Medföjer skogsvårdsföreningens Tidskrift 1921, h. 11-12. SKOGSINSEKTERNAS SKADEGÖRELSE UNDER 1918 DIE BESCHÄDIGUNGEN DER FORSTINSEKTEN IM ]AHRE 1918 AV IVAR TRÄGÅRDH BIDRAG.TILL KÄNNEDOMEN OM SPLINTBORRARNAs NÄRINGSGNAG BEITRAG ZUR KENNTNIS DES ERNAHRUNGSFRASSES BE DEN EUROPÄISCHEN SPLINTKÄFERN AV PAUL SPESSIVTSEFF ÅRSBERÄTTELSER 1920 ÅRSBERÄTTELSER 1921 MEDDELANDEN FRÅN STATENS SKOGSFöRSöKSANSTALT HAFTE 18 N :r 6-9. CENTRALTRYCKERIET, STOCKHOLM 1921
MEDDELANDEN FRÅN STATENS SKOGSFORSOKSANSTALT HÄFTE 18. 1921 MITTELUNGEN AUS DER FORSTLICHEN VERSUCHS ANST AL T SCHWEDENS 18. HEFT REPORTS OF THE SWEDISH INSTITUTE OF EXPERIMENT AL FORESTRY No18 RAPPORTS DE LA STATION DE RECHERCHES DES FORETS DE LA SUEDE No 18.CENTRALTRYCKERIET STOCKHOLM 1921
REDAKTÖR: PROFEssoR GUNNAR SCHOTTE
INNEHÅLL. TRÄGÅRDH, IVAR: Undersökningar över den större märg= borren, dess skadegörese och bekämpande.......... I Untersuchungen iiber den grossen Wadgärtner (Mycopkaus piniperda)...... 75 MA TTSSON MÅRN, L.: Märgborrens kronaskadegörese och dess inverkan på taens tiväxt...:. Die Kronenbeschädigung des grossen W adgärtners und deren Einfuss auf Zuwachs der Kiefer...... :~ 99 TAMM, O.: Om berggrundens inverkan på skogsmarken. Med speciastudier inom Värmands hyperittrakter..................... 1 o s Uber die Einwirkung der festen Gesteine -auf den Wadboden. Mit Speziastudien in den Hyperitgegenden Värmands................ I 59 PETRINI, SVEN: Stamformsundersökningar. En sammanfattande anays av norrändskt tamateria med avseende på de faktorer, som bestämma noggrannheten vid aptering på rot... I6S Stem form investigations. Accuracy of yied estimation of standing trees... 2I4 STÅLFELT, M. G.: Ti kännedomen om förhåandet mean sobadens och skuggbadens kohydratsproduktion............ 2 2 I Zur Kenntnis der Kohehydratproduktion von Sonnen- und Schattenbättern... 276 TRÄGÅRD H, IVAR: skogsinsekternas skadegörese Igi8... 28 I Das Auftreten der schädichen Forstinsekten in Schweden im Jahre 1918... 311 SPESSIVTSEFF, PAUL: Bidrag ti kännedomen om spintborrarnas näringsgnag........................................................................ 3 I 8 Beitrag zu Kenntnis des Ernährungsfrasses bei den europäischen Spintkäfern (Eccoptogastrini)............................................................................... 32 5 Redogörese för verksamheten vid Statens skogsförsöksanstat under år 1920. (Bericht iiber die Tätigkeit der Forstichen Versuchsanstat Schwedens im Jahre 1920. Report about the work of the Swedish Institute of Experimenta Forestry.) I. skogsavdeningen (Forstiche Abteiung; Farestry division) av GUNNAR SCHOTTE.................................................................. 3 2 9 II. Naturvetenskapiga avdeningen (Naturwissenschaftiche Abteiung; Botanica-geoogica division) av HENRIK HESSELMAN 335 III. skogsentomoogiska avdeningen(forstentomoogische Abteiung; Entomoogica division) a v I v AR TRÄGÅRD H... 3 3 7 Sid. 8 I
IV. Avdeningen för föryngringsförsök i Norrand (Abteiung fir die Verjingungsversuche in Norrand; Division for afforestation probems in Norrand) av EDVARD WIBECK...:... 339 Redogörese för verksamheten vid Statens skogsförsöksanstat under år rg2r. (Bericht iber die Tätigkeit der Forstichen Versuchsanstat Schwedens im J ahre I 9 2 1 ; Report aboui- the work of the Swedish Institute of Experimenta Forestry.). skogsavdeningen (Forstiche Ahteiung; Forestry division) av GuNNAR ScHOTTE... 34 I IL Naturvetenskapiga avdeningen (N aturwissenschaftiche Abteiung; Botanica-geoogica division) av HENRIK HESSELMAN 34 7 III. skogsentomoogiska avdeningen(forstentomoogische Abteiung; Entomoogiear division) av IVAR TRÄGÅRDH... 348 IV. Avdening för föryngringsförsök i Norrand (Abteiung fir die V erjingungsversuche in N ordand; Division for afforestation probems in Norrand) av EDVARD WIBECK... 350 Sid.
====P=A==U=L===S=P=E=S==S=I=V=T==S=E=F==F===~ BIDRAG TILL KÄNNEDOMEN OM SPLINTBORRARNAs NÄRINGSGNAG.. De f~sta.europeiska barkb~itar skij.a osig under de~ första tiden av sitt hv redan genom sitt yttre Jfran de gama. djuren. Deras kitinskeett är mjukt och jusfårgat, de äro svaga och föga röriga och deras könsapparat är, efter vad den anatomiska undersökningen visar, icke fuständigt utveckad. För att erhåa nödvändiga krafter och uppnå könsmognad äro de först och främst i behov av kraftig näring. Detta s. k. näringsgnag varar oika änge hos oika arter och antager oika former, beroende på de oika arternas särskida bioogiska beskaffenhet. I detta hänseende kunna våra barkborrar med undantag av spintborrarna deas i tvenne stora grupper. Ti den första gruppen höra de arter, hos vika hea näringsgnaget försiggår på värdväxten. Hos dem sker övergången ti puppa under barken i den saftiga bastens övre ager, där de ur puppan utkrupna unga skabaggarna finna tiräckig näring och där de kvarstanna, tis de uppnått könsmognad, såsom man ti exempe kan se hos de festa arter ps, samt hos aa våra Pityogenes- och Pityophthortts-arter. Ti den andra gruppen höra de arter, hos vika näringsgnaget sker utanför värdväxten. Hos dessa arter sker övergången ti puppa på ett stäe, fattigt på näringsmateria, ti exempe i spinten (Myeophitts minor, Hyesinus fraxini o. a.) eer i trädens tjocka bark (Myeophitts piniperda), eer också i döda rötters tunna bark (H:yastes cunicuarzits). I aa dessa fa borra de unga skabaggarna sig ut genast efter sitt utträde ur puppan och angripa vid sitt näringsgnag friska träd, förorsakande därigenom iband betydig skada på skogen. Så borra ti exempe de båda Myeophitts-arterna sig in i taens års- och fjoårsskott och äta upp deras märg. Hos Hyesinus fraxini göra de nykäckta skabaggarna gemensamt gångar i askens saftiga bark, ti föjd varav på de angripna stäena på barken karaktäristiska utväxter, de s. k.»rindenrosen» bida sig. Hyastes cunicttaritts äter barken på unga granpantor i närheten av markytan och devis även på rötterna o. s. v. Vad beträffar spintborrarna (Scoytus), så måste detta säktes arter ti föjd a v sina bioogiska egenskaper hänföras ti en särskid tredje
316 PAUL SPESSIVTSEFF [2] grupp, oaktat att även hos derh övergången ti puppa försiggår i bast, bark eer spint. Saken är den, att dessa skabaggar,. efter att hava ämnat puppkammaren, genast borra sig ut och mycket snart börja att föröka sig, varvid de unga skabaggarna hos de festa europeiska arter på intet sätt skija sig ifrån de gama; de äro ika mörkt färgade och ika röriga som de sistnämn?a. Behöva skabaggar av säktet Sco!ytus något näringsgnag? Denna fråga har i europeiska äroböcker för entomoogi antingen besvarats nekande eer iämnats obesvarad. Emeertid utgör näringsgnaget hos några nordamerikanska Scoytus-arter ett fukomigt konstaterat faktum. r Först på sista tiden har i europeisk entomoogisk itteratur gjorts några antydningar om näringsgnag hos några få av våra spintborrar. Så t. ex. meddear H. WICHMANN 2 i sin beskrivning över Scoytus aevis' iv:» Häufig kon n te ich Ernährungsfrass der 9 beobachten. Eben angefogene 9 bohrten sich an frischgeschäten Stammpartien bis r cm tief ins Hoz ein. Diese Gänge bewegen sich mehr oder minder senkrecht auf die Stammachse und biegen dann in einem Hacken parahe zu derseben ab». Och vidare:»ein Jungkäferfrass, der von e und 9 ausgefiihrt wird und sich nur an ganz dunnrindigen Stämmchen beobachten ässt, besteht darin, dass die Käfer bevor sie zum Brutgeschäft schreiten, die oberen Rindenschichten in keinen pätzenförmigen Steen von meist ängichen, oft nur ritzartiger Gestat, benagen... Aehnichen Frass vofiiren auch pruni und pygmaeus». P. GoRNOSTAEV3 anmärker band annat i sitt arbete om barkborrefaunan i Petrograds omgivningar, att Scoytus ruguosus iband under barken på rönnar och häggar gör mingångar, som hava form av stjärn. iknande rosetter, djupt intryckta i spinten och icke bärande några spår efter äggfickor. Under sommaren 1921 vid av mig företagna undersökningar över barkborre-faunan i närheten av Stockhom, gjorde jag några nya iakttageser, vika kompettera WICHMANNS undersökningar. I apri månad avhöggos några tjocka amgrenar, bebodda av Scoytus aevis' arver. Denna barkborre, som tihör meersta Europas fauna, påträffas ej säan, egendomigt nog, invid Stockhom, viket på sin tid även påpekats av d:r KEMNER.4 En de av nyssnämnda grenar, innesutna i ärftsäckar, pacerades 1909. 1 J. M. SWAINE. Canadian Bark-beetes. Part II. Ottawa. 1918. 2 H. WrcHMAN.:S. Bioogisches von Eccoptogaster aevis Chap. Entomoog1che Bätter. 3 P. GORNOSTAEV. Contributions a a faune des Scoytiens du gouvernement de Petrograd. Revue Russe d'entom. XVI 1916. N:o 3-4. N. A. KEMNER. Notizen iiber schwedischen Borkenkäfer. Entomoogisk tidskrift Uppsaa 1919. Häft. 2-4.
(3] SPLINTBORRARNAs NÄRINGSGNAG 317 i skogsförsöksanstatens käare, en annan de bev agd i trädgården. Barkborren i fråga hör ti de sena arterna och börjar sin svärmning vid normaa kimatiska förhåanden i meersta Europa ungefär i mitten av juni. Ti föjd av den enastående tidiga och varma våren 1921 började de unga skabaggarna borra sig ut ovanigt tidigt. I käaren visade sig de första djuren den 9 maj och i trädgården den r 5 maj. För att observera näringsgnagets ångvarighet anstädes i aboratoriet ett förberedande försök. I en vanig käckningsåda insäpptesden IO maj nykäckta unga skabaggar, ti ett anta av 20 ed' och 20 QQ. I samma åda inades två korta, omkring ro cm tjocka, avhuggna amgrenar med tunn bark, det ena stycket färskt, nyss avhugget, det andra avhugget för en månad sedan. Dessutom instädes i ådan några små amkvistar med öv på i ett gas med vatten. Efter några timmar voro nästan aa barkborrarna syssesatta med sitt näringsgnag. Ti min stora förvåning hade de nästan icke rört vid de två avhuggna amgrenarna. Endast på den ena av dem, den färska, var barken skadad på två stäen i form av korta, ytiga rispor, och på ett tredje stäe hade en hane borrat sig in i den färska barken och däri gjort en sned, kort gång, något överstigande sjäva djurets ängd. De övriga angrepo kvistarna, och spåren efter deras borrning på dessa voro av ytterst växande utseende. För att undvika eventuea tifäigheter och faststäa, huru näringsgnaget försiggår i naturen, bevo experimenten överfyttade från aboratoriet ut i det fria. I detta syfte bevo i trädgården på två stäen av en amgren två stora tysäckar påsatta och fast ihopbundna. I den försti säcken upphängdes dessförinnan två avhuggna amgrenar, den ena färsk, nyss avhuggen, den andra avhuggen i apri. Därefter insäpptes 30 ed' och 30 QQ, nyss utkomna ur barken. I den andra säcken insäpptes inga redan utkrupna djur, utan upphängdes en avhuggen amgren med utkrypande unga skabaggar. På tredje dagen märktes, att i de båda säckarna en de av baden och årsskotten börjat torka, och efter några dagar var säckarnas botten betäckt med en betydig mängd avfana grenar och öv. I den första säcken hade djuren knappt förövat något näringsgnag på de avhuggna amgrenarna; endast på den ena av dem, den första, syntes fyra korta, ytiga rispor, och på två stäen hade baggarna gjort försök att borra sig in i barken. På femte dagen påträffades i den i apri avhuggna amgrenen en påbörjad modergång med ett par baggar, varvid ho-nan redan hum-iit ägga några ägg. I deri andra säcken observerades samma företeese, som i den första, dock med den skinaden, att skadorna på grenarna voro större, och upptäcktes på femte dagen i den angripna amgrenen på tre stäen modergångar och i desamma ett ringa anta ägg.. Dessa
318 PAUL SPESSIVTSEFF [4) observ-ationer visa, att näringsgnaget vid varm, soig väderek endast pågår 4 dagar, och att därvid företrädesvis de smaa kvistarna angripas. Skadorna å grenarna äro mycket oikartade och utföras i samma omc Fig. I. Oika former av näringsgnag av Scoytus aevis på amkvistar och skott. - Verschiedene Formen des Ernährungsfrasses des Sc. aevis auf Umenzweigen und Sprossen. fång såvä av hanar som honor. Oftast borra sig baggarna in vid knopparnas bas eer också i basen på friska, gröna årsskott. I det första faet ätes en de av knoppen upp inifrån, ti föjd varav knoppen vanigtvis faer av, varvid djuret fortsätter att äta ur skottet och
[5] SPLINTBORRARNAs NÄRINGSGNAG 319 gör en kort gång, ungefår 3/4 cm ång, som eder antingen uppåt eer nedåt {fig. I d). Ifa baggen borrar sig in vid årsskottets bas, så förtär den så mycket av dess axe, att skottet ti föjd härav börjar torka. Baggen nöjer sig icke därmed, utan fortsätter att gräva ut en kort gång i fjoårets skott och äter upp det inuti ända ti sjäva det yttre skaet {fig. I, b, g). Icke säan gnaga baggarna även på tjockare grenar. Ifa grenarna uppnått en tjockek av 0,4-0,6 cm och redan äro starkt för- ' ' ' ' ' ' ' 1-4 Fig. 2. Könsorganen hos en ung Scoytus aevis ~- 1. äggrör; 2. äggens bidningsstäe 3 äggedare; 4 receptacuum seminis; 5 körte; 6. hursa copuatrix. Geschechtsorgane einesjungen Sc. aevz"s ~- Fig. 3 Könsorganen hos en ung Myeophz"us minor ~- 6'. Kittkörtar; f. ö. samma beteckningar som i fig. 2. -- Geschechtsorgane eines jungen Myeophz: us minor O 6', Kittdriisen, sonst wie Fig. 2. vedade, så göres gången icke endast inuti, utan även utanpå (fig. I, a, e, h), varvid basten vanigtvis förtäres i ringform och endast en de av de hårda fibrerna kvarämnas, ti föjd varav grenen ofta faer utav av sin egen tyngd. Förutom de ovan beskrivna skadorna kan man ofta observera, att unga, ännu adees gröna skott angripas. Om skottet därvid är tiräckigt tjockt, så går gången devis in i detsamma och börjar f. ö. var som hest. Den tunna barken på ett såunda angripet skott spricker vanigtvis sönder här och var {fig. I, c, f). Iband skadas mycket späda
320 PAUL SPESSIVTSEFF [6) skott eer badskaft, vika i så fa antingen angripas på ytan eer också fuständigt avgnagas. Att det är mycket vanigt, att grenar och skott på detta sätt skadas, har bekräftats genom observationer i naturen. I sutet av maj och första häften av juni har jag många gånger haft tifäe att i amah!er studera barkborrarna vid deras näringsgnag. Deras närvaro här var ätt att konstatera på vissnade bad och unga skott, / / / 6 5 Fig: 4 Könsorganen hos en obefruktad Scoytus aevzs hona efter 4 dagars näringsgnag. - Geschechtsorgane eines unbefruchteten Sc. aevis ~ nach 4 Tagen Ernährungsfrass. vid vikas bas jag nästan atid fann baggar i sin korta gångar. Denna form för näringsgnag av Scoytus; som här för första gången upptäckts, är redan känd från Amerika, där Eccoptogaster (Scoytus) quadrispi"nosus tifoga Hickory-trädens grenar nästan ikadana skador.'. Kommande.un- 1 A. D. HOPKINS. The dying Hickory trees. Cause and Remedy. United State~ Department of Agricuture. Bureau of Entomoogy. Circuar No. 144. Jariuary 1912.
(7] SPLINTBORRARNAs NÄRINGSGNAG 321 dersökningar av de europeiska spintborrarnas evnadssätt skoa antagigen visa, att denna form av näring~gnag icke inskränker sig ti endast Scoytus aevis, utan även förekommer hos ett större anta arter. För att bekvämare kunna övervaka de enskida djurens verksamhet och se, huru änge deras näringsgnag varade, anstädes förutom de ovan be- / / / \ \ \ 6 ------ Fig. 5 Könsorganen hos en befruktad Sc. aev1~' hona, som agt fera ägg. 7. mogna befruktade ägg, f. ö. som i fig. 2. - Geschechtsorgane eines befruchteten Sc. aevis, das mehrere Eier ahgeegt hat. 7 reife, befruchtete Eier sonst wie in Fig. 2. skrivna observationerna under bar himme en rad experiment i aboratoriet. För detta ändamå användes särskida avånga ådor med sidoväggar av mässingstrådnät och ock av gas. För att taga reda på, i viken mån djuren behöva saftiga skott för sin näring, pacerades i två sådana ådor amgrenar med skabaggar, som voro i färd med att borra sig ut, en gren i varje åda; dessutom ades i första ådan några amstubbar,
322 PAUL SPESSIVTSEFF [8] såvä färska, som redan i apri avhuggna, i den andra ådan inades endast skadade, i apri avhuggna stubbar, devis täckta med tjock bark. I den första ådan vade de unga baggarna för näringsgnaget huvudsakigen de färska stubbarna. Spåren på dessa stubbar motsvarade fukomigt de redan av WICHMANN beskrivna, d. v. s. baggarna gjorde i barken antingen korta, avånga, ytiga sår (fig. I, h), eer, viket var vanigare, de borrade sig in i barken, och gjorde däri en kort, sned gång. I en av de färska stammarna bev vid. sågningen barken på ett stäe skadad och därur sipprade trädsaft fram. Detta stäe drog ti sig en de av baggarna, vikas anta uppgick ti 14. Band dem voro såvä honor som hanar. Under ett dygn hade de tisammans borrat ytiga och spinten nående, stjärniknande gångar, i form av en rosett, med en diameter av ungefär 4-4 /z 1 cm. Dyika säskapsgångar, vika ej säan påträffades vid WICHMANN's undersökningar hos Sc. pruni, har jag icke yckats observera senare. Tydigen var detta en tifäig företeese, som b. a. bevisar, att näringsgnaget hos Scoytus aevis kan antaga de mest oikartade former. När en de gångar öppnades på en av de skadade stammarna i första ådan, varest ett fåta hanar och honor, var för sig, gjort vaniga gångar, observerade man början ti en modergång, i viken i hanens närvaro honan hade agt 3 ägg. På s:te dagen iakttogos två nya sådana modergångar. Samma dag observerades, oaktat ingen brist på närings- och yngemateria förefanns, på ådans botten några döda djur, vikas anta sedermera med varje dag hastigt ökades. I den andra ådan ägde näringsgnaget ti föjd av frånvaro av färska stubbar rum på de skadade stubbarna, vikas bark ännu visade sig tiräckigt saftig och rik på näringsämnen. Här gjorde djuren inga yttre skador, utan borrade sig in i den tjocka barken. Oaktat antaet av de utkäckta baggarna var mycket stort, hade ett mycket itet anta av dem begagnat sig av stammarna för sitt näringsgnag, och mycket snart täcktes ådans botten av döda baggar. På s:e dagen observerades på en av stammarna ägg. På 12:e dagen bev stubben befriad från bark och modergångarna därpå jämförda med gångarna på den andra stammen av ungefär samma dimensioner, på viken senare förökningen pågick under mera normaa förhåanden och med rikig tigång på fårsk föda. Jämföresen visade, att gångantaet här var reativt mindre och att utom normat utveckade gångar även funnos förkortade dyika, av vika somiga i förtid övergivits av baggarna. Förutom de ovan anförda bioogiska observationerna dissekerades ett stort anta baggar för att utröna näringsgnagets infytande på könsorganens utvecking. I det föjande är endast honans könsapparat beskriven, emedan den är betydigt enkare att undersöka och icke fordrar
[9] SPLINTBORRARNAs NÄRINGSGNAG 323 histoogiska preparater, utan man kan inskränka sig ti totapreparater av könsorganen. På fig. z, 4 och 5 äro havschematiska avbidningar av honans könsorgan återgivna, med noggrant iakttagande av deras reativa storek vid utveckingens oika stadier. Fig. 2 visar honans könsapparat omedebart efter det den unga baggen borrat sig ut ur värdväxten. Bredvid, på fig. 3, avbidas könsapparaten hos den unga honan av den mindre märgborren i det ögonbick, när densamma borrar sig ut ur puppkammaren. Som bekant förvandas denna art iksom Sc. aevis ti puppa djupt inne i spinten och uppehåer sig i ikhet med den sistnämnda icke under barken, sedan den ämnat puppkammaren, utan fyger omedebart ut, dock med den skinad, att dess kitin i detta ögonbick, i motsats ti Sc. aevis, ännu är mjuk och jusfärgad och sjäva baggen ännu är reativt svag och icke så rörig. Denna skinad motsvaras av skinaden i utveckingen av könsorganen hos dessa två arter. Hos den mindre märgborren äro de bivande äggrören (fig. 2, ) ännu ej uppdeade i fack (2) medan däremot hos Sc. aevis på de färgade preparaten vid basen av äggrören tydigt synes början ti äggceens bidning. Dissektionen av unga abefruktade honor på fjärde dagen efter normat och oavbrutet näringsgnag visade en betydig förändring i äggstockarna: äggrörens ängd hade förstorats 1 rjz, iband ti och med 2 gånger, äggceerna hade vuxit betydigt och äggrören uppdeats i fack i hea sin ängd. För att utreda, om könsmognad kan inträda, även om djuren icke få någon näring, bevo en de unga hanar och honor, som nyss borrat sig ut, isoerade i käckningsådor, där i stäet för färsk föda några speciet för ändamået torkade amkvistar pacerades. På femte dagen voro de festa av dessa baggar döda. Under de första fyra dagarna dissekerades honor och den anatomiska undersökningen visade, att deras könsapparat förbev oförändrad och under aa dessa dagar företedde samma bid, viken återgives på fig. 2. Undersökningen av befruktade honor, som redan agt några ägg, visade, att deras könsorgan icke mycket skija sig från jungfruiga honors könsorgan på fjärde dagen efter näringsgnaget. Deras äggrör äro, som av fig. 5 framgår, något ängre, viket huvudsakigen beror på dem ycket förstorade och mogna ägg, som finnas i mynningen av äggrören (7). För att undersöka, om icke sjäva könsakten har något infytande på könsorganens utvecking, bevo några honor undersökta, såvä omedebart efter parningen som några timmar efter densamma. Det visade sig emeertid, att i detta fa könsapparaten icke skide sig på något sätt ifrån den, som avbidats på fig. 4, och i somiga fa ti och med var mindre utveckad, ända ti den tid, då de första äggen ades. Den
324 PAUL SPESSIVTSEFF [O] sistnämnda företeesen inträffar i de fa, när en hona, som icke hunnit få tiräckig näring, bir befruktad, och har av mig observerats tre gånger. Två sådana honor bevo efter parningen isoerade och efter några timmar undersökta. Könsapparaten visade sig såvä före som efter parningen outveckad, oaktat att sädesgömmet var fut med säd. Honorna bevo i dessa fa befruktade i det ögonbick, när de stucko ut bakkroppen ur den påbörjade, korta gången, som gjorts av dem vid basen av en knopp eer ett grönt skott. Resutaten av ovanstående undersökningar kunna sammanfattas på foj ande sätt: I) Scoytus aevis förpuppar sig djupt nere i basten, på bottnen av en särskid gång, vars ingång arven titäpper med en tät propp av borrmjöl Under första häften av somniaren förstöra de ur puppan utkäckta skabaggarna proppen utan att förtära densamma och borra sig genast ut i dagsjuset. De skija sig ti sitt utseende på intet sätt från de gama djuren. 2) Innan de unga skabaggarna börja sin fortpantning, äta de intensivt en viss tid. 3) Näringsgnaget varar vid varm, soig väderek endast 4-5 dagar. 4) Näringsgnaget antager mycket oikartade former. Den vanigaste formen är förstöresen av årsskott och fjoårsskott både på ytan och inuti (fig. I), ti föjd varav bad och hea skott torka och ofta avfaa. Under artificiea förhåanden nöja sig skabaggarna, urståndsatta att nära sig på skotten, med. den tjocka barken på stammarna, där de göra, var för sig, korta, hakformiga gångar. 5) Könsorganen hos de unga, nykäckta djuren äro icke fukomigt utveckade (fig. 2 ). Undersökningarna hava visat, att deras fortsatta utvecking, som försiggår mycket hastigt, het och hået är beroende av näringsgnaget. 6) Näringsgnagets korta varaktighet förkaras därav, att könsapparaten hos den unga Scoytus aevi's (fig. 2) är reativt mera utveckad än hos andra undersökta arter, som icke tihöra säktet Scoytus (fig. 3): Hittis gjorda undersökningar och de korta meddeanden, som ämnats av WICHMANN och GORNOSTAEV om näringsgnaget hos Sc. pruni, pygmaeus och ruguosus, såvä som de amerikanska entomoogernas arbeten, ämna ännu icke tiräckigt materia för definitiva sutsatser rörande näringsgnagets orsaker, betydese och ångvarighet hos spintborrarna i amänhet.. Denna fråga kan ösas endast efter detajerade studier av de ännu reativt itet undersökta morfoogiska och bioogiska kännetecknen hos spintborrarna, vika hittis artificiet förenats ti ett säkte,
[ 11 J SPLINTBORRARNAs N ÄRINGSGN AG 32:5 Scoytus. Författaren hoppas att biva i tifäe att fortsätta dessa undersökningar angående förändringen av könsorganen hos spintborrarnas oika arter i samband med studiet över näringsgnaget. RESÖMEE. Beitrag zur Kenntnis des Ernährungsfrasses bei den europäischen Spintkäfern (Eccoptogastrini) Der Ernährungsfrass bei den Spz'ntkäfem (Eccoptogaster) wird in den europäischen Lehrbtichern entweder nicht anerkannt, oder tiberhaupt nicht besprochen. Erst unängst erschienen in der entomoogischen Litteratur Angaben, die das Vorhandensein des Ernährungsfrasses bei einigen europäischen Euoptogaster-Arten konstatieren. So beobachtet WrcHMANN diese Erscheinung bei Eec. aevis, pruni und pygmaeus, und seine Beschreibung der Ernährung der jungen Eec. aevzs wird oben (s. 2) deutsch citiert. Ein anderer Entomooge, GoRNOSTAEV, weist in seiner Arbeit auf die gemeinschaftiche rosettenartige Miniergänge der jungen Eec. ruguosus' hin und vermutet, dass sie die Foge des Ernährungsfrasses sind. Det V er fasser hatte Geegenheit im Sommen 9 2 I in der schwedischen forstichen Versuchsanstat (ExperimentafäJtet) die WrcHMANN'SCHEN Untersuchungen tiber Eec. aevzs, der auch in den Umgebungen von Stockhom ziemich oft vorkommt, zu bestätigen, neue Formen des Ernährungsfrasses zu beobachten und diese Erscheinungen durch anatomische Untersuchungen der Genitaien zu erkären. Eine Reihe Versuche im Laboratorium und im Garten, sowie Beobachturtgen in der freien N a tur g a ben fogende Resutate: r. Nach dem Verassen der Puppenwiege, die tief im Spint geegen ist, kriechen die jungen Käfer unmittebar heraus, und in dieser Beziehung erinnern sie an kfyeophius minor und Hyesinus fraxim~ mit dem Unterschied, dass die jungen Eec. aevzs äusserich von den aten Käfern gar nicht zu unterscheiden sin d: ihr Chitin ist hart und dunke gefärbt und die Käfer bewegen sich ebenso ebhaft, wie die Aten. 2. B evor die j ungen Käfer zum Brutgeschäft schreiten, bedtirfen sie einer reichichen Ernäbrung. 3 Die Ernährungsfrassperiode ist sehr kurz und dauert bei warmem und sonnigem Wetter nur 4-5 Tage. 4 Die Art und Weise, in wecber der Ernährungsfrass geschiebt, ist sehr mannigfatig. Am häufigsten werden die grtinen Sprosse, so wie auch die Triebe des vorigen J a bres befaen (fig. I). Die Käfer bobren sich entweder an der Basis der grtinen Sprosse (b, g) oder an der Basis der Seitenknospen ein (d, e), und setzen ibr Zerstörungswerk fort, indem sie im Innern des Triebes einen kurzen, ungefähr 3 j 4 cm. angen Gan g ansbobren; man ch-
326 PAUL SPESSIVTSEFF [12] ma werden die saftigen grinen Sprosse und sogar die Battstiee an beiebigen Steen (c, f) angegriffen, und bad von aussen, bad von innen ~erstört. Diesebe Ercheinung kann man auch auf dickeren Zweigen beobachten, die I-I 1/ 2 cm. im Diameter erreichen (a, g, h). Im ganzen erinnern ae diese Besehärigungen an die Frasspuren des in Amerika auf Hickory-Baum brutenden Eec. quadn"spz"nosus_- auch die Fogen von sochen Besehärigungen sin d dieseben: die angegriftenen Sprosse und Bätter fangen an zu weken. - Bei der Abwesenheit beaubter Sprosse und Zweige begnigten sich die jungen Käfer, wie es die Versuche in Raupenzuchtkasten zeigten, mit der saftigen Borke der Umenäste, wo sie zwecks Ernährungsfrass die von WrCHMANN besebriebenen (s. z) kurzen hakenförrnigen Gänge bohrten. S Die Geschechtsorgane bei den jungen, eben ihre Mutterpfanze verassenden Käfer sind nicht voständig entwicket (fig. 2). Die Untersuchungen zeigten, dass der Ernährungsfrass, eine unumgängiche Beringung fir ihre weitere Entwickeung, die während 4-5 Tagen geschieht, ist. 6. Die kurze Dauer des Ernährungsfrasses wird durch die verhätnissmässig mehr entwicketen Geschechtsorgane der jungen Eec. aevz"s erkärt. An der Mindung der zukinftigen Eiröhren kann man bei Eec. aevz"s schon deutich die Differenzierung der Eizeen beobachten (fig. 2 ), bei anderen Arten dagegen, z. B. bei Myeophius minor, dessen Ernährungsfrassperiode mehr as einen Monat dauert, nimmt das Keimfach fast den ganzen Umfang der Röhre ein, und an der Mindung dieser Röhren ist keine Spur von Eizeen zu sehen (fig. 3); Schon nach 4 Tagen einer ununterbrochenen Ernährung werden die Genitaien bei Eec. aevis Q I 1 / 2-2 ma so gross (fig. 4). Die Geschechtsorgane der aten, schon mehrere Eier abgeegthabenden Weibchen (fig. 5) unterscheiden sich von denseben nur durch ein wenig ängere Eiröhren, in deren Mindung grosse, befruchtete Eier sich befinden. Diese Untersuchungen, so woh as auch die Arbeiten der amerikanischen Entomoogen, bieten noch nicht gentigendes Materia zu bestimmten Schissen fiber die Bedeutung, Ursachen und Dauer des Ernährungsfrasses bei Eccoptogaster-Arten im agemeinen. Nur ein genaues morphoogisches und bioo gisches Studium der noch wenig untersuchten und bis jetzt kunstieb in ~ine Gattung Eccoptogaster (Scoytus) zusammengruppierten Käfer können diese Fragen ösen.