De biologiska barnens roll i familjehemsuppdraget - En kvalitativ studie utifrån socialtjänstens perspektiv

De biologiska barnens roll i familjehemsuppdraget - En kvalitativ studie utifrån socialtjänstens perspektiv Författare: Saara Karlsson och Nathalie Persson Handledare: Åsa Söderqvist Examinator: Torbjörn Forkby Termin: 6, VT18 Ämne: Socialt arbete Nivå: Kandidat Kurskod: 2SA47E

Abstract The aim of the study was to gain knowledge about what role the foster carers biological children play in foster family care and also gain a deeper understanding of the biological children s significance in a foster family care arrangement. The aim of the study has been conducted through the perspective of the Social services. The data collection consists of eight individual qualitative and semi-structured interviews with social workers who are currently working with foster families there biological children are living at home. The new childhood sociology and the concept of participation serve as the base of the theoretical framework and have been applied to the analysis of this study. The study shows that the respondents have a positive attitude towards the biological children s presence in the foster families. They value the biological children s function in the families as important and should thus not be forgotten. At the same time, there are no clear guidelines for how the social worker should work with foster carers biological children. The contact between the social worker and the biological children mostly goes through the children s parents. The role of the biological children is not always clearly defined in the foster family care arrangement and their involvement can be perceived as insignificant. Furthermore the respondents terminates that no special support designed for biological children in foster families exists. Several respondents also reflect upon that they want to avoid burdening the biological children with responsibility that is not theirs to bear. The role of the biological children in the foster family care and their significance in the foster family care arrangement concludes therefore acknowledged by the social worker but not always recognized. Keywords: Foster family care, social worker, foster family care arrangement, biological children Nyckelord: Familjehem, familjehemssekreterare, familjehemsuppdrag, biologiska barn i

Tack! Först och främst vill vi tacka våra respondenter för att de ställde upp på våra intervjuer, de har varit ovärderliga! Ett stort tack vill vi rikta till vår handledare Åsa Söderqvist för hennes feedback samt stöd genom uppsatsens gång vilket har varit guld värt för oss i uppsatsskrivandet. Ännu ett tack vill vi ge till resterande studiekamrater i vår handledningsgrupp eftersom deras synpunkter och förslag till förbättringar har lett oss i rätt riktning. Tack till familj och vänner som funnits med och uppmuntrat oss under processens gång. Till sist vill vi även tacka varandra för all tid och energi som lagts ner på att få fram en färdig uppsats och att vi inte givit upp trots att det många gånger känts som en enda lång uppförsbacke. ii

Innehåll 1 Inledning 1 2 Problemformulering 1 2.1 Syfte 3 2.2 Frågeställningar 3 3 Tidigare forskning 3 3.1 Inför och under uppdraget 3 3.2 De biologiska barnens inverkan på familjehemsuppdraget 4 3.3 Kontakt med socialtjänsten 5 3.4 Delaktighet och erkännande 6 3.5 Sammanfattning 7 4 Teoriavsnitt 8 4.1 Nya barndomssociologin 8 4.2 Delaktighet 9 4.3 Teorins relevans för vår uppsats 10 5 Metodavsnitt 11 5.1 Forskningsansats 11 5.2 Datainsamlingsmetod 13 5.3 Urval 14 5.3.1 Urval av tidigare forskning 14 5.3.2 Urval av intervjupersoner 15 5.4 Genomförande av intervjuer 17 5.5 Analysmetod 19 5.5.1 Transkribering 19 5.5.2 Kvalitativ innehållsanalys 19 5.5.3 Exempel från analysmetoden 20 5.6 Arbetsfördelning 20 5.7 Studiens tillförlitlighet 21 5.8 Etiska överväganden 22 6 Resultat och analys 23 6.1 Arbetet med de biologiska barnen 23 6.1.1 Förberedelser 24 6.1.2 Kontakt med socialtjänsten 25 6.1.3 Stöd och insatser 27 6.2 För- och nackdelar med biologiska barn i familjehemmet 28 6.2.1 Förebilder 28 6.2.2 Matchning 30 6.2.3 Inverkan på uppdraget 31 6.3 Att lyfta fram de biologiska barnen 33 6.3.1 Ansvarsfördelning 33 iii

6.3.2 Familjehemssekreterarnas förutsättningar 35 6.3.3 Tankar som väcks 37 7 Diskussion 39 7.1 Sammanfattning 39 7.2 Reflektion 41 7.2.1 Reflektion gällande teoretisk tillämpning 43 7.3 Vidare forskningsidéer 44 8 Avslutning 44 Referenser 46 Bilagor I Bilaga 1 I Intervjuguide I Bilaga 2 III Informationsbrev III iv

1 Inledning I tidigare uppsats skrev vi om hur de biologiska barnens 1 vardag påverkas av att växa upp i ett familjehem. Vi intervjuade två vuxna biologiska barn som berättade om sin uppväxt i familjehem. När de beskrev sin kontakt med socialtjänsten fick vi intrycket av att de upplevde den som obefintlig. På så sätt växte vårt intresse för denna studie fram. Men istället för att utgå från de biologiska barnen ville vi få fram socialtjänstens perspektiv gällande de biologiska barnens betydelse och roll i familjehemsuppdraget. 2 Problemformulering Den vanligaste placeringsformen utanför hemmet för barn och unga mellan 0-20 år är familjehem, tidigare kallat fosterhem (Socialstyrelsen 2017A). I 3 kap 2 Socialtjänstförordningen (SFS 2001:937) benämns familjehem som ett privat hem som genom uppdrag av socialnämnden tar emot barn för stadigvarande vård och fostran (SFS 2001:937). År 2016 var 19 944 2 barn och unga i Sverige, någon gång under året, placerade i familjehem. Detta är 61% av de barn som blev placerade genom socialtjänstens försorg (Socialstyrelsen 2017B). Barn och unga kan placeras i familjehem om deras behov, i form av exempelvis vård och fostran, inte kan tillgodoses av deras föräldrar. Insatsen familjehem är ämnad att vara tillfällig, där barnens behov ska tillgodoses av andra vuxna, men beroende på föräldrarnas förmåga kan insatsen bli långvarig (Höjer 2001). Genom en familjehemsplacering är ett av målen att utifrån de placerade barnens individuella behov förbättra deras vardag. Dock medför det inverkan på de biologiska barnens vardag då de placerade barnens behov kan vara stora i exempelvis fostran och familjehemsföräldrarnas tid, mycket kan komma att kretsa kring dem (Höjer 2007). Att bli familjehem berör hela familjen, där de biologiska barnen ofta ses som medhjälpare av sina föräldrar (Höjer 2001). På så sätt blir de biologiska barnen ofta automatiskt en aktiv del av familjehemsuppdraget samtidigt som Nordenfors (2016) menar att deras betydelse inte alltid erkänns eller uppmärksammas i det officiella uppdraget. Detta kan medföra ansvar utan stöd eftersom socialtjänsten endast har en skyldighet att ge stöd till familjehemsföräldrarna. För att de biologiska barnen ska få stöd i uppdraget krävs det att socialsekreterarna själva anser att det finns ett behov (Nordenfors 2016). 1 Begreppet biologiska barn syftar till familjehemsföräldrarnas egna barn 2 Siffran gäller barn och unga mellan 0-20 år med ett fullständigt personnummer (Socialstyrelsen 2017B) 1

Närvaron av biologiska barn i familjehem beskrivs både ha positiv och negativ inverkan på uppdraget, mycket beror på de involverade barnens ålder och personlighet (Thompson & McPherson 2011). Fördelaktigt kan de biologiska barnen hjälpa det placerade barnet att lättare komma in i en gemenskap, exempelvis i skolan (Höjer 2001). Samtidigt visar forskning att biologiska barn boende i familjehemmet ökar risken för att familjehemsplaceringen avbryts (Thompson & McPherson 2011; Socialstyrelsen 2014b). När ett familjehemsuppdrag inte fungerar är det kostsamt för socialtjänsten i form av administration och personal. Det påverkar alla inblandade parter, exempelvis riskerar de biologiska barnen och familjehemsföräldrarna uppleva känslor av misslyckande och därmed sluta ta emot uppdrag i framtiden (Brown & Bednar 2006). Även om de biologiska barnen lever i familjehemsuppdraget tjugofyra timmar om dygnet upplever flera att deras åsikter inte hörs (Twigg & Swan 2007). De biologiska barnen har tidigare inte fått någon uppmärksamhet i rekryteringsprocessen av familjehem. Det är på senare år som en del kommuner har påbörjat ett arbete för att förbättra de biologiska barnens position så att deras röster blir hörda i denna process (Nordenfors 2016). Under 1900-talets utvecklingspsykologi och sociologi sågs barnen endast som passiva komponenter, i behov av omsorg och uppmärksamhet. I den nya barndomssociologin belyser däremot James, Jenks och Prout (1998) ett nytt sätt att se och förstå barndom, ett synsätt där barnen beskrivs som agerande aktörer. Höjer (2007) skriver att det inom socialt arbete har blivit allt viktigare att ta hänsyn till barnens perspektiv vilket samstämmer med synsättet inom den nya barndomssociologin där barnens betydelse i samhället lyfts fram. De biologiska barnen bor och är därmed ofrånkomligen en del av familjehemmet, därför tar vi ställning att likt synsättet inom barndomssociologin se de biologiska barnen som agerande aktörer i familjehemmet och därmed även i familjehemsuppdraget. Nordenfors (2016) skriver att de biologiska barnen har hamnat i skymundan inom forskning som berör familjehem. Därmed vill vi i denna uppsats lyfta fram de biologiska barnen i familjehemmen. Vi anser att det råder en kunskapslucka i den tidigare forskningen inom detta område där just socialtjänstens perspektiv saknas. Därför har vi valt att närma oss detta forskningsområde utifrån socialtjänstens perspektiv, avgränsat till familjehemssekreterare. 2

2.1 Syfte Syftet med denna uppsats är att genom socialtjänstens perspektiv få kunskap om de biologiska barnens roll i familjehemmet samt att få en djupare förståelse för de biologiska barnens betydelse i familjehemsuppdraget. 2.2 Frågeställningar Hur uppfattar familjehemssekreterare de biologiska barnens närvaro i familjehemmet? Hur involveras de biologiska barnen i det officiella familjehemsuppdraget? Hur uttrycks de biologiska barnens medverkan i familjehemssekreterarnas arbete? 3 Tidigare forskning Vi kommer i detta avsnitt presentera tidigare forskning som består av vetenskapliga artiklar och en avhandling. För att skapa en struktur har vi valt att sammanställa tidigare forskning i fyra kategorier; Inför och under uppdraget, De biologiska barnens inverkan på familjehemsuppdraget, Kontakt med socialtjänsten och Delaktighet och erkännande. De två första kategorierna beskriver de biologiska barnens medverkan före och under samt hur de påverkar uppdraget. De två sistnämnda belyser socialtjänstens arbete med de biologiska barnen i form av kontaktens funktion samt vilket utrymme de får. 3.1 Inför och under uppdraget Förberedelser inför ett familjehemsuppdrag kan se olika ut i familjehemmen. Alla familjemedlemmar påverkas enligt Nordenfors (2016) när en familj bestämmer sig för att ta på sig ett uppdrag som familjehem, inte minst de biologiska barnen i familjen. Höjers (2007) studie visar att den information som de biologiska barnen får inför ett familjehemsuppdrag inte alltid är anpassad till ålder och mognad. Detta är i linje med Thompson och McPherson (2011) som skriver att de biologiska barnen har svårt att förstå vad ett familjehemsuppdrag innebär. Vidare uttrycker Thompson och McPherson (2011) likt Höjer (2001) att familjehemsföräldrar i deras studier oroar sig över att deras biologiska barn inte får den förberedelse de kanske behöver inför ett uppdrag. Genom 3

insyn i svårigheter, som de placerade barnen varit med om, kan de biologiska barnen exponeras för svåra mänskliga problem och livssituationer tidigare än de kanske gjort om de inte var familjehem. Denuwelaere och Bracke (2007) menar att det är viktigt att de biologiska barn som lever i ett familjehem får det stöd som behövs för att hjälpa dem hantera nya situationer och relationer som uppstår i och med uppdraget. Nordenfors (2016) skriver att de biologiska barnen, trots behov, inte får ett stöd som går att jämföras med det stöd och den utbildning som socialtjänsten har skyldighet att erbjuda deras föräldrar. För ett bra samarbete, i form av en tvåvägskommunikation, och ett fungerande uppdrag behöver alla involverade förberedas och ha tydligt definierade roller och handlingsutrymmen (Brown & Bednar 2006). Att förbereda de biologiska barnen menar Höjer (2001) är viktigt inför ett uppdrag, men att förvänta sig att de ska ha förståelse och överseende för de placerade barnen bör inte krävas av dem. I Höjers (2004) studie framkommer det att de biologiska barnen ofta får ett stort ansvar gentemot de placerade barnen. De förväntas vara förstående och ha ett omsorgsgivande förhållningssätt. Thompson och McPherson (2011) skriver att de biologiska barnen ibland uttrycker att de kan uppleva press eftersom de förväntas vara förebilder för de placerade barnen. De upplever att föräldrarna har högre förväntningar på deras uppförande och disciplin. I Twigg och Swans (2007) studie framkommer det att de biologiska barnen kan dra sig för att prata med sina föräldrar eftersom de inte vill belasta dem samt att de vill upprätthålla en positiv bild inför familj och socialarbetare. 3.2 De biologiska barnens inverkan på familjehemsuppdraget Ett familjehemsuppdrag är inget de biologiska barnen tillsammans med sina föräldrar ansvarar för, utan det är ett uppdrag föräldrarna tar på sig. Men som en del i familjen blir de biologiska barnen automatiskt en del av familjehemsuppdraget (Höjer 2001). Enligt Thompson och McPherson (2011) är närvaron av biologiska barn i familjehem komplicerat eftersom det kan både medföra negativa och positiva aspekter, mycket beror på de involverade barnens ålder och personlighet. De biologiska barnen kan öka risken för svårigheter, exempelvis sammanbrott (Thompson & McPherson 2011). Sammanbrott är ett oplanerat avbrott i en familjehemsplacering (Socialstyrelsen 2012). Thompson och McPherson (2011) skriver vidare att de biologiska barnen även kan vara en fördel och därmed ha en positiv inverkan på placeringen. Redan i början av 2000-4

talet kunde Höjer (2001) urskilja fördelar med närvaro av biologiska barn i familjehem, exempelvis att de kunde hjälpa de placerade barnen komma in i skola och gemenskap. En av de mest förekommande orsakerna till att familjehemsföräldrar väljer att avsluta en pågående placering är om det finns en risk att deras familj skadas, exempelvis genom våldsamt beteende hos det placerade barnet (Brown & Bednar 2006). Detta är i linje med Samrai, Beinart och Harper (2011) som skriver att familjehemsföräldrar uttrycker att de skulle avbryta placeringen om familjen i deras mening påverkas negativt. Interaktionen mellan de olika parterna inom familjehemmet är av stor vikt för placeringen. Konflikter mellan de biologiska barnen och de placerade barnen kan leda till att familjehemsföräldrarna beslutar att avbryta uppdraget (Brown & Bednar 2006). Även Thompson och McPherson (2011) menar att det finns ett särskilt behov att undersöka de biologiska barnens roll och relationer i familjehemmet. Familjehemsföräldrarnas bemötande gentemot de placerade barnen påverkar de biologiska barnens relation till deras fostersyskon 3. Familjehemsföräldrarna vill ofta inkludera det placerade barnet som en del av familjen. Men med vetskap om att uppdragets mål är att återförena det placerade barnet med sin biologiska familj leder det ofta till att familjehemsföräldrarna, medvetet eller omedvetet, behandlar det placerade barnet annorlunda. På liknande sätt kan de biologiska barnen efter flera placeringar börja behandla nya fostersyskon som objekt eftersom det kan vara tungt för dem att hantera flera uppbrott (Thompson & McPherson 2011). 3.3 Kontakt med socialtjänsten I tidigare forskning beskrivs kommunikation mellan familjehem och socialtjänsten på olika sätt. Vikten av en fungerande kontakt lyfts återkommande upp i de vetenskapliga artiklarna. Samrai, Beinart och Harper (2011) skriver att en av flera faktorer för ett fungerande familjehemsuppdrag är stödet från socialtjänsten, både finansiellt och praktiskt. För en fungerande kontakt med socialtjänsten ligger det stor vikt på relationer. En tillitsfull relation till familjehemmets socialarbetare möjliggör att familjehemmet vågar ta kontakt vid behov. Samtidigt som en konfliktfri relation till barnets socialarbetare kan skapa en mer stabilitet i hela familjehemmet. Om kontakten till socialtjänsten är problematisk kan det hos familjehemsföräldrarna skapas en förvirring och frustration i uppdraget. Det beskrivs exempelvis dåliga erfarenheter där 3 I relation till de biologiska barnen benämns de placerade barnen som fostersyskon 5

socialarbetare har gett olika information i samma frågor samt otydliga mål (Samrai, Beinart & Harper 2011). Flera föräldrar uttrycker i Samrai, Beinart och Harpers (2011) studie att de inte alltid får det stöd eller resurser som de blivit lovade inför uppdraget. Samstämmigt skriver Geiger, Hayes Piel & Julien-Chinn (2017) att en orsak till sammanbrott är för att kontakten från socialtjänstens håll har varit bristfällig, exempelvis att de inte svarar när familjehemmet hör av sig. Detta stämmer överens med Brown och Bednar (2006) som uttrycker att risken för sammanbrott ökar när familjehemmets medlemmar inte känner att de får det stöd de behöver. Konsekvenser av ett sammanbrott påverkar alla inblandade. De biologiska barnen och deras föräldrar kan exempelvis uppleva känslor av misslyckande och därmed sluta ta emot uppdrag i framtiden (Brown & Bednar 2006). Nordenfors (2016) studie visar att förekomsten av kontakt mellan de biologiska barnen och socialtjänsten varierar, men kan beskrivas som sällsynt. Twigg och Swan (2007) menar att de biologiska barnen i deras studie överlag hade en negativ inställning gentemot socialarbetare. Enligt Thompson och McPherson (2011) uttrycker de biologiska barnen att de inte vet hur de ska hantera de placerade barnens beteende exempelvis när de agerar utåt, svär eller ljuger. De biologiska barnen uttrycker även att det är svårt att hantera sin oro för fostersyskonets välmående. Twigg och Swan (2007) och Brown och Bednar (2006) menar att de biologiska barnen upplever att de inte blir lyssnade på och att socialtjänsten förminskar deras oro. 3.4 Delaktighet och erkännande Som en del i familjen blir de biologiska barnen frivilligt eller ofrivilligt delaktiga i familjehemmet. Meningen är inte att de ska åläggas ett ansvar att bidra till uppdraget men på grund av dess speciella form, att det pågår i hemmet, åläggs de ofta ett ansvar ändå (Höjer 2001). Familjehemsföräldrar beskriver att deras egna barn är till stor hjälp i uppdraget och benämner dem enligt Höjer (2001) som medhjälpare. Detta kan både ha en positiv eller negativ effekt på barnen. Det är positivt att få ta ansvar samtidigt som det kan vara negativt om det blir för mycket ansvar (Höjer 2001). 6

Trots att de biologiska barnen lever i familjehemsuppdraget tjugofyra timmar om dygnet upplever de enligt Twigg och Swan (2007) att deras åsikter inte hörs eller tas med i beslutet om familjehemsuppdraget. Nordenfors (2016) är inne på samma linje, de biologiska barnen är delaktiga i omsorgsgivande aktiviteter i vardagen där de exempelvis hjälper till att ta hand om de placerade barnen, tröstar dem och ser till att de mår bra. Medan deras delaktighet i det officiella familjehemsuppdraget är begränsad. Anledning till att de begränsas i processen kan vara för att skydda dem, dock kan det enligt Nordenfors (2016) få motsatt effekt och istället öka deras sårbarhet. Detta på grund av att de då får ta egna beslut i, om och hur de ska engagera sig i familjehemsuppdraget, utan stöd eller vägledning av vuxna. Enligt Brown och Bednar (2006) uttrycker de biologiska barnen att deras bidrag förbises av socialtjänsten. Detta bekräftas av Twigg och Swan (2007) som skriver att de biologiska barnen känner sig bortglömda som en del av familjehemsuppdraget. Det uttrycks en längtan och önskan hos de biologiska barnen att bli sedda och erkända som en del av uppdraget. Utifrån senare forskning skriver Nordenfors (2016) att det nyligen påbörjats ett arbete i en del kommuner för att förbättra de biologiska barnens position och att deras röster också ska få bli hörda i rekryteringsprocessen. Flera familjehemsföräldrar uttrycker att alla familjemedlemmar är delaktiga i diskussionen om att bli familjehem, men att förståelsen inför uppdraget ser olika ut. Det går att diskutera en djupare innebörd av ett familjehemsuppdrag med de äldre barnen. I slutändan är det dock föräldrarna som tar beslutet (Höjer 2001). Detta är i likhet med Nordenfors (2016) nyare forskning som visar på att ju äldre de biologiska barnen är desto mer ökar deras delaktighet i beslutsprocessen om att bli familjehem. 3.5 Sammanfattning Tidigare forskning påvisar att det är viktigt att förbereda de biologiska barnen inför ett uppdrag så de på bästa sätt kan finna sin roll i sammanhanget. Eftersom de biologiska barnen är en del av familjehemmet kommer deras närvaro ha en inverkan på uppdraget. De biologiska barnens delaktighet i det officiella uppdraget är begränsad och erkänns inte alltid, samtidigt som de biologiska barnen uttrycker en önskan att få bli sedda och hörda. Vikten av bra stöd för att uppdraget ska fungera är återkommande, forskningen visar dock på att kontakten med socialtjänsten i många fall är bristfällig. 7

Efter att ha bearbetat och sammanställt delar av tidigare forskning rörande biologiska barn i familjehem har vi uppmärksammat att socialtjänstens perspektiv saknas inom detta område. Denna frånvaro styrker vårt val av perspektiv att utgå från eftersom det tydligt finns en kunskapslucka som vi önskar utforska och till viss del fylla ut. 4 Teoriavsnitt I kommande avsnitt kommer våra teoretiska utgångspunkter för denna uppsats presenteras.vi har valt att använda oss av nya barndomssociologin som teori samt delaktighetsbegreppet i anknytning till den. Med vald teori samt begrepp kommer vi i senare avsnitt analysera vårt insamlade material. I sista delen kopplar vi relevans av valda teorier till vår uppsats. 4.1 Nya barndomssociologin James, Jenks och Prout (1998) beskriver begreppet barndom som socialt konstruerad och inte endast ett homogent fenomen i en biologisk mening som en tidig fas i människans liv. Med ett perspektiv om att barndomen är socialt konstruerad, uppbyggd av omgivande strukturer, ser den olika ut över världen och får sin betydelse först i relation till samhällets sociala överensstämmelser. Detta gör begreppet barndom komplicerat i den mening att den kan ha flera parallella betydelser beroende av kontext (James, Jenks & Prout 1998). James, Jenks och Prout (1998) skriver att barnen får ta plats och synas på olika sätt beroende på omgivningen som bestäms av vuxna. Skolor och förskolor är exempel på platser, skapade av vuxna, där barnen får synas. Medan i de vuxnas värld bemöts ofta barnen likt passiva besökare utan avgörande betydelse i sammanhanget och därför inte välkomna att delta i rådande diskurser. Exempelvis förväntas inte barn delta i beslut, lagar och politik men leva efter dem. Barn och vuxnas sociala utrymme i samhället är på så sätt tydligt separerade (James, Jenks & Prout 1998). Inom 1900-talets utvecklingspsykologi och sociologi har barndomen länge setts som en transportsträcka till vuxen ålder, barnen har setts som blivande, alltså ofärdiga människor. I nya barndomssociologin skapas en motvikt till detta där varandet blir en motsats, vilket innebär att barnen redan under den biologiska betydelsen av barndomen 8

är involverade och påverkar samhället (James & James 2008). Nya barndomssociologin används som ett historiskt avstamp från den tidigare synen på barndom som endast benämndes barndomssociologi (James, Jenks & Prout 1998). I forskning har barnen länge blivit sedda som objektet för vetenskapliga experiment. Det var Jean Piaget som i sin forskning började bemöta barnen likt subjekt som även går att intervjua och lyssna till (James & James 2008). I en sociologisk kontext uttrycks barn som aktivt konstruerande och avgörande i omgivande människors liv samt i samhället runt dem (James, Jenks & Prout 1998). Barnen borde därmed inte bemötas som en passiv del i en social struktur där de endast är åskådare utan borde ses som agerande aktörer. Skillnaden med att bemöta barnen som agerande aktörer är att det läggs en betydelse i barnens handlingar. Barnens agerande kan göra skillnaden i exempelvis beslut och relationer. Denna förändrade syn på barn skapar ett barncentrerat perspektiv där barnens röster och delaktighet erkänns ha en betydelse för sin omgivning (James & James 2008). Halldén (2009) problematiserar samtidigt det nya barndomssociologiska sättet att se barn som aktiva aktörer eftersom det ofta kan leda till att skillnaden som finns mellan barn och vuxna förnekas. I nya barndomssociologin lyfts det kompetenta aktivt agerande barnet fram, vilket riskerar förringa barnets beroende och behov av omsorg samt omhändertagande. Halldén (2009) poängterar dock att det ena inte behöver automatiskt utesluta det andra, men att det behöver uppmärksammas och reflekteras över. 4.2 Delaktighet Inom nya barndomssociologin erkänns barnens delaktighet ha en betydelse för sin omgivning (James & James 2008). Delaktighet är ett mångtydigt begrepp som kan bestå av flera aspekter då det kan användas på skilda sätt i olika sammanhang (Gustavsson 2004). Det går ändå att urskilja två huvudsakliga användningar av begreppet; delaktighet som generellt deltagande i en aktivitet och delaktighet i beslutsfattande (Thomas 2007). Enligt 12 artikeln 1 punkten i Barnkonventionen ska de barn som är i stånd att bilda egna åsikter få uttrycka sig i alla frågor som de berörs av. Barnets åsikter ska sedan tillmätas betydelse i relation till barnets ålder samt mognad (Barnkonventionen). Med hänvisning till barnkonventionens tolfte kapitel blir den 9

senare användningen, delaktighet i beslutsfattande, särskilt central utifrån det nya barndomssociologiska tänkandet (James & James 2008). När en person anses vara delaktig innebär det att personen får ta del och medverka i något (Kjellström 2012). Delaktighet framhålls i grund och botten bygga på hur människor engagerar sig i varandra samt i det som ska diskuteras och genomföras. På så sätt kan inte delaktighet skapas av endast en part eller av att det står inskrivet i ett policydokument. För att delaktighet ska kunna uppkomma inom socialt arbete krävs det att flera parter arbetar tillsammans (Bülow, Persson Thunqvist & Sandén 2012). Molin (2004) skiljer på interna och externa förutsättningar för att delaktighet ska uppkomma. De interna förutsättningarna är bundna till individen och handlar om dennes vilja, förmåga och förväntningar. De externa förutsättningarna behandlar vilka omständigheter som finns i situationen, exempelvis tillgänglighet och tillfälle. De externa förutsättningarna kan den enskilda individen sällan råda över, de blir oftare de professionellas ansvar (Molin 2004). Andra faktorer som kan påverka möjligheten till delaktighet är bland annat kön och ålder (Kjellström 2012). Synen på barn kan vara avgörande för vilken slags delaktighet eller hur mycket delaktighet som barnen får. Ses barn som agerande aktörer som inom barndomssociologin skapas ett större utrymme för delaktighet. Dock ska barns delaktighet inte betraktas som endast positivt utan bör även problematiseras eftersom det finns en risk att det läggs för stort ansvar på barnen. För socialsekreterarna handlar det hela tiden om att väga hur mycket delaktighet som ska ges till barnet mot vad som är för barnets bästa (Nordenfors 2010). 4.3 Teorins relevans för vår uppsats Som en teoretisk ram för vår uppsats anser vi att nya barndomssociologin samt delaktighetsbegreppet är relevanta. De kan i linje med uppsatsens syfte öka vår kunskap om de biologiska barnens roll i familjehemmet samt ge en djupare förståelse för de biologiska barnens betydelse i familjehemsuppdraget. Inom nya barndomssociologin är barndomen socialt konstruerad, vilket vi kopplar till familjehemssekreterarnas arbete på så sätt att deras konstruktion och synsätt av barndom bör prägla vilket utrymme de biologiska barnen får i deras arbete. Vi tänker att 10

detta blir relevant för vår uppsats eftersom det kan öka vår förståelse för samband mellan respondenternas synsätt och det utrymme de biologiska barnen tillges. Inom den nya barndomssociologin erkänns barnens delaktighet ha en betydelse för sin omgivning, därför bör de biologiska barnen erkännas ha en betydelse i familjehemsuppdraget. Vi anser att nya barndomssociologin och delaktighetsbegreppet kompletterar varandra, exempelvis kan synsättet förankrat inom den nya barndomssociologin skapa utrymme för reflektion över de biologiska barnens delaktighet. Delaktighetsbegreppet kan hjälpa oss skapa en förståelse av respondenternas svar, vilka förutsättningar som utformar de biologiska barnens delaktighet, samt över hur deras delaktighet mer konkretiserat uttrycks. Efter att ha redogjort nya barndomssociologin i förhållande till vår uppsats ämnar vi inte bortse från att det finns en skillnad mellan barn och vuxna. I relation till barn som agerande aktörer vill vi inte förringa barnens behov av skydd och omsorg. Vi tänker därmed att omsorg för de biologiska barnen inte automatiskt behöver utesluta att de ses som agerande aktörer. I samband med barns delaktighet finns risken att det läggs ett för stort ansvar på barnen. I användandet av delaktighetsbegreppet i vår analys har vi därför ämnat väga de biologiska barnens delaktighet mot vad som är för deras bästa (jmf Nordenfors 2010). 5 Metodavsnitt I detta avsnitt redovisas vår valda forskningsansats, datainsamlingsmetod, urval, genomförande av intervjuer, analysmetod, studiens tillförlitlighet samt etiska överväganden. Vi har även arbetat in en metoddiskussion genom hela metodavsnittet, vilket innebär att vi kritiskt reflekterat över de fördelar och nackdelar som våra metodval har för vår studie. 5.1 Forskningsansats Vi har valt hermeneutiken som forskningsansats, hermeneutiken ingår i interpretativismen som är ett tolkningsperspektiv inom forskning och bygger på att skapa en förståelse. Hermeneutiken blir likt en motpol till den naturvetenskapliga förklaringsmodellen och kan tillgodose en annan logik i forskningsprocessen, vilket exempelvis människans handlingar som studieobjekt kräver (Bryman 2018). 11

Hermeneutiken går ut på att förstå det som tolkas på fler plan än endast den bokstavliga betydelsen (Hansson 2011). Eftersom vi ämnade att öka vår förståelse framför att hitta förklaringar har användandet av hermeneutiken tillgodosett oss en annan logik i forskningsprocessen än vad den naturvetenskapliga förklaringsmodellen kunnat göra (jmf Bryman 2018). Hermeneutiken öppnar upp möjligheten för oss att analysera vår empiri på flera plan; det som bokstavligen sägs, det som sägs mellan raderna samt det som inte sägs (jmf Hansson 2011). Alvesson och Sköldberg (2017) beskriver att en primärtolkning görs innan och under en intervju. Primärtolkningen ger oss på så sätt möjlighet att skapa förståelse för vårt material redan i interaktionen med intervjupersonen och skapar reflektion under hela forskningsprocessen. Gilje och Grimen (2007) skriver att en grundsten inom hermeneutiken är att vi aldrig möter något förutsättningslöst. Det finns alltid en förförståelse som avgör vad som är förståeligt eller oförståeligt. Förförståelse kan bestå av många olika komponenter, exempelvis personlig erfarenhet vilket betyder att vi tolkar världen utifrån tidigare upplevelser (Gilje & Grimen 2007). Som två uppsatsskrivare har vi olika förförståelser vilket vi tror kan utvidga våra tolkningar. Vi har exempelvis olika erfarenheter av familjehem samt att en av oss har haft sin verksamhetsförlagda praktik på en familjehemsenhet. Vi fick även förmånen att i anslutning med denna uppsats närvara på en temakväll rörande biologiska barn i familjehem som anordnades för familjehemsföräldrar. Tre personer som växt upp i familjehem som biologiska barn berättade om sina erfarenheter. Denna temakväll tänker vi har gett oss en bredare förståelse av vårt forskningsområde. Men även en förförståelse som gör att vi inte kan förhålla oss helt objektiva i tolkandet av materialet (jmf Gilje & Grimen 2007). Vi har reflekterat över att en risk med detta är att materialet kan färgas för mycket av den förförståelse vi har med oss. Men vi är medvetna om den risken och har därför förhållit oss reflekterande gentemot vår förförståelse genom hela uppsatsen. Hansson (2011) skriver att det inte går att förstå en enskild del utanför dess helhet. På liknande sätt skriver Gilje och Grimen (2007) att ett fenomen endast får sin bestämda mening i ett sammanhang. I tolkandet av handlingar är det situationen vilken handlingen begås i som ger handlingen dess identitet (Gilje & Grimen 2007). På detta sätt vill vi därför inte tolka vår empiri separat från sitt sammanhang. Vi tror att om vår empiri plockas bort från den kontext vi tagit den ifrån försvinner de ramar som begränsar vår 12

tolkning, vilket skulle kunna leda till långsökta slutsatser och därmed minska tolkningens trovärdighet. Därför har vi hela tiden haft miljö och sammanhang där empirin är tagen från i åtanke. En aspekt är att vi intervjuar familjehemssekreterare i sin yrkesroll där de representerar socialtjänsten. Men för att kontextualisera våra tolkningar ännu mer tänker vi att det finns flera faktorer som kan skapa ramarna i sammanhanget, exempelvis ålder, utbildning, erfarenheter av familjehem samt diskussioner och åsikter som uppkommer i arbetsgruppen.vi har därför haft med frågor i vår intervjuguide för att få fram dessa faktorer. Dock är vi kritiska till att kunna få en komplett uppfattning av en helhet. Vi har reflekterat över att det teoretiskt sett kan anses möjligt att en helhet finns, men praktiskt en omöjlighet då en helhet bör bestå av flera delar och därmed fortsätta i oändlighet eftersom ingen kan i vår mening säga när helheten är komplett. På detta sätt finns alltid delar i sammanhanget som missas av uttolkaren vilket hade kunnat ha en betydelse för tolkningen. Den kvalitativa forskningen har sina rötter i bland annat hermeneutiken och beskrivs därför som tolkningsinriktad (Bryman 2018). I kvalitativ data är inte det mätbara intressant utan det som har betydelse är bland annat händelser, tankar, känslor och yttranden. I kvalitativ data räcker det med att konstatera att något finns för att det ska gå att användas i det empiriska materialet (Ahrne & Svensson 2015). Föreliggande uppsats är en kvalitativt inriktad studie rotad i den hermeneutiska forskningstraditionen. På så sätt söker vi inte efter mätbar statistik utan efter unika berättelser av erfarenhet, tankar och yttranden som genom en intervju blir på så sätt konstaterad. 5.2 Datainsamlingsmetod En av utgångspunkterna i kvalitativ forskning är att få fram deltagarnas perspektiv. Forskaren vill komma nära och försöka se utifrån deltagarnas ögon. En vanlig metod för att få fram olika perspektiv är intervjuer (Bryman 2011). I vår studie syftar vi få fram socialtjänstens perspektiv och har därmed intervjuat familjehemssekreterare som representerar den yrkesroll inom socialtjänsten som jobbar med familjehem. Intervju benämns som en lämplig metod när forskaren vill utgå från människors vardagserfarenheter och förstå hur de uppfattar sin värld (Esaiasson, Gilljam, Oscarsson, Towns & Wängnerud 2017). Samtalet och mötet som sker med intervjupersonen ger forskaren en möjlighet att få fram hur den intervjuade tänker och känner (Kylén 2004). Då vår uppsats syftar till att få fram socialtjänstens perspektiv, där 13

familjehemssekreterarna representerar den yrkesroll som arbetar med familjehem, ansåg vi att intervjuer var en lämplig metod att använda eftersom deras ord och åsikter på så sätt kommer fram. Det finns olika former av intervjuer; strukturerade, semistrukturerade och ostrukturerade, formerna är de som bestämmer hur given strukturen är i samtalet med intervjupersonen (Eriksson-Zetterquist & Ahrne 2015). En öppen struktur ger forskaren möjlighet att ställa följdfrågor till intervjupersonen för att försöka förstå personen bättre (Kylén 2004). I en semistrukturerad intervju använder sig forskaren av en intervjuguide med förhållandevis tydliga teman som ska beröras under intervjun samtidigt som intervjupersonen får stor frihet att formulera sina svar på sitt egna sätt. Intervjuprocessen hålls flexibel, en viss struktur följs samtidigt som tonvikten ligger på intervjupersonens uppfattning och tolkning av olika situationer (Bryman 2018). Vi valde att använda oss av semistrukturerade intervjuer eftersom vi tyckte att det behövdes en viss struktur för att säkerställa att alla intervjuer berörde de områden som vi ansåg viktiga utifrån vår studies syfte. Vi tänker att detta inte hade kunnat säkerställs i användandet av helt ostrukturerade intervjuer. I våra semistrukturerade intervjuer hölls frågorna samt följden i intervjuerna tillräckligt öppen för att respondenterna själva skulle kunna lyfta fram det som de ansåg betydelsefullt, vilket vi tänker hjälpte oss att uppnå vårt syfte med att få fram just socialtjänstens perspektiv. Om vi istället hade använt oss av helt strukturerade intervjuer hade respondenterna inte fått samma frihet i sina svar vilket vi tror hade försvagat vårt resultat. En svaghet med semistrukturerade intervjuer är att det hela tiden krävs av intervjuaren att hålla sig uppmärksam så att följdfrågorna ställs i anknytning till det som uppfattas som viktigt, utan att hämma intervjun (Bryman 2018). Detta har vi försökt möta genom att vi har varit två stycken under de flesta av intervjuerna och då försökt komplettera varandra under intervjuns gång om det har behövts. Exempelvis har vi båda varit beredda på att ställa följdfrågor samt hjälpt varandra när någon av oss inte funnit orden. 5.3 Urval 5.3.1 Urval av tidigare forskning I sökning efter relevant forskning till denna studie har vi använt oss av sökprogram som: OneSearch, SwePub, PsycINFO och Libris. I sökningen använde vi oss av flera ord samt kombinerade dessa, exempelvis; familjehem, biologiska barn, fostersyskon, 14

foster care, participation, social service, delaktighet, foster family. Vi hade även tidigare kännedom av Ingrid Höjer och Monica Nordenfors som är svenska forskare inom detta område och sökte därav direkt efter deras publikationer. Därefter valde vi de artiklar som vi ansåg relevanta. Vår tidigare forskning består av både kvalitativa och kvantitativa studier. Övervägande delen är dock en blandning mellan metoderna. Detta har gjort att vi har fått en varierad kunskapsöversikt över vårt forskningsområde. I forskning rörande familjehem så har forskningen kring de biologiska barnen hamnat i skymundan. Socialtjänstens perspektiv inom detta område skulle vi beskriva som frånvarande. Vi har använt oss av både svenska och internationella källor för att skapa en bredare uppfattning över vårt valda forskningsområde. Vi har reflekterat över de internationella artiklarnas relevans för vår svenska studie och kommit fram till att även om det kan se olika ut så är ändå konceptet fosterhem, som det kallas utanför Sverige, det samma. Vi tänker också att det som berör de biologiska barnens upplevelse av att det kommer in ett annat barn i familjen bör se liknande ut till Sverige. 5.3.2 Urval av intervjupersoner Målstyrt urval är vanligt inom kvalitativ forskning och går ut på att, utifrån forskningsfrågorna, målinriktat välja enhet att samla data från. Det är ett strategiskt sätt att skapa samklang mellan urval och forskningsfrågor, på så sätt endast välja ut personer eller fall som har relevans för studien (Bryman 2018). Målstyrt urval ansåg vi som bästa sätt för oss eftersom det hjälpte oss skapa en relevans till vårt syfte. Utifrån våra forskningsfrågor hade vi vissa kriterier som vi förhöll oss till i valet av intervjupersoner; familjehemssekreterare vilket är de på socialtjänsten som jobbar med familjehemmen samt att de hade aktiva familjehemsuppdrag där det fanns biologiska barn boende. Först vände vi oss till en enhetschef för en familjehemsenhet i en större kommun, dock blev det en återvändsgränd. Detta gjorde att vi geografiskt vidgade sökningen av intervjupersoner. Vi ringde runt till familjehemssekreterare och andra med relaterade arbetsuppgifter som vi bad skicka förfrågan vidare. Syftet presenterades samt kriterier på önskade intervjupersoner, därefter skickade vi även vårt informationsbrev. I början upplevde vi att det var svårt att hitta intervjupersoner, men i efterhand kan vi inse att sökningen borde breddats tidigare. Vi fick till slut ett överskott av intervjuer och valde att avböja ett flertal och endast göra åtta intervjuer. Trost (2010) skriver att det är mycket som väger in i hur många intervjuer som behövs men poängterar vikten av ett fåtal väl utförda intervjuer. Han uttrycker att ju färre intervjuer desto mer hanterligt och 15

överblickbart blir det insamlade materialet (Trost 2010). I efterhand förstår vi Trost (2010) resonemang då vi anser att åtta intervjuer blev i det största laget att hantera och få en överblick på. Vid kvalitativa studier önskas det ofta i urvalet skapas en så stor, samtidigt som inte för stor, variation som möjligt. Detta eftersom en variation gör gruppen representativ för enheten samtidigt som undvikandet av enbart extrema representanter minskar risken för att endast de avvikande åsikterna ska framkomma (Trost 2010). För att inte få en för ensidig representation av familjehemssekreterare önskade vi i urvalet av intervjupersoner få fram en variation, exempelvis utifrån kön, ålder, utbildning samt arbetserfarenhet. Dock skriver Trost (2010) att det kan vara svårt att uppnå en variation om urvalet inte utgår från ett stort register. Detta stämmer överens med vår upplevelse eftersom vi kände att vi fick vara tacksamma för de som ställde upp. Vi hoppades att det ändå skulle uppstå en variation av sig självt vilket vi tycker att det ändå blev bland respondenterna eftersom det blev en blandning av kön, arbetserfarenhet, utbildningar samt ett åldersspann på 30-56 år. Vi har reflekterat över tillvägagångssättet i vårt urval. I början tänkte vi att vi ville respektera hierarkin och kontaktade enhetschefen. Efterhand lärde vi oss att det var bättre att kontakta familjehemssekreterarna direkt eftersom vi upplevde att det ökade chansen att de ställde upp, vi tänker att den personliga kontakten skapade ett engagemang att vilja hjälpa. 5.3.2.1 Presentation av respondenter Vi har i enskilda intervjuer träffat åtta familjehemssekreterare i olika kommuner. De kommer benämnas som R1- R8, siffrorna har ingen koppling till den ordning som intervjuerna genomfördes. Arbetsrollen som familjehemssekreterare såg olika ut bland respondenterna. På vissa arbetsplatser var det tydligt uppdelat mellan familjehemssekreterare och barnsekreterare, vem som hade kontakt med familjehemmet respektive det placerade barnet. På andra arbetsplatser skiftades rollerna, att den familjehemssekreterare vi mötte var familjehemssekreterare i vissa ärenden samt barnsekreterare i andra ärenden. Medan det även fanns respondenter som var socialsekreterare med vissa ärenden som familjehemssekreterare. Våra respondenter bestod av både män och kvinnor, mellan 30 till 56 år. De hade jobbat som familjehemssekreterare i allt från en månad till tre år. Medan en av respondenterna inte 16

gick att placera exakt hur länge hen jobbat med familjehem, eftersom det varvats med andra jobb, men en pendlande arbetserfarenhet av familjehem fördelad på 16 år. Samt att deras tidigare arbetserfarenhet såg olika ut varav vissa arbetat med barnavårdsutredningar, rekrytering av familjehem samt på HVB-hem. De fanns även en variation på utbildningar inom socialt arbete varav socionom var mest förekommande. Storleken mellan kommunerna varierade, folkmängden låg mellan ca 10 000-90 000 invånare. 5.4 Genomförande av intervjuer Det är viktigt att intervjupersonen känner sig trygg i miljön som intervjun utspelar sig i samt att intervjun kan föras ostört (Trost 2010). Vi har genomfört åtta enskilda intervjuer med olika familjehemssekreterare. Vi informerade våra respondenter om att vi var flexibla till vart vi skulle möta dem för intervjuerna. Det utmynnade i att vi mötte upp dem alla på deras arbetsplatser där intervjuerna ägde rum i bokade samtalsrum eller på respondentens egna kontor. Eriksson-Zetterquist och Ahrne (2015) benämner att en nackdel med att intervjun äger rum på intervjupersonens arbetsplats är att risken för att störas ökar. Det var dock inget som vi blev påverkade av under våra intervjuer då de fick pågå utan avbrott. Inför varje intervju säkerställde vi att respondenten tagit del av och läst vårt informationsbrev. Vi återupprepade vårt syfte med studien och våra respondenter fick ge sitt samtycke till att delta samt att intervjun spelades in. Bryman (2018) beskriver att inspelning under intervju kan påverka respondenten när medvetenheten finns att varje ord spelas in, exempelvis genom att respondenten kommer av sig, blir oroad, försiktig eller tillbakadragen. Detta var något som vi uppmärksammade hände under speciellt en intervju där respondenten blev försiktig och fåordig, vilket vi mötte genom att vi ställde flera liknande frågor samt följdfrågor för att försöka få fram heltäckande svar. Det är dock möjligt att vi under denna intervju ändå gick miste om information som hade kunnat öka vår kunskap och förståelse för de biologiska barnen i familjehemmen. Våra intervjuer varade mellan 40-100 minuter. Under sex stycken intervjuer var vi båda närvarande. Trost (2010) belyser att respondenten kan känna sig i en underlägsen maktposition när det är fler än en intervjuare. Detta har vi försökt förhindra genom att en av oss ledde intervjuerna medan den andra fokuserade på följdfrågor. Vi tänkte även att uppdelningen skulle hjälpa strukturen för intervjun, att vi som två intervjuare inte 17

skulle börja prata i mun på varandra. Vi tog båda ansvar under intervjuernas gång över att få svar på de frågor vi hade med i vår intervjuguide (se bilaga 1). De andra två enskilda intervjuerna höll vi var och en för sig. Nackdelen under dessa två intervjuer var att det inte fanns en person till som lyssnade och kunde ställa följdfrågor, samtidigt som vi märkte att det var lättare att finna ett samspel med respondenten när det bara var två under samtalet. Intervjuerna låg till grund för att vi skulle få in tillräckligt med material till vårt resultat och analys och var på så sätt avgörande för uppsatsen. Respondenternas svar behövde vara tillräckligt innehållsrika för att kunna analyseras vilket gjorde att våra frågor behövde ge denna möjlighet för respondenterna (jmf Dalen 2015). Vi tog därför hjälp av Dalens (2015) tips inför vår intervjuguide. Vi började med en inledande öppningsfråga där respondenterna fick utgå från sig själva och tala fritt om vad de ansåg vara ett fungerande familjehemsuppdrag samt icke fungerande familjehemsuppdrag. Med dessa öppningsfrågor fick respondenterna vänja sig vid intervjusituationen innan vi började ställa mer frågor utifrån deras arbete med familjehemmen. Vi kan efter intervjuerna konstatera att några av våra frågor antingen kan ha varit otydliga alternativt bero på respondenternas olika förförståelser då vi fick fram väldigt olika svar. Vi ser det dock inte som en nackdel eftersom vi eftersträvade att samla in unika berättelser framför att göra en jämförelse dessa emellan. Backman, Gardelli, Gardelli och Persson (2012) benämner att ett problem som kan uppkomma under intervjun är att intervjuaren påverkar respondenten, exempelvis om intervjuaren visar sig ha en överlägsen position gentemot respondenten eller påvisar en tydlig egen agenda. Under intervjuernas gång har vi med detta i åtanke försökt behandla respondenterna med respekt och försökt att inte ställa ledande frågor för att få fram ett riktat resultat. Vi uppmärksammade dock att vår fråga som var relaterad till tidigare forskning senare i intervjun gjorde en del respondenter osäkra. Det faktum att vi lyfte fram att vi läst tidigare forskning kan ha gjort respondenterna osäkra på sin egen kunskap inom området samtidigt som forskningen hjälpte oss att visa på komplexiteten med biologiska barn närvarande i familjehemmen. 18

5.5 Analysmetod 5.5.1 Transkribering Inför att vi skulle analysera vårt insamlade datamaterial så valde vi att transkribera vardera intervju. Transkriberingsprocessen är tidskrävande, mycket beroende på hur detaljrik transkriberingen är (Kvale & Brinkman 2014). Vi valde att transkribera vårt material ord för ord, men uteslöt att skriva ut pauser och hummanden från respondenterna om det inte ansågs relevant för innehållet. Eriksson-Zetterquist och Ahrne (2015) beskriver att det kan finnas en vinst i att transkribera med skriftspråk istället för talspråk för att finna mer flyt i texten när den ska analyseras. Detta har vi haft i åtanke då vi har transkriberat med skriftspråk istället för med ett talspråk med olika dialekter. Vi har lyssnat igenom våra inspelningar noga så att vi inte har gjort feltolkningar i översättningen mellan talspråk till skriftspråk. 5.5.2 Kvalitativ innehållsanalys När forskaren har samlat in tillräckligt med datamaterial för sin studie behövs en dataanalys göras. Inom den kvalitativa forskningen är det under denna analysprocess som forskaren systematiskt undersöker och organiserar sitt material för att i slutändan komma fram till ett resultat (Fejes & Thornberg 2015). Vi valde att utgå från Graneheim och Lundmans (2004) beskrivning av tillvägagångssättet för en kvalitativ innehållsanalys. Analysprocessen börjar med att forskaren läser igenom sitt insamlade material ett flertal gånger och sorterar därefter ut meningsenheter. Dessa består av ord, meningar eller stycken av text som hör samman genom sitt innehåll och sammanhang. De meningsenheter som sorteras ut kommer utgöra grunden för analysen. För att göra meningsenheterna mer hanterbara gör forskaren en kondensering av dessa, vilket innebär att korta ner dem men samtidigt behålla det centrala i texten. Därefter ska den kondenserade texten abstraheras som betyder att forskaren lyfter innehållet till en högre logisk nivå. Detta kan göras genom att den kondenserade texten förses med koder som i sin följd kan föras samman till kategorier eller teman. Den givna koden ska kort beskriva meningsenhetens innehåll med hänsyn till meningsenhetens kontext och studiens syfte. Ett flertal koder som har ett liknande innehåll kan sedan sättas samman till en kategori som i sin tur kan innefatta flera underkategorier på olika abstraktionsnivåer (Graneheim & Lundman 2004). I vårt fall blev det att vi läste igenom transkriberingarna som vi skrivit ut av intervjuerna ett flertal gånger och följde sedan 19