Box Stockholm

Transkript

1 Radiobranschen Remissvar Box Stockholm Regeringskansliet Kulturdepartementet Stockholm Radiobranschens yttrande över Kommersiell radio nya sändningsmöjligheter: Slutbetänkande av 2007 års utredning om kommersiell radio (SOU 2008:96) Bakgrund Den kommersiella radion i Sverige betalar årliga koncessionsavgifter på 130 miljoner kronor vilket motsvarar cirka 20 procent av branschens omsättning. Kombinationen av höga koncessionsavgifter och politiska krav på programinnehåll har sammantaget skapat ogynnsamma förutsättningar för den kommersiella radion i Sverige. Resultatet är att branschen har haft svårt att nå lönsamhet och utrymmet för utveckling av innehåll och teknik har begränsats. Den kommersiella radion kan inte med nuvarande villkor konkurrera med andra medier eftersom konkurrensvillkoren ser så olika ut. I utredningen konstateras riktigt att: Det är tydligt att förutsättningarna för att bedriva programverksamhet skiljer sig väsentligt åt mellan public service och kommersiell radio. Mot denna bakgrund är Radiobranschen (RAB) positiv till utredningens övergripande inriktning mot att förbättra branschens förutsättningar. Det samma gäller flera av utredningens konkreta förslag. Tillstyrkanden RAB tillstyrker utan vidare kommentarer utredningens förslag om att kraven på lokalt material ska slopas liksom utredningens förslag om lättnader i sponsringsregler. Ändringsyrkanden RAB har dock synpunkter kring följande fyra områden i utredning: de nya tillståndsperiodernas längd, övergångsperioden på fyra år för dagens tillståndsinnehavare, förslagen kring digital kommersiell radio, resonemangen kring utrymmet för fler analoga sändningstillstånd på FM-bandet.

2 Nedan utvecklas RABs positioner på dessa fyra områden. Övriga delar av utredningen har RAB inga synpunkter på. 1. Tillståndsperiodernas längd I direktiven till utredningen heter det att: en livskraftig kommersiell radio är viktig för mångfalden och konkurrensen på hela radioområdet. För att uppnå detta behöver den kommersiella radion förutsättningar som kan bidra till att branschen kan utvecklas av egen kraft och vara ett attraktivt publik- och annonsmedium. Detta är ett viktigt konstaterande som måste fungera som utgångspunkt för reformeringen av branschens villkor. Utredningen tillgodoser i stor utsträckning de reformkrav RAB framfört. Men utredningen underskattar grovt betydelsen av långsiktiga villkor. Utredningen föreslår att tillstånd att sända analog kommersiell radio ska fördelas av Radiooch TV-verket genom ett slutet anbudsförfarande avseende en sexårig tillståndsperiod. Ett engångsbelopp skall betalas vid periodens början av den som vunnit anbudsförfarandet. Tillstånden ska inte kunna förlängas utan ska utlysas på nytt efter utgången av en tillståndsperiod. Att driva kommersiella radiostationer kräver omfattande investeringar i teknik och i än högre grad i kompetensuppbyggnad hos personal och i marknadsföring. Sex år är en allt för kort tid för att långsiktiga investeringar på dessa områden ska kunna räknas hem. RAB:s viktigaste synpunkt utifrån utredningens förslag är därför att tillståndsperiodernas längd skall vara åtta år eller längre. Det förtjänar i detta sammanhang att påminnas om hur den kommersiella radiobranschen såg ut under de första åren efter Branschen dominerades då av kortsiktiga och små aktörer med begränsad kompetens och erfarenhet av radiomediet. Resultatet blev en bransch präglad av många ägarförändringar, obefintlig lönsamhet och bristande professionalism. För lyssnarna blev utbudet fragmenterat och av mycket varierande kvalitet. Under senare år har branschen konsoliderats och mognat, inte minst tack vare framväxten av i det närmaste nationella nätverk så som Mix Megapol och Rix FM. Branschen har härmed nått en något bättre ekonomi. Lyssnarna har fått bättre kvalitet och stabilitet. Den kommersiella radion har under de senaste åren tagit en allt större andel av det totala lyssnandet, vilket väl illustrerar att lyssnarna uppskattar utvecklingen. Sex år är internationellt sett mycket kort. I övriga nordiska länder är tillståndsperioderna mellan sju och tio år. I Norge är tillståndsperioderna tio år för rikstäckande sändningstillstånd och sju år för lokala sändningstillstånd. En längre period ger stabilitet i form av att endast seriösa aktörer är villiga och kapabla att binda sig till långa avtal. Investeringsviljan och därmed kvaliteten i utbudet samt den tekniska utvecklingen gynnas också av längre tillståndsperioder. Den kommersiella radiobranschen sysselsätter idag direkt omkring 400 personer i Sverige. Därutöver är det tusentals människor som arbetar i verksamheter som är beroende av den kommersiella radion, t ex på mediebyråer, produktionsbolag, reklambyråer, journalister och teknikleverantörer. För alla dessa människor skulle korta tillståndsperioder innebära stor otrygghet. Det är till exempel sannolikt att många arbetsgivare i det längsta kommer att

3 undvika att tillsvidareanställa personal eftersom man inte vet om det finns något tillstånd att bygga verksamheten på om några år. Detta riskerar i sin tur att göra branschen mindre attraktiv för spetskompetens som kan komma att föredra angränsande branscher inom media och reklam. Längre perioder innebär förutsägbarhet för andra företag i branschen, så som annonsörer och underleverantörer. Detta är viktigt för att radion ska kunna utvecklas som annonsmedium. I Sverige har den kommersiella radion en proportionellt mycket mindre andel av de samlade annonsinvesteringarna i media än i flertalet jämförbara länder. Vidare förtjänar det att påpekas att längre tillståndsperioder torde öka intresset hos nya seriösa aktörer att ge sig in på radiomarknaden. Längre tillståndsperioder kan på så sätt bidra till att öka mångfalden och stärka konkurrensen i den kommersiella radion. Slutligen kan man anföra att längre tillståndsperioder inte skulle påverka statens ekonomi negativt. Tvärt om skulle de förbättra statens kassaflöde. 2. Övergångsperioden Utredningen föreslår en fyraårig övergångsperiod från under vilken nuvarande tillståndsinnehavare har rätt att behålla sina sändningstillstånd på de villkor som gäller idag, men med kraftigt sänkta koncessionsavgifter. RAB menar att en övergångsperiod på endast fyra år är ett hot mot digitalisering av radion och därmed också ett hot mot radiomediets långsiktiga överlevnad. De ovan anförda argumenten om behovet av långsiktighet och stabilitet gäller självfallet även övergångsperioden. Utbyggnaden av digitalradion, som alla önskar, kommer att kosta avsevärda summor. För att utbyggnaden ska ta fart fordras att branschen får möjlighet att verka under ekonomiskt rimliga och stabila villkor under en längre period. De koncessionsavgifter som utredningen föreslår ska gälla under övergångsperioden är rimliga och möjliggör att resurser frigörs för att en satsning på digitalradio ska bli möjlig, under förutsättning att dessa villkor blir gällande under en avsevärt längre period än de föreslagna fyra åren. Det är RABs bedömning att en digitalisering av radion är nödvändig för att radiomediet ska kunna konkurrera och utvecklas på lång sikt. Med den korta övergångsperiod som föreslås i utredningen kommer digitaliseringen inte att komma igång under överskådlig tid. RAB föreslår därför att övergångsperioden skall vara åtta år eller längre. De idag gällande tillstånden ger en långtgående rätt till förlängning. Om staten ändrar dessa villkor förändrar man premisserna för tillståndsinnehavarnas affärsverksamhet, vilket är juridiskt tveksamt. I utredningen konstateras först att: Det är inte lätt att bedöma hur lång övergångsperioden bör vara. Därefter framhålls att: Samtidigt har dock dessa tillståndshavare investerat i bl.a. lokaler, personal och utrustning och de kan ha slutit hyreskontrakt för flera år framåt. Skulle deras rätt att sända kommersiell radio abrupt upphöra vid utgången av 2009 kommer

4 de således i vart fall att lida skada genom de avvecklingskostnader som uppstår om de inte beviljas nya tillstånd vid tillämpning av det nya regelverket. Detta är ett viktigt och enligt RAB helt korrekt påpekande. RAB menar mot denna bakgrund att en övergångsperiod om fyra år är allt för kort också ur skadeståndsrättsligt perspektiv. 3. Digital Radio RAB välkomnar att utredningen kommer med konkreta förslag kring hur digitalradio ska kunna utvecklas i Sverige. En digital plattform ger utrymme för många nya aktörer. Därför är digitaliseringen av radion viktig för att stärka konkurrensen och öka mångfalden i etern. RAB anser liksom utredningen att fördelningen av utrymmet på de så kallade Mux:arna bör ses över. Den första MUX:en bör vara regionalt/lokalt nedbrytbar och bereda plats för såväl Sveriges Radio som den kommersiella radion. Vi förutsätter att alla som innehar tillstånd att sända kommersiell analog radio idag bereds tillstånd på den digitala plattformen. Det är en nödvändighet för att satsningen på digitalradio skall lyckas. För att få igång digitalradiosändningar är det avgörande att inträdeströsklarna är låga. Tillståndsperioden för den digitala radion bör även den vara åtta år eller längre med hänvisning till tidigare anförda argumenten om behovet av långsiktighet och stabilitet. RAB vill i detta sammanhang påpeka att det krävs mycket omfattande investeringar för att digitalradio ska bli en praktisk realitet. Alla digitala tillstånd bör därför i det första skedet vara nationella för att öka investeringsviljan och snabbt driva lyssnare till plattformen. Radiobranschen är villig att satsa och investera i den digitala plattformen tillsammans med Sveriges Radio. För att en sådan satsning ska lyckas är det avgörande att Sveriges Radio och den kommersiella radion får lika förutsättningar på den digitala plattformen. Vidare fordras att övergångsperioden, med utredningens förslag till avgifter, blir längre än fyra år för att en satsning av detta slag ska vara ekonomiskt möjlig för den kommersiella radion. Även med en kraftfull satsning kommer det att dröja innan Digital Radio är ett fullt ut konkurrenskraftigt alternativ till analoga radiosändningar av dagens typ. För lång tid framåt är det analog radio som kommer att dominera. Därför är det är alltjämt angeläget att skapa goda villkor för den analoga kommersiella radion att utvecklas. 4. Fler analoga sändningstillstånd Utredningen föreslår ingen nationell kommersiell radiokanal på FM-bandet och heller inte fler lokala sändningstillstånd. RAB respekterar bedömningen att det är ekonomiskt ohållbart att inrätta en nationell kommersiell radiokanal enligt den modell utredningen låtit PTS undersöka. RAB ställer sig vidare frågande till behovet av en sådan radiokanal. Den konstruktion utredningen arbetat med bygger på tanken att en kommersiell radiokanal med samma geografiska täckning som Sveriges Radios kanaler skulle inrättas. Eftersom Sverige är ett glesbefolkat land blir varje sådan lösning med nödvändighet mycket dyr. Däremot finns det enligt RAB goda möjligheter att öka mångfalden i etern genom att etablera nya lokala sändningstillstånd. Om detta skedde i tillräcklig omfattning är det troligt att nya nationella nätverk skulle uppstå, till en bråkdel av kostnaden för en nationell radiokanal av den typ PTS räknat på.

5 I utredningen konstateras att Det finns sannolikt möjlighet att etablera ytterligare lokala analoga sändningstillstånd i vissa områden i inlandet. I vilken utsträckning dessa sändningsmöjligheter kan vara kommersiellt gångbara har inte utredningen haft underlag för att bedöma. Detta är försiktigt i överkant. Kan man i Danmark rymma 130 lokala sändningstillstånd för kommersiell radio säger det sig självt att det finns utrymme för avsevärt fler än dagens 89 analoga licenser i Sverige som är mer än tio gånger så stort som Danmark till ytan. RAB menar att frågan om fler lokala sändningstillstånd bör snabbutredas med direktiv som är mindre snäva än de som PTS-utredningen arbetade med. Tomas Bacoccoli VD, RAB Jakob Gravestam Styrelseordförande, RAB