Meetings International - Your First Meetings Management Magazine adriftmats Lindgren, civilingenjör, ekonomie doktor, vd och grundare av det internationella analys- och konsultföretaget Kairos Future, har identifierat flera organisatoriska framgångsfaktorer i tankesamhället. I industrisamhället var det på produktionseffektivitet som framgång byggdes. Idag och än mer imorgon byggs framgång snarare på förmågan att effektivisera tankeprocesser. I tankeekonomin är idéer de nya råvarorna, koncept de nya produkterna och tänkande den nya produktionen. Det här skiftet utmanar alla våra tidigare föreställningar om ett framgångsrikt ledarskap. I boken beskriver Mats Lindgren nya angreppssätt till lyckat ledarskap och presenterar en modell för hur man rent konkret kan omvandla sin verksamhet till en tankefabrik och ett tankenät som utmärker sig för att producera aha -upplevelser. Idag är vi på väg in i det tankesamhälle som Mats Lindgren började prata om redan på 1990-talet. När insåg han att kunskap är en råvara? Det var i en diskussion med en kund, när jag gick fram till tavlan och ritade en bild med tre värdekedjor ovanpå varandra. I det ögonblicket blev det klart för mig att idéer och kunskap är de nya råvarorna, tänkandet den nya produktionen och att de nya produkterna är koncept. Det funkade på den första personen jag testade det på och de kommande tio sa samma sak: Aha, så här är det förstås.
För över 30 år sedan började Mats Lindgren fundera på hur vi tänker och hur svårt vi har för det. Då försökte han få människor att tänka systematiskt kring framtiden och insåg hur komplicerat det var, hur viktigt det var att ha processer och verktyg för att få det att hända. Några år senare var han även projektledare för ett delprojekt inom Institutet för Framtidsstudiers Framtida folkrörelser. Medverkade gjorde bland andra SKTF, Missionsförbundet och Riksidrottsförbundet. De skulle driva egna framtidsstudier och institutet skulle hjälpa dem att utveckla det arbetet. Därför skulle man samla en massa människor i möten. Men de möten och workshops som skapades blev ofta till kaos eftersom deltagarna inte hade tankeverktyg. Ingen hade lärt dem hur det skulle gå till. När de skulle formulera tankar om framtiden kunde de inte skilja på drömmar och hotbilder. Ur det kaoset fick jag uppdraget att skriva en bok om hur man kan jobba med framtidstänkande i grupper, den hette Öppningar mot framtiden. Redan som liten var Mats Lindgren nyfiken på det mesta och hade lätt för sådant som var konceptuellt inriktat. När han inte kunde bestämma sig för vad han skulle göra efter gymnasiet dök det upp en tanke som han fångade: Jag söker till något där jag inte behöver bestämma vilket yrke jag ska ha sen. Att bli läkare var inte aktuellt, det var för mycket blod för hans smak. Handelshögskolan i Stockholm gick bort med orden det var för smalt för mitt sätt att tänka. Tekniska Högskolan? Där började jag med att sortera bort alla yrkesutbildningar.
Kvar blev teknisk fysik. Där fick man ägna sig åt att tänka och bara tänka, ingenting pekade direkt på ett konkret yrke. På frågan hur tänkandet ska bli motorn i ekonomin beskriver Mats Lindgren ett för honom aktuellt exempel. Uppdraget är att göra om medarbetarundersökningen för ett stort, internationellt tekniktungt företag. Syftet är att identifiera Vad är framgångsrika beteenden i den här organisationen? När vi började analysera vad som hade starkast samband med olika typer av framgångsmått visade det sig att det mesta handlade om tänkande i olika former. Framgångsrika företag och enheter har en miljö som uppmuntrar konceptuellt tänkande, men de har också processer för att ta idéer till handling, och inte minst en ambition att vara först och vara på. Frågor vi ställde oss var: Kan vi förbättra det här arbetet? Kan vi skapa systematiska arbetssätt? Övergången till en tankeekonomi innebär dock inte att vi inte längre behöver skaffa oss kunskap. I själva verket behöver vi mer kunskap, större bredd och bättre förmåga till sammanhang än någonsin eftersom kunskapen är själva råvaran för tänkandet. Men det räcker inte. Vi behöver också som enskilda personer och som organisationer behärska tänkandets hantverk, och ska skolan och högskolan vara relevant för individer och arbetsliv krävs det att den utvecklar och lär ut det här hantverket i den tappning som arbetslivet kräver. Mats Lindgren konstaterar vidare att många företag, alla företag i teorin, har en innovationstratt där tankarna kommer
in. Sedan hamnar man vid beslutspunkter om ett projekt ska tas vidare eller inte. Vid varje sådant beslut lägger företaget in mer och mer investeringar. I början kostar det inte så mycket, men i slutet kostar det hur mycket som helst. Men ingen, nästan ingen i varje fall, har en tratt för att få in riktigt bra idéer i beslutssystemet. Man tror att idéerna kommer flygande som fjärilar genom luften och plötsligt landar inne i företaget. Men det gör de inte. Ska man bli framgångsrik som organisation måste man också ha en process för att ta fram nya idéer och kvalitetssäkra dem eller åtminstone ett system för att fånga in de idéer som kommer flygande. Det jobbar vi en hel del med åt olika företag. Mats Lindgren förklarar med ett exempel. För ungefär tio år sedan arbetade de med Kraft Foods som bland annat har kaffe, choklad och färskost i sitt sortiment. Kunden ville ha hjälp med att bygga upp en enhet och ett arbetssätt för att utveckla och dra nytta av konsumentinsikt. Kairos Future designade en process där kunden kontinuerligt kunde arbeta med omvärldsdrivet innovationsarbete, och hjälpte dem att ta fram en grundkarta över de tio viktigaste trenderna bland konsumenter och i branschen. Men det räckte inte. För att gå från insikt till handling krävs att man borrar i konsekvenserna. Så det gjorde vi. Vi frågade vilka är konsekvenserna av den här trenden för exempelvis kaffemarknaden. Och vad blir konsekvensen av konsekvensen?
Plötsligt blir saker uppenbara och vägval självklara. Idéer man inte tidigare tänkt på framstår som möjliga att genomföra, rent av nödvändiga. När Kraft Foods började processen var mörk choklad i Sverige lika med Valhrona. Mats Lindgren berättar att de diskuterade en trend inom Kraft som hette Everything goes premium och att frågan de ställde sig var Växer premiumsegmentet i alla branscher? Svaret blev: Jo, det växer nog överallt. Men om det är så, vad innebär det då för chokladmarknaden? Det var frågan de fördjupade sig i och insikten som skapades manifesterades i Marabou Premium som snabbt blev en av marknadens bäst säljande choklad. Vi frågade om kunden inte kunde ha kommit på det här själv. De svarade att de aldrig hade kommit på idén om de inte tvingats sitta ner och verkligen borrat systematiskt i frågan. De sa att utan det här sättet att arbeta hade fjärilen helt enkelt flugit förbi, de hade aldrig fångat in den och börjat vända och vrida på den. Vi måste bygga systematiska processer. Det visar dig väldigt mycket när man tittar på individnivå att det är det här vi måste göra. Mats Lindgren pekar på Nicholas Carrs bok The Shallows What Internet Is Doing to Our Brains och förklarar att Carr menar att internet förytligar vår hjärna därför att vi inte längre tränar på att tänka efter utan reagerar på stimuli och tänker i 140 tecken. Vi tränar reptilhjärnan. Carr är förtjust över den nya teknologins förmåga att
tillhandahålla enorma kunskapsmängder på mycket kort tid. Vad som bekymrar honom är sökmotorernas utformning. Makten över kunskapssökandet ligger inte hos användaren utan hos konstruktören av allt mer sofistikerade algoritmer, vilkas primära syfte inte är kunskapsförmedling utan annonsförmedling, skriver Peter Landelius i en utmärkt liten essä om boken på dixikon.se. Mats Lindgren tycker att tweets och sms är helt okej, men man behöver fördjupa sig och borra i saker för att kunna formulera tänkandets fortsättning. Vi måste lära ut tänkandets hantverk och redskap igen. Hur man tänker individuellt och i grupp, för i grupp måste man även hålla isär kreativa processer. Allt går i två- eller tretakt. Vi behöver slänga upp alla idéer på bordet. Brainstorming, ingen får ifrågasätta, men sedan måste vi gå igenom en selekteringsfas där du ska tillämpa analytiskt tänkande, eller konceptuellt tänkande, och försöka se hur mönstret ser ut. Lägg ihop och extrahera till nästa nivå utan att tappa detaljrikedomen. Sedan får du en ny fas där du ska titta på konsekvenserna av det ni har tänkt. Inte ens det har vi tillägnat oss i våra organisationer. Vi kör kurser där vi tränar deltagarna i att tänka systematiskt från omvärld och resurser till idéer, strategier och handlingsvägar. Vilka händelser i omvärlden påverkar oss? Vi borrar i dem. Vad får det för konsekvenser? Det är ju bara ett enkelt verktyg. Många kan inte skilja en önskvärd framtid från en möjlig framtid.
Mats Lindgren tar universitetsvärlden som ett exempel. Alla universitet i hela världen säger att de ska lära ut kritiskt tänkande. Men det är ju bara ett slags tänkande, och inte ens det lyckas universiteten med att lära ut. Den amerikanska studien Academically adrift visar på en starkt nedåtgående trend inom landets universitetsväsende vad gäller såväl utbildningsresultat som arbetsinsatser från studenternas sida. Det är ännu ett bevis på att vi måste förändra vårt sätt att arbeta därför att vi står inför ett paradigmskifte. Samma sak gäller förmodligen också i Sverige. Svaret på frågan hur man skapar nya tankar och ser nya mönster förklarar Mats Lindgren med resonemanget att om man gör det lite enkelt för sig kan man säga att hjärnan är vårt största problem. Hjärnan är byggd för att filtrera bort allt den inte förväntar sig att se och fyller i allt den vet borde vara där. Den största utmaningen är att vi omedvetet söker bekräftelse på det vi inte vet. Han menar att vi måste lära oss att tvinga oss till att tänka, att tvinga hjärnan i en ny riktning. Ett av många tänkbara verktyg för det är att para ihop två fenomen som normalt inte hänger ihop med varandra. Om de möts vad händer då? Genom sådana enkla knep kan vi tvinga fram nya idéer och få helt nya associationer. Det finns saker som vi helt har glömt bort i västvärlden. Som att kroppen och tanken hänger ihop. Gå ut och gå så får du nya idéer. Stoppa händerna i diskbaljan, plocka med blommorna i
din trädgård. Läs böcker. Ta långa promenader längs havet. Allting hänger ihop. Hur skapar man nya tankar? Den frågan måste vi fördjupa vår dialog i. När Mats Lindgren ska sammanfatta vad tankeproduktivitet är blir det med fyra ord: Antalet aha per tidsenhet. Det är ett bra mått. Om människor anser att det företag eller den grupp de arbetar i är bra på att få konstruktiv output ur workshops och möten, då uppfattar man sig också som mer konkurrenskraftig än andra enheter gör. Och medarbetarna trivs också bättre på sådana arbetsplatser. Men inte nog med det. Det visar sig också att kunderna uppfattar att företaget är mer innovativt och bättre på att lösa kundproblem. Så tankeproduktivitet lönar sig på många sätt. Verktyg och metoder är bara redskap för att sätta igång processen, konstaterar han. När du tänker nya tankar blir du väldigt trött. Efter de tvådagarskurser Kairos Future genomför är deltagarna ofta oerhört trötta, de har prövat hjärnvindlingar de aldrig tidigare använt. Att fokusera på tänkande är ansträngande. När det gäller analytiskt och konceptuellt tänkande krävs att du håller många olika saker samtidigt i huvudet under en lång tid, och det är i regel ansträngande och mycket krävande. Man försöker bygga upp någonting i huvudet och det är en ganska arbetsam process. Då förstår man varför folk inte anstränger sig att tänka längre
stunder, de vill helt enkelt inte springa mentala maratonlopp. Men man blir om man tränar sitt tänkande en mycket bättre tänkare samtidigt som tänkandet i sig blir mindre arbetsamt. Hjärnan är en muskel och extremt plastisk. Den blir vad man tränar den till att bli. Från början blir man snabbt bättre på att tänka, men fortsätter man tänka blir man hela tiden ännu bättre. Enligt Mats Lindgren är det fortfarande oerhört få människor som pratar om tänkandets utveckling. Positivt från exempelvis skolvärlden är vad som har hänt de senaste decennierna. Det är mer fokus på kreativitet och skapande än förr, men det är lätt att man hamnar i det andra diket, det vill säga att man nu bara ska vara kreativ, visionär och skapande och att det löser alla problem. Dikotomi innebär en uppdelning av en helhet i två icke överlappade delar. Delarna är gemensamt uttömmande. Allt måste höra till ena delen eller den andra, och ömsesidigt uteslutande: ingenting kan samtidigt tillhöra båda delarna. När mina barn gick i skolan var det viktigt att man hade fantasi när man skrev och det var inte så noga om det till exempel var rättstavat, vilket var bra. Men för att vara verkligt kreativ behövs kunskap, och för att lyfta kreativiteten till högre höjder krävs ett stort mått av analytiskt tänkande. Poängen är att det är i mötet mellan det kreativa och det analytiska tänkandet som verklig utveckling sker. Inte heller händer det så mycket inom det politiska området när det gäller tänkandets perspektiv. Mats Lindgren konstaterar att
politiken blivit en kvartalsekonomi. Politiken leder inte längre utan följer opinioner. Men de stora utmaningarna går inte att lösa genom att följa opinionen, utan kräver strategiska och ofta obekväma beslut. Det kan man erkänna bakom stängda dörrar, men inte föra fram i allmänhetens ljus. Det är ett av de stora problemen. Vilka politiska beslut behövs för att göra Sverige till en tankeekonomi? Vad vill vi ha ut av ungdomsskolan? Hur designar vi vårt universitetssystem? Vad gör vi med vårt FoUsystem? Hur skapar vi incitamentsystem? Det finns massor av saker som borde förändras. Ta forskningen som ett exempel, där flyttar nu fokus mot excellens och nobelpristagarproduktion. Men inte ens vår senaste nobelpristagare i fysik, Hannes Alfvén, tycker att det kan vara målet med forskningen. Istället borde kanske fokus ligga på att nyttiggöra grundforskning i samverkan med näringslivet. Mats Lindgren nämner Apple som exempel och konstaterar att de i snäv mening inte har uppfunnit någonting alls. De har plockat ihop det som andra hittat på, förbättrat och satt samman det i nya kombinationer. Det är dags att lyfta svensk innovationskraft. Visst ska vi fortsätta satsa på grundforskning vid våra universitet och högskolor. Men vi ska också satsa på annan forskning, tillämpad forskning i samarbete med näringslivet. Då kommer massor att hända.