Nioåriga elevers mentala karta över världen

Malmö högskola Lärarutbildningen Individ och Samhälle Examensarbete 10 poäng Nioåriga elevers mentala karta över världen Nine year old pupils cognitive map of the world Emma Hervén Helena Johansson Lärarexamen 140 poäng Samhällsorienterande ämnen och barns lärande Höstterminen 2006 Examinator: Keijo Eriksson Handledare: Niklas Gustafson

Sammanfattning Detta är ett kombinerat forsknings- och utvecklingsarbete. Syftet är att öka förståelsen för nioåriga elevers mentala karta och förmåga att utveckla denna. Ett utvecklingsarbete om den mentala kartan ska göras med hjälp av en lektion kring världskartans utseende och funktion. Tankar kring ämnet väcktes i samband med vår B-uppsats Barns mentala karta av vad påverkas den? som vi skrev våren 2005. Vi har valt att använda metoden aktionsforskning, vilket är en metod som gör oss både till forskare och praktiker. Som praktiker har vi planerat och genomfört ett undervisningstillfälle utifrån en problemställning. Som forskare har vi sedan analyserat och diskuterat kring resultatet. För att undervisningstillfället skulle tillgodose så många elever som möjligt anpassade vi den till flera inlärningsstilar. Lektionen bestod av både diskussioner och praktiskt arbete. Ett, av oss, hemmatillverkat världenpussel var en stor del av det praktiska. Som forskare menar vi att det resultat vi fått fram visar att det går att utveckla nioåriga elevers mentala karta till att innefatta världskartan. Vi har också insett att lärandemiljön har stor betydelse för utvecklingen av den mentala världskartan. Finns inte olika typer av kartor tillgängliga för eleverna, så kan det vara svårt att utveckla den mentala kartan. Nyckelord: aktionsforskning, mental karta, nioåriga elever, pussel och världskarta 3

4

Innehållsförteckning 1 INLEDNING 7 1.1 SYFTE 8 1.2 BEGREPP 8 1.2.1 Mental karta 8 1.2.2 Karta 9 1.2.3 Mercators projektion 9 2 KUNSKAPSBAKGRUND 11 2.1 INTERNATIONALISERING I SKOLAN 11 2.2 LPO 94, INTERNATIONALISERING OCH MENTAL KARTA 12 2.3 MENTAL KARTA 13 2.4 INLÄRNINGSSTADIER 14 2.4.1 Bosowski 14 2.4.2 Piaget 15 2.5 INLÄRNINGSSTILAR 16 2.5.1 Vygotskij 16 2.5.2 Bruner 17 2.5.3 Dewey 17 2.6 KARTPROJEKTIONER 18 2.7 LÄNDERNAS FORM ETT MINNESKNEP 18 2.8 SAMMANFATTNING 19 2.9 FRÅGESTÄLLNING 20 3 METOD OCH MATERIAL 21 3.1 URVAL OCH PLATS 21 3.2 INTERVJUER MED LÄRARE 21 3.3 METODVAL I MÖTET MED ELEVERNA 21 3.4 PLANERING 23 3.5 HANDLING (GENOMFÖRANDE) 25 3.5.1 Första tillfället (27 november 2006) 25 3.5.2 Andra tillfället (28 november 2006) 26 3.5.3 Tredje tillfället (4 december) 28 4 OBSERVATION OCH REFLEKTION (RESULTAT) 31 4.1 LÄRARINTERVJU 31 4.2 SAMMANFATTNING 32 4.3 KATEGORISERING AV ELEVERNAS KARTOR 32 4.4 LILLA GRUPPEN (5 ELEVER) 34 4.4.1 Mental karta från första tillfället (27 november 2006) 34 4.4.2 Mental karta från tredje tillfället (4 december 2006) 34 4.5 STORA GRUPPEN (22 ELEVER) 37 4.5.1 Mental karta från första tillfället (27 november 2006) 37 4.5.2 Mental karta från tredje tillfället (4 december 2006) 39 4.6 UTVECKLINGEN AV BÅDA GRUPPERNAS MENTALA KARTA 42 4.7 TEORETISK TOLKNING 43 4.8 SLUTSATS 44 5

5 DISKUSSION 45 5.1 FORTSATTA STUDIER 47 5.2 FÖRSLAG TILL VIDARE UNDERVISNING 48 6 REFERENSLISTA 49 6

1 Inledning Varje dag överöses vi alla av nya intryck från vår omvärld. Information sprids till elever via TV och Internet, men också via klasskamrater och lärare. Eftersom nyheter sprids över jorden på några sekunder, så är den värld vi lever i inte längre så stor som den var för 30 år sedan. Ulf P. Lundgren skriver: Forskarna talar idag om en ny fas i historien den postmoderna eller postindustriella och i denna historiska omvandlingsfas utvidgas samhället som begrepp, från att ha gällt det nationella och avgränsade till att omfatta det internationella och gränsöverskridande. (1996, s.5) E-post och Internet är ett snabbt och enkelt sätt att få och sprida information. Man kan få kontakt med en person på andra sidan jordklotet genom att dubbelklicka på musen. Även barnen lever i detta informationssamhälle. De konfronteras med en verklighet som inte var lika synlig för 20 år sedan. Detta menar Lars H Gustafsson (1996) som är barnläkare och författare till ett flertal böcker rörande barns uppfostran. Eftersom barn inte har lika mycket erfarenheter och kunskaper som vuxna blir informationsflödet ibland feltolkat och osammanhängande. Barnen får höra att det finns Disney World i Florida. Dit vill de åka; man kan ju åka till Skånes Djurpark. Att det tar sex timmar att flyga till Florida och att det ligger att stort hav mellan Sverige och USA, ja, att Florida ens ligger i USA, är inte lika självklart. För att barnen ska kunna hantera informationsflödet bättre kan man hjälpa dem att utveckla sin mentala karta. Med en utvecklad mental karta kan eleverna bättre förstå var händelser inträffar. De kan inse att allt som händer inte direkt måste vara farligt för oss, men att det i förlängningen kan påverka oss. Inspirationen till vårt examensarbete fick vi när vi skrev vår B-uppsats Elevers mentala karta av vad påverkas den? (Hervén & Johansson, 2005). Då konstaterade vi att de flesta nioåringar, som vi intervjuade, inte hade någon mental karta som liknade den världskarta vi oftast ser. Våra upplevelser från VFT-skolor ger samma erfarenhet. Vi undrar om det är en utvecklingsfråga är nioåringar för små för att förstå och ta till sig en abstrakt världskarta, eller handlar det bara om att eleverna måste få en chans att lära sig om världskartan genom att exponeras för den på olika sätt? Vår erfarenhet säger oss också att världskartan introduceras 7

tidigast i fyran och kanske inte förrän i sexan. Enligt Mårtensson och Wennberg (1996) ska geografiundervisningen i skolan hjälpa eleverna att få sammanhang i sin omvärld och förstå hur den hänger ihop. I läroplanen finns det inskrivet ett internationaliseringsmål som ska gälla från förskolan genom elevens hela skolgång. Då tycker vi det är sent att lära sig om världskartan och världsdelarna först när man är 11 år. 1.1 Syfte Syftet med vår undersökning är att öka förståelsen för nioåriga elevers mentala karta och förmåga att utveckla denna. Ett utvecklingsarbete om den mentala kartan ska göras med hjälp av en lektion kring världskartans utseende och funktion. 1.2 Begrepp För att vårt arbete ska bli lättförståligt och överskådligt tycker vi det är nödvändigt med en definition av de begrepp vi kommer att använda oss av. Vi och läsarna ska ha en gemensam och likvärdig tolkning av begreppen för att slippa missförstånd. 1.2.1 Mental karta Den bild av världen som finns i varje persons inre kallas för mental karta. I Nationalencyklopedin står följande: mental karta, inom geografi benämning på den inre bild av den geografiska verkligheten som varje människa bär med sig och som används för att tolka omgivningens rumsliga innehåll och organisation. (vår kursivering) I Nationalencyklopedins förklaring av mental karta skriver de om omgivningens rumsliga innehåll. Gösta Wennberg (1990) förklarar det rumsliga med: Den rumsliga traditionen som ytterst går tillbaka på kartläggningen av jordytan. Inom denna riktning behandlar man utbredning, mönster och rörelser på jordytan och sambanden mellan dom. (s. 19) (vår kursivering) Oavsett om kartorna är korrekta eller inte så är de nödvändiga för att begripliggöra varje persons plats i världen. Kartan måste alltså inte vara korrekt för att vara funktionell. (Holmén & Anderberg, 1990) 8

Mental karta kan alltså vara både en inre bild av världskartan och av en geografiskt mindre plats. I vår undersökning syftar vi på den mentala karta som förställer världskartan. 1.2.2 Karta Enligt Nationalencyklopedin (1993) är en karta en avbildning av jorden eller en del därav enligt en kartprojektion och i viss skala på ett plant material. En världskarta är enligt samma källa en karta över hela världen. I vår undersökning är ordet karta också förbehållet världskartan. 1.2.3 Mercators projektion Kartan vi talar om är projicerad enligt Mercators projektion (se figur 1). Mercator Gerardus var flamländare och levde på 1500-talet som kartograf i Frankrike. Han var bland annat intresserad av navigation och tog därför fram en världskarta som fungerade att navigera efter. Han sammanställde också kartverk i tre stora böcker vilka var ursprunget till dagens Atlas. (Nationalencyklopedin band 13, 1994) Figur 1 Mercators projektion 9

10

2 Kunskapsbakgrund I detta kapitel tar vi upp tidigare forskning kring ämnen som rör vår uppsats. Internationalisering i skolan och Styrdokumentens mål berörs och vidare presenterar vi olika inlärningsstadier och inlärningsstilar. Det kommer också en genomgång kring mental karta och kartprojektioner. 2.1 Internationalisering i skolan Internationalisering är ett begrepp som blivit en viktig del i den svenska skolan. Det är dock inget nytt begrepp. Dess utveckling har skett ända sedan 1900-talets början. Krig runt om i världen och en önskan från Sveriges sida att hjälpa till i de drabbade länderna har gjort att världen kommit närmre. Svenska skolan skapade på 1940-talet ett språkprogram som gav ungdomar en chans att resa och se andra länder. Idag ger media eleverna en tydlig bild av vad som händer runt om i världen. Vad som hände i krigsländer under andra världskriget var inte så påtagligt för svenska barn som händelser i dagens krigsdrabbade länder är. På många barns näthinnor finns idag en bild som är tydlig av hur krig ser ut i länder som Rwanda och Bosnien. Förskollärare och grundskollärare måste idag handskas med frågor som tidigare ställdes till högstadiets lärare. Allt yngre barn blir medvetna om verkligheten runt om i världen. Därmed blir lärarens engagemang viktigt för att stötta oroliga barn när dessa svåra frågor väckts. (Gustafsson, 1996). Det är inte många år sedan alla barn som föddes i Sverige hade en svensktalande mormor. Idag är det inte lika självklart. Att växa upp i Sverige innebär att barnet måste tala svenska, men kunskaper i hemspråket är också nödvändiga, om man vill ha kontakt med sina rötter och sin släkt. Boel Westerberg (1996), universitetslektor i religionskunskap, skriver om ett klassrum där 3 av 25 elever har svenska som modersmål. Många olika kulturer och nationaliteter finns representerade i skolan. Detta innebär att det internationella finns både långt bort och nära. Inom skolvärlden står internationalisering för många olika saker. Professor Björn Hettne (1996) skriver: Det internationella perspektivet i undervisningen, kontaktnätet med andra skolor runt om i världen, den ökade rörligheten bland elever och lärare, bättre språkkunskaper, ökad beredskap för kulturmöten, samt internationella krav på undervisningens kvalitet. ( s. 27) 11

Detta ger en bild av internationaliseringen som något positivt. Här finns det roliga och det spännande; det som väcker nyfikenhet och en lust att lära. Media visar emellertid också en bild av vår omvärld som är negativ och skrämmande. Det behövs hos lärare en medvetenhet och kunskap kring det som kan vara problematiskt. Skolan som institution får en viktig roll för att bygga internationella kontakter och skapa en positiv men kritisk granskande bild av världen. Det är värdefullt att ta tillvara den nyfikenhet som finns hos unga människor. Bodil Jönsson (1996), fysiker vid Lunds tekniska högskola, menar att lärarens roll är att spinna tanketrådar på vilka eleverna kan hänga upp sin kunskap. Hon skriver också om att vara en inspirationskälla som väver ihop elevernas tankar och bilder av världen. 2.2 Lpo 94, internationalisering och mental karta I Lpo 94 och de tillhörande kursplanerna finns mål uppsatta som handlar om eller går att anknyta till internationalisering och mental karta. I Lpo 94 står följande: Ett internationellt perspektiv är viktigt för att kunna se den egna verkligheten i ett globalt sammanhang och för att skapa internationell solidaritet samt förbereda för ett samhälle med täta kontakter över kultur- och nationsgränser. (s. 6) Under Mål att uppnå i grundskolan i Lpo 94 läser vi: ( ) känner till och förstår grundläggande begrepp och sammanhang inom de ( ) samhällsvetenskapliga och humanistiska kunskapsområdena. ( ) ha kunskaper om länders och världsdelars ömsesidiga beroende av varandra. ( s. 10) Vi läser också att skolledningen ska verka för ett ökat internationellt samarbete och se till att personalen är införstådda med de internationella dokument som Sverige ska följa. Lärarna ska ha demokrati och mänskliga rättigheter som en grund i all undervisning. (Lpo94) I kursplanen för Samhällsorienterade ämnen finns flera kunskapsområden som går att anknyta till internationalisering, Kulturella mönster och kulturell variation samt Lokala och globala miljö- och överlevnadsfrågor är exempel på sådana områden. (www.skolverket.se, 2006-12- 12) 12

I kursplanen för Geografi finns inskrivet: Grundläggande för geografiämnet är att arbeta med en helhetssyn på omvärlden där centrala begrepp och fakta vävs in i ett större sammanhang. (www.skolverket.se, 2006-12-12) Vidare har vi att ta hänsyn till Mål att sträva mot där man skall: öka sin förståelse för människans levnadsvillkor genom vidgade kunskaper om natur och samhälle och om sambanden där emellan i olika delar av världen. (www.skolverket.se, 2006-12-12) Enligt kursplanen ska undervisningen i geografiämnet leda till utvecklade kunskaper om det egna landet, världen och jorden som helhet. Olika delars skillnader och likheter ska tydliggöras. För att ämnet ska bli överskådligt för eleverna är kartor en nödvändighet. Att kunna se förändringar i sin omvärld är en del av kunskapen. När eleverna nått slutet av det nionde skolåret ska de ha kunskaper om världskartan, världsdelarnas och ländernas läge och deras storleksrelationer. (www.skolverket.se, 2006-12-12) 2.3 Mental karta John J Chiodo (1997), professor vid universitetet i Norman, Oklahoma skriver i en artikel att lärare måste hjälpa sina elever att förstå den mentala kartan över världen för att få en grund till spatial medvetenhet och förståelse för omvärlden. Han har gjort en undersökning kring utvecklandet av mental karta över världen hos skolbarn. Det finns ingen vedertagen forskning som styrker undervisningen av mental karta som innefattar världen hos elever, då de är under 11 år. Chiodo menar att det är viktigare med utveckling av mental karta över närområdet i de lägre stadierna. Han hänvisar dock till Geography for Life som menar att arbetet med utveckling av mental karta kan genomföras redan i åldrarna 5 till 10 år, dock inte över hela världen. I USA blir geografi ett separat ämne först när eleverna når 11 års ålder. Därför har Chiodo valt att genomföra sin forskning med 12-åriga elever. Alla har en unik inre karta över omvärlden. En viktig uppgift för läraren är att utveckla barnens inre karta så att den blir användbar och någorlunda korrekt. Kartan blir då en gemensam referensram som man kan diskutera kring. (Mårtensson & Wennberg, 1996) 13

Mental karta är ett redskap för att organisera kunskaper om världen. Detta skriver de båda amerikanska professorerna Roger Downs och David Stea (1977) och tillägger att nya kunskaper om världen kräver en omorganisering av den befintliga vetskapen. Mental karta kan också hjälpa till att svara på frågan var, när och vad. Man kan förstå var och det hjälper när man ska svara på när och vad. De avslutar sin bok Maps in minds med att skriva om Atlas som tvingades att bära hela världen på sina axlar. Idag tvingas vi alla bära världen i våra huvuden. Thomas Blom (1996), docent och universitetslektor vid Karlstad universitet, har skrivit flera artiklar och rapporter angående mentala kartor gjorda utifrån olika studier av elever och studenter i skiftande åldrar. I några artiklar av Blom inleder han med att skriva om vad som påverkar vår mentala karta och menar att media har en stor påverkan både positivt och negativt för uppbyggandet av den mentala bild man skaffar sig av ett land eller en region. En annan forskare, Anders Schaerström (1986), har skrivit en artikel om hur media framställer kartor vid exempelvis nyhetsrapportering. Det visade sig att kartorna var belagda med åtskilliga fel och brister. Till exempel saknades rubrik, kartorna var för röriga och allt för små för att kunna sättas i sitt sammanhang. Blom skriver också om centrum och periferi i vårt medvetande och menar att vi redan i unga år skaffar oss en mental bild av vårt närområde. Det är vårt närområde som hamnar i centrum för vår mentala karta. I periferin hamnar orter/platser/länder som inte är viktiga för oss just då. Ju viktigare något är desto närmare centrum för vårt tänkande ligger de. Det kan enligt Blom alltså vara så att Kanarieöarna kan ligga närmre vårt mentala centrum än Ven, även om det geografiska avståndet är det motsatta. (Blom & Arvidsson, 2000) 2.4 Inlärningsstadier För att hitta en lämplig urvalsgrupp, i förhållande till ålder, har vi tagit del av Piagets och Bosowskis tankar om inlärningsstadier. Båda har på olika sätt undersökt elevers inlärning vid olika åldrar. 2.4.1 Bosowski Elaine F. Bosowski (1997), forskare på Villanovauniversitetet i Philadephia, har undersökt elevers kognitiva världsbild och kommit fram till att elever har stor förmåga att ta till sig och 14

lära sig fakta kring geografi vid olika stadier under uppväxten. Vid 8, 11 och 14 års ålder har eleverna en ökad förmåga att ta till sig geografiska kunskaper. Att studera hur mycket geografikunskaper eleverna besitter, bör man därför göra året efter dessa toppar av geografisk inlärning och förståelse. 2.4.2 Piaget Bosowskis teorier leder oss vidare till Piaget, som talar om teorier om den kognitiva utvecklingen. Teorierna bygger på fyra utvecklingsstadier där vart och ett innebär ett karakteristiskt sätt att tänka. Evenshaug och Hallen (2001) beskriver Piagets stadier. Det sensori-motoriska stadiet (0-2 år) Barnet bygger med hjälp av sin omgivning upp en förståelse för verkligheten och hur den fungerar. Under detta stadium existerar inte ett föremål om barnet inte kan se det. Barnens kunskap blir kopplad till deras egna handlingar. De kan inte lösa ett problem med enbart tankens hjälp. Det preoperationella stadiet (2-7 år) Symboliskt resonerande framträder under denna period, men barn i detta stadium är egocentriska och har svårt att se en situation ur någon annans synvinkel. Enligt Piaget är detta typiskt för barn i förskoleåldern. Det konkret operationella stadiet (7-11 år) Under denna period utvecklar barnet förmågan att använda sig av logiska principer för att kunna tolka sin omvärld och händelserna där i. Det viktiga är att allt är konkret. Det formellt operationella stadiet (11-16 år) Barnets kognitiva utveckling börjar nu likna en vuxens. Det är först nu barnet kan tänka rationellt och abstrakt. Förflyttningen från ett stadium till ett annat beror på att det har skett en förändring i det kognitiva tänkandet hos barnet. Det är en förändring som sker med hjälp av assimilation och ackommodation. Genom assimilation tar barnet till sig ny fakta och ombildar den så att den passar in i redan befintlig kunskap. När barnet får fakta som inte går att anpassa till tidigare kunskap måste barnet anpassa sig efter omgivningen detta kallas för ackommodation. Barnet får tänka på ett helt nytt sätt och anpassa sig till de nya förutsättningarna. 15

2.5 Inlärningsstilar Vårt examensarbete är både en uppsats och ett utvecklingsarbete. Utvecklingsarbetet går ut på att planera och genomföra ett lektionstillfälle med världskartan som grund. Pussel är en del av den tänkta lektionen och det ska tilltala olika typer av inlärare. Därför har vi tagit del av olika forskares teorier om inlärningsstilar. Det finns fyra typer av inlärare: den visuella som lär sig bäst genom att se bilder och diagram och att läsa. den auditiva inläraren som lär sig bäst genom att höra, det kan vara musik samtal och diskussioner. den kinestetiska inläraren som lär sig bäst genom att vara delaktiga, att få röra sig och experimentera. den taktila inläraren som gärna vill röra på eller rita på något medan denne på andra sätt, till exempel auditivt, lär sig något annat. Varje elev kan ha delar av alla inlärningsstilarna, men oftast är en av inlärningsstilarna mer framträdande. För att inlärningen, hos alla elever i ett klassrum, ska bli så effektiv som möjligt bör alla fyra inlärningsstilarna tillgodoses. (Boström & Wallenberg, 2001) 2.5.1 Vygotskij Den ryske forskaren L. Vygotskij (1995) har skrivit en rad böcker om psykologiska teorier. Han har skrivit om inlärningsprocesser och han skriver om fantasi och kreativitet som grundläggande för inlärning oavsett ämne. Fantasin är fantastisk för att den låter människan föreställa sig saker som aldrig funnits eller som hon aldrig sett. Fantasin blir rikare ju mer erfarenheter människan samlat på sej. Detta innebär att fantasin är rikare hos en vuxen än hos ett barn. Men fantasin är viktigare hos ett barn just därför att erfarenheterna är färre. Då behövs den för att väva samman fragment från verkligheten. Fantasierna måste omvandlas till verklighet och erfarenhet för att på så sätt göras rikare. Vygotskij skriver: Den pedagogiska slutsats man kan dra av detta är att det är nödvändigt att vidga barnets erfarenheter om vi vill skapa en tillräckligt stadig grund för dess skapande verksamhet. Ju mer ett barn har sett, hört och upplevt, ju mer det vet och har tillägnat sig, ju större mängd verklighetselement det besitter i sin erfarenhet, desto betydelsefullare och produktivare blir dess fantasi vid i övrigt lika förutsättningar. (s. 20) 16

Det kreativa skapandet med händerna tillsammans med reproduktion utvecklar minnet och tänkandet. Fantasi och kreativitet blir inlärning. 2.5.2 Bruner Psykolog J. Bruner intresserade sig för inlärningsprocessen. Huvudtanken i hans teorier är att människan har en medfödd vilja att lära. Hos varje människa finns tre drivande krafter för denna vilja, nyfikenhet, ömsesidighet och kompetens. Nyfikenhet är barnets medfödda intresse för allt som är nytt. Denna måste beaktas så att den inte hämmas av skolans formaliserade inlärningssituationer. Ömsesidighet är alls önskan att fungera tillsammans och förstå varandra. Kompetens är en önskan om att kunna saker för kunnandets skull. Barnet vill inte lära sig för att få beröm utan kunskap för barnet handlar om att vidga sin världsbild. Dessa tre drivkrafter bör finnas i lärarens tankar vid planeringen av undervisningen. Det måste finnas en mening för barnet för att kunskapen ska gå att binda samman och inte bli lösryckta fragment. Inlärningen måste också vara aktiv (Kylemark & Winther, 1999). 2.5.3 Dewey På 1800-talet skapade professor John Dewey (1999) en rad teorier som är aktuella än idag. En av de mest kända teorierna är Learning by doing. Denna teori bygger på att låta eleverna lära genom att göra. Han menar att kunskap som är allt för vetenskaplig, och ej kopplad till elevernas vardag, resulterar i endast memorerad fakta utan mening. I Lpo94 talar man om de fyra f:n, fakta, förståelse, färdighet och förtrogenhet. Dessa fyra krävs för att eleven faktiskt ska ha tagit till sig undervisningen. Vi menar att förståelse, färdighet och förtrogenhet infinner sig om man undervisar på ett mer praktiskt sätt, så som Dewey förespråkar. Han skriver att aktivt görande med kroppen och hanteringen av material måste integreras i den vetenskapliga förmedlingen. Dessutom visar erfarenhet att barn har naturliga behov att röra sig. Blir dessa tillfredställda går lärandet lättare. I boken Hur och när lär sig elever? beskriver Arfwedson (1992) Piaget, Bruner och Vygotskij som: Det finns många gemensamma drag hos Vygotskij, Bruner och Piaget. Betydelsen av konkret handling i förbindelse med problemlösning för utveckling av abstrakt tänkande betonas hos dem alla. Barnet konstruerar sin egen kunskap. Grunderna till mentala operationer finns i handlingsvärlden. Analysen av mänsklig kunskap och intelligens måste börja med studiet av motoriska färdigheter och praktisk problemlösning. Barn måste vara aktiva och konstruktiva för att utveckla sin förståelse av världen. (s. 25) 17

Med detta sammanfattat kan man konstatera att en undervisning kombinerad av fakta och praktisk problemlösning framstår som ett gott alternativ i vårt utvecklingsarbete. 2.6 Kartprojektioner Kartan är en generalisering av och därmed inte en direkt avbild av jordytan. Detta gör att elever kan ha svårt att ta till sig den. Globen är oftast en mer riktig avbildning av jorden. Denna är svåranvänd i klassrumsundervisningen, då den är otymplig och svår att mäta avstånd på. Man kan heller inte se alla delar av världen samtidigt. Den kartprojektion som eleverna exponeras för är oftast Mercatorsprojektionen (Mårtensson & Wennberg, 1996). Detta är en av flera olika kartprojektioner. Att det finns flera beror på att ingen karta kan bli helt korrekt när den är tvådimensionell. Vinklar, yta, avstånd och riktning blir på ett eller annat sätt förvrängd. Därför finns det olika projektioner beroende på vad kartan ska användas till. Att Mercatorsprojektionen är den som används i klassrummet beror på att den har räta vinklar, vilket gör att länderna blir överskådliga. Ytriktigheten stämmer dock inte. Länder som ligger nära polerna är mycket förstorade. Det finns mer ytriktiga projektioner och de börjar bli mer använda, men på dessa kartor blir formerna på världsdelarna deformerade. (Nationalencyklopedin, band 10, 1993) Saarinen (1988) skriver om centreringen av världsdelar. I hans undersökning fanns studenter från olika delar av världen som fick rita sina mentala kartor. Det visade sig att studenterna valde att centrera olika världsdelar beroende på var de kom ifrån. Den centrering som är vanligast i Europa kallas eurocentrisk och det är den som vanligen avbildas i svenska kartböcker och på väggkartor i klassrum. 2.7 Ländernas form ett minnesknep John J. Chiodo (1997), skriver om hur elever kan ta till sig kunskap om världens geografiska utseende. Han hävdar att det är lärarna som har ansvaret att ge eleverna de verktyg som behövs. Undersökningen Chiodo gjort visar att det är viktigt att ha en fortlöpande undervisning kring kartans utseende. En karta eller jordglob ska alltid finnas i klassrummet för att elever och lärare ständigt ska kunna ha dem nära till hands. 18

I boken Handbok i geografi skriver Gunilla Björklund (1993) att det är bra att associera länder till olika figurer eller geometriska former. Exempelvis kan Frankrike som en pentagon (se figur 2) och Italien ses som en stövel (se figur 3). Figur 2 Frankrike liknas vid en pentagon Figur 3 Italien liknas vid en stövel Detta sätt att konstruera minnesbilder främjar skapandet av den personliga mentala kartbilden. Att ständigt ha en världskarta och/eller jordglob förekommande i klassrummet och i undervisningen underlättar också. (Björklund, 1993) Saarinen (1973) talar om faktorer som avgör vilka länder och världsdelar en person kommer ihåg. Factor of area innebär att storleken på landet får betydelse. Ju större landet är desto större är möjligheten att man kommer ihåg det och tar med det på sin karta. Att inkludera hemlandet och de angränsande länderna kallas för Factor of proximity. Att de kommer med beror på att de länderna är de mest kända för tecknaren. Formen på landet, Factor of shape, menar Saarienen också gör det lättare att komma ihåg. Liknar landet en känd enkel form minns man den just därför. Den blir också enklare att rita. 2.8 Sammanfattning Internationalisering har blivit allt viktigare i skolan. I Lpo 94 finns flera punkter som anknyter till ämnet. Fler och yngre barn blir allt mer medvetna om verkligheten runt om i världen. Detta gör att en gemensam mental karta över världen blir viktig. Det blir en gemensam referensram kring vilken undervisningen kan byggas upp. Samtidigt ges också eleverna en global känsla och en helhetsbild i vilken de kan placera in mindre delar av världen. Den kartprojektion som eleverna bör ha till grund för sin gemensamma mentala karta är Mercatorsprojektionen. 19

Bosowski och Piaget tangerar varandra i sina tankar om utveckling i stadier. Piaget pratar om utveckling av det kognitiva tänkandet och Bosowski om geografiutveckling. Det finns ett flertal olika inlärningsstilar och många tankar om varför människan lär sig. Dewey har skrivit om Learning by doing, Bruner om nyfikenhet och Vygotskij om fantasi och kreativitet. Alla är viktiga att betänka vid planeringen av en lektion, vilken ska passa alla elever. En lektion som ska handla om världskartan och dess utseende bör innefatta tankar kring landdelarnas former. 2.9 Frågeställning Teorierna i vår kunskapsbakgrund har gett oss en grund inför vårt utvecklingsarbete. Forskarnas teorier leder oss fram till våra frågeställningar: Kan man som lärare hjälpa nioåriga elever att utveckla en mental karta så att den innefattar världskartan enligt Mercators projektion? Om svaret blir ja, kan den då utvecklas under kort tid, med hjälp av ett pussel och en lektion kring världskartans utseende och uppbyggnad? 20

3 Metod och material 3.1 Urval och plats Vi genomförde vår undersökning och vårt utvecklingsarbete på en skola i nordvästra Skåne på landsbygden. Valet är gjort på grund av vår närhet till skolan samt att vi har personliga relationer till skolan, vilket gjorde att vi enklare fick tillträde dit. Eleverna i undersökningen är nio år gamla och går i år 3. Att vi valt just nioåringar beror på Bosowskis teorier (se sidan 14). Samtliga elever i år 3 som går på denna skola är med i undersökningen. Elevgruppen är uppdelad i två klasser bestående av sju elever i den ena (i fortsättningen kallad Lilla gruppen) och tjugotvå i den andra (i fortsättningen kallad Stora gruppen). Lilla gruppen ingår i en åldersblandad klass 2-3. Att vi valt plocka ut dessa sju nioåringar beror på att vi vill ha en åldershomogen grupp. Stora gruppen är en åldershomogen klass från början. 3.2 Intervjuer med lärare För att få kunskap om elevernas lärandemiljö i skolan kring världskartan kommer vi att genomföra intervjuer med lärarna som arbetar i de båda klasserna. Vi behöver denna information för att förstå varför de olika klassernas kartor från första tillfället ser olika ut, om de gör det. De intervjuer vi genomför kommer att vara kvalitativa, Patel och Davidson (2003) skriver: Syftet med en kvalitativ intervju är att upptäcka och identifiera egenskaper och beskaffenheten hos något, t.ex. den intervjuades livsvärld eller uppfattningar om något fenomen. (s.78) Vi har också valt att ha en låg grad av standardisering då vi helst vill föra intervjun i samtalsform. Med låg grad av standardisering får vi som Trost (2005) skriver stora variationsmöjligheter i vårt samtal. 3.3 Metodval i mötet med eleverna Vår metod bygger på aktionsforskning som Maj-Britt Johansson Lindfors (1993) beskriver i sin bok Att utveckla kunskap om metodologiska och andra vägval vid samhällsvetenskaplig kunskapsbildning. Hon skriver att aktionsforskningen angriper forskningen genom sex grundläggande punkter: 21

inrikta sig på förändringsproblem. ha sin grund i det hermeneutiska kunskapsidealet. baseras på gemensamma värdemässiga utgångspunkter hos praktikerna och forskarna. handla både om praktisk problemlösning och om teoretisk utveckling. bygga på samarbete, ömsesidigt lärande och gemensam kompetensutveckling. ge helhetsförståelse av ett problem. (s. 68) Enligt Johansson Lindfors är aktionsforskning en typ av fallstudie. Vårt fall handlar om nioåringar och utvecklingen av deras mentala karta. Genom denna metod vill vi förändra och utveckla elevernas mentala karta. Detta tillsammans med intervjuer av lärarna anser vi lämpligt för att genomföra undersökningen. Vi har övervägt andra metoder så som observationer och intervjuer med elever, men har inte funnit dessa lämpliga för vår undersökning. I vår B-uppsats gjorde vi intervjuer som gav oss kunskaper om hur mentala kartor kan se ut hos nioåringar. Med denna C-uppsats är det förändringen som är målet och då fungerar inte intervjumetoden. Observationsmetoden skulle vara möjlig om det fanns mer tid och om undervisningen i klasserna handlat om det berörda ämnet. Med nuvarande undersökning förutser vi således att vårt metodval, aktionsforskning, är det lämpligaste. Genom aktionsforskning kommer vi att följa de fyra stadier som Lewin, aktionsforskningens fader, nämner tolkad av Johansson Lindfors (1993). Stadierna är planering, handling, observation, och reflektion. McNiff har enligt Johansson Lindfors också fyra stadier vilka är: ( ) problembeskrivning, formulering av lösning, implementering av lösning, utvärdering av lösning och nya modifierade planer. (s. 71) Aktionsforskning sker kontinuerligt och man kan se det som en spiral, där de fyra stadierna återkommer om och om igen. I vår studie följer vi spiralen ett varv genom planering, handling, observation, och reflektion. Metoden bygger på som vi tidigare pekat på att det finns en forskare och en praktiker som genomför förändringarna. Ofta är detta samma person, en fördel då praktikern ofta är den som ser problemet och vill se en lösning. Så kommer det också att vara i vårt fall. Den kritik som riktas mot aktionsforskning är emellertid bristande teoriutveckling, vilket sannolikt beror på att forskaren och praktikern ofta som nämnts är samma person. När man har fått resultatet menar kritikerna att man inte ägnar tillräckligt med tid till reflektion och teoretisk utveckling. Metoden ger resultat men den teoretiska grunden utvecklas dåligt, när man inte fullföljer processen. Vi ser oss själva som både forskare och 22

praktiker; forskare med en teori som vi vill testa praktiskt, men vi är också praktiker som upplever ett problem, som vi vill förändra. 3.4 Planering Vi utgår från Lewins fyra stadier med Planering, Handling, Observation och Reflektion. Under Planering kommer vi att beskriva vår lektionsplanering som innefattar tre tillfällen. Under rubriken Handling kommer vi att beskriva hur lektionerna faktiskt genomfördes. Under Observation och Reflektion följer vårt resultat av undersökningen. Första tillfället: vi presenterar oss för eleverna och återkommer vid flera tillfällen. Det är därför viktigt att eleverna har förståelse för vår närvaro. Eleverna får rita sin mentala karta av världen. Innan vi startar vår aktivitet har vi sett till att det inte finns några synliga kartor eller jordglober. Andra tillfället: vi träffar eleverna för ett lektionstillfälle på 40 minuter. Lektionen handlar om världskartan. Eleverna får tillgång till material i form av ett pussel, som vi som forskare och praktiker har tillverkat. Pusslet finns kvar hos klassen till vårt sista tillfälle med eleverna. Tredje tillfället: eleverna får återigen rita sin mentala bild av världen. 23

Lektionsplanering använd vid examensarbete Första tillfället, 20 min Presentation av oss för eleverna. 5 min. Eleverna får rita sin mentala bild av världen. 15 min. Tack för idag. Andra tillfället, 60 min Material: Uppblåsbar jordglob, sönderskuren boll föreställande jordklotet, skolatlas, två pussel föreställande världen (egentillverkat), en reliefvärldskarta 1,50m x 2m. Jordgloben. Vad finns på den, världsdelar, hav, land och städer. Hur många världsdelar finns det och vad heter dem? Hur blir jordgloben en karta? Vi visar en sönderskuren boll föreställande jordklotet. Hur kan ett runt klot bli platt som en karta? Vi visar en världskarta och letar upp världsdelarna och namnger dem. Stilla Havet finns både på kartans vänstra sida och den högra, hur hänger det ihop? Klassen delas i mindre grupper, bestående av max sex elever. Med hjälp av kartan får de bygga världenpussel. Eleverna ritar av pusslet. Tredje tillfället, 25 min Resumé från förra tillfället. 5 min. Eleverna får rita sin mentala bild av världen. 15 min. Delar ut första kartan så de kan jämföra och själva se förändringen. 24

3.5 Handling (Genomförande) Vi följer Lewins fyra stadier och har nu kommit fram till Handling. Vi åkte till vår undersökningsskola och fick kontakt med rektorn och klasslärarna för respektive klass. Eleverna fick ett informationsbrev med sig hem till föräldrarna (Bilaga 1). Med detta ansåg vi i enlighet med Forskningsetiska principer i humanistiska och samhällsvetenskaplig forskning att vi hade uppfyllt informationskravet. Undersökningen är enligt oss inte av etiskt känslig karaktär, så därför behövde vi inte ha föräldrarna samtycke på papper. Den information vi får genom undersökningen är konfidentiell vilket Trost (2005) skriver såhär om: Med konfidentialitet menas att det som sägs inte kommer föras vidare ingen skall kunna få reda på vem som sagt eller gjort vad. (s. 41) 3.5.1 Första tillfället (27 november 2006) 3.5.1.1 LILLA GRUPPEN (5 ELEVER) Vid denna tidpunkt bestod gruppen av fem elever, då två var sjuka. Eleverna samlades i grupprummet med var sin penna och radergummi. Vi började med att presentera oss och en förklaring till varför vi var där. Därefter fick eleverna 15 minuter på sig att rita sin världskarta. Vi bad inte eleverna att namnge länder eller världsdelar, men alla valde att göra det. Kartorna märktes med elevens initialer för att senare användas vid analysen av resultatet. 3.5.1.2 STORA GRUPPEN (22 ELEVER) Vid denna tidpunkt bestod gruppen av nitton elever, några var sjuka och någon var ledig. Eleverna satte sig i sina bänkar. Vi började med att presentera oss och gav en förklaring till varför vi var där. Därefter fick eleverna 15 minuter på sig att rita sin världskarta. Eleverna frågade om de fick färglägga sina kartor, vilket vi godkände då vi ansåg att det inte skulle påverkar vår undersökning. Inte heller här bad vi eleverna att skriva namn på världsdelar eller länder, men några gjorde det ändå. Även i denna grupp märktes kartorna med elevernas initialer för att sedan användas vid analysen av resultatet. Eftersom de två grupperna var av olika storlek blev de yttre omständigheterna olika. Lilla gruppen satt i grupprummet nära varandra med möjlighet att se varandras kartor. Stora gruppen satt i klassrummet i sina bänkar. De kunde se några av klasskamraternas kartor, men inte allas. Vi uppmanade eleverna att rita kartorna utan att titta på varandra. Inledningsvis fick vi påminna dem om att inte titta på varandra, men efter en lite stund blev vår uppfattning att 25

de fokuserade på vad de själva ritade. Vi överraskades av Stora gruppen, när de frågade om de fick färglägga sina kartor. Först var svaret att det inte behövdes, men efter en stunds funderande insåg vi att det inte påverkade vår undersökning. Att Lilla gruppen inte frågade kan bero på att de satt i grupprummet och där inte hade tillgång till några färgpennor och att det fanns elever i båda grupperna som namngav landdelar såg vi som positivt, men ej som avgörande för vår undersökning. Båda grupperna var såväl intresserade som uppmärksamma från början. Vi fick en känsla av att alla tyckte det var roligt att vara med i vår undersökning. 3.5.2 Andra tillfället (28 november 2006) 3.5.2.1 LILLA GRUPPEN (5 ELEVER) För att genomföra lektionen vid andra tillfället behövdes material. Det vi använde oss av var en uppblåsbar jordglob, en sönderskuren boll föreställande jordklotet, en skolatlas och två pussel föreställande världen (egentillverkat). Lektionen började med att vi tillsammans tittade på en uppblåsbar jordglob. Vi diskuterade vad som finns på jordgloben; hav, städer och länder vi diskuterade de olika stora landdelarna, att de kallas världsdelar och att de är sju till antalet. Namnen på dessa sju räknades upp och eleverna fick se deras lägen på globen. Därefter visade vi en sönderskuren boll föreställande jordklotet. Vi visade hur ett runt klot kan bli platt, och vi förklarade att det hav som finns till vänster på kartan är det samma som det som finns till höger. Vi visade sedan skolatlasen och slog upp kartan över hela världen för att tydligare se den platta versionen. Nu plockade vi fram våra hemmagjorda världenpussel. Dessa pussel har vi tillverkat av plywood i storlek 1m x 0,7m. Vi har sågat ut varje världsdel som en pusselbit och delat havet emellan i olika lagom stora delar. Varje världsdel har fått en egen färg för att tydligt kunna skilja de olika delarna från varandra. Vi valde att göra pusslen (bild 1 och 2) efter Mercatorsprojektionen. Detta är den kartbild av världen som oftast exponeras för eleverna (se s. 18) (Mårtensson & Wennberg, 1996). Bild 1 Föreställer vårt ena världenpussel Bild 2 Föreställer vårt andra världenpussel 26

Gruppen delades i två delar, tre pojkar i den ena gruppen och två flickor i den andra. Eleverna valde själv gruppindelningen. Med kartbokens hjälp fick eleverna lägga pusslen. Sedan fick de rita av dem. Bilderna fick de spara i sina bänkar och pusslet fick de behålla i grupprummet under kommande vecka. Lektionen tog 60 minuter och de fem elever som var närvarande vid första tillfället var även närvarande vid detta tillfälle. 3.5.2.2 STORA GRUPPEN (22 ELEVER) Vid det andra tillfället för den Stora gruppen var lektionsplaneringen och materialet i stort sett det samma som för den Lilla gruppen. Några saker skilde sig dock åt beroende på gruppernas storlek och de olika miljöerna de befann sig i. Materialet som användes var en uppblåsbar jordglob, en sönderskuren boll föreställande jordklotet, en skolatlas, två pussel föreställande världen (egentillverkat) samt en reliefvärldskarta 1,50m x 2m. Även denna grupps lektion började med att vi tillsammans tittade på en uppblåsbar jordglob. Vi diskuterade vad som finns på jordgloben; hav, städer och länder och vi diskuterade vidare de olika stora landdelarna, att de kallas världsdelar och att de är sju till antalet. Namnen på dessa sju räknades upp och eleverna fick se deras läge på globen. Därefter visade vi även nu en sönderskuren boll föreställande jordklotet. Vi visade hur ett runt klot kan bli platt och vi förklarade att det hav som finns till vänster på kartan är det samma som det som finns till höger. I denna grupp visades inte skolatlasen utan istället en reliefkarta och eleverna fick peka på och namnge de olika världsdelarna. Sedan delades klassen i fyra grupper. Två grupper bestod av fem elever och två bestod av sex. De blev indelade efter hur de är placerade i klassrummet. Två grupper gick på rast, de andra två blev placerade i olika rum. Där fick de, med reliefkartans och skolatlasens hjälp, lägga våra hemmagjorda världenpussel. När eleverna pusslat färdigt fick de rita av pusslen. Dessa bilder fick eleverna spara i sina bänkar och ett pussel fick de behålla i grupprummet under kommande vecka. Den totala lektionstiden för varje elev var 60 minuter utan rast. Tjugotvå elever var närvarande. De tre som var frånvarande vid första tillfället vara närvarande vid detta. De tre har inte fått göra någon första mental karta av världen, men fick ändå delta i dagens övningar. 27

Den stora skillnaden mellan grupperna vid tillfälle två var definitivt antalet elever. Med Lilla gruppen satt vi åter i grupprummet och kunde använda oss av en kartbok för att titta på världskartan. När pusslet skulle läggas satt tre och lade med ett pussel och två lade med det andra. I grupp två lyfte vi in en stor världskarta från grupprummet för att kunna visa världskartan så att alla kunde se. Denna fick en av oss hålla upp medan den andra pratade och pekade. Vidare fick vi också dela klassen i flera små grupper för att de skulle kunna lägga pusslet. De blev fem till sex elever i varje grupp när pusslet skulle läggas, och alla fick inte en chans att hjälpa till. Gruppdynamiken gjorde sig tydligt påmind, när så många elever skulle lägga ett och samma pussel. Det var lättare både för eleverna och för oss med en mindre grupp, men diskussionen kring kartan blev bättre med fler elever. När gruppen bestod av färre elever kunde vi finnas till hands och stötta varje elev men med fler elever fanns det fler infallsvinklar i diskussionen. Momentet att rita av världenpusslet tog ungefär 20 minuter för alla grupper utom en. Denna grupp bestående av sex elever hade behövt mer tid. Detta berodde på att eleverna i gruppen påpekade varandras missar, medan de ritade, men också på att de hade svårt för proportionerna och därför började om flera gånger. Detta löste vi genom att hjälpa dessa elever att vika papperet så att olika rutor kunde motsvara olika världsdelar. På så sätt kom de lite längre. Pusslet lämnade vi i klassen så de fick en chans att avsluta sina kartor vid ett senare tillfälle. 3.5.3 Tredje tillfället (4 december) 3.5.3.1 LILLA GRUPPEN (5 ELEVER) Det här var vårt sista tillfälle med eleverna. Vi samlade dem i grupprummet. De fick 15 minuter på sig att åter igen rita en världskarta. Några av eleverna satte ut namn på världsdelarna. När alla eleverna hade ritat klart delade vi ut den första kartan, så att de fick se om det blivit någon förändring. Gruppen bestod av samma fem elever som tidigare. 3.5.3.2 STORA GRUPPEN (22 ELEVER) Eleverna satt i sina bänkar och fick 15 minuter på sig att rita en världskarta. De som ville fick färglägga kartan. Några valde också att sätta ut namn på världsdelarna. När eleverna ritat klart sin karta delade vi ut den första kartan, så att de fick se om det blivit någon förändring. Gruppen bestod vid detta tillfälle av 20 elever. Detta gjorde att tre elever som inte ritat någon karta vid första tillfället gjorde det denna gång medan två elever som ritade vid första tillfället var frånvarande. Följaktligen kommer dessa fem elevers kartor inte att räknas med i resultatet, då de inte varit närvarande vid hela undersökningen. 28

Eleverna i Lilla gruppen berättade att de hade tittat på pusslet under veckan, men inte lagt det. Elever i Stora gruppen mötte oss i dörren och berättade att de hade övat på världsdelarna under veckan som gått. De hade även pusslat med vårt pussel. Återigen fick vi frågan i Stora gruppen om de fick lov att färglägga sina kartor, vilket vi accepterade. 3.5.4 Sammanfattning Vid första tillfället lät vi eleverna rita en mental karta över världen. De fick papper och penna och de kartor som fanns i elevernas närhet plockades bort. Andra tillfället var ett lektionstillfälle om världskartan. Vi tittade på världskartan, skar sönder en boll och visade hur globen kunde bli platt och eleverna fick lägga ett världenpussel och slutligen rita av pusslet. Mellan lektion två och tre var det en tidsperiod på cirka en vecka. Under denna tid fick eleverna använda pusslet hur mycket de ville. Tredje tillfället var åter igen ett tillfälle då eleverna fick rita sin mentala världskarta. De hade endast papper och penna och det fanns inga kartor i deras närhet. 29

30

4 Observation och Reflektion (Resultat) Enligt Lewins fyra stadier, tolkade av Johansson Lindfors (1993), har vi nu kommit till Observation och Reflektionsstadiet. Detta menar vi kan liknas vid ett Resultat och därför har vi valt att kalla detta kapitel för Observation och Reflektion. 4.1 Lärarintervju Vi intervjuade lärarna som arbetar i de båda klasserna vi undersökt. Frågorna vi ställde gav oss svar på hur mycket eleverna arbetat med världskartan i skolan tidigare och vilka metoder som använts. Vi ställde följande frågor: - Använder ni världskartan? - Hur använder ni världskartan? - Varför använder ni inte världskartan? - Finns det någon världskarta eller jordglob i klassrummet? Läraren till Lilla gruppen svarade att de använder världskartan då och då. Eleverna har använt världskartan i samband med forskning om olika djur. De har då fått rita den världsdel som djuret lever i. Under forskningen om dinosaurier fick de rita av en karta som visade var man hittat fossil. Hon berättade också att de använder världskartan när de pratar om händelser i världen. Hennes tanke var att det var viktigt att eleverna fick se helheten, att gå från det globala till det lokala. För att visa att jorden är rund och att den kan se olika ut, beroende på var man bor i världen och hur man väljer att se världskartan, har hon också tagit upp att Europa oftast ligger i mitten på vår världskarta. I Kina kan det vara Asien som är centrerad. Lilla gruppen har ett klassrum utrustat med jordglob och ett Montessoripussel förställande världen. De har också Barnens Jätteatlas av Stefan Lemke (1989) och en världskarta i grupprummet. Allt detta material används ofta och är nödvändiga i lärarens undervisning. Läraren i Stora gruppen svarade att de inte använder världskartan. Hon har inte introducerat världskartan och hur den fungerar för eleverna och menade att, om kartan ska bli en naturlig del i undervisningen måste eleverna ha kunskaper om hur den är uppbyggd och hur en glob kan bli platt. Eftersom eleverna inte har fått denna kunskap tyckte läraren att det var svårt att använda den. Läraren har pratat om världen och olika länder i samband med FN-dagen, men inte tittat på kartan. 31

Stora gruppen har ingen världskarta i klassrummet, men de har en reliefkarta i grupprummet. Just därför att det är en reliefkarta brukar den väcka elevernas nyfikenhet. Det finns ingen jordglob och de enda kartorna som finns i klassrummet föreställer Sverige. Därför blir det svårt att visa världskartan i klassrummet, vilket läraren tycker är synd. Hela klassen måste gå ut i grupprummet för att alla ska kunna se världskartan. 4.2 Sammanfattning Av intervjuerna med lärarna framgår att eleverna har olika lärandemiljöer, vilket har del i deras olika förståelse för världskartan. Detta gör att vi har valt att dela upp resultatet i Lilla gruppen och Stora gruppen. Lilla gruppen består av sju tredjeklasselever utplockade från en åldersintegrerad klass. Stora gruppen består av 22 elever som går tillsammans i en åldershomogen tredjeklass. Från Lilla gruppen har vi valt att plocka bort två elevers kartor, då de inte varit närvarande vid hela vår undersökning. Från Stora gruppen har vi valt att ta bort fem elevers kartor av samma skäl. Följaktligen är fem elevers kartor från Lilla gruppen och 17 elevers kartor från Stora gruppen med i resultatet. 4.3 Kategorisering av elevernas kartor När vi samlat ihop kartorna från första och tredje tillfället kunde vi konstatera att det fanns några olika kategorier under vilka alla elevernas kartor kunde sorteras in. Vi har delat in kartorna i fem kategorier och valt att kalla dem: Mönster Globen Land och hav Världsdelskarta Utvecklad världsdelskarta För att komma fram till dessa kategorier lade vi ut alla kartor på golvet. På så sätt fick vi en bra överblick. Första tillfällets kartor lades under varandra i en lång rad till vänster. Tredje tillfällets lades i en lång rad till höger. Vi kunde då jämföra alla kartor med varandra och se förändringen från första till tredje tillfället. I de kategorier som vi då kom fram till kan vi se en utveckling, något som vi vill kalla progression. Mönster är den kategori som minst liknar världskartan därefter följer Globen, Land och hav, Världsdelskarta och till sist Utvecklad världsdelskarta. Utvecklad världsdelskarta är den som vi ser som mest lik världskartan. Alla kategorierna har vi jämfört med Mercators projektion (se s. 18). Att vi valt att kalla kategorin Världsdelskarta och inte världskarta beror på att vi i denna uppsats med världskarta avser 32