Men ett vanligt jobb är faktiskt ett tillfälle att på olika sätt dela evangeliet. Möjligheterna finns där vi är.

Transkript

1 NYTT MÅL Fil. 1:12-14 Hamnar man i fängelse är det säkert lätt att ge upp. Ibland räcker det med att man känner sig som att man är i ett fängelse för att man skall ge upp. För Paulus var det bara ännu en möjlighet att sprida evangeliet. Det viktiga var inte omständigheterna utan vad han gjorde med dom, eller trots dom. Han gjorde det bästa av sin situation genom att berätta evangeliet för soldaterna som vaktade honom. Även om man inte sitter i fängelse kan man tappa modet ibland på grund av problem och bekymmer. Det kan vara familjeproblem, relationsproblem eller ekonomiska bekymmer. Hälsoproblem eller arbetslöshet. Hur vi reagerar då visar vilken styrka vår tro har. Även i besvärliga tider sökte Paulus efter tillfällen att berätta och leva ut sin tro. Det är inte säkert att dom yttre omständigheterna ändras av detta, men tron växer. Ryktet hade gått runt om varför Paulus hamnat i fängelse. Paulus säger: Det har nu blivit klart för hela pretoriet, och alla andra också, att det är för Kristi skull som jag sitter fången. Pretoriet var Kejsarens elittrupper. Det fanns soldater i dom här elittrupperna och det var soldater ur dom här trupperna som Paulus var fastkedjad vid, fyra timmar i taget. Och han tog varje tillfälle att berätta de goda nyheterna om Jesus för dom. Han tänkte inte att nu när jag sitter här som fånge då kan jag inte göra någonting. Jag får vänta tills jag blir fri. Man kan som kristen längta efter att bli fri, så att man kan ägna sig helt och hållet åt att tjäna Gud, att göra det man tycker om i församlingen, att på olika sätt berätta de goda nyheterna, evangeliet om Jesus. Man kan känna sig bunden till sitt arbete eller fast i sitt eget hem och man ser fram emot den dag när man inte längre behöver gå till jobbet eller när barnen är utflugna så att man verkligen kan tjäna Jesus. Men ett vanligt jobb är faktiskt ett tillfälle att på olika sätt dela evangeliet. Möjligheterna finns där vi är. Är vi hemma med barn kan vi träffa dom som är i samma situation och dela tron med andra i vår omgivning. Som föräldrar har vi dessutom en väldigt viktig uppgift när vi tar hand om barnen och lär dom leva, - barnen är ju Guds gåva till oss. 1.Möjligheterna finns precis där vi är. David Wang arbetade i en organisation i Hongkong som skickade Biblar till Kina och som också sände kristna radioprogram in i Kina. Han berättar om en mycket gammal kvinna i Shanghai som skickade brev till radiostationen och bad om att få en Bibel. Jag är en mycket gammal kvinna i Shanghai och jag kan inte läsa och jag kan inte skriva men jag har lyssnat på era radioprogram och nu är jag en kristen och jag behöver en Bibel. När man fick det här brevet till radiostationen så tänkte man som så att hon kan ju inte läsa, vad skall hon då med en Bibel till. Så dom lade brevet å sidan.

2 Så gick det ett tag och så kom det ett likadant brev, och dom lade det åt sidan. Efter en tid så kom det ett brev igen. Jag har bett min syster skriva många brev till er. Jag är en mycket gammal kvinna i Shanghai. Jag kan inte läsa och inte skriva men har lyssnat till era radioprogram och nu är jag en kristen och jag behöver en Bibel. Men när dom skickade Biblar till Kina gjorde dom det alltid med målet att den skulle komma till nytta för många. Det är ju en bra bit över 1000 miljoner människor i Kina och man tänkte att varje Bibel måste kunna läsas av många, och det gick ju inte alls ihop med den idén då, att skicka en Bibel till någon som inte ens själv kunde läsa. Så dom lade brevet åt sidan. Efter ett tag kom ett nytt brev skrivet med stora arga bokstäver. JAG ÄR EN MYCKET GAMMAL KVINNA I SHANGHAI Så dom skickade en liten barnbibel med mycket bilder och lite text. Men efter ett litet tag började det komma brev till radiostationen där dom som skrev berättade att dom hade mött en mycket gammal kvinna på en järnvägsstation i Shanghai och sedan hade man lyssnat på deras radiosändningar och så hade man blivit kristen och behövde en Bibel. Och det kom 7-8 sådana brev i månaden där man berättade likadant, rekordet var 19 brev som man fått på en månad. Då hade denna mycket gamla kvinna, - hon var så gammal att hennes fötter varit lindade. För länge sedan lindade man dom små barnens fötter för att dom inte skulle växa utan förbli små. Men denna gamla kvinna hade varje dag staplat iväg på sina små fötter till en järnvägsstation i Shanghai och där satt hon på en bänk och bläddrade i sin barnbibel. Och folk blev intresserade av henne och man samlades runt henne för att se vad hon höll på med och på det sättet läste många hennes barnbibel. Och så gav hon dom adressen och frekvensen där man kunde lyssna på den kristna radiostationen. Och så fick dom mängder av brev som berättade att man hade blivit kristen på grund av denna gamla kvinna. Till och med hon som var så begränsad som inte kunde varken läsa eller skriva hittade en möjlighet för evangeliet och tog vara på den. Vi kan både läsa och skriva du och jag och vi har mycket mer resurser än denna gamla kvinna men - tar vi vara på våra möjligheter? Hur ser våra möjligheter ut? Ni kan säker hitta många möjligheter för evangeliet t. ex i dom små gruppernas sammanhang.

3 Vi kanske tänker att det är pastorer och evangelister som skall berätta för andra om Jesus men det är något vi alla kan göra på något sätt. Alla kan vi få betyda något för någon annan. Paulus kom ju att betyda väldigt mycket inte bara genom att många fick höra talas om Jesus genom honom, utan andra kristna inte bara ledarna utan de flesta av bröderna vågade predika Guds ord ännu mer frimodigt än tidigare. Dom såg hur Paulus hade det och insåg att dom hade mycket mindre att vara rädda för än han. Även i dag riskerar många runt om i världen väldigt mycket när man frimodigt delar evangeliet. Men vi i vår del av världen som har minst att vara rädda för är dom som är mest rädda. Vi är rädda för att bli mindre populära eller kanske lite mindre värderade.- vi är rädda för att förlora lite myspys, medan andra riskerar att bli slagna och bli utkastade från sina hem. Förlora sina jobb eller till o med hamna i fängelse. Det är dags för oss som har friheten att ta vara på den. Var vi än är har vi alla möjligheter att ge evangeliet vidare. 2.Paulus menar att: Det är Evangeliet som är det första och främsta v En del som förkunnade evangelium tog chansen att använda Paulus tid i fängelset för sina egna syften. Dom var motiverade av avundsjuka och själviskhet. Det är viktigt att människor får höra ett rent budskap. Budskapet är inte förhandlingsbart. (Upp ) Sättet man förkunnar på är också viktigt. Det har gjorts många fel genom historien när det gäller sättet att sprida evangeliet. Korstågen t.ex. och annat som inte går att försvara. Ändamålet helgar inte medlen. Men Paulus talar inte här om budskapet eller sättet utan om förkunnarnas motiv. Naturligtvis vill Paulus att vi ska ha rena motiv, Men viktigare än predikantens motiv är det att Kristus blir förkunnad. Vad Paulus säger är att det är bättre att göra det som är rätt även om motiven kanske inte är helt rätt. Vi skall alltså inte vara för stränga mot andra som förkunnar evangeliet. En del kanske gör det för pengar eller för att synas. Men istället för att kritisera dom skall vi precis som Paulus vara glada att Jesus blir förkunnad. Det handlade inte om villolärare här, då hade Paulus använt en annan ton. Det förkunnades ett rätt budskap, men med fel motiv. Gud ser inte mellan fingrarna med orena motiv och det fanns säkert en sorg i Paulus hjärta oxå över detta, men glädjen över att evangeliet blev berättat vägde tyngre. ---Evangeliet först o främst.

4 3. För det andra menar Paulus att :Det är evangeliet som ger mening med livet v Paulus säger att han inte bekymrar sig det minsta för döden bara Jesus blir ärad Det kristna hoppet är obeskrivligt starkt. I Hebr. talas om hoppets ankare som når innanför förlåten, alltså ända in i det allra heligaste, ända in i Guds närhet. Det finns inget okänt land mellan livet och evigheten som man behöver oroa sig för. Det kristna hoppet överbryggar. Men även om döden inte skrämde Paulus ville han ändå leva vidare, för andras skull. Han visste att när hans liv blev längre så innebar det en vinst genom mitt arbete säger han i v22. Han visste att det var nödvändigt för filippernas skull och för deras framsteg och glädje i tron. Men hela hans mål med livet är Jesus, han säger För mig är livet Kristus och döden en vinst Detta är väldigt annorlunda jämfört med det som driver många människor i dag. En del drivs av sin kärlek till pengar och den sorts trygghet som man tror att pengar kan ge, men som egentligen är en falsk trygghet. Allt kan inte köpas för pengar, och du kan ingenting ta med dig när du dör. Andra drivs av en önskan att bli omtyckta och det kan ta sig märkliga uttryck. Åter andra drivs av hunger efter framgång, att göra karriär och bli något stort. Men det finns också många, många runt om i vår värld, som precis som Paulus insett att Jesus är den ende som ger mål och mening i livet. Tänk på denna gamla kinesiska kvinna, vilket meningsfullt liv, vilket innehåll. Paulus mening med livet var att lära känna Jesus och att göra honom känd för andra. Och då behövde han hjälp. Han behövde både förbön och den Helige Andes hjälp. Men det räcker inte med bara bön eller med vad den Helige Ande gör oberoende av oss, utan Gud vill att vi skall vara hans medarbetare. Jesus bad lärjungarna att dom skulle ge honom det dom hade. Jesus tog bröden och fiskarna som lärjungarna hade och tackade Gud och den Helige Ande gjorde ett under, men sedan gav Jesus uppdraget till lärjungarna att ge till folket. Att dela ut till 5000 hungriga. Jesus inbjöd dom till ett Medarbetarskap. och det inbjudar han dej och mej också till. 4. För det tredje menar Paulus att: Evangeliet är ett sätt att leva. V 27-30

5 Det räcker inte med ett evangelium i ord, vi måste också leva det. Paulus säger i v 27 Lev nu bara på ett sätt som är värdigt Kristi evangelium Ordet som Paulus använder för leva betyder leva som medborgare. Detta var ett språk som filipperna hade lätt att förstå. Filippi var en romersk koloni och filipperna var romerska medborgare. Dom talade det romerska språket, hade romerska kläder och följde romerska seder. Nu använder Paulus den här bilden. Dom var stolta över sitt medborgarskap. Dom hade velat leva ett liv värdigt Rom. Men nu har dom sitt medborgarskap i himlen och i sin kristna koloni på jorden. Dom skall leva ett liv värdigt den himmelska staden ett liv av frihet och kärlek och glädje. Då skall andra säga; Den kolonin ( som ju är församlingen) vill jag bli medborgare i. Folk dras ofta till evangeliet när man får se trons innersida i kristna människors liv, vad tron betyder och vilken kvalité den ger till livet. Detta handlar inte bara om enskilda kristna som lever ut det här livet på egen hand, utan det finns också en annan sida av detta gemenskapen. Paulus hoppas: att vi står fasta i en och samme ande och i ett och samma sinne kämpar för tron på evangelium. Följ mej! Det är Jesu uppmaning till oss. Låt oss ta hans kallelse på allvar och vara hans medarbetare i världen. Frågor som kan användas i den lilla gruppen: 1. Känner du dej på något sätt bunden och begränsad att tjäna Jesus på det sätt som du skulle vilja? På vilket sätt kan du få hjälp av Paulus ord? 2. På vilket sätt delar du evangeliet? Hur skulle du kunna göra det med större frimodighet? Hur skulle det kunna bli möjligt? 3. Hur reagerar du på folk som verkar förkunna evangeliet för pengar eller för att själva synas? Skulle Paulus tycka som du? 4. Varför behöver den som är kristen inte oroa sig för döden? Delar du Paulus syn på detta? 5. Vilken är Paulus drivkraft? Vilken är din?

6 6. Hur hjälper oss en förståelse av Romerska förhållanden och seder oss att bättre förstå vad Paulus talar om i Filipperbrevet?