För rapportens genomförande har medel erhållits ur forskningsprogrammet Kultur i vården och vården som kultur vid Stockholms läns landsting.

Förord Föreliggande rapport är ett resultat av det uppdrag som gavs till Kompetenscentrum inom äldreomsorg och äldrevård (KC) från vård och omsorgsförvaltningen i Botkyrka kommun och undersöker mötet mellan vårdpersonal och äldre i en mångkulturell äldreomsorg. Uppdraget från Botkyrka gällde tre rapporter. Den fösta var en kartläggning av äldreomsorgen i Botkyrka kommun och finns publicerad som Rapport 12: Mångkulturell äldreomsorg i Botkyrka kommun. I delarbete två belystes äldre invandrares upplevelser av hemtjänstinsatser respektive hemvårdsbidrag (Rapport15). För rapportens genomförande har medel erhållits ur forskningsprogrammet Kultur i vården och vården som kultur vid Stockholms läns landsting. Kompetenscentrum inom äldreomsorg och äldrevård (KC) startades i juli 1999 som ett samverkansprojekt mellan Botkyrka kommun, Älvsjö stadsdelsnämnd, Sydvästra sjukvårdsområdet, Karolinska Institutet och Socialhögskolan vid Stockholms universitet. Från och med juli 2002 är även Hägerstens stadsdel med i projektet. Verksamheten får ekonomiskt stöd från regeringen och är en av de satsningar på regionala äldrecentra och försöksområden som beskrivs i den Nationella handlingsplanen för äldrepolitiken som antogs av riksdagen i juni 1998. Arbetet vid KC syftar till att stödja regional och lokal forsknings- och utvecklingsverksamhet men ska också utgöra en länk mellan utbildning, forskning och praktik. En sådan länk är publiceringen av slutförda projekt genomförda vid KC. Älvsjö maj 2003 Lars Sonde Projektledare KC Projektnivåer inom KC De arbeten som bedrivs och publiceras inom Kompetenscentrums regi presenteras antingen som utvecklingsprojekt (2 nivåer) eller forskningsprojekt. Utvecklingsprojekt nivå 1: Kartläggningar och interventionsprojekt. Fakta och kunskaper om förhållanden inom Kompetenscentrums verksamhetsområde redovisas med hjälp av vetenskapliga metoder. Utvecklingsprojekt nivå 2: Projekt eller studier är baserade på vetenskapliga metoder och har handletts av doktorander vid Kompetenscentrum. Projekten kan även göras i form av C- uppsatser och handleds då från respektive högskola. Forskningsprojekt nivå 1: Forskningsstudie genomförd av doktorand under handledning av disputerad forskare. Studien motsvarar minst högskolornas D-uppsatsnivå och kan komma att ingå i en doktorsavhandling. 1

Forskningsprojekt nivå 1 Tvärkulturella möten i äldreomsorgen. Exempel från Botkyrka kommun Sang Kum Yeo Sang Kum Yeo är leg sjuksköterska och arbetade vid tidpunkten för studien vid Kompetenscentrum inom äldreomsorg och äldrevård, Älvsjö och som forskningsassistent vid sektionen för psykiatri, Neurotec-institutionen, Karolinska Institutet, Stockholm. Handledare var: Solvig Ekblad, projektledare, enhetschef vid Institutet för Psykosocial Medicin (IPM), docent och adj univ lektor vid sektionen för psykiatri, Neurotecinstitutionen, Karolinska Institutet, Stockholm. Azita Emami, bihandledare, Med.Dr., univ lektor vid Institutionen för omvårdnad, Karolinska Institutet, Stockholm. Sirkka-Liisa Ekman, bihandledare, professor vid Blekinge Tekniska Högskola, Inst. för vårdvetenskap, naturvetenskap och matematik, Karlskrona och Neurotecinstitutionen, Karolinska Institutet, Stockholm. Korrespondens Sang Kum Yeo KC Box 189 125 24 Älvsjö E-mail: kc@slpo.sll.se 2

Innehållsförteckning SAMMANFATTNING...4 BAKGRUND...5 PROBLEMOMRÅDE...5 BEGREPPSRAMAR...6 TEORETISKA UTGÅNGSPUNKTER...9 KUNSKAPSÖVERSIKT...10 SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR...14 SAMMANFATTNING...14 METOD...15 URVAL...15 EN KVALITATIV ANSATS...15 ANALYS OCH BEARBETNING AV MATERIALET...18 ETISKA ASPEKTER...19 SAMMANFATTNING...19 RESULTAT...20 UPPLEVELSER AV BEMÖTANDE I EN MÅNGKULTURELL VÅRD OCH OMSORG...20 TVÄRKULTURELLA MÖTEN INOM ÄLDREOMSORGEN. FÖRVÄNTNINGAR OCH FÖRDOMAR...21 ÄLDREOMSORGENS STRUKTUR, INNEHÅLL OCH ORGANISATION...24 KUNSKAPSBEHOV...27 SAMMANFATTNING...28 DISKUSSION...30 METODOLOGISKA REFLEKTIONER...30 ETISK REFLEKTION...30 REFLEKTION ÖVER RESULTATET...31 SLUTSATSER...32 FRAMTIDA FORSKNING...33 REFERENSER...34 3

Sammanfattning Under de senaste decennierna har Sverige omformats från ett samhälle med ett fåtal etniska inslag till ett samhälle med över hundra nationaliteter, språk, och många religioner. Tio procent av befolkningen över 65 år är födda utomlands. I underlagsrapporten till nationella folkhälsokommittén betonas vikten av utökade kunskaper om värdet av folkhälsoinsatser till personer som redan har uppnått pensionsåldern, och om den psykiska hälsan bland invandrargrupper. I linje med detta borde vi öka insatserna för de äldre invandrarna och se mer till deras behov av omsorg och till personalens kompetensbehov i bemötandet. Syftet med denna studie var att belysa det tvärkulturella bemötandet mellan vårdgivare och vårdtagare i vården och omsorgen av äldre i Botkyrka kommun. En kvalitativ ansats låg till grund för datainsamlingen och dataanalysen av delstudierna (fyra fokusgruppsintervjuer med sammanlagt 25 personer som arbetar inom vård och omsorgen i kommunen samt 21 individuella intervjuer med vårdtagare). Resultatet av fokusgruppsintervjuerna visade att de flesta av deltagarna var nöjda med bemötandet, men upplevelserna varierade. Det stora problemet med att vårda äldre med annan kulturell bakgrund var att man inte hade gemenskap i kultur, synsätt och språk. Personalen upplevde svårigheter att förstå sina vårdtagare och upplevde även frustration av att ej bli förstådda eller kunna förstå de äldre. Personalen hade behov av att öka sina kunskaper kring bemötande i en mångkulturell äldreomsorg. De äldre vårdtagarna tyckte också att språksvårigheter var ett hinder i mötet med personalen och att det var viktigt att förstå varandra. De uttryckte även vikten av personalkontinuitet och personalens kunskap om hur arbetet utförs enligt vårdtagarens önskemål. Vård- och omsorgsorganisationen påverkade äldrevårdtagarnas tillvaro som måste anpassas efter personalens hjälpinsats vid personalbrist eller brist på personalkontinuitet. De äldre deltagarna uttryckte att personalen utförde ett värdefullt arbete och att utan personalens hjälp skulle de äldre inte kunna bo kvar hemma. De äldre önskade utökad hjälp med städning och ledsagning för att kunna genomföra olika aktiviteter inom- och utomhus. En slutsats i studien var att olikheter i kultur, synsätt och språk, påverkade hur man upplevde mötet och kontakten mellan vårdgivare och vårdtagare. Även olika förväntningar och attityder, variationer i personalkontinuitet och personalens kunskap om vårdtagarens sätt att få hjälp påverkade mötet. De äldre vårdtagarna behöver mer information om äldreomsorgen. Vidare behövs satsningar på det friska hos vårdtagaren, ökad personalkontinuitet som vidmakthåller personalens kunskap, samt tillfredsställande personalbemanning. För att utveckla sin kulturkompetens behöver personalen utbildning, stöd och uppmuntran för att utföra arbetet på bästa sätt. Samtidigt behövs ökade kunskaper om tvärkulturella möten i äldreomsorgen. Genom att tillgodogöra sådana behov befrämjas organisationsutvecklingen och upplevelserna av bemötande förstärks positivt hos aktörerna. En interventionsstudie med personalutbildning och utvärdering kommer att föreslås. Betydelsen av denna studie är främst att utveckla den mångkulturella kompetensen hos personalen inom äldreomsorgen. Kunskapen kan ge personalen ökad trygghet i arbetet och i förlängningen kan tryggheten överföras i mötet med äldre och anhöriga. Nyckelord: kultur, omvårdnad, bemötande, äldre invandrare. 4

Bakgrund Motivet till denna studie är att öka kunskapen om äldres behov av omsorg och om personalens tvärkulturella möten i äldreomsorgen. För att belysa dessa tvärkulturella möten har studien genomförts ur olika perspektiv. Dels hur personalen upplevde mötena med de äldre vårdtagarna, dels hur vårdtagarna upplevde mötet med personalen. Invandringen till Sverige har ökat på senare år. De äldre blir fler och även den äldre anhöriginvandringen har ökat i Sverige. Ett ökat antal vårdtagare med utländsk bakgrund och personal med utländsk bakgrund gör att kulturkrockar kan uppstå i mötet mellan vårdgivare och vårdtagare i en mångkulturell äldreomsorg. I underlagsrapporten till Nationella folkhälsokommittén (nr 17, 2000) betonas vikten av att öka kunskapen om den psykiska hälsan bland olika invandrargrupper. Det behövs utökade forskningsinsatser för att ta reda på hur äldre bemöts och deras behov av omsorg samt att ta reda på personalens kompetensbehov i en mångkulturell äldreomsorg. Kommunikationssvårigheter förekommer i ett tvärkulturellt möte och kan antas vara ett av de vanligaste problemen i en mångkulturell äldreomsorg, där aktörer med olika kulturella bakgrunder och olika språk möts. Denna rapport belyser omsorgssituationen och mötet med dess olika förväntningar, behov och förkunskaper hos både personal och vårdtagare inom Botkyrka kommuns mångkulturella äldreomsorg. Problemområde I vårt land lever vi längre och de äldre är friskare än förut (Socialstyrelsen 2001). Under de senaste decennierna har det svenska samhället omformats från ett samhälle med ett fåtal etniska inslag till ett samhälle med över hundra nationaliteter, språk, och många religioner. Migration är en för den psykiska hälsan potentiellt stressfull situation och ett brott med ett socialt och kulturellt sammanhang. Upplevd hälsa beror på ett komplicerat samspel mellan personlighets- och miljöfaktorer. Två faktorer vilka har att göra med de äldre invandrarnas behov och beroende av anhöriga är bristande kunskaper i svenska språket och avsaknad av egen försörjning (Ekblad m fl 1996). För äldre invandrare kan tillkomma kulturkrocken att barnen inte längre kan eller vill ta hand om dem, som fallet hade varit i många av hemländerna (Levi 2000). Ett gott omhändertagande i vårt samhälle borde öka insatserna för de äldre invandrarna och se mer till deras behov av omsorg och till personalens bemötande. Underlagsrapporten till Nationella folkhälsokommittén (nr 17, 2000) visar vikten av utökade kunskaper om värdet av folkhälsoinsatser till personer som har uppnått pensionsåldern. Rapporten konstaterar att den dominerande äldreforskningen idag belyser kunskaper som utgår från sjukdom och ohälsa, under det att folkhälsoforskningen kring äldre skall inriktas på hur man kan bibehålla och främja det friska hos de äldre. Ökade forskningsinsatser behövs för kunskaper av betydelse för äldres hälsa. 5

Botkyrka kommun Andelen personal med utländsk bakgrund inom vården och omsorgen ökar och var tredje vård- och omsorgspersonal med tillsvidareanställning i Botkyrka kommun hade utländsk bakgrund år 2001. I Botkyrka kommun har antalet vårdtagare (kunder) med hemtjänst ökat från 573 personer år 2000 till 591 personer år 2001. Antalet utförda hemtjänsttimmar i äldreomsorgen har ökat från 193 734 timmar år 2000 till 203 378 timmar år 2001 vilket är en ökning med 5 %. Andelen vårdtagare med invandrarbakgrund i Norra Botkyrka har ökat från 31 % till 43 % enligt vård- och omsorgsförvaltningens verksamhetsberättelse 2001 från, Botkyrka kommun (2002). Befolkningen över 65 år utgjorde 1 532 064 personer, eller cirka 17 procent av totalbefolkningen år 2001 i Sverige och den ökar (SCB 2001, www.scb.se). Folkmängden i Botkyrka kommun var i slutet av 2001 totalt 74 151 personer. Botkyrka kommun består av kommundelarna Alby, Fittja, Hallunda-Norsborg i norr och Tullinge, Storvreten, Tumba samt Vårsta/Grödinge i söder. Invånarnas medelålder var 36,2 år. 10,1 % av invånarna var pensionärer. 33,8 % av de pensionärer som bor i Botkyrka kommun var utrikes födda och barn till utrikes födda jämfört med 10,1 % i Sverige år 2001 (SCB 2001). De största invandrargrupperna bland pensionärerna år 2001 kom från Finland, Turkiet, Jugoslavien, Tyskland, Chile, Polen, Irak, Ungern, Norge, Syrien, Iran och Grekland (SLL 2002). Andelen utlandsfödda och barn till utrikes födda av totalbefolkningen i Botkyrka kommun var 53,8 % jämfört med 20,9 % i Sverige år 2001. Enligt Regionplane- och trafikkontoret år 2001 (SLL 2002) var Finland, Turkiet, Irak, Chile, Jugoslavien, Syrien, Libanon, Polen, Iran, Tyskland och Etiopien ursprungsland för de största grupperna med utländsk bakgrund i Botkyrka kommun. Områden med stor andel av personer med utländsk bakgrund var Alby (75 %), Fittja (90 %), och Hallunda-Norsborg (68 %) enligt områdesbeskrivningar år 2001 (www.botkyrka.se). Faktaruta 1: *Personer med utländsk bakgrund innefattar både utrikes födda och personer födda i Sverige med minst en utrikes född förälder. Begreppsramar Invandrare En invandrare (immigrant) är en person som flyttar från ett land till ett annat land (immigration) och som har tillstånd att bosätta sig i landet oavsett anledning (www.migrationsverket.se, SAOL 1994). Begreppet invandrare saknar generell definition och måste därför definieras varje gång det används så att det framgår vad som avses om man uttalar sig om antalet invandrare. Ordet invandrare valdes som ersättning för termen utlänning i slutet av 1960-talet och anses vara personer som är födda i utlandet och flyttat till Sverige och barn som är födda i Sverige med minst en utrikes född förälder (Nationalencyklopedin 1992). Men detta är grovt generaliserande och enligt Ds 2000:43 (2000) bör begreppet invandrare i myndigheters verksamhet endast användas om personer som själva faktiskt har invandrat och som har folkbokförts i Sverige. Begreppet personer med utländsk bakgrund enligt Ds 2000:43 (2000) är såväl personer som är utrikes födda och själva invandrat eller personer som är födda i Sverige med minst en utrikes född förälder. 6

Invandrare ska aldrig betraktas som en enhetlig grupp. Det som är gemensamt är att de tillhör minoritetskulturer och befinner sig i en majoritetskultur. En utvandring kan uppfattas av den enskilde som en lång och smärtsam process (Hanssen 1998). Bakom immigrationsbeslutet finns ofta förhoppningar om ett bättre liv. Att emigrera kan innebära att skiljas från allt som är välbekant och kärt, kultur, mat och natur, färger och dofter, från familj och vänner, från egendom, social status och inarbetade roller. Hur väl integrationen till det nya landet lyckas kan vara beroende av olika faktorer. Motiven för, och åldern vid emigrationen är enligt Hanssen (1998) avgörande faktorer. Anledningen till att personer invandrar till Sverige varierar och utrikes födda personer som är bosatta i Sverige kan delas upp i grupper beroende på vilken del av världen de fötts i, t ex personer födda i andra nordiska länder, personer födda i övriga Europa och personer födda i övriga världen i Asien, Afrika och Sydamerika (Ds 2000:43 2000). Westin (2000) menar att hos majoritetsbefolkningen finns det ett tydligt samband mellan ålder och inställning till personer med utländsk bakgrund. Äldre personer uppvisar en mer negativ inställning. Den negativa inställningen ökar med stigande ålder. Den negativa syn som finns hos de allra äldsta speglar uppväxtförhållanden i förkrigstidens Sverige då rasbiologiska idéer påverkade samhället. I denna studie används ordet invandrare på personer som är utlandsfödda och som har folkbokförts i Sverige. Personer delades upp i grupper beroende på vilken del av världen de fötts: personer födda i andra nordiska länder, i EU exklusive nordiska länder, övriga Europa och i övriga världen, dvs Asien, Afrika och Sydamerika. Äldre invandrare Äldre invandrare presenteras i litteraturen ofta som en grupp. I själva verket består äldre invandrare av olika subgrupper, bl a de som emigrerade i barndomen och växte upp i det nya landet, de som emigrerade som unga och åldrades i det nya landet och de som emigrerade i högre ålder (Emami 2000). Dessa grupper har olika förutsättningar som är av stor betydelse för deras anpassning i det nya landet, deras uppfattning och upplevelse av ålderdomen, hälsa och sjukdom samt deras förväntningar på och behov av vård och omsorg (Emami 2000). Kultur Det finns omkring 200 olika definitioner av kulturbegreppet i litteraturen (Emami 2000). Begreppet kultur kommer ursprungligen från det latinska cultura som kan förklaras som odling. Kultur är enligt Leininger (1991, s. 46): de inlärda gemensamma och överförda värderingar, övertygelser, normer och levnadssätt inom en viss grupp, som styr människornas mönster för tänkande, beslut och handlingar. Det har visat sig i forskningsresultat från Stockholms läns landsting att hänsynstagande till kulturella aspekter bidrar till positiva effekter, t ex livskvalitet och viljan att leva (Blomgren & Norberg 2000, Ekman 1993, Ekman m fl 1998, Palo-Bengtsson 2000, Wikström 1994). Kultur i vården tar vara på det friska hos människan (Theorell m fl 1995, 1998). 7

I litteraturen beskrivs två olika attityder till invandrare, nämligen kulturetnocentrism och kulturrelativism. Kulturetnocentrism är när människor har en inställning i vilket ingår tron på att den egna gruppen är överlägsen andra grupper och att den representerar den normala kulturen (Hanssen 1998). Den etnocentriska individen utgår, medvetet eller omedvetet, ifrån att den egna gruppens beteende är det rätta. Därmed anses ett främmande beteende vara konstigt och onormalt (Boyle & Andrews 1995). Kulturrelativist är en person som har attityden att hon anser att det inte finns några skillnader mellan olika kulturer och som betonar de universella likheterna i alla kulturer (Hanssen 1998). I denna studie används ordet kultur om det som styr människornas mönster för tänkande, beslut och handlingar och vad som överför värderingar, övertygelser, normer och levnadssätt inom en viss grupp. Bemötanden i vården och omsorgen En grundförutsättning för ett bra bemötande mellan vårdtagare och vårdpersonal är att ett konstruktivt möte kännetecknas av att både vårdtagare och vårdpersonal har ömsesidig respekt för varandra, dvs lyssnar och har förmåga att förstå. Vårdpersonalens respekt för vårdtagaren och en värdighet och omtanke i bemötandet tillförsäkrar de vårdsökande trygghet. Det är under själva mötet mellan vårdtagare och vårdpersonal som upplevelsen av personlig kontakt, bemötande och förståelse blir som mest påtaglig. Vårdtagarens behov och förutsättningar ska vara utgångspunkten i mötet för att uppnå bästa effekt och nytta för vårdtagaren (Blomgren & Norberg 2000). Ett bekräftande möte är ett möte mellan vårdgivare och vårdtagare som präglas av ömsesidighet och vilja att vara i relation. En vårdtagare som bemöts med intresse, respekt och vårdgivarens förståelse upplever ökad säkerhet och blir villig att öppet berätta om sin faktiska situation vilket ger människan kvalificerade möjligheter att klara av sitt liv (Gustafsson 2001). Undersökningar i Sverige har visat att äldre är rätt nöjda med hur de bemöts men det kan bero på att dessa underrapporterar missnöje (SOU 1997:170, Andersson 2002). Grundläggande krav vid bemötandet av äldre är respekt för självbestämmande, integritet, trygghet och värdighet men det kan förekomma upplevelser av osynliga och omedvetna kränkningar av självkänsla och värdighet. Vidare kan en otydlig ledning, bristande kompetens hos personalen och pressade arbetsförhållanden bidra till brister i bemötandet (SOU 1997:170). Ett möte kan bli krävande om vårdtagaren har någon form av brister i kommunikationen eller känner sig osäker eller har blivit kränkt vid tidigare möten. Mötet och vårdgivarens både verbala och icke-verbala kommunikation har stor betydelse för hur vårdtagaren väljer att öppet berätta om eller dölja sin situation. Därför kan varje möte ses som en utmaning för vårdgivaren så att det stärker vårdtagarens självtillit och uppfattning om sig själv som en värdefull person (Landstings- och Svenska Kommunförbundet 2001). I denna studie används ordet bemötande om mötet mellan vårdtagare och vårdgivare. Ett bra bemötande innefattar i studien ömsesidighet, respekt, lyhördhet och förståelse mellan vårdtagare och vårdgivare. 8

Tvärkulturella möten Tvärkulturella möten beskriver mötet mellan människor från olika kulturer och samhällen. Lipson (1999) betonar att tvärkulturellt bemötande påverkas av att individen tolkar innebörden av kommunikation och uttryckssätt beroende på sina egna kulturella referensramar och värderingar. I denna studie används tvärkulturella möten i betydelsen att möta människor från andra kulturer och samhällen. Teoretiska utgångspunkter Denna studie utgår ifrån att migration kan vara förenad med traumatiska livsomständigheter. Det handlar om ett samspel mellan personlighets- och miljöfaktorer. Detta ställer höga krav på individens anpassningsförmåga, särskilt när det föreligger en stor kulturell och språklig skillnad mellan den plats personen lämnade och den plats han eller hon kommer till. Dessa olika förhållanden kan medföra att förståelsen av omvärlden och personen själv och olika färdigheter som personen utvecklar skiljer sig åt. Detta bidrar till att skapa svårigheter för kommunikationen mellan människor med olika bakgrund (Allwood 2000). Studiens perspektiv är transkulturell omvårdnad mellan vårdgivare och vårdtagare. Transkulturell omvårdnad Termen omvårdnad kommer från engelska ordet nursing och är sedan 1960- talet benämning på den verksamhet som sjuksköterskor svarar för tillsammans med underställd vårdpersonal. Omvårdnad utgår från individens behov och problem men också individens resurser att hantera problemen. Det är patientens reaktioner på och tolkning av sjukdomen som är i fokus i omvårdnaden. Det ingår delvis medicinsk vård men denna kompletteras med psykiska, sociala och kulturella aspekter (NE 1994, Sahlin 2000). Professionell omvårdnad är att vårdgivaren skall kunna identifiera vårdtagarens behov, såväl de outtalade och omedvetna som de uttryckta, samt att kunna föra en dialog med vårdtagaren om dessa behov (SOSFS 1990:15). Det finns ingen allmänt accepterad definition av omvårdnadsbegreppet enligt Socialstyrelsens allmänna råd (SOSFS 1993:17). I denna studie används ordet omvårdnad för att referera till den handling vårdgivaren utför för att tillgodose vårdtagarens personliga behov och tillvarata hennes egna resurser för att söka, bevara eller återvinna optimal hälsa och välbefinnande. Begreppet transkulturell omvårdnad har formulerats av Leininger (1995). Hon betonar att vårdgivaren måste utveckla sitt kunnande om andra kulturer, öppna sina sinnen för olika kulturer och förändra sitt synsätt för att ge en kulturspecifik professionell omvårdnad, dvs omvårdnaden utifrån vårdtagarens och de anhörigas egna kulturella förutsättningar. Med termen transkulturell syftar Leininger (1991, s. 28-29) på en inlärd kunskap om andra kulturer ( across all world cultures ). Den kulturella kunskapen emic ( The emic cultural knowledge ) menas att komma från 9

människorna själva och etik ( Etic, outsider knowledge ) menas att komma utifrån vårdgivarens generella kunskap (Leininger 1991, 1995). Transkulturell används synonymt med interkulturell, mångkulturell eller tvärkulturell enligt Ekstrand (1994). Transkulturell omvårdnad enligt Brink (1990, 1999) är att söka det grundläggande i omvårdnad i alla kulturella kontexter medan tvärkulturell omvårdnad är att söka det som är likt och olikt i en kultur jämfört med andra kulturer. Kulturellt kompetent omvårdnad enligt Meleis (1999) är omvårdnad som är känslig för individuella skillnader i vårdtagares erfarenhet, etnicitet, socioekonomiska situation och kulturella bakgrund. Omvårdnad är grunden till förståelse av den person man vårdar. Emami (2000) poängterar att det är viktigt att utveckla ett kulturellt känsligt omvårdnadsperspektiv som innefattar både transkulturell och tvärkulturell omvårdnad. Lipson (1999) menar att det krävs insikt och självkännedom hos vårdgivaren för att kunna inse att hon eller han tänker och beter sig annorlunda än vårdtagaren. Vårdgivaren behöver därför kulturell kompetens i omvårdnad för att förstå hur hon eller han själv påverkar vårdsituationen. Det finns tre element: objektivt respektive subjektivt perspektiv, samt en kontext där relationen mellan vårdgivare och vårdtagare uppstår (Lipson & Steiger 1996, s. 29). Vårdtagares perspektiv fokuseras på kulturella aspekter som inbegriper individ, familj, och samhället vilka påverkar hälsan. Vårdgivares perspektiv baseras på hans personliga och kulturella karaktär och dess påverkan på synen på hälsa. I denna studie innefattar kulturellt kompetent omvårdnad vårdgivarens kunnande om andra kulturer och förmågan att förändra synsättet (kulturell öppenhet) för att ge omvårdnad utifrån vårdtagarens och de anhörigas egna kulturella förutsättningar. Kunskapsöversikt Internationell litteratur inom forskningsområdet En litteratursökning genomfördes via OVID, Cinahl och via Medline, PUBMED från år 1990 till 2002 och via databasen Dissertation Abstracts Online från 1995 till 2000. Forskning inom transkulturell äldreomsorg har ökat under de senaste tio åren och mer än 1600 doktorsavhandlingar har skrivits inom området från 1995 till år 2000 enligt Dissertation Abstracts Online. Flera av dessa forskningsresultat visar att kulturellt anpassad äldreomsorg för äldre minoritetsgrupper ger vårdtagarna möjlighet att uppleva samhörighet, kulturell förståelse och samspråk, vilket ger en mening med livet. Forskningen kring bemötande av äldre invandrare är fortfarande sparsam. I Storbritannien har Askham (1995) undersökt bemötandet av de äldre som kom från Asien och från de karibiska öarna, avseende särskilda önskemål om mat, personalens kön, språk och miljö. Resultaten visade att önskemålen varierade mellan olika grupper. Äldre som kom från Asien, framför allt från Indien, Pakistan och Bangladesh, var angelägna att få träffa läkare av samma kön som de 10

själva och speciellt de äldre asiatiska kvinnorna ville få kvinnliga läkare. De äldre som kom från Asien ville också att personal som tog hand om dem skulle tala deras språk. De äldre som kom från Asien ville helst bli bemötta och behandlade på ett särskilt sätt medan karibierna kände sig som britter och ville bli behandlade lika som britterna. Barriärer i bemötandet, enligt de äldre minoritetsgrupperna, var kommunikation, diskriminering, fientlighet, olämplig mat och kulturella missförstånd (Askham 1995). Andra studier visar att vårdpersonal som visar en kulturell öppenhet har mer positiva attityder mot vårdtagare från andra kulturer (Bonaparte 1979). Även personalens etniska tillhörigheter och ålder har samband med attityder till äldre och handikappade personer (Zaromatidis m fl 1999, Reuben m fl 1995, Harris & Fiedler 1988, Slaughter-Defoe m fl 1992). Äldre jämfört med yngre sjuksköterskestuderande visade mer positiva attityder till äldre (Quinn-Krach & Von Hoozer 1988). Likaså vårdgivare som kommer från kulturer med en tradition att familjen tar hand om äldre har positiva attityder till äldre (Robinson 1993). Detta får stöd i litteraturen av Macklin (1998) som anser att vårdpersonalen i ett mångkulturellt samhälle behöver ta hänsyn till kulturrelaterade värden och respektera varje kulturell grupp för att vårda personer från andra kulturer. Svensk litteratur inom forskningsområdet Förväntningar Tidigare erfarenheter, upplevelser och tillgång till information, t ex via massmedia, kan vara källor till att forma människors förväntningar på varandra. Individens förväntningar på socialt stöd kan vara relaterade till olika kulturella normer och värderingar (Samuelsson & Sjöbeck 2002, Edebalk m fl 1995). Olika studier (Edebalk m fl 1989, Samuelsson & Sjöbeck 2002) har redovisat de äldres förväntningar på kvaliteten i äldreomsorgen, när det gäller kontinuitet, tider, inflytande, personlig relation och personalens lämplighet och kompetens för arbetet. Pensionärer med medelgod hälsa värderar personalens lämplighet som viktigast utifrån god kompetens i hemskötsel (städning, inköp, klädtvätt etc.). Personalkontinuitet anses av de äldre vara den allra viktigaste faktorn för att kunna bygga upp en relation mellan vårdgivare och vårdtagare och bidra till att vårdtagaren känner sig trygg. Personalens kompetens betonas i de äldres förväntningar på arbetskvaliteten (Edebalk m fl 1989, Samuelsson & Sjöbeck 2002). Synen på åldrande Genom historien har ålder bemötts både med respekt, men även med förakt. Grekerna i Antiken betraktade äldre som tillhörande en underordnad position och var negativa till åldrandet för att ålderdomen ansågs vara en defekt, vilken gav människan mer plågor än respekt. En mer positiv syn på äldre har ökat i Sverige parallellt med en förändring i samhällets värderingar om att de äldres autonomi och integritet bevaras (Andersson 2002, Blom 1987). Bengtson m fl (2002) fokuserar på åldrandet i 11

mikro- och makroperspektiv. På mikronivå studeras hur enskilda individer interagerar i åldrande medan makronivå fokuserar på hur samhällsstrukturer påverkar individers handlingar och upplevelser, t ex institutionsvård, omsorg samt samhällsservice. Utbildning och kunskapsbehov hos vårdgivare inom äldreomsorgen Socialstyrelsen (2001) redovisar att cirka 22 % av vårdbiträdespersonalen inte har adekvat grundläggande vård- och omsorgsinriktad utbildning och flera kommuner erbjuder vårdbiträden utan utbildning att skaffa sig en adekvat utbildning med ekonomisk ersättning. Fortbildning i omvårdnad, arbetsmiljö och kvalitetsfrågor erbjuds också. Zingmark (1991) visar i sin uppsats att vårdbiträden också behöver teoretiska kunskaper för att förstå vårdtagarnas behov och att kunna tillvarata deras egna resurser. En utbildning med teori och erfarenhetsbaserad kunskap ger kunskaper om och förståelse för vårdtagarnas behov (Zingmark 1991). Socialstyrelsen (SOS 2002) poängterar att inom äldreomsorgen ställs extra krav på att personalen visar ett gott bemötande, är lyhörda och har förmåga att ge information om vårdtagarnas rättigheter och valmöjligheter. Vårdgivaren ska kunna anpassa vården till vårdtagarens aktuella behov, samt att ha möjlighet att utbyta erfarenheter och kunskaper med sina arbetskamrater. Sådan kompetens kan erhållas genom utbildning, egna erfarenheter och genom att lära av andras erfarenheter. Det är av stor betydelse att inom arbetet ha tid för reflektion över vård- och omsorgshandlingar och det behövs tillräckliga resurser i form av stöd och handlag för att kunna omsätta kunskap till handling (SOS 2002). Astavik & Aronsson (2000) menar att vårdgivaren måste ha en medvetenhet om sina egna behov, känslor och förståelse för vårdtagarens beteende för att skapa en bättre balans mellan krav och resurser. De visar att utbildning och stöd är viktiga delar för att uppnå både en god arbetsmiljö och en god omsorgskvalitet. Utbildning och handledning hjälper personalen i svåra möten. Ökade kunskaper ger bättre förståelse om bemötandet (Bergh 2002, Holmström 2002, Astavik & Aronsson 2000, Zingmark 1991). Marttila & Ekblad 1999 har tagit fram ett underlag till gemensamt utbildningsoch handledningsprogram för personal med invandrarbakgrund som arbetar inom landsting och kommun med patienter i livets slutskede. Ekblad och medarbetare har även tagit fram ett kompetensutvecklingsprogram för kulturmöten inom hospicevården (Marttila & Ekblad 1998, Ekblad & Emilsson 1999, Ekblad m fl 2000). Bemötande Forskning om bemötande av äldre invandrare (Heikkilä & Ekman 2000, SOU 1997:76, Askham 1995) visar att önskemålen från olika invandrargrupper varierar. En del invandrare önskade att få komma till kulturanpassad vård och omsorg, där vården ges på vårdtagarnas modersmål (SOU 1997:76). En enkätundersökning om upplevelser av bemötande visade att det i allmänhet var gott. Det var endast enstaka personer från Östeuropa eller Mellanöstern som ansåg att de aldrig bemöttes värdigt i vården och omsorgen (SOU 1997:76). Heikkilä & 12

Ekman (2000) visade i en studie om bemötande av äldre finländare i Sverige att de (äldre) hade både negativa och positiva erfarenheter av bemötande. Människor tenderar att svara med allmänt positiva och instämmande svar när man blir tillfrågad om bemötande och de flesta människor rapporterar att de är nöjda med vårdens sätt att bemöta dem trots att kommunikativa problem framstår som en vanlig anledning till klagomål (SOU 1996:134, s. 51). Hinder för tvärkulturella möten kan finnas i form av osäkerhet, ängslan, ångest och rädsla för det annorlunda. För att mötet skall lyckas, ska man dels vara medveten om skillnader i hur vi använder oss av verbal och icke-verbal kommunikation, dels vara villig att lära sig specifika skillnader mellan kulturer och individer. Dock påverkas vårdsituationen av andra aspekter såsom individuella variationer hos såväl vårdgivare som vårdtagare som kön, klass, ålder och utbildning (Nilsson & Waldemarson 1994). En bättre grund för förståelse av varandra kan skaffas genom att vara lyhörd, visa intresse och öppenhet, besitta kunskap och vara medveten om olikheterna i en mångkulturell kommunikation (Nilsson & Waldemarson 1994, Sander 2000). Ekman (1993) betonar betydelsen av personalens bemötande hos tvåspråkiga äldre dementa och kommunikationsproblem med en- och tvåspråkiga dementa. Enligt Ekman (1993, Ekman m fl 1998) förekommer det stora kommunikationsproblem när vårdgivaren inte behärskar vårdtagarens modersmål, framför allt inom demensvården, eftersom vårdgivaren inte kan stödja vårdtagarens egna kulturella förutsättningar vid sådana vårdsituationer. Istället för att ha en dialog mellan vårdgivare och vårdtagare ger vårdgivaren istället korta kommandon till vårdtagaren. Även vid diagnostisering och bedömning av vårdbehov för demensdrabbade med invandrarbakgrund uppstår svårigheter på grund av kommunikationsproblem. Tvåspråkig vårdare kan skapa en känsla av samhörighet genom att förstå det gemensamma språket och deras gemensamma kulturella bakgrund vilket kan ge möjlighet att skapa glädje, vilja att förstå och att klara av svåra situationer. Holmström (2002) menar att förståelsen för den professionella rollen kan uppnås genom kompetensutveckling med inriktning på patientmötet. Tid för reflektion, handledning och professionell utveckling av patientmötet bör införas för att skapa vård av hög kvalitet. Detta ställer krav på såväl organisationsutveckling som vårdutbildningar. Kulturellt anpassad äldreomsorg Kulturellt anpassade verksamheter i form av dagcenter, servicehus, sjukhem inom äldreomsorgen för etniska minoriteter har blivit flera och forskningen inom området har ökat även i Sverige. Det har visat sig vara viktigt för äldre invandrare att vara tillsammans med sina landsmän med samma språk och att tillhöra en bestämd kultur. Kulturellt anpassad äldreomsorg kan vara en alternativ form då den primärt utgår från vårdtagarens perspektiv (Emami 2000, Ekman 1993, Hanssen 1998 och Nordin 1996). Genom att skaffa förståelse för äldre invandrares livsvärld och deras uppfattningar om hälsa och ohälsa samt sjukdomar menar Emami (2000) att vårdgivaren kan ge en mer tillfredsställande vård till enskilda 13

vårdtagare. Hon betonar också vikten av att etablera en kulturanpassad vårdomsorg för vårdtagare som efterfrågar sådana former av vård- och omsorg. Syfte och frågeställningar Studien syftar till att belysa det tvärkulturella bemötandet mellan vårdgivare och vårdtagare inom vården och omsorgen av äldre i Botkyrka kommun. 1. Vilka erfarenheter, kunskaper och attityder har vårdgivare som arbetar i en mångkulturell äldreomsorg? 2. Hur känner sig äldre vårdtagare bemötta i en mångkulturell omsorg? 3. Vilka utbildningsbehov finns hos den personal som arbetar i en mångkulturell äldreomsorg? Sammanfattning I bakgrunden konstateras att under de senaste decennierna har det svenska samhället omformats till ett mångkulturellt samhälle och gruppen äldre över 65 år ökar. Även andelen personal med utländsk bakgrund som arbetar inom vård och omsorg ökar. Därmed behövs utökade forskningsinsatser för att belysa de äldres upplevda hälsa, och för att ta reda på personalens kunskaper, attityder och deras konkreta vårdhandlingar samt hur äldre bemöts i en mångkulturell äldreomsorg. Språk och kommunikation gör det möjligt för oss att möta andra människor. Attityder avspeglas i kommunikationen vilket påverkar relationer och tolkningar av vad som sägs och görs. Samtalsregler är omedvetna och olika kulturer skiljer sig åt i vad man uppfattar vara det naturliga och självklara sättet att bekanta sig med en annan person, vilket kan orsaka svårigheter i kommunikation. Man ska dels vara medveten om hur vi kommunicerar och dels vara villig att lära sig specifika skillnader mellan kulturer och individer. Förutsättningen för en hållbar mångkulturell äldreomsorg är kommunikation: lyhördhet, intresse, öppenhet, kunskap och medvetenhet om olikheter. Kulturellt kompetent omvårdnad är att ge omvårdnad utifrån vårdtagarens kulturella förutsättningar. Äldre bör alltid bemötas individuellt oavsett kulturell bakgrund och ett individualiserat bemötande kräver därför gedigna kunskaper om tvärkulturella möten. Vårdgivarens medvetenhet om bemötandet och kompetensutveckling kring tvärkulturella möten kan stärka vårdarens professionella roll i bemötandet och skapa högkvalitativ och bästa möjliga vård, vilket kan få konsekvenser även för organisationsutveckling och vårdutbildningar. 14

Metod Äldreomsorgsorganisationen i Botkyrka kommun Äldreomsorgsverksamheten i Botkyrka omfattar hemtjänsten med tolv områdesgrupper, äldreboenden (Tumba sjukhem, Allegården, Kärsdala, Orren, Akvarellen och Tre Källor med sammanlagt sju gruppboende för dementa) och åtta dagverksamheter. Under år 2001 hade totalt 591 vårdtagare fått hjälp av hemtjänsten och antalet utförda hemtjänsttimmar var 203 379. Under samma år hade äldreomsorgen 85 äldreboendeplatser, 57 gruppboendeplatser, 99 servicelägenheter, och 191 beläggningar på sjukhemsplatser i Botkyrka kommun. Äldreomsorgens mål i Botkyrka kommun under 2001 var Nöjda kunder, anhöriga och personal, effektiv och serviceinriktad organisation samt kompetenssäkrad organisation (VOF 2002). Urval Deltagare till studien togs ut genom strategiskt urval efter samråd med ansvariga i Botkyrka kommun ( convenience sampling enligt Polit och Hungler 1995, s. 232-233), dvs endast de personer som hade erfarenheter av bemötande i en mångkulturell äldreomsorg efterfrågades. Rekrytering av deltagare skedde under åren 2001-2002. Chefen för vård- och omsorgsförvaltningen och chefen för äldreomsorg och hemtjänsten i Botkyrka kommun informerades muntligt och skriftligt om studien och dess syfte genom styrgruppen vid Kompetenscentrum inom äldreomsorg och äldrevård (KC). Projektledaren lämnade därefter information om studien till vård- och omsorgspersonal inom Botkyrka kommun. Chefen för äldreomsorgen informerade om studien till sina mellanchefer som samlades för ett informationsmöte. Respektive mellanchefer inbjöd sin personal att delta i studien och ordnade ett informationsmöte mellan projektgruppen och personalen. Personalen frågade sedan sina respektive vårdtagare om att frivilligt deltaga i individuella intervjuer i studien. En kvalitativ ansats Kvalitativa datainsamlingsmetoder används när forskaren söker förståelse eller för att belysa deltagarnas upplevelser. Dock finns det begränsningar gällande datastorlek och generaliserbarhet eftersom deltagarna inte representerar hela befolkningen och att normer ändras över tid (Morse 1986). Esposito (2001) menar vidare att risken för misstolkning av meningen i kommunikationen ökar i all forskning, speciellt när forskaren inte talar deltagarens modersmål. Ett sätt att hantera detta problem var att använda tolk. Genom en kvalitativ metod kan man få nyanserad och detaljerad kunskap om erfarenheter, tankar och uppfattningar, delvis outforskade områden hos de grupper som studeras. Mångfalden kan lättare komma fram när människorna har möjlighet att i en kontext berätta om sina tankar och erfarenheter. En kvalitativ ansats låg till grund för datainsamlingen och dataanalysen av materialet. Fokusgruppsintervjuer 15

(vårdpersonal) och individuella intervjuer (vårdtagare) användes som datainsamlingsmetod. Metoden användes för att beskriva hur bemötandet sker mellan vårdgivare och vårdtagare i en mångkulturell äldreomsorg och hur deltagande vårdgivare beskriver sina erfarenheter och sina subjektiva upplevelser av omvårdnadsarbetet i denna kontext. Fokusgruppsintervjuer Fokusgruppsintervjuer har använts sedan början av 1900-talet och kan användas för att beskriva personalens attityder och behov av kompetenshöjning (Ekblad & Bäärnhielm, 2002, Ekblad m fl 2000, Ekblad & Emilsson 1999). Antalet deltagare per grupp kan vara fyra till tolv personer men sex till åtta personer per grupp rekommenderas (Krueger & Casey 2000). I vetenskapliga sammanhang är fokusgruppsintervjuer en metod för data/kunskapsinhämtning (Marttila och Ekblad 1999). Fokusgruppsintervjuer kan även användas inom transkulturell forskning för att studera en grupps attityder och också med deltagare som är analfabeter (Ekblad & Bäärnhielm, 2002, Kitzinger 2000, Krueger & Casey 2000). Fördelen med fokusgruppsintervjuer är att metoden kan användas för dem som inte kan läsa och skriva och för dem som har låg utbildningsnivå, samt att intervjuaren tar del av deltagarnas samspel inom gruppen. Deltagarna får ny förståelse och deras inställning kan ändras under en fokusgruppsintervjus gång genom att de får möta tankar och uttalanden från de andra deltagarna. Denna grupprocess och samspelet ger möjlighet för forskaren att följa deltagarnas erfarenhetsutbyte i gruppen. Nackdelen med fokusgruppsintervjuer är att metoden endast används inom begränsade områden. Det finns ett stort behov av fortsatt metodutveckling inom tvärkulturella möten i ett omvårdnadsperspektiv (Ekblad & Bäärnhielm 2002, Lindencrona m fl 2002, Marttila och Ekblad 1999). Intervjufrågorna fokuserades på hur vårdpersonalen upplevde sin arbetssituation, psykosociala arbetsmiljö, vårdmiljö, kommunikation och bemötandet av äldre. Urvalskriterier: Urvalet av deltagarna i fokusgrupperna baserades på profession och arbete. De skulle ha minst tre års yrkeserfarenhet som vård- och omsorgspersonal med tillsvidareanställning eller visstidsanställning i Botkyrka kommun. Deltagare (vårdgivare): Under perioden 11/6 2001 till 15/3 2002 intervjuades 25 personer (24 kvinnor och en man) uppdelade i fyra fokusgrupper. Elva av de 25 deltagarna var födda utomlands med sex olika födelseländer. De hade i genomsnitt 17 års yrkeserfarenhet (3 32 år) inom äldrevård och äldreomsorg i Sverige. Elva av de 25 deltagarna var högskoleutbildade och arbetade som sjuksköterskor, arbetsterapeuter och socionomer i Botkyrka kommun. De övriga 14 deltagarna arbetade inom hemtjänst eller särskilt boende. Genomförande: Fokusgruppsintervjuerna inleddes med att deltagarna fick kaffe och kaffebröd samtidigt som information gavs om vad en fokusgruppsintervju är och om studiens syfte. Deltagandet var frivilligt. Personalen tillfrågades om bandinspelning och efter medgivande av personalen spelades intervjun in. 16

I fokusgruppsintervjun initierade moderatorn, projektledaren (SE), deltagarna med en diskussionsfråga som deltagarna diskuterade. En observatör och forskningsassistent (SK), som var med i fokusgruppsintervjun tillsammans med moderatorn skrev kort ner vad deltagarna sade och gav i slutet en sammanfattning av fokusgruppsintervjun. Detta gjordes för att deltagarna skulle känna sig delaktiga och ha möjlighet att kommentera det som tagits upp. Fokusgruppsintervjuerna inklusive förberedelse varade cirka två timmar per fokusgrupp och gjordes på personalens respektive arbetsplats där deltagarna kunde intervjuas i ostörd intervjumiljö. Två bandspelare användes för att säkra bandinspelning vid varje fokusgruppsintervju. En bandspelare fungerade inte vid en av fokusgruppsintervjuerna. Individuella intervjuer Individuella intervjuer används för att ta reda på individers attityder, uppfattningar och upplevelser av situationer. Fördelen med individuella intervjuer är den direkta interaktionen mellan intervjuare och intervjudeltagare. Nackdelen är att de tar lång tid att genomföra och att de möjliggör ett begränsat antal deltagare (Waltz 1991). Urvalskriterier: Efter samråd med ansvariga i kommunen gjordes urvalet av vårdtagare från dels de största invandrargrupperna och dels svenskfödda äldre som var folkpensionärer och över 65 år. Alla vårdtagare som deltog i studien hade hemtjänst eller annan kontakt med vård- och omsorgspersonal. Deltagare (vårdtagare): Totalt har 21 vårdtagare (17 kvinnor och 4 män) intervjuats under perioden 7/6-01 6/4-02. Nio av de 21 deltagarna var födda i Sverige, 3 kom från övriga Norden, 1 från EU exklusive Norden och 8 från övriga världen. Deltagarna hade i genomsnitt 6,4 års utbildning (0 15 år) och medelåldern var 77,7 år (60 91 år). Deltagarna med invandrarbakgrund hade i genomsnitt 5,3 års utbildning (0 15 år) och en medelålder på 76 år (60 91 år) jämfört med svenskfödda äldre som hade 7,9 års utbildning (6 15 år) och en medelålder på 79,9 år (70 90 år). Deltagarna med invandrarbakgrund hade bott i genomsnitt 21,7 år (7 46 år) i Sverige. Det var tre par som var med i intervjuerna. En person med utländsk bakgrund avböjde strax efter terrorattacken den 11 september 2001 i New York, USA att delta i den individuella intervjun. Genomförande: Vårdtagarna fick före intervjun information om studiens syfte. Deltagandet var frivilligt. Två provintervjuer genomfördes för att testa den individuella intervjuguiden och dessa frågor fokuserade på vårdtagarnas upplevelse av bemötande och av att bli äldre i en mångkulturell kontext. Vidare intervjuades de om behovet av och uppfattningen om vård och äldreomsorg i en mångkulturell kontext. Efter medgivande från varje intervjudeltagare bandades samtliga intervjuer utom en, där istället skriftliga noteringar gjordes. 17

Bandinspelningarna användes för att kunna dokumentera allt som var sagt utan att distraheras av samtidiga intervjuanteckningar (Marttila & Ekblad 1999). De individuella intervjuerna varade mellan 45-150 minuter och geomfördes i deltagarnas respektive hemmiljö. Vid åtta intervjutillfällen anlitades tolkar eftersom de äldre invandrarna inte kunde vårt gemensamma språk, svenska, och därför önskat kommunicera via tolk vid informationstillfället. Dessa tolkar beställdes via tolkförmedlingen i Botkyrka kommun. Analys och bearbetning av materialet En kvalitativ innehållsanalys som metod används ofta för att studera interpersonell kommunikation inom grupper och organisationer samt vid komparativa transkulturella studier (Waltz m fl 1991). Fördelen med innehållsanalysen är att både studier på individer och grupper kan analyseras. Nackdelen med metoden är att det tar tid att analysera kvalitativa data. Analysen skedde i flera steg i enlighet med kvalitativ innehållsanalys (Waltz m fl 1991). Datainsamlingsmaterialet från de individuella intervjuerna och fokusgruppsintervjuerna användes vid dataanalysen. De bandinspelade individuella intervjuerna och fokusgruppsintervjuerna lyssnades igenom flera gånger innan de skrevs ut ordagrant av forskningsassistenten (SK). De utskrivna texterna lästes igenom och samtidigt avlyssnades banden flera gånger av forskningsassistenten (SK) för att få en känsla för materialets innehåll. De utskrivna texterna delades till mindre beståndsdelar och markerades med koder med hjälp av ett kvalitativt dataprogram (NVIVO). Utskriften av data bröts ned i teman genom att fånga nyckelord eller fraser i datan. Vidare jämfördes koderna med frågorna i intervjuguiden. Därefter identifierades speciella mönster som var återkommande i texten. Detta ledde till en strukturering av flera huvudtema som innefattade relevanta subtema. Programmet NVIVO användes också för att sortera data i identifierade teman och subteman. Analysen av de individuella intervjuerna och fokusgruppsintervjuerna fokuserades på deltagarnas upplevelse av tvärkulturella möten i äldreomsorgen och deras uppfattningar om utbildningen i kulturmötesfrågor. Deltagarnas upplevelser och behov av mångkulturell omsorg analyserades var för sig (vårdgivare respektive vårdtagare) under egen rubrik. Dessa jämfördes senare utifrån deltagarnas positiva och negativa upplevelser, samt likheter och olikheter mellan svaren på frågor från intervjuguiderna. Citat från datainsamlingen användes för att exemplifiera resultaten. Fokusgruppsintervjun analyserades utifrån temaområden av projektledaren (SE) och forskningsassistenten (SK) var för sig och oberoende av varandra och med hjälp av NVIVO-programmet för validering av analysmetoden. Deras respektive analys stämde på ett tillfredsställande sätt överens med varandras kodning. Enligt Kvale (1997) är validitet en slags hantverksskicklighet och valideringen beror på forskarens förmåga att kontrollera, ifrågasätta och teoretiskt tolka sina resultat genom att ha en kritisk syn på sina analyser. Tolkningarna måste vara formulerade så att de ger svar på det forskaren söker svar på. Läsaren ska kunna göra en egen bedömning av de tolkningar som presenteras genom att tillhandahållas 18

information om undersökningen, dvs bakgrund, tillvägagångssätt och analysförfaranden (Kvale 1997). De individuella intervjuerna analyserades utifrån temaområden av forskningsassistenten (SK), av projektledaren (SE) och delvis av bihandledarna (AE och S-LE) var för sig och oberoende av varandra, samt med hjälp av dataprogrammet NVIVO i enlighet med kvalitativ innehållsanalys (Weber 1990, Waltz m fl 1991, Morgan 1993, Morse 1991). Även en del individuella intervjuer analyserades av projektledarens (SE) forskargrupp för validering av analysmetoden. Kodningen utifrån temaområden överrenstämde med de ovannämnda personernas analys. Etiska aspekter Det finns etiska frågor att ta hänsyn till i arbetet med kvalitativa data, bland annat deltagarnas anonymitet och frivillighet att deltaga i studien. Deltagandet i studien var frivilligt. Anonymitet poängterades på så sätt att det som enskilda personer sade i intervjuerna inte skulle kunna identifieras och studiematerialet (banden) användes enbart för studiens syfte och förstörs senare. Deltagarna hade fått information om att de kunde avbryta deltagandet under studiens gång och de erbjöds att läsa igenom sina uttalande skriftligt före publicering. Deltagarna fick även redovisning i form av projektpresentation på KC-seminariedagar under projektåren. Studien har underställts Karolinska institutets/hs forskningsetikkommitté för etisk granskning (Dnr 13/01). Sammanfattning En kvalitativ ansats låg till grund för datainsamling och dataanalys av dels fokusgruppsintervjuer med 25 vårdgivare uppdelade i 4 fokusgrupper och dels individuella intervjuer med 21 vårdtagare. Rekrytering av deltagare skedde bland personal inom Botkyrka kommuns äldreomsorg. Fokusgruppsintervjuerna genomfördes för att kunna beskriva hur personalen upplevde en mångkulturell äldreomsorg. Fokusgruppsintervjuer kan användas för att beskriva deltagarens attityder och upplevelser relaterat till studiens frågeställningar. De individuella intervjuerna genomfördes för att belysa de äldres upplevelser av bemötandet i en mångkulturell äldreomsorg. Analysen av materialet skedde i flera steg i enlighet med kvalitativ innehållsanalys. 19

Resultat Inledning Eftersom många intervjudeltagare inte hade svenska som modersmål har en viss språklig korrigering gjorts av citaten. Upplevelser av bemötande i en mångkulturell vård och omsorg Ur vårdgivarnas synvinkel Personalen hade varierande upplevelser från möten med äldre vårdtagare. Deltagarna menade att kommunikationssvårigheter och attityder hos personalen påverkade kontakten mellan personal och äldre och i förlängningen påverkade upplevelserna av tvärkulturella möten i äldreomsorgen. En del personal uttryckte att de hade erfarenhet av positiva tvärkulturella möten med äldre när vårdtagarna visade ödmjukhet och tacksamhet. Alla äldre invandrare kräver ju inte, tycker jag. En del är väldigt tacksamma för att vi kommer och nästan liksom följer med när man kommer därifrån och säger tack så mycket och tack så mycket. Så har jag upplevt många gånger också. Personalen upplevde sig ibland ha vissa svårigheter att förstå vårdtagaren. De visste dock inte om det var på grund av kulturella skillnader eller något annat. Det kan vara svårigheter i mötet mellan personalen och de äldre om man inte har samma språk. När man inte uppfattar så uppstår det ju svårigheter: kollisionen och aggressiviteten som tar sig uttryck speciellt i demensvården. Jag upplever stor frustration om man inte kan kommunicera med varandra och det är svårt eftersom kommunikationen är ett verktyg i omvårdnaden. Tillgång till tolk var begränsad när oförutsedda vardagliga saker uppstod, speciellt för personal inom hemtjänsten. Ur vårdtagarnas synvinkel De flesta av deltagarna upplevde att de bemöttes väl av personalen. Dock varierade upplevelserna mellan äldre invandrare och de svenskfödda äldre deltagarna. Det fanns även skillnader i hur man upplevde bemötanden bland olika äldre invandrare. De flesta som kom till Sverige som äldre upplevde det som positivt att personalen kom till dem för att ge hjälp och de tyckte att det var bekvämt att få hjälp av personalen och de ansåg att personalen var vänliga mot dem. Jag har bemötts av personalen väl överallt och har inte mött någon som är elak mot mig. De har varit mycket vänliga och snälla mot mig. Jag är jättenöjd med dem som kommer hit och tar hand om mig. De verkar sköta sitt jobb och personalen är duktig och snäll. Personalen är bra. De kom hit för att hjälpa oss och det går bra. Det är bekvämt här. 20