Sjuksköterskors upplevelser av att vårda patienter i livets slutskede på vårdavdelningar - en litteraturstudie

Fakulteten för samhälls- och livsvetenskaper (Omvårdnad/Avdelningen för omvårdnad) Linnéa Pettersson Amanda Öberg Sjuksköterskors upplevelser av att vårda patienter i livets slutskede på vårdavdelningar - en litteraturstudie Registered nurses perceptions of caring for patients in palliative care in hospital-wards - a literature study Examensarbete 15 högskolepoäng Sjuksköterskeprogrammet Datum: 2012-01-18 Examinerande lärare: Maria Larsson Karlstads universitet 651 88 Karlstad Tfn 054-700 10 00 Fax 054-700 14 60 Information@kau.se www.kau.se

Sammanfattning Titel: Sjuksköterskors upplevelser av att vårda patienter i livets slutskede på vårdavdelningar. Registered nurses perceptions of caring for patients in palliative care in hospital-wards. Avdelning: Avdelningen för omvårdnad, Karlstads universitet Kurs: Omvårdnadsforskningens teori och metod III examensarbete, 15hp, C- nivå Författare: Linnéa Pettersson och Amanda Öberg Handledare: Anna Josse Eklund och Anna Willman Sidor: 22 Nyckelord: sjuksköterskor, upplevelser, vårdavdelning, vård i livets slutskede Introduktion: Vård i livets slutskede utgör den del av palliativ vård då döden förväntas inträda inom en snar framtid. Att vårda döende patienter kan sjuksköterskor komma att konfronteras med i sin yrkesroll oavsett vilken vårdavdelning de arbetar på. De specialistkunskaper som krävs för att ge god vård i livets slutskede är dock inte alltid självklara för sjuksköterskor på vårdavdelningar utanför palliativa enheter. Syfte: Syftet med studien var att beskriva sjuksköterskors upplevelser av att vårda patienter i livets slutskede på vårdavdelningar utanför palliativa enheter. Metod: Studien genomfördes i enlighet med Polit och Becks (2008) nio-stegsmodell som beskriver metoden vid en litteraturstudie. Databaserna CINAHL och PubMed användes för att söka artiklar till resultatet, vilket slutligen resulterade i elva vetenskapliga artiklar som litteraturstudien grundas på. Resultat: Följande kategorier bildades: Känsla av otillräcklighet, En krävande roll, Drivkraft att vårda. Resultatet visade att sjuksköterskorna ofta kände sig otillräckliga då tid och resurser inte fanns att tillgå i tillräcklig omfattning. Att vårda i livets slutskede upplevdes krävande eftersom många sjuksköterskor upplevde emotionell påfrestning och ett betungande ansvar. Trots de negativa aspekterna upplevde sjuksköterskorna ändock att de drevs av en vilja att ge en god vård och arbetet upplevdes värdefullt när sjuksköterskorna ansåg att vården höll god kvalitet. Godkänd Datum Examinerande lärare

Innehållsförteckning Introduktion... 4 Palliativ vård... 4 Sjuksköterskans funktion vid vård i livets slutskede... 4 Definition av vårdavdelning... 5 Syfte... 5 Metod... 6 Litteratursökning... 6 Urval... 7 Databearbetning... 8 Etiska överväganden... 8 Resultat... 9 Känsla av otillräcklighet... 9 Tidsbrist och hög arbetsbelastning... 9 Bristande erfarenhet och kompetens... 10 Brister i vårdmiljön... 10 En krävande roll... 10 Emotionellt och fysiskt påfrestande... 10 Ansvarsfullt och ensamt... 12 Drivkraft att vårda... 13 Vilja att ge en god vård... 13 Ett värdefullt arbete... 13 Diskussion... 15 Resultatdiskussion... 15 Metoddiskussion... 17 Klinisk tillämpbarhet... 19 Framtida forskning... 19 Slutsats... 19 Referenser... 20 Bilaga 1 Matris

Introduktion Vård i livets slutskede går att finna inom de flesta vårdformer. Vårdavdelningar som inte är specifikt avsedda för patienter i ett palliativt skede skiljer sig dock i vissa avseenden när det gäller grundläggande vårdfilosofi. Dessa skillnader syns tydligt då exempelvis en akutvårdsavdelning jämförs med en palliativ enhet. Ett högt tempo där det primära syftet är att bota står således som motsats till det lugn som prioriteras på enheter där ett palliativt förhållningssätt är en central del av vården (Andershed & Ternestedt 1997). Palliativ vård En aktiv helhetsvård av människan samt dennes närstående under tiden fram till döden är den palliativa vårdens syfte. Palliativ vård betraktas som en vårdfilosofi där vårdens innehåll ständigt bör utgå från samma grund oberoende av platsen den sedan utförs på. Den palliativa vården är således inte knuten till exempelvis särskilda byggnader eller enheter (SOU 2001:6; World Health Organisation [WHO] 2002). Brytpunkten mellan kurativ- och palliativ vård inträder då en sjukdom inte längre går att behandla med syftet att bota. Detta innebär att fokus istället läggs på lindrande av symtom så som smärta, ångest och illamående (WHO 2002). Vård i livets slutskede utgör en del av palliativ vård och beskriver hur patienter bör tas om hand under den tid då döden förväntas inträda inom endast någon månad, veckor eller dagar (Europarådet 2003; SOU 2001:6). Målet med vård i livets slutskede är att uppnå bästa möjliga livskvalitet för både patient och närstående samt att se döden som en naturlig del av livet. Samtidigt innebär detta inte att påskynda döden, dock inte heller att förlänga lidandet. Inom palliativ vård är det viktigt att ha ett holistiskt synsätt där hela människan är i fokus och att närstående involveras i vården. Bejakande av emotionella, existentiella och andra psykologiska behov är grundläggande för en god palliativ vård (WHO 2002). Enligt Socialstyrelsens utredning Döden angår oss alla (2001:6) ska den palliativa vården utgå från fyra hörnstenar: Symtomkontroll i vid bemärkelse, samarbete av ett mångprofessionellt arbetslag, kommunikation och relation i syfte att befrämja patientens livskvalitet samt att ge stöd till närstående under sjukdomen och efter dödsfallet. Sjuksköterskans funktion vid vård i livets slutskede För att kunna erbjuda god vård i livets slutskede bör sjuksköterskan göra en första behovsbedömning som ska utgå från WHO:s definition av palliativ vård från 2002. Nyckeln till god vård är att vara steget före vad gäller symtomlindring. Detta kan uppnås dels genom att låta närstående vara delaktiga i vården samt dels genom att lära sig tolka patientens signaler (Friedrichsen & Petersson 2005). Friedrichsen (2005) betonar att förtroendefulla relationer till patient och närstående ständigt bör vara en strävan hos sjuksköterskan. Vilja till förståelse och engagemang är delar som kan främja att en gynnsam relation växer fram. Ibland sker detta på ett mer ytligt plan medan det i andra fall skapas starkare band. En strävan av balans där man varken blir för känslosam eller alltför ytlig i relationen till patienten är ett tecken på ett professionellt handlande. Stöttning är en viktig del i rollen som sjuksköterska, och betonas än mer vid palliativ omvårdnad. Detta bör även inkludera de närstående och övriga medarbetare. Innebörden av att stötta handlar, i detta fall, om att uppmuntra men också om att underlätta för patienten fysiskt och att vara närvarande emotionellt. Det är viktigt att lägga fokus på det patienten fortfarande klarar av och att, i den mån det går, skapa verktyg som även 4

kan uppfylla önskningar patienten har. Genom att informera på ett lättförståeligt sätt kan patienten ges större utrymme för medverkan i den egna vården (ibid). Oavsett vilka funktioner och egenskaper en människa kan tänkas besitta, är människovärdet knutet till människan som person. Vid livets slutskede är möjligheten till självbestämmande oftast i avtagande. Det är därför viktigt att som vårdpersonal ständigt påminnas om alla människors lika värde och att var enskild person har rätt till ett så stort välbefinnande som möjligt, så även i livets slut (SOU 2001:6). Att vårda döende patienter är en del av sjuksköterskans yrkesroll (Graham et al. 2005). Döden är ett känsligt ämne vilket kan bidra till en osäkerhet om hur den ska bemötas av människor. Både inom familj och hos vårdpersonal kan osäkerheten resultera i ett avståndstagande till den person som befinner sig i ett palliativt skede (Ternestedt 1998). Sjuksköterskor kan ha svårt att förhålla sig till den döende och dennes närstående, vilket möjligen grundar sig i en oro för att inte kunna erbjuda omvårdnad av tillräckligt hög kvalitet (Graham et al. 2005). Sjuksköterskors skilda erfarenheter av att vårda patienter i livets slutskede kan resultera i stora variationer när det kommer till vårdens innehåll och kvalitet. De specialistkunskaper som krävs för att ge vård i livets slutskede, är inte alltid självklara för sjuksköterskor på vårdavdelningar. Detta beror möjligen på att sjuksköterskor på vårdavdelningar inte regelbundet vårdar patienter palliativt. På en palliativ enhet är däremot arbetet inriktat på just patienten som befinner sig i ett palliativt skede och omhändertagande av dennes familj (Friedrichsen 2005). Definition av vårdavdelning Ordet vårdavdelning i denna studie syftar till samtliga avdelningar som inte bedriver specialiserad palliativ vård. Detta inbegriper såväl medicin som kirurgi och övriga vårdavdelningar som huvudsakligen är inriktade på kurativ behandling. Det är sannolikt att sjuksköterskor på vårdavdelningar utanför palliativa enheter kommer att vårda patienter som befinner sig i livets slutskede. Sjuksköterskan ska då kunna tillämpa goda kunskaper inom omvårdnad och medicin i möten med dessa patienter. Sjuksköterskan ska vara respektfull och ge en värdig omvårdnad oavsett var i livet en människa befinner sig. Sjuksköterskornas önskan om att kunna erbjuda stöd både på ett fysiskt men också på ett emotionellt plan kan vara svår att bemästra. Det finns därför ett värde i att få vetskap om hur sjuksköterskor på vårdavdelningar, utanför specifika palliativa enheter, upplever möten med patienter i livets slut. Först när en samlad bild har getts av sjuksköterskors upplevelser i dessa situationer ges också möjlighet att se vad som eventuellt går att förbättra. Syfte Syftet med denna litteraturstudie var att beskriva sjuksköterskors upplevelser av att vårda patienter i livets slutskede på vårdavdelningar utanför palliativa enheter. 5

Metod Denna litteraturstudie bygger, i enlighet med Forsberg och Wengström (2008), på vetenskapliga artiklar som kritiskt granskats och sammanställts. En litteraturstudie syftar till att redogöra för och sammanställa aktuell forskning som finns inom ett valt ämne (Forsberg & Wengström 2008; Polit & Beck 2008) samtidigt som ny kunskap kan komma fram (Polit & Beck 2008). Metoden som använts i denna studie för att uppnå ett resultat grundar sig i Polit och Becks (2008) nio-stegsmodell, där följande steg utgör modellens innehåll: Inkludera och exkludera material 1.Formulera och avgränsa syfte och frågeställnin gar 2. Anta en sökstrategi samt välja databas och urskilja nyckelord 3. Leta fram och identifiera ett potentiellt första urval 4. Kontroll av källornas relevans och lämplighet 5. Läsa igenom samtligt källmaterial 6. Tyda och sammanfatta studiernas information Dokumentation av sökningar, beslut och ageranden Identifiera nya referenser 7. Kritiskt granska och värdera studierna 9.Förbereda ett kritiskt utarbetat sammanfatt ande av resultatet 8.Analysera material samt hitta samband Figur 1. Fritt översatt (Polit & Beck, 2008). Litteratursökning Genom inklusions- och exklusionskriterier valdes artiklar riktade till arbetets syfte ut. De inklusionskriterier som användes var att artiklarna skulle handla om sjuksköterskors upplevelser av att vårda patienter i livets slutskede på vårdavdelningar. Samtliga artiklar skulle vara publicerade mellan åren 2000-2011, vara vetenskapliga och skrivna på engelska. De artiklar som exkluderades var de som lade fokus på sjuksköterskor med specialistutbildning och de artiklar som inriktades på särskilda palliativa enheter, även de artiklar som handlade om barn som vårdas palliativt exkluderades. De databaser som användes för att få fram materialet till studien var CINAHL och PubMed och sökningarna utfördes under slutet av september och i början av oktober under 2011. I CINAHL benämns ämnesord som Major heading (MH) och i PubMed som MeSH-terms. I CINAHL användes följande MH: palliative care, nurses och terminal care. Sökorden experience, quality, dying och nurses söktes som fritext (FT). Sökordet nurses har använts både som MH och som FT för att på så vis inringa fler artiklar rörande studiens syfte. I PubMed användes följande ord som fritext eftersom 6

sökningar med MeSH-termer gav för få träffar: Palliative care, hospital units, nursepatient relations, nurses role, nurses, end of life care, prepared, attitude to death och stress. Utifrån referenslistor från studier som berörde litteraturstudiens syfte gick ytterligare två artiklar att finna genom manuell sökning. Samtliga sökningar finns presenterade i tabell 1. Databas Sökord Antal träffar Urval 1 Urval 2 Urval 3 CINAHL 1.(MH) Palliative care 13928 2.(MH) Nurses 35309 3.(FT) Nurses 193789 4 (FT) Experience 76255 5.(FT) Dying 7011 6.(FT) Hospital 122456 7.(MH)Terminal care 8613 1 AND 3 AND 4 169 12 1 1 3 AND 4 AND 5 162 8 2 2 3 AND 5 AND 6 144 12 4 4 2 AND 7 96 2 PubMed 1. Palliative care 41465 2. Hospital units 97644 3. Nurse-patient relations 30815 4. Nurses role 43225 5. Nurses 160606 6. End of life care 19131 7. Prepared 229195 8. Attitude to death 17105 9. Stress 465399 1 AND 2 AND 3 33 2 1 1 1 AND 2 AND 4 49 1 5 AND 6 AND 7 46 1 3 AND 8 AND 9 54 2 1 1 Manuell sökning 2 2 2 Totalt antal artiklar: 42 11 11 Tabell 1. Sökord (MH): Major heading, (FT): Fritext (M): MeSH terms Urval I det första urvalet lästes 753 artiklars titlar/abstrakt, varav 571 var från CINAHL och 182 var från PubMed. Artiklar vars titlar tydligt avvek från studiens syfte exkluderades utan att abstrakt lästes. De titlar och abstrakt som däremot ansågs relevanta och föll inom ramen för litteraturstudiens syfte samt inklusions- och exklusionskriterier resulterade i ett första urval på 42 stycken artiklar. I urval två lästes sedan artiklarna ingående av författarna och därefter urskildes de artiklar vars resultat återspeglade studiens syfte. Resultatet av urval två gav elva artiklar. Bortfallet i urval två berodde på att artiklarna inte belyste sjuksköterskans upplevelser utan patientens eller studenters upplevelser av vård i livets slutskede. Även artiklar som syftade till att beskriva vårdavdelningar med specialinriktning mot palliativ vård samt artiklar som inte följde forskningsprocessen exkluderades. I det tredje och sista urvalet granskades samtliga elva artiklar grundligt utifrån bedömningsmallen för kvantitativa och kvalitativa artiklar 7

(Avdelningen för omvårdnad 2011). En matris utformades slutligen baserad på de artiklar som utgör grunden för studiens resultat. Databearbetning När artiklar klara för analys tagits fram följde författarna i enlighet med Polit och Beck (2008) steg åtta till nio. Samtligt material, med fokus på artiklarnas resultat, lästes ingående. Författarna sammanfattade sedan individuellt var enskild artikels resultat för att på detta sätt undvika missförstånd och feltolkningar. De delar i resultatet som ansågs svara mot studiens syfte markerades i texten. En överskådlig bild av materialet skapades genom att markeringarna sedan jämfördes. Därefter undersökte författarna om flera markeringar speglade samma sak. Kategorier bildades utifrån skillnader och likheter som kunde utläsas. Författarna var noga med kategoriernas homogenitet, vilket innebär att ett budskap som syns i en av kategorierna inte ska gå att finna i en annan kategori. Resultatet sammanställdes därefter. Etiska överväganden Inför en litteraturstudie bör etiska överväganden göras. Reflektion över urval och hur resultat ska presenteras är betydelsefullt innan man börjar med en studie (Forsberg & Wengström 2008). I enlighet med Forsberg och Wengströms (2008) rekommendationer redovisades samtliga referenser som användes i arbetet och materialets innehåll framfördes på ett sanningsenligt sätt. Översättningar gjordes noggrant för att på så vis undvika misstolkningar och citat redovisades på originalspråket. Författarna hade som avsikt att inte låta egna värderingar och åsikter påverka resultatet. En medvetenhet om att förförståelse dock finns har författarna tagit i beaktande och en ständig påminnelse om att behålla sin objektivitet har varit nödvändig. Sammanfattningsvis har författarna följt Etiska riktlinjer för omvårdnadsforskning i Norden (2011). 8

Resultat Resultatet grundar sig på elva vetenskapliga artiklar. Genom analys av artiklarnas resultat har tre kategorier för sjuksköterskornas upplevelser skapats: Känsla av otillräcklighet, En krävande roll och Drivkraft att vårda. Samtliga kategorier innehåller dessutom underkategorier. Känsla av otillräcklighet En krävande roll Drivkraft att vårda Tidsbrist och hög arbetsbelastning Emotionellt och fysiskt påfrestande Vilja att ge en god vård Bristande erfarenhet och kompetens Ansvarsfullt och ensamt Ett värdefullt arbete Brister i vårdmiljön Figur 2. Översikt av resultatets kategorier och underkategorier. Känsla av otillräcklighet Kategorin redogör för sjuksköterskornas upplevelser av otillräcklighet vid vård av patienter i livets slutskede. Tidsbrist och hög arbetsbelastning, bristande erfarenhet och kompetens samt brister i vårdmiljön upplevdes orsaka en känsla av otillräcklighet. Tidsbrist och hög arbetsbelastning Sjuksköterskorna upplevde sig otillräckliga på grund av tidsbrist (Hopkinson et al. 2003; McDonnell et al. 2002; Mohan et al. 2005; Peterson et al. 2010; Roche-Fahy & Dowling 2009; Sandgren et al. 2006; Wallerstedt & Andershed 2007) och för hög arbetsbelastning (Hopkinson et al. 2003; McDonnell et al. 2002; Mohan et al. 2005). En del sjuksköterskor upplevde oro (Peterson et al. 2010) och stress när de inte kunde erbjuda tillräckligt med tid för patienten (Sandgren et al. 2006; Wallerstedt & Andershed 2007). I en studie upplevde sjuksköterskorna även att de inte hade tillräckligt med tid för patientens närstående (Mohan et al. 2005). Sjuksköterskorna upplevde ofta otillräcklighet då kvaliteten på vården blev lidande (Mohan et al. 2005; Roche-Fahy & Dowling 2009; Wallerstedt & Andershed 2007) och upplevde det meningslöst att planera vården eftersom planerna sedan var svåra att genomföra på grund av tidsbristen (Wallerstedt & Andershed 2007). Time is a big thing. One has to have a certain amount of time to be able to provide all this care All you can do is your best to find enough time to do, to be able to attend to the basics you can t have a palliative care patient not getting the best care that they can get. (Roche-Fahy & Dowling 2009, s. 136) Sjuksköterskorna upplevde att de inte räckte till för vare sig patienter med kurativt syfte eller patienter i livets slutskede (Hopkinson et al. 2003; Mohan et al. 2005; Roche-Fahy & Dowling 2009; Thompson et al. 2006; Wallerstedt & Andershed 2007). Tidsbristen (Wallerstedt & Andershed 2007) och brist på personal (Hopkinson et al. 2003; Mohan et al. 2005) upplevdes av sjuksköterskorna vara orsak till att patienter i livets slutskede försummades (Hopkinson et al. 2003; Mohan et al. 2005; Wallerstedt & Andershed 9

2007). I studien av Hopkinson et al. (2003) uttryckte sig en sjuksköterska på följande sätt om detta: It was hard because she was so scared She was really anxious lady and she didn t want to be left alone at all, at any time. It was hard that you didn t have the staff on the shift [so] that you could sit with her constantly, all the time. (Hopkinson et al. 2003, s. 529) Bristande erfarenhet och kompetens Sjuksköterskorna upplevde sig ha bristande erfarenhet och upplevde svårigheter i att bemöta emotionella behov (de Araújo et al. 2004; Graham et al. 2005; Hopkinson et al. 2003; McDonnell et al. 2002; Mohan et al. 2005; Peterson et al. 2010; Roche-Fahy & Dowling 2009) hos patienter (de Araújo et al. 2004; Graham et al. 2005; Hopkinson et al. 2003; McDonnell et al. 2002; Peterson et al. 2010; Roche-Fahy & Dowling 2009) och hos närstående (Mohan et al. 2005). Sjuksköterskorna upplevde att de inte var tillräckligt förberedda på att svara på patientens och närståendes existentiella frågor om liv och död (Hopkinson et al. 2003; McDonnell et al. 2002) och en del var oroliga över att inte kunna ge tröst, då de själva inte upplevt en liknande situation (Peterson et al. 2010). There are days when I feel I don t have the experience or the tools necessary to deal with their emotional needs, because, it s easy to deal with a physical need, it s very easy to give a tablet, it s very easy to give an injection, but it s like what s going on in their heads (Roche-Fahy & Dowling 2009, s. 137) Sjuksköterskorna upplevde brister i utbildningen inom palliativ vård, vilket i sin tur gav en känsla av att inte räcka till kompetensmässigt (McDonnell et al. 2002; Roche-Fahy & Dowling 2009). Kompetensen upplevdes exempelvis bristfällig i kommunikationen med patienter och närstående (Graham et al. 2005). Brister i vårdmiljön Vårdmiljön upplevdes bristande vilket gjorde att sjuksköterskorna kände sig otillräckliga att kunna ge adekvat vård till patienter i livets slutskede (McDonnell et al. 2002; Mohan et al. 2005; Roche-Fahy & Dowling 2009; Thompson et al. 2006; Wallerstedt & Andershed 2007). I studien av McDonnell et al. (2002) som genomfördes på en intensivvårdsavdelning upplevdes det hektiska tempot på avdelningen inte ge utrymme för patienter i livets slutskede. Sjuksköterskorna i studien av Thompson et al. (2006) upplevde misslyckande när de inte kunde anpassa vårdmiljön genom att till exempel avvara enskilda rum eller anpassa besökstider för patienter i livets slutskede. En krävande roll Kategorin beskriver sjusköterskornas upplevelser av emotionellt och fysiskt påfrestande känslor samt deras upplevelser av ett ansvarsfullt och ensamt vårdande av patienter i livets slutskede. Emotionellt och fysiskt påfrestande I många studier berättade sjuksköterskorna att påfrestande känslor uppstod vid vård av patienter i livets slutskede (de Araújo et al. 2004; Graham et al 2005; Hopkinson et al 2003; Mohan et al. 2005; Peterson et al. 2010; Sandgren et al. 2006; Wallerstedt & Andershed 2007). Känslor som frustration, sorg och otillräcklighet kunde uppkomma när patienter dog (de Araújo et al. 2004; Wallerstedt & Andershed 2007) samtidigt som 10

upplevelser av att inte ha styrkan att kunna hantera dessa känslor fanns närvarande (Wallerstedt & Andershed 2007). I studien av Graham et al. (2005) beskrev sjuksköterskorna vård i livets slutskede som en känslomässig berg och dalbana. Ilska, rädsla och skam fanns vid sidan av hopp, inspiration och framgång. Sjuksköterskorna upplevde stress i samband med vård i livets slutskede (Mohan et al. 2005; Wallerstedt & Andershed 2007). Några av sjuksköterskorna uttryckte oro över att bli för känslomässigt involverad i en patient som befann sig i livets slutskede (Peterson et al. 2010; Sandgren et al. 2006). Att inte behålla professionell distans till patienten och dess närstående i samband med vården var en vanlig farhåga (Peterson et al. 2010). Situationer då sjuksköterskorna engagerade sig för mycket känslomässigt i den unika patients situation resulterade i upplevelse av nedstämdhet (de Araújo et al. 2004). Sjuksköterskorna uttryckte svårigheter i att lämna arbetsrelaterade problem på avdelningen (Hopkinson et al. 2003; Sandgren et al. 2006) och funderade över vad som kunde ha gjorts annorlunda för patienten (Sandgren et al. 2006). I studien av de Araújo et al. (2004) upplevdes den personliga relationen med en patient i livets slutskede kunna skapa problematik då patienten sedan avled. Ett av de största orosmomenten sjuksköterskor upplevde sig ha vid vårdandet av döende patienter var oron över att patienten inte hade det tillräckligt bekvämt, vilket skapade en ängslan över att patienten skulle lida (de Araújo et al. 2004; Mohan et al. 2005; Peterson et al. 2010). Både på ett emotionellt- och på ett fysiskt plan ville sjuksköterskorna i studien av Peterson et al. (2010) försäkra sig om att patientens behov bemöttes korrekt. Många sjuksköterskor var oroade över att inte kunna erbjuda adekvat vård till samtliga patienter (Sandgren et al. 2006; Thompson et al. 2006; Peterson et al. 2010) och upplevde en oro över att inte heller klara ge tillräcklig vård till de närstående (Peterson et al. 2010). En känsla av hjälplöshet uppstod även då sjuksköterskorna inte kunde erbjuda bra symtomlindring. Detta upplevdes bero på att läkarna inte hörsammade deras åsikter rörande palliativa åtgärder (Mohan et al. 2005; Thompson et al. 2006). There was this patient who died who we were unable to take care of their pain or their nausea. Like dying ugly, I guess you can call it that That s really bad for both the patient and the family. That s lingering, I mean, of course you feel horrific for the patient who dies in pain, because that s it. You don t get a second chance to make that better Generally the few patients I can think of right off the top of my head where that happened is when we didn t get support from the physician to treat this patient palliatively and they died with lack of good medical care. (Thompson et al. 2006, s. 173) Sjuksköterskorna upplevde det emotionellt påfrestande när de inte kunde prata om vård i livets slutskede öppet med sina kollegor. Då känslorna sjuksköterskorna hade inte bearbetades tog en känsla av frustration över (Graham et al. 2005; Hopkinson et al. 2003). Situationer med möten i livets slutskede upplevdes av sjuksköterskorna i flera studier som mycket krävande vilket kunde resultera i fysiska symtom (Hopkinson et al. 2003; Mohan et al. 2005; Wallerstedt & Andershed 2007) som illamående, (Hopkinson et al. 2003) sömnlöshet (Hopkinson et al. 2003; Mohan et al. 2005) och utmattande trötthet (Wallerstedt & Andershed 2007). Dessa upplevelser ledde i sin tur till att sjuksköterskorna inte fungerade optimalt i sitt arbete (Mohan et al. 2005). I find the care difficult to bear, many times I found it difficult to sleep and this makes me dysfunctional. (Mohan et al. 2005, s. 259) 11

Ansvarsfullt och ensamt Många sjuksköterskor beskrev vård i livets slutskede som ett krävande ansvar (Costello 2001; de Araújo et al. 2004; Hopkinson et al. 2003; McDonnell et al 2002; Peterson et al. 2010; Thompson et al. 2006; Wallerstedt & Andershed 2007). Sjuksköterskorna upplevde sig exempelvis ha ett ansvar i att säkerställa patientens bekvämlighet (Costello 2001; McDonnell et al. 2002, Thompson et al. 2006) och personliga hygien och upplevde sig även ansvara över att patienten inte skulle uppleva stress på något sätt i livets slutskede (Costello 2001). I en studie upplevde sig sjuksköterskorna fungera som patientens advokat i syfte att säkerställa komfort och kvalitet på vården (Thompson et al. 2006). Grundläggande var att säkerställa att patienten varken led emotionellt (Costello 2001; McDonnell et al. 2002) eller fysiskt (Costello 2001, Thompson et al. 2006). Sjuksköterskorna upplevde sig ha en skyldighet att tillgodose de önskningar en patient kunde tänkas ha i livets slutskede (de Araújo et al. 2004; Hopkinson et al. 2003). I två studier upplevde sjuksköterskorna en känsla av ensamhet då de vårdade patienter i livets slutskede (Hopkinson et al. 2003; McDonnell et al. 2002). Ett antal sjuksköterskor förklarade att de kände sig ensamma när de blev särskilt viktiga för patienten och dess närstående. Att vara så viktig upplevde sjuksköterskorna som positivt men även som en börda (Hopkinson et al. 2003). Det bidrog till en känsla av betungande ansvar och de kände sig ensamma i denna roll (Hopkinson et al. 2003; McDonnell et al. 2002). Sometimes you can feel that it s all on you and you re the only person that they ll ask, because you ve looked after them for quite a while if you ve been on for a long stretch without having any time off. (Hopkinson et al. 2003, s. 529) I fyra studier beskrevs det hur sjuksköterskorna upplevde sig ansvara över att bevara patientens rätt till självbestämmande (Hopkinson et al. 2003; Peterson et al. 2010; Thompson et al. 2006; Wallerstedt & Andershed 2007). I en av studierna upplevde sjuksköterskorna en oro inför att patienten inte skulle bli tillräckligt lyssnad på och kände ett ansvar att göra patientens röst hörd (Peterson et al. 2010). Sjuksköterskorna upplevde även ett ansvar i att patienterna skulle få den information de ville ha och behövde (Peterson et al. 2010; Wallerstedt & Andershed 2007). I Wallerstedt och Andersheds (2007) studie upplevde sjuksköterskorna att läkarens beslut många gånger grundade sig på sjuksköterskornas observationer. Detta upplevdes som ett påfrestande ansvar. Sjuksköterskorna i studien av Thompson et al. (2006) kände ett ansvar i att se till att de fysiska behoven möttes med en väl utarbetad omvårdnadsplan. Problematiskt för dessa sjuksköterskor var dock att de inte upplevde sig få respons från läkare om hur vården skulle utformas. What I m responsible for is really the nursing care. Then there s the medical care and orders and that s the doctors responsibility. But in some way I have to be responsible that the doctor does that. (Wallerstedt & Andershed 2007, s. 34) I studien av de Aráujo et al. (2004) menade sjuksköterskorna att vårdandet av patienter i livets slutskede upplevdes som en del av professionen och sjuksköterskorna i denna studie upplevde sig ha ett eget ansvar i att hitta inre styrka för att klara av att möta döden. 12

Drivkraft att vårda Kategorin redogör för sjuksköterskornas drivkraft att vårda patienter i livets slutskede. Drivkraften bottnade i en vilja att ge en god vård samt upplevelsen av ett värdefullt arbete. Vilja att ge en god vård Samtliga studier präglades av sjuksköterskornas drivkraft till att vilja ge en god vård i livets slutskede och viljan att få patienten att må så bra som möjligt i detta skede (Costello 2001; de Araújo et al. 2004; Graham et al. 2005; Hopkinson et al. 2003; McDonnell et al. 2002; Mohan et al. 2005; Peterson et al. 2010; Roche-Fahy & Dowling 2009; Sandgren et al. 2006; Thompson et al. 2006; Wallerstedt & Andershed 2007). Sjuksköterskorna hade en vilja att se den individuella patienten (Wallerstedt & Andershed 2007) och upplevde det viktigt att ge tid till sina patienter genom att uppfylla deras önskemål och behov (Hopkinson et al. 2003; Wallerstedt & Andershed 2007). En önskan om en öppen kommunikation mellan patient och sjuksköterska där patientens emotionella behov sattes i centrum delades av sjuksköterskorna (Costello 2001; de Araújo et al. 2004; Peterson et al. 2010; Roche- Fahy & Dowling 2009). En del upplevde det viktigt med icke verbal kommunikation i livets slutskede. Möjligheten att exempelvis sitta tyst bredvid patienten, att lyssna och att hålla patientens hand upplevdes betydelsefullt (de Araújo et al. 2004). Sjuksköterskorna visade en önskan om att få vara tillgängliga för sina patienter (Peterson et al. 2010). Drivkraften hos flera av sjuksköterskorna präglades av en vilja att även involvera och finnas närvarande för närstående i syfte att säkerställa optimal vård för en patient i livets slutskede (Hopkinson et al. 2003; Mohan et al. 2005). Ett värdefullt arbete Många sjuksköterskor upplevde personlig tillfredsställelse när de hade förmåga att ge adekvat vård till en patient i livets slutskede (de Araújo et al. 2004; Graham et al. 2005; Sandgren et al. 2006; Thompson et al. 2006; Wallerstedt & Andershed 2007). Det upplevdes viktigt att få vara närvarande när en patient, som sjuksköterskorna tagit hand om en längre period, dog (Sandgren et al 2006; Thompson et al. 2006). My most positive experience of death is when I ve taken care of the patient, I know the family really well and they actually die on my shift. Which sounds bad but I m actually there and able to communicate with the family and talk to them, say my good-byes. Then I go home and, well, you re sad, but you feel good that you at least could be there. (Thompson et al. 2006, s. 174) Sjuksköterskorna upplevde välbefinnande då de fick den döende patienten att må bättre (Graham et al. 2005; Sandgren et al. 2006; Wallerstedt & Andershed 2007). Att uppfylla speciella önskningar och att ha möjlighet att vårda med fokus på hela människan resulterade i känslor av välbehag (Hopkinson et al. 2003; Wallerstedt & Andershed 2007). Trots att det upplevdes svårt att möta döende patienter varje dag, drevs de flesta sjuksköterskorna ändå av det värdefulla i arbetet och de gjorde sitt bästa för att tillgodose patienternas behov (de Araújo et al. 2004; Sandgren et al 2006; Wallerstedt & Andershed 2007). Despite that it s tough and many are dying and many are very ill, by some reason, difficult to explain, the reward is incredible. You meet so many amazing people and many patients give back so much of themselves. It is great to be part of it. (Sandgren et al. 2006, s. 82) 13

Sjuksköterskorna upplevde det givande att få positiv respons, vilket resulterade i att de kände sig nöjda med den vård de gav (Sandgren et al. 2006; Thompson et al. 2006). I Wallerstedt och Andersheds (2007) studie beskrev sjuksköterskorna att varje möte med patienter i livets slutskede och deras närstående gav dem ovärderlig erfarenhet och kunskap, dels för den personliga utvecklingen och dels inför kommande patientmöten. Erfarenhet gav sjuksköterskorna större insikter och medvetenhet om livet (Wallerstedt & Andershed 2007). Det upplevdes värdefullt att få stöd av de arbetskamrater som hade mer erfarenhet (Hopkinson et al. 2003; Sandgren et al. 2006). Sjuksköterskorna från tre studier var överens om att samarbetet sjuksköterskor emellan ofta fungerade bra, det upplevdes positivt att en vilja att hjälpa varandra fanns närvarande (Hopkinson et al. 2003; Sandgren et al. 2006; Wallerstedt & Andershed 2007). I still feel that we give each other We help one another! She (the nurse) has to stay in a little longer (with the patient), so I do something for her during that time, or something like that. That s how it is! (Wallerstedt & Andershed 2007, sid. 36) 14

Diskussion Resultatdiskussion Syftet med litteraturstudien var att beskriva sjuksköterskors upplevelser av att vårda patienter i livets slutskede på vårdavdelningar utanför palliativa enheter. Många sjuksköterskor beskrev en känsla av otillräcklighet i dessa situationer och upplevde att tidsbrist och brister i resurser och vårdmiljö orsakade upplevelsen av att inte räcka till. Sjuksköterskorna upplevde situationer med vård i livets slutskede som krävande dels på grund av den emotionella problematiken och dels på grund av att det upplevdes som ett betungande ansvar. Trots de negativa aspekterna med att vårda i livets slutskede ansåg de flesta sjuksköterskorna ändock att de drevs av viljan att ge en god vård samt att de ansåg arbetet värdefullt och att det gav personlig tillfredställelse. Resultatet av studien visade att möjligheten för att kunna uppnå en god vård inte alltid var genomförbar, främst på grund av tidsbrist (Hopkinson et al. 2003; McDonnell et al. 2002; Mohan et al. 2005; Peterson et al. 2010; Roche-Fahy & Dowling 2009; Sandgren et al. 2006; Wallerstedt & Andershed 2007), brist på resurser (Hopkinson et al. 2003; McDonnell et al. 2002; Mohan et al. 2005) och bristande vårdmiljö (McDonnell et al. 2002; Mohan et al. 2005; Roche-Fahy & Dowling 2009; Thompson et al. 2006; Wallerstedt & Andershed 2007). I Wallerstedt och Andersheds (2007) studie skilde sig sjuksköterskornas upplevelser från övrigt resultat eftersom de i vissa situationer upplevde det meningslöst att planera vården. Detta visar att det finns en risk att viljan hamnar i bakgrunden om sjuksköterskor inte ser någon mening med att anstränga sig. I kategorin Känsla av otillräcklighet upplevde sjuksköterskorna sig ha bristande erfarenheter och upplevde svårigheter i att bemöta patienternas emotionella behov (de Araújo et al. 2004; McDonnell et al. 2002; Peterson et al. 2010; Roche-Fahy & Dowling 2009). Sjuksköterskorna upplevde brister utbildningsmässigt, vilket i sin tur gav en känsla av att inte besitta tillräcklig kompetens (McDonnell et al. 2002; Roche-Fahy & Dowling 2009). Enligt Socialstyrelsens bedömning av utvecklingen av vård i livets slutskede i landsting och kommuner, finns det brister i sjuksköterskeutbildningens innehåll vad gäller palliativ undervisning. Utbildning inom palliativ vård varierar från universitet och högskolor i Sverige. En del erbjuder veckor med utbildning medan andra lärosäten endast har några timmars undervisning i ämnet (SOU 2006), vilket samstämmer med att det även i Sverige kan behövas mer utbildning inom palliativ vård. Även i studien av White et al. (2001), där syftet var att undersöka sjuksköterskornas kompetensnivå rörande vård i livets slutskede, betonas att utbildning inom palliativ vård är viktigt för att kunna ge en god vård till patienter och närstående. I kategorin En krävande roll beskrevs sjuksköterskornas upplevelser vid vård i livets slutskede som emotionellt påfrestande (de Araújo et al. 2004; Graham et al 2005; Hopkinson et al 2003; Mohan et al. 2005; Peterson et al. 2010; Sandgren et al. 2006; Wallerstedt & Andershed 2007). Sjuksköterskorna på palliativa enheter upplevde i studier av Ablett och Jones (2007) och Georges et al. (2002) även de emotionell påfrestning, men till skillnad från sjuksköterskorna i denna studies resultat hade de en större medvetenhet om emotionell problematik i dessa vårdsituationer och klarade därför hantera situationerna bättre. En del av resultatet i litteraturstudien visade att vissa av sjuksköterskorna upplevde bristande stöd från övriga kollegor och upplevde det problematiskt att inte kunna ge utlopp för sina känslor (Graham et al. 2005; Hopkinson et al. 2003). I motsats till detta upplevde dock vissa sjuksköterskor i andra studier att de 15

fick stöd från sina kollegor (Hopkinson et al. 2003; Sandgren et al. 2006; Wallerstedt & Andershed 2007). Denna positiva upplevelse överensstämmer med den upplevelse som sjuksköterskorna på palliativa enheter förmedlade där det fanns en öppenhet och ett stöd kollegor emellan. Ett öppet förhållningssätt till döden gjorde det lättare för sjuksköterskorna att kunna bearbeta känslorna vid vård i livets slutskede (Ablett & Jones 2007; Georges et al. 2002). Resultatet visade att sjuksköterskorna upplevde oro inför att inte kunna behålla professionell distans till patienterna och deras närstående (Peterson et al. 2010). I Blomberg och Sahlberg-Bloms (2007) studie var syftet att belysa vårdpersonalens sätt att hantera situationer i livets slutskede på avdelningar för avancerad cancer. Där betonades vikten av att hitta balans mellan att utveckla en nära relation samtidigt som professionell distans bejakades. Friedrichsen (2005) menar att förtroendefulla relationer mellan sjuksköterska och patient bör eftersträvas men understryker samtidigt även betydelsen av att behålla ett professionellt handlande och att därmed inte bli för känslomässigt involverad. Litteraturstudiens resultat bekräftar de uppfattningar Friedrichsen (2005) har och styrks även av Blomberg och Sahlberg-Bloms studie (2007) eftersom det framkom i litteraturstudiens resultat att sjuksköterskorna upplevde nedstämdhet när de blev för känslomässigt engagerade och upplevde att personliga relationer skapade problematik (de Araújo et al. 2004). Det är förståeligt att balansen mellan att vara personligt engagerad och samtidigt ha ett professionellt förhållningssätt är svår att upprätthålla då det är sjuksköterskan som utgör det centrala verktyget i omvårdnaden. Involverande av känslor är således oundvikligt. Buber (1995) menar att ett möte mellan två människor kan uppgå till mellanmänsklighet. Ett möte där det mellanmänskliga står i centrum innebär att två personer möts på ett plan där båda visar sig i sin ärligaste form. Det mellanmänskliga mötet är enligt Buber (1995) eftersträvansvärt eftersom relationer stärks då ett möte varken präglas av att förställa den egna personen eller att ha förutfattade meningar om den andre. I situationer när sjuksköterskor vårdar patienter som förväntas dö inom en snar framtid kan mellanmänskliga relationer vara värdefulla för båda parter. Samtidigt är det ansträngande att som sjuksköterska klara av att hantera den emotionella påfrestningen som kan uppstå när en sådan relation inleds. Vidare i kategorin En krävande roll upplevde sjuksköterskorna ett ansvar att bevara patientens rätt till självbestämmande (Hopkinson et al. 2003; Peterson et al. 2010; Thompson et al. 2006; Wallerstedt & Andershed 2007) och upplevde ett ansvar att göra patientens röst hörd (Peterson et al. 2010). Detta åtagande är också en del i sjuksköterskans profession. Enligt Kompetensbeskrivningen för legitimerad sjuksköterska ska sjuksköterskan föra patientens och närståendes talan i syfte att uppfylla deras önskemål och behov (Socialstyrelsen 2005). Sjuksköterskorna i resultatet upplevde också ansvara över att patienten skulle få den information de var i behov av och önskade (Peterson et al. 2010; Wallerstedt & Andershed 2007). Information rörande vård och behandling är viktigt för att öka patientens och närståendes medvetenhet om situationen (International Council of Nurses [ICN] 2007). Sjuksköterskor kan genom information möjligen skapa realistiska förväntningar och således öka delaktigheten för patienten och närstående. Vissa sjuksköterskor i studiens resultat upplevde bristande stöd från läkare och upplevde det problematiskt att få tydliga riktlinjer om hur vården skulle utformas för en 16

patient i livets slutskede (Thompson et al. 2006). I Socialstyrelsens bedömning Vård i livets slutskede (2006) betonas vikten av att läkare besitter kunskaper om och är insatta i den problematik som finns rörande palliativ vård. Dessvärre är tillgången på läkare med kompetens inom palliativ vård bristfällig i den svenska sjukvården (SOU 2006). Bristande stöd från läkare i vårdsituationer med patienter i livets slutskede bidrar sannolikt till sjuksköterskans upplevelser av ett betungande ansvar. Resultatet i kategorin Drivkraft att vårda visade att sjuksköterskorna drevs av en fundamental vilja att kunna erbjuda en god vård i livets slutskede (Costello 2001; de Araújo et al. 2004; Graham et al. 2005; Hopkinson et al. 2003; McDonnell et al. 2002; Mohan et al. 2005; Peterson et al. 2010; Roche-Fahy & Dowling 2009; Sandgren et al. 2006; Thompson et al. 2006; Wallerstedt & Andershed 2007). I likhet med resultatet av den här studien upplevde även sjuksköterskor i två studier som genomförts på palliativa enheter en stark vilja och en drivkraft att ge en god vård i livets slutskede (Ablett & Jones 2007; Georges et al. 2002). I Kompetensbeskrivningen för legitimerade sjuksköterskor står även att läsa att sjuksköterskan ska ha en vilja och ett engagemang i vårdsituationen (Socialstyrelsen 2005). Detta visar att sjuksköterskorna i studiens resultat faktiskt levde upp till de krav rörande engagemang som beskrivs i kompetensbeskrivningen. Vidare i kategorin Drivkraft att vårda framkom att sjuksköterskorna upplevde möten med patienter i livets slutskede som värdefullt på ett personligt plan när de ansåg att vården höll tillräckligt god kvalitet (de Araújo et al. 2004; Graham et al. 2005; Sandgren et al. 2006; Thompson et al. 2006; Wallerstedt & Andershed 2007). I likhet med detta resultat upplevde sjuksköterskorna i två studier på palliativa enheter det som ett privilegium att vårda i livets slutskede och de kände ett starkt engagemang i vårdsituationen. Den personliga belöningen betonades som en stark drivkraft (Ablett & Jones 2007; Georges et al. 2002). I Ablett och Jones (2007) studie beskrivs vård i livets slutskede som en betydande del av livet och sjuksköterskorna jämförde situationen med ett barn som föds. De menade att det största en människa kan vara med om är födelse och död. Att som sjuksköterska få vara med vid vård i livets slutskede upplevdes därför värdefullt (Ablett & Jones 2007). Detta tyder på att sjuksköterskor som arbetar med vård i livets slutskede både på avdelningar utanför palliativa enheter och på specifika palliativa enheter upplever vård i livets slutskede som värdefullt och givande. I den etiska koden för sjuksköterskor står det att läsa att sjuksköterskan ska visa respekt och ge en värdig omvårdnad till patienter oavsett var i livet en människa befinner sig (ICN 2007). Att vårda i livets slutskede skapar tillfälle för sjuksköterskorna att verkligen realisera dessa riktlinjer. Vård i livets slutskede är situationer där omvårdnaden står i centrum och sjuksköterskans förmåga att visa omtanke och empati utgör till stor del grunden. Troligen är det känslan av att vara behövd som utgör drivkraften till att vilja vårda patienter i livets slutskede. Denna drivkraft kan möjligen också vara grunden till känslor som otillräcklighet och emotionell påfrestning. Dessa känslor skulle inte uppstå hos sjuksköterskorna om inte viljan att ge god vård i livets slutskede ständigt präglade dem. Metoddiskussion Denna litteraturstudie bygger i enlighet med Polit och Beck (2008) på sammanställt material från aktuell forskning inom det valda ämnet. Sjuksköterskan ska ständigt realisera ny kunskap och sträva efter att utföra omvårdnad i enlighet med 17

evidensbaserad forskning. Genom att söka, analysera och kritiskt granska relevant information bibehålls vetenskapen (Socialstyrelsen 2005). Studien genomfördes för att få en bredare förståelse för sjuksköterskans upplevelser av att vårda patienter i livets slutskede på vårdavdelningar utanför palliativa enheter. Artiklar som fokuserade på sjuksköterskors upplevelser av att vårda patienter på specifika palliativa enheter valdes att exkluderas till resultatet eftersom de inte motsvarade studiens syfte. Databaserna CINAHL och PubMed har använts för att få fram de artiklar vars resultat svarade mot litteraturstudiens syfte. Inför databassökningen valdes sökord som ansågs relevanta för studiens syfte ut. Sökord som inte gav relevanta träffar har inte redovisats i text eller tabell. Författarna har dock redogjort för de databassökningar som gett resultat i syfte att göra studien reproducerbar. Genom att i metoddelen redogöra för tillvägagångssättet höjs studiens validitet (Polit & Beck 2008). I CINAHL söktes fyra sökord som fritext då de inte fanns som Major heading. Samtliga sökord i PubMed söktes som fritext. Författarna inser svagheten i att inte MeSH-termer använts då möjligen ytterligare artiklar av kvalitet hade kunnat hittas. Dock resulterade sökningarna som gjorts via fritext i ett stort antal träffar och de artiklar som sökts fram på detta sätt uppnår god relevans. Databassökningen inleddes i CINAHL, vilket möjligen bidrog till att ett större antal artiklar använts från denna databas. Eftersom sökningarna i CINAHL resulterade i många artiklar av god kvalitet ansågs det tillräckligt att söka material från ytterligare en databas, som följaktligen var PubMed. Både CINAHL och PubMed ansågs relevanta då de är erkända databaser inom omvårdnad. Utifrån referenslistor som berörde denna studies syfte användes manuell sökning vilket resulterade i två artiklar. Initialt ville författarna begränsa årsintervallet mellan åren 2005-2011. Men då för få artiklar hittades genom denna avgränsning utökades antalet år från 2000-2011. Av de artiklar som studiens resultat bygger på var antalet artiklar som publicerats mellan åren 2005-2011 sju stycken och antalet artiklar som publicerats tidigare, det vill säga mellan 2000-2004, fyra stycken. Författarna upplevde, till att börja med, en svaghet i att artiklar äldre än 2005 använts, men samtidigt stämde resultat med äldre artiklar överens med nyare artiklars resultat, vilket stärker studiens reliabilitet och validitet. Samtliga elva artiklars resultat översattes av författarna från engelska till svenska. Författarna är medvetna om svagheter detta kan medföra, men har dock varit noga med att inte tolka utan att bevara kärnan i de markeringar som ansetts svara mot studiens syfte. Författarna läste samtligt material enskilt för att sedan tillsammans markera relevanta delar som svarade mot studiens syfte. Ytterligare ett sätt att säkerställa att sammanställningen av data tolkats rätt var genom att styrka löpande text med citat från artiklarna. Enligt Polit och Beck (2008) stiger trovärdigheten av en studie då den diskuteras av fler än författarna själva. Detta har skett genom regelbundna träffar med andra studenter och handledare. Dessa träffar har också tjänat som tillfällen för reflektion och självkritik. En av artiklarna kan uppfattas svag på grund av att den syftar till att undersöka sjuksköterskors upplevelser av att vårda patienter med cancer på icke specialiserade vårdavdelningar (Mohan et al. 2005). Artikeln har dock valts att inkluderas eftersom endast de avsnitt som berör sjuksköterskornas upplevelser av att vårda patienter i livets slutskede använts till resultatet. 18

Studierna har utförts i flera olika länder; Australien, Brasilien, Irland, Canada, USA, Storbritannien, och Sverige. Fyra artiklar var från Storbritannien och två stycken artiklar kom från Sverige. Författarna anser det sammantagna resultatet applicerbart med svenska sjuksköterskors upplevelser eftersom de två svenska studierna (Sandgren et al 2006; Wallerstedt & Andershed 2007) överensstämmer med resultat från övriga länder. Klinisk tillämpbarhet Vård i livets slutskede är situationer som ständigt utgör en del av sjukvården. Det är därför viktigt att få en förståelse för hur komplicerad vården är i livets slutskede och vilka känslor den väcker hos sjuksköterskor. En samlad bild av hur sjuksköterskor upplever att vårda patienter i livets slutskede på vårdavdelningar skapar möjligheter att förbättra dessa vårdsituationer. Kunskapen om vad som av sjuksköterskor upplevs negativt men också vad som upplevs positivt bör tas i beaktande för att kunna uppnå så bra vård i livets slutskede som möjligt. Förhoppningen är att denna samlade kunskap ska främja utvecklingen inom palliativ vård. Framtida forskning Författarna ser ett behov av fler studier som belyser sjuksköterskors upplevelser av att vårda patienter i livets slutskede på vårdavdelningar utanför palliativa enheter. Författarna anser även att mer forskning bör fokusera på betydelsen av utbildning inom palliativ vård. Eventuellt kan denna typ av forskning öka medvetenheten kring sjuksköterskors behov av utbildning inom området. Slutsats Resultatet visade att sjuksköterskorna har en bild av hur de vill att vården i livets slutskede ska vara men att bristen på de rätta verktygen skapar en känsla av otillräcklighet. Vårdavdelningar utanför palliativa enheter är inte alltid tillräckligt anpassade för att kunna bedriva god vård i livets slutskede. Med varierande arbetsuppgifter och brist på tid kan de patienter som befinner sig i livets slutskede bli försummade då behoven hos patienter med kurativt syfte samtidigt ska tillgodoses. Den emotionella påfrestningen som uppkommer hos både sjuksköterska och patient i situationer där döden är närvarande visade sig vara svåra att hantera på vårdavdelningar. Bristande erfarenhet och bristande kompetens var ofta en orsak. Utbildning inom palliativ vård bör därför utgöra en större del av grundutbildningen. Det är viktigt att sjuksköterskor känner sig trygga i situationer med vård i livets slutskede då detta utgör en naturlig del av sjukvården. Med djupare kunskap om denna komplicerade vård skapas bättre förutsättningar för att vården ska bli optimal för både patient och sjuksköterska. 19