DE EUROPEISKA VÄLFÄRDSMODELLERNA. De europeiska välfärdsmodellernas särdrag och utveckling

Transkript

1 DE EUROPEISKA VÄLFÄRDSMODELLERNA De europeiska välfärdsmodellernas särdrag och utveckling

2 VAD ÄR EGENTLIGEN EUROPA? Europa utgör en relativt homogen kulturell och historisk enhet som avgränsas geografiskt mot Asien genom Uralbergen och Svarta havet samt mot Afrika genom Medelhavet År 1500: ca 500 mer eller mindre självständiga politiska enheter i Europa År 1900: ca 25 (idag ca 35 st.) EU idag består av 28 medlemsländer (snart 27?)

3 EN ELLER FLERA MODELLER? Traditionellt har det funnits en skiljelinje mellan den nordiska, brittiska och den kontinentala välfärdsmodellen. Senare har även en sydeuropeisk och en östeuropeisk modell kommit in i bilden Befogat att prata om olika europeiska modeller i stället för en europeisk modell, pga. de historiska olikheter som funnits Samtidigt har likheten mellan modellerna ökat sedan 1990-talet pga. EU och social inlärning

4 HISTORISK UTVECKLING Modellerna har sina ursprung i likartade traditioner av fattighjälp, filantropi och välgörenhet (medeltid tidigt 1700-tal) Viktiga orsaker till socialpolitikens uppkomst: industrialiseringen, demokratiseringen samt olika ismers betydelse (t.ex. nationalismen, konservatismen och socialismen) Efter 1945 har utvecklingen tagit olika riktningar och gått med olika fart i olika länder

5 FEM EUROPEISKA VÄLFÄRDSMODELLER Den nordiska modellen (har behandlats separat) Den anglosaxisk/liberala modellen Den kontinentaleuropeiska/konservativa modellen Den sydeuropeiska/familistiska modellen Den östeuropeiska/postkommunistiska modellen

6

7 DEN ANGLOSAXISKA MODELLEN Länder med stark liberalistisk tradition, t.ex. Storbritannien (och Irland) Staten har ett betydande ansvar för t.ex. sjukvården och låga förmåner till de fattigaste, men marknaden (privata aktörer) främsta producenten av välfärd för medelklassen (t.ex. välfärdsservice eller pensioner) 1½-försörjarmodell : mammor har i hög grad tvingats jobba deltid, delvis pga. bristen på service

8 DEN ANGLOSAXISKA MODELLEN, FORTS. Socialskyddet baserat på avgiftsfinansierade socialförsäkringar och skattefinansierade förmåner till de fattigaste (vissa universella, de flesta behovsprövade) Statens ansvar fokuserat på sjukvård, universella socialförsäkringar och understöd för de fattigaste, resten har marknaden i princip skött Stora skillnader mellan klasser, mellan rika och fattiga, samt även mellan kvinnor och män

9 DEN KONTINENTALEUROPEISKA MODELLEN Länder med stark kristdemokratisk tradition: Frankrike, Tyskland, Österrike, och Beneluxländerna, men även Italien, Schweiz i viss mån Statens ansvar för välfärden stor, pionjärer inom socialförsäkringen ( bismarckska modellen), vars generösa förmåner riktades främst till den manliga arbetskraften (mansförsörjarmodell) Kyrkan, organisationer och närsamfundet, samt familjen har stått för stor del av socialvården, omsorgen, fattigvården och sjukvården

10 DEN KONTINENTALEUROPEISKA MODELLEN, FORTS. Tonvikten på avgiftsbaserade socialförsäkringar för de anställda, behovsprövade bidrag till fattiga, men ingen offentlig välfärdsservice, samt få eller inga understöd till de utanför arbetsmarknaden Staten har koordinerat socialskyddet, men gett korporationer (t.ex. facken) stor makt över beslutsfattandet och administrationen Stora välfärdsskillnader mellan anställda och övriga, mellan män och kvinnor

11 DEN SYDEUROPEISKA MODELLEN Länder med stark familistisk, katolsk och auktoritär (med lång historia av diktaturer), t.ex. Portugal, Spanien, och Grekland (även Italien) Tidigare ytterst begränsat statligt ansvar med låga förmåner till de fattiga, sedan 70-talet har statens roll ökat märkbart (kom i kapp övriga på 1990-talet) Storfamiljens, kyrkans, organisationernas och senare även marknadens ansvar centralt (har i princip tidigare skött socialvården och fattigvården, och i viss mån sjukvård)

12 DEN SYDEUROPEISKA MODELLEN, FORTS. Socialskyddet bestått av avgiftsfinansierade men oftast blygsamma socialförsäkringar (undantaget har varit statsanställda), samt låga och skattefinansierade bidrag till de fattigaste Pga. statens begränsade roll har korporationernas makt varit stor ( klientelism ), och det har även funnits en omfattande informell marknad (som gett arbete åt svåranställda) Stora skillnader mellan insiders och resten av befolkningen, samt mellan kvinnor och män

13 DEN ÖSTEUROPEISKA MODELLEN Länder med brokiga historiska och institutionella arv, men som förenas av att de i drygt 50 år varit kommunistiska, t.ex. Baltikum, Polen, Tjeckien, Slovakien och Ungern Innan WWII hade flera av dessa, t.ex. Tjeckoslovakien och Ungern, byggt upp en bismarcksk socialförsäkringsstat, efter WWII gick man in för en statsdirigerad modell med universella socialförsäkringar och omfattande välfärdsservice Efter 1991 har utvecklingen gått i olika riktningar

14 DEN ÖSTEUROPEISKA MODELLEN, FORTS. I t.ex. Baltikum, Ungern har man anammat en blandning av en liberalistisk och en kontinental modell, med blygsamma socialförmåner I Polen, Tjeckien, Slovakien, Slovenien har man däremot utvecklat en mer omfattande och välfärdsmodell enligt kontinental modell I vissa av länderna är de sociala klyftorna fortfarande avsevärda, i andra är välfärden mer jämnt fördelad och levnadsstandarden högre

15 VILKA ÄR SKILLNADERNA MELLAN DESSA MODELLER? Statens inblandning i marknaden, bl.a. gällande ekonomisk koordinering och sociala utgifter Socialpolitikens institutionella ramar, dvs. i vilken mån styr staten, i vilken mån är ansvaret decentraliserat till arbetsmarknadens organisationer? Vem finansierar socialskyddet? Socialpolitikens generositet, fördelningslogik och effektivitet i termer av social välfärd

16 OFFENTLIGA SOCIALA UTGIFTER I % AV BNP 2000 OCH 2018 (källa: OECD) 35,0 30,0 25,0 20,0 15, ,0 5,0 0,0

17 FÖRÄNDRINGEN I OFFENTLIGA SOCIALUTGIFTERNAS BNP-ANDEL PER MODELL (källa: OECD) 30,0 25,0 20,0 15,0 10,0 5,0 0, Nordiska Kontinentala Anglosaxiska Sydeuropeiska Baltikum Östeuropeiska

18 PRIVATA SOCIALA UTGIFTER I % AV BNP 2000 OCH 2015 (källa: OECD) 16,0 14,0 12,0 10,0 8,0 6, ,0 2,0 0,0

19 SOCIALPOLITIKENS INSTITUTIONELLA RAMAR Konstitutionen, graden av koordinering av ekonomin, graden av korporatism samt sättet hur sociala fördelningsprogram är administrerade och finansierade påverkar hur flexibla och förändringsbara socialpolitiska modeller är Central fråga: i vilken grad kan olika aktörer och intressen utanför staten påverka välfärdspolitikens utformning? I centraliserade, skattefinansierade modeller i regel mer flexibilitet och makt för regeringen, det motsatta gäller vanligtvis i decentraliserade, avgiftsfinansierade modeller

20 INSTITUTIONELLA FAKTORER OCH SOCIALPOLITIKENS BESLUTSFATTANDE Väljarnas åsikter Politikernas och andra aktörers åsikter Externa faktorer, t.ex. globalisering Strukturella faktorer, t.ex. demografin Det socialpolitiska beslutsfattandet Konstitutionella faktorer (t.ex. valsystem, typ av regering) Välfärdsprogrammens utformning (administration, finansiering) Output, t.ex. ett beslut om att höja/skära ner en viss socialförmån

21 HUR FINANSIERAS SOCIALPOLITIKEN? Socialpolitik finansieras i regel på tre sätt: a) Arbetsgivar- och arbetstagaravgifter b) Skatter och skatteliknande avgifter c) Övrigt (t.ex. användaravgifter, privata försäkringspremier) I länder med starka traditioner av socialförsäkring (t.ex. Tyskland, Frankrike) är avgiftsfinansieringen viktigast, i liberala stater är skattefinansieringen central (Norden ligger någonstans mittemellan) I Nederländerna, UK, Irland och Schweiz har de privata försäkringssystemen varit mer omfattande (har ökat även på andra håll)

22 FINANSIERINGSSÄTTETS BETYDELSE Har betydelse för systemets finansiella hållbarhet och möjligheten att genomföra förändringar I länder där avgiftsfinansieringen varit central (t.ex. i Frankrike) har kostnaderna för arbetsgivare blivit ett problem för sysselsättningen ( Welfare without work ). Samtidigt har modellen varit svår att förändra, eftersom avgiftsfinansiering leder till starkare känsla av rättighet till förmåner -> starkare understöd för systemet -> svårt för regeringen att göra ändringar Skattefinansierade system såsom det brittiska är däremot enklare att förändra, eftersom medborgare inte har samma rättighetskänsla, och att skattefinansierade program är mer direkt under statens kontroll

23 INSTITUTIONERNAS BETYDELSE FÖR SOCIALPOLITIKENS FÖRÄNDRING Direkta, statligt skötta och skattefinansierade system (t.ex. UK och delvis även Norden) Lättare att genomföra policyförändringar, pga. högre maktkoncentration i händerna på regeringen (gäller UK) Men: regeringen i UK bär ett synligt ansvar -> förmågan att lyckas genomföra opopulära policies beror på hur dessa legitimeras. I Norden beror denna även på hur bra de ansvariga lyckas sprida ansvaret (t.ex. Lipponens regering i Finland) Socialförsäkringssystem med hög grad av facklig representation och spridning av finansiellt ansvar (t.ex. Frankrike, Tyskland, Schweiz, Spanien) Policyförändringar svårare att genomföra och går i regel långsamt, pga. inblandningen från olika intressen och aktörer Men: eventuella förändringar sker via förhandlingar och är inte föremål för politisering på samma sätt som i direkta modeller

24 DE SOCIALA FÖRMÅNERNAS GENEROSITET OCH TÄCKNINGSGRAD Kontinentala modellen har i regel haft de mest generösa förmånerna, pga. inkomstrelatering och höga lönenivåer, men täckningsgraden lägre än i Norden Liberala modellens förmåner har varit lägre och lika för alla, med en högre täckningsgrad än i kontinentala. Detta har toppats upp med privata socialförsäkringsarrangemang Generositeten och täckningsgraden lägst i den sydeuropeiska modellen, men finns också offentliga och privata socialförsäkringar för vissa grupper

25 SOCIALPOLITIKENS EFFEKTIVITET Finns olika sätt att mäta effektivitet : vanligast är kanske att mäta utfallet i fattigdom, jämlikhet eller olika välfärdsindikatorer (t.ex. hälsa eller livslängd) Högre grad av ojämlikhet och fattigdom i kontinentala, liberala och sydeuropeiska regimer än i nordiska, pga. skillnader i bl.a. inkomster och välfärdsstatens omfördelningseffekter Könsjämställdheten i regel större i Norden än i resten av Europa, pga. lägre löneskillnader och kvinnovänlighet (högt kvinnligt arbetsdeltagande, offentlig service)

26 FATTIGDOM OCH JÄMLIKHET (OECD) Year Relativ fattigdomsgrad (50 % av medianink.) Jämlikhetsgrad (Gini) c 1985 c 1995 c 2005 c 2015 c 1985 c 1995 c 2005 c 2015 Austria , ,276 Belgium.... 0,092 0, ,277 0,268 Czech Republic.... 0,055 0, ,261 0,258 Denmark 0,06 0,047 0,053 0,055 0,221 0,215 0,232 0,263 Estonia.... 0,134 0, ,335 0,33 Finland 0,051 0,042 0,066 0,063 0,207 0,222 0,266 0,26 France 0,08 0,075 0,072 0,081 0,276 0,278 0,288 0,295 Germany 0,056 0,072 0,091 0,101 0,251 0,266 0,297 0,293 Greece.... 0,129 0, ,345 0,34 Hungary.. 0,074 0, ,294 0,291.. Iceland.... 0,063 0, ,273 0,255 Ireland.... 0,114 0, ,324 0,297 Italy 0,103 0,146 0,126 0,144 0,306 0,327 0,324 0,333 Latvia.... 0,176 0, ,392 0,346 Lithuania.... 0,143 0, ,352 0,372 Luxembourg.... 0,088 0, ,281 0,306 Netherlands 0,034 0,069 0,078 0,078 0,272 0,297 0,284 0,288 Norway.. 0, , , ,272 Poland.... 0,124 0, ,327 0,292 Portugal.... 0,126 0, ,379 0,336 Slovak Republic.... 0,073 0, ,289 0,251 Slovenia.... 0,071 0, ,24 0,25 Spain 0,138 0, , ,345 Sweden 0,06 0, ,092 0,216 0,211 0,243 0,278 Switzerland , ,296 United Kingdom 0,067 0,109 0,12 0,109 0,309 0,312 0,359 0,36 USA 0,179 0,167 0,17 0,168 0,338 0,361 0,357..

27 FÖRÄNDRINGAR SEDAN 1990-TALET? 1980/1990-talet var på många sätt en vändpunkt i den europeiska välfärdsstatens utveckling Fram tills dess: expansion av sociala rättigheter och ökade sociala utgifter. Efteråt: nedskärningar samt funktionell, normativ, institutionell och distributiv rekalibrering (Hemerijck 2013) Många orsaker, bl.a. höga kostnader och skattekilar, globaliseringen, demografiska faktorer, ideologiska faktorer

28 FÖRÄNDRINGAR SEDAN 1990-TALET, FORTS. Nordiska: lägre generositet, mindre universalism, ökade aktivering, privatiseringar Kontinentala: lägre generositet, mer universalism, aktivering (viss privatisering) Anglosaxiska: lägre generositet, aktivering, mindre universalism Sydeuropeiska: lägre generositet, mer universalism, viss aktivering

29 SAMMANFATTNING De europeiska modellerna är inte enhetliga: många likheter, men även skillnader i hur socialpolitiken fungerar och vilken dess effektivitet är Tiden fram till c 1990 innebar expansion enligt vissa modellspecifika spår, efter 1990 har alla modeller upplevt nedskärningar och snarlika anpassningar (t.ex. aktiveringsåtgärder) Detta har lett till en ökad likhet mellan de europeiska länderna, även om det fortfarande finns viktiga skillnader