Nr 5 juni 2010 Det händer på Polishögskolan Innehåll nr 5 Det är roligt att vara polis i Sverige. Positiv respons på utbildning i arbetsmiljöbrott. Justitiedepartementet besökte Polishögskolan. Motorcykelkursen är i full fart. Hur görs ett barnförhör? Landets högsta polisledningar möttes på PHS. Rekordmånga nya poliser Fotograf: Thomas Kupper Den 11 juni examinerades rekordmånga polisstudenter från Polishögskolan. De över 500 studenterna har under två år lagt grunden till det framtida polisyrket. Men ännu är utbildningen inte över, nu väntar ytterligare sex månaders aspiranttjänstgöring vid en polismyndighet. Monica Landergård, text Redaktör: Monica Landergård. Layout: Jörgen Knutsson / Silvia Klinkott. www.polishogskolan.se
Rekordmånga nya poliser Den 11 juni examinerades rekordmånga polisstudenter från Polishögskolan. De över 500 studenterna har under två år lagt grunden till det framtida polisyrket. Men ännu är utbildningen inte över, nu väntar ytterligare sex månaders aspiranttjänstgöring vid en polismyndighet. Tillsammans med polisstudenter som examinerats från Umeå universitet och Linnéuniversitetet i Växjö, får Sverige nu över 860 nya poliser, vilket är historiskt. Det innebär att regeringens mål om 20 000 poliser år 2010 är uppnått. Blå Hallen i Stockholms stadshus var fylld till brädden av förväntansfulla polisstudenter och hundratals anhöriga och vänner. Förutom justitieminister Beatrice Ask och rikspolischef Bengt Svenson, hade också Polishögskolans rektor Ebba Sverne Arvill några ord på vägen till de blivande poliserna. Flera av talarna betonade att polisstudenterna är efterlängtade och blir ett välkommet tillskott till poliskåren. - Ni har fått den bästa polisutbildningen, sa justitieministern. Så bra som utbildningen är nu, har den inte varit tidigare. Polishögskolans rektor ville gärna skicka med ett par ord på vägen. - Ni ska veta att ni är välkomna tillbaka till Polishögskolan i framtiden, sa Ebba Sverne Arvill. Antingen för vidareutbildning eller som lärare. Rikspolischefen betonade det kollegiala utbytet. - Det är viktigt att ni lyssnar och lär av äldre kolleger, Bengt Svenson. Men det är också viktigt att de lyssnar och lär av er. Ceremonin avslutades med att Stockholmspolisens musikkår spelade Svensk polismarsch. Monica Landergård, text Thomas Kupper, bild Sid. 1
Det är roligt att vara polis i Sverige! Återigen har Polishögskolan fått besök av två finska studenter inom utbytesprogrammet Nordcop. Under maj månad följde Alexander och Anti polisutbildningen i Sörentorp. Alexander är 24 år gammal och kommer från Vasatrakterna. Just nu är han inne på slutfasen av polisutbildningen i Finland och gör praktik i Karleby. Även Anti, 33, tar polisexamen i november. Han kommer från Helsingfors och gör praktik i sin hemstad. Den 3 maj började deras fyra veckor långa utlandsstudier i Sverige. Utbytesprogrammet Nordcop ska ge polisstuderande i hela Norden möjlighet att lära sig mer om de andra ländernas polisutbildning och polisarbete. Även lärare kan åka på utbyte inom Nordcop. Hur fick ni vetskap om Nordcop? Jag var i en värdklass för Nordcop-studenter för ganska exakt ett år sedan, berättar Alexander. Vi tog emot studenter från Sverige, Norge och Danmark. Jag tyckte att det var roligt med studenterna och därför ville jag också söka. Jag hade tur och blev utvald. Vi har fått information om Nordcop via mejl och på informationsmöten, fortsätter Anti. Min klass har inte varit värdklass, men man har ändå fått kontakt med utbytesstudenterna. Fakta: Polisutbildningen i Finland är ca 2,5 år uppdelat på: Närstudier ca 1 år Handledd arbetspraktikperiod ca 7,5 månader Närstudier 6 veckor Fältarbetsperiod och distansstudieuppgifter ca 6,5 månader Närstudier och självstudier 6 veckor Varför blev det just Sverige? Det var framför allt på grund av språket, säger Alexander. Norge hade också varit okej, men danska funkar inte för mig. Dessutom har jag kompisar i Sverige. Och Stockholm är en sådan fin stad. Vilka förväntningar hade ni på Nordcop-utbytet och vistelsen på Polishögskolan? Jag hade inte så mycket förväntningar, säger Anti. Jag ville se hur polisutbildningen ser ut i Sverige och hur polisen jobbar. Jag ville träffa nytt folk och samla erfarenheter som man inte får någon annanstans, lägger Alexander till. Hur har det varit hittills då? Vad har ni fått göra? Vi har haft arbetspass med City-polisen och Västerort och följt en klass, berättar Alexander. Vi har varit med på alla möjliga lektioner: Allt från skjutbanan över beteendevetenskap till sjukvård. Finns det stora skillnader mellan polisutbildningarna i Sverige och i Finland? Jag tycker att det finns ganska stora skillnader, menar Alexander. Polisutbildningen i Finland är mer stängd och militärisk. Området till exempel är inte öppet för allmänheten som det är här i Sörentorp och vi måste alltid ha uniform på oss. Här kan man komma i civila kläder. Utbildningen är mycket mer teoretisk i Sverige, fortsätter Anti. Hälften av polisutbildningen i Finland är praktik. Alexander och Anti Hur blev ni omhändertagna? Både ute i distrikten och här på skolan har det varit jättebra, berättar Alexander. Vi hade inga problem alls och kunde ställa hur många frågor som helst. Alla har varit trevliga mot oss. Vi har haft bra kontakt med klassen och har även gjort lite saker på fritiden, speciellt i början, lägger Anti till. Vi kanske kommer att ha kontakt framöver. Vad var det bästa med utbytet? Hela grejen, att man får så många nya erfarenheter, säger Alexander. Det är roligt att få vara polis i ett annat land i en månad, det är inte så många som har möjlighet att göra det. Och det ser jättebra ut i mitt CV. Sid. 2
Det var intressant att se hur man jobbar i Sverige, bekräftar Anti. Arbetspassen var bäst, fortsätter Alexander. Det är stor skillnad mellan teori och praktik, det är alltid annorlunda när man får göra något på riktigt. I Finland har vi redan jobbat i 10 månader och det har inte våra klasskamrater här på skolan. Det märktes speciellt vid praktiska övningar. Då var de lika osäkra som vi var i början. Vad ska ni berätta hemma? Det var roligt, säger Anti. De ska söka och hoppas på att de får åka. När vi kommer hem ska vi skriva en rapport om det vi har upplevt, lägger Alexander till. Jag har fört dagbok sedan vi kommit hit och sitter varje kväll och skriver några rader. Silvia Klinkott, text och bild Positiv respons på utbildning i arbetsmiljöbrott I slutet av maj genomfördes en utbildning i arbetsmiljöbrott vid Polishögskolan i Solna. Deltagarna uppskattade kursens upplägg och innehåll. Alla platser i Europarummet på Polishögskolan var tagna när samhällsdebattören Sven-Erik Alhem, ordförande i Brottsofferjourernas Riksförbund och förre detta överåklagare, höll sin föreläsning med titeln Klarar rättsväsendet av dagens påfrestningar? Litar människor på att rättvisa kan skipas? Hans presentation var bara en av höjdpunkterna under en vecka fylld med föreläsningar, grupparbeten och livliga diskussioner. Torbjörn Lundström var ansvarig för utbildningen i utredning av arbetsmiljöbrott och här berättar han om kursen: Vad är syftet med utbildningen? Syftet med utbildningen är att förbättra kunskaperna inom arbetsmiljöbrott hos deltagarna. De ska kunna komma ännu längre i sitt arbete när det gäller resultat. Vem riktar sig kursen till? Kursen riktar sig till tre olika målgrupper: utredare inom Polisen, åklagare vid Nationella enheten för miljö- och arbetsmiljömål och jurister och inspektörer vid Arbetsmiljöverket. Torbjörn Lundström Hur är utbildningen upplagd? Vi har haft en del föreläsningar, grupparbeten och diskussioner. Det som berördes var den aktuella lagstiftningen på området, arbetsmiljölagen och brottsbalken. Vi tittade på olika rättsfall och den praxis som finns. Sekretessreglerna mellan olika myndigheter tog vi också upp och dessutom försökte vi att få en koppling till EU-reglerna som påverkar Arbetsmiljölagen. Ingrid Boogh var en av deltagarna och följde utbildningen med stort intresse. Vad arbetar du med? Jag jobbar vid Polisen i Stockholms län, på Arbetsmiljösektionen vid Personalutvecklingsavdelningen. Vi utbildar, handleder och avlastar personal och gör interna arbetsmiljöutredningar Varför går du den här utbildningen? Jag är polis och legitimerad psykolog och jobbar för att följa upp arbetsmiljön internt. Vi vill förbättra arbetsförhållandena för våra anställda. Utbildningen är en liten del i vårt arbete och hör ihop med utredningarna. Sid. 3
Har utbildningen ökat dina kunskaper inom arbetsmiljöbrott? Det har den absolut. Det fanns en röd tråd i utbildningen. Den började med mer allmänna presentationer. Vad gör de olika myndigheterna, vad är deras roller och hur går de ihop i varandra? Och slutligen: Vad ska vi förbättra? Syftet är att få en högre rättssäkerhet och ökad lagföring. Vad är du mest nöjd med? Det är själva strukturen i utbildningen, det fanns ett mål. Mycket handlade om Polisens roll. Eftersom Polisen är först på plats och säkrar bevis är deras arbete avgörande för vad de andra ska få ut. Vilken del i utbildningen tyckte du mest om? Det var nog helheten. Det är bra att ha en utbildning för alla tre myndigheter: Åklagare, Arbetsmiljöverket och Polisen. Samverkan är nyckelordet. Vi måste hitta varandras stöd för att kunna utveckla arbetet. Ingrid Boogh Silvia Klinkott, text och bild Justitiedepartementet besökte Polishögskolan I slutet av maj fick Polishögskolan besök av två representanter från Justitiedepartementet: Alexander Rhodin och Anna-Carin Svensson från Enheten för polisfrågor tittade närmare på polisutbildningen i Sörentorp. Gästerna togs emot av Jan Carlsson, chef för Enheten för planering och verksamhetsutveckling och av studierektor Christer Nyberg. Syftet med dagen var att ge gästerna en uppfattning om hur utbildningen går till vid Polishögskolan. Dagen var fylld med presentationer om Polisprogrammet, skolan, kursverksamheten och studenternas uppsatsarbete men gästerna fick även se hur de praktiska momenten på skolan ser ut. Alexander Rhodin och Anna-Carin Svensson fick bland annat titta på en övning i kriminalteknik där studenterna gjorde en teknisk undersökning av en brottsplats, tog DNA och fingeravtryck. Dagen avslutades med ett besök vid skjutsimulatorn där studenterna ställdes inför olika scenarion. Gästerna hade då även möjlighet att ställa frågor till både studenterna, lärarna och ledningen. Dagen gick fort, säger Jan Carlsson som tog emot gästerna. Det var ett bra upplägg, men man hinner ju ändå inte med allting. Men de fick att smakprov av vad skolan har att erbjuda, främst när det gäller Polisprogrammet. Det var ett lyckat möte! Silvia Klinkott, text Sid. 4
Motorcykelkursen är i full fart I början av maj körde polismotorcykelförarutbildningen igång igen. Under sex veckor lär sig trafik-, spanings- och närpoliser att hantera svåra trafiksituationer. Men inte bara själva körningen är viktig i utbildningen. I en övning under kursen spelas följande scenario upp: Ett vittne ringer in till polisen och berättar om en gruppvåldtäkt. En polisman på motorcykel som patrullerar i närheten kommer först till brottsplatsen och blir direkt överfallen av tre män. En sådan situation är det värsta som en polis kan hamna i, berättar Sören Wictorsson som är kursansvarig. I den här övningen går våldet mot kvinnan direkt över till polismannen. Som mc-förare jobbar man ofta ensam och då är det viktigt att man kan agera aktivt och är mentalt förberedd. Det är ett ganska snabbt händelseförlopp i övningen. Efter bara någon minut får polisen slutligen överhand över brottslingarna som försöker att ta sig därifrån. I första hand ska polisen försvara sig själv, i andra hand ska han kalla på förstärkning och gripa personerna, säger Sören Wictorsson. Jag är nöjd med hur det gick. Övningen har inte så mycket att göra med att kunna köra motorcykel utan handlar mer om hur man ska hantera svåra situationer som man kan hamna i på grund av att man jobbar ensam. Det är en slutövning under kursen med polisens nationella bastaktik som utgångspunkt. Den här övningen är bara en liten del i polismotorcykelförarutbildningen. Kursen är sex veckor lång och blandar teoretiska och praktiska moment. Sören Wictorsson är ansvarig för utbildningen sedan några år tillbaka. Hur är mc-kursen upplagd? De första fyra veckorna tränar vi mest på att köra. Kursdeltagarna ska bli skickliga i hantverket att köra motorcykel i både enkla och svåra situationer. Vi övar till exempel bromstaktik, lågfartsmanövrering, omkörningar och att köra på varierande underlag som grus eller små stigar. De två sista veckorna är mer anpassade till det man gör i tjänsten. Då byter vi till de stora motorcyklarna med hela utrustningen, gör eskortövningar och stoppar olika fordon. Vad är det allra viktigaste som deltagarna ska få ut av kursen? Det absolut viktigaste är att ha säkerhet i körningen även i svåra situationer och att kunna bedöma svåra trafiksituationer. Har ni gjort några förändringar sedan förra året? Nej, det finns egentligen inget nytt förutom att vi har nya övningsmotorcyklar. Sören Wictorsson är kursansvarig. Sid. 5
Paola Hellman är för femte gången instruktör i kursen. Hon har framför allt varit med i övningarna i manövergården och gett kursdeltagarna tips och råd om hur man kan klara manövergården med rätt teknik. Jag har varit ansvarig för olika grupper hela tiden, berättar hon. Det är viktigt att kursdeltagarna får köra med alla instruktörer. Är du nöjd med hur det har gått hittills? Ja, det är jag. Det är viktigt för mig att känna att kursdeltagarna tar till sig våra råd och att de kan omsätta dem i praktiken. I början är det många som inte tror att de ska klara vissa övningar och sen lyckas de ändå. Det är en härlig känsla att få dem att klara det. Har ni fått någon respons på utbildningen? Vi får alltid väldigt bra respons och många säger att det är den bästa kursen de har gått. Den är otroligt ansträngande men samtidigt lär de sig mycket. Speciellt under de första två veckorna säger de varje dag: Den här dagen var den roligaste dagen hittills! Vad i kursen ligger dig speciellt varmt om hjärtat? Säkerheten! Det är det som jag vill att kursdeltagarna tar med sig hem, att de kör med marginal och att de inte är för risktagande. Det är viktigt att ha koll både på hur alla andra kör och hur man själv kör. Silvia Klinkott, text och bild Sid. 6
Hur görs ett barnförhör? Detta är huvudfrågan i kursen Intervju- och förhörsmetodik barn och ungdomar steg 2. Utbildningen finns i den nuvarande formen sedan 2007 och sedan dess har över 100 personer gått kursen. Utbildningen riktar sig till poliser och barnutredare. Professor Ann-Christin Cederborg är kursexaminator och kommer från Institutionen för barn- och ungdomsvetenskap vid Stockholms universitet. Berätta om kursen Intervju- och förhörsmetodik barn och ungdomar, steg 2! Syftet med kursen är att utveckla polisernas förmåga att få barn att berätta så fritt som möjligt om sina brottserfarenheter. Psykologiska aspekter spelar en viktig roll och vad barn har för kompetenser. I kursen utgår vi från forskningsbaserad kunskap och inkluderar inte bara utveckling och psykologi utan även intervjuteknik. Kursdeltagarna ska lära sig att reducera ledande och suggestiva frågor och använda öppna frågor i så stor utsträckning som möjligt för att undvika påverkan på barnens berättelser. Efter att poliser bett barnen att fritt berätta om sina erfarenheter ska de följa upp barnens svar med specifika frågor för att få en så detaljerad version som möjligt. Ann-Christin Cederborg Hur är utbildningen upplagd? Det är flera olika ämnen som dyker upp i den här kursen. Vi diskuterar bland annat tolkens roll, kroppsspråk, juridiska perspektiv och pratar även om barn med speciella behov, till exempel barn med neuropsykiatriska eller intellektuella svårigheter. Saker går hand i hand. Vi har haft en hovrättsdomare som föreläsare som berättade om hur en jurist tänker kring barnens berättelser. Polisens arbete är av stor vikt och måste hålla måttet för en juridisk prövning. Domstolar förväntar sig sammanhängande och detaljerade berättelser av barnen. I kursen försöker vi att koppla ihop teori och uppgifter. Kursdeltagarna arbetar med sina egna förhör och analyserar sin egen utveckling. Vi har också haft olika föreläsningar, rollspel, diskussioner och presentationer av deltagare. Vad är enligt din åsikt det viktigaste när man ska förhöra barn? Det allra viktigaste är en öppen bemötandestil och kunskap om barn; att låta barn berätta så fritt som möjligt om sina erfarenheter via öppna frågor. Vad ska man INTE göra? Men ska inte lägga berättelsen i barnens mun och inte konfrontera eller ifrågasätta dem. Det väcker tveksamheter när man pressar barn. Vad hoppas du att deltagarna har fått ut av den här kursen? Jag hoppas att de har fått en god självkänsla och är proffsiga barnintervjuare och att de känner att de har fått ett verktyg när de ska möta barnen som utgår från kvalitetssäkrade kunskaper. Birgitta Engberg är kursansvarig från Polishögskolans sida och har i många år varit engagerad i barnfrågor. Av de tre utbildningar för barnutredare som PHS har i uppdrag att genomföra, ger de första två högskolepoäng, berättar hon. Den tredje kursen är en återkommande fortsättningsutbildning som deltagarna ska gå vart tredje år för att utvecklas. Sid. 7
Vad har ni fått för respons på utbildningen från deltagarna? Vi har fått utmärkta utvärderingar. Den här gången har genomsnittet på varje fråga varit ungefär 4,5 på en femgradig skala. Jag handledar utifrån de olika personernas specifika situation och förmåga och det brukar vara uppskattat. En respons som brukar komma efter att de är klara med utbildningen är att de skickar domar från tings- och hovrätt där domstolen har uttalat sig om hur de tycker att förhöret har genomförts. Inte sällan skriver domstolen att förhören har genomförts på ett föredömligt sätt, att det inte ställts några ledande frågor och att barnen har fått stor möjlighet att beskriva fritt vad de har varit med om. Vad tycker du själv om kursen? Jag är mycket nöjd med kursen. Vi har utbildat många omgångar sedan starten 2007, jag tror vi är över 100 personer nu. Och tänker man att det finns ungefär 300-350 barnutredare igång samtidigt i Sverige så har vi nått fram med intervjumetodiken till en tredjedel. Det känns som ett gott resultat! Birgitta Engberg Silvia Klinkott, text och bild Landets högsta polisledningar möttes på Polishögskolan Justitieminister Beatrice Ask och rikspolischef Bengt Svenson var några av talarna då länspolismästare och presidier från landets polisstyrelser samlades igår för att diskutera polisverksamheten. För Polishögskolans del var givetvis frågan om den framtida polisutbildningen aktuell. Det är nu drygt två år sedan utredningens förslag presenterades om hur polisutbildningen ska utformas och bedrivas i framtiden (SOU 2008:39). Men ännu har inget beslut fattats i frågan. Utredningen föreslår bland annat att polisutbildningen förlängs med en termin till att omfatta tre år samt att den förläggs till universitet eller högskola. - Mycket talar för en reformering av polisutbildningen i den riktning som presenteras i förslaget, sa justitieministern. Men fortfarande finns en del frågor att ta ställning till. - Om polisutbildningen blir treårig och förläggs till universitet, ska vi då utbilda ett överskott av studenter? Och vad händer med de polisiära arbetsmetoder som inte får spridas till allmänheten? Fakta: Varje län har en polisstyrelse som består av folkvalda politiker. Presidierna består av ordförande och vice ordförande i respektive läns polisstyrelse. Det är presidierna som leder polisverksamheten men länspolismästaren som ansvarar för verksamheten i polismyndigheten. Justitieministern poängterade att det är viktigt med bredd och mångfald men tog även upp de fysiska krav och tester som dagens sökande till polisutbildningen måste uppfylla. Är det rätt att ta bort kraven och testerna vid en förändring av utbildningen? Det är ytterligare en fråga som behöver besvaras, menade Ask. - Utbildningsförändringar är inte gratis och vi behöver bra underlag för att kunna fatta beslut, fortsatte justitieministern. Därför har Rikspolisstyrelsen fått i uppdrag att se över kostnaderna för dagens polisutbildning och vad den skulle komma att kosta i framtiden. - Beslut måste tas i någorlunda närtid och kostnadsanalysen är en viktig del i det beslutet. Fortfarande är det alltså en hel del frågor att ta ställning till. En av dem är den viktiga frågan om polisstudenternas befogenheter under praktiktiden, som aspiranter. Under konferensen lämnade justitieministern inget besked om när man avser att fatta beslut om den framtida polisutbildningen. Monica Landergård, text Silvia Klinkott, bild Sid. 8
Fotograf: Jörgen Knutsson Ha en glad sommar och en trevlig semester! Adress: Polishögskolan / Ulriksdal, Sörentorp / 170 82 Solna Tel: 08-401 90 00 / E-post: diarium@phs.police.se Sid. 9