Tillsynsrapport 2013:6 Polismyndigheternas hantering av miljöbrott. Rikspolisstyrelsen

Tillsynsrapport 2013:6 Polismyndigheternas hantering av miljöbrott Rikspolisstyrelsen

Sammanfattning 3 Sammanfattning Inledning Inspektionen har avsett polisens hantering av brott mot miljöbalken där åklagare är förundersökningsledare och har gällt sex polismyndigheter 1. Denna sammanfattning berör inspektionsgruppens iakttagelser och bedömningar. De rekommendationer iakttagelserna har föranlett redovisar gruppen i slutet av inspektionsrapporten. Miljöbrotten tillhör inte de brottskategorier som är utpekat prioriterade i centrala styrdokument. Detta avspeglar sig i de lokala polismyndigheternas verksamhetsplaner (VP) där brottskategorin är berörd i ringa omfattning eller inte alls. I några myndigheter finns handlingsplaner för de utredningsenheter som hanterar miljöbrott med målsättningar för utredning och lagföring. Målstyrningen bör utvecklas och breddas till att avse även upptäckt och förebyggande av miljöbrott. Inspektionsgruppens iakttagelser visar nämligen att polisens bekämpning av miljöbrott är begränsad till att vara en uppgift för de utredare som handlägger miljöbrott. Som en konsekvens av detta är polisens miljöbrottsbekämpning i huvudsak reaktiv, dvs. avser utredningsverksamhet. En av orsakerna till detta är sannolikt att den strategiska ledningsnivån vid polismyndigheterna inte tillräckligt har engagerat sig i planering och styrning av denna verksamhet. Myndigheterna har inte heller på något strukturerat sätt följt rekommendationen att implementera den miljöbrottsstrategi som beslutades 2010. Detta innebär i sin tur att kunskapen om miljöbrott överlag är liten utanför kretsen miljöbrottsutredare och deras chefer. I den yttre verksamheten är det få ingripanden som har renderat i anmälningar om miljöbrott. Planerad proaktiv verksamhet har förekommit i ringa eller ingen omfattning. 1 Polismyndigheterna Gävleborgs län, Skåne, Stockholms län, Västernorrlands län, Västra Götaland och Östergötlands län. Utredningsverksamhet I fem av de polismyndigheter som varit föremål för inspektion är verksamheten organisatoriskt sett samlad i en utredningsenhet vilket inspektionsgruppen förordar. Den sjätte (Skåne) har valt en lösning med utredningsverksamheten spridd på både länskriminalavdelningen och polisområden. Den lösningen har, trots en sammanhållande funktion som processledare, medfört bristande tydlighet när det gäller ledning och styrning och var under hösten 2012 föremål för förändringar. Inspektionsgruppen instämmer i bedömningen att sådana bör ske. Ärendebalanser och handläggningstider visar att antalet miljöbrottsutredare har varit otillräckligt i några polismyndigheter. Det är under senare tid uppmärksammat och berörda myndigheter har beslutat eller övervägt att utöka antalet utredare. Däremot förekommer inte någon organiserad samverkan mellan myndigheterna i något av polisens sju samverkansområden. Brottssamordningsfunktionerna i myndigheterna är inte i alla delar uppbyggda på det sätt som Polisens nationella utredningskoncept (PNU) rekommenderar och deras roll när det gäller miljöbrott är begränsad. Samordning med handläggningen av andra typer av ärenden förekommer i huvudsak inte. Det, tillsammans med Kut-funktionernas ringa befattning med brottstypen, bidrar till att myndigheterna inte har skapat tillräckliga förutsättningar för att kunna hitta eventuella kopplingar till organiserad brottslighet. Kopplingar som enligt Polisens planeringsförutsättningar ska särskilt uppmärksammas. Inspektionsgruppens mening är att en samordning ska ske på samma sätt som gäller för övriga brott och enligt den modell PNU rekommenderar. Med undantag av en myndighet (Stockholm) ianspråktas kriminaltekniker inte i någon större utsträckning när det gäller brottsplatsundersökningar och provtagningar. Detta är istället i första hand miljöbrottsutredarnas ansvar. Vid större ärenden och under tider som miljöbrottsutredarna inte är i tjänst

Tillsynsrapport 2013:6 4 kan kriminaltekniker utföra akuta uppgifter. Det är dock inte heller i de sammanhangen vanligt förekommande. Nämnda förhållanden gäller även i de fall myndigheterna har kriminaltekniker med särskild kompetens för miljöbrottsundersökningar. Polismyndigheterna bör säkerställa att det, i vart fall inom ett samverkansområde, finns utbildade kriminaltekniker på området miljöbrott. Dessa bör regelmässigt tas i anspråk för brottsplatsundersökningar och provtagningar, bl.a. för att avlasta miljöbrottsutredarna. Inspektionsgruppen konstaterar att RPS 2013 ska återuppta den utbildning som genomfördes 2001. Planerad verksamhet Något reguljärt planerat arbete enligt Polisens underrättelsemodell (Pum) för att proaktivt uppmärksamma miljöbrotten förekommer inte i de inspekterade myndigheterna. De har inte kunnat redovisa några dokumenterade strategiska överväganden avseende brottstypen och en följd av detta är att beslut om operativa insatser också saknas. Det har ändå funnits inslag av proaktiv verksamhet. Ett sådant är ett på nationell nivå initierat och finansierat projekt där tre polismyndigheter 2 och deras samverkanspartners har genomfört insatser mot illegala gränsöverskridande avfallstransporter. I Gävleborg, Stockholm och Västra Götaland finns exempel på kontroller av efterlevnaden av mark- och strandskyddsbestämmelser genom överflygningar med helikopter. Västernorrland har kontrollerat avfallstransporter och upptäckt illegala sådana. Kriminalunderrättelsetjänstens (Kut) engagemang när det gäller miljöbrott är begränsat till att ta emot och vidarebefordra de tips och annan information som kommer in till funktionen. Iakttagelserna visar att polismyndigheterna har en betydande utvecklingspotential när det gäller att med stöd av Pum bekämpa miljöbrott. 2 Gävleborg, Norrbotten och Västra Götaland Implementering av miljöbrottsstrategin Polismyndigheterna har inte på ett strukturerat sätt verkat för att implementera miljöbrottsstrategin som beslutades 2010. Kontaktpersoner för att ta emot och vidarebefordra information inom myndigheterna finns visserligen utsedda och har i begränsad men varierande utsträckning informerat om miljöbrott i sina myndigheter och om strategin. Deras förutsättningar för att avsätta tid för information har varit begränsad och kunskapsnivån bland personalen är därför generellt sett låg. Miljöbrottsutredarna och ett antal kriminaltekniker har däremot god kompetens och har beretts möjlighet att gå centrala utbildningar och i någon utsträckning kompletterande lokala kurser och konferenser. Polismyndigheterna bör inleda en planerad implementering av miljöbrottsstrategin och som i första hand tar sikte på Kut-personal och poliser knutna till yttre verksamhet. En inriktning bör vara att genom breddning av kompetens skapa förutsättningar för en förbättrad brottsförebyggande verksamhet och en ökad upptäckt av miljöbrott. Vidare bör myndigheterna pröva om möjlighet finns att inrätta en beredskaps- eller jourverksamhet. Syftet, såsom det anges i strategin, ska vara att underlätta för tillsynsmyndigheterna att kontakta polisen. Behov kan också föreligga på rent polisoperativa grunder och då för att i det akuta läget kunna vidta rätt åtgärder när brott inträffar. Samverkan De rekommendationer som miljöbrottsstrategin lämnar när det gäller samverkan inom polisens samverkansområden har inte fått genomslag. Några gemensamma utredningsenheter eller annat fördjupat samarbete finns inte och har heller inte diskuterats. Polismyndigheterna bör ta initiativ till sådan samverkan och överväga att samla utredningsverksamheten i en gemensam enhet i vart och ett av polisens samverkansområden.

Samarbetet med åklagare i Riksenheten för miljöoch arbetsmiljöbrott (REMA) uppger chefer och handläggare fungerar i allt väsentligt bra. Det förekommer sett över landet olika syn på om åklagare eller polis ska vara mottagare av tillsynsmyndigheters åtalsanmälningar. Likaså varierar synen på den fulla innebörden av att åklagare är förundersökningsledare avseende utredningar av de brott inspektionen omfattar. Inspektionsgruppens uppfattning är att Rikspolisstyrelsen (RPS) och Åklagarmyndigheten (ÅM) bör nå en överenskommelse som ger en vägledning om hur nämnda frågor ska hanteras. I samtliga myndigheter förekommer regelbundna sammankomster mellan polis, åklagare och tillsynsmyndigheter med resp. länsstyrelse som sammankallande. För i vart fall polisens vidkommande saknas en strategi och ett uttalat syfte för denna form av samverkan. Den förefaller hittills vara begränsad till att utbyta information om arbetsförhållanden och bidra till ökad kompetens hos deltagarna. Inspektionsgruppen anser att initiativ bör tas för att bredda samverkan och polismyndigheterna bör på strategisk ledningsnivå verka för att så sker. I överläggningar med övriga intressenter kan frågor tas upp som berör gemensamma prioriteringar, gränsdragningsfrågor avseende provtagningar i brottsutredningar och möjligheterna till förbättrat informationsutbyte. De olika aktörernas roll i underrättelsearbete bör också diskuteras. Inspektionsgruppen har i rapporten redovisat sin uppfattning om i vilka fall gruppens bedömningar bör föranleda åtgärder i nuvarande organisation och när anledning finns att avvakta inrättandet av den nya Polismyndighet. Sammanfattning 5

Innehåll 7 Innehåll Sammanfattning...3 1 Förkortningar...8 2 Inledning...9 2.1 Direktiv och metod...9 2.2 Inspektionsgruppen...9 2.3 Rättsregler...9 2.3.1 Miljöbalken...9 2.3.2 Myndighetssamverkan...10 2.3.3 Europaunionens inflytande på svensk miljölagstiftning...10 2.3.4 Företagsbot...11 2.4 Styrdokument...11 2.5 Utbildningsfrågor...11 2.6 Rikskriminalpolisens roll...12 2.7 Övriga frågor...12 3 Iakttagelser...13 3.1 Polismyndigheten i Gävleborgs län...13 3.1.1 Organisation...13 3.1.2 Ledning och styrning...13 3.1.3 Samverkansfrågor...14 3.1.4 Kompetens...14 3.1.5 Ärendehandläggning...14 3.1.6 Ärendegranskning...15 3.2 Polismyndigheten i Skåne...16 3.2.1 Organisation...16 3.2.2 Ledning och styrning...26 3.2.3 Samverkansfrågor...17 3.2.4 Kompetens...17 3.2.5 Ärendehandläggning...18 3.2.6 Ärendegranskning...19 3.2.7 Övrigt...19 3.3 Polismyndigheten i Stockholms län...19 3.3.1 Organisation...19 3.3.2 Ledning och styrning...20 3.3.3 Samverkansfrågor...21 3.3.4 Kompetens...21 3.3.5 Ärendehandläggning...22 3.3.6 Ärendegranskning...22 3.3.7 Övrigt...22 3.4 Polismyndigheten i Västernorrlands län...23 3.4.1 Organisation...23 3.4.2 Ledning och styrning...23 3.4.3 Samverkansfrågor...23 3.4.4 Kompetens...24 3.4.5 Ärendehandläggning...25 3.4.6 Ärendegranskning...26 3.4.7 Övrigt...26 3.5 Polismyndigheten i Västra Götaland...26 3.5.1 Organisation...26 3.5.2 Ledning och styrning...27 3.5.3 Samverkansfrågor...27 3.5.4 Kompetens...28 3.5.5 Ärendehandläggning...28 3.5.6 Ärendegranskning...29 3.5.7 Övrigt...30 3.6 Polismyndigheten i Östergötlands län...30 3.6.1 Organisation...30 3.6.2 Ledning och styrning...30 3.6.3 Samverkansfrågor...31 3.6.4 Kompetens...31 3.6.5 Ärendehandläggning...32 3.6.6 Ärendegranskning...33 3.6.7 Övrigt...33 4 Bedömningar...34 4.1 Organisation...34 4.2 Ledning och styrning...35 4.3 Samverkansfrågor...36 4.4 Kompetens...37 4.5 Ärendehandläggning...38 4.5.1 Handläggningsprocessen initialt...38 4.5.2 Brottsplatsundersökning och provtagning...39 4.5.3 Den fortsatta utredningen och resurser för den...40 4.6 Ärendegranskning...41 4.7 Övrigt...42 5 Rekommendationer...43 6 Bilagor...44

Tillsynsrapport 2013:6 8 1 Förkortningar BrB Brottsbalken (1962:700) Cåbra Elektroniskt system för ärendehantering vid Åklagarmyndigheten Durtvå Datoriserad utredningsrutin med tvångsmedelshantering. Polisens itstöd för brottsutredning och tvångsmedelshantering Gröt Projekt som avser insatser mot gränsöverskridande illegala avfallstransporter Ib Inre befäl Kut Kriminalunderrättelsetjänst LK Länskriminalavdelningen (Skåne) LKC Länskommunikationscentral LKP Länskriminalpolisavdelningen (Stockholm); Länskriminalpolisen (Västra Götaland) Lokus Lokal brottsplatsundersökare MB Miljöbalken (1998:808) OLG Operativ ledningsgrupp PKC Polisens kontaktcenter PNU Polisens nationella utredningskoncept Pum Polisens underrättelsemodell Pum-A Applikation till Pum, dvs. dokumentation av planering och uppföljning kopplad till Pum Rar Polisens system Rationell anmälansrutin REMA Riksenheten för miljö- och arbetsmiljöbrott inom Åklagarmyndigheten RKP ROLG RPS Sameb SamO-Kut SKL SLG Vb VP ÅM Rikskriminalpolisen Regional operativ ledningsgrupp. Finns i varje samverkansområde. Rikspolisstyrelsen Samverkansorgan mot ekonomisk brottslighet Kriminalunderrättelsetjänst i samverkansområde Statens kriminaltekniska laboratorium Strategisk ledningsgrupp Vakthavande befäl Verksamhetsplan Åklagarmyndigheten

Inledning 9 2 Inledning 2.1 Direktiv och metod Direktiven för inspektionen, bilaga 1. Inspektionen inleddes i september 2012 och de sex berörda polismyndigheterna besöktes under perioden oktober-november. Vid besöken intervjuades företrädare för funktioner som har arbetsuppgifter som gör att de kommer i kontakt med miljöbrott i sin verksamhet. För att bredda underlaget för inspektionsgruppens bedömningar har också företrädare för tillsynsmyndigheter och Rikskriminalpolisen (RKP) intervjuats. Gruppen har i respektive myndighet granskat ett tjugotal pågående och avslutade förundersökningar. Därvid har bl.a. noterats om vidtagna utredningsåtgärder är antecknade i akterna, om ärendena har processats i enlighet med PNU och om de har bedrivits med tillräcklig skyndsamhet. Inspektionsgruppen har inhämtat en uppföljningsstatistik som visar antal inkomna anmälningar och ärenden, antal till åklagare redovisade ärenden och ärendebalanser för åren 2010, 2011 och första halvåret 2012. I detta sammanhang ska sägas att polisen inte gör någon uppföljning av när ärenden avslutas med företagsbot. Här har inspektionsgruppen varit hänvisad till den manuella uppföljning som sker i myndigheterna och som inte är heltäckande. Uppföljningsstatistik för samtliga polismyndigheter, bilaga 2. 2.2 Inspektionsgruppen Den arbetsgrupp som genomfört inspektionen har letts av länspolismästaren Gunnar Lindelöw. Övriga deltagare har varit kommissarien Henrik Forssblad, Rikspolisstyrelsen, kommissarien Johan Andersson, Polismyndigheten i Kronobergs län och kommissarien Per-Olof Östlund, Polismyndigheten i Jönköpings län. Chefsåklagaren Mats Palm, Riksenheten för miljö- och arbetsmiljömål vid Åklagarmyndigheten (REMA), har följt inspektionen och deltagit i fem av sex myndighetsbesök. Vid besöket i Västra Göta land ersattes Henrik Forssblad av kommissarien Gunnar Grönkvist, Rikspolisstyrelsen. 2.3 Rättsregler 2.3.1 Miljöbalken Begreppet miljöbrott avser alla straffsanktionerade överträdelser av miljöbalkens (MB) bestämmelser. Dessutom räknas några brott mot brottsbalken (BrB) till miljöbrotten, nämligen bestämmelserna i BrB 13 kap. 7-9 som avser spridande av gift eller smitta, förgöring och vårdslöshet med gift eller smittämne. Om en gärning är straffbelagd enligt både MB och BrB har den senare företräde om gärningen där är belagd med samma eller strängare straff vilket framgår av 29 kap. 11 MB. De 32 kapitel som utgör MB har i större eller mindre utsträckning inverkan på polisens arbete mot miljöbrott. Bestämmelser som rör skydd av områden (7 kap.), skydd för djur- och växtarter (8 kap.), avfall och producentansvar (15 kap.) och tillsyn (26 kap.) är exempel på bestämmelser som miljöbrottsutredare ofta har att hantera. Straffbestämmelserna i 29 kap. MB är naturligtvis de mest centrala för polisen i dess brottsförebyggande och brottsutredande uppdrag. De femton paragraferna reglerar ett brett spektrum av brott som innebär risker för människors hälsa, för miljön eller för den biologiska mångfalden. Denna inspektion har varit inriktad mot polisens hantering av följande former av brott. Åklagare är förundersökningsledare i alla utredningar som berör dessa brott. Miljöbrott eller grovt sådant brott (29 kap. 1 ) avser gärning som orsakar att det i mark, vatten eller luft släpps ut ett ämne som typiskt sett eller i det enskilda fallet medför eller kan medföra en förorening som är skadlig för människors hälsa, djur eller växter i en omfattning som inte har ringa betydelse. Regeln tar således sikte på dels att skada de facto uppstått men också på att risk

Tillsynsrapport 2013:6 10 för sådan skada föreligger. Bestämmelsen omfattar även förvaring av avfall som kan medföra förorening, olägenhet genom buller eller strålning, skadliga förändringar av grundvattennivån m.m. Överträdelse gällande områdesskydd (29 kap 2 och 2a ) där ett vanligt brott är att någon uppför byggnad i ett strandskyddsområde i strid mot gällande bestämmelser men omfattar också t.ex. att någon i ett naturreservat, en nationalpark eller motsvarande område bedriver en där skadlig verksamhet. Artskyddsbrott eller s.k. CITES-brott (29 kap. 2b ) innebär att olika former av befattning med djur eller växter kan utgöra brottslig handling. Handel med hotade arter i strid med EU:s regler och åtgärder som skadar djur och växter eller deras livsmiljöer kan utgöra artskyddsbrott. Samtliga sådana överträdelser utgör exempel på verksamheter som kan ha internationell anknytning och då emellanåt i organiserade former. Brottet otillåten miljöverksamhet (29 kap. 4 ) tar sikte på att utövare av miljöfarlig verksamhet förhåller sig på ett oriktigt sätt till krav på tillstånd eller uppställda villkor i de tillstånd som beviljats dem. Otillåten gränsöverskridande avfallstransport (29 kap. 4a ) har inte sällan kopplingar till organiserad brottslighet. Denna brottstyp har uppmärksammats i ett antal polismyndigheter bl.a. inom ramen för en samverkan mellan flera myndigheter. 2.3.2 Myndighetssamverkan Tillsynsmyndigheters, till exempel Länsstyrelsens och kommunernas, tillsyn har stor betydelse för att brott mot miljöbalken ska kunna upptäckas och lagföras. Miljöbalkens 26 kapitel om tillsyn har därmed stor påverkan på polisens arbete. Där anges i kapitlets första paragraf att tillsynsmyndighet på eget initiativ eller efter anmälan i nödvändig utsträckning ska kontrollera efterlevnaden av MB och de föreskrif ter, domar och andra beslut som har meddelats med stöd av balken samt vidta de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse. I kapitlets 2 anges att tillsynsmyndighet ska anmäla överträdelser av bestämmelser i balken eller i föreskrifter som har meddelats med stöd av den till polisen eller åklagarmyndigheten om det finns misstanke om brott. I 3 anges vilka myndigheter som utövar tillsyn. I förarbeten till MB har lagstiftaren angett att tillsynsmyndighet inte ska göra egna värderingar av brottet utan lämna sådana avgöranden till åklagare. Länsstyrelsernas har enligt miljötillsynsförordningen (2011:13) 1 kap. 17 ett samordningsansvar i myndigheternas samverkan för att förebygga brott mot MB och för att effektivt hantera de brott som inträffar. Samordningsansvaret avser verksamheter i länsstyrelse, polisen, åklagarmyndigheten och de myndigheter som, utöver länsstyrelsen, svarar för tillsyn enligt MB. Graden av samverkan har stor betydelse för hur effektivt miljöbrott kan förebyggas, upptäckas och utredas. En effektiv samverkan ger verksamhetsvinster för såväl tillsynsmyndigheter som polis och åklagare. 2.3.3 Europaunionens inflytande på svensk miljölagstiftning Ett antal EU-bestämmelser har implementerats i MB. När det gäller den svenska miljöstraffrätten har olika former av beslut i EU inneburit en påverkan. Ett exempel är Europarådets rambeslut från 2008 som avser organiserad brottslighet. Beslutet har föranlett ändringar i 29 kap. MB när det gäller grovt miljöbrott och grovt artskyddsbrott som innebär en kriminalisering av brotten på försöks- och förberedelsestadiet. Ett annat exempel är Europaparlamentets och rådets direktiv om skydd för miljön genom straffrättsliga bestämmelser. Direktivet tar sikte på att nå ett effektivt skydd för verksamheter som skadar miljön och som normalt orsakar, eller kan orsaka, väsentlig skada på luft, mark, vatten, djur eller växter och även

Inledning 11 hota bevarandet av artrikedomen. Medlemsländerna ska säkerställa att brott mot miljöskyddet leder till effektiva, proportionerliga och avskräckande straffrättsliga påföljder. 2.3.4 Företagsbot Den särskilda rättsverkan företagsbot regleras i 36 kap.7 BrB. Innebörden av lagbestämmelsen beskrivs här kortfattat eftersom den kommer till tilllämpning för det stora flertalet miljöbrott som begås i näringsverksamhet. Bestämmelsen innebär att näringsidkares ansvar i viss utsträckning görs primärt i förhållande till det individuella straffansvaret när det gäller oaktsamhetsbrott i näringsverksamhet, dvs. att företagsbot ska utdömas i första hand. Bestämmelsen avser brott som straffvärdesmässigt ligger på bötesnivå. Åtal för sådant brott får ske endast om det är påkallat från allmän synpunkt. Samtidigt är att beakta att i de fall åtal är påkallat från allmän synpunkt har åklagaren åtalsplikt i enlighet med bestämmelserna i 20 kap. 6 rättegångsbalken. 2.4 Styrdokument Miljöbrotten tillhör den majoritet av brottskategorier som polisen inte har att särskilt prioritera. Däremot gäller på samma sätt som för samtliga andra brottstyper att miljöbrotten ska hanteras med de metoder som gäller för den operativa polisverksamheten, dvs. att polisens underrättelsemodell (Pum) och Polisens nationella utredningskoncept (PNU) ska följas. Det skyndsamhetskrav för utredningar av brott som anges i RB 23 kap. 4 ska iakttas. Polisens planeringsförutsättningar (PF) för 2013-2015 betonar att miljöbrotten ska uppmärksammas i de insatser som bedrivs mot grov organiserad brottslighet. Polismyndigheternas verksamhetsplaner (VP) återspeglar generellt sett de centrala styrdokumenten vilket innebär att miljöbrotten i ringa omfattning eller inte alls är specifikt berörda. Det förekommer att miljöbrotten uppmärksammas i handlingsplaner eller Pum-A som gäller för viss avdelning eller enhet. Ett dokument av särskilt intresse i denna inspektion är Strategier mot miljöbrott 3 som arbetats fram i ett samverkansprojekt mellan ÅM och RPS och 2010 beslutades av riksåklagaren och rikspolischefen. Dokumentet beskriver metoder och arbetsformer på strategisk nivå som ger polis och åklagare bättre förutsättningar än tidigare att uppdaga, utreda och lagföra miljöbrott. Mer specifikt föreslår strategin åtgärder som syftar till att öka upptäcktsrisken för de mer allvarliga miljöbrotten, effektivisera samverkan med tillsynsmyndigheterna och höja den grundläggande kunskapen om miljöbrott inom rättsväsendet och hos samverkande myndigheter. Slutligen föreslås åtgärder mot illegal gränsöverskridande miljöbrottslighet. I en sammanfattning tar miljöbrottsstrategin upp åtgärdspunkter som ankommer på polis och åklagare. När det gäller polismyndigheterna rekommenderas att följande åtgärder vidtas. Verka för att poliser i yttre tjänst, vb och personal inom Kut har grundläggande kunskap om miljöbrottslighet. Löpande sprida goda exempel och framgångsfaktorer till övriga polismyndigheter. Se över möjligheterna att inrätta jourverksamhet på kontorstid så att tillsynsmyndigheterna alltid kan få tag i en miljöbrottsutredare i akuta ärenden. Ett förslag i strategin är att de nämnda åtgärderna vidtas i samverkan mellan polismyndigheterna i respektive samverkansområde. Slutligen är en rekommendation att varje polismyndighet har en kontaktperson för att ta emot och sprida information. 2.5 Utbildningsfrågor För polisens miljöbrottsutredare, liksom för miljö 3 I den fortsatta texten benämnd miljöbrottsstrategin eller strategin.

Tillsynsrapport 2013:6 12 åklagare, anordnas centralt en utbildning 4 i miljörättens grunder, ekologi och miljövård. Utbildningen arrangeras av Uppsala universitet som en uppdragsutbildning och motsvarar 12 högskolepoäng. Under 2013 ska en fortsättningskurs anordnas där målgruppen är de som genomgått basutbildningen. År 2001 genomförde RPS en utbildning för kriminaltekniker med särskild inriktning på miljöbrott. I samband därmed togs en provtagningsutrustning fram och den fick spridning bland polismyndigheterna. Utbildningen med tolv deltagare var en s.k. pilot men har därefter inte upprepats. Inför 2013 planeras för en ny teknikerutbildning på området. I den reguljära utbildningen av kriminaltekniker anslås två dagar till miljöbrott. 2.6 Rikskriminalpolisens roll Miljöbrotten är genom ett beslut av RPS en särskild inriktning för underrättelseverksamheten på central, regional och lokal nivå. Den information som kommer in till polismyndigheterna ska hanteras på sätt som RPS har anvisat. Varje samverkansområde föreslås att vid Samo-Kut ha en kontaktperson för kommunikationen mellan polismyndigheterna och RKP. RKP:s Kut har personal särskilt avdelad för miljöbrott. De områden som bevakas är illegala gränsöverskridande avfallstransporter, grova jaktbrott och artskyddsbrott. Två handläggare hanterar uppgifterna och under 2013 kommer antalet att utökas till tre. Arbetsuppgifterna består bl.a. i informationsutbyte på nationell och internationell nivå. Förutom samverkan med polismyndigheterna har handläggarna ett brett externt kontaktnät med t.ex. åklagare vid REMA, tillsynsmyndigheter och olika branschorganisationer. RKP och samtliga Samo-Kut har varje vecka möten i en videokonferens där operativa frågor dis kuteras. För tre samverkansområden finns i februari 2013 kontaktpersoner utsedda medan övriga fyra saknar sådana. RKP har ingen resurs för att driva egna miljöbrottsutredningar eller för att förstärka polismyndigheterna med utredare. 2.7 Övriga frågor Regeringen har från och med budgetåret 2011 avsatt medel för insatser mot gränsöverskridande avfallstransporter. Ett syfte är att förstärka samverkan mellan myndigheter som har ansvar för att förebygga, uppdaga och lagföra illegala gränsöverskridande avfallstransporter. Inom polisen har RPS lämnat möjlighet för polismyndigheterna att ansöka om medel för att bedriva samverkansprojekt (Grötprojektet 5 ) med bl.a. åklagare, tull länsstyrelse och kommuner mot sådana avfallstransporter. För verksamhetsåret 2012 beviljades tre polismyndigheter sådana medel och för 2013 åtta. Inom REMA upprätthåller åklagare beredskap för beslut i akut uppkomna arbetsmiljö- och miljöbrottsärenden. Beredskapen kan nås dygnet runt alla veckans dagar. 4 I den fortsatta texten benämnd basutbildningen. 5 RPS skrivelse POA-909-3941/11

Iakttagelser 13 3 Iakttagelser 3.1 Polismyndigheten i Gävleborgs län 3.1.1 Organisation Myndigheten har nära 600 anställda varav drygt 450 poliser. Den operativa verksamheten är samlad under en gemensam ledning och fördelad på tre polisområden och tre myndighetsgemensamma avdelningar varav länskriminalpolisen är en. Miljöbrottsutredningar handläggs inom länskriminalpolisens rotel för grova brott i dess eko/miljöbrottsgrupp. Gruppen har fem handläggare inriktade på miljö-, arbetsmiljö- och djurskyddsärenden. Arbetsbelastningen när det gäller samtliga dessa brottstyper är ansträngd och under de senaste åren har i praktiken en handläggare handlagt brott mot MB. Vid tidpunkten för inspektionsgruppens besök planerades för att tillföra en utredare genom att en ekobrottshandläggare placeras på miljöbrottssidan. Ärenden som avser nedskräpning utreds i polisområdena. Brottssamordningsfunktionen är kanalen in i myndigheten för utredningsärenden men har rent samordningsmässigt ett begränsat ansvar. Den lokala Kut-verksamheten lyder under den operativa chefen. Verksamheten är hösten 2012 under uppbyggnad och en personalutökning planeras. SamO-Kut för Samverkansområde Mitt 6 är placerad i Uppsala. Den tekniska roteln har personal i Gävle och Hudiksvall och Lokus-personal på ytterligare orter. En av kriminalteknikerna har den nationella utbildningen för att hantera miljöbrottsundersökningar 7. Han kommer i kontakt med platsundersökningar för miljöbrott vid ett fåtal tillfällen per år och då vanligen i samband med sin beredskapstjänstgöring. Provtagningar och platsundersökningar i övrigt hanteras normalt sett av den civila miljöbrottshandläggaren och då ofta med biträde av kriminaltekniker eller annan polisman. 3.1.2 Ledning och styrning Myndighetens VP för 2012 lyfter fram vikten av utveckling, öppenhet, samverkan och resultat. Betydelsen av medarbetares engagemang och delaktighet genomsyrar planeringen. I slutet av dokumentet anges myndighetens mål på ett antal områden. Målsättningarna avser de områden som särskilt lyfts fram i PF. Miljöbrotten är därmed inte berörda. Vid intervjuer har framkommit att miljöbrott inte uppmärksammas i myndighetens strategiska överväganden inom SLG utan verksamheten är i huvudsak händelsestyrd. I enlighet med miljöbrottstrategin har myndigheten utsett en kontaktperson i syfte att sprida kunskap om miljöbrott i organisationen. Ett antal informationsinsatser har genomförts och ytterligare sådana har planerats. I övrigt har strategin inte föranlett några beslut om åtgärder. OLG har inte någon kontinuerlig uppmärksamhet mot miljöbrotten men uppges bevaka området. Någon handlingsplan eller inriktning i form av Pum-A för verksamhetsåret finns inte. OLG har i ett sammanhang meddelat direktiv 8 för en operativ insats. Direktiven har avsett en punktinsats i Gröt-projektet. Insatsen föregicks av utbildning för berörd personal om tillämplig lagstiftning. Myndigheten hade också dessförinnan bedrivit kontroller med inriktning på illegala avfallstransporter. Kuts befattning med miljöbrott är ringa men de tips som kommer in hanteras. Några direktiv att utöka engagemanget har inte givits. I samband med Gröt-projektet har Kut dock varit involverad och även haft kontakter med tillsynsmyndigheterna. Polisledningen har uppgivit att Kut i strategiskt syfte har haft i uppdrag att göra en omvärldsanalys för att kartlägga brottsligheten generellt i länet och att miljöbrottsfrågor berörts av uppdraget. 6 Samverkansområdet omfattar polismyndigheterna i Gävleborgs, Uppsala och Västmanlands län. 7 En utbildning genomfördes som s.k. pilot under 2001 i regi av RPS (USE 226-3281/01). Den planeras att återupptas 2013. 8 PUM-A V110010740006

Tillsynsrapport 2013:6 14 3.1.3 Samverkansfrågor Samverkansområdet Någon formaliserad samverkan som avser miljöbrott förekommer inte mellan de tre polismyndigheterna i området. Vid något tillfälle har frågor som gäller jaktbrott diskuterats i regionala operativa ledningsgruppen (ROLG). Vid samtal har framkommit att miljöbrottsutredarna i samverkansområdet har kontinuerliga kontakter och en träff för erfarenhetsutbyte vid ett tillfälle per år. Åklagarna Det är en samstämmig uppfattning bland chefer och handläggare att samverkan med åklagare fungerar väl. Åklagarna vid REMA i Östersund är lätta att nå när utredare eller andra behöver råd och stöd. Bland utredarna ser man inte några påtagliga nackdelar i att åklagarna finns på distans. I enskilda ärenden har man träffar där så är befogat. Däremot finns inte några reguljära sammankomster. Tillsynsmyndigheterna Intervjuer har skett med företrädare för Gävle kommun och länsstyrelsen. Länet har 10 kommuner. Den samverkan som förekommer är på handläggarnivå och polismyndigheten företräds av miljöbrottshandläggaren. De intervjuade företrädarna för tillsynsmyndigheterna bedömer att samverkan fungerar prestigelöst och bra. Den strategiska ledningsnivån har inte varit representerad. Något initiativ till att samordna planeringen inför ett verksamhetsår har inte tagits. Det bekymmer tillsynsmyndigheterna upplever som störst är att de brottsanmälningar de inger inte kan hanteras med tillräcklig skyndsamhet. Länsstyrelsen har sett över tid arrangerat återkommande träffar där bl.a. polisen har varit företrädd. Under 2012 har någon sådan inte ägt rum men under 2011 genomförde länsstyrelsen en konferens dit alla länets kommuner, polis och åklagare var inbjudna. 3.1.4 Kompetens Som tidigare nämnts är det sedan en tid tillbaka en handläggare (civilutredare) som utreder brott mot MB. Hennes kompetens gör att hon används i flera sammanhang. Den tid hon kan avsätta för utredningsverksamhet begränsas av att hon genomför snart sagt alla provtagningar och även i övrigt deltar vid brottsplatsundersökningar i hela länet. Dessutom är hon regelmässigt anmälningsupptagare och är behjälplig vid brottssamordningen i de delar den funktionen är berörd i miljöbrottsärenden. Vidare är civilutredaren som myndighetens kontaktperson företrädare i samverkan med andra myndigheter och motorn i den interna utbildningen och informationen. Hon har också en roll, om än begränsad, i myndighetens arbete i miljöledningsfrågor. Ytterligare två till tre utredare har kompetens för utredningar som avser brott mot MB men de har inte tidsmässigt utrymme att handlägga sådana ärenden. Vid intervjuer har framkommit att bl.a vb, personal i yttre tjänst och på Kut har deltagit i information men att de inte mer än undantagsvis hanterat misstanke om miljöbrott. I de fall miljöbrott uppdagats i yttre tjänst har det handlat om mindre oljeutsläpp och oftast har anmälan inte upprättats utan åtgärderna har begränsats till sanering genom räddningstjänstens försorg. Miljöbrottstrategin har inte fått någon spridning i organisationen och är känd i liten omfattning utanför eko- och miljöbrottsgruppen. Inte heller är REMA:s åklagarberedskap känd hos förundersökningsledare och vb. 3.1.5 Ärendehandläggning Polismyndigheten i Gävleborgs län Brottskoder 8001, 8004, 8005, 8015, 8016 och 8019 2010 2011 2012 halvår 1 Anmälda brott 79 71 52 Inkomna ärenden 60 64 47 Öppna ärenden 56 59 73 varv > 6 mån 31 38 47 varav > 12 mån 12 24 32 Redov. till åklagare* 9 8 1 *här ingår inte företagsbot

Iakttagelser 15 Antalet inkomna ärenden under första halvåret 2012 indikerar en tydlig ökning för helåret jämfört med tidigare år. Ärendebalansen när det gäller främst äldre ärenden ökar. Ett större inflöde och en högre ärendebalans visar en risk för ett fortsatt försämrat utredningsläge om åtgärder inte vidtas. Antalet till åklagare redovisade ärenden är lågt och utfallet t.o.m. första halvåret 2012 visar en tendens till en försämrad situation. Enligt den manuella statistik som förs vid myndigheten utfärdades 12 företagsbot under perioden ovan. Uppföljning har varit tillgänglig för civilutredarens ärenden men kan antas ligga nära den faktiska situationen för myndigheten. En majoritet av ärendena är grundade på tillsynsmyndigheternas åtalsanmälningar och avser förhållanden de iakttar i sin planlagda tillsyn. När tips från allmänheten kommer in till dem förekommer det att de bedömer omedelbara åtgärder motiverade och genomför en tillsyn. Åtalsanmälningar ges in till polisen. Rar-anmälan upprättas nästan undantagslöst av miljöbrottshandläggaren och det är också hon som vidtar övriga initiala åtgärder. Vid de tillfällen hon inte är i tjänst kontaktas någon av de övriga utredarna som är uppsatta som miljöbrottshandläggare. Efter initiala åtgärder överlämnas ärendena till åklagare som utfärdar utredningsdirektiv och sänder ärendena åter till polismyndigheten. Brottssamordningsfunktionen är således inte engagerad i dessa ärenden. Skälet till att polisen är mottagare av åtalsanmälningarna uppges vara att det är polisen som har att vidta de åtgärder som kräver skyndsamhet, t.ex. provtagningar och brottsplatsundersökningar. Utredningsärenden som följer av anmälningar som polisen tagit upp i den yttre tjänsten kanaliseras vanligen via vb till brottssamordningen. När det gäller brott mot MB har brottssamordningen en tidig kontakt med miljöbrottsutredaren som vidtar initiala åtgärder. Någon samordning med andra typer av ärenden sker inte. Det har förekommit att polisiär förundersökningsledare vid brottssamordningen har beslutat att avsluta ärenden utan åklagarkontakt. Nedläggningsgrunden har varit att det saknas spaningsuppslag. Tillsynsmyndigheterna genomför provtagningar som görs kända för polisen i samband med en åtalsanmälan. Proverna är avsedda för att undersöka förekomsten av miljöpåverkan vid en händelse. När det däremot gäller provtagningar som är ett led i bevissäkring i en brottsutredning anser tillsynsmyndigheterna liksom polisen att det är en uppgift för polisen. Detta synsätt utgör dock inte hinder för att provtagningar som ändå har skett i samband med en åtalsanmälan tas tillvara som bevis. De kriminaltekniska undersökningarna genomförs över hela länet av miljöbrottshandläggaren med stöd av kriminaltekniker eller annan polisman. I det fåtal fall som brådskande åtgärder är påkallade under kvällar eller helger kan tekniska roteln initialt genomföra provtagningar. Utrustning för detta finns placerad i Gävle och Hudiksvall. Miljöbrottshandläggaren har som norm cirka 25 samtidigt pågående ärenden. Övriga öppna ärenden ligger i balans hos chefen för eko- och miljöbrottsgruppen. 3.1.6 Ärendegranskning Granskningen har avsett både öppna och avslutade ärenden och bekräftar det intervjuer har utvisat. Således kan konstateras att miljöbrottshandläggaren har varit engagerad från start i de granskade ärendena såväl vad gäller upprättande av anmälan som teknisk undersökning. Flera av de öppna ärendena har efter att initiala åtgärder vidtagits varit vilande och ofta en längre tid. De initiala åtgärderna har inneburit tekniska undersökningar och inledande förhör. I några fall har fortsatta åtgärder inte vidtagits under ett till två års tid. I vissa av dessa ärenden har åklagare skickat påminnelser, ibland vid mer än ett tillfälle, och generellt sett har polisen besvarat dessa. Ett vanligt svar är att andra ärenden har prioriterats högre. Andra former

Tillsynsrapport 2013:6 16 av noteringar som kan förklara tidsutdräkten, t.ex. att svar från SKL avvaktas eller att förhörspersoner inte kan anträffas, saknas i akterna. Att döma av akterna har de avslutade ärendena i huvudsak hanterats på ett korrekt sätt. Ett av dem är nedlagt av polisiär förundersökningsledare. 3.2 Polismyndigheten i Skåne 3.2.1 Organisation Myndigheten har drygt 3 600 anställda varav cirka 2 650 poliser. Den operativa verksamheten är indelad i fem polisområden med territoriellt ansvar och två myndighetsgemensamma avdelningar - länsoperativa avdelningen och länskriminalavdelningen (LK). Ledning och styrning på myndighetsnivå utövas av funktionen taktisk ledning. Miljöbrottsärenden handläggs dels vid utredningssektionen inom utrednings- och kriminalteknikenheten vid LK och dels i polisområdena. Totalt hade myndigheten vid inspektionsgruppens besök elva handläggare varav två vid LK. Samtliga med undantag för tre 9 handlägger både arbetsmiljö- och miljöbrottsärenden. Det förekommer också att miljöbrottsutredarna i polisområdena utreder andra specialstraffrättsliga brott och att andra utredare handlägger miljöbrott. LK har genom en processledare det övergripande ansvaret när det gäller hanteringen av samtliga miljöbrottsärenden vid myndigheten utom nedskräpning. Ansvaret är beskrivet i en handbok 10 och avser bl.a. beslut om fördelning av ärenden, planerings- och utbildningsfrågor samt externa kontakter. Brottssamordningsfunktionen, som är placerad vid LK, hanterar miljöbrottsärenden i begränsad 9 En i Polisområde Malmö och två i Polisområde Södra Skåne. 10 Samordning av utredningar rörande miljöbrott och arbetsmiljöbrott beslutad 2005-04-04 (saknr 424-1). omfattning. Kut-verksamhet bedrivs dels inom underrättelseenheten vid LK, där också SamO-Kut i Sydsam 11 är lokaliserad, och dels i respektive polisområde. Kriminaltekniker är placerade i den utrednings- och kriminaltekniska enheten vid LK och har personal placerad i Helsingborg, Kristianstad och Malmö. 3.2.2 Ledning och styrning Myndighetens VP anger inriktningar för verksamheten i polisdistriktet (länet) medan de konkreta målen framgår av handlingsplaner för avdelningar och polisområden. I LK:s handlingsplan för 2012 finns specifikt för miljöbrott angivet att utredning ska påbörjas inom två veckor räknat från den dag en anmälan kommit in till myndigheten. Därutöver finns mål uppsatta för de ärendetyper sammantagna som handläggs inom utredningssektionen. Någon Pum-A eller annan dokumentation inriktad på miljöbrott finns inte framtagen. I intervjuer har framkommit att brotten hanteras som en händelsestyrd verksamhet, dvs. de ärenden som kommer in till myndigheten tas omhand men någon proaktiv verksamhet förekommer inte. Planerade insatser har dock skett mot illegala avfallstransporter. I SLG har överväganden som avser miljöbrott inte förekommit och inte heller i LK:s eller något polisområdes OLG. Kut har inte fått någon beställning av omvärldsanalys eller någon begäran om underrättelserapporter. Miljöbrottsstrategin har inte föranlett beslut eller åtgärder utöver att processledaren är utsedd att vara myndighetens kontaktperson. En kontaktperson för SamO-Kut finns utsedd och har rollen att förmedla vidare de tips som inkommer. Inom Kut finns en beredskap och vilja att lyfta fram miljöbrotten om dessa får en tydligare plats i riktlinjerna för Kut-funktionens verksamhet. Redan nu är 11 Sydsam är namn på det samverkansområde som, utöver Polismyndigheten i Skåne, omfattar polismyndigheterna i Blekinge, Kalmar och Kronobergs län.

Iakttagelser 17 Kut angelägen att delta i olika möten och vid utbildningstillfällen där miljöbrottsfrågor diskuteras och att ha kontinuerliga kontakter med processledaren. Av intervjuer får inspektionsgruppen intrycket att styrningen och ledningen på miljöbrottsområdet brister i tydlighet. Det ankommer på processledaren att i sin ärendefördelning dels ta geografiska hänsyn och dels beakta respektive utredares arbetsbelastning. När det gäller miljöbrott förefaller det vara en komplikation att den som fördelar ärenden, och i den meningen styr verksamheten, inte förfogar över den personalresurs som har att utföra arbetet. Den dialog mellan processledaren och resursägaren som är en förutsättning för att denna ledningsmodell ska fungera förekommer inte i tillräcklig utsträckning. Resultatuppföljning sker kontinuerligt genom processledaren som via enhetschefen redovisar utfallet till taktisk ledning. 3.2.3 Samverkansfrågor Samverkansområdet Polismyndigheten i Blekinge har en kriminaltekniker med särskild kompetens inom området miljöbrott. Det har förekommit att denne tagits i anspråk även i Skåne. I övrigt har miljöbrottshanteringen inte varit föremål för samverkan. Åklagare Samverkan med åklagare uppges fungera väl. Processledaren har kontinuerligt kontakt med åklagarna. Dessa deltar också i mån av tid i miljöbrottsutredarnas kvartalsmöten 12. Tillsynsmyndigheterna Inspektionsgruppen har intervjuat företrädare för Malmö stad och länsstyrelsen. Länet omfattar 33 kommuner. 12 Se avsnittet Kompetens Sedan 1995 har samverkansgruppen Emil funnits inrättad i länet. Länsstyrelsen bjuder in kommuner, polis och åklagare med flera till träffar två gånger per år. Polisen har under senare tid representerats av processledaren. Tidigare deltog också ett antal handläggare. Någon representation från strategisk ledningsnivå har inte förekommit. Vid mötena förekommer överläggningar och information i gemensamma frågor. Något initiativ till delaktighet i varandras planering inför ett verksamhetsår har inte förekommit. Företrädarna för tillsynsverksamheten är dock öppna för att utveckla en sådan samverkan. Vid intervjuerna framkommer också att den personal som utövar tillsyn gör iakttagelser som kan vara av betydelse i samhällets insatser mot organiserad brottslighet. Några etablerade kontaktvägar finns inte för att hantera sådan information. Inom Polisområde Nordvästra Skåne har miljöbrottsutredarna tagit initiativet att kontakta kommunerna inom området och andra samverkande organ. Syftet är dels att beskriva polisens roll i miljöbrottsbekämpningen och dels att ha en dialog om den inbördes samverkan. 3.2.4 Kompetens Miljöbrottshandläggarna har genomgått eller genomgår hösten 2012 basutbildningen. Det förekommer att andra utredare i polisområden tas i anspråk och dessa saknar utbildning på området. Ingen av Skånes kriminaltekniker har den längre nationella utbildningen för miljöbrott. Under 2012 har ett par utredare och kriminaltekniker deltagit i en veckolång utbildning vid Lunds universitet vilken utgör en del i en längre miljörättsutbildning. Vid intervjuer har framkommit att fler har intresse att delta om kursen återkommer. Det finns en stående planering att miljöbrottshandläggarna ska träffas en gång varje kvartal för information och fortbildning. Under senare tid har periodiciteten inte upprätthållits utan mötesfrekvensen har glesat ut. Kontaktpersonen vid LK:s Kut

Tillsynsrapport 2013:6 18 deltar i de träffar som erbjuds på miljöbrottsområdet och har kontinuerlig kontakt med processledaren. Vb och personal i yttre tjänst har inte utbildats eller informerats om miljöbrott. Vb har dock sedan en tid en åtgärdskalender som är framtagen av processledaren och som anger vilka initiala åtgärder som polisen har att vidta vid en akut uppkommen händelse. Vidare finns en sammanställning över funktioner att kontakta i kommuner och vid statliga myndigheter m.m. Åtgärdskalendern ska uppdateras varje kvartal. Inom trafikpolisen vid länsoperativa avdelningen har ett antal poliser varit engagerade i insatserna mot illegala avfallstransporter och då fått viss kunskap om miljöbrott. De trafikpoliser som intervjuats har visat intresse för ytterligare utbildning för att komplettera den kompetens de har när det gäller ingripanden mot transporter av farligt gods. Processledaren är myndighetens kontaktperson. Genom reglering i handboken från 2005 hade processledaren redan före strategins tillkomst ett ansvar för att tillsammans med resursägarna verka för att fortbildning och kompetensutveckling sker bland medarbetarna. Inspektionsgruppen har fått intrycket att det inte fungerar på detta sätt utan att det är resursägarna som beslutar i frågor som gäller egna personalens utveckling. Miljöbrottsstrategin är känd i kretsen miljöbrottsutredare och arbetsledning samt vid Kut. Bland övrig personal är den okänd. Någon information om strategin är inte lämnad till annan personal och någon planering för en sådan finns inte heller. Ett undantag är Polisområde Nordvästra Skåne där miljöbrottshandläggarna planerar att under 2013 informera övrig personal i polisområdet. Vid intervjuer har framkommit att kännedom om åklagarberedskapen i REMA har fått viss spridning. Till exempel är Kut och delar av den yttre tjänsten informerade. 3.2.5 Ärendehandläggning Polismyndigheten i Skåne Brottskoder 8001, 8004, 8005, 8015, 8016 och 8019 2010 2011 2012 halvår 1 Anmälda brott 189 251 130 Inkomna ärenden 167 227 116 Öppna ärenden 121 143 187 varv > 6 mån 72 84 105 varav > 12 mån 38 32 66 Redov. till åklagare* 24 38 4 *här ingår inte företagsbot Ärendeinflödet har ökat markant mellan 2010-11 och utfallet första halvåret 2012 indikerar för helåret samma nivå som 2011. Balansen för de äldsta ärendena vid halvårsskiftet 2012 är dubblerad jämfört med årsskiftet 2011/12. Antalet till åklagare redovisade ärenden under första halvåret 2012 är i konsekvens med detta mycket lågt. En manuell uppföljning av antalet företagsbot visar dock en ökning av dessa. T.o.m. oktober 2012 är enligt denna uppföljning antalet företagsbot 27 jämfört med 20 för helåret 2011. Det är värt att notera att av antalet företagsbot de 10 första månaderna 2012 är 21 stycken att hänföra till utredningar som fullgjorts av två av handläggarna. Åtalsanmälningar om misstänkta brott som tillsynsmyndigheterna ger in avser händelser i deras planlagda tillsyn. Det vanliga är att den som blir föremål för tillsyn underrättas i förväg. I uppföljande tillsyn förekommer att sådan sker utan att aviseras på förhand. Åtalsanmälningarna ligger till grund för majoriteten av inkomna ärenden och ges in till åklagare. Miljöbrottsanmälningar i den yttre tjänsten förekommer men är mindre vanliga. Åtalsanmälningar lämnas av åklagare till processledaren för fördelning till utredare och åtföljs av utredningsdirektiv. Anmälningar som sker i den yttre tjänsten hanteras inledningsvis av ib som förundersökningsledare i det polisområde som är berört. Ib skickar ärendet vidare

Iakttagelser 19 till processledaren. Anmälningar som är upptagna i PKC sänds till brottssamordningsfunktionen. Någon samordning med andra ärenden sker inte utan brottssamordningens uppgift är begränsad till att bedöma om brott föreligger och i sådant fall överlämna ärendet till processledaren. Det förekommer att ib eller förundersökningsledare vid brottssamordningen beslutar att inleda förundersökning. Provtagningar och annan teknisk undersökning ska vara en uppgift för myndighetens kriminaltekniker. Vid intervjuer har framkommit att dessa i flertalet ärenden inte kopplas in. Det förefaller inte heller vara vanligt att utredare företar sådan undersökning. Tillsynsmyndigheterna ser det som polisens uppgift att göra provtagningar som bevismedel. I de fall de har anledning att ta prover i sitt eget uppdrag så noterar de att så har skett i den åtalsanmälan som ges in. 3.2.6 Ärendegranskning Granskningen har avsett både öppna och avslutade ärenden. Beträffande de öppna ärendena har tio av dem som granskats en handläggningstid på två år eller däröver. Bland de allra äldsta ärendena, dvs. de äldre än två år, har fem varit föremål för endast smärre utredningsåtgärder och vid olika tillfällen. En anmälan upprättad 2010 avser till del brott som riskerar att preskriberas under 2013. För en anmälan 13 som är upprättad 2010 är, som det framstår i Rar, beslut inte meddelat att förundersökning ska inledas. Ärendet är trots detta utdelat till handläggare. När det gäller de avslutade ärendena är de att döma av akterna korrekt hanterade och handläggningstiderna har med något undantag inte varit anmärkningsvärt långa. Inspektionsgruppen har noterat att åklagares utredningsdirektiv finns i flertalet akter men att de är förhållandevis kortfattade. Det förefaller vara så att åklagarna inte ger in påminnelser i någon större omfattning. 13 K 57974-10 3.2.7 Övrigt Det finns anledning att framhålla att polismyndigheten har haft en mycket ansträngd arbetssituation under de senaste två åren. Det har medfört att miljöbrottsutredare har tagits i anspråk för andra former av brottsutredningar. Detta kan till del förklara den ökade ärendebalansen. Polisledningens avsikt är att utredarna fr.o.m. hösten 2012 ska ägna sin tid åt sina huvuduppgifter. Polisledningen planerar en organisatorisk förändring inom LK inför 2013. Förändringen ska innebära att de utredare på avdelningen som arbetar med utredningar av brott mot specialstraffrätten, bl.a. miljöbrott, ska samlas i ett utredningsteam med personalen placerad på tre platser. Syftet är att öka närheten mellan arbetsledare och handläggare och minska sårbarheten vid olika former av personalfrånvaro. Polisområdenas miljöbrottsutredare är inte berörda av denna förändring. 3.3 Polismyndigheten i Stockholms län 3.3.1 Organisation Polismyndigheten har ungefär 7 300 anställda varav cirka 5 700 poliser och är indelad i åtta polismästardistrikt. Därtill kommer, när det gäller den operativa polisverksamheten, tre myndighetsgemensamma avdelningar varav en är länskriminalpolisavdelningen (LKP). Miljöbrottsärenden är ett ansvar för utredningsroteln inom LKP. Roteln är indelad i sektioner och i dess specialbrottssektion finns miljöbrottsgruppen som ansvarar för utredning av samtliga former av miljöbrott i Stockholms län, även de som avser nedskräpning. Däremot handlägger gruppen inte ärenden som avser arbetsmiljöbrott. Den består av en chef och åtta utredare. Funktionen som gruppchef är inrättad under 2012 och tillsättning skedde i april. En avsikt med förändringen är att med en något större resurs och med en tydligare ledning av gruppen få ett ökat fokus på myndighetens miljöbrottshantering.