De arbeten som bedrivs och publiceras inom Kompetenscentrums regi presenteras antingen som utvecklingsprojekt (2 nivåer) eller forskningsprojekt.

Transkript

1 Förord Kompetenscentrum inom äldreomsorg och äldrevård (KC) startades i juli 1999 som ett samverkansprojekt mellan Botkyrka kommun, Älvsjö stadsdelsnämnd, Sydvästra sjukvårdsområdet, Karolinska Institutet och Socialhögskolan vid Stockholms universitet. Verksamheten får ekonomiskt stöd från regeringen och är en av de satsningar på regionala äldrecentra och försöksområden som beskrivs i den Nationella handlingsplanen för äldrepolitiken som antogs av riksdagen i juni Arbetet vid KC syftar till att stödja regional och lokal forsknings- och utvecklingsverksamhet men ska också utgöra en länk mellan utbildning, forskning och praktik. En sådan länk är publiceringen av slutförda projekt genomförda vid KC. Projektnivåer inom KC De arbeten som bedrivs och publiceras inom Kompetenscentrums regi presenteras antingen som utvecklingsprojekt (2 nivåer) eller forskningsprojekt. Utvecklingsprojekt nivå 1: Kartläggningar och interventionsprojekt. Fakta och kunskaper om förhållanden inom KC s verksamhetsområde redovisas med hjälp av vetenskapliga metoder. Utvecklingsprojekt nivå 2: Projekt eller studier är baserade på vetenskapliga metoder och har handletts av doktorander vid KC. Projekten kan även göras i form av C-uppsatser och handleds då från respektive högskola. Forskningsprojekt nivå 1: Forskningsstudie genomförd av doktorand under handledning av disputerad forskare. Studien motsvarar minst högskolornas D-uppsatsnivå och kan komma att ingå i en doktorsavhandling.

2 Utvecklingsprojekt nivå 1 Inventering av utbildningsnivå och utbildningsintresse bland fast anställd personal inom äldreomsorgen i Älvsjö stadsdel och Botkyrka kommun Kristiina Heikkilä Kristiina Heikkilä är doktorand i omvårdnad med inriktning mot äldrevård vid institutionen för Klinisk neurovetenskap, arbetsterapi och äldrevårdforskning (NEUROTEC), Karolinska Institutet. Korrespondens: Kristiina Heikkilä KC Box Älvsjö kc@slpo.sll.se 2

3 INNEHÅLLSFÖRTECKNING FÖRORD... 1 PROJEKTNIVÅER INOM KC... 1 SAMMANFATTNING... 4 DEL I: INVENTERING AV UTBILDNINGSNIVÅ OCH UTBILDNINGSINTRESSE BLAND ÄLVSJÖ STADSDELSFÖRVALTNINGS ÄLDREOMSORGSPERSONAL... 5 Syfte... 5 Metod...5 Resultat...7 Intresset för forskning och utvecklingsarbete bland personal med medellång högskoleutbildning SLUTSATSER DEL II: INTRESSEINVENTERING GÄLLANDE PERSONER MED MEDELLÅNG VÅRD- OCH OMSORGSUTBILDNING INOM ÄLDREOMSORGEN I BOTKYRKA KOMMUN Syfte Metod Resultat Intresset för forskarstudier och utvecklingsarbete SLUTSATSER... 19

4 SAMMANFATTNING När projektet Kompetenscentrum inom äldrevård och äldreomsorg startades år 1999 var det viktigt att få fram ett underlag kring intresset för forskning och utvecklingsarbeten bland personal inom äldreomsorgen i Älvsjö stadsdel och Botkyrka kommun. En inventering gjordes i tre delar: I Älvsjö stadsdel kartlades utbildningsbakgrund och utbildningsbehov hos all personal inom äldreomsorgen. Därefter gjordes en inventering av intresset för forskning och utvecklingsarbeten bland personal med medellång vård- eller omsorgsutbildning. I Botkyrka kommun gjordes enbart en inventering av personal med medellång vård- och omsorgsutbildning. Dessa tre inventeringar redovisas separat för Älvsjö stadsdel och för Botkyrka kommun. Delstudie I, som innehåller de två inventeringarna inom Älvsjö stadsdel, hade som syfte att beskriva den allmänna kompetensnivån inom stadsdelens äldreomsorgspersonal samt att identifiera personer med intresse för kompetensutveckling och forskning inom äldreomsorg. Syftet var vidare att beskriva utbildningsbehoven bland stadsdelens äldreomsorgspersonal samt få underlag för en individuell utbildningsplanering för dessa personer. Delstudie II, innehåller en inventering av intresset för forskning och utvecklingsarbete bland Botkyrka kommuns äldreomsorgspersonal med medellång vård- och omsorgsutbildning. Syfte var att identifiera personer med intresse för forskning och utvecklingsarbete samt att inventera den formella behörigheten att bedriva forskarstudier. En enkät utarbetades för utbildningsinventeringen i Älvsjö. Enkäten innehöll 25 frågor. För intresseinventeringen utarbetades ytterligare en enkät med nio frågor. Samma enkät användes i Botkyrka, men utökades med ytterligare två frågor. I Älvsjö svarade 249 personer (80,3 %) på utbildningsinventeringen och 35 personer svarade på intresseinventeringen. I Botkyrka svarade 40 personer på intresseinventeringen. Data analyserades statistiskt. Utbildningsinventeringen i Älvsjö stadsdel visade att äldreomsorgspersonalen har relativt låg utbildningsnivå, med få högskoleutbildade. Bland dem som hade medellång vård- eller omsorgsutbildning hade majoriteten en äldre utbildning. Ett vanligt önskemål var att få utbildning till nästa nivå, t ex undersköterskor ville studera till sjuksköterskor och vårdbiträden till undersköterskor. De vanligaste önskemålen om specifika kurser var inom demensvård och datoranvändning. Nästan 30 procent av de tillfrågade ansåg att de inte hade något behov av utbildning. Intresseinventeringen visade att Älvsjö hade 15 personer med behörighet för forskningsstudier, varav två personer hade magisterexamen. Lika många personer var intresserade av forsknings och/eller utvecklingsarbete. I Botkyrka hade 14 personer minst 60 poäng i sitt karaktärsämne och 17 personer var intresserade av antingen forskning och/eller utvecklingsarbete. Intresserade personer kontaktades för vidare diskussioner om eventuell rekrytering till Kompetenscentrum. 4

5 DEL I: INVENTERING AV UTBILDNINGSNIVÅ OCH UTBILDNINGSINTRESSE BLAND ÄLVSJÖ STADSDELSFÖRVALTNINGS ÄLDREOMSORGSPERSONAL Syfte År 1999 fanns inom Älvsjö stadsdelsförvaltning både öppen hemtjänst, servicehus, sjukhem samt äldreboende med sex avdelningar. Sammanlagt arbetade ca 270 fast anställda personer inom äldreomsorgen, beställarenheten inräknad. Därtill tillkom timanställd personal. Utbildningsinventeringen har utgått från både Kompetenscentrums och stadsdelens behov. Syftet med inventeringen var för Kompetenscentrums del att: få underlag om den allmänna kompetensnivån inom Älvsjö stadsdels äldreomsorgspersonal samt att identifiera de personer med intresse för kompetensutveckling och forskning inom äldreomsorgen Syftet med inventeringen var för Älvsjö stadsdelsförvaltnings del att: få underlag om kompetensnivå, utbildningsbehov och utbildningsintresse bland äldreomsorgspersonalen. Metod All fast anställd personal fick en enkät med sammanlagt 25 frågor. Av dessa var 8 frågor riktade enbart till personal med utländsk utbildning. Enkäten testades först på 15 personer från två olika enheter. Under april 1999 delades 310 enkäter ut till de olika enheterna enligt de uppgifter som enhetscheferna hade gett om antalet fast anställda vid respektive avdelning. Svarsprocenten var relativt låg, bara 163 personer eller 53 % svarade. Tre veckor efter första omgången skickades en påminnelse med nya, personligt ställda enkäter ut till 71 personer inom olika enheter på äldreboendet samt ytterligare 15 enkäter till hemtjänsten och 40 till Älvsjö servicehus och sjukhem. Detta resulterade i 58 svar. Efter ytterligare tre veckor skickades en ny påminnelse, vilken var ställt till de personer som inte hade svarat, och denna omgång gav 28 svar. Sammanlagt svarade 249 personer eller 80,3 %. Eftersom några personer har bytt arbete mellan de olika enkätomgångarna är svarsprocenten svår att fastställa pålitligt. Enligt enhetscheferna fanns det bland dem som inte svarade flera personer som var långtidssjukskrivna och som inte förväntades återvända till sina nuvarande arbetsuppgifter. Några var också lediga för utbildning.

6 Figur 1. Flödesschema för datainsamlingen. 15 provenkäter på två olika enheter 310 enkäter skickades ut till avdelningschefer 163 svar 126 enkäter skickades ut till personer som inte svarat 58 svar 33 enkäter skickades ut till personer som inte svarat 28 svar Sammanlagt svarade 249 personer. Svarsprocenten varierade på de olika enheterna, beroende på organisatoriska problem. Det var ibland svårt att nå ut med information och få tag på berörda personer som var på utbildning eller hade längre sjukskrivningar. På vissa enheter var svarsprocenten 100 % eller mycket nära. Bland personalen på sjukhemmet och servicehuset blev svarsprocenten lägre. Många enkäter var också ofullständigt ifyllda. Tabell 1. Svarsfrekvens på de olika enheterna. Totalantalet på avdelningarna är baserat på enhetschefernas uppskattningar. Enhet Antal svarande Uppskattning av totalantalet Äldreboende: Plan Plan Plan Plan Avd Avd Öppen hemtjänst Servicehus Sjukhem Paramedicinare 9 9 Beställarenheten 9 9 ingen uppgift 6 0 Totalt

7 Resultat Kön och ålder Som bekant är vård- och omsorgsyrken kvinnodominerade. Så även bland Älvsjö stadsdels äldreomsorgspersonal. Mindre än tio procent av alla anställda var män och majoriteten av dessa arbetade som vårdbiträden. Medelåldern bland personalen var ganska hög, 14,2 procent var 55 år eller äldre och bara 9,1 procent var under 30 år. Tabell 2. Personalens ålder i 10-årsgrupper. Åldersgrupp Antal personer I procent -24 år 8 3, år 46 18, år 84 33, år 67 26, år 35 14,2 Ej svar 9 3,6 Totalt Befattning Bland de som svarade fanns det 27 sjuksköterskor, 5 arbetsterapeuter, 1 sjukgymnast och 3 biståndsbedömare samt 6 personer i chefspositioner. Dessa chefer hade grundutbildning antingen som sjuksköterska eller inom socialt omsorg/arbete. Sammanlagt 42 personer (16,9 procent) av personalen hade minst medellång högskoleutbildning eller motsvarande. Resterande personal bestod av 63 undersköterskor (25,3 procent), 131 vårdbiträden och 2 arbetsterapibiträden (52,6 procent). Dessutom svarade 5 personer som ingick i personalkategorin "annan personal" såsom vaktmästare och sekreterare. Fyra personer angav inte sin befattning. Tabell 3. De olika personalkategorierna fördelad i 10-årsåldergrupper (Obs. ej svar från 11 personer). N=238. Åldersgrupp Ej Totalt befattning år år år år år svar Sjuksköterska Arbetsterapeut/ Sjukgymnast Biståndsbedömare Enhetschef Undersköterska Vårdbiträde el.dyl. Totalt

8 Utbildning Grundutbildningsnivån bland personalen var relativt låg. Nästan hälften av personalen med hel eller delvis svensk utbildning hade som högst grundskole-utbildning (47,0 procent). En tredjedel (32,5 procent) hade 2-årig och en femtedel (18,5 procent) 3-årig gymnasieutbildning. Av dem som var gymnasieutbildade hade över hälften gått vårdeller omsorgslinje eller motsvarande. Tre fjärdedelar av personalen hade en svensk utbildning, och resterade fjärdedel hade antingen enbart utländsk (6,0 procent) eller delvis utländsk utbildning (17,3 procent). Bland de 59 personer som hade utländsk grundutbildning motsvarade 13 personers utbildning högst grundskolenivå och 32 personers utbildning motsvarade högst 2-årig gymnasielinje. Andelen av dem som hade 3-årig gymnasieutbildning var låg i alla yrkeskategorier förutom bland paramedicinarna. Tabell 4. Grundutbildning bland personalen indelad i befattningsgrupper. I procent. Grundutbildning Ej svar / Utländsk utbildning Mindre än grundskola Grundskola 2-årigt gymnasium Sjuksköterska 11,1 3,7* 25,9 25,9 33,4 Undersköterska 3,2 0 14,5 58.,1 24,2 Vårdbiträde 18,8 5,5 43,0 22,7 10,2 Paramedicinare 16, ,3 Enhetschef ,7 83,3 0 3-årigt gymnasium Biståndsbedömare ,3 66,7 Annat 20, ,0 60,0 Totalt 12,9 3,3 31,3 33,3 19,2 *Dessa personer har gått kompletterande utbildningar för att komma in på sjuksköterskeutbildningen En knapp fjärdedel av personalen (57 personer) hade studerat vid universitet eller högskola. Av dem hade 12 studerat vid utländska högskolor eller universitet (21,1 procent av de högskoleutbildade). En låg andel av dem som arbetade som vårdbiträden eller undersköterskor hade studerat vid högskolor (12,7 procent av undersköterskorna och 6,2 procent av vårdbiträdena). Av dem som hade svensk universitets- eller högskoleutbildning hade 39 personer studerat inom vård- eller omsorgsutbildningar och 26 personer utanför vård- och omsorgsområdet. En stor majoritet, 34 personer, av dem som hade studerat vid högskola eller universitet hade även vidareutbildning, vanligtvis inom långvården eller geriatriken. 8

9 Utbildning i arbetet Älvsjö stadsdels äldreomsorgspersonal var frekventa kursdeltagare. 81,9 procent hade genomgått olika kurser under 1990-talet. Av dem nämnde 46 personer (19,7 procent) fem kurser (maximum), allt från kvinnomisshandel och demensvård till vård i livets slutskede. Det var dock få, 31 personer, som hade genomgått kurser som berättigade till högskolepoäng. Nio personer hade genomgått kurser i geriatrik eller gerontologi (5-20 p) och åtta personer i handledning/arbetsledning (5-20p). Andra högskolepoängkurser handlade oftast om fördjupningar i karäktärsämnet, som omvårdnad, sjukgymnastik eller socialt arbete. Våren 1999 gick drygt en fjärdedel (23,8 procent) på någon sorts utbildning, varav majoriteten på den obligatoriska kursen i geriatrik/gerontologi. Av dem som var på annan utbildning studerade 16 personer för att höja sin formella kompetens, varav 8 personer för att få komplett gymnasiebetyg, oftast inom kunskapslyftet, eller för att ta olika akademiska examen. Egna önskemål om kompetenshöjning Personalen ombads att skriva ner sina önskemål om formell kompetenshöjning. Som mest skrevs fem olika alternativ. I vissa fall var utbildningsbehoven hos en och samma person hela vägen från att få komplett gymnasiebetyg, till forskarutbildningen med undersköterskeutbildning och sjuksköterskeutbildning som delmål. Nästan 30 procent (72 personer) ansåg dock att de inte hade något behov av utbildning. En vanlig kommentar bland dessa personer var att de ansåg att de hade arbetat så länge inom vården att de redan var experter inom sitt yrke. Denna åsikt var vanlig bland vårdbiträdena: - Man kan gå hur många kurser som helst om man inte har förståelse, empati, medkänsla, sätta sig in i en annan människans känslor och behov (vårdbiträde). - Är specialist på vårdyrket, "man lär så länge vi lever" (vårdbiträde) - Ingen klarar av mitt arbete då jag har lång praktisk erfarenhet (vårdbiträde). - Efter att ha arbetat inom vården i 15 år anser jag mig nog inte i något direkt behov av någon speciell kurs (vårdbiträde) - Jag har gått en hel del kurser men en matning tar exakt lika lång tid som förut (vårdbiträde) Det största utbildningsbehovet handlade om att komplettera sin utbildning så att man fick antingen ett komplett grundskole- eller gymnasiebetyg eller högskolebehörighet (sammanlagt 80 personer). Därefter var undersköterskeutbildning det vanligaste upplevda behovet (48 personer). Många ville också få en administrativ utbildning (37 personer), eller bli sjuksköterska (34 personer). Det är ganska alarmerande för den framtida äldrevården och äldreomsorgen att hela 71 personer (28,5 procent) önskade få en utbildning som inte hade med vården och omsorgen att göra (se tabell 5, nästa sida). 9

10 Bland de yngre åldersgrupperna var det vanligaste önskemålet att få ett komplett gymnasiebetyg eller högskolebehörighet. Personer mellan år var mest intresserade av undersköterskeutbildning eller administrativ utbildning. Medan 88 procent av personerna som var yngre än 50 år upplevde att de hade något eller några utbildningsbehov tyckte 23,9 procent av åringarna, 44,8 procent av åringarna och 66,7 procent av åringarna att de inte hade något utbildningsbehov. Bland personalen fanns också sådana som uppgav att de ville få forskarkompetens (25 personer), trots att bara knappt hälften av dem (42,9 procent) tidigare hade studerat vid högskolor. Tabell 5. De största utbildningsbehoven. Antal personer Inga behov 72 Undersköterskeutbildning 48 Högskolebehörighet 38 Administrativ utbildning 37 Komplett gymnasiebetyg 35 Sjuksköterskeutbildning 34 Annan utbildning 32 Specialistutbildning 32 Forskarutbildning 25 Specialist ssk-utbildning 20 Svenskundervisning 13 Vårdbiträdesutbildning 9 Komplett grundskolebetyg 6 Totalt 407 uttryckta utbildningsbehov 10

11 Tabell 6. De tre största utbildningsbehoven i olika befattningsgrupper. Befattning Behov av formell utbildning Antal önskemål i befattningen Procent av alla önskemål i befattningen Sjuksköterskor Vidareutbildning 17 36,9 46 Administrativ 9 19,6 utbildning Forskarutbildning 7 15,2 Undersköterskor Högskolebehörighet 26 21,1 123 Sjuksköterskeutbildning 23 18,7 Komplett 15 12,2 gymnasiebetyg Vårdbiträde Inga behov/ 48 24,1 199 önskemål Undersköterskeutbildning 43 21,6 Annan utbildning 19 9,5 Paramedicinare Vidareutbildning 5 62,5 8 Forskarutbildning 2 25,0 Enhetschef Biståndsbedömare Administrativ utbildning 1 12,5 Administrativ 3 37,5 9 utbildning Inga behov/ 3 37,5 önskemål Vidareutbildning 2 22,2 Inga behov/ 2 50,0 4 önskemål Vidareutbildning 1 25,0 Administrativ 1 25,0 utbildning Total antal önskemål/ behov bland alla i befattningen 11

12 Intresset för kurser i speciella ämnen De största behoven, nämnt av 33 personer, var datakurser av olika slag samt utbildningar om demens. Andra områden som många ville ha utbildning i var ergonomi, omvårdnad, sårvård och nutrition. Tabell 7. Behovet av specialkurser. Demensvård/-sjukdomar 33 Datautbildning 33 Arbetsledning, handledning, 22 Administration, arbetsmiljö paramedicinska vårdformer, inkl. Ergonomi 17 Sårvård 14 Omvårdnad (olika aspekter) 13 Farmakologi / medicinering 10 Geriatrik 9 Psykologi 9 Ej svar 125 Hinder för att vidareutbilda sig De anställda tillfrågades också med en öppen fråga om vilka hinder de ansåg sig ha för att vidareutbilda sig eller på annat sätt höja sin kompetens. Det absolut vanligaste orsaken, som gavs av 86 personer (34,5 procent) var ekonomiska hinder. I ekonomiska hinder ingick både oviljan att ta studielån, att inte ha råd med att leva på studielån och att man ansåg det som arbetsgivarens ansvar att hålla med vidareutbildning. Endast 23 personer eller 9,2 procent uppgav att småbarn eller andra privata orsaker var ett hinder för utbildning. Hög ålder, som i vissa fall resulterade i att man inte längre kunde få studielån, gavs som orsak av 16 personer. Sammanlagt 29 personer (11,6 procent) hade sökt sig till vidareutbildning eller var i någon utbildning, men få hade svarat på frågan om vad utbildningen gällde. Utlandsfödd personal Även om knappt en fjärdedel av den fast anställda personalen var födda utomlands (23,9 procent; 55 personer) hade få av dem enbart utländsk utbildning (6,0 %; 15 personer). Ytterligare 17 procent hade delvis utländsk utbildning. Av dem var 20 personer (36,4 procent) Finlandsfödda och 12 personer (21,8 procent) var födda i Chile. Av den utlandsfödda personalen kommer alltså över hälften från dessa två länder. Resterande utlandsfödda kom från 17 olika länder. Mindre än hälften (41,8 procent) hade svensk gymnasieutbildning. Bland de personer som hade hel eller delvis utländsk utbildning hade bara 14 personer (23,7 procent) låtit utvärdera sin utbildning här i Sverige. Av dem hade sex högskoleutbildning och 5 personer var gymnasieutbildade. Av resterande utlandsfödd personal ansåg 16 personer att deras utbildning motsvarade gymnasieutbildning och 6 att den motsvarade en högskoleutbildning. 12

13 Ett fåtal av de utlandsfödda ansåg att de hade svårigheter med det svenska språket. Över 70 procent uppskattade sina kunskaper att läsa, skriva, tala och förstå som mycket eller ganska bra. Några enstaka personer ansåg att deras kunskaper var dåliga. Svårast upplevdes det att skriva på svenska. Dessa uppgifter om kunskaperna i det svenska språket måste tolkas försiktigt. Det är vanligt att människor upplever sina språkkunskaper väldigt olika beroende på personlighet, den språkliga miljön man vistas i och vid olika situationer. En person som av omgivningen bedöms att kunna svenska mycket bra, kan själv anse att hennes eller hans kunskaper är dåliga av olika anledningar, t ex för att man vill uppnå perfektion eller att man anser sig behöva kunna språket ännu bättre. En person som själv anser sig klara språket bra, då han eller hon gör sig själv förstådd, kan av andra uppfattas tala en dålig svenska. Intresset för forskning och utvecklingsarbete bland personal med medellång högskoleutbildning De formella kraven för att bli antagen till doktorandutbildningen inom Karolinska Institutet är, för personer med medellång vårdutbildning, att de har kunskaper i svenska och engelska som motsvarar de 3-åriga gymnasielinjernas krav. Dessutom krävs minst 120 poängs grundutbildning varav 60 poäng i karaktärsämnet. Som exempel kan nämnas att sjuksköterskeutbildningen startade en sådan utbildning först år 1993 och de första sjuksköterskorna med denna utbildningsbakgrund kom ut år De med en äldre utbildning (120 poäng) får tillgodoräkna sig 20 poäng i omvårdnad, men för att få behörighet till forskarstudier måste de läsa in 40 p i ämnet omvårdnad. Under sommaren 1999 fick personal med medellång vård- eller omsorgsutbildning svara på en enkät om intresset för forskarstudier och / eller utvecklingsarbete. Där studerades också "spetsen" på utbildningen, dvs. om man hade minst 60 poäng i ett ämne, vilket är det viktigaste formella kravet för antagning till forskarstudier. Enkäter skickades till personer som hade sjuksköterske-, sjukgymnast-, arbetsterapeut- eller biståndsbedömarbefattning samt till alla enhetschefer enligt utbildningsinventeringen. Sammanlagt skickades 42 enkäter ut. Intresset var till en början lågt, bara 14 personer svarade, men efter påminnelse inkom enkäten från sammanlagt 35 personer (76,1 %). Tabell 8. Fördelning av svarsfrekvensen i de olika befattningarna. N=46. Befattning Av de som svarade Av alla inom befattning Svarsfrekvens i procent Sjuksköterska ,0 Arbetsterapeut Sjukgymnast Biståndsbedömare Enhetschef ,7 Logoped Totalt

14 Sammanlagt hade 15 personer (40,0 procent) minst 120 högskolepoäng, åtta sjuksköterskor, en arbetsterapeut, två sjukgymnaster, två biståndsbedömare och en enhetschef samt en logoped. Som mest hade en person 240 högskolepoäng. I genomsnitt hade de som svarade 108 poäng. Det fanns 14 personer som hade minst 60 poäng i ett ämne, vilket är det viktigaste formella kravet för att bli antagen som doktorand. Av dem som hade 60 poäng i ett ämne var ämnet omvårdnad för fyra personer, sjukgymnastik för tre personer och för en vardera logopedi, socialt arbete och socialt omsorg. Tre personer hade dessutom en ytterligare vårdutbildning t.ex. vårdlärarutbildning. Av dem som inte hade 60 poäng i ett enstaka ämne hade åtta personer över 40 poäng, medan 13 personer hade mindre än 20 poäng i ett ämne. Endast två personer hade magisterexamen, båda i omvårdnad. En person studerade för att få kandidatexamen i omvårdnad. Sammanlagt 15 personer anmälde sitt intresse för att bedriva antingen utvecklingsarbete, forskarstudier eller båda. 14 av dem beskrev också vilket forskningsområde de var intresserade av. Av dessa 14 hade fyra personer minst 60 poäng i ett ämne. Fördelning i de olika befattningskategorierna kan ses i tabell 9. Tabell 9. Intresset för utvecklingsarbete och forskarstudier i de olika yrkesbefattningarna. Befattning Intresserad av utvecklingsarbete Intresserad av forskarstudier Intresserad av både och Inte intresserad Sjuksköterska Arbetsterapeut Sjukgymnast Alla i befattningen Biståndsbedömare Enhetschef Logoped Totalt

15 SLUTSATSER Personalen inom Älvsjö stadsdels äldreomsorg har en relativt hög medelålder där drygt 40 procent är över 45 år. Detta är troligtvis orsaken till att utbildningsnivån bland personalen är relativt låg, med en hög andel personal med enbart grundskolekompetens. Inom äldreomsorgen har man traditionellt inte haft så höga formella utbildningskrav och en stor del av personalen är rekryterade som vårdbiträden, vilket är ett yrke utan formella utbildningskrav. Personalens höga ålder leder till att många har en lång praktisk erfarenhet av yrket, men låg kompetensnivå när det gäller den formella kompetensen. Bland de högre befattningarna har många en äldre utbildning från tiden före högskoleutbildning inom socialt arbete / omsorg och / eller sjuksköterskeutbildningen. Även bland dem med medellång vårdutbildning och inom socialt arbete / omsorg finns följaktligen få som har högskoleutbildning. Många har en utbildning från tiden då man inte fick högskolepoäng, och de flesta har endast 20 poäng i karaktärsämnet. Detta leder till att ett fåtal har formell kompetens för forskarstudier. Bland dem som varit verksamma länge finns en yrkesstolthet. De känner sig som specialister i omvårdnad. Men samtidigt leder denna tanke till att en del upplever sig inte behöva lära sig mer, behovet att utvecklas och få vidareutbildning saknas. De som eftersökte vidareutbildning ville vanligtvis få formell utbildning till nästa befattning: vårdbiträden ville bli undersköterskor och undersköterskor sjuksköterskor. Denna utbildning förväntades dock arbetsgivaren betala: Jag har jobbat 15 år inom vården och tycker att arbetsgivaren kunde bekosta mig en utbildning skrev flera personer i sina kommentarer. Ekonomiska hinder var den vanligaste orsaken till att man inte vidareutbildade sig. Många personer var intresserade av forskningsarbete, även bland vårdbiträden och undersköterskor. De saknade dock den formella kompetensen. Inventeringen visar dock inte hur allvarligt intresset var eller inom vilka områden personalen ville forska. Sammanlagt 15 personer med medellång vård- eller omsorgsutbildning var intresserade av antingen utvecklingsarbete eller forskarstudier, 4 hade formell kompetens för forskarstudier. Dessa personer har kontaktats för fortsatt samarbete med Kompetenscentrum. 15

16 DEL II: INTRESSEINVENTERING GÄLLANDE PERSONER MED MEDELLÅNG VÅRD- OCH OMSORGSUTBILDNING INOM ÄLDREOMSORGEN I BOTKYRKA KOMMUN Syfte Syftet med kartläggningen var att få kunskap om det bland Botkyrka kommuns äldreomsorgspersonal med vård- och omsorgsutbildning på högskolenivå fanns: personer med den formella behörigheten för att bedriva forskarstudier; samt om de var intresserade av att bedriva forskning och / eller utvecklingsarbete. Metod En enkät med elva frågor bearbetades. Enkäten i Botkyrka var en vidareutveckling av enkäten i Älvsjö. De två ytterligare frågor som formulerades var om man hade läst 3- årig engelska och svenska. Enkäterna delades ut i mitten av september 1999 till sjuksköterskor, arbetsterapeuter, sjukgymnaster, biståndsbedömare, kurator och enhetschefer. Enhetscheferna i de olika verksamheterna ansvarade för distribueringen. Cirka 50 enkäter delades ut. Resultat Utbildningsbakgrund I mitten av november hade 40 personer svarat. Av dem hade 17 personer befattning som sjuksköterska, 4 som arbetsterapeut, 5 som sjukgymnast, 4 som biståndsbedömare, 8 som enhetschef och en som kurator. Bland de som svarade på enkäten fanns 18 personer (45,0 procent) som hade minst 120 poängs högskoleutbildning. Som mest hade en person 240 poäng. Sammanlagt 16 personer (40,0 procent) hade minst 60 poäng i ett enstaka ämne, men uppgiften måste betraktas med viss skepticism, eftersom flera av de som uppgav att de hade minst 60 poäng i ett enstaka ämne inte hade 120 poäng i sin totala utbildning.

17 Tabell 1. Antal personer med minst 60 p i ett enstaka ämne fördelade på befattningsgrupper. Befattning Har minst 60 p Procent av alla i Alla i befattningen befattningen Sjuksköterska 6 37,5 16 Arbetsterapeut Sjukgymnast Biståndsbedömare Enhetschef 3 37,5 8 Kurator Av dem som uppgav att de hade minst 60 poäng i ett ämne hade de flesta detta i ämnet omvårdnad (5 personer). En person hade utöver 60 poäng i sitt karaktärsämne även utbildning som vårdlärare. Tabell 2. Antal personer med minst 60 p i ett enstaka ämne fördelad enligt ämnen. Utbildningsämnet med minst 60 p Antal personer Procent av alla Omvårdnad 5 12,5 Arbetsterapi 3 7,5 Sjukgymnastik 2 5,0 Socialt arbete 1 2,5 Social omsorg 2 5,0 Vårdlärarutbildning 1 2,5 Har ej 60 poäng i ett enstaka ämne 26 65,0 Bland dem som inte hade 60 p i ett enstaka ämne fanns det två personer som hade mellan p, men 14 personer (37,8 procent) hade mindre än 20 p i ett enstaka ämne. Tabell 3. Högsta poäng i ett enstaka ämne bland personalen i de olika befattningar. Obs! 3 personer har inte svarat på frågan. Befattning Mindre än 20 p p p p Totalt 20 poäng Sjuksköterska Arbetsterapeut Sjukgymnast Biståndsbedömare Enhetschef Kurator Totalt Ingen av Botkyrka kommuns äldreomsorgspersonal med medellång vård eller omsorgsutbildning hade magisterexamen eller gick på kandidat- eller magisterutbildning. 17

18 Två tredjedelar (25 personer) uppfyllde det tredje formella kravet, 3-årig svenska och engelska på gymnasienivå, för att bli antagen till forskarstudier. Sammanlagt uppfyllde 10 personer de formella kraven för forskarstudier. Åtta av dem var intresserade av utvecklingsarbete eller forskarstudier. Tabell 4. Antal personer som uppfyllde de formella utbildningskraven för att kunna bedriva forskning. Fördelade enligt karaktärsämnet. Karaktärsämne Antal personer Antal intresserade Omvårdnad 6 4 Arbetsterapi 2 2 Sjukgymnastik 2 1 Social omsorg 2 1 Totalt 12 8 Intresset för forskarstudier och utvecklingsarbete Intresset för forskarstudier och / eller utvecklingsarbete var relativt stort bland de tillfrågade. Sammanlagt 17 personer var intresserade. Sju av dem ville påbörja ett utvecklingsarbete och nio personer var intresserade av både utvecklingsarbete och forskarstudier. Av dem hade hälften (8 personer) den formella behörigheten i forskarstudier. Det låga antalet behöriga till forskarstudier kanske förklarar varför intresset för forskarstudier var så litet. Bara en person var intresserad av forskarstudier, men fyllde inte de formella kraven för att bli antagen som doktorand. Bland dem som var intresserade av någon form av utvecklingsarbete uppgav 13 personer specifika intresseområden. Intresseområdena varierade från att utveckla tvärprofessionella arbetssätt till att arbeta för att skapa en annorlunda arbetssituation för den egna yrkesgruppen. Målgrupperna varierade också; boende på sjukhem, hemmaboende äldre, äldre invandrare och demensdrabbade äldre. Även de anhörigas situation var av intresse. 18

19 Tabell 5. Intresset för forskarstudier eller utvecklingsarbete. Fördelat i befattningsgrupper. Befattning Forskarstudier Utvecklingsarbete Både utvecklingsarbete och forskarstudier Sjuksköterska Arbetsterapeut Sjukgymnast Biståndsbedömare Enhetschef Kurator Totalt Totalt SLUTSATSER Kartläggningen i Botkyrka visar, att bland dem som hade vårdutbildning på högskolenivå var majoriteten (67,6 procent) personer som inte hade behörighet att bedriva forskningsstudier. Detta beroende på att många hade en äldre utbildning. Samtidigt var vägen till att skaffa behörighet lång för de flesta eftersom många inte ens hade 20 poäng i karaktärsämnet. Över 40 procent av personalen med medellång vårdutbildning var intresserade av utvecklingsarbete och en stor del hade också mer eller mindre klara tankar om vilka områden de ville utveckla. Alla de personer som har visat intresse för utvecklingsarbete har kontaktats för vidare diskussioner om samarbete med Kompetenscentrum inom äldreomsorg och äldrevård. 19