RADIOLYSSNANDET 2001 EN UPPDATERING

Radiolyssnandet 2001 en uppdatering RADIOLYSSNANDET 2001 EN UPPDATERING JAN STRID P å senare tid har radiomediet uppmärksammats i den allmänna debatten. Främst har det gällt att Sveriges Radio totalt sett har tappat lyssnare, främst bland yngre människor. Det har också till en del handlat om att gå ifrån ett analogt distributionssystem till ett digitalt. Debatten har främst handlat om att svenska folket inte har visat något större intresse för de digitala boxar som behövs för att ta emot digitala sändningar. I försöksverksamheten med s k DAB-radio har varken den privata radiobranschen eller närradion deltagit. I diskussionen om den nya digitalradion summerar den statlige utredaren Henrik Selin i delbetänkandet Digital Radio: För att publiken ska välja digital radio så krävs vid sidan av enkla och billiga radiomottagare att programutbudet upplevs som intressant. Sändningarna måste innehålla både de program som finns i dag och olika typer av helt nytt programutbud och tjänster som publiken efterfrågar (SOU 2002:38). Om digital radio skulle införas något det dock råder delade meningar om blir det den andra mycket stora förändring som radiomediet står inför sedan det första 1993. Då handlade det om införandet av privat lokalradio, men den gemensamma nämnaren mellan de två förändringarna kan kort sammanfattas som ekonomiska och demokratiska: mångfalden i etern skall öka och samtidigt skall kostnaden hållas på en rimlig nivå. Det är idag omöjligt att veta om och när digital radion kommer att introduceras i större skala och hur den i så fall kommer att utvecklas. Erfarenheterna från 1993 års radioreform torde dock knappast ha levt upp till de förväntningar som inför starten angavs av de flesta politiker och debattörer: ekonomiskt har den privata lokalradion inte varit någon större framgång och mångfalden har knappast ökat på något påtagligt sätt (jfr Hadenius och Weibull, 2002). I SOM-undersökningarna har vi från starten tagit sikte på vilka kanaler som allmän - heten brukar lyssna på. Det som redovisas är årliga uppdateringar som inkluderar någon specialfråga (jfr Strid 2000 och 2001). I och med att mätningen avser lyssnarvanorna kan siffrorna inte direkt jämföras med undersökningar som mäter vad man lyssnade på under gårdagen eller den gångna veckan. Eftersom människors vanor är tämligen stabila och radiolyssnandet i huvudsak äger rum i hemmet, på arbetet/i skolan och eller i bilen, så kan människor lättare svara på vilka kanaler de brukar ta del av. En vanefråga riskerar visserligen att missa de kanaler som man mera tillfälligt råkar lyssna på t ex i varuhus eller annan offentlig miljö men eftersom vi är mera intresserade av tendenser över tid är brukarfrågan om vad vi brukar göra bättre. Vi har dock i årets undersökning också lagt in en fråga om vad personerna lyssnade på igår för att se vilka skillnader som kan återfinnas (jfr även Lennart Weibulls avslutande metodkapitel). 211

Jan Strid Radiolyssnandet 2001 De nya siffrorna för radiovanorna hösten 2001 erbjuder inga stora överraskningar och stabiliteten är förhärskande (tabell 1). Om vi tar utgångspunkten i det dagliga lyssnandet, den trogna publiken, finns den klart största publiken hos P4 i Sveriges Radio vilken står för de samlade lokala kanalerna runt om i Sverige, men där huvud - delen på nätter och helger sänds nationellt, bl a radiosporten. På andra plats i det dagliga lyssnandet kommer P1 i Sveriges Radio, en talkanal med nationella sändningar huvudsakligen från Stockholm. Om man däremot ser till andelen lyssnare någon gång under veckan kommer P3 på andra plats, en i huvudsak musikkanal också med utsändning från Stockholm. Bland de privata radiostationerna är Radio Rix störst både i det dagliga lyssnandet och veckolyssnandet. Men skillnaderna är relativt små mellan de privata stationerna. Annan privatradio som ligger på andra plats i det dagliga lyssnandet är en samling av stationer runt om i Sverige vilka huvudsakligen ägs och sköts av svenska dagstid - ningar. De kan beskrivas som musikkanaler men har oftast egna korta (också lokala) nyhetssändningar. Tabell 1 Andel som brukar ta del av olika radiokanaler mer eller mindre regelbundet, hösten 2001 (procent) Mer Antal Summa Kanal Dagligen 5-6 d/v 3-4 d/v 1-2 d/v sällan Aldrig svar procent P1 i Sveriges Radio 13 3 4 6 26 48 1899 100 P2 i Sveriges Radio 3 1 2 4 27 63 1899 100 P3 i Sveriges Radio 7 4 9 14 32 34 1899 100 P4 i Sveriges Radio 34 8 11 10 17 20 1899 100 Radio Rix 6 4 7 7 19 57 1899 100 Radio City 2 2 4 5 17 70 1899 100 NRJ/Energy 3 3 6 6 18 64 1899 100 Mix Megapol 4 3 6 8 20 59 1899 100 Annan privatradio 5 3 4 5 15 68 1899 100 Närradion 4 2 3 4 20 67 1899 100 Källa: SOM-undersökningen 2001 Närradion är en kanal som principiellt skiljer sig från de övriga. Den är samlingsnamnet för de sändningar som genomförs av olika lokala radioföreningar som går ut inom ett begränsat område. Det kan vara religiösa föreningar, invandrarföreningar, politiska partier mm som sänder. Från att i huvudsak ha fungerat på ideell basis har den genom förändringar i lagstiftningen även fått rätt att sända reklam. På senare tid har också lyssnandet ökat något. Det finns säkert flera orsaker, bl a att en del föreningar satsat något på en mera kommersiell profil. En annan och totalt sett viktigare förklaring torde vara att närradion på många håll har utvecklats till en invandrarradio. I tabell 212

Radiolyssnandet 2001 en uppdatering 2 jämförs lyssnandet på P2 (där huvuddelen av sändningar för invandrare sker inom Sveriges Radio) med lyssnandet på närradion åtminstone någon gång i veckan bland personer med olika socio-geografisk bakgrund. Tabell 2 Andel som lyssnar på P2 respektive närradion åtminstone någon gång per vecka (procent) Lyssnande någon gång per vecka P2 Närradio Svarande Samtliga 10 13 1834 Svensk 11 12 1766 Ej svensk 18 16 68 Själv uppväxt i Europa 14 19 44 Själv uppväxt utanför Europa 15 11 39 Far uppväxt i Europa 18 14 70 Far uppväxt utanför Europa 10 11 56 Mor uppväxt i Europa 15 14 68 Mor uppväxt utanför Europa 10 11 51 Kommentar: Uppväxt avser de personer som defi nierats som ej svenskar och är såldes en delmängd av dessa. Om vi ser till personer som vi kan kalla invandrare eller andra generationens invandrare är skillnaderna ganska små mellan närradion och P2. Det är emellertid svårt att direkt jämföra då P2 sänder över hela riket medan närradions invandrarprogram är ganska koncentrerade kring storstäderna. Syftet här är emellertid inte i första hand att jämföra utan att peka på att närradion fyller en funktion som inte kan sägas vara ringa. Så långt har vi enbart beskrivit lyssnarvanor. Det vi vet är att vanor ofta brukar innebära en överskattning av det faktiska lyssnandet. Om vi jämför ovanstående siffror med gårdagslyssnandet kan vi säga att brukar -frågorna tenderar att överskatta P1 och P2 medan övriga kanaler underskattas. Dock blir rangordningen mellan kanalerna ungefär densamma. Även en jämförelse med RUAB:s räckviddsmått (RUAB, 2001) visar att SOM-undersökningarna tenderar att överskatta P1 och P2 troligen beroende på att dessa kanaler har en större andel trogna lyssnare (jfr även Lennart Weibulls avslutande metodkapitel). Radiolyssnandet över tid När vi nu håller på att gå över till en ny digital teknik när det gäller radiolyssnandet så är det många som förväntar sig ett nytt beteende hos svenska folket. Men eftersom radiolyssnandet bygger på våra vanor, vilka inte ändras så lätt, skall vi nog inte förvänta oss några drastiska förändringar. Om vi ser på hur radiolyssnandet förändrats sedan den stora förändringen med privata lokala radiokanaler 1993 så inte har det skett 213

Jan Strid några stora omkastningar. År 1994 hade de privata lokala radiostationerna fått ca 12 procents dagligt lyssnande (bortsett från dubbellyssnande) och har år 2001 ca 20 procents lyssnande (med fler kanaler). Sveriges Radio skulle då på samma sätt ha minskat med ca 10 procent. Nästan hela nedgången för Sveriges Radio ligger dessutom på musikkanalen P3. Det kan också tilläggas att antalet avlyssnade kanaler per person (lyssnande minst 3 gånger per vecka) vilket låg på ca 2 kanaler före den stora förändringen 1993 nu ligger på ungefär samma nivå eller 1,7 kanaler per person. Tabell 3 Andelen dagliga lyssnare på de olika radiokanalerna 1994-2001 (procent) Kanal 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 P1 i Sverige Radio 17 13 12 12 13 12 13 13 P2 i Sveriges Radio 4 3 3 2 3 3 3 3 P3 i Sveriges Radio 15 12 9 8 8 8 7 7 P4 i Sveriges Radio 32 34 30 29 31 31 31 34 Radio Rix 4 4 5 5 6 7 6 6 Radio City 4 4 4 2 3 2 2 2 NRJ/Energy 4 6 6 5 4 5 5 3 Mix Megapol - - 3 4 5 4 5 4 Annan privat lokalradio 5 Närradio 4 3 4 3 3 3 3 4 Antal svarande 1704 1777 1779 1754 1821 1800 1842 1899 Källa: SOM-undersökningen 2001 Ingen av de privata kanalerna har under den tiden de funnits i etern nått upp till mer än 7 procents dagligt lyssnande och någon tendens till ökat lyssnande kan inte förmärkas. Snarare är det så att ett antal yngre människor fick ett tillskott av musik - kanaler som de direkt gick över till och att nivån därefter är stabil. Den enda signi - fikanta skillnaden är egentligen lyssnandet på P3 men denna musikkanal är ju också den enda som kan sägas konkurrera med de privata kanalerna. Det antagandet som tidigare framförts att de privata lokalradiokanalerna skulle ta publik från Sveriges Radios P4-stationer och som tycktes få stöd av lyssnarandelarna under andra hälften av 1990-talet verkar 2001 klart ha jävats. Eftersom vi trots allt har ett dubbellyssnande kan det vara svårt att utifrån brukar siffror avgöra om radiolyssnandet ökar eller minskar. I tid minskar radiolyssnandet enligt Mediebarometern de senaste åren och det är framför allt unga personer som står för minskningen (Mediebarometern, 2002). Andelen som brukar lyssna är däremot densamma men det förefaller vara en liten minskning i antalet kanaler per person. Det antal kanaler som står till förfogande är åtminstone fem radiokanaler nästan var man än bor. 214

Radiolyssnandet 2001 en uppdatering Tabell 4 Andel personer som lyssnar respektive inte lyssnar till olika antal kanaler minst tre gånger per vecka 1996-2001 (procent) Antal kanaler 1996 1997 1998 1999 2000 2001 Ingen kanal 17 18 15 17 19 19 En kanal 34 33 36 37 36 39 Två kanaler 27 26 28 24 21 23 Tre kanaler 12 13 12 12 13 11 Fyra kanaler 6 6 6 7 7 5 Fem kanaler eller fl er 4 4 3 3 4 3 Summa procent 100 100 100 100 100 100 Antal svarande 1779 1754 1821 3503 1855 1899 Källa: SOM-undersökningen 2001 Det förefaller som om vi har en nedgång bland de som lyssnar på fler än två kanaler, från 24 2000 till 19 år 2001. Från 1998 har vi dessutom en ökning av antalet som inte lyssnar på någon kanal och här ungdomarna överrepresenterade. Samtidigt skall understrykas att skillnaderna inte är särskilt markanta. När man kombinerar olika kanaler i sitt lyssnande var ju förhoppningen att lyssnarna skulle kombinera talkanaler och musikkanaler för att utnyttja den mångfald som skulle följa av att vi fick fler kanaler. Nu blev det inte så utan åldern fick fälla utslaget. Personer upp till ca 30 år kombinerar i huvudsak musikkanaler med musikkanaler, de mellan 30 och 50 kombinerar musik med musik och talkanaler med talkanaler medan personer över 50 i huvudsak enbart kombinerar talkanaler med talkanaler. Vi kan också se en ökning av andelen trogna kanallyssnare, 39 procent håller sig till en kanal 2001. Lyssnandet i olika grupper Radio har i tidigare SOM-undersökningar karaktäriserats som det jämställda mediet (Strid 1998). Några skillnader i kanalval mellan kvinnor och män föreligger inte med ett undantag och det gäller P3. Totalt sett har vi ett dagligt lyssnande på P3 som ligger på 10 procent bland män och 5 procent för kvinnor. Att män har ett dubbelt så högt lyssnande på P3 jämfört med kvinnor gäller oavsett ålder. Bland de äldre är förhållandet 6 procent för män mot 3 procent för kvinnor, bland de medelålders är förhållandet 10 mot 5 och bland de yngre är förhållandet 13 mot 7. Vi har under alla år som undersökts sett att männen i något högre utsträckning lyssnar på P3 än vad kvinnor gör. Men skillnaden har blivit tydligare och den skillnad som finns 2001 har inte tidigare uppmätts. Skillnaden ökar om vi ser till ensamstående män jämfört med ensamstående kvinnor. Ensamstående män lyssnar i högre grad på P3 jämfört med män som lever i samboförhållande eller är gifta, medan ensamstående kvinnor lyssnar i lägre grad jämfört med kvinnor i samma situation. 215

Jan Strid Det förefaller alltså vara en reell könsskillnad och inte en fråga om social påverkan. Eftersom kön ofta är utslagsgivande i fråga om ämnespreferenser i medier (jfr Strid, 2000b) tyder mycket på att de skilda lyssnarvanorna för P3 har att göra med kanalens innehållsprofil. Musikinnehållet i P3 framför allt på kvällar har ett smalare genrein - delat material med speciella program för t ex punk, hip-hop och liknande. Musikrelaterad gruppidentitet är vanligare bland manliga ungdomar varför detta skulle kunna vara en förklaring till skillnader i lyssnandet på just P3. De kommersiella kanalerna innehåller ju huvudsakligen modern popmusik där mera udda genrer inte finns med. När det gäller utbildningsskillnader föreligger de endast beträffande två kanaler P1 och P4. För P1:s del gäller att ju högre utbildning desto högre grad av lyssnande med för P4:s del gäller det omvända ju lägre utbildning desto högre grad av lyssnande. För övriga kanaler finns inga utbildningsskillnader. Den bakgrundsfaktor som annars förklarar mest av kanalpreferenserna i radiolyssnandet är utan all konkurrens ålder. Yngre lyssnar på privata radiokanaler medan äldre lyssnar på Sveriges Radios kanaler. Det finns sedan länge en tydlig ålderssegregation, i första hand mellan Sveriges Radio och den privata lokalradion. De antaganden som gjort att denna skulle minska över tid har hittills kommit på skam. Tabell 5 Andel dagliga lyssnare på de olika radiokanalerna efter ålder, 2001 (procent) Kanal 15-19 20-24 25-29 30-39 40-49 50-59 60-75 76-80 P1 i Sveriges Radio 0 0 3 5 10 14 26 35 P2 i Sveriges Radio 0 0 0 1 1 3 7 9 P3 i Sveriges Radio 5 10 14 10 7 7 5 4 P4 i Sveriges Radio 5 5 7 14 28 51 59 46 Radio Rix 15 12 9 7 7 4 1 1 Radio City 4 5 2 2 1 1 0 1 NRJ/Energy 20 8 6 3 3 1 1 1 Mix Megapol 9 7 3 6 6 3 1 1 Annan Privat Lokalradio Närradio 3 3 2 1 3 5 5 5 Antal svarande 234 201 257 589 615 743 737 260 Källa: SOM-undersökningen 2001 Åldersskillnaderna kan bäst illustreras för den ställning Sveriges Radios kanaler P1 och P2 har bland de yngsta. Upp till 25 år har dessa två inte några dagliga lyssnare, och P2 inte heller upp till 30 år. Vi har under hela perioden från 1986 sett en nedgång för P1 bland unga personer upp till 30 år medan publiken från 30 år och uppåt varit tämligen konstant. Det är där inte rimligt att tala om någon generationseffekt vad gäller P1. Om det föreligger någon generationseffekt vad gäller P2 är mera osäkert, 216

Radiolyssnandet 2001 en uppdatering men det hänger främst samman med att siffrorna är för små för att det skall vara möjligt att få en bild av publikens sammansättning bland för personer under 30 år. Närradion har börjat få lyssnare bland de yngre vilket är ett nytt fenomen. Detta torde ha att göra med invandrare och att några närradiostationer satsat på musik i likhet med de privata kanalerna. Det är ju just de senare som dominerar bland ungdomar upp till 30 år med Energy som den största kanalen bland de allra yngsta och Radio Rix bland dem mellan 20 och 29 år. Kan radiolyssnandet förändras? Huvudmönstret i radiolyssnandet är att det råder en närmast förkrossande stabilitet i vanorna. Det fanns stora förhoppningar då den nuvarande radioreformen innebar att privat lokalradio introducerades. Visserligen blev det inte obetydliga förändringar på utbudssidan men när den nya kanalstrukturen efter några år satt sig skedde inget i publikhänseende. Tendensen är snarast att kanalpreferenserna blivit tydligare, vilket bl a märks i att en minskande andel lyssnar till mer än en kanal regelbundet. En förklaring till stabiliteten är att radiolyssnandet till stor del är åldersrelaterat i så måtto att det tycks återspegla situationen i ålderscykeln. Den enda möjliga genera - tionseffekten kan spåras till P1 som får en allt äldre publik då ungdomen sviker. P3:s problem med minskande publik där man försökt med ett breddat musikutbud (jämfört med de kommersiella kanalerna) tycks man inte bara fått en minskande publik utan också en mer manlig publik. Vad som kan vara intressant inför framtiden är närradion. Närradion har under större delen av sin tillvaro varit tynande och anonym men det finns tendenser till ett ökat lyssnande, både på grund av invandrarpublik och kommersiell musikverksamhet. Om Sverige genom digital radio skulle genomföra en ny stor förändring med många nya kanaler kan vi fråga oss vad en sådan skulle innebära för radiovanorna. Om vi utgår från det vi hittills sett så talar det mesta för att det som blir följden är att de yngre delar upp sig på ännu fler kanaler, medan det kommer att ske ganska lite med medelålders och äldre. Konsekvensen är att det genomsnittligt knappast skulle bli dramatiska förändringar med digital teknik liksom vi har visat att det inte förkom vid den förra förändringen heller. Men en digital radioreform torde komma att dröja och nya tekniker för radio, t ex webbradio, kan dessförinnan ha påverkat de ungas radiovanor. Referenser Hadenius, Stig, Weibull, Lennart (2002) Massmedier. En bok om press, radio ocg TV i förvandling. Stockholm: Albert Bonniers Förlag. Medibarometern 2001 (2002) Göteborg: Nordicom-Sverige. RUAB (2001) Radioundersökningar i Sverige AB Rapport 11 2001 217

Jan Strid Strid, Jan (1998) Radion det jämställda mediet i Nilsson, Lennart (red): Region i omvandling. Göteborg: SOM-institutet vid Göteborgs universitet. Strid, Jan (2000a) Och radion bara står på radiovanor 1999. I Holmberg, S, Weibull, L (red) Det nya samhället. Göteborg: SOM-institutet vid Göteborgs universitet. Strid, Jan (2000b) Vad är det viktigaste i morgontidningen 1999. I Holmberg, S, Weibull, L (red) Det nya samhället. Göteborg: SOM-institutet vid Göteborgs universitet. Strid, Jan (2001) En ny radio och sedan? I Holmberg, S, Weibull, L (red) Land, Du välsignade? Göteborg: SOM-institutet vid Göteborgs universitet. SOU 2002:38 Digital Radio. Kartläggning och analys. 218