Konsekvensutredning 1 (6) Datum Diarienummer TSF 2013-53 Handläggare Maria Wärnevall Väg- och järnvägsavdelningen Konsekvensutredning föreskrifter om ändring i Transportstyrelsens föreskrifter (TSFS 2012:98) om avgifter inom järnvägsområdet 1 Vad är problemet och vad ska uppnås? Transportstyrelsens huvuduppgift är att svara för regelgivning, tillståndsprövning, tillsyn och registerhållning inom transportområdet. Transportstyrelsen ska verka för att de transportpolitiska målen uppnås. Verksamheten ska särskilt inriktas på att bidra till ett internationellt konkurrenskraftigt, miljöanpassat och säkert transportsystem. Riksdag och regering har enligt proposition 2010/11:30 beslutat att Transportstyrelsens verksamhet i form av tillståndsprövning, tillsyn och registerhållning ska finansieras med avgifter. Regelgivningen ska däremot finansieras med skattemedel. Avgiftsintäkterna redovisas till statskassan. Myndigheten får sedan ett anslag för att bedriva tillståndsprövning, tillsyn och registerhållning. De avgifter som Transportstyrelsen tar ut ska finansiera detta anslag. Myndighetens avgifter ska fastställas enligt självkostnadsprincipen, om inte annat meddelats. Transportstyrelsen genomför årligen en översyn av myndighetens avgifter för att säkerställa att avgifterna motsvarar myndighetens kostnader. De förändringar som vi nu föreslår är ett resultat av denna översyn. Transportstyrelsens avgifter inom järnvägsområdet regleras i TSFS 2012:98. Transportstyrelsen bedömer att det totala avgiftsuttaget inom järnvägsområdet kommer att bli 0,8 mnkr lägre 2014 än 2013. 2 Vilka alternativa lösningar finns och vad blir effekterna om någon reglering inte kommer till stånd? 2.1 Alternativa lösningar Det saknas alternativa lösningar eftersom finansieringsformen är beslutad av statsmakterna. Det finns dessutom regler som fastställer ramarna för hur avgiftsuttaget får genomföras. Bland annat finns det krav på att varje avgift måste vara kopplad till en given motprestation. Avgiften ska beräknas så att den speglar myndighetens kostnad för att tillhandahålla denna motprestation, dvs. en självkostnadsprincip. Om avgiften inte motsvarar kostnaden för en konkret motprestation är den i stället att betrakta som en skatt. Det finns således vissa begränsningar i användandet av breda kollektiva avgifter.
Datum 2 (6) Kravet på självkostnad medför också att det inte är tillåtet med korssubventionering mellan olika kollektiv eller avgifter. Avgiften beräknas utifrån myndighetens kostnader utan att fästa avseende vid berörda brukares betalningsförmåga. Vid val av avgiftskonstruktioner finns dock viss frihet för myndigheten, exempelvis löpande timtaxa, fasta avgifter per styck eller årliga avgifter. Vilka avgifter som används beror på vilken typ av verksamhet som avgiften ska finansiera. Myndighetens ambition är dock att i första hand använda fasta avgifter, antingen per styck eller i form av årliga tillsynsavgifter. Skälet för detta är främst att fasta avgifter medför en större förutsägbarhet för dem som berörs av avgiften, vilket innebär att de lättare kan ta hänsyn till avgifterna i sin budget. Fasta årliga avgifter har också den fördelen att de kan inkludera ett antal olika tjänster för att hålla nere antalet avgifter. I de fall resursåtgången i stor utsträckning skiljer sig åt mellan olika ärenden eller då den inte är känd med tillräcklig exakthet, bedömer dock myndigheten att det är nödvändigt att använda en löpande timtaxa. 2.2 Effekter om reglering inte kommer till stånd Om den nu remitterade ändringsföreskriften inte beslutas, fortsätter nuvarande föreskrifter om avgifter inom järnvägsområdet att gälla. Transportstyrelsen anser att de nu föreslagna ändringsföreskrifterna på ett bättre sätt speglar den aktuella resursåtgången och den beslutade finansieringen. 3 Vilka berörs av regleringen? Transportstyrelsens föreskrifter om avgifter inom järnvägsområdet påverkar samtliga brukare som har verksamhet inom järnvägsområdet. De berörs genom de avgifter som föreskrifterna behandlar. Det bör noteras att de kostnader som uppstår till följd av myndighetens avgifter ofta förs vidare till slutkonsumenten vilket medför att regleringen indirekt påverkar en ännu större grupp. Förslaget innehåller bara ändrade avgifter för: Personliga tillstånd och behörigheter Företag med tillstånd inom flera områden eller särskilda grupper För närmare beskrivning se avsnitt 4.
Datum 3 (6) 4 Vilka kostnadsmässiga och andra konsekvenser medför regleringen och hur ser de olika konsekvenserna ut för de övervägda regleringsalternativen om man jämför? 4.1 Kostnadsmässiga och andra konsekvenser Nedan redogörs för de föreslagna avgiftsändringarna. 4.1.1 Personliga tillstånd och behörigheter Tillsyn läkare och psykologer Transportstyrelsen ska utföra tillsyn över de läkare och psykologer som innehar särskilt tillstånd enligt Transportstyrelsens föreskrifter (TSFS 2011:61) om hälsokrav med mera enligt lagen (2011:725) om behörighet för lokförare. Tillsynsverksamheten ska finansieras med avgifter. Den 1 januari 2013 hade 158 läkare och 16 psykologer ansökt och fått beslut om särskilt tillstånd. I och med att avgifter för detta kollektiv infördes den 1 januari 2013 har flera personer hört av sig till Transportstyrelsen och bett om att få sitt särskilda tillstånd återkallat. Dock har inget särskilt tillstånd de facto blivit återkallat. Storleken på avgiften för tillsyn av läkare och psykologer, som innehar särskilda tillstånd, har utretts av Transportstyrelsen. Vi föreslår en sänkning av avgiften för tillsyn över läkare med särskilt tillstånd från 8 400 kronor till 4 000 kronor. Avgiften för tillsyn över psykologer med särskilt tillstånd föreslås bli sänkt från 9 400 kronor till 5 000 kronor. Avgiften för tillsyn över psykologer med särskilt tillstånd är högre då Transportstyrelsen bedömer att extern kompetens måste köpas in för vissa delar av tillsynen. Förslaget innebär en kostnadssänkning för kollektivet. Hur mycket kostnaderna faktiskt sänks, beror på hur många personer som innehar särskilt tillstånd. Då det råder viss osäkerhet om hur många personer som vill ha kvar sitt särskilda tillstånd väljer Transportstyrelsen att räkna bort 20 procent från de antal som hade ett särskilt tillstånd den 1 januari 2013. Utifrån det resonemanget skulle förslaget innebära att kostnaden skulle sänkas med 616 000 kronor för kollektivet. Konsekvensen av förslaget är att kollektivet belastas med lägre avgifter jämfört med nu gällande avgifter. Järnvägsfordonsförare Enligt Transportstyrelsens föreskrifter (TSFS 2011:58) om förarbevis och kompletterande intyg ska de lokförare som omfattas av lagen (2011:725) om behörighet för lokförare ansöka om förarbevis. Transportstyrelsen utfärdar förarbevis och för register över dessa. Den som ansöker om ett förarbevis måste
Datum 4 (6) skicka in vissa handlingar till Transportstyrelsen och nyutbildade förare måste också skriva ett teoretiskt prov. I dagsläget administrerar Transportstyrelsen det teoretiska provet. Från och med juni 2013 kommer det att administreras av Trafikverket som inför ett digitalt lokförarprov. Det är samma tekniska lösning som för övriga förarprov. I den nu föreskrivna ansökningsavgiften på 2 000 kronor ingår Transportstyrelsens kostnader för att administrera det teoretiska provet. I och med införandet av Trafikverkets digitala lokförarprov kommer en faktura på avgiften för själva provet att skickas till den person som anmäler sig till ett provtillfälle. Trafikverket kommer att debitera 325 kronor per provtillfälle. På grund av detta föreslår Transportstyrelsen att den ansökningsavgift, som betalas till Transportstyrelsen, sänks från 2 000 kronor till 1 700 kronor. Förändringen i den totala kostnaden för en person som ansöker om ett förarbevis blir marginell. Däremot får den sökande betala två fakturor istället för en, vilket inte är optimalt. Trafikverkets digitala bokningssystem medger dock inte att de kan fakturera Transportstyrelsen för dessa kostnader. Den föreslagna sänkningen av ansökningsavgiften träder i kraft, om den beslutas, den 1 januari 2014 medan det digitala lokförarprovet införs i juni 2013. Det innebär att de nyutbildade förarna som eventuellt ansöker om förarbevis efter juni 2013får betala dels en avgift till Trafikverket och dels den nuvarande ansökningsavgiften till Transportstyrelsen. Dessa personer får en 16 procent högre ansökningsavgift än andra förare. Detta är beklagligt och ingenting som Transportstyrelsen varken hade vetskap om när nu gällande avgifter beslutades eller har möjlighet att påverka. Transportstyrelsen gör dock bedömningen att den kostnaden troligtvis inte kommer innebära att färre nyutbildade förare ansöker om förarbevis. Transportstyrelsen uppskattar att det kan röra sig om cirka 150 sökande som får betala den extra avgiften. För att öka läsbarheten genomförs även en redaktionell ändring i paragrafen då tabell 20 tas bort. 4.1.2 Företag med tillstånd inom flera områden eller särskilda grupper Museiorganisationer I de nu gällande avgiftsföreskrifterna (TSFS 2012:98) definieras vad som är en museiorganisation i avgiftshänseende. I 1 kap. 2 står med museiorganisation avses i dessa föreskrifter den som för Transportstyrelsen styrkt att denne uteslutande bedriver kulturhistorisk verksamhet på järnväg eller spårväg, saknar vinstsyfte samt inte bedriver trafik i mer än begränsad omfattning. Museiorganisationerna är varierande till både den juridiska formen, storleken och arten av verksamhet. Som kollektiv att betrakta är de en känslig grupp som har låg omsättning och således låg betalningsförmåga.
Datum 5 (6) De företag som styrkt att de är en museiorganisation i avgiftshänseende är undantagna vissa avgifter, vilka framgår i föreskrifterna. Transportstyrelsen föreslår i och med dessa ändringsföreskrifter att de organisationer som har styrkt detta och innehar fordon, även ska bli undantagna avgiften för registerhållning av de fordon som de innehar. Det finns 31 museiorganisationer som innehar fordon och det rör sig om totalt 1 237 fordon. Den nu gällande avgiften för registerhållning är 155 kronor per fordon och år. Förslaget skulle innebära en avgiftslättnad för kollektivet på 191 735 kronor. Konsekvensen av förslaget är att museiorganisationerna får en bättre ekonomisk situation. Viktigt att betona är att avgiften inte kommer att höjas för övriga fordonsinnehavare. 4.2 Jämförelse av konsekvenser av de olika regleringsalternativen Enligt avsnitt 2.1 saknas reella alternativ, eftersom myndighetens finansiering är beslutad av statsmakterna. Att behålla nu gällande avgiftsföreskrift för 2014 anses inte lämpligt med hänsyn till självkostnadsprincipen. 5 Överensstämmer regleringen med eller går den utöver de skyldigheter som följer av EU-rättslig reglering eller andra internationella regler Sverige ska följa? Det saknas internationell reglering av hur verksamheten ska finansieras. 6 Behöver särskild hänsyn tas när det gäller tidpunkten för ikraftträdande och finns det behov av speciella informationsinsatser? Nej. Den föreslagna avgiftsföreskriften är planerad att beslutas av myndighetens styrelse den 14 augusti 2013 för att därefter träda i kraft från 1 januari 2014. TSFS 2012: 98 gäller tills den nya föreskriften träder i kraft. Aktuell information kommer att finnas på Transportstyrelsens webbplats. 7 Kan regleringen få effekter av betydelse för företags arbetsförutsättningar, konkurrensförmåga eller villkor i övrigt? 7.1 Hur många företag berörs, i vilka branscher är företagen verksamma samt hur stora är företagen?
Datum 6 (6) 7.2 Vilken tidsåtgång kan regleringen föra med sig för företagen och vad innebär regleringen för företagens administrativa kostnader? Viss administration uppstår till följd av att berörda företag får hantera fakturor från myndigheten. Denna administrativa börda bedöms dock vara liten, och de nu remitterade föreskrifterna medför ingen förändring jämfört med vad som gäller idag. 7.3 Vilka andra kostnader medför den föreslagna regleringen för företagen och vilka följdändringar av verksamheten kan företagen behöva vidta till följd av den föreslagna regleringen? 7.4 I vilken utsträckning kan regleringen komma att påverka konkurrensförhållandena för företagen? En enhetlig finansiering innebär likartade konkurrensförhållanden mellan trafikslagen. För vidare redogörelse se avsnitt 4. 7.5 Hur kan regleringen i andra avseenden komma att påverka företagen? 7.6 Behöver särskild hänsyn tas till små företag vid reglernas utformning? Transportstyrelsens avgifter ska enligt gällande regelverk beräknas enligt självkostnadsprincipen. Myndigheten har därför inte möjlighet att beakta enskilda brukare och deras betalningsförmåga. Myndigheten differentierar i vissa fall avgifterna på sådant sätt att de brukare som bedriver en verksamhet av mindre omfattning ges ett lägre avgiftsuttag. En sådan differentiering genomförs dock för att bättre motsvara myndighetens resursåtgång gentemot olika brukare. För vidare redogörelse, se avsnitt 4. Om ni har några frågor med anledning av konsekvensutredningen eller synpunkter ni vill framföra får ni gärna kontakta oss: Maria Wärnevall maria.warnevall@transportstyrelsen.se