Läsning med inlevelse och engagemang Anders Öhman
Ray Bradbury, Fahrenheit 451 (1953)
Ur Fahrenheit 451 i skolorna minskade undervisningen i historia, modersmål och filosofi, det enda man behövde lära sig var hur man skulle trycka på knappar och applicera skruvar och muttrar. Och så fanns förstås idrotten, som var allra mest populär bland eleverna. Ingenting man kan lära ut eller tro på. De handlar ju om folk som inte existerar, fantasipåhitt, om de är romaner. Ray Bradbury 2003: Jag kunde se en framtid då lärare inte längre undervisade i läsning. Ju mindre de undervisade, desto mindre skulle man behöva böcker.
Inlevelse
Inlevelse Att förlora sig i boken Att komma in i den fiktiva världen Orden försvinner Kropp och själ kontra distanserad läsning
Jeffrey Wihelms elev: Du måste leva berättelsen Du måste vara boken.
Nicholas Carr, The Shallows (2010)
Karl-Ove Knausgård, Min kamp 2 (2013) De senaste åren hade jag mer och mer förlorat tron på litteraturen. Jag läste och tänkte att det här är det någon som har hittat på. Kanske var det att vi var fullständigt ockuperade av fiktion och berättelser. Att det gått inflation i det. [ ]. Det unika, som alla pratade om, avskaffades därmed, det fanns inte, det var lögn. [ ]. Jag kunde inte skriva, det gick inte, varenda mening möttes av tanken: men det här är ju bara någonting du hittar på. Det har inget värde. Det påhittade har inget värde.
Anders Öhman, Litteraturdidaktik, fiktioner och intriger (2015)
Skugga intrigen Intrigen som berättelsens röda tråd Intrigen skapar sammanhang och samband Rekonstruera handlingen Intrigen har en avsikt, ett syfte, ett tilltal
Helheten i centrum Intrigen är en helhet (början, mitt och slut) Att fokusera på det hela inte delarna Helheten gynnar mötet med texten och dess avsändare, inte bara den egna erfarenheten
Yttrandet som tilltal Yttrandet via intrigen förmedlar en avsikt, ett syfte Yttrandet har ett tilltal, kommer från någon annan Yttrandet får en att reagera Att värdera är att reagera
Romanens estetik
Orhan Pamuk
Orhan Pamuk, ur En naiv och sentimental prosaist (2010) Men vi läser alltid en roman vare sig den har mycket berättande och handling, eller i likhet med en landskapsmålning inget berättande alls på samma grundläggande sätt. Det vanliga är att följa berättelsen och försöka klura ut innebörden och den huvudsakliga idén med ledning av vad vi möter under läsningen. Även om en roman, liksom en landskapsmålning, avbildar många individuella löv utan att återberätta en enda händelse [ ], så är det på det viset vi börjar fundera över vad författaren vill säga och vilken sorts historia de enskilda löven kommer att bilda. Vårt medvetande söker ständigt efter motiv, idéer, syften och en förborgad kärna.
Pamuk igen ur En naiv och sentimental prosaist Att njuta av en roman är att njuta av att lämna orden och ombilda dem till bilder i vårt medvetande. När vi i vårt medvetande föreställer oss vad orden säger oss (vad de vill säga oss) slutför vi läsare romanen. När vi gör detta eggar vi vår fantasi genom att söka efter romanens budskap, efter det författaren vill säga eller det vi tror att han vill säga med andra ord, vi söker efter romanens kärna.
Toril Moi, Revolution of the Ordinary. Literary Studies After Wittgenstein, Austin, and Cavell, 2017 Vi är inte vana att leta efter verkets egna begrepp när det handlar om en roman eller en pjäs. I stället rusar vi fram med verktyg vi hämtat från teoretiker och filosofer. Eller med skeptikerns olidliga vet-bäst. Men om vi vågar lita till vår erfarenhet, vågar utveckla vårt svar på texten, vågar tänka på hur vi förhåller oss till texten vågar att erkänna den som den är då kommer läsningen att bli en upptäcktsfärd bland det oväntade och nya. Den kommer att bli ett äventyr.
Roger Chartier
Roger Chartier, ur Critical Inquiry vol 31:1 2004 Läsning framför en datorskärm är i regel en avbruten process som, med hjälp av nyckelbegrepp eller tematiska rubriker, söker det fragment som läsaren vill åt: en artikel i en elektronisk tidskrift, ett avsnitt i en bok eller informationen på en webbsida. Detta gör man utan att man känner till ursprunget eller sammanhanget i hela den text från vilken man hämtar fragmentet eller urklippet. I en viss mening kan man därför säga att i den digitala världen är alla texter ett slags databaser som erbjuder poster och fragment, och läsningen av dessa gör att man aldrig får någon uppfattning om verket eller serien av verk från vilka textutsnitten kommer.
Ray Bradbury
Ingrid Lindell och Anders Öhman (red.), För berättelsens skull. Modeller för litteraturundervisningen (april 2019)