VALFAKTAHÄFTE NR3 BOSTAD

VALFAKTAHÄFTE NR3 BOSTAD

INLEDNING Att ha en bostad är en grundläggande förutsättning för att livet ska fungera. Men trots det så saknar nästan hälften av alla unga vuxna en egen bostad och enligt siffror från Hyresgästföreningen var det i maj 2013 så många som 289 000 unga som sökte en egen bostad. Andelen unga vuxna som bor i egen bostad det vill säga bostadsrätt, eget hus eller hyresrätt med förstahandskontrakt uppgick förra året till 51 procent. Det är den lägst uppmätta andelen någonsin. VAD SÄGER UNG VÄNSTER? Idag söker över en kvarts miljon unga en bostad samtidigt som det byggs alldeles för få hyresrätter, särskilt inte med en hyra som vi unga har råd med. Att få sitt namn på ett förstahandskontrakt blir allt svårare och den som inte har en pappa som betalar för en bostadsrätt tvingas ofta ut på en osäker andrahandsmarknad. Det blir allt svårare att flytta hemifrån och idag bor en av fyra unga vuxna (20-27 år) kvar hos sina föräldrar, de flesta gör det ofrivilligt. Lika många bor i andrahand, i studentbostad, hos släktingar eller liknande. Jämför man med dagens föräldrageneration som i genomsnitt flyttade hemifrån när de var 19 år har det blivit betydligt svårare att få en egen bostad. Idag bor man i genomsnitt hemma tills man är 23 år. Bostadsbyggandet har minskat rejält under en längre period. Förra året påbörjades det preliminärt byggandet av cirka 21 200 lägenheter under de tre första kvartalen förra året (SCB). Det är fortfarande långt ifrån vad som behövs och särskilt har byggandet av små lägenheter minskat. Totalt färdigställdes 1 722 enrumslägenheter med eller utan kök/kokvrå 2011, vilket är det lägsta antalet sedan år 1988 (Statistisk årsbok för Sverige 2013, SCB). Istället för att göra någonting åt den skriande bristen på bostäder så skyller makthavarna på tekniska detaljer och krångliga byggregler, när det egentligen är politiska beslut som ligger bakom bostadsbristen. 1 Inte bara ett storstadsfenomen Det är tydligt att utvecklingen går åt helt fel håll. Tittar man på exempelvis på bostadskön i Stockholm som är den allra största, så stod 431 144 människor i kö vid årsskiftet 2014. Det är en nettoökning med 32 457 personer under året. Samtidigt har den genomsnittliga väntetiden i bostadskön i kommunen ökat med 50 procent under en femårsperiod.

2009 var snittkötiden hos Bostadsförmedlingen 5,7 år förra året hade den ökat till 8,4 år. På Södermalm är idag kötiden för en hyresrätt 16-17 år och för att få en lägenhet i centrala Sundbybergs via det kommunala bostadsbolaget Förvaltaren får man vänta i hela 20-30 år, (Korta Kötiderna, rapport från Vänsterpartiet Storstockholm baserat på uppgifter från de kommunala bostadsförmedlingarna). Men även om läget är extremast i de större städerna så har bostadsbristen för länge sedan gått från att vara ett storstadsproblem idag bor över hälften av Sveriges befolkning (64 procent) i kommuner som saknar bostäder, (Boverket). Särskilt illa blir det om man ser till tillgången på hyresrätter, som är den sortens boende som flest unga vill ha. I juni 2013 rådde det brist på hyresrätter i 85 procent av kommunerna och särskilt stor var bristen när det gäller små och billiga hyresrätter. Unga har svårt att klara boendekostnaderna Under 2010 såldes drygt 97 000 bostadsrättslägenheter till ett genomsnittspris av 1,3 miljoner kronor (SCB). Det är pengar som är svåra att få ihop om man inte har ett fast jobb eller tillräckligt bra ekonomiska förutsättningar för att få ett banklån. Unga hamnar mellan en arbetsmarknad med otrygga anställningar och en bostadsmarknad som ställer högra krav på att man ska vara etablerad på arbetsmarknaden för att få en bostad. En allt större del av inkomsten för unga går till boendet. Boverkets kartläggning Ungdomars boende lägesrapport 2012 visar att unga mellan 20 och 25 lägger nästan en tredjedel av den disponibla inkomsten på boendet. En av fem unga vuxna som har flyttat hemifrån uppger sig ha svårt att klara sina boendekostnader. En av fem unga vuxna uppger också att de får hjälp av sina föräldrar eller anhöriga att klara sitt uppehälle eller boendekostnader. Det är den högsta andelen någonsin, (Unga vuxnas boende i Sverige 2013, Hyresgästföreningen). Särskilda krav Samtidigt hindras många unga från att söka de bostäder som faktiskt finns. Bostadsmarknaden styrs idag av krav på fast jobb och tillräckligt hög lön för att ens kunna vara aktuell för ett hyreskontrakt. Det gäller även många kommunala, allmännyttiga bostadsbolag. Över åttio procent av de allmännyttiga bostadsbolagen ställer särskilda krav för att man ska kunna få hyreskontrakt. Ungefär hälften kräver en viss inkomstnivå och var femte bolag kräver en tillsvidareanställning. Det gör att stora grupper utesluts från möjligheten till en kommunal hyreslägenhet. Konsekvensen blir att unga hamnar mellan an en arbetsmarknad som bara har otrygga arbeten att erbjuda och en otrygg bostadsmarknad som ställer krav på tillsvidareanställning. 2

VARFÖR HAR DET BLIVIT SÅ HÄR? Bostadspolitiken har marknadsanpassats Att bostadsbristen är så stor är ett resultat av att man under lång tid låtit bli att bygga och att bostadspolitiken i Sverige blivit allt mer marknadsanpassad. Från att staten tidigare tog ett stort ansvar för att det byggdes nya lägenheter som unga hade råd att bo i, så har man idag övergått till att bara bry sig om förutsättningarna för byggföretag och fastighetsägare. Istället för att en egen bostad är en social rättighet och har vi fått en situation där var och en själv förväntas fixa sin boendesituation. Men lägenheter dyker inte upp av sig själva och om det är något som är tydligt så är det att marknaden inte kommer att fixa bostadskrisen. Privata byggföretag och fastighetsägare bygger nämligen de bostäder som de tjänar mest på bostadsrätter och dyra hyresrätter. VAD SÄGER UNG VÄNSTER? Att kunna flytta hemifrån till ett eget förstahandskontrakt har gått från att vara en möjlighet för alla, till att bli en lyx för ett fåtal. När marknadskrafterna får råda över bostadspolitiken går fastighetsägarnas vinstintresse före vår rätt till en egen bostad. Högerns bostadspolitik går ut på att så mycket som möjligt av byggande, planering, förvaltning och hyressättning ska överlåtas till marknaden medan staten och kommunerna ska ta så lite ansvar som möjligt. Statliga stöd Sverige har haft en tradition av att se bostadsbyggandet som en allmän angelägenhet. Ansvaret delas idag mellan stat och kommun där kommunerna har ett så kallat bostadsförsörjningsansvar. Det innebär att de ska planera bostadsförsörjningen för att alla invånare ska ha någonstans att bo och att de ansvarar för själva byggandet. Kommunerna ska enligt lag ha riktlinjer för bostadsförsörjning, men fortfarande är det bara en mindre andel, 13 procent, av kommunerna som följer lagen (Boverkets lägesrapport 2012). Däremot är det staten som har det yttersta ansvaret för att alla människor har tak över huvudet. 3 En av de första sakerna högerregeringen gjorde i bostadspolitiken när man kom till makten 2006 var att från och med den 1 januari 2007 avskaffa investeringsstödet till byggandet av hyresrätter, det vill säga

investeringsbidraget, investeringsstimulansen och räntebidragen. Konsekvenserna blev direkt påtagliga. Enligt en rapport av SKOP på uppdrag av Hyresgästföreningen, ställdes byggandet av 5 000 lägenheter in direkt efter att stöden avskaffades, vilket motsvarar 61 procent av de tidigare planerade nybyggnationerna. Enligt Boverket minskade bostadsinvesteringar som andel av BNP med 65 procent jämfört med 2006. Hyrskatten Istället har regeringen genomfört en rad reformer som gynnar ägda bostäder framför hyrda. Samtidigt som man tagit bort stödet till nybyggnad av hyresrätter, har man gett ägda bostäder ränteavdrag och dessutom infört en ny fastighetsskatt som gynnar de som äger sin bostad. Dessutom har man infört rot-avdraget som inte gäller om man bor i en hyresrätt. Resultatet är att den som bor i en nybyggd hyresrätt betalar 2000 kronor mer i månaden i skatt än den som bor i en nybyggd villa eller bostadsrätt. Den här extra hyrskatten är en av anledningarna till att det inte lönar sig att bygga hyresrätter. Dessutom gör den att de lägenheter som faktiskt byggs kostar alldeles för mycket. Idag ligger hyran för en nybyggd hyrestrea i snitt på 9607 kronor i månaden. Ytterligare en konsekvens av den orättvisa beskattningen är att renovering av hyreslägenheter många gånger blir så dyr att folk inte har råd att bo kvar. Många miljonprogramshus är idag i stort behov av att rustas upp. Samtidigt leder sådana renoveringar allt för ofta att till att hyresgästen inte har råd att bo kvar efter omgörningen, (Hyresgästföreningen). Kommunernas ansvar Även om det är staten som har det övergripande ansvaret finns det mycket som redan idag skulle kunna göras i kommunerna för att få fart på byggandet. Enligt lag så ska kommunerna ha riktlinjer för bostadsförsörjning, men fortfarande är det bara 13 procent av kommunerna som följer lagen, (Boverkets lägesrapport 2012). Genom det kommunala planmonopolet där det är kommunerna själva som bestämmer hur mark ska användas och bebyggas sitter man på ett av de mest effektiva styrmedlen som finns inom bostadspolitiken. Men det måste också användas med en politisk vilja som syftar till att bygga mer och billigare bostäder. När kommunerna inte ställer krav på kostnadseffektivt byggande, byggherrarna får stå för kostnader för infrastrukturinvesteringar och när marken säljs till högstbjudande, så får det i slutänden konsekvenser som syns på hyresavin. Kommunerna måste ta ansvar för att anvisa mer och bättre mark till de aktörer som vill bygga studentbostäder och billiga hyresrätter. 4

Det duger inte att enbart anvisa mark till de som är villiga att bygga bostadsrätter eller lyxbostäder. Dessutom behöver handläggningstiderna för markanvisningar och överklaganden kortas. Vi menar att kommunerna ska sträva efter en standardisering av byggregler och exploateringsavtal i den mån det är möjligt, för att förenkla processen och snabba på byggandet. Kommunerna har möjlighet att driva på för att det byggs mer, men också att sätta riktlinjer för att det som byggs ska vara billigt och möjligt för unga att flytta till. Vi tycker att de kommunala bostadsbolagens avkastningskrav ska sättas så att låga hyror säkras. Kostnaderna för byggandet kan sänkas genom att kommunerna ställer offensiva krav i upphandlingarna. Försök där man redan från början har satt ett tak för hur höga hyrorna får bli har varit framgångsrika när det gäller att pressa ner byggkostnaderna. Till exempel har Huddinge kommuns kommunala bostadsbolag Huge Fastigheter AB tillsammans med jagvillhabostad.nu drivit projektet Villbo och lyckats bygga nytt till Stockholms läns lägsta hyra för nyproduktion. I många kommuner har man en orimligt hög parkeringsnorm som driver upp byggkostnaderna. Idag sätter kommunerna riktlinjer för hur många parkeringsplatser som ska byggas i samband med att det byggs nya bostäder. Vi tycker att man istället ska bygga fler bostäder istället för parkeringsplatser och se till att det finns en tillgänglig kollektivtrafik i området. Flyttkedjor Från högern och byggindustrin pratar man gärna om så kallade flyttkedjor. Man menar att det inte nödvändigtvis behövs fler billiga lägenheter utan tvärt om bildas flyttkedjor när man bygger större och dyrare bostäder. När någon flyttar från ett boende till ett annat blir det en lägenhet ledig och när någon annan då flyttar in där blir nästa lägenhet ledig och så vidare. I slutändan skulle det då bli fler billiga lägenheter lediga för unga. Långa flyttkedjor menar man ger mest samhällsnytta, ofta talar man om kedjor på 8-9 steg. Problemet är att man ofta har en övertro på effekten av flyttkedjor. Det finns inte tillräckligt med belägg för att det faktiskt fungerar. Den forskning som finns pekar dock på problemen med att flyttkedjor används som förevändning för att inte bygga mindre billigare lägenheter (jagvillhabostad.nu). 5

ALLMÄNNYTTAN De allmännyttiga bostadsföretagen byggdes huvudsak upp under perioden efter andra världskriget och fram till och med 1960-talet, som en bärande del av den tidens bostads- och välfärdspolitik. Den allmännyttiga sektorn står nu för grovt räknat en femtedel av bostadsmarknaden i Sverige och ungefär hälften av hyresmarknaden (Boverket). Sveriges allmännytta skiljer sig från sin motsvarighet i många andra länder där man talar om så kallad social housing en typ av boende som enbart riktar sig till svagare grupper på bostadsmarknaden. Där blir allmännyttan en typ av fattigbostäder med sämre standard i socialt utsatta områden. I Sverige är de allmännyttiga bolagen är öppna för alla, inte bara för mindre resursstarka hushåll. Här har allmännyttan tvärt om varit viktig för att skapa ett jämlikt boende och hålla nere hyrorna. VAD SÄGER UNG VÄNSTER? En stark allmännytta är en förutsättning för att unga ska ha möjlighet att flytta hemifrån. Utan ett par miljoner på banken är det svårt att köpa sig en bostadsrätt. För att få lån på banken krävs ofta en fast anställning och en hög inkomst. Störst andel hyresrätter, 85 procent, finns i Kronobergs län och störst andel bostadsrätter finns i Stockholms- och Uppsala län med 51 respektive 48 procent (SCB). På grund av ombildningar och att det byggs allt färre hyresrätter blir dock hyresrättens andel av bostadsbeståndet allt mindre. Mellan åren 1990 och 2007 så minskade andelen hyresrätter från 75 procent till 69 procent. Den kraftigaste minskningen skedde i Storstockholm (Boverket). Jämfört med år 1990 finns det idag cirka 33 000 fler hyresrätter, medan antalet bostadsrätter har blivit nästan 10 gånger fler cirka 317 000 (SCB). Nya regler om affärsmässighet Utmärkande för den svenska allmännyttan är att bostadsföretagen helt eller huvudsakligen ägs av kommunen. Tidigare skulle bolagen drivas utan vinstsyfte men från och med 2011 gäller att de ska drivas affärsmässigt. Förändringen innebär bland annat att verksamheten ska drivas enligt så kallade affärsmässiga principer med normala avkastningskrav. Därmed görs ett undantag från kommunallagens självkostnadsprincip och från förbudet mot att driva företag i vinstsyfte. Syftet är att undvika snedvriden konkurrens. Kommunala bostadsbolag får därför inte ges några särskilda fördelar som gynnar dem ekonomiskt i förhållande till privata konkurrenter och relationen till kommunen ska 6

vara strikt affärsmässig. Kommunerna kan heller inte kräva att bolagen ska genomföra åtgärder som inte är direkt lönsamma och de ska ställa motsvarande marknadsmässiga avkastningskrav på sina bostadsföretag som privata bostadsföretag uppfyller. På så sätt har man satt vinstmaximeringen främst och därmed satt stora delar av allmännyttans fördelar ur spel. Principen om affärsmässighet har används av kommunala bolag för att slippa ta ansvar vid exempelvis de omfattande renoveringar som miljonprogramsområdena står inför. Istället har man hänvisat till kravet på avkastning och sålt ut delar av beståndet för att man menar att en upprustning skulle vara allt för kostsam. Ett exempel är Botkyrkabyggen som trots stora protester från de boende förra året sålde ut ett antal fastigheter på Albyberget i Botkyrka kommun. Botkyrkabyggen menade att man inte hade råd att renovera bostäderna och man därför istället valde att sälja lägenheterna till riskkapitalbolaget Procuritas. Ombildningar När hyresrätter ombildas till bostadsrätter utan att det byggs några nya krymper allmännyttan. Det innebär att det blir ännu svårare för oss att hitta en bostad som vi har råd med. Det är en utveckling där kommunala tillgångar med hjälp av skattepengar har omvandlats till privat egendom. 2007 avskaffade regeringen den så kallade stopplagen för ombildningar av hyresrätter. Stopplagen hette egentligen Allbolagen och infördes av den socialdemokratiska regeringen 2002 för att försvåra ombildningar av hyresrätter i allmännyttan till bostadsrätter. Genom att länsstyrelserna gavs rätt att pröva ombildningar och stoppa sådana som skulle innebära att det blev alltför få hyresrätter i ett visst område skulle ombildningarna begränsas. När den avskaffades ökade antalet ombildningar kraftigt. Sedan år 2000 har ca 160 000 hyresrätter ombildats till bostadsrätter i landet. Av dessa finns 72 procent eller ca 115 000 i Stockholms län (SCB). Ombildningar är fortfarande i mångt och mycket ett storstadsfenomen och det är betydligt vanligare med ombildningar i Storstockholm och särskilt då i Stockholms kommun än i de andra storstadsregionerna. I Stockholm har hyresrätter ombildats till bostadsrätter under närmare tjugo års tid, men har varit som mest intensiva under perioderna 1998-2002 och 2006-2010 då det varit en moderatledd majoritet i kommunen som satsat prestige och stora resurser på att hyresgäster ska ombilda sina lägenheter. 7 Under dessa år har man sålt ut tiotusentals hyresrätter till ett pris som legat betydligt lägre än marknadsvärdet, närmare bestämt 40 60 pro-

cent under vad köpare betalat för befintliga bostadsrätter vid samma tidpunkt. Ombildningarna har inneburit att offentliga egendomar för miljardtals kronor har överförts till privata bostadsrättsföreningar. Det låga priset vid försäljningarna innebär att köpen kraftigt har subventionerats med hjälp av skattemedel, vilket innebär att de som haft råd att ombilda sina lägenheter kunnat göra miljonklipp på alla andras bekostnad. Som en konsekvens av ombildningarna ökar bostadssegregationen. Ungefär 70 procent av ombildningarna i Stockholm har skett i innerstan, medan resterande 30 procent främst har skett i attraktiva närförorter. Från högern pratar man gärna om att man vill ha blandande boendeformer och att ombildningar är ett sätt att få fler bostadsrätter förorterna. Men det är tydligt att det framför allt är i innerstan som människor vill och kan köpa sina lägenheter. De senaste fyra (fem?) åren har 18 000 hyresrätter ombildats i Stockholm, varav enbart 4 000 ligger i stadens ytterområden. Antalet ombildade lägenheter från hyresrätt till bostadsrätt har dock minskat de senaste åren. År 2012 var det 4 216 hyresrätter som ombildades till bostadsrätter i landet. Renoveringar av allmännyttan Många av de hus som byggdes under miljonprogramsåren är idag i stort behov av renovering helt enkelt för att hus inte håller hur länge som helst. Redan 2011 konstaterade branschen att 40 procent av miljonprogramslägenheterna är i akut renoveringsbehov de närmsta fem åren. Då krävs en renoveringstakt på cirka 30 000 lägenheter per år det motsvarar ungefär en dubblering jämfört med idag. Samtidigt gör de nya reglerna om att allmännyttan ska drivas affärsmässigt gör att många kommunala bostadsbolag känner sig hindrade från att investera i renoveringar och säljer istället delar av beståndet till privata fastighetsägare för att ha råd att upprusta de lägenheter som finns kvar. Det är en kortsiktig lösning som gör att allmännyttan hela tiden krymper. Många fastigheter från 60- och 70-talet drar stora mängder energi och många kräver stambyten, det vill säga byte av rör och ledningar. Det är kostsamma renoveringar som kräver stora ingrepp i fastigheterna. Dessutom passar många fastighetsbolag på att höja standarden så pass att hyran skjuter i höjden, ibland så mycket som en ökning på 40-50 procent. Många hyresgäster klarar inte av höjningen och blir tvungna att flytta efter att ha fått sitt kök eller sitt badrum utbytt. Man tar helt enkelt chansen att få in andra människor med högre betalningsförmåga i området. Sådana lyxrenoveringen är sällan helt nödvändiga. Istället kan man göra smartare och mer kostnadseffektiva lösningar 8

där människor inte tvingas flytta. Ett boendeneutralt ROT-avdrag, (Reparation, Ombyggnad, Tillbyggnad), med fokus på att stimulera klimatsmarta investeringar skulle exempelvis göra renoveringarna av allmännyttan betydligt billigare. Idag så krävs det dock att man äger sin lägenhet för att kunna använda sig av avdraget och det är tydligt att det främst utnyttjas av höginkomsttagare. Under 2012 gick 40 procent, det vill säga 5,6 miljarder, av ROT-avdragen till personer som tjänar över 400 000 kronor per år, (SCB). Det innebär alltså att människor som bor i hyresrätt betalar ombyggnader i villor och bostadsrätter via skatten, men man får ingenting tillbaka. Samtidigt blir det betydligt dyrare att renovera en hyreslägenhet än till exempel en villa eller en bostadsrätt. STUDENTBOSTÄDER Bostadssituationen för landets studenter är svårare än på länge, även utanför de största studentstäderna. Enligt Sveriges förenade studentkårers bostadsrapport 2013 så är det bara fyra av 32 studentstäder som kan garantera ett boende inom en månad. I nio av de granskade studentstäderna kunde man inte räkna med att få någon bostad under hela höstterminen. Trots det byggs det extremt lite för att möta behoven. Under 2011 färdigställdes endast 134 nya studentlägenheter, vilket är en ökning med nio stycken från året innan (Statistisk årsbok för Sverige 2013, SCB). VAD SÄGER UNG VÄNSTER? Bristen på studentlägenheter gör att unga tvingas tacka nej till utbildningen man kommit in på. Det behövs byggas både nya studentlägenheter och små, billiga hyresrätter som man har råd att bo i om man går på studiemedel. En del lärosäten marknadsför sig med att de har bostadsgaranti. Vad en sådan garanti innehåller varierar stort mellan kommunerna. Till exempel omfattas sällan student som redan är skrivna på orten och ibland handlar det om tillfälliga kontrakt eller andrahandsboenden. I en del kommuner gör garantin att det svårt för unga som redan bor på orten, och inte studerar, att flytta hemifrån. Situationen är liknande över hela landet. I Göteborg får 60 000 studenter samsas om 9 500 studentbostäder. Detta innebär att 5 av 6 studenter riskerar att stå utan boende när höstterminen börjar. Kötiden för att få ett studentrum är minst ett år och ännu längre för att få en studentlägenhet. 9

I Stockholm byggs extremt lite studentbostäder och små hyresrätter som unga och studenter har råd med. Under första kvartalet 2013 ökade antalet studentbostäder i hela Stockholms stad med bara 95 stycken. Bara ett fåtal kommuner i länet uppger att de planerar att bygga nytt under 2014. För att få ett av de minsta korridorrummen hos Stiftelsen Stockholms studentbostäder är kötiden två år och ännu längre för att få en lägenhet utrustad med kök eller pentry. Med andra ord hinner en genomsnittlig student läsa större delen av sin utbildning innan den får tillgång till en studentbostad. En övervägande av de studentbostäder som förmedlats genom Stockholms stads bostadsförmedling under 2012-2013 har haft en kötid på mellan sex och åtta år. Enligt Uppsala studentkårs undersökning 2011 så uppgav 40 procent av studenterna att de bodde provisoriskt under sin första tid i Uppsala och så många som 30 procent hade inte hittat något permanent boende för ett år eller mer vid slutet av sin första termin. I Luleå står ungefär 1000 studenter i bostadskö och tillsammans med studentkåren försöker universitetet lösa boendekrisen med subventionerade vandrarhem och camping för studenterna. Idag tvingas många välja utbildning utifrån bostadssituationen eller tacka nej till platser eftersom man inte har någonstans att bo. För att möta efterfrågan behövs det betydligt fler studentlägenheter än idag, men också billiga hyresrätter som även studenter har råd med. En majoritet (40 procent) av unga studenter vill i första hand bo i hyresrätt, (Hyresgästföreningen). Studentlägenheter är ett mindre tryggt boende eftersom hyresgästen saknar besittningsskydd och kan förlora sin bostad om man inte tar tillräckligt många poäng. Samtidigt tvingas många unga läsa kurser man kanske egentligen inte vill för att få behålla sin lägenhet. Dessutom har var fjärde kvinnlig student barn och är därför i särskilt behov av en trygg boendesituation (Utbildning straffbart?, SACO studentråd m.fl. 2012). I debatten föreslås det ofta olika typer av tillfälliga boenden för studenter. Det kan handla om extremt små lägenheter, barackboende eller små rum på båtar. Det är lösningar som inte löser bostadsbristen och som öppnar upp för en bostadsmarknad där unga och studenter tvingas nöja sig med otrygga boenden som snarare handlar om tillfälliga tak över huvudet än ett riktigt hem. 10

EN OTRYGG ANDRAHANDSMARKNAD Många unga blir tvungna att söka en bostad på andrahandsmarknaden. Ibland fungerar det bra, men det är stor skillnad på att ha ett eget hem eller att bo inneboende eller i en tillfällig lägenhet där man inte vet från en termin till en annan om man får vara kvar. En stor andel andrahandslägenheter är olovligen uthyrda, vilket innebär att man i praktiken blir rättslös. Det kan handla om att man tvingas smyga för grannarna och inte kan skriva sig på adressen. Det kan också handla om att inte våga anmäla sexuella trakasserier från hyresvärden i rädsla för att förlora kontraktet eller att inte kunna kräva tillbaka en inbetald hyresdeposition. VAD SÄGER UNG VÄNSTER? Idag är unga utelämnade till en osäker andrahandsmarknad med tillfälliga lösningar och svartkontrakt. Vi tvingas leta lägenheter på Blocket och göra Facebookevent för att få tag på någonstans att bo. Det måste bli möjligt att kunna få ett eget hem där man inte är beroende av kontakter eller ren tur. På grund av bostadsbristen är det möjligt för de som hyr ut sin lägenhet i andrahand att trissa upp hyrorna. Sedan 1 februari 2013 gäller en ny lag om uthyrning av egen bostad. Lagen gör att det blir skillnad på att hyra en hyresrätt och en bostadsrätt i andrahand. För hyresrätter gäller fortfarande hyreslagen, men för bostadsrätter och andra ägda bostäder gäller nya regler för andrahandsuthyrning. De innebär att den som hyr ut en bostadsrätt får ta ut en högre hyra än bruksvärdeshyran och behåller besittningsrätten till bostaden. Därmed råder det numera i praktiken marknadshyror på andrahandslägenheter. Dessutom har hyresgästen förlorat möjligheten att i efterhand överklaga en ockerhyra. Argumentationen från höger gick i kort ut på att bostadsbristen kunde bekämpas genom att det blev mer lönsamt att hyra ut i andrahand. Men enligt jagvillhabostad.nu låg redan tidigare hyrorna på andrahandsmarknaden 40 procent högre än vad de gjorde på förstahandsmarknaden. Regeringens förändringar har bara lett till att hyrorna har höjts ännu mer och ökat på otryggheten för den som hyr i andra hand. 11 I november förra året rapporterade Blocket.se och tidningen Hem och

Hyra om hur hyrorna för andrahandslägenheter höjts sedan lagändringen. I Malmö begär man nu 5 procent mer för ettor och 8 procent för tvåor. I Göteborg är motsvarande siffror 10 respektive 12 procent och i Stockholm begär man 20 respektive 19 procent mer i hyra. Bulvanuthyrning Något som blir allt mer vanligt som följd av bostadsbristen är att fastighetsägaren hyr ut i andrahand direkt till hyresgästen. Istället för att ge hyresgästen ett förstahandskontrakt så sker andrahandsuthyrningen via en så kallad bulvan det vill säga någon som har förstahandskontrakt i lägenheten men som aldrig har bott där eller haft för avsikt att bo där. Det är istället ett sken-boende bara för att fastighetsägaren ska slippa skriva ett förstahandskontrakt till hyresgästen. Anledningen är helt enkelt ett försök att kringgå hyreslagen och de rättigheter man har som förstahandshyresgäst. HYRESSÄTTNING I Sverige har hyressättningen länge utgått från att alla ska ha råd med en bostad av god standard, inte bara de som har mycket pengar. Funktionsdugliga bostäder till en överkomlig månadskostnad har varit devisen. För att förhindra att hyrorna sköt i höjden sattes tidigare ett tak i förhandlingar mellan Hyresgästföreningen och de kommunala bostadsbolagen. Privata fastighetsägare fick sedan inte ta ut högre hyror än vad en likvärdig, allmännyttig lägenhet kostade. Det här systemet har fastighetsägarna och högern länge velat ändra på och de senaste årens förändringar i hyreslagen har varit ett steg i utvecklingen mot att hyran helt eller delvis bestäms av marknaden. VAD SÄGER UNG VÄNSTER? Tanken om att hyrorna ska hållas på en jämn nivå har gjort att människor haft råd med ett hem med schysst standard även utan hög inkomst. När marknaden får styra som slår det som allra hårdast mot de grupper som redan har det allra tuffast på bostadsmarknaden. Bruksvärdessystemet Idag sätts hyrorna enligt det så kallade bruksvärdessystemet. Det innebär att hyrorna ska sättas lika för lägenheter som är likvärdiga i fråga om till exempel standard och utrustning i lägenheten och de gemensamma utrymmena som tvättstuga och trapphus. Man tar även 12

hänsyn till läget och till exempel närheten till förskolor och kommunikationer. Bruksvärdessystemet är på många sätt unikt för Sverige. Det har medfört en utjämning av bostadskostnaderna mellan olika bostadsområden och olika upplåtelseformer, och fyller därför en viktig funktion för att motverka segregation. Bruksvärdessystemet ska också fungera som ett skydd för hyreshöjningar när det råder bostadsbrist det är själva boendestandarden som avgör hyran, inte hur långa bostadsköerna är. Tidigare har allmännyttan varit normerande vid hyressättningen. Hyresgästföreningens förhandlingar med de kommunala bostadsbolagen har legat till grund för förhandlingar med privata fastighetsbolag. Sedan 2011 har dock detta ändrats. Enligt nya bestämmelser i hyreslagen ska hyror som kollektivt förhandlats vara normerande oavsett avtalsparter. Om en hyrestvist går vidare till hyresnämnden så jämför man numera hyran med alla likvärdiga lägenheter oavsett ägare så länge hyran är bestämd i en kollektiv förhandlingsöverenskommelse till skillnad från tidigare då man enbart jämförde med allmännyttiga lägenheter. Därmed har allmännyttan förlorat sin roll som skydd för hyreshöjningar. Marknadshyror Motsatsen till bruksvärdessystemet är marknadshyror att hyrorna istället sätts helt fritt genom tillgång och efterfrågan på bostadsmarknaden. De privata fastighetsägarna har länge slagits för marknadshyror och hävdar att en friare hyressättning skulle motverka bostadsbristen helt enkelt för att marknadshyror skulle göra det lönsammare att bygga hyresrätter. Det är tankegångar som går helt i linje med utvecklingen där bostadsmarknaden blir allt mer marknadsanpassad och där var och en får klara sig själv. I själva verket skulle marknadshyror innebära kraftiga hyreshöjningar samtidigt som det inte skulle löna sig för marknaden att bygga bort ett problem de själva tjänar på eftersom bostadsbrist håller uppe hyresnivåerna. Ofta säger man från högern att det är orättvist att en lägenhet i förorten eller i ytterstaden ska kosta lika mycket. Men då glömmer man bort att man redan tar hänsyn till till exempel närheten till transport och samhällsservice som det fungerar idag. Ibland brukar högern använda begrepp som firare hyressättning eller efterfrågepåslag på hyran, men även om det kan vara finputsningar så handlar det I praktiken om samma sak marknadsanpassade hyror. 13 Chockhöjning av hyrorna Hyresgästföreningen har undersökt konsekvenserna av marknad-

shyror i Sverige genom att studera effekten av efterfrågapåslaget på de 30 största orterna i Sverige. Resultatet är tydligt marknadshyror skulle leda till hyreshöjningar på samtliga orter utom en (Borlänge). De kraftigaste hyreshöjningarna skulle ske i de större städerna och på Södermalm i Stockholm skulle till exempel hyran för en tvåa på 60 kvm höjas med 6 136 kronor (107 procent). I Göteborg blir höjningen i Örgryte 3 232 kr (69 procent) och i Domkyrkoförsamlingen 3 134 kr (57 procent). I Malmös S:t Petri ökar hyran med 3 681 kr (70 procent ) och i Limhamn med 3051 kr (70 procent). I mellanstora städer rör det sig om 20 till 50 procent i Domkyrkoförsamlingen i Västerås är ökningen 1.817 kr (39 procent) och i S:t Johannes i Kalmar ökar hyran med 1.210 kr eller 28 procent. Marknadshyror skulle innebära att hyrorna höjdes allra mest i attraktiva områden där efterfrågan är väldigt hög i förhållande till tillgången på bostäder. Samtidigt är var fjärde hyresgästhushåll i de mest attraktiva delarna av Stockholm, Göteborg och Malmö låginkomsttagare. Införs marknadshyror skulle de allra flesta av dessa hushåll att tvingas flytta sammantaget fler än 100 000 människor. Det innebär i praktiken en ökad bostadssegregation och att de attraktiva stadsdelarna stängs för låginkomsttagare. BYGG BORT BOSTADSBRISTEN För oss handlar bostadsfrågan om våra liv. Det är vi som kastas mellan kompisars soffor och dyra andrahandskontrakt eller tvingas bo kvar hemma. Då duger det inte att politikerna sitter med armarna i kors och låter köerna växa. Det är dags att bygga bort bostadsbristen. Ett modernt miljonprogram För några år sedan konstaterade Boverket att det måste byggas 45 000 nya bostäder varje år för att motsvara den växande befolkningen. Hyresgästföreningen menar att det behövs 189 900 nya bostäder här och nu, varav 87 600 hyresrätter. Hyresrätten är också den mest efterfrågande boendeformen hos unga vuxna. 40 procent uppger hyresrätten som den bäst passande boendeformen. En majoritet, 37 procent, vill ha två rum och kök. Ung Vänster kräver ett modernt miljonprogram. Staten och kommunerna måste ta ett större ansvar för att det byggs billiga hyresrätter så att unga har någonstans att bo. Vi tycker att det är självklart att man ska kunna flytta hemifrån när man slutat gymnasiet, men då krävs en 14

politisk vilja att korta bostadsköerna. Vi vill se statliga investeringsstöd som ska användas för att bygga billiga och klimatvänliga hyresrätter och vi vill att pensionsfondernas miljarder ska användas till produktiva investeringar i fler bostäder, i stället för att gå till finansiell spekulation på börsen. VAD SÄGER UNG VÄNSTER? Med över en kvarts miljon unga som söker en egen bostad är bostadsbristen ett akut problem. Det går att börja bygga och det går att bygga billigt, men då krävs en politisk vilja som sätter billiga hyresrätter för unga före dyra lyxbyggen med sjöutsikt. En tryggare bostadsmarknad Det duger inte att unga hänvisas till en andrahandsmarknad, där många utnyttjas med otrygga villkor, svartkontrakt och rena ockerhyror. Därför kräver vi att det återigen blir möjligt att i efterhand överklaga ockerhyror och att andrahandskontrakt och ska förmedlas av kommunala bostadsförmedlingar. Så länge det i praktiken råder marknadshyror för andrahandsboenden så kan hyresvärdar fortsätta att pressa upp hyrorna. Det är orimligt att det ska vara olika regler för om man hyr ut en bostadsrätt eller en hyresrätt i andra hand. Bostadsbolagen utgår från en verklighet som inte existerar, där unga har fasta jobb och löner som går att leva på, när det i själva verket ser ut precis tvärtom. Kommunala bostadsbolag ska inte kunna stänga unga ute från möjligheten till att få ett hyreskontrakt. Kommunernas bostadsförsörjningsansvar måste skärpas och allmännyttan ska inte kunna kräva fasta jobb och höga inkomster. Allmännyttans lägenheter ska förmedlas i en avgiftsfri kommunal bostadsförmedling. 15

FRÅGOR OCH SVAR Hur ska man göra så att det byggs fler bostäder? Först och främst handlar det om politiskt vilja. Idag skiter politikerna i om vi kan flytta hemifrån eller inte. Genom investeringsstöd kan man se till att det byggs billiga hyresrätter vi har råd med. Vi tycker också att man kan använda pensionsfonderna för att bygga bort bostadsbristen. Hur många bostäder vill ni bygga? Vi vill ha ett modernt miljonprogram. Exakt hur många bostäder som ska byggas är egentligen inte så viktigt det handlar om att bygga bort bostadsbristen. Vi vill ha ett statligt investeringsstöd för byggandet av hyresrätter och att kommunerna får i uppdrag att bygga billiga lägenheter som unga har råd med. Man kan ju flytta dit det finns bostäder? Problemet är bara att det i nästan alla kommuner råder brist på små och billiga hyresrätter, den boendeform som unga efterfrågar. Det ska vara möjligt att flytta hemifrån var i landet man än bor, och därför måste vi prioritera att bygga billiga hyresrätter istället för dyra skrytbyggen. Det är inte rimligt att man ska behöva tacka nej till jobb eller en utbildning för att det inte finns någonstans att bo. Om man gör det lättare att hyra ut i andrahand så finns ju fler bostäder? Att ha ett andrahandskontrakt är ofta väldigt osäkert för den som hyr. Kontrakten är ofta tidsbegränsade och det är inte ovanligt att hyresvärdar utnyttjar att det råder bostadsbrist. Det kan handla om ockerhyror eller att man blir uppsagd med kort varsel. Bara för att man är ung ska man inte behöva acceptera otrygghet. Det är dags att sluta betrakta ungdomar som andraklassens invånare. Det är för dyrt och krångligt att bygga nya hyresrätter. Reglerna måste bli enklare. Regeringen har haft gott om tid på sig att ändra reglerna för byggföretagen om man hade velat. Men lösningen på bostadsbristen är inte att vi bygger med sämre tillgänglighet och standard. Det finns många andra sätt att bygga billigt på, till exempel genom att bygga färre parkeringsplatser, upphandla mer offensivt och införa statliga subventioner riktade till att bygga just billiga hyresrätter. Poängen är att man måste börja bygga bostäder som folk har råd att bo i, annars fyller det inget syfte. 16

Om vi inför marknadshyror kommer bostadsbristen att försvinna. Att införa marknadshyror i ett läge där bostadsbristen är enorm skulle innebära att boendet blev väldigt mycket dyrare för de allra flesta. Att göra lägenheterna så dyra så att det inte är någon idé att stå i kö är inte ett rimligt sätt att lösa bostadsbristen. Istället måste vi ha en bostadspolitik som är inriktad på att bygga billiga hyresrätter. Unga och studenter behöver inga lyxbostäder. Man kan bo lite enklare under en period. Det finns ingen anledning till att unga ska behöva bo sämre. Det går att bygga bra lägenheter som dessutom är billiga. Det är korkat att bygga lägenheter med dålig standard redan från början. Nybyggda hus ska hålla i många år och då är det bättre att bygga ordentligt. Hur ska man göra andrahandsmarknaden tryggare? Andrahandsboenden är ingen lösning på bostadsbristen. Samtidigt är det viktigt att de som bor i andra hand inte blir rättslösa eller tvingade till att betala ockerhyror. Så länge det i praktiken råder marknadshyror för andrahandsboenden så kan hyresvärdar pressa upp hyrorna så långt de vill. Det måste bli ett stopp för den utvecklingen, samma regler ska gälla när man hyr ut en bostadsrätt som en hyresrätt i andra hand. Dessutom måste det återigen bli möjligt att kunna överklaga för höga hyror i efterhand. Varför ska de som bor i förorterna betala lika mycket för en lägenhet som de som bor inne i stan? Redan idag tar man hänsyn till läget när man sätter hyran på en lägenhet. För de flesta är det viktigt att det är nära till kollektivtrafik, affärer, samhällsservice och liknande. Däremot så skulle marknadshyror göra att hyrorna sköt i höjden, dels i många förorter, men allra främst inne i stan. Det skulle leda till att vissa områden helt stängs för låginkomsttagare och bidra till ytterligare segregation. 17