Överblick av din studiesituation Först kan Du försöka få en överblick över Din studiesituation genom att besvara följande frågor (sätt en bock för varje Nej-svar). Obs. att detta inte är ett "riktigt test", utan bara en grovpejling av Din studiesituation. Yttre förhållanden 1. Håller Du kroppen i någorlunda gott skick genom regelbunden motion? 2. Får Du tillräckligt med sömn? 3. Äter Du regelbundet och näringsriktig kost? 4. Kopplar Du av då och då? 5. Har Du en bra arbetsplats med god belysning där du kan läsa ostört? Studieplanering 6. Växlar Du mellan "måttligt" långa studieperioder och däremellan vila/avkoppling? 7. Håller Du Dina "sociala vanor" på en måttlig nivå? 8. Undviker Du nattstudier? 9. Planerar Du Dina studier så att Du inte tvingas till hårdläsning strax före tentamen? 10.Har Du utvecklat en någorlunda fast arbetsrutin? 11.Repeterar Du regelbundet - varje dag och varje vecka? 12.Läser Du efter ett uppgjort dags- eller veckoschema? Lästeknik 13.Läser Du tyst utan att röra på läpparna? 14.Försöker Du öka Din läshastighet? 15.Skaffar Du Dig först en översikt över en ny bok genom "skumläsning"? 16.Läser Du aktivt med penna i handen för understrykning / kommentarer / kompendieskrivning? 17.Läser Du snarare hela meningar än ord för ord? 18.Är Du kritisk större delen av tiden Du läser? 19.Har Du olika läshastigheter för olika innehåll? 20.Slår Du upp ord som Du inte förstår? Studiemotivationen 1. Försöker Du sätta in den föreliggande kursen i sitt sammanhang? 2. Försöker Du förklara för Dig själv att "det här tråkiga avsnittet är i alla fall viktigt för mitt kommande arbete/vidare studier"? 3. Är Du medveten om att även det "tråkigaste ämne" är intressant bara man kan lite mer om det? 4. Är Du aktiv på lektioner och seminarier? 5. Gör Du ett allvarligt försök att förstå vitsen med det Du läser?
Koncentration 1. Märker Du direkt när tankarna flyger bort från ämnet? 2. Försöker Du träna Dig att stå ut med smärre, mer eller mindre ofrånkomliga störningar? 3. Är Du medveten om att en penna i handen är ett av de bästa hjälpmedlen till koncentration? 4. Undviker Du att sitta för bekvämt? 5. Försöker Du komma underfund med om det finns personliga problem som hindrar Dina studier? 6. Undviker Du att fly från studier in i "vardagslivets småplock"? Undervisningen 32.Ser Du i förväg igenom ämnet för dagens lektion i läroboken? 33.Deltar Du i så gott som all undervisning? 34.Ligger Ditt "pärmsystem" på lösa A4-blad (underlättar utbyte, fotostat etc)? 35.Låter Du Dina anteckningar bli rymliga, väldisponerade och med marginal? 36.Kompletterar Du så fort som möjligt ofullständiga anteckningar med särskild hänsyn till rubriker och disposition? 37.Avbryter Du läraren om Du inte hinner med (om Du märker att de bredvidsittande inte heller hinner med)? Har Du fått många "bockar" igenom något avsnitt, kan det finnas anledning att Du tänker igenom Din studiesituation i detta hänseende. Ja, sen kanske det är bäst att jag tillägger, att även den mest exemplariska studerande knappast kan undgå att få en hel del bockar, totalt sett. Anledning till särskild uppmärksamhet föreligger om bockarna samlats inom visst, eller några vissa, avsnitt. Att lyssna Att lyssna till en föreläsning skiljer sig i princip inte mycket från att läsa en kursbok. Den skicklige läraren talar vid lektionens början om vad han ämnar gå igenom. På så sätt får Du en överblick över lektionsinnehållet och Du vet vilka "rubriker" Du har att förvänta Dig. På så sätt får Du struktur i Dina föreläsningsanteckningar. Många studerande frågar aldrig under en lektion om saker de ej förstått. Motivet bakom detta är i de flesta fall tanken att om man gör som de flesta och håller tyst så får man behålla sin "mellanstatusställning". Ingen kommer att upptäcka att man "egentligen tillhör de dummaste". Yalom (1975) skriver om en "top secret"-undersökningen han genomförde. 200 studerande av olika kategorier inom vårdsektorn fick anonymt besvara frågan vilket som var deras djupaste och mest bevarade hemlighet. Det vanligaste svaret var att andra skulle upptäcka att de var en intellektuell bluff (de två därpå följande var sexuell avvikelse och oförmåga att älska). Helt logiskt följer av detta att om de flesta upplever sig ha en viss avvikelse så har de (statistiskt sett) fel. Naturligtvis kommer ens medstuderande med tiden att komma underfund med vad man "går för". Valet står då, som jag ser det, mellan att från början erkänna sin okunnighet och fråga sig fram eller att vänta tills man blir "genomskådad" för att framstå som både okunnig och hycklande. Jag tycker inte valet ska vara så svårt. Okunniga är vi nästan alla i början av studierna. Det är för att råda bot på det vi kommit till studiekursen.
Hur mycket ska du anteckna? Somliga försöker skriva ned allt som sägs - vilket de inte hinner. Eftersom de är helt upptagna med att skriva, hinner de inte sortera materialet och anteckningarna blir bara en stor, osammanhängande massa. Andra lyssnar enbart - och erhåller ofta en god förståelse för stunden. När de kommer hem har det mesta försvunnit. Bäst är att uppmärksamt och aktivt lyssna med pennan i handen och göra stolpanteckningar (nyckelord, korta meningar). Härvid noteras: Rubriker därför att en rubriklös anteckningsmassa är mycket svårgenomtränglig. med illustrationer. Obs att givna försök, experiment etc inte har något egenvärde. De används i undervisningen för att belysa teoretiska Huvudtankar konstruktioner eller metodologiska förfaranden. Ett experiment får alltså inte "simma fritt". Du måste kunna sortera in det under någon rubrik (sammanhang). eller uppräkning av karakteristiska. Vems är definitionen? I vilken skola Definitioner hör han hemma? Dessa kräver i allmänhet förklarande text. Glöm inte att benämna pilarna Tabeller; figurer i koordinatsystem. Litteraturhänvisningar Anteckna författare, boktitel och sida. Om Du systematiskt förkortar vanliga ord, vinner Du mycket tid. T.ex ps - psykologi, var - variabel, korr - korrelation, est - estimera, bet.ter. - beteendeterapi, ps.an. - psykoanalys, rf - förstärkning (reinforcement) osv. Därefter måste Du bearbeta anteckningarna hemma, dvs fylla ut luckor där Du inte hann med att skriva, lägga till sådant som Du nu minns vid genomläsning. Läs igenom och förhör Dig själv på innehållet. För att lättare kunna byta anteckningar och skriva av varandra bör Du: Anteckna kursens namn och lektionens/seminariets nummer, föreläsarens namn samt datum på första sidan. Numrera varje blad. Skriv på (helst lösa/som kan lösgöras) A4-blad. Sätt in bladen i pärm med register för varje ämne (i sådan pärm har Du också naturligtvis schema, litteraturlista, adressförteckning på kursare m.m). Skriv luftigt och med marginal. Att läsa Läsning innebär inte att ögonen med jämn hastighet flyttas längs raderna. Läsning innebär istället att man fixerar olika punkter utefter raderna. Läsförståelsen får man sedan fram genom att man "adderar de olika fixationspunkterna". Tillåt mig göra en liten analogi. Förhoppningsvis är den inte alltför ovetenskaplig. Från inlärningsförsök vet vi att vuxna kan memorera (minnas) 7±2 enheter. Dessa enheter kan vara siffror eller osammanhängande ord. Vi vet från egen erfarenhet att vi vid läsning av mycket svår text ofta har glömt bort början av en mening när vi kommer till slutet av den.
Detta beror på att vi vid läsningen av den mycket svåra texten i stort sett måste koncentrera oss på varje ord och eftersom minnesvidden var 7±2, så behöver meningen inte vara särskilt lång, förrän vi börjar glömma texten i meningens början. För att förstå sådan text måste man gå tillbaka i meningen (ögats sk regressionsrörelser). Ju fler sådana regressionsrörelser - och de kan bli ganska många - desto längre tid tar det att läsa texten. Dvs själva regressionsrörelsen går fort (5% av tiden). Det är omläsningen av texten som tar tid. Hur man ökar läshastigheten. Lätt eller måttligt svår text - Här kan Du öka Din läshastighet genom att ändra på två saker. För det första så är det bara "dåliga vanor" som får Dig att läsa ord för ord. Du kan med lite träning börja läsa grupper av ord, dvs Du fixerar en grupp av ord åt gången. Är sidan uppdelad i två spalter, bör det så småningom räcka med en fixering per rad. Obs Du kanske missar en och annan detalj på det här sättet men resonemanget, det stora sammanhanget, blir på detta sätt mycket klarare. Detta därför att minnesvidden var ju 7±2 enheter och nu blir enheten gruppen av ord. Du kommer alltså att minnas avsevärt längre tillbaka i texten. Den andra saken Du kan ändra på för att öka Din läshastighet är att Du ska läsa tyst. Man kan, särskilt tydligt hos barn och äldre, se hur de rör på läpparna i takt med läsningen. Detta bromsar naturligtvis läshastigheten oerhört, eftersom varje ord måste formas med munnen. En mildare variant utgör de människor som har "associerade" rörelser i gommen, struphuvudet och/eller stämbanden. Även dessa rörelser ska alltså undvikas. Studera Dig själv vid läsningen av mycket lätt text! Svår text - Här kan du, åtminstone tillfälligt, bli tvungen att läsa ord för ord. Den främsta åtgärden här, vid sidan av vidgad ämneskunskap, är utökning av ordförrådet. Se till att Du har tillgång till uppslagsverk och ordlistor - och vid läsning av utländsk text lexikon - och använd dem!!! Ett annat sätt att angripa svår text är att före den noggrannare penetreringen skaffa sig överblick över innehållet. Detta kan ske i flera steg. Först vill jag rent allmänt rekommendera en läsning av förord och/eller inledning samt innehållsförteckning. En del böcker avslutas med några sidor med författarens sammanfattade åsikter i ämnet. Oftare innehåller böcker sammanfattningar/summaries som avslutning på varje kapitel. Dessa bör absolut läsas först. Slutligen kan en skumläsning av avsnittet/kapitlet underlätta den senare noggrannare läsningen - ja, t.o.m enbart en bläddring, där man bara uppfattar enstaka meningar på var femte eller tionde sida, kan ge viss vägledning. Vi kan här helt kort nämna en metod (utvecklad av Fox utifrån Robinsons idéer) som systematiserar ovanstående. Den kallas för SQ3R-metoden (survey, question, read, recitate och review). S Den studerande börjar med att se över det material som ska läsas in. Han läser kapitel- och sektionsrubriker samt summaries. Q Därefter omvandlas det första styckets rubrik till en fråga. R Han fortsätter med att läsa och letar fram svaret på den frågan. R När hela avsnittet är klart, repeterar han svaret på den frågan han formulerade (eller svaren). R Till slut ser man, när man läst alla de avsnitt man skulle läsa, snabbt och överblickande genom hela materialet.
Fyra olika sätt att läsa Vi kan med Husén-Lövgren (1970) skilja på olika sätt att läsa, beroende på syftet med läsningen (inom parentes lämplig examinationsform). Översiktsläsning - skumläsning för snabb överblick av dispositionen i en text (multiple choice) Lokaliseringsläsning - uppsökande av enskilda fakta som man vet ska finnas i texten (multiple choice, fakta) Intensivläsning - för att detaljerat kunna svara på frågor om textens innehåll antingen med enkla svar eller längre återgivanden (essä, fakta) Kritisk läsning - man granskar härvid uppställda mål (om några överhuvudtaget uppges), söker relatera dem till ett större sammanhang, granskar logiken i resonemang och metoder, samt försöker se om något väsentligt är utelämnat (essä, muntlig (röda tråden)) Jag nöjer mig här med att kommentera intensivläsningen och den kritiska läsningen. Intensivläsning - Skaffa Dig först en överblick. Ibland hjälper författarens egna rubriker. Försök att med egna ord mycket kortfattat återge vad författaren vill säga med kapitlet/avsnittet. Rama in nyckelord och stryk under centrala meningar. Obs stryk inte under för mycket. Ju fler understrykningar, desto "grötigare" blir sidan och desto mindre hjälp får du vid repetitionsläsningen. Sätt ut kantrubriker. Numrera upp avsnittets disposition. Beträffande de illustrationer till tankegångarna som ges i form av experiment och försöksredovisningar måste det anses tillfyllest att ett mindre antal typfall inläres. Bli alltså inte skräckslagen inför mängden av uppräknade exempel. Typfallen måste dock studeras noggrant med avseende på utgångspunkter, genomförande, resultat och diskussion (kritik). De experimentredovisningar som inte närmare granskas får å andra sidan inte överhoppas; de måste åtminstone skumläsas så att en vidgad och nyanserad förståelse för ämnet erhålles. Jag anser att i vissa fall (t.ex definitioner, uppräkning av karaktäristiska etc) kan inlärning av typ psalmvers vara befogad. Den stärker i varje fall självförtroendet inför skrivningar och diskussioner. Parad med en kritisk inställning och försök till överblick och helhetssyn, tror jag att en väsentlig del av undervisningens mål nås. Kritisk läsning - Husén-Lövgren (1970) har ett, enligt min mening, välskrivet avsnitt om argumentationsanalys. Jag återger det in extenso: "Ett resonemang grundas ofta både på värderingar och på sakpåståenden. Det sätt på vilket påståendena och värderingar läggs fram så att de stöder framställningen brukar kallas argumentering. Att reda ut och precisera vad som läggs in i ord och påståenden brukar kallas argumentationsanalys. Syftet med argumentationsanalysen kan vara att tolka vad en författare eller talare menat, men syftet kan också vara att oberoende av författarens avsikter granska det inre sammanhanget i texten eller anförandet ("Har författaren eller talaren dragit korrekta slutsatser utifrån sina egna utgångspunkter?"). Tolkningar av skriftliga och muntliga uttalanden försvåras av att ord och uttryck inte är entydiga. Även en definition kan ibland vara mångtydig, ja till och med utformad för att övertyga eller övertala läsaren istället för att precisera innehållet i en term (Hedlundiana).
När man analyserar en tankegång, en argumentation, är det väsentligt att man skiljer på satser som innehåller sakpåståenden och satser som innehåller värderingar, rekommendationer, önskningar, uttryck för uppskattning osv. Värderingarna är ofta inte klart framsagda, kanske inte ens medvetna för författaren och i så fall ställs särskilt stora krav på läsarens kritiska förmåga. Propaganda och reklam innehåller många och försåtliga värdepåståenden. Ett annat väsentligt moment i argumentationsanalysen är att lära sig att varje sak har mer än en sida. Det finns vanligen argument både för och emot i en stridsfråga. Argumenten kan vara sakpåståenden eller värderingar. (1) Sakpåståenden bör man bedöma med hänsyn till om de är tillämpliga och korrekta. (2) Värdepåståendena får man pröva utifrån sina egna erfarenheter och övertygelser." "The American Council of Education" har utvecklat en operationell vägledning för kritiskt tänkande (enl Stapp, 1971). För att tänka kritiskt måste man: 1. identifiera de centrala delarna 2. upptäcka bakomliggande förutsättningar 3. värdera bevisen eller auktoriteten a. upptäcka snedvridningar och emotionella faktorer b. upptäcka stereotypier och klichéer c. skilja mellan verifierbara och icke verifierbara data d. skilja mellan det väsentliga och det tillfälliga e. skilja mellan det relevanta och det irrelevanta f. bestämma vilka fakta som stöder en generalisering 4. dra berättigade slutsatser.... och ett femte - dynamic reading Fenomenet kan sägas ha upptäckts 1945 när Evelyn Wood lämnade in en uppsats under sitt arbete på en M.A. vid University of Utah. Hon såg då hur handledaren läste igenom de 80 sidorna med en mycket hög hastighet samt skrev kommentarer utan att missa en enda detalj. Utan att ha tränat läste han 6.000 ord per minut jämfört med medelstudentens 350. Han kunde inte förklara hur han bar sig åt. Evelyn Wood började systematiskt söka efter flera med samma förmåga. Efter två år hade hon funnit 50 personer med mycket skiftande bakgrund, vilka kunde läsa mellan 1.500 och 6.000 ord i minuten. En analys gav följande gemensamma karakteristiska: 1. De läste ordgrupper, kompletta tankegångar; inte ett eller två ord åt gången. 2. De stannade sällan till för att läsa om en mening eller ens ett ord. 3. De uttalade eller hörde inte varje ord "inom sig" medan de läste. 4. De varierade läshastigheten beroende på materialets svårighetsgrad. 5. Som ett resultat av den stora läshastigheten erhöll de en utomordentlig koncentrationsförmåga. En vanlig människa läser ungefär 200 till 250 ord i minuten - högskolestuderande omkring 100 fler. Evelyn Wood menar, att vår långsamma läsning beror på att vi i skolan får lära oss genom högläsning - och vi kommer aldrig över ovanan att uttala varje ord för oss själva. Den normale vuxne läser inte fortare än han gjorde i femte eller sjätte klass. De flesta människor har när de läser, utan att vara medvetna om det, associerade rörelser i gommen eller kring struphuvudet eller rör på läpparna. Det är inte deras fel - vi lär ut läsning på stort sätt samma sätt som på 1800-talet. (Här kan man få en förklaring till Watsons idé om tänkande som subvokalt tal).
Principen för Dynamic Reading: Principen är att man kan lära sig läsa utan att man säger ordet för sig själv. I stället för att läsa ett ord i taget lär man sig att läsa grupper av ord. Exemplet nedan visar hur naturligt detta är: Titta på punkten ovanför textraden:. gräs är grönt Man ser omedelbart alla tre orden. Titta nu nästa gång på punkten mellan de följande två raderna: och det växer. när det regnar "Med träning kan man lära sig att se grupper av ord och kunna läsa mellan 1.000 och 3.000 ord i minuten, beroende på hur svårt materialet är". (This is everything we know about Evelyn Wood Course. Westport, Connecticut, USA: The Evelyn Wood Lyceum, 1973.) En studerande som tränar enligt Evelyn Woods teknik börjar med att föra fingret under varje rad (för att inte hoppa tillbaka i texten), därefter under varannan rad för att till slut göra en spiralformad rörelse med handen över sidan, uppifrån och ned, för att "erhålla helheten" utan att stanna upp på enskilda ord eller ens meningar. Återigen - hastigheten beror på materialets svårighetsgrad. Det är helheten eller "sidperceptionen" som är nyckeln i systemet. (Det går inte att "pröva" metoden genom att omedelbart försöka det sista momentet i läsutvecklingen enligt ovan.) Hur utvecklar man nu sin förmåga att se helheten i en bok? Det är inte lätt men går till ungefär så här. Det viktigaste är att man strukturerar boken innan man läser den. Tänk på att författaren försökte följa en linje när han skrev boken. Försök följa den. Försök att förutse så mycket som möjligt genom att läsa innehållsförteckningen, rubriker, etc. Spåra huvudidéerna och skriv ned dem. Markera med en penna de delar som Du vill referera till. (Vid läsning av en roman kan man skumma igenom boken först för att sortera ut huvudpersonerna.) Det är bara när man läser mycket fort som man riktigt kan förstå innehållet. När man läser med den vanliga långsamma hastigheten kan man ibland inte se skogen för bara träd. Tekniken att strukturera en bok utgör en viktig del i Dynamic Reading-tekniken. För dem som sysslar med Dynamic Reading är skumning annars ett fult ord. Dynamic Readingtekniken innebär en ökning av läshastigheten så att man samtidigt läser tre ord - man läser inte ett av tre ord. Det mest kännetecknande för en som följt en Evelyn Wood-kurs är det sätt på vilken han använder sina händer när han läser. Handen används inte bara till att vända sidorna utan den får göra en glidande rörelse över sidan för att föra blicken över stora textområden. På detta sätt får man en läsrytm, läser aktivare och ökar sin koncentration. Till dem som inte kan följa en kurs i Dynamic Reading lämnar Evelyn Wood följande praktiska råd: 1. Rör Du läpparna när Du läser? Ett sätt är att tugga tuggummi medan Du läser. Om det blir svårt att läsa när Du tuggar så innebär det att Dina ögon och läppar är kopplade. Försök i så fall att tugga långsamt samtidigt som Du läser så fort som möjligt. På detta sätt lär Du Dig att läsa utan att använda läpparna. 2. Subvokaliserar Du, dvs har associerade rörelser i tungan, gommen och struphuvudet när Du läser, så att Du liksom försöker höra orden samtidigt som Du ser dem? Känn efter genom att hålla tummen på ena sidan halsen strax under käkbenet och fingrarna på andra sidan. Sedan läser du. Känner Du någon rörelse? Om Du gör det, så innebär det att Du låter Dina ögon
vänta så att Du hinner uttala orden för Dig själv. Den ovanan kan Du bryta genom att placera en penna mellan tänderna. Bit fast ordentligt. Se därefter till att varken tungan eller läpparna kommer åt pennan under det att du läser. 3. Sluta "lyssna" till vad Du läser. Försök att åstadkomma ett visslande ljud, under läsningen. Om Du lyssnar till detta ljud kan Du inte lyssna till orden Du läser. Ju mindre Du lyssnar, desto fortare kan Du läsa. 4. För ett finger snabbt under raderna i boken så att Du tvingar blicken att fortsätta. Sluta använda fingret när Du finner att det bromsar Din läshastighet. Övergå sedan till att föra hela huvudet fort nedför sidan och försök följa med med handen när Du läser (med den lätt spiralformade rörelsen vi talade om tidigare). 5. Koncentrera Dig på att gå framåt i texten. Om Du märker att Du tittar tillbaka så för, medan Du läser, en pappersskiva snabbt nedför sidan och tvinga Dig själv att följa med. Några tycker att det är bättre än att använda ett finger eller handen. 6. Öva att läsa grupper av ord. Många ord hör naturligt ihop. Lär Dig upptäcka sådana kombinationer så att Du kan gå från grupp till grupp och inte från ord till ord, ja från stavelse till stavelse som en del gör. 7. Försök att läsa tankegångar i stället för ord. Koncentrera Dig på vad författaren försöker säga och inte på de instrument (ord) han använder. 8. Lär Dig att strukturera en bok. Läs innehållsförteckningen och rubriker och sortera ut centrala temata. 9. Bry Dig inte om ifall Du missar några detaljer i författarens argumentering eller beskrivning. Det är inte nödvändigt att granska varje mening för att fatta en idé... 10.För "dagbok" över hur Din läshastighet ändras. Du kommer att bli förvånad. Självkontrolltekniker Ur Rimm & Master (1974) kan vi göra följande utdrag. Man kan sätta upp långsiktiga mål som bättre förståelse för ämnet, vissa betyg, examen, etc. Kortsiktiga mål innefattar fullföljandet av den ena effektiva studieperioden efter den andra. Till att börja med bör dessa perioder vara ganska korta (kanske 10-20 minuter) beroende på den studerande och på ämnet. Dessa perioder utökas sedan lite grann varje dag. Många studerande med studieproblem sätter alldeles för höga kortsiktiga mål, t.ex tre timmars "oavbrutna studier". Först därefter ger man sig tillåtelse att känna sig nöjd och tillfreds, får hälsa på en vän, etc. Nu blir det inte så. Den studerande kanske visserligen sitter över boken i tre timmar men några studier i egentlig bemärkelse har inte förekommit eller också känner han att det börjar gå trögt och efter ytterligare en stund smäller han ihop boken och ger upp. "Jag klarar inte det här!" Det blir det senaste i en lång rad upplevelser av misslyckanden och kan bara tjäna till att förstärka motviljan för ämnet. Om den studerande hade satt upp ett mer realistiskt mål (10-15 minuters studerande) så hade han förmodligen klarat av det, på så sätt förstärkt sitt studiebeteende och ökat chansen att vilja studera igen vid ett senare tillfälle. Det gäller här alltså att ordna sin studiesituation så att man faktiskt klarar av den. 1. Ordna omgivningen. Här är det i allmänhet fråga om att välja en sådan studieplats att man inte frestas att syssla med annat. Blir man distraherad när man sitter på ett bibliotek av att folk går förbi, så måste man söka sig till en plats där man får läsa ensam. Om man å andra sidan undviker att studera genom att sova så är kanske biblioteket en lämplig plats. För de flesta torde emellertid ett lugnt, ljust rum vara den lämpligaste studiemiljön. 2. Betonande av vissa stimuli (signaler).
Man bör välja ut ett område (i allmänhet ett bord) i rummet att användas enbart för studier. Bara de saker som har direkt att göra med de aktuella studierna bör finnas där. Dessa kommer i så fall med tiden att allt starkare förknippas med studier (och inte någonting annat). 3. Förstärkning. Det första delmålet på 10-20 minuter baserar sig på antagandet att de flesta människor kan studera så pass länge utan att bli uttråkade. Hur lång tidsperioden ska göras får naturligtvis bestämmas från individ till individ. Huvudsaken är att man inte vid någon punkt i sitt "utvecklingsprogram" överskrider sin egen gräns för vad man upplever som behagligt eller överkomligt. För långa studieperioder ger obehagskänslor som bara negativt förstärker studiebeteendet. En forskare (Fox, 1962) har föreslagit att så fort som den studerande upplever obehag så ska han lämna studieplatsen, men innan han gör det ska han avsluta någon lätt del i avsnittet (t.ex läsa om den senaste sidan). Förmodligen är det dock bäst att han lämnar studieplatsen innan han upplever något mer omfattande obehag. Den studerande bör belöna sig själv omedelbart sedan han avslutat det stycke han bestämt. En sådan belöning kan utgöras av t.ex en cigarett, en karamell, en kopp kaffe, besök hos en kamrat, etc. Några forskare (Watson och Tharp) har föreslagit att en god förstärkare borde vara just ett sådant beteende som tidigare konkurrerat med studier (de nämner som exempel att titta på flickor). Vid vilken tidpunkt den studerande ska återvända till studieplatsen måste bestämmas individuellt. Vissa människor blir "revitaliserade" efter en paus på fem minuter, under det att andra, åtminstone till en början, bara klarar av en eller två studieperioder per dag. Som en tumregel kan man säga att om antalet studieperioder per dag tenderar att bli färre och färre, så är förmodligen pauserna för korta. Något om inlärningsprocessen Trötthet - Den fysiologiska (faktiska, objektiva) tröttheten är kroppens sätt att skydda sig mot total utmattning. Den är ett resultat av kroppens olika förbränningsprocesser och vilan eller sömnen är här kroppens sätt att återställa kroppen i funktionsdugligt skick igen. Man kan via stimulantia av olika slag tillfälligt erhålla en känsla eller upplevelser av minskad trötthet. Vinsten är, som jag ser det, endast kortsiktig. Man måste förr eller senare "betala" för den vila man undanhåller sin kropp. Den uppiggande effekt man erhåller vid pauser med enklare stimulantia av typ kaffe och te tror jag huvudsakligen kan hänföras till det faktum, att man tog en rast och hör på så sätt egentligen hemma under psykologisk trötthet (se nedan). Emellertid kan man inte undantagslöst frånkänna dessa stimulantia all effekt. Bilden är inte helt klar och det är uppenbart att stora individuella skillnader föreligger. Beträffande "tyngre" stimulantia, typ narkotika, är meningarna delade. I vissa stater i USA är farmaka, som i Sverige klassificeras som narkotika, tillgängliga på öppna marknaden. För att göra ett svårt ämne kort vill jag påpeka att de flesta etablerade experter i Sverige anser att tyngre narkotikas användning med tiden resulterar i en allmän nedbrytning av kropp och psyke. (De som invänder mot detta hävdar att de egentliga orsakerna till den observerade nedbrytningen beror på att missbrukarna inte sköter sin mathållning och vitamintillförsel). Dessutom finns det ett fenomen som kallas tillståndsberoende inlärning, dvs material som inlärts under ett kemiskt tillstånd (drogpåverkan) kräver samma kemiska tillstånd för att kunna återges (alltså vid tentamen). Ja, - sen är ju även innehav av narkotika kriminell handling. Vad man kan göra för att öka kroppens kapacitet på sikt är lätt att ge råd i - motionera. I egenskap av studerande ligger det då närmast till hand att bedriva s.k hjärtträning. Här får Du mycket snabba
resultat, inte genom att springa 1 mil om dagen. Det räcker med en ganska kort vända på ca två km, förslagsvis varannan dag. Det speciella med den här tekniken är att man under bara en kort stund pressar hjärtat till toppbelastning, genom att man växlar mellan joggning och ruscher på 50-100 meter. Är man i dålig form när man börjar, så kan man i stället växla mellan vanlig och snabb gång. Men man måste från dag till dag öka tempot. Ett träningspass (ca 10 minuter) kan bestå av ungefär 6-12 sådana växlingar. Du kommer att bli förvånad över hur snabbt resultaten kommer. Psykologisk trötthet - Denna form av trötthet upplever man som om man vore fysiologiskt trött. Vi kan med Rubenowitz säga, att "den fysiologiska tröttheten är resultatet av arbetet, medan den psykiska tröttheten uppstår av att man är trött på arbetet. Att en skillnad faktiskt föreligger kan vi se genom att vi "vaknar till" om vi byter sysselsättning. Detta sysselsättningsbyte - omväxling - kan fylla samma funktion som en vanlig rast. Överspridning - Man anser numera att inläsning av ett särskilt studieämne, som t.ex matematik eller statistik, inte kan förbättra allmänna psykiska funktioner som minne, logisk förmåga, etc. Man kan naturligtvis förbättra sina insikter i ett nytt ämne, om detta har gemensamma delar med ett tidigare studerat. Det finns emellertid en sak som visar klar överspridning och det är inlärandet av tekniker för inlärning, sammanfattande, memorering, etc. Goda studievanor, front mot tröttheten inte att förglömma.