25
Kontakta oss gärna! Lika Unika Federationen mänskliga rättigheter för personer med funktionsnedsättning E-post: info@likaunika.org Telefon: 070-768 28 78 Postadress: Box 8117,104 20 Stockholm Besöksadress: S:t Eriksgatan 44, 4 tr. www.likaunika.org
Vi vill göra rätt för oss. Det har vi rätt till! Banbrytarprogram för att få fler personer med funktions nedsättning i arbete och sysselsättning Federationen mänskliga rättigheter för personer med funktionsnedsättning
Lika Unika är en svensk federation inom funktionshinderrörelsen som bildades i december 2009 och som verkar för mänskliga rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Vi arbetar med intressepolitiska frågor på riksplanet som handlar om att förbättra livssituationen för människor med funktionsnedsättningar, framförallt med nedsättningar kopplat till kognition, syn, hörsel- och rörelse. Vi verkar för rättigheter framförallt utifrån FN:s konvention om rättig heter för personer med funktionsnedsättning som ratificerades av Sverige 2008. Vårt aktuella fokus är på rätten till arbete och sysselsättning. Lika Unika arbetar för att personer med funktionsnedsättning ska vara delaktiga i samhället på samma villkor som alla andra. Det är inte en önskan, ingen vision. Det är en mänsklig rättighet! Lika Unikas medlemsförbund är: Förbundet för Sveriges Dövblinda (FSDB) Hörselskadades Riksförbund (HRF) Neurologiskt Handikappades Riksförbund (NHR) Riksförbundet för Rörelsehindrade Barn och Ungdom (RBU) Synskadades Riksförbund (SRF) 2
Lika Unika, 2012 Foto: Christian Saltas, framsida och sid 19 Anne-Sofie Rosenthal, baksidan Malin Hoelstad, sid 5 och 15 Tryck: Vitt Grafiska, Stockholm, 2012 23
Innehåll 1. Inledning............................................................................ 4 2. Sammanfattning............................................................. 6 3. Skymning över arbetsmarknaden........................... 9 4. Unga med funktionsnedsättning drabbas hårdast.......................................................... 10 5. Offentliga sektorn brister i ansvar...................... 11 6. Nedsatt arbetsförmåga ett problematiskt begrepp................................... 12 7. Lika Unikas banbrytarprogram............................. 14 8. Fyra hörnpelare........................................................... 16 8.1 Hjälpmedel............................................ 16 8.2 Offentlig upphandling.......................... 18 8.3 T raineeprogram istället för praktikantprogram................................ 18 8.4 R esurs till personalavdelningarna i offentlig verksamhet........................... 20 9. Kvotering, en nödvändighet?.................................. 21 3
1. Inledning Bryt utanförskapet! Det var den ledande parollen inför valet 2006, vilket gav den borgerliga alliansen regeringsmakten. Arbete istället för bidrag, sades vara huvudspåret för politiken. Sex år och ytterligare ett segerval senare för alliansen, visar det sig dessvärre att utanförskapet består i synnerhet för en av de mest förfördelade grupperna på arbetsmarknaden. Tyvärr har det länge varit så, att personer med funktionsnedsättning i betydligt högre grad är drabbade av arbetslöshet än många andra. Sysselsättningsgraden för personer med funktionsnedsättning ligger kring 50 procent, medan den för befolkningen i övrigt är 77 procent. Särskilt illa är situationen för unga människor med funktionsnedsättning, som av olika anledningar tenderar att aldrig få en chans att visa vad de går för. Termen funktionsnedsättning beskriver en nedsättning som är av fysisk, psykisk, sensorisk eller intellektuell natur hos en person. Funktionshinder betecknar den begränsning som en funktionsnedsättning innebär för denne person i rela tion till omgivningen. Lika Unika verkar för att undanröja dessa hinder så att personer med funktionsnedsättningar ska kunna vara delaktiga i samhället på samma villkor som alla andra. Rätten till arbete är där en central del. Utan jobb blir tillvaron präglad av starka ekonomiska begränsningar, låga inkomster och försämrad levnadsstandard. För att inte tala om kostnaden i form av dålig självkänsla och social isolering. Enligt Folkhälsoinstitutet har många människor med funktionsnedsättning en sämre hälsosituation just på grund av att de ställts utanför samhällsgemenskapen. Ska regeringens arbetslinje få ett innehåll måste denna negativa utveckling brytas och alla goda krafter mobiliseras. Sverige har knappast råd att förlora massor av människor 4
som annars hade kunnat bidra positivt till hela samhällets tillväxt och välfärd. I detta sammanhang vill Lika Unika särskilt peka på det ansvar som den av alla skattebetalare gemen samt finansierade offentliga sektorn har. De som är bäst på att anställa människor med funktionsnedsättning är små- och medelstora företag inom den privata sfären. Trots att regeringen ålagt sina myndigheter att vara före dömen när det gäller att ge utrymme för jobb åt personer med funktionsnedsättning, släpar fortfarande den offentliga sektorn efter. Det kan knappast sägas vara acceptabelt. I synnerhet som Sverige 2008 ratificerat FN:s konvention 5
om rättigheter för människor med funktionsnedsättning, där det i artikel 27 står: Detta innefattar rätten att kunna förtjäna sitt uppehälle genom fritt valt eller antaget arbete på arbetsmarknaden och i en arbetsmiljö som är öppen, som främjar integration och är tillgänglig för personer med funktionsnedsättning. Konventionsstaterna ska skydda och främja förverkligandet av rätten till arbete. Det är alltså hög tid att Sverige lever upp till sina åtaganden. Personer med funktionsnedsättning vill också göra rätt för sig det har vi rätt till! 2. Sammanfattning Lika Unikas banbrytarprogram i korthet Bryt utanförskapet! Sysselsättningsgraden för personer med funktionsnedsättning ligger kring 50 procent mot 77 procent för befolkningen i övrigt. Lika Unika arbetar för att personer med funktionsnedsättningar ska kunna vara delaktiga i sam hället på samma villkor som alla andra. Rätten till arbete är en central del. Enligt Folkhälsoinstitutet har många människor med funktionsnedsättningar en sämre hälsosituation just på grund av att de ställts utanför samhällsgemenskapen. De som är mest välvilliga till att anställa personer med funktionsnedsättningar är idag små eller medelstora företag. Den offentliga sektorn är betydligt sämre trots att regeringen ålagt sina myndigheter att vara föredömen när det gäller att anställa personer med funktionsnedsättning. Alla kan inte göra allt men alla kan oftast göra någonting! 6
Vi måste börja fokusera på de enskilda människorna och deras kompetenser, istället för att främst identifiera dem utifrån deras funktionsnedsättningar. Statsminister Fredrik Reinfeldt har flaggat för att svenskarna bör stanna kvar i arbetslivet upp till 75 års ålder. Samtidigt finns det mängder av människor som inget hellre vill än att arbeta, men som blivit orättvist stigmatiserade på grund av sin funk tions nedsättning. Ett oacceptabelt slöseri med humankapital! När en person med funktionsnedsättning lyckas komma över tröskeln på en arbetsplats, tenderar denna att bana vägen för fler. Det är ett erfarenhetsmässigt konstaterat faktum. Den offentliga sektorn är som sagt sämre än den privata på att ta tillvara den kompetens och motivation som finns i den stora arbetskraftsreserv som personer med funktionsnedsättningar utgör. Det är anmärkningsvärt ur två aspekter: 1. Sveriges riksdag och regering har förbundit sig att följa FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. 2. Vi bidrar alla till att solidariskt finansiera den offentliga sektorns verksamhet via skattsedeln. Då är det också rimligt att vi kan ställa vissa krav på det offentliga, till exempel att det ska råda större mångfald i anställningen av personal. Lika Unika har valt att lyfta fram fyra hörnpelare i vårt program vilka vi anser skulle vara potenta instrument för att lyfta personer med funktionsnedsättningar ur arbetslöshet och bidragsberoende till produktiv sysselsättning med betydande samhällsvinster som följd. 1. Hjälpmedel 2. Offentlig upphandling 3. Traineeprogram 4. Resurs till personalavdelningarna i offentlig verksamhet 7
När en person med funktionsnedsättning lyckas komma över tröskeln till en arbetsplats, tenderar denna att bana vägen för fler. Det är ett erfarenhetsmässigt konstaterat faktum. -----Våra mål: Att det tar maximalt 30 dagar från beslut om anställning till utprovning, beställning och färdig leverans av kompletta hjälpmedel till arbetstagaren. Att det inte innebär merkostnader för arbetstagaren att tillhanda hålla kompletta hjälpmedel. Att differensen mellan bidrag till olika hjälpmedel inte skiljer sig mer än 5 procent mellan olika landsting och kommuner, det ska i stort se likadant ut i landet. Att samtliga offentliga upphandlingar med leverantörer innehåller krav på en arbetsmiljö med god tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning. Att aktuell leverantör ska ha minst 5 procent anställda med en funktionsnedsättning. Att ett traineeprogram för 30 personer prövas under ett år innan 2016 års utgång. Att 75 procent av de som genomgår traineeprogrammet får anställning i offentlig verksamhet när traineeprogrammet av slutas. Att en specialiserad rekryterare tillsätts inom personal avdelningarna på varje myndighet, kommun och landsting. Att 10 procent på årsbasis av nyanställningarna hos statliga myndigheter, i landsting och kommuner, går till personer med funktionsnedsättningar. 50 procent av dessa ska vara under 30 år. 8
3. Skymning över arbetsmarknaden Antalet personer med funktionsnedsättning som är inskrivna vid Arbetsförmedlingen (AF) har ökat snabbare än de någon sin gjort i svensk arbetsmarknadshistoria, konstaterade Arbetsförmedlingen i sin rapport Arbetsmarknadsutsikterna hösten 2011. Prognos för arbetsmarknaden 2012 2013. Antalet arbetslösa med funktionsnedsättning som fanns inskrivna vid AF i oktober 2011 uppgår till 68 000 personer, vilket är 30 000 fler än 2008. Dessutom fanns 106 000 inskrivna vid AF i andra sökandekategorier än arbetslösa eller program med aktivitetsstöd, vilket betyder att det totala antalet inskrivna uppgår till 174 000 personer med funktions nedsättning (över 80 procent av dessa har varit utan arbete i minst ett år, uppger regeringen själva. Expressen 14/12 2011). AF konstaterar att det främst är två faktorer som ligger bakom utvecklingen. Dels finanskrisen 2008/2009, då många personer med funktionsnedsättning förlorade jobbet på grund av rationaliseringar och nedskärningar. Dels att ett stort antal personer med funktionsnedsättningar sedan 2010 överförts från sjukförsäkringen (Försäkringskassan) till AF för prövning av deras arbetsförmåga. Enligt AF:s prognos kommer ökningen av antalet inskrivna personer med funktionsnedsättning att bromsas något under 2012, eftersom överföringen från Försäkringskassan antas minska. Däremot gör konjunkturläget att personer med funktionsnedsättning antingen förblir arbetslösa, eller förlorar arbeten som de redan har. AF bedömer att antalet inskrivna arbetslösa personer med funktionsnedsättning passerar 80 000 under andra halvåret 2013. 9
4. Unga med funktions ned sättning drabbas hårdast Mellan 2003 2011 ökade den beviljade aktivitetsersättningen i åldersgruppen 20 24 år med drygt 80 procent, enligt en rapport till den parlamentariska Socialförsäkringsutredningen (DN 10/11 2011). Aktivitetsersättningen (i realiteten förtidspension) ges till ungdomar upp till 29 år, som bedöms ha någon form av nedsatt arbetsförmåga. Siffrorna visar på ett nederlag för regeringens arbetslinje, sa Socialförsäkringsutredningens huvudsekreterare Irene Wennemo om rapporten i samma DN-artikel. I regeringens rapport En strategi för genomförande av funktionshinderspolitiken 2011 2016, uppges att cirka 26 500 unga personer idag uppbär aktivitets-ersättning, vilket är betydligt fler än vad som från början förväntades. 10
5. Offentliga sektorn brister i ansvar De som är mest välvilliga till att anställa personer med funktionsnedsättningar är idag små och medelstora företag, enligt statistik som Handisam sammanställt från AF:s enkäter. Situationen är betydligt sämre när det gäller den offentliga sfären. Detta trots att regeringen sedan tidigare ålagt sina myndigheter att vara föredömen när det gäller att anställa personer med funktionsnedsättning. Den 17/8 2011 presenterade Handisam (myndigheten för handikappolitisk samordning) sin rapport Vad gör myndig heter för att anställa personer med funktionsnedsättning? Kartläggning och analys. Handisam skickade en enkät till 303 myndigheter, varav 263 (87 procent) svarade. Drygt hälften av dessa myndigheter kände till att de har en eller flera personer med funktionsnedsättning och någon form av anpassning. Fyra av tio myndigheter uppgav att de gjort generella åtgärder för att öka möjligheterna för personer med funktionsnedsätt ning att få arbete. Var tredje myndighet arbetar fullt ut eller i stor omfattning med Arbetsgivarverkets strategi Inkluderande synsätt. 43 procent av myndigheterna har till viss del påbörjat detta arbete. Dock var det endast 14 procent av myndig heterna som anställde en eller flera personer med funktionsnedsättning under 2010. Handisam tryckte särskilt på att praktikplatser var en nyckelfaktor för anställning. Statsrådet Maria Larsson (KD), ansvarig för funktionshinder politiken i regeringen, kommenterade Handisams rapport med ett inlägg på DN Debatt samma dag (17/8 2011). Larsson menade att staten måste bli bättre på att anställa personer med funktionsnedsättning, liksom även kommuner och 11
landsting. Därför skulle regeringen inleda överläggningar med SKL (Staten, kommuner och landsting) för att se hur det offentliga Sverige kan ta ett större ansvar. Regionala konferenser kunde bidra till ökad kunskap och höjd motivation. Maria Larsson återkom i frågan med en debattartikel i Expressen den 14/12 2011, som även var undertecknad av statsråden Hillevi Engström (M) och Stefan Attefall (KD). Där förklarade ministrarna att AF fått i uppdrag att utarbeta ett särskilt praktikprogram vid statliga myndigheter för personer med funktionsnedsättning. Fortgående samtal förs med arbetsmarknadens parter och med handikapporganisationerna om vad vi kan göra ytterligare för att förbättra möjlig heterna på arbetsmarknaden för personer med funktionsnedsättning, skrev statsråden som avrundade sin debattartikel med orden: för alla dem som kan arbeta får vi aldrig sluta kämpa. 6. Nedsatt arbetsförmåga ett problematiskt begrepp Enligt Handisams statistik uppger 16 procent av befolkningen i arbetsför ålder (16 64 år) att de har en funktionsnedsättning. Det motsvarar 921 000 personer i Sverige. Bland dessa har 525 000 personer också nedsatt arbetsförmåga, det vill säga 57 procent. Endast 28 procent av dessa har ett jobb på den ordinarie arbetsmarknaden, och även om man inkluderar bidragsanställningar av olika slag så uppgår arbetslösheten till 50 procent inom denna grupp. Frågan är dock vad begreppet nedsatt arbetsförmåga egentligen innebär. Särskilt vad gäller ungdomar tycks det ha 12
blivit en ursäkt för att närmast rutinmässigt avföra dem från arbetsmarknaden och istället hänvisa dem till bidrag. Tänkvärt är att 43 procent av personer med funktionsnedsättning upplever sig ha full arbetsförmåga och kan sköta sitt arbete som vem som helst. Ett stort problem uppstår när arbets givare förutsätter att det inte är så, eller att det finns några förväntningar på det vare hos dem eller personerna själva. Att kollektivt fästa etiketten nedsatt arbetsförmåga på en hel grupp av människor vilket man vanligen gör är både föråldrat och nedlåtande. Alla kan inte göra allt, men alla kan oftast göra någonting. Vi måste börja fokusera på de enskilda människorna och deras individuella kompetenser, istället för att främst identifiera dem utifrån deras funktionsnedsättningar. Med smidig och snabb tillgång till behovsanpassade hjälpmedel, ny teknik och skräddarsydda lösningar kan man tämligen enkelt lösa eventuella praktiska problem som kan uppstå på arbetsplatserna. Denna förändring i synsätt borde vara en avgörande del i den långsiktiga strävan för att lösa Sveriges försörjningsproblem framöver. Vår befolkning blir allt äldre och lever allt längre. Stora pensionsavgångar väntar. Samhällets välfärdsambitioner kräver omfattande resurser, vilket i sin tur kräver många människor i arbete. Ekvationen blir svårare att få ihop. Statsminister Fredrik Reinfeldt har därför flaggat för att svenskarna bör stanna kvar i arbetslivet upp till 75 års ålder. Samtidigt finns mängder av människor som inget hellre vill än att arbeta, men som blivit orättvist stigmatiserade på grund av sin funktionsnedsättning. Med nationalekonomiskt språkbruk skulle man med fog kunna säga att detta är ett oacceptabelt slöseri med humankapital. 13
7. Ett banbrytarprogram för fler i arbete När en person med funktionsnedsättning lyckas komma över tröskeln på en arbetsplats, tenderar denna att bana vägen för fler. Det är ett erfarenhetsmässigt konstaterat faktum. Arbetsgivaren upptäcker själv att det där med funktionsnedsättning faktiskt inte behöver vara något problem, tvärtom. Det vittnas ofta om att personer med funktionsnedsättningar är bland de mest pålitliga och engagerade i arbetsstyrkan. Dessutom har de vanligen lägre sjukfrånvaro än övrig personal. Inom det privata näringslivet börjar denna insikt växa sig starkare. Den offentliga sektorn är hittills avsevärt sämre på att ta tillvara den kompetens och motivation som finns i den stora arbetskraftsreserv som personer med funktionsnedsättningar utgör. Vilket är anmärkningsvärt, i synnerhet ur två aspekter: 1) Sveriges riksdag och regering har förbundit sig att följa FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Artikel 27 om att främja och skydda rätten till arbete borde rimligen ålägga den politiskt styrda offentliga sfären att visa ett särskilt engagemang för att också göra konventionens ord till verklighet. 2) Den offentliga sektorns verksamhet bidrar vi alla till att solidariskt finansiera genom skattsedeln. Då är det också rimligt att vi kan ställa vissa krav på det offentliga, där ibland att det ska råda större mångfald i anställningen av personal. Lika Unika menar därför att det måste ligga i den offentliga sektorns uppdrag att fungera som en progressiv kraft för att bereda arbetstillfällen åt personer med funktionsnedsättning. 14
15
Utan jobb blir tillvaron präglad av starka ekonomiska begränsningar, låga inkomster och försämrad levnadsstandard. Enligt Folkhälso institutet har många människor med funktions nedsättning en sämre hälso situation just på grund av att de ställts utanför gemenskapen. -----I grunden handlar det om förändring av ingrodda attityder och förlegade tankesätt som hindrar personer med funktions nedsättningar att hävda sig på arbetsmarknaden. Det krävs substantiella åtgärder som kan ge klara och mätbara resultat. Lika Unika föreslår i enlighet med detta ett banbrytarprogram som bygger på fyra hörnpelare. 8. Fyra hörnpelare Lika Unika har valt att lyfta fram fyra hörnpelare i vårt program vilka vi anser skulle vara potenta instrument för att lyfta upp personer med funktionsnedsättningar ur arbetslöshet och bidragsberoende till produktiv sysselsättning med betydande samhällsekonomiska vinster som följd. 8.1 Hjälpmedel 8.2 Offentlig upphandling 8.3 Traineeprogram 8.4 Resurs till personalavdelningarna i offentlig verksamhet Hjälpmedel Hjälpmedel är en grundläggande förutsättning för att personer med funktionsnedsättning ska kunna sköta ett arbete. En smidig tillgång till relevanta, behovsprövade och anpassade 16
hjälpmedel möjliggör att personer med funktionsnedsättning kan få ett arbete, sköta och behålla det. Och idag finns det många bra hjälpmedel på marknaden som betyder oerhört mycket för att öka arbetsförmågan. Dagens tröghet i hjälpmedelshanteringen skapar dock flaskhalsar som inte är acceptabla, flera instanser är inblandade och förseningar äventyrar arbetstagarens och därmed verk samhetens och arbetsgivarens möjligheter att fungera effek tivt. Det tar idag orimligt många dagar att få sina hjälpmedel. Därtill måste samhällets ansvar för kostnader till kompletta hjälpmedel garanteras så att brukaren inte drabbas av merkost nader. Det pågår idag en beredning om Fritt val av hjälpmedel och personlig budget, där det finns en stor risk att det system som vi haft sedan mer än femtio år tillbaka om att i regel inte ha några egna merkostnader avsevärt ska försämras. En annan inskränkning på människors rättigheter till hjälpmedel är att systemet för bidrag skiljer sig så markant åt i landet. Det ser också olika ut om man får kompletta hjälpmedel eller endast en del av det man behöver. Det är högst väsentligt att det är likvärdigt oberoende av var i landet arbetstagaren bor. Våra mål: Att det tar maximalt 30 dagar från beslut om anställning till utprovning, beställning och färdig leverans av kompletta hjälpmedel till arbetstagaren. Att det inte innebär merkostnader för arbetstagaren att tillhandahålla kompletta hjälpmedel. Att differensen mellan bidrag till olika hjälpmedel inte skiljer sig mer än 5 procent mellan olika landsting och kommuner, det ska i stort se likadant ut i landet. 17
Alla kan inte göra allt, men alla kan oftast göra någonting. -----8.2 Offentlig upphandling Enligt Konkurrensverket gjordes offentliga upphandlingar i Sverige till ett uppskattat värde av 510 608 miljarder kronor år 2010, vilket motsvarar 15,5 18,5 procent av vårt lands samlade BNP. Det säger sig självt att det ligger en betydande ekonomisk makt i detta, vars potential de offentliga verk sam het erna kan använda mer offensivt i samhällsförbättrande syfte. Stat, kommun och landsting bör i sina upphandlingar ställa som grundläggande krav att leverantörerna dels har en arbetsmiljö som har en god tillgänglighet, dels att leverantör erna har en viss andel anställda med funktionsnedsättning. Våra mål: Att samtliga offentliga upphandlingar med leverantörer innehåller krav på en arbetsmiljö inkluderad god tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning. Att aktuell leverantör ska ha minst 5 procent anställda med en funktionsnedsättning. 8.3 Traineeprogram istället för praktikantprogram Ett traineeprogram har visat sig ha tydligt positiva effekter som ingång till arbete och anställning. Uppbyggnaden av programmet samt förväntningar av det ger högre status och betydelse än ett praktikprogram. Regeringen har beslutat att pröva möjligheten till ett praktikantprogram vi menar att ett traineeprogram skulle ha större effekt och anses mer meriterande på arbetsmarknaden. Ett problem för många 18
Tobias Palmqvist, lärare, med dottern Hedda, 4 år båda hörselskadade och hörapparatbärare. Det är oerhört viktigt att alla får förutsättningar för att nå så långt de kan. 19
personer med funktionsnedsättning som varit arbetslösa länge är att det inte har någon direkt högre arbets erfarenhet att konkurrera med. Staten, kommun och landsting bör erbjuda ett individuellt anpassat trainee-program till personer med funktionsnedsätt ningar som är akademiker. Arbetsuppgifterna under traineeperioden (ett år) ska vara relevanta och det ska tjäna som en meriterande introduktion för anställning efter program periodens utgång. Det ska råda god tillgänglighet och finnas anpassade hjälpmedel redan från dag ett liksom en engagerad handledare. Våra mål: Att ett traineeprogram för 30 personer prövas under ett år innan 2016 års utgång. Att 75 procent av de som genomgår traineeprogrammet får anställning i offentlig verksamhet när traineeprogrammet avslutas. 8.4 Resurs till personalavdelningar i offentlig verksamhet Inom de statliga myndigheterna, liksom i landsting och kommuner, bör det inrättas en rekryterarfunktion på enskilda personalavdelningar med ansvar att söka upp och matcha personer med funktionsnedsättningar till lediga tjänster inom verksamheterna. Anställningar ska ske efter meriter på samma villkor som andra sökande. Poängen är att personer med funktionsnedsättningar som är kvalificerade också får en reell möjlighet att konkurrera om lediga tjänster genom att det finns en resursperson speciellt kunnig på anpassningar, hjälpmedel, teambuildning osv. Det skulle motverka rädsla att rekrytera personer med funktions 20
nedsättning och också bidra till att man ser till möjligheter och inte problem i första hand. Funktionsnedsättning ska garanteras samma vikt som exempelvis etniskt ursprung, ålder och kön i mångfaldskriterierna för respektive arbetsplats. Våra mål: Att 1 specialiserad rekryterare tillsätts inom personal avdelningarna på varje myndighet, kommun och landsting. Att 10 procent på årsbasis av nyanställningarna hos statliga myndigheter, i landsting och kommuner, går till personer med funktionsnedsättningar. 50 procent av dessa ska vara under 30 år. 9. Kvotering, en nödvändighet? Tyvärr måste vi hittills konstatera att arbetslösheten bland personer med funktionsnedsättning varit förskräckande hög under en lång följd av år, oberoende av konjunkturer och diverse insatser från ansvariga politiker och myndigheter. Och att det inte ser ut att bli bättre. Den nuvarande regeringen har satsat på reformer som nystartsjobb, ökade resurser för lönebidrag, förbättrade villkor för anställningsstöd, mer resurser till arbetsplatshjälpmedel och ett praktikprogram vid statliga myndigheter. Frågan är bara om dessa i och för sig välkomna åtgärder verkligen räcker för något större genombrott på arbetsmarknaden. Man kan också fråga sig vad regeringens aviserade fortlöp ande samtal med arbetsmarknadens parter kan ge för resultat. Dialog är förvisso alltid bra, men det finns en risk att det stannar vid välvilliga ord och icke-förpliktigande deklarationer. Om inget annat hjälper bör man i sista hand överväga att 21
använda kvotering som en murbräcka inom offentlig sektor. Vi har tidigare sett att myndigheterna inte levt upp till regeringens rekommendation att de ska vara föredömen i anställningsförfarandet. Dessvärre kan man misstänka att myndigheterna, liksom landstingen och kommunerna, inte lär blir mer progressiva i brådrasket till en kostnad både i förlorade välfärdsvinster och i förlängt utanförskap för den enskilde. Det finns goda exempel på att kvotering kan fungera som medel för att motverka oacceptabla trögheter i samhälls systemet. Som forskaren Andreas Inghammar tar upp i sin doktorsavhandling Funktionshindrad med rätt till arbete? (Lunds universitet 2007) har Tyskland haft kvotering på arbetsmarknaden för personer med funktionsnedsättningar sedan 1920-talet och om det fungerar i Europas ledande industriland och viktigaste ekonomi, varför skulle det då inte fungera i Sverige? Det skulle därför vara rimligt att pröva kvoteringsinstru men tet i offentlig sektor under en tidsbegränsad period låt säga tre år som ett sätt att få en öppnare och rättvisare arbetsmarknad. Om några bryter mönstret och får mer kunskap, kan det minska rädslan för att anställa personer med funktionshinder. Det skulle göra det möjligt för fler att få arbete och sysselsättning, och inte minst: det skulle göra konkret allvar av FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. 22