en egensinnig trummis som spelar på sitt vis. Han går sin egen väg, precis som Alice Babs rekommenderade de unga musikerna i Sandviken Small Band. Bild: Privat Att bygga och snickra har varit ett stort intresse vid sidan av musiken. Här är Lego-fantasten Jon Fält i full fart med byggverksamhet på vardagsrumsgolvet i barndomshemmet. I dag har han snickeri som bisyssla i den musikfirma han driver tillsammans med folkmusikern Lisa Rydberg. Bild: Privat ungdomarna, säger Bertil Fält. De kunde gå och lyssna till Sandviken Big Band både på repetitioner och konserter. På så vis fick de sig till livs levande jazzmusik av hyfsat god kvalitet. Varje måndag var det övning i musikskolans stora repetitionssal på Persvägen och granne till huvudkontoret för Sandvik-koncernen, världsledande tillverkare av kvalitetsstål och som gett bruksorten Sandviken sin prägel. Vi grundade med mycket enkla arrangemang och bandet började svänga direkt från starten. Efterhand ökade de två orkesterledarna svårighetsgraden, de unga musikerna jobbade på och snart var succén ett faktum. Redan efter två års spel vann bandet första pris och tre solopriser på Imatra Big Band Festival i 6
För att sörja för jazzåterväxten i Sandviken startades en ny upplaga av Sandviken Small Band 1990. 21 ungdomar anmälde sig och tidningen Arbetarbladet skrev om händelsen. Sandviken Small Band kom, sågs, hördes och segrade på jazzfestivalen i finska Imatra 1992 efter bara två års spelande. Solistpriset gick till Jon Fält som då var 12 år. Ledare för bandet här är Bertil Fält, som delade den uppgiften med kollegan Åke Björänge. Bild: Privat Spelning i vardagsrummet hemma i Sandvikenvillan med den musikaliske superbegåvningen Mats Öberg, gudabenådad pianist som spelat både med Frank Zappa och Ale Möller Band. Klas Toresson på sax och Pär-Ola Landin på bas. Bild: Privat Pianisten Gösta Rundqvist, med sitt lekfulla men också eftertänksamma spel och som Jon Fält mötte som elev på jazzgymnasiet i Gävle, har betytt mycket för dennes musikaliska utveckling. Tillsammans åkte de på turné 1998. Spelning på Sandvikens Jazzklubb tillsammans med Klas Toresson, sax och Pär-Ola Landin, bas. Bild: Privat Finland. En annan minnesvärd händelse var de stående ovationer som Sandviken Small Band fick efter den traditionella trettondagsjazzen 1993 då de konserterade med trombonisten och pianisten Ulf Johansson Werre som solist. Jag fostrades musikaliskt i Sandviken Small Band, säger Jon Fält. Vi coachades av två musikpedagoger, varav den ene var min pappa. Men alla föräldrar engagerade sig i detta, ordnade turnéer och konserter, tryckte upp tröjor och program, skjutsade, uppmuntrade, tog hand om. EFTER FYRA ÅR IMPONERADE Sandviken Small Band stort vid ett framträdande på Bangen Jazzfestival. Jazzsångerskan Alice Babs Sjöblom, som var hedersgäst på festivalen 7
JON FÄLT Sandviken Small Band har just gjort succé på Jazzfestivalen Bangen i Sandviken. Alice Babs äntrar rörd scenen för att spontant i hand få tacka bandledaren Bertil Fält. Året var 1994. Bild: Privat Det kom ett brev från Alice Babs till Sandviken Small Band där hon önskade lycka till och kom med sina bästa råd som jazzartist: ta med er nyfikenheten, öppna nya portar, kasta er ut i improvisationen och ta hjärtat med er. Kasta er ut i improvisationen och fortsätt ta hjärtat med er. Våga vara ensamvargar tro på er själva! 1994, blev så tagen av att höra de unga musikerna att hon fick tårar i ögonen och spontant äntrade scenen för att uttrycka sin uppskattning. Upplevelsen fastnade i minnet hos sångerskan som i februari påföljande år skrev ett långt fint brev och tackade för cd:n Start it up! som bandet hade spelat in på hösten efter Bangen-succén och som hon fått sig tillsänt och nu lyssnat igenom. Jag känner mig som 15 år när jag hör er spela, skriver hon och råder i sitt brev de unga musikerna att fortsätta vara nyfikna i sitt framtida musikerliv och inte vara rädda att öppna nya portar. Kasta er ut i improvisationen och fortsätt ta hjärtat med er. Våga vara ensamvargar tro på er själva! var hennes avslutande uppmaning. Brevet kopierades så att alla unga musiker kunde läsa Efter sex år slutade Jon Fälts upplaga av Sandviken Small Band att spela, även om bandet lever vidare än idag med andra kommande jazzförmågor. Bandets avslutningskonsert var en full 2-setare med gästartister som trombonisten Ulf Johansson Werre, saxofonisten Jonas Knutsson och sångaren Claes Jansson. Klippet från Arbetarbladet i Gävle. 8
Jon Fält och Alice Babs vinkar glatt in i Bertil Fälts kamera efter utdelningen av Alice Babs eget stipendium. 50 000 kronor var prissumman. Bild: Bertil Fält Jon Fält, Bobo Stenson och Anders Jormin efter xxxxx. Bild: Bertil Fält och som den klenod det var arkiverades det också omsorgsfullt i bandets notarkiv för eftervärlden att läsa. Improvisationen och att gå egna vägar blev en påtaglig hjärtefråga för trumslagare Jon Fält och som han 13 år senare skulle få Alice Babs egna prestigefyllda jazzstipendium för. Han är en lekfull musikant som använder rytmen likt en språngbräda för gränssprängande improvisationer, skrev prisjuryn i sin motivering. Och själv kommenterade Jon Fält när han intervjuades i radio: Improvisation... jag gillar ju att leka. Jag tycker det är samma sak, nästan. Man hittar på, ser vad man kan göra. Undrar alltid hur saker fungerar... som en fräsch krydda ibland, komma in och röra om. FÖR MAMMAN ANNIKA FÄLT kom inte sonens framgångar som en överraskning. Redan som liten såg vi att Jon hade något speciellt när han satte sig vid sitt instrument. Det är svårt att förklara, men han hade ett uttryck i sitt spel, en stark integritet. Det syntes tydligt att han visste vad han ville. När han blev äldre blev detta än mer påtagligt. Jon kompromissar Pojken Kasper gör en bejublad insats i knäet på Adam Forkelid under Lekverks konsert på Köpenhamns jazzfestival 2009. Bild: Stephan Forkelid 9
JON FÄLT inte. Han är mån om det han vill göra. Det har han vunnit på och jag är inte förvånad över hans framsteg. Han har ett sätt att vara, och det är att leka sig fram, vare sig det gäller att spela trummor eller sätta sig vid pianot och ta ut melodier eller sätta sig in i konsten att brygga öl. Lekfullheten försöker han behålla, han vill inte bli för seriös, helt enkelt. Samtidigt kan han gå in för det han gör på ett intensivt sätt. KONSERTEN MED LEKVERK I BERGEN i maj 2009 imponerar på recensenten John Kelman på allaboutjazz.com, webbsidan som bevakar jazzhändelser världen över. Han anser gruppens föreställning som en av festivalens höjdpunkter och gillar blandningen av humoristiska inslag och en enastående musikalitet: Även om en del lustiga infall sköt över målet går det inte att bortse från faktum att gruppen kommunicerade på en djup nivå, så djup att den kunde stanna på en femöring och fara iväg i oväntade, spontana utflykter i en knäpp dialog och instrumentell stollighet där Fält styrde infallen. Spelningen i Bergen blev speciell. Det var en märklig konsert där vi mest pratade, säger Putte Frick-Meijer Johander, basist och Lekverks talesperson. Vi kunde spela i ett tema och sedan plötsligt sluta och börja snacka. Jag tror att det var en provocerande konsert för publiken. Det spontana styr när Jon Fält och hans medmusiker i Lekverk är i farten. Här går det att förena nytta med nöje, eller kanske snarare, nöje med nöje. Jag spelar helt enkelt på disken samtidigt som jag diskar! NÅGRA VECKOR SENARE VISAR TRION sin skicklighet och absoluta kontroll över spelet när den på Köpenhamns jazzfestival ur publiken får besök på scenen av en tvåårig pojke mitt under konserten. Barnet styr bestämt sina steg mot pianisten Adam Forkelid. Denne lyfter upp honom i knäet och genast börjar han delta genom att envetet spela ett fiss. Pianisten anpassar sitt spel till Kaspers på klaviaturens vänstra och högra sidor och Jon Fält och Putte Frick-Meijer Johander följer på sina instrument. När den unge musikanten väljer att slå an andra tangenter hänger trion med. Detta kombinerade lek- och improvisationsnummer pågår i fyra minuter och när Kasper är klar lyfter Adam Forkelid upp honom mot publiken så han får ta emot applåderna. Publiken är förtjust, förstås, över att ha bevittnat en enastående händelse som på ett påtagligt sätt visat hur jazzmusik kan te sig när den inte har några begränsningar alls. Lekfullt och nyfiket, fångat i flykten. Det är nyfikenheten som driver Jon Fält när han spelar in Lekverks andra cd efter debuten 2008 med 21st Century Jump, utgiven på Parallell. INSPELNINGEN ALTERNERAR mellan vardagsrummen hemma hos musikerna, allt för att underlätta för avspänt skapande. Den här gången är trion i Adam Forkelids tvårumslägenhet med litet kök vid Hornstull i Stockholm. En madrass har pallats upp mot lägenhetsdörren för att skärma av störande ljud från trapphallen. Diskhon i köket är full av frukostdisk och trumslagaren ställer sig för att diska upp när han slås av en snilleblixt: Här går det att förena nytta med nöje, eller kanske snarare, nöje med nöje. Jag spelar helt enkelt på disken samtidigt som jag diskar! Mikrofoner riggas upp och inspelning förbereds. Där står durkslaget i rostfritt stål, två sprutflaskor i plast fyllda med vatten, ett tomt filmjölkspaket, koppar, fat, tall- 10
För en trummis av Jon Fälts kaliber är allt möjligt. Nu är allt riggat för låten Disko. Grytlocket, det rostfria durkslaget, det tomma filmjölkspaketet, används som slagverk. 11
JON FÄLT Inspelningen alternerar mellan vardagsrummen hemma hos Lekverksmusikerna, allt för att underlätta för avspänt skapande. Här är instrumenten upp- 12
Inte bara den trasiga cymbalen utan även högen med spritpennor går att slå takten på. Lek och allvar i en skön mix. Nu är Jon Fält redo för Disko. riggade i Adam Forkelids lägenhet. Vi tänkte skicka låten till en sångerska som får komplettera med sång och text. 13
JON FÄLT rikar, bestick, en kastrull, ett diskställ och en diskborste. I ljudet som Jon Fält får i hörlurarna när han börjar diska är en pianoslinga, ett baskomp och ett beat som han redan spelat in genom att slå med trumstock mot ryggen på Adam Forkelids danska soffa av konstläder, en trasig cymbal, en mellanstor förvaringslåda av papp med lock och en hög med spritpennor. JON FÄLT BÖRJAR DISKA. Ömsom låter det som ett i alla hem förekommande köksljud, ömsom som ett helt batteri av rytminstrument, en trumstock som vibrerar mot ett trumskinn, eller en visp mot en cymbal. Med högra handen slår Jon Fält mellan köksskåpet av spånplatta och kylskåpet av plåt samtidigt som han med vänsterhanden sprutar en rytm med vattensprutan mot filmjölkspaketet. Avslutande slinga i låten, som har arbetsnamnet Disko, blir med diskborsten mot bänken. Jon Fält slår av genom att släppa ut vattnet med ett slurp. En genomlyssning ger trumkompet i diskhon godkänt, det behöver korrigeras här och där men är i stort sett ok. Vi tänkte skicka låten till en sångerska som får komplettera med sång och text, säger Jon Fält. Kanske platsar den på Lekverks nästa album som planeras till februari 2010. JON FÄLTS VÄG TILL FRAMGÅNG är att vara öppen för andra sätt att traktera sitt instrument än de gängse. Men jag kan spela så här också, säger han och demonstrerar med visparna på papplådan. På tisdag, på tisdag, på tisdag låter det, som han slog igång en dansant bebop-låt i 1950-talstappning. Jag gillar att spela gammaljazz, det är jättekul! Men jag lever nu och vill tolka in nytt i det gamla för att ge musiken liv, lyckas göra något som sticker ut. Ibland kan jag tycka att det bland Sveriges jazzklubbar borde finnas en större nyfikenhet på annat än den traditionella jazzen, som får avgjort störst utrymme när klubbarna sätter sina konsertprogram. Nej, Jon Fält går helst sin egen väg och är beredd att ta Jag ville hitta mitt eget sätt att spela men motarbetades, tyckte jag. Skolor har faktiskt en tendens ibland att likrikta musiker! den kritik han eventuellt får för det. På Kungliga musikhögskolan i Stockholm, där han hamnade efter att ha gått igenom jazzgymnasiet och jazzlinjen på Skurups folkhögskola, klagade lärarna på hans teknik. Jag ville hitta mitt eget sätt att spela men motarbetades, tyckte jag. Skolor har faktiskt en tendens ibland att likrikta musiker! För min del har jag mest lyssnat på pianister och saxofonister och varit mer intresserad av melodi. Jag tänker melodi i stället för rytm när jag spelar. Vad har trumman för klang? Passar den in? ATT ÖVA PÅ SITT INSTRUMENT är något som Jon Fält inte ägnat sig åt i någon större utsträckning. Han blir stel i kroppen av det. En sådan övning kan dröja kvar i musklerna länge och vara hindrande vid nästa konsert. Övning får jag när jag spelar musik med andra och på konserter. Lusten måste styra! Den är förutsättningen för att jag överhuvudtaget ska ägna mig åt musik. Även om mitt spel samtidigt är på liv och död vill jag ha kul, jag vill njuta! Det är det viktigaste. Tekniskt löser det sig och det är visionen om hur det ska låta som styr när Jon Fält spelar. I ett band har en trummis mycket makt. Trumslagaren besitter den traditionella rollen att hålla takten. Ofta väntar alla på att trummisen ska sätta igång fyrverkeriet. Men jag tycker det är ett ansvar som alla kan dela. Då uppstår ett kollektivt sväng. 14
En unik samling musiker. Tre Alice-Babs-stipendiater spelar med Nils Landgren. På trummor Jon Fält, stipendiat 2007, på sopransax Jonas Kullhammar, stipendiat 2008, och på altsax Klas Lindquist, stipendiat 2006. Bild Roger Lundberg 15
JON FÄLT Återförening med GUBB, Gävleborgs Ungdoms Big Band, vid en konsert i Svabensverk i sydvästra Hälsingland 2007. Gubb Dream Team: Från vänster: Fredrik Mellqvist, piano, Peter Christian Persson, trombon, Sebastian Ågren, percussion, Peter Fredriksson, trombon, Staffan Backman, bassax, Petter Findin, altsax, Bertil Fält, kapellmästare, Isabell Kopriwa, trumpet, Jon Fält, trummor, Pär-Ola Landin, bas, Staffan Findin, trombon, Nils Janson, trumpet, Anders Wimark, trumpet, Anders Ellman, trumpet, Johan Jutterström, tenorsax, Främre raden: Erik Eriksson, trombon, Klas Toresson-tenorsax, Patrik Engelbert, altsax, Björn Samuelsson, trombon, Patric Skogh, trumpet. Bild: Privat Han var rätt flummig. Han snackade och spelade, ingen lärartyp, precis. Jag märkte att han var en sådan person som bara gör. Gus Dahlberg är en trumslagare som Jon Fält lyssnat mycket på under sin uppväxt. I dag är denne trummis-veteran djupt imponerad av sin yngre kollega: Han har fått en gedigen jazzuppväxt, är oerhört kunnig, har känsla för improvisation, är lyhörd och har en briljant teknik. Här ses de två i Svabensverk, där de båda spelade i olika band. Bild: Privat 16
Det var den inställningen som tilltalade pianisten Bobo Stenson. Han gästade Skurups folkhögskola för att hålla en workshop och hörde den unge Fält spela första gången. Han var rätt flummig, minns Jon Fält. Han snackade och spelade, ingen lärartyp, precis. Jag märkte att han var en sådan person som bara gör. Han kommenterade mitt spel på cymbalen, tyckte det var roligt. SENARE MÖTTES DERAS VÄGAR på Kungliga musikhögskolan där Jon Fält och kurskamraten och saxofonisten Klas Toresson, också en musiker som fostrats in i jazzens värld via Sandviken Small Band, tog lektioner för den framgångsrike pianisten. Första gången vi fick kontakt musikaliskt var 2002 när jazzklubben Fasching åter öppnades efter en konkurs och några månaders tystnad. Jag var där med ett annat band och Bobo Stenson kom fram till mig och undrade om jag ville spela med honom i en femtaktslåt. Det var en lite udda taktart för mig men det gick jättebra, det blev världens drag och det var kul som fan! Jon Fält visade sig vara en trumslagare i Bobo Stensons smak. En äldre och en yngre generations jazzmusiker som gått sina egna vägar fann en gemensam musikalisk nämnare. I Bobo Stenson Trio får Jon Fält utlopp för både nyfikenhet och lekfullhet där alla musikanter ger och tar på lika villkor. Jag vill upptäcka nytt och gillar musiker som vågar öppna för infall och ta plats i den skapande processen, kommenterar Bobo Stenson sitt samarbete med Jon Fält. På det sättet är vi lika, basisten Anders Jormin, Jon Fält och jag. Jon Fält gick fortfarande sin utbildning när karriären rullade igång med samma kraft som ett jetplan rivstartar inför lyftet från marken. Det sa bara pang! Lite skrämmande var det att ta steget ut i ingenting, ut ur skolan utan att ta examen, men det har alltid ordnat sig och jag tyckte mest det var världens höjdare att få slå på trummor och väldigt inspirerande och smickrande att folk ville spela med just mig! JON FÄLT ARBETADE bland annat med saxofonisten Fredrik Ljungkvist i hans band Yun Kan och med saxofonisten och kompositören Nils Bergs band The Stoner. Han spelade även med sångerskan Lina Nyberg Pling och med saxofonisterna Jonas Kullhammar och Alberto Pinton. Det gick i ett rasande tempo och jag hade kravet på mig själv att ständigt förnya mig. Jag trodde det var möjligt att endast ägna mig åt att spela och leva i musiken. Det var en extrem livsstil. Jag var ju ung, jag trodde att jag orkade allt, levde hårt, sov inte, festade. Jag försörjde mig på min musik men tappade lusten och märkte att det gick att Bertil Fält sparade biljettremsan från en av sonens första konserter med Bobo Stenson Trio under Stockholm Jazz Festival 2004. Med i salongen var också mamma Annika och Jons morföräldrar Paul och Gertrud Lundqvist. Bertil Fält minns: Det var ett fenomenalt spel. Lekfullt och uttrycksfullt. De visade en fantastisk lyhördhet för varandras idéer. Det här var något helt nytt för mig. Mitt i en låt släppte plötsligt hela trion all puls och började var och en att dra i musiken åt sitt håll. Och så utan en blick eller någon annan signal så small det bara till och så var de tillsammans igen. Det var en fantastisk kommunikation och mina tårar började rinna. Varje gång jag lyssnar på trion blir jag lika förbluffad över den musikaliska kommunikationen. 17
JON FÄLT Jon Fälts liv tog en ny riktning sedan ett intensivt turnerande och hårt leverne därtill tvingat honom till vila från sitt spel i flera månader. Lusten försvann och han letade strategier för att orka fortsätta som musiker. Medmusikanten i Lekverk, Adam Forkelid, fångade Jon Fält vid havsbandet utanför Bergen i Norge. 18
JON FÄLT Tillsammans med Lisa Rydberg flyttade Jon Fält till norduppländska landsbygden efter att ha hittat önskehuset på annons. De föll pladask för det 300 kvadratmeter stora timmerhuset med perfekt akustik. Där planeras nu konserter och musikinspelningar. spela ändå. Då hade jag kört över mig själv. Jag gick helt enkelt in i väggen! Jag lade ner och spelade ingenting på tre månader. Jag kunde inte ens ta i en trumpinnne. JON FÄLTS LIV TVINGADES IN i en ny riktning. Han måste helt enkelt hitta strategier om han skulle orka fortsätta som musiker. Tillsammans med Lisa Rydberg flyttade han till norduppländska landsbygden efter att ha hittat sitt önskehus på annons. Vi föll pladask för ett 300 kvadratmeter stort ett timmerhus från 1700-talet, återuppfört 1926 som församlingshem, där allt fanns kvar i originalskick i den stora salen, till och med åhörarbänkarna. Akustiken var perfekt. Drömmen tog form, om det perfekta stället att repetera på, om konsertlokalen att bjuda in andra musiker till för att spela och spela in ny musik, om konserter för allmänheten. Det är möjligheternas hus! Två oinredda vindar väntar! Men som tur är, är jag ganska bra på att skita i projekt. Det är lätt att renovera bort livet, även om jag skarpt 20
Jon Fält vill arbeta med kroppen och hugga i. Det händer numera att han tackar nej till spelningar för att hinna med att fälla några träd på tomten eller snickra på huset. Endast det bästa är gott nog för Linnea. Att ta sig tid för en lekstund i sandlådan är lika viktigt som en konsert med Bobo Stenson Trio. Mer om Jon Fält: Trumslagare Fält har hittat en bra mix i sitt liv. Turnéer och perioder hemma avlöser varandra. Född: 1979. Studier vid: Jazzgymnasiet i Gävle, Skurups folkhögskola, Musikhögskolan i Stockholm. Spelar med: Bobo Stenson Trio, Lekverk, Yunkan 5 & 10, Lina Nyberg Pling, The Stoner. Skivor där Jon Fält medverkar: Hat Music, The Stoner, Hoob 2009, Cantando, Bobo Stenson Trio, ECM 2008, 21st Century Jump, Lekverk, Parallell 2008, Badaling, Yun Kan 5, Moserobie 2007, Tellus, Lina Nyberg, Moserobie, 2006. gillar att snickra. Vi får ta ett steg i taget, hallen känns viktigast. OCH SKULLE HAN ÅTER HAMNA i det läget att hans musicerande inte kommer ur lek och gör livet njutbart har han alternativen inskrivna i sitt och Lisa Rydbergs gemensamma aktiebolag, Fozz Musik AB, vid sidan av musikverksamheten: Bolaget ska även bedriva design och produktion inom sömnad samt bygg- och snickeriverksamhet och därmed förenlig verksamhet. Trumstockarna redo för turné. 21