Bryssel den 12 september 2001

Transkript

1 Bryssel den 12 september 2001 Enligt Anna Diamantopoulou, kommissionens ledamot för sysselsättning och socialpolitik, genomgår EU:s arbetsmarknader en omvandling. Resultaten har hittills varit positiva, men regeringar, företag och fackliga organisationer måste fortsätta driva på de reformåtgärder man kommit överens om oavsett det försämrade globala ekonomiska läget. En ekonomisk försämring får inte leda till politiska försämringar. Den enda möjligheten är att fortsätta den nuvarande, långsiktiga strategin. Vi vet att sysselsättningssiffrorna för nästa år inte kommer att vara lika starka som för 2000, som varit det bästa året hittills under den gemensamma sysselsättningsstrategin. Men om reformerna drivs vidare är det fortfarande möjligt att uppnå de mål som fastställdes i Lissabon och Stockholm. Under 2000 skapades tre miljoner nya arbetstillfällen, vilket är den största sysselsättningsökningen på tio år. Sysselsättningsgraden bland befolkningen i arbetsför ålder ökade från 62,3 % år 1999 till 63,3 % år 2000, vilket betyder att Europeiska unionen kommit närmare målet på 70 % för 2010 som fastställdes i Lissabon och målet på 67 % före 2005, som man enades om i Stockholm. Arbetslösheten sjönk från 9,1 % år 1999 till 8,2 % år 2000 och antalet arbetslösa minskade med 1,5 miljoner. Detta är den största årliga minskningen på ett årtionde och det betyder att antalet arbetslösa nu uppgår till sammanlagt 14,5 miljoner personer.

2 Av de nya arbetstillfällen som skapades gick fler än 1,6 miljoner till kvinnor, bland vilka förvärvsfrekvensen ökade från 52,8 % år 1999 till 54 % år 2000 (de mål som fastställdes i Lissabon respektive i Stockholm var 60 % före 2010 och 57 % före 2005). De arbetstillfällen som skapats inom högteknologiindustrierna och andra kunskapsintensiva sektorer står för mer än 60 % av det totala antalet nya arbetstillfällen under perioden Trots detta finns det fortfarande stora strukturella problem på arbetsmarknaderna i unionen. Arbetslösheten är till exempel fortfarande dubbelt så hög som i USA. Särskilt den höga ungdomsarbetslösheten (16,3 % av de ungdomar som ingår i arbetskraften) är ett olöst problem. Förvärvsfrekvensen bland äldre personer (55-64 år) är 37,7 %, vilket är oroväckande lågt och långt under målet på 50 % före 2010 som man enades om i Stockholm. Alltför många personer är fortfarande långtidsarbetslösa. Skillnaderna mellan könen när det gäller sysselsättning och arbetslöshet, yrkesmässig segregering och löner är också stora. Det är viktigt att notera att man i rapporten förutser att bruttonationalproduktens tillväxt kommer att bli långsammare under 2001 och Detta betyder att EU:s ekonomi förmodligen inte kommer att vara så stödjande för arbetsmarknaderna som under de senaste fyra åren. Vid toppmötet i Lissabon utgick man från en tillväxt på 3 % per år. Antalet rekommendationer till varje medlemsstat: Belgien 5, Danmark 2, Tyskland 5, Grekland 6, Spanien 5, Frankrike 5, Irland 3, Italien 5, Luxemburg 3, Nederländerna 2, Österrike 3, Portugal 3, Finland 3, Sverige 3, Förenade kungariket 4. Många av rekommendationerna avser fler än ett tema, vilket framgår av förteckningen nedan som visar vilka medlemsstater som berörs av respektive tema. 9 berörda medlemsstater: Belgien, Tyskland, Grekland, Spanien, Frankrike, Italien, Finland, Sverige och Förenade kungariket. Belgien, Tyskland, Grekland, Spanien, Frankrike och Italien måste fortfarande göra en insats för att se till att alla ungdomar erbjuds en ny start innan de varit arbetslösa i sex månader och alla vuxna innan de varit arbetslösa ett år. Detta är det mål som fastställdes för år 2002 vid toppmötet om sysselsättning i Luxemburg I fråga om Grekland, Spanien och Italien hänger detta samman med behovet av att modernisera den offentliga arbetsförmedlingen. Vidare behövs det fler insatser i Tyskland, Italien, Finland, Sverige och Förenade kungariket för att öka de aktiva arbetsmarknadsåtgärdernas effektivitet när det gäller att återintegrera långtidsarbetslösa på arbetsmarknaden. 2

3 13 berörda medlemsstater: Belgien, Tyskland, Danmark, Grekland, Spanien, Frankrike, Irland, Italien, Luxemburg, Nederländerna, Österrike, Finland och Sverige. Syftet med rekommendationerna är att öka deltagandet på arbetsmarknaden så att Lissabonmålet full sysselsättning kan uppnås och bristen på arbetskraft motverkas. De flesta medlemsstater berörs av denna rekommendation. Rekommendationerna är särskilt inriktade på den låga förvärvsfrekvensen bland äldre arbetstagare (Belgien, Tyskland, Frankrike, Luxemburg och Österrike) och kvinnor (Belgien, Tyskland, Grekland, Spanien, Irland, Italien och Luxemburg) bland annat genom ytterligare reformer av skatte- och bidragssystemen samt systemen för förtidspension. I vissa fall gäller rekommendationerna även grupper bland vilka förvärvsfrekvensen är låg, som etniska minoriteter och migrerande arbetstagare (Danmark, Tyskland, Österrike och Sverige). 11 berörda medlemsstater: Belgien, Tyskland, Grekland, Spanien, Frankrike, Irland, Italien, Luxemburg, Österrike, Portugal och Förenade kungariket. I sysselsättningsriktlinjerna uppmanades medlemsstaterna att införa en mångsidig strategi för livslångt lärande, dvs. strategier för alla slag av formellt och informellt lärande som stöds genom partnerskap och andra åtgärder för att skapa enhetlighet. De flesta medlemsstater har ännu inte omsatt denna riktlinje i praktiken, åtminstone inte i tillräckligt hög grad. 7 berörda medlemsstater: Belgien, Danmark, Tyskland, Grekland, Frankrike, Italien och Sverige. Vissa framsteg har gjorts när det gäller att minska skattetrycket på arbete, särskilt med hänsyn till lågavlönade, lågutbildade arbetstagare. I vissa fall måste dock skattetrycket på arbete ytterligare lättas. 11 berörda medlemsstater: Tyskland, Grekland, Spanien, Irland, Italien, Luxemburg, Österrike, Portugal, Finland, Sverige och Förenade kungariket. Inriktningen på lika möjligheter i sysselsättningsriktlinjerna är i sig motiverad men den har också som syfte att stärka åtgärdernas verkan för alla målgrupper. Målet full sysselsättning kan till exempel inte nås om man inte ökar kvinnornas förvärvsfrekvens. I dessa rekommendationer påpekas brister särskilt i fråga om möjligheterna till barnomsorg (Tyskland, Grekland, Spanien, Irland, Italien, Österrike, Portugal och Förenade kungariket), löneskillnaderna mellan könen (Tyskland, Finland, Irland, Luxemburg, Österrike och Förenade kungariket) och när det gäller att skapa en jämnare könsfördelning inom olika sektorer och yrken (Portugal, Finland, Sverige och Förenade kungariket). 5 berörda medlemsstater: Belgien, Spanien, Irland, Italien och Finland. När sysselsättningen och kombinationen av politiska åtgärder analyserades kunde man i dessa medlemsstater se tydliga regionala skillnader i fråga om sysselsättningen. För Belgiens och Spaniens del gäller rekommendationerna behovet av att öka arbetskraftens regionala rörlighet. 3

4 9 berörda medlemsstater: Belgien, Tyskland, Grekland, Spanien, Frankrike, Irland, Italien, Portugal och Förenade kungariket. I riktlinjerna uppmanas regeringarna och arbetsmarknadens parter att genom nya eller stärkta partnerskap öka sysselsättningen både kvantitativt och kvalitativt. Det krävs ytterligare insatser i samarbete med arbetsmarknadens parter när det gäller att modernisera arbetsorganisationen (Tyskland, Grekland, Spanien, Frankrike, Portugal och Förenade kungariket) och skapa en bättre balans mellan flexibilitet och trygghet (Belgien, Tyskland, Grekland, Spanien, Frankrike och Italien). 2 berörda medlemsstater: Grekland och Italien. Dessa medlemsstater uppmanas förbättra kombinationen av politiska åtgärder för att genomföra de fyra pelarna i sysselsättningsstrategin, med särskild inriktning på vissa starka sidor (tjänstesektorn) och svaga sidor (olagligt arbete). De ändringar som föreslås i sysselsättningsriktlinjerna detta år är minimala. Detta beror dels på att man vid toppmötet i Lissabon i fjol gjorde vissa djupgående ändringar, dels på att man tagit hänsyn till den pågående utvärderingen av den europeiska sysselsättningsstrategins effekter. Resultaten av denna utvärdering kommer att omsättas i riktlinjerna för De viktigaste förändringarna bygger på de senaste europeiska toppmötena, den politiska händelseutvecklingen och bedömningen i sysselsättningsrapporten. I det följande ges några exempel på dessa förändringar: - Ett nytt övergripande mål vad gäller arbetets kvalitet, med målet att garantera fler och bättre arbetstillfällen i Europa. Detta följer av den överenskommelse som gjordes under toppmötet i Stockholm och av kommissionens nya initiativ om kvalitet (se KOM(2001) 313 eller IP/01/880). - Nya mål för sysselsättningen fastställdes under toppmötet i Stockholm: delmål för sysselsättningen bland hela befolkningen och sysselsättningen bland kvinnor (67 % respektive 57 %) före 2005 och ett nytt mål att uppnå en förvärvsfrekvens på 50 % bland äldre personer (55-64 år) före Medlemsstaterna uppmanas att fastställa egna mål för sysselsättningen. - Förstärkt riktlinje om löneskillnaderna mellan könen på grund av bristande framsteg på detta område. Enligt artikel i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen skall rådet som ett led i en samordnad sysselsättningsstrategi årligen anta riktlinjer för medlemsstaternas sysselsättningspolitik. Medlemsstaterna rapporterar varje år hur situationen på arbetsmarknaden har utvecklats och vilka framsteg de politiska åtgärderna lett till. Detta görs i nationella handlingsplaner som läggs fram för kommissionen. 4

5 På grundval av dessa handlingsplaner sammanställer kommissionen sedan en gemensam (rådets och kommissionens) rapport om sysselsättningen och om vad medlemsstaterna gjort för att följa de riktlinjer som antogs året före. Kommissionen kan lägga fram förslag till rekommendationer för rådet, som bestämmer vilka åtgärder varje medlemsstat ännu måste vidta. Den gemensamma rapporten om sysselsättningen skall enligt planerna behandlas vid toppmötet i Laeken i december Europeiska socialfonden stöder den europeiska sysselsättningsstrategin med 10 miljarder euro under Hela sysselsättningspaketet är tillgängligt på engelska, franska och tyska på Europeiska kommissionens webbplats med adressen: 5