Aktiverande förhållningssätt

Aktiverande förhållningssätt Människan har ett grundläggande behov av aktivitet. Varje individ vill leva ett så aktivt och självständigt liv som möjligt. Ett aktiverande förhållningssätt innebär att stödja och uppmuntra individen att göra allt hon/han kan utifrån sina egna

Värdegrund En värdegrund är de positivt laddade begrepp och uttryck som beskriver vårt förhållningssätt och den utgångspunkt vi har gentemot våra målgrupper. Det som gör skillnad och förhoppningsvis ger mervärde till verksamheten. Värdegrunden skall ha en tydlig koppling till vardagsarbetet, politiska uppdrag och genomsyra hela organisationen. Syftet med en gemensam värdegrund är att skapa en gemensam syn på viktiga värderingar i vårt förhållningssätt till andra människor. VÅR VÄRDEGRUND Våra brukare Brukarna och deras anhöriga möts av professionell personal som ger en god service, vård och behandling. Brukarna upplever att personalen är trevlig, kunnig och har ett positivt förhållningssätt. Alla brukare känner sig sedda och lyssnade på. Brukarna ges möjlighet att leva ett meningsfullt och självständigt liv. I kontakterna med socialförvaltningen känner brukarna delaktighet och förståelse för beslut, vård och behandling. Brukarna får tydlig information om verksamhet, kvalitetsgarantier och synpunktshantering. (Socialförvaltningen, Falköpings kommun, 2008-02-11)

Vad är aktivitet? Aktivitet är ett begrepp med en bred innebörd, aktiviteterna kan vara av fysisk, psykisk och/eller social karaktär. Det finns även aktivitet av existentiell karaktär. För en äldre person kan detta vara att reflektera över livet. Det kan se ut som att man inte gör något alls, men inombords pågår full aktivitet! Aktivitet är inget konstlat eller svårt och sker inte vid speciella tillfällen eller i speciella lokaler. Många människor tror att om aktiviteter ska vara hälsobefrämjande så ska de vara utmattande, jobbiga och otrevliga. Negativa föreställningar om aktivitet från exempelvis skolgymnastiken eller lumpen lever ofta kvar hela livet. Med aktivitet menar vi aktiviteter som vanligen utförs i vardagen; som att gå i bostaden, sköta vår personliga hygien, läsa tidningen, göra frukost, hämta posten eller ringa/maila en vän. Aktivitet är en del av den mänskliga naturen. Alla människor har medfödda behov av verksamhet, stimulans, skapande och produktivitet. De är nästan lika stora som behoven av trygghet och överlevnad. Vi vill alla klara vår vardag själva så långt som möjligt. Kom ihåg att även om en person inte kan utföra en aktivitet helt kanske personen kan utföra den delvis, men med hjälp i vissa moment som vid frukost och påklädning. Man kan få välja sitt pålägg/sina kläder själv eller bre sin smörgås. För att fungera bra behöver vi också en balans mellan aktivitet, vila och sömn under dygnet. Om man inte aktiverar sig under dagen kanske man sover sämre under natten och orkar då mindre nästa dag. Balansen kan väga över åt båda håll, vi som arbetar kan ha obalans åt andra hållet, för mycket aktivitet och för lite vila. Sysselsättning är naturens bästa läkare och nödvändig för mänsklig lycka (Galenos, grekisk lärare, 172 e. Kr)

Vad är aktiverande förhållningssätt? Förhållningssätt är ett uttryck för en viss inställning till något, en attityd. Målet med ett aktiverande förhållningssätt är att individen ska ges möjlighet att bevara sin identitet, sina förmågor och få leva ett värdigt liv. Information från närstående och individens livshistoria är viktiga delar för att bevara identiteten. I vissa fall behöver vi arbeta för att få individen att upptäcka sina egna förmågor och möjligheter. Att ha ett aktiverande förhållningssätt innebär att vi i alla lägen försöker hitta något som är friskt och att det friska ska bevaras och stimuleras. Vi tror och förutsätter att individen har egna resurser för att kunna nå ett uppsatt mål. Målet kan gälla att förbättra sin förmåga eller att förhindra ytterligare försämring. Man måste vara lyhörd om brukaren vill ha en förändring och erbjuda att prova. Från första kontakten är det viktigt att stödja egenaktivitet. Det är svårare att motivera en person som redan blivit van vid att få mer hjälp än vad som egentligen behövs. Även om du som personal kan uppleva det som svårt att få igång någon, ska ditt erbjudande om egenaktivitet ändå stå kvar. Vid t.ex. en depression måste du ha tålamod att vänta in personen som tillfälligt är mer beroende av hjälp, men hela tiden ska tron på att denne har egna resurser finnas kvar. Det är viktigt att känna in och se hur läget är just nu och kunna anpassa sitt arbete utifrån det och låta dagsformen avgöra. Alla som finns i brukarens vardag måste ha ett aktiverande förhållningssätt. Det handlar om att väva in aktivering i vardagen, genom att ge stöttning i vardagslivet, att ge hjälp till självhjälp. Insatser som är snällt tänkta eller sparar tid kan fort leda till passivitet och ett större hjälpberoende. Att få hjälp leder inte till större tillfredsställelse hos brukaren, denne kan istället känna skam, skuld, vrede, hjälplöshet, beroende, tacksamhet eller avundsjuka. För lite aktivitet skapar till sist vårdpaket som blir helt beroende av personalen. Brukaren ska få den hjälp hon/han behöver inte mer. Vad ska brukaren egentligen göra med tiden som sparades när någon klädde på istället för att vänta ut och ge muntlig guidning?

Exempel på vardagsaktiviteter HYGIEN resa sig upp torka sig på toa spola på toaletten efter besöket torka sig/tvätta sig efter toalettbesök tvåla in sig vid dusch tvätta håret sätta på/stänga av vattenkran tvätta sig ta på tandkräm/borsta tänderna borsta håret/kamma sig raka sig ansa skägget sätta på sig blöjan/bindan sköta naglarna PÅKLÄDNING välja kläder stoppa in brösten i behån ta på strumpor/skor/tofflor ta på tröja/skjorta knäppa knappar dra upp byxorna HUSHÅLL bre smörgås koka kaffe/te koka gröt/välling koka ägg lägga upp kakor/bröd duka/duka av äta torka av köksbordet diska torka disk torka av diskbänken plocka in disk i skåpet torka av spisen skala äpplen skala potatis baka laga mat lägga upp maten ge förslag till inköpslista skriva inköpslista plocka in varor i kylskåp/skafferi öppna en burk STÄD förbereda vid städning plocka undan städa i lådor rensa i kylskåpet städa toaletten städa handfatet sopa golvet byta handdukar gå ut med soporna bära ut mattor damma TVÄTT sortera tvätt lägga in tvätten i tvättmaskinen hänga tvätt stryka tvätten vika tvätt para ihop strumpor SOCIALT ringa till någon bjuda in någon på kaffe gå på bio gå på teater ta en promenad gå till affären åka på utflykt gå på gympa brevväxla/maila till någon/facebook INTRESSEN läsa tidning/bok lösa korsord lösa sudoku lyssna på talbok se på tv lyssna på radio/musik titta i fotoalbum surfa på datorn handarbete ÖVRIGT putsa glasögonen vattna/ansa blommor putsa skor/putsa silver tända/släcka lampan, t.ex. på toaletten vika undan täcket/överkastet/filten bädda sängen ta sina mediciner

Det naturliga åldrandet och konsekvenser av inaktivitet Åldrandet innebär att reservkapaciteten i kroppens olika organ minskar och återhämtningen tar längre tid. Åldersförändringarna börjar redan i 20-års åldern men leder inte till några påtagliga funktionsnedsättningar förrän i pensionsåldern. Arv och livsstil gör att vi åldras olika fort. Vid sjukdom och sängläge försämras funktionsförmågan snabbt. Det kan vara svårt att avgöra vad som beror på inaktivitet och vad som beror på naturligt åldrande. Oavsett orsaken är det viktigt att man är aktiv för att bibehålla sina funktioner och det är bättre att förebygga än att behandla i efterhand. Muskulatur Vid stigande ålder minskar muskelmassan och omvandlas till fett och bindväv. Vardagliga aktiviteter kräver då mer av de kvarvarande musklerna, vilka fort tröttas ut. Minskad muskelmassa kan leda till stora problem, t.ex. kan det bli mycket svårt att resa sig från en stol eller kliva upp på en buss. Äldre rör sig långsammare, de kan ha svårt att hinna över på grönt ljus vid ett övergångsställe. Svaga muskler ökar risken att ramla men styrketräning kan motverka det långt upp i 70-90-års åldern. Det är aldrig för sent att börja träna! Efter två veckors sängläge har cirka 30% av muskelmassan försvunnit. Denna förlust gör det nästan omöjligt för individen att kunna stå och gå utan rehabilitering och det kan sedan ta lång tid att komma tillbaka. Det är därför viktigt att undvika sängläge i största möjliga mån. Skelett Man bygger upp sitt skelett fram tills 20-års åldern, sedan börjar det långsamt brytas ned. Kroppslängden minskar när man åldras på grund av minskad diskhöjd och hållningen blir mer framåtlutad. Kvinnor får ett skörare skelett efter klimakteriet till följd av östrogenbrist och därmed en ökad risk för frakturer. I dag klassas benskörhet (osteoporos) som en folksjukdom och beror inte på naturligt åldrande. Benskörhet orsakas till stor del av vår moderna livsstil med för mycket stillasittande, rökning och alkohol. Vissa mediciner som t.ex. kortison och medicin mot epilepsi kan ge benskörhet. Äldre personer med regelbundna motionsvanor, vilket för de flesta innebär promenader, har ett bättre bevarat skelett. Näringsrik kost med tillskott av kalk och D-vitamin är viktiga för att motverka benskörhet. Utevistelse är bästa medicinen! Vid långvarigt sängläge urkalkas skelettet, oavsett om man gör ett träningsprogram liggande, däremot kan detta behövas för att förebygga kontrakturer. Om man får möjlighet att stå med full belastning i sammanlagt minst två timmar per dygn bromsas urkalkningen. Efter en fraktur är det viktigt med rätt smärtlindring för att komma igång så snabbt som möjligt. Läkningen vid en okomplicerad fraktur blir också bättre om den belastas.

Bindväv Med stigande ålder minskar elasticiteten i bindväven; i senor, ligament och ledkapslar. Om man inte kan röra på sina leder själv eller får hjälp med detta så stelnar de till. Det kräver mycket mer muskelkraft att gå med kontrakturer i höfter och knän eller med spetsfot. Kontrakturer hindrar inte bara vardagsaktiviteter som hygien och av- och påklädning utan de smärtar också. Vid förlamning är det störst risk för kontrakturer. Efter en handledsfraktur kan det hända att man, för att skydda sin arm, håller den tätt intill kroppen, vilket kan resultera i en kontraktur. När en kontraktur väl har uppstått är den mycket svår att behandla. Det är därför viktigt att förebygga och att göra detta dagligen, t.ex. i samband med morgonrutinen, där man kan få in det naturligt. Kontakta arbetsterapeut eller sjukgymnast i tid för rådgivning. Sinnesorgan och nervsystem När man blir äldre försämras syn och hörsel. En 60-åring behöver fyra gånger så mycket ljus som en 20-åring. Det är viktigt med bra belysning för att minska risken för fall och att ha lampor tända om man går upp på natten. Mattor, trösklar och lösa sladdar kan behöva tas bort i bostaden. Vad man har på fötterna utgör också en risk. Yrsel- och balansproblem är vanliga hos äldre, ofta utan bakomliggande sjukdom. Antalet nervceller minskar i hjärnan, vilket påverkar koordinationsförmågan, med stigande ålder minskar hjärnans vikt med ungefär 100 g. Även biverkningar av olika mediciner eller näringsbrist kan påverka balansen. Kärlförändringar i hjärnan kan ge blodtrycksfall och yrsel som gör att man inte vågar resa sig upp och gå. Rädsla och osäkerhet kan förvärras efter ett fall och man hamnar lätt i en ond cirkel Andra faktorer som påverkar balansen är nedsatt syn, svaga muskler och stela leder. Här kan träning och/eller hjälpmedel avhjälpa. Äldre sover sämre och vaknar oftare på natten. Konsumtionen av sömnmedel ökar med stigande ålder. Mer än 30% av 80-åringar och äldre använder regelbundet sömnmedel. Går man upp nattetid med sömnmedel i kroppen är det stor risk att man faller, likaså kan effekten sitta i långt fram på dagen. Andra läkemedel som kan ge fallrisk är psykofarmaka, vissa smärtstillande samt de mot Parkinsons sjukdom och högt blodtryck. Innerörat får mindre stimulans då man legat till sängs en längre tid och till sist kan minsta rörelse av huvudet utlösa yrsel. Inaktivitet kan ge minskad koordination hos musklerna.

Cirkulation När man blir äldre får man svårare att röra sig på grund av stelhet i muskler och leder. Är man dessutom överviktig och konditionen är låg blir vardagliga sysslor mycket mer ansträngande och man blir snabbt uttröttad. Det blir t..ex. mycket svårt eller omöjligt att gå upp för en trappa. Träning kan då ha stora effekter, ibland räcker det med städning eller promenader för att bibehålla konditionen. Vid sängläge minskar konditionen. Redan efter några dagars sängläge uppträder blodtrycksfall med risk att svimma och falla. Det behövs flera veckors träning för att återfå tidigare kondition. På grund av försämrad blodcirkulation ökar risken för svullnad (ödem) och blodpropp (trombos) i benen. Proppar kan även transporteras till lungorna (lungemboli). Blodpropp kan förebyggas genom att "trampa symaskin" och använda stödstrumpor. Andning Med stigande ålder minskar lungornas och bröstkorgens elasticitet och det blir tyngre att andas ut. Förmågan att ta upp syre minskar och det ger andfåddhet. En 90-åring har bara hälften så god lungfunktion som en 30-åring. När vi ligger ned fungerar andningen sämre eftersom bröstkorgen inte får plats att utvidgas, detta ger nedsatt syresättning vilket kan ge förvirringssymtom och svimning. Efter en tids sängläge finns risken att luftvägar stängs av, det samlas slem i lungorna som blir svårare att hosta upp och det kan leda till lunginflammation. Hud Med åldern minskar mängden vatten i kroppen vilket gör att hudkostymen sitter löst och man blir rynkig. På grund av försämrad blodcirkulation får huden mindre näring vilket ökar risken för trycksår speciellt där skelettet ligger nära huden, framför allt på hälarna och korsbenet (sacrum). Det är viktigt att tryckavlasta innan trycksår uppstår. Sjuksköterskor och arbetsterapeuter förskriver madrasser respektive dynor. Lever och njurar/urinblåsa Äldre har en långsammare ämnesomsättning och nedbrytningen av läkemedel i levern går långsammare. Med minskad mängd kroppsvätska och ökad mängd fett i kroppen lagras medicinerna under längre tid. Därmed ökar koncentrationen av dessa i kroppen. Njurfunktionen hos en 80-åring kan vara mindre än hälften av den hos en 30-åring, vilket gör att läkemedel utsöndras långsammare. Detta gör sammantaget att risk för överdosering och förgiftning ökar. 10-20% av alla akuta sjukhusinläggningar av äldre beräknas vara läkemedelsrelaterade. Äldre får lättare urinvägsinfektion vilket kan ha flera orsaker, bl.a. östrogenbrist hos

kvinnor och prostatabesvär hos män. Infektioner i urinvägarna kan stiga upp till njurarna. Inkontinens blir vanligare med stigande ålder och här kan knipövningar ha effekt. Mage och tarmar Både törst och aptit minskar med åldern. Det kan ha flera orsaker, dels att smak- och luktsinnet försvinner, dels att man rör sig för lite eller lider av sorg/depression. Äter man dessutom ensidigt och dricker för dåligt ökar risken för näringsbrist, uttorkning och förstoppning. Fibrer och motion behövs också för att hålla igång matsmältningen. Sammanfattningsvis Det är viktigt för äldre att öka sina marginaler mellan vardagslivets fysiska krav och sin kapacitet så att de inte ramlar över tröskeln lika lätt vid en tids sjukdom/inaktivitet. Hjärnan måste stimuleras och musklerna tränas för att bibehållas. Uppstår det problem? Tänk - Vilka professioner kan jag ta hjälp av här? Tveka inte, utan ring!

Muskulatur -förlust av muskelmassa - nedsatt styrka, koordination Mage och tarmar - minskad törst och aptit - förstoppning Lever och njurar/urinblåsa - sämre nedbrytning av läkemedel - inkontinens Hud - trycksår Skelett - urkalkning - ökad frakturrisk Bindväv - kontrakturer Risker med inaktivitet Andning - nedsatt syresättning - lunginflammation Sinnesorgan och nervsystem - yrsel - nedsatt koordination Cirkulation - låg kondition - blodtrycksfall - svullnad - blodpropp

Känsla av sammanhang (KASAM) Under ett långt liv utsätts vi för flera påfrestningar och kriser. Ensamhet, rollförlust, sjukdom eller sorg har stor betydelse för risken att utveckla ångest och depressiva symtom och kan påskynda vårt åldrande. För lite aktivitet kan vara lika stressande som för mycket aktivitet. En inaktiv livsstil ökar risken för att utveckla demens. Både demens och depression är vanligare i hög ålder. De är psykiska sjukdomar och beror inte på naturligt åldrande. Vid dessa sjukdomar är rätt medicinsk behandling och stimulans viktig för att motverka försämring till följd av isolering eller understimulering. Den som lider av ensamhet konsumerar mer socialtjänst, sjukvård och läkemedel än dem med socialt nätverk. Att upprätthålla mänskliga relationer en nära vän, intressen och engagemang också på äldre dagar är livsviktigt men kräver ork och energi. Känslan av sammanhang (KASAM), att uppleva tillvaron som meningsfull, begriplig och hanterbar är, enligt Aaron Antonowsky, avgörande för vår hälsa och motståndskraft. Aaron Antonowsky (1923-1994), var född i New York och verkade som professor i medicinsk sociologi vid Ben Gurion Universitetet i Israel. Han har också arbetat som gästprofessor vid Lunds Universitet. Antonowsky forskade i hur överlevande från nazisternas koncentrationsläger kunde vara vid så god fysisk och psykisk hälsa, trots allt de genomgått. Han myntade begreppet salutogenes, vilket betyder ursprung till hälsa. Att arbeta salutogent innebär att stärka och utgå från det friska, att se till individens resurser, till skillnad från att arbeta patogent, där man utgår från det sjuka. När du lider och befinner dig i motgång, så tänk på det goda och den tillgång som du ännu har och får behålla. Mäster Eckehart, 1260-1328

Antingen - eller? Eller både - och? Patogent, medicinskt synsätt Salutogent, socialt synsätt Sjukdomsalstrande Hälsobefrämjande Dåtid, orsaker Utredning Riskfaktorer Antingen eller Anamnes och sjukdomshistoria När bot saknas vägs ände Framtid, möjligheter Planering Friskfaktorer Variation och förändring Levnadsberättelse och livshistoria När bot saknas fortfarande möjligheter Antonowsky ansåg inte att man skulle överge det patogena synsättet, men ville se de två synsätten som komplementära, då han menade att det patogena synsättets totala dominans över vårt tänkande har begränsat oss på många sätt och han ville därför se en mera balanserad fördelning. Så länge en person fortfarande har något friskt så finns också något att bygga på.

Att bli gammal... Att bli gammal är förbannat, man kan inte säga annat. Det är rent helvetiskt, osympatiskt, oestetiskt. Allting hänger, torrt är skinnet Trist är sinnet, svagt är minnet. Munnen full av köpta tänder, bruna fläckar uppå händer. Det är fel på hjärnkontoret fast man själv ej kanske tror`et Själen gråter, tanken sinar. Hjärnans celler bort förtvinar. Slut det är på erotiken, ingen liten vän i viken ser på en med lystna blickar. Kroppen värker allting klickar. Reumatismen pinar låret. Rakt och stripigt hänger håret. Ögonlocken som gardiner, ådrorna som serpentiner, huden nu en knippa rynkor, här och där syns stora skrynklor. Tvi den lede, man vill kräkas! Ingenting nu mer vill läkas. Jag kan inte säga annat, allting är ju rent förbannat! änd Ok Att bli gammal... Att bli gammal det är härligt, inte är det så förfärligt? Det kan vara vackert och estetiskt, man kan slippa allt kosmetiskt. Vackra rynkor uti skinnet skönt att det finns hål i minnet. Vitt porslin och guld i tänder, vackra adelsmärken uppå händer. Inga fel på hjärnkontoret fastän kanske många tror`et Själens fula tankar sinar. inga celler här förtvinar. Fart det blir på romantiken, seniorer syns i viken Sänder varann lystna blickar. Kroppen svarar, inget klickar. Skönt det värmer hjärtsåren silverglans i huvudhåren Ögonlockens blå gardiner, fläktar liksom krinoliner, Huden mjuk fastän med rynkor, vad gör det med några skrynklor? Goda minnen ifrån livet Alla åren det mig givet. Jag kan inte säga annat, allt är inte alls förbannat! Okänd

Vad är KASAM? Människor som klarar att upprätthålla sin hälsa trots svåra påfrestningar har något gemensamt. De har vad Antonowsky kallar en känsla av sammanhang. KASAM innehåller tre komponenter: Begriplighet Jag vet, innebär att det som händer i livet går att förklara och förstå, så väl sig själv, sin omgivning som sin tillvaro. Man upplever att den egna inre världen och den yttre omgivningen är tydlig, förutsägbar, strukturerad och sammanhängande i stället för kaotisk, oväntad och oförklarlig. Olika svårigheter som misslyckande, besvikelser, sjukdom och även död kan inträffa, men man får ut något begripligt av det. Hanterbarhet Jag kan, innebär att man upplever sig ha egna resurser att möta livets krav och omständigheter. En människa som har hanterbarhet har balans mellan de belastningar hon är utsatt för och de resurser som står till hennes förfogande. Hon upplever sig inte som ett offer för olika omständigheter utan som en person med möjligheter att påverka och bemästra sina svårigheter. Det är inte hur man har det, utan hur man tar det. Meningsfullhet Jag vill, innebär att man har motivation och förmåga att söka och skapa en känsla av meningsfullhet, även i svåra situationer. Man ingår i en gemenskap och känner sig delaktig, känner hopp och upplever att livet har en mening. När en människa med hög grad av meningsfullhet möter svårigheter betraktar hon dem som utmaningar värda att satsa energi och engagemang på. Den egna personen känns värdefull och man tar ansvar för sitt liv. Antonowsky utvecklade ett sätt att mäta känslan av sammanhang och menade att ju högre KASAM, desto större chans att personen håller sig frisk. Att ha stark KASAM är inte detsamma som att ha en särskild strategi eller stil för att bemästra svårigheter. Däremot är det så att en person med stark KASAM är mer benägen att välja den mest lämpliga strategin för att möta de svårigheter hon/han ställs inför. Man har ett problemlösande förhållningssätt till sina svårigheter och är flexibel i sina val av strategier. En person med svag KASAM ger upp på förhand, gör halvhjärtade försök och/eller fokuserar på den känslomässiga sidan av problemet i sin övertygelse om att kaos är oundvikligt. Faktorer som t ex ekonomi, kunskap, utbildning, erfarenhet, intelligens, socialt stöd, social stabilitet, tradition, ideologi, livsåskådning och jagstyrka kallade Antonowsky allmänna motståndsresurser.

Vinster Dessa tankar kommer från intervjuerna som gjordes under praon. (Det kursiverade under personal och organisation är tankar som vi fyllt på med). Brukaren: Genom att bli mer oberoende (helt eller delvis) får brukaren mer kontroll över sin vardag. Det är naturligt för brukaren att få göra det den kan själv, positivt! Om brukaren får stöd att behålla sina förmågor leder det till högre livskvalitet. Aktiverande förhållningssätt ger brukaren kontinuitet och helhetssyn, t ex. rätt insats i rätt tid, vilket skapar trygghet. Får göra saker som är värdefulla och viktiga för dem och kan lägga sin energi på rätt aktiviteter. Brukaren bibehåller sina funktioner längre. Bibehåller eller får tillbaka tron på sig själv ökat självförtroende! Genom en aktiv kropp får man en aktiv hjärna! Håller de små grå sysselsatta! Stimuleras till egna val och tyckande. Stimulerar att de klarar det de kan. Behåller sin vardag och sina vanor, känner sig delaktiga. Gladare och mindre förvirrade brukare, får bättre livsgnista. Förebygga sjukdomar. Kropp och psyke mår bra. Man får vänner, träffar folk. Att man får ett bra förtroende för varandra. Får ett bättre och innehållsrikare liv. Roligare när de klarar mer själva. Delad glädje när någon har klarat av något de inte kunde innan. Känner sig behövda. De kan göra lite själv, klara av att göra lite själv, det lilla. De får det som de vill ha det, får vara med och bestämma. Minskar värk, medicinering. Tiden går snabbare när man gör saker. Trygghet. Brukaren känner sig mindre stressad. Bibehålla identitet och intressen. Vårdtagaren håller sig piggare. Klarar sig bättre, bor hemma längre. Brukarna blir mer självständiga, klarar sig med mindre hjälp. Att man inte tar ifrån dem saker. Ökat välbefinnande hos brukaren. Brukare mår bättre. Får en bättre självkänsla/självförtroende, att de blir stolta. Bibehåller de funktioner som finns kvar. Bibehåller sina psykiska och fysiska funktioner längre. Tillfredsställelse för brukare. Att de är mer aktiva. De klarar saker de inte kunde förut. De håller sig friskare och rörligare. Brukarna tränar. Man har mer att prata om. Mer socialt t ex vid inköp.

Personal: Tidsvinst. Samspelt personal om bra rutiner finns. Kommunikation mellan kollegor. Positivt och stimulerande arbetssätt roligare för personal. Personal mår bättre. Att få jobba under frihet och ansvar. Att man får ett bra förtroende för varandra. Mer närhet till brukaren/kollegor. Tillfredsställelse för personal. Blir inte så tungt för hemtjänstpersonal. Bättre arbetsmiljö. Man har mer att prata om. Berikande psykiskt och fysiskt för personal. Får mer tid att utföra övriga sysslor = tidsvinst! Mindre tungt arbete om brukarna får göra mer själva och känner sig tryggare. Roligare arbete, yrkesstolthet (kan vara nöjd när man går hem, uppnådda mål). Ökar arbetets attraktivitet. Rätt insats i rätt tid minskar dubbelarbete i personalgruppen. Egenaktivitet förhindrar onödigt beroende och minskar vårdtyngden. Personalen får ett ökat inflytande i arbetet. Förhindrar slentrian. Glädjen att se någon få tillbaka tron på sig själv. Yrkesstolthet. Organisationen: Äldre har goda möjligheter att förbättra sina förmågor genom att vara mer aktiva. Detta minskar behoven av vård och omsorg på sikt. Minskar behov av äldreboenden. Ekonomisk vinst (hemtjänst är billigare än institutionsboende, personalen kan användas effektivare). Kvalitetshöjning, t.ex. kontaktmannaskap, arbetsplaner, tydligare rutiner, synliggör arbetet. Arbetets status höjs. Att vårda någon passivt är att stjäla personens förmågor!

Orsaker som kan hindra aktivitet Brukaren Bemötande Är nöjd som det är. Inget är så bra att det inte kan bli bättre. Betalar för hjälpen. Minskad hjälp kan bli billigare. Rädd för förändring, otrygghet. Erbjud prövotid. Rädd för att förlora hjälpen och på så vis sociala kontakter. Får mer tid över till annat, t.ex. en pratstund. Tycker att det är för sent/är för gammal. Informera, peppa, coacha. Man blir aldrig för gammal! Brist på självförtroende, tror sig inte kunna. Brist på identitet, jag är ingen, kan lika gärna ligga kvar i sängen. Rädsla för att misslyckas. Osäkerhet/rädsla. Brist på intresse, ovan aktivitet, jag har aldrig motionerat/lagat mat. Stärk deras självkänsla, uppmuntra, peppa, beröm. Erbjud att prova, inget är för evigt. Erbjud att hjälpas åt, jag diskar, så torkar du. Hjälpmedel/träning t.ex. rollator vid rädsla för fall. Ta reda på deras intressen. Vad har de tidigare varit intresserade av? Depression. Peppa, ha tålamod och ge inte upp. Behövs medicinsk hjälp? Okunskap- förstår inte vitsen. Informera. Försök förklara nyttan med aktivitet. Nedsatt förståelse/insikt på grund av hjärnskada, språksvårigheter. Nedsatt motivation/motor pga hjärnskada. Ge tydlig och lättförståelig information. En sak i taget. Guida, visa. Ha en morot: Vi tar en promenad till fiket. Nedsatt hörsel. Tala tydligt och långsamt utan att skrika. Ha ögonkontakt. Skriv på papper. Hörapparat. Inte förberedd/blir överrumplad. Erbjud och informera flera gånger. Berätta vad som komma skall, vad som förväntas av brukaren: När jag kommer i eftermiddag hjälps vi åt med tvätten. Trötthet. Medicinpåverkan. Försök få ordning på dygnsrytmen. Se över medicineringen. Ta en promenad istället för att vila. Annat som kan hindra Rädsla hos personal/anhöriga. Brukaren får inte försöka själv. Bemötande Informera. Man får inte hjärtinfarkt genom att använda händerna över huvudet. Hjälpmedel. Anhörig vill inte mista rollen som hjälpare. Informera. Ge anhöriga en annan roll, som coach, gör dem mer delaktiga.

Vad är motivation? Motivation är en drivkraft som får en människa att förverkliga något som känns angeläget. För att stötta någon att vara aktiv behöver vi kunna motivera denne. Samspelet mellan individen och den som stöttar är avgörande. Hur förändras ett beteende? I en förändringsprocess går man igenom olika faser. Det gäller oss alla, både i vardagen och när det gäller aktiverande förhållningssätt. De personer vi träffar befinner sig i olika faser och kan pendla mellan dessa. Viktigast är att bemöta varje individ på den nivå hon/han befinner sig. De största utmaningarna uppstår under de första faserna, d.v.s. innan personen bestämt sig och är motiverad att genomföra några förändringar. Här presenteras faserna och hur man kan underlätta för en person att ta sig igenom dem: Äsch! Omedveten - Uppgiven Personen är inte medveten om att hon/han behöver förändra sitt beteende och kan verka omotiverad. Personen är inte bekymrad över sitt beteende/sina levnadsvanor men människor i personens närhet kan vara det. I denna fas är man sällan mottaglig för skräckpropaganda. Fråga vad personen tycker om sin livsstil. Be om lov att få informera. Ge saklig information, lite åt gången, betona framför allt vinsterna med ett förändrat beteende. Försök inte övertala, det kan göra att personen låser sig. Betrakta inte personen som helt omotiverad utan räkna med att det alltid finns en liten potential till att vilja förändra sin situation. Hjälp personen att se sina egna resurser. Berätta om andra som har lyckats. Funderingar Personen är medveten om vissa risker med sitt beteende men är samtidigt tillfreds med de fördelar som beteendet ger. Personen pendlar för och emot en förändring, men en tanke om förändring har väckts, jag vet att jag borde sluta äta så mycket godis, men det är ju så gott. Ställ öppna frågor, lyssna på argument för och emot, det är nödvändigt för personen att få vrida och vända. Bekräfta och förstärk argumenten för en förändring, ignorera argumenten emot. Lägg inte fokus på dem och försök inte rätta personen, det kan ha motsatt verkan. Bit dig själv i tungan! För en dialog, predika inte. Ge stöd, men var försiktig med råd, fråga först om lov. Oj!

Hjälp! Beslut - Förberedelse Nu är personen mottaglig för förändring och behöver stöd och argument för att fortsätta. Personen uttrycker att denne vill göra något åt sitt beteende. Det är viktigt att själv får formulera detta med egna ord. Man blir mer övertygad när man hör sig själv säga något. Mycket peppning och stöd i att hålla fast vid beslutet behövs i denna fas. Be om lov att få komma med förslag eller råd eller ge praktisk hjälp. Erbjud att prova. Sätt igång! Handling - Aktivitet Personen har nu beslutat hur förändringen ska genomföras och omsätter det i praktiken. Detta bör göras inom en månad. Konkret träning och stöd behövs för att befästa det nya beteendet. Uppmuntra och bekräfta! Påminn om nu och då, tänk vad du kan gå långt nu jämfört med i vintras. Kör på! Vidmakthållande av nya vanor Det nya beteendet automatiseras och blir en vana, det kan t.o.m. bli ett behov. Det tar flera månader att grundlägga ett nytt beteende. Kom igen! Återfall Stöd och återfallsprevention behövs i alla faser. Inventera högrisker, handla inte hem godis och kakor. Vad kan göra att man återgår till ett gammalt beteende? Hur kan detta förebyggas? Det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder. Har personen egna förslag på lösningar? Man kan falla tillbaka ett eller flera steg, men inte till omedvetenhet igen, däremot kan man hamna i uppgivenhet. Då behövs hopp snarare än insikt, det är extra viktigt att peka på vinsterna Man lär sig något nytt vid varje återfall, som hur man undviker risker. En gång är ingen gång.

Vad har vi för förväntningar? Det är viktigt vad vi har för förväntningar på brukaren som vi ska stötta vi förutsätter att hon/han kommer att lyckas! I en studie från 1968 (Rosenthal) ville man se hur vi påverkas av andras förväntningar. Lärarna på en skola i Kalifornien fick reda på att vissa elever (slumpmässigt utvalda) skulle komma att göra stora framsteg under läsåret. Senare lät forskarna testa eleverna och det blev faktiskt så att de som lärarna trodde skulle bli duktigare också blev det. Lärarna upplevde dessutom dessa som gladare, mer välanpassade och intressantare än de övriga. Andra elever som också visade på utveckling upplevdes inte som lika duktiga av lärarna. I efterhand har man tolkat resultatet som en effekt av de positiva förväntningar som lärarna hade på vissa av eleverna. Människor tenderar att leva upp till de förväntningar som ställs på dem, såväl positiva som negativa. De förväntningar som vi har på oss själva spelar också stor roll. Man talar om självuppfyllande profetior, som du tänker så blir det. Tankens kraft är stor. Viktigt att tänka på: Ha positiva förväntningar på brukaren. Se dig själv som coach. Att alla gör lika. Alla kan man inte förändra - lägg krutet på de nya brukarna. Ingen människa vet vad hon klarar av förrän hon har försökt!