Olika socialpolitiska modeller Om socialpolitikens mångfald och olika sätt att hantera denna vetenskapligt
Socialpolitikens uppkomst Välfärdsstaten är ett efterkrigstida fenomen, men har sina rötter i industrialiseringen (tidigare: fattigvård) Efter WWII utvecklade Europas länder moderna system för att hantera sociala risker - den moderna välfärdsstaten uppstår Denna utveckling såg inte likadan ut i alla länder. Vissa valde t.ex. mer universella lösningar (med UK som mall), andra valde att i första hand skydda arbetskraften mot risker (den kontinentala socialförsäkringsmodellen).
Socialpolitikens uppkomst, forts.
Socialpolitikens uppkomst, forts. Ca 1950 kunde olika kluster av socialpolitiska modeller identifieras i Europa (och även annanstans) Det som skiljde dessa åt var omfattningen av statens, marknadens och familjens ansvar för social välfärd Det som förenade var att de alla använde sig av någon form av kollektiv hantering av sociala risker I Västeuropa var basen för dessa den kapitalistiska marknadsekonomin, i Östeuropa planekonomin
Varje modell är en välfärdsmix med olika stort ansvar för staten, marknaden och familjen Staten Tredje sektorn Marknaden Familjen
Socialpolitikens uppkomst, forts. En viktig orsak till den moderna välfärdsstatens uppkomst var behovet av social sammanhållning, en annan behovet att reglera kapitalismen (t.ex. Polanyi Den stora omvandlingen och inbäddad kapitalism ) WWI och WWII fungerade som utlösande mekanismer Sedan 1950-talet har variationen i socialpolitiska arrangemang ökat, och därmed har också behovet att förstå bakgrunden, olikheterna och utfallen av dessa ökat
Vad är då egentligen en välfärdsstat? Ingen enkel fråga att besvara. Vanligen avses en stat som bedriver omfattande socialpolitik, har en viss levnadsstandard och bygger på demokrati Men enligt t.ex. Veit-Wilson (2000) finns ingen entydig eller allmänt accepterad definition av en välfärdsstat Det behövs därför: a) kriterier för att urskilja välfärdsstater b) relevanta mätinstrument för att mäta graden av välfärdsstatlighet, t.ex. graden av social inkludering etc.)
Asa Briggs (1961) kriterier för en välfärdsstat En välfärdsstat bör: Kunna garantera någon form av minimiutkomst för individer oberoende av deras arbetsmarknadsposition och förmögenhet Kunna eftersträva social trygghet genom någon form av organiserad riskhantering, t.ex. arbetslöshetsförsäkring Kunna tillhandahålla grundläggande social- och hälsovårdstjänster för medborgarna oberoende av deras status eller klasstillhörighet
De socialpolitiska modellernas mångfald Det finns idag många olika socialpolitiska modeller Dessa modeller har mycket gemensamt, men fungerar ändå på olika sätt, och kan även ses som produkter av unika historiska, sociala, ekonomiska, politiska och kulturella särdrag För att förstå denna mångfald, men även logiken bakom de olika modellerna, har man använt olika sätt att klassificera dem det som brukar kallas för välfärdsstatstypologier
Vad är en välfärdsstatstypologi? En teoretisk modell för hur socialpolitiken är utformad i olika delar av världen Sådana modeller innehåller vanligen en rad idealtyper av välfärdsmodeller, dvs. de är förenklingar av verkligheten som underlättar förståelsen av mångfalden Genom att använda olika välfärdsstatstypologier kan vi alltså förstå orsakerna till olikheter mellan olika länders socialpolitik, hur dessa modeller fungerar och vilka konsekvenser de har för den sociala välfärden
Välfärdsmodelleringens bakgrund Peter Abrahamson (1999): Welfare modelling business Blev tidigt ett populärt gebit bland forskare, mest kanske för att jämföra hur mycket staten blandade sig i ekonomin och vilka konsekvenser detta hade På senare tid har man mest intresserat sig för huruvida det skett en konvergens (likriktning) i olika länders sätt att bedriva socialpolitik som en följd av olika förändringstryck (såsom samhällets, ekonomins, och globaliseringens förändringar)
Olika välfärdsstatstypologier genom historien Utvecklingen kännetecknas av en ökande diversitet och geografisk täckning över tid Direkt efter WWII låg fokus främst på Västeuropa och på olikheterna mellan den brittiska och den kontinentala varianten av välfärdsstat Under senare tid har fokus expanderat och blivit globalt samtidigt som graden av diversitet ökat Låt oss se på några av de mer kända typologierna...
Wilensky & Lebeaux (1958) Gjorde åtskillnad mellan residuella och institutionella former av socialpolitik på basis av mätningar hur mycket resurser (pengar) olika länder satsat på socialpolitik: Residuella regimer: statens inblandning är begränsad och socialpolitiken är i första hand inriktad på att hjälpa de fattiga, socialpolitiken har kontrollerande funktion Institutionella regimer: statens inblandning är betydande och socialpolitiken en del av dess verksamhet, de sociala rättigheterna är universella syftet med socialpolitiken att trygga medborgarens välfärd
Richard Titmuss (1974) Skilde mellan tre huvudtyper av välfärdsstater på basis av socialpolitikens mål, ansvarsfördelningen och de sociala utgifternas storlek: Den residuella modellen (statens ansvar litet, marknaden den främsta källan till välfärd, socialpolitiken är selektiv och kontrollerande) Den institutionella modellen (statens ansvar stort, förmånerna omfattande och universella, socialpolitiken syfte är att öka integration, solidaritet och jämlikhet) Den prestationsbaserade modellen (statens ansvar stort, men inriktat på lagstadgat skydd för de arbetande, socialpolitikens syfte är att bibehålla konsumtionsnivån)
Flora & Alber (1981) Studerade välfärdsstatens uppkomst utifrån politiska faktorer såsom rösträttens införande, graden av parlamentarism, typ av konstitution, demokrati m.m. Menade att det finns ett samband mellan typen av konstitution och de sociala rättigheterna: ju tidigare demokratisering och ju mer centraliserad stat, desto flera och mer jämnt fördelade sociala rättigheter Pekar på betydelsen av att förstå välfärdsstatens utveckling och variation utifrån fler än ekonomiska faktorer (såsom historiska, politiska och kulturella faktorer) Har varit av stor betydelse för senare, politisk-kulturellt, fokuserad välfärdsstatsforskning
Floras & Albers typologi Liberala välfärdsstater Tidig industrialisering och demokratisering, svag arbetarklass t.ex. UK Paternalistiska välfärdsstater Svag och sen industrialisering, auktoritativt statsskick, sen och omvälvande demokratisering, svag eller splittrad arbetarklass, t.ex. Italien eller Österrike Massdemokratiska välfärdsstater Sen industrialisering, sen men radikal demokratisering, stark arbetarklass, t.ex. Sverige och Danmark Prestationsbaserade välfärdsstater Tidig och massiv industrialisering, auktoritativt statsskick, stark arbetarklass, relativt sen demokratisering, t.ex. Tyskland och Frankrike
Esping-Andersen (1990) The three worlds of welfare capitalism Ett av de mer inflytelserika bidragen inom detta område, pga. dess fokusering på både institutionella särdrag i kombination med användning av både kvalitativa och kvantitativa metoder Menade att socialpolitiken i grunden handlar om hur staten klarar av att tämja den kapitalistiska marknaden och garantera individen skydd i olika sociala risksituationer (dekommodifiering) Ville bredda förklaringen till variationer i socialpolitik genom att fokusera på dess politiska och strukturella förutsättningar samt de konsekvenser socialpolitiken för med sig för samhället
Välfärdsregimer och dekommodifiering Välfärdsregim = the institutional arrangements, rules and understandings that guide and shape concurrent social-policy decisions, expenditure developments, problem definitions... Kategoriserade länder utgående från graden av: Graden av dekommodifiering (dvs. hur beroende ens utkomstsituation är av marknaden) Hur stort statens ansvar för den sociala välfärden var i förhållande till marknaden Typen av stratifiering (vilka samhälleliga klyvningar socialpolitiken för med sig)
Esping-Andersens välfärdsstatsregimer a) Liberala välfärdsregimen statens ansvar litet, marknaden viktig välfärdskälla, stark liberalistisk tradition där självhjälpsprincipen och välgörenhet är viktiga, stora skillnader mellan rika och fattiga (t.ex. USA) b) Konservativa regimen socialpolitiken riktad till de försäkrade, statens roll ansenlig, kristdemokratisk tradition, subsidiaritetstänkande, traditionell familjesyn och könsroller, stor skillnad mellan de som befinner sig i arbete och de som står utanför arbetsmarknaden (t.ex. Tyskland) c) Socialdemokratiska (nordiska) regimen statens ansvar stort, socialpolitiken omfattande och universell, hög jämlikhet, socialdemokratisk tradition, spänning mellan offentligt anställda och privat anställda (t.ex. Sverige)
Liberala Konservativa Social-demokratiska Statens roll Liten Varierande Stor Socialpolitikens omfattning Liten, residuell Omfattande, statusbevarande Omfattande, universell Socialpolitikens målgrupp De fattiga De som arbetar Medborgarna Sociala förmånernas natur Behovsprövade Inkomstrelaterade Universella Marknadens roll Stor Varierande Liten Bakomliggande kraft Liberalism Konservatism Socialdemokrati
Kritiken mot Esping-Andersen Innehåller typologin för få kategorier? Endast 4 av de 18 länderna som analyserades passade helt in i någon kategori, resten var svårplacerade (t.ex. Finland) Baserade sig på förhållanden som rådde i slutet på 1980- talet fångar ej upp utvecklingen efter 1990-talet Beaktade ej de olika effekter som dekommodifieringen har på kvinnor och män (utgick från att kvinnan är den primära omsorgsgivaren i hemmet)
Families of nations (Castles & Mitchells) 1) Den nordiska modellen (höga sociala utgifter, hög jämlikhet och omfattande statlig socialpolitik) 2) Den anglosaxiska modellen (marknaden den centrala välfärdsgeneratorn, staten fungerar som garant för minimitrygghet, hög ojämlikhet) 3) Den kontinentala modellen (utvecklat socialt skydd för de aktiva, stark stat men även stark betoning av organisationernas och familjens betydelse) 4) Den sydeuropeiska modellen (staten upprätthåller minimiskydd, familjen och informella nätverk samt kyrkan är de centrala aktörerna, katolska subsidiaritetsprincipen, outvecklat socialskydd och ganska hög ojämlikhet)
Korpi & Palme (1999) Delar in välfärdsstaterna utgående från hur de reglerar åtkomsten av sociala förmåner samt vem som kontrollerar förmånssystemen Innebär ett smidigare och mer konkret sätt att dela in välfärdsstater, genom att man ser mer till hur systemet fungerar ( vem som får vad under vilka förutsättningar ) På basis av sådana kriterier kan man dela in (västliga) välfärdsstater i åtminstone fem modeller, den riktade, frivilliga, korporativa, grundtrygghetsinriktade och den omfattande socialpolitiska modellen
Olika sätt att reglera tillträdet till sociala förmåner (källa: Korpi & Palme 1999) Modell Grund för beviljande av förmåner Förmånernas karaktär Exempel Riktad Påvisat behov Minimiskydd Irland, Australien Frivillig Frivilligt medlemskap, erlagda avgifter Minimiskydd Finlands a-kassor Korporativ Arbete Inkomstrelatering Tyskland, Frankrike, Österrike Grundtrygghet Medborgarskap (behov) Minimiskydd UK Omfattande Medborgarskap, arbete Inkomstrelatering, minimiskydd Nordiska länder
Hemerijck 2013: Europeiska modeller Sociala rättigheter Nordiska Kontinentala Anglosaxiska Sydeuropeiska Universella, individuella Förtjänstbaserade, familjebaserade Residuella, individuella Förtjänstbaserade, familjebaserade Målsättning Jämlikhet i utfall Statusbevarande Jämlikhet i möjlighet Statusbevarande Sysselsättning Huvudsaklig aktör Hög nivå, två försörjare Staten Medelnivå, mannen huvudförsörjare Staten, närsamfundet Hög nivå, en och en halv försörjare Marknaden, staten Låg nivå, mannen huvudförsörjare Familjen, närsamfundet Fördelningslogik Medborgarbaserad, inkomstrelaterad Inkomstrelaterad Behovsprövad Behovsprövad Rätten till förmåner baserade på Medborgarskap, arbete Arbete, familjebehov Behov Familjebehov Ansvar Kollektivt Kollektivt Individuellt Kollektivt
Abu Sharkh & Gough, 2010 Urskiljer fem huvudkluster av välfärdsmodeller i den tredje världen Proto-welfare State Regimes, t.ex. Israel, f.d. Sovjetrepubliker, industrialiserade latinamerikanska länder Successful Informal Security Regimes, t.ex. Kina, de flesta länder i Östasien från Korea, via Thailand till Sri Lanka, vissa länder i Syd- och centralamerika samt Iran, Turkiet och Tadjikistan Failing Informal Security Regimes: High Illiteracy, t.ex. Indien, Pakistan, Bangladesh och Nepal Failing Informal Security Regimes: High Morbidity: vissa mer utvecklade syd- och östafrikanska länder, t.ex. Sydafrika, Namibia, Botswana, Zimbabwe eller Kenya Insecurity Regimes, instabila och afrikanska länder, t.ex. Kongo, Tchad, Niger
Olika utgångspunkter för välfärdstypologier Historiska jämförelser (hur har socialpolitiken utvecklats i olika länder?) Analyser av välfärdsstatens politiska determinanter (vem bestämmer över socialpolitiken och hur?) Mätning av välfärdsstatliga ansträngningar (t.ex. hur höga är de sociala utgifterna i relation till BNP?) Fördelningsprinciper (hur fördelas sociala rättigheter?) Socialpolitikens utfall (t.ex. fattigdomsgrad, inkomstfördelning, utbildningsnivå, hälsonivå m.m.)
Vad har välfärdsstatstypologier för värde? Kan ha ett deskriptivt värde om de kriterier som använts är ändamålsenliga och tillförlitliga dvs ökar vår förståelse av den internationella variationen i socialpolitik Kan även ha ett teoretiskt värde, t.ex. så att de visar på mönster som förklarar socialpolitikens utformning Vanligt att typologier uppfyller det första kravet, men rätt ovanligt att det senare uppfylls
Välfärdstypologiernas konsekvenser? Ökar visserligen vår förståelse av socialpolitikens mångfald, men kan även skapa normativa indelningar Företrädare för den nordiska modellen odlar exv. ofta föreställningen om att egalitarism och låg fattigdom är mer rättvist än något annat tillstånd, däremot är förhållandet inte sällan det omvända bland företrädare för en mer liberal välfärdsmodell (t.ex. USA) Ofta leder forskarnas strävan efter att kunna artbestämma socialpolitiken till att de underförstått vidmakthåller sådana normativa föreställningar ( hur det borde vara ) och att de strävar efter att förverkliga dessa i praktiken
Övrig kritik mot välfärdsstatstypologierna Feministisk kritik: beaktar sällan kvinnornas situation Typologierna beskriver oftast västvärlden, men inte variationen globalt sett, vi har exv. väldigt lite kunskap om östasiatiska eller afrikanska välfärdssystem Typologier fokuserar i regel allt för mycket på socialförsäkringar eller tjänstesystem, men studerar inte informella välfärdssystem i samma utsträckning
Sammanfattning Varje land har sin egen unika socialpolitiska modell som formats av unika sociala, ekonomiska, politiska, kulturella och historiska faktorer För att överblicka denna variation används välfärdstypologier, dessa hjälper oss att se mönster och även spåra förändringar De typologier visar på en snarlik klustrering av de europeiska välfärdsstaterna, där nordiska länder framstår som de mest avancerade och de sydeuropeiska som de mest rudimentära välfärdsstaterna