Uppdrag om bevarande av genetiskt viktig varg

1(10) SWEDISH ENVIRONMENTAL PROTECTION AGENCY SKRIVELSE 2012-05-30 Ärendenr: NV-09600-12 Uppdrag om bevarande av genetiskt viktig varg Sammanfattning I denna skrivelse redovisar Naturvårdsverket arbetet med regeringsuppdraget om bevarande av genetiskt viktig varg. Naturvårdsverket har under november december 2012 genomfört överläggningar om ekonomiskt rimliga åtgärder för att minimera risken för skador på renskötseln med berörda samebyar. Överläggningarna resulterade den 21 december 2012 i ett ensidigt ställningstagande om Naturvårdsverkets utgångspunkter till ekonomisk ersättning för åtgärder och skador i enlighet med regeringsuppdraget. Naturvårdsverket har tillämpat principerna i ställningstagandet under perioden från 8 november 2012 till den 30 maj 2013. Berörda samebyar var överens med Naturvårdsverket om principerna för ersättning och vilka åtgärder som skulle ersättas. Bland annat skulle ersättning utgå för extra bevakning av renar utöver ordinarie bevakning, för stödutfodring, för omflyttning av renar på grund av vargförekomsten samt för införskaffande av nya livdjur om renar dödas av varg. I slutet av december stod det klart att vargreviret omfattade större och mer känsliga områden än vad som tidigare antagits. Skadorna eskalerade och Naturvårdsverket beslutade den 11 januari om skyddsjakt på vargarna. Beslutet baserade sig på bedömningen att de prövade skadeförebyggande åtgärderna inte var verkningsfulla och att andra lämpliga åtgärder saknades. De åtgärder som har genomförts efter den 11 januari har syftat till att följa utvecklingen, att samla skingrade renar samt att fortsätta med den utfodring som inletts. Kostnaden för genomförda åtgärder beräknas till 7,4 mkr. De riskbedömningar för valpflytt som gjorts inom ramen för detta uppdrag har resulterat i bedömningen att det är osannolikt att alla valpar som föds i ett genetiskt viktigt revir i renskötselområdet kan flyttas och att det är en stor risk att ingen valp kan flyttas. BESÖK: STOCKHOLM - VALHALLAVÄGEN 195 ÖSTERSUND FORSKARENS VÄG 5, HUS UB KIRUNA KASERNGATAN 14 POST: 106 48 STOCKHOLM TEL: 010-698 10 00 FAX: 010-698 10 99 E-POST: REGISTRATOR@NATURVARDSVERKET. SE INTERNET: WWW. NATURVARDSVERKET. SE

NATURVÅRDSVERKET 2(10) Naturvårdsverket menar att det inför vargetableringar i renskötselområdet är angeläget att det klargörs hur sådana områden utanför åretruntmarkerna där vargen kan förväntas göra minst skada ska se ut och vad som krävs för att etableringar ska kunna vara möjliga. Detta skulle underlätta ställningstaganden om lämpligheten vid en framtida etablering. Naturvårdsverket har valt att göra denna redovisning mer omfattande än vad regeringsuppdragets utformning hade krävt. Naturvårdsverket bedömer att uppdragets genomförande har ett stort allmänt intresse samt att delar av uppdragets resultat kan vara underlag för framtida arbete med och ställningstaganden om vargförekomst i renskötselområdet. Uppdraget Regeringen gav den 8 november 2012 Naturvårdsverket följande uppdrag: Naturvårdsverket ska, efter samråd med Sametinget, Viltskadecenter vid Sveriges lantbruksuniversitet samt länsstyrelserna i Västernorrlands län, Västerbottens län och Jämtlands län, överlägga med berörda samebyar om ekonomiskt rimliga åtgärder för att minimera risken för skador på renskötseln så att det vargpar som innefattar den genetiskt värdefulla vargtiken (G82-10) kan vistas i berörda län över vintern 2012/13 fram till våren 2013. Kostnaderna för de åtgärder som vidtas i samband med uppdraget ska belasta anslag 1:3 inom U020 Åtgärder för värdefull natur. Uppdraget ska redovisas till Regeringskansliet (Miljödepartementet) senast den 31 maj 2013. I skälen för regeringens beslut angavs att åtgärder kan komma att behövas för att möjliggöra att vargparet får finnas kvar i området över vintern och tills dess att en förväntad föryngring har skett våren 2013. Vidare angav regeringen att det för att minimera skadorna till exempel kan bli aktuellt med extra insatser i form av förstärkt övervakning eller flyttning av renhjordar. Det angavs även att åtgärder för att minska det samlade rovdjurstrycket i området skulle kunna komma i fråga. Regeringen angav i skälen för uppdraget att det skadorna till trots är viktigt att försöka skydda det nu aktuella vargparet i sitt nya revir eftersom den invandrade vargtiken har potential att minska inaveln i den skandinaviska vargstammen. Slutligen angav regeringen att åtgärden ska betraktas som en extraordinär insats till och med våren 2013 och inte kommer att förändra tidigare bedömningar av förekomst av varg i renskötselområdet. Bakgrund till uppdraget Vargtiken G82-10 1 är av östligt ursprung och skulle, om hon reproducerade sig, kunna förbättra den skandinaviska vargpopulationens utsatta genetiska situation. 1 Det skandinaviska vargforskningsprojektet Skandulv ger varje vargindivid som påträffas på den skandinaviska halvön ett unikt ID.

NATURVÅRDSVERKET 3(10) Vargen invandrade till Sverige och påträffades för första gången år 2010 och har inte reproducerat sig sedan dess. När regeringen gav Naturvårdsverket det aktuella uppdraget hade vargen vid tre tillfällen under 2011 och 2012 flyttats från det svenska renskötselområdet. Flyttarna hade skett till södra Sverige, men vid samtliga tillfällen hade vargen vandrat tillbaka norrut igen. Efter flytten i februari 2012 vandrade vargen till ett område norr om samhället Junsele i Västernorrlands län och etablerade revir. Reviret ligger i gränstrakterna mellan Västerbottens, Jämtlands och Västernorrlands län. Under hösten 2012 spårades vargen med en partner och regeringen bedömde i uppdraget att det vore värdefullt för den skandinaviska vargpopulationen om paret fick avkomma våren 2013. Vargens revir ligger i ett område där Voernese, Vilhelmina södra, Vilhelmina norra och Ohredakke samebyar har sina vinterbetesmarker. Vargar som på vintern uppehåller sig i renarnas vinterbetesmarker riskerar att orsaka stor skada för renskötseln, inte bara genom predation på ren utan också genom att skingra samlade renhjordar och störa renarnas betesro under den känsliga vinterperioden då renhjordarna huvudsakligen består av dräktiga vajor. För att förbättra möjligheterna för att få invandrade vargar att reproducera sig, vilket skulle förbättra den svenska vargstammens genetiska status, är det av vikt att kunna tillåta enstaka vargetableringar inom renskötselområdet. Enligt riksdagens beslut 2 ska målet för vargstammens utbredning vara att stammen på naturlig väg sprider sig över landet, men att dess förekomst i renskötselområdet i huvudsak begränsas till de områden utanför renskötselområdets åretruntmarker där den gör minst skada. I propositionen bedömde regeringen att regelbundna föryngringar i stora delar av renskötselområdet inte torde vara möjliga att förena med modern renskötsel men att det utanför åretruntmarkerna bör vara möjligt med enstaka föryngringar i områden där det sällan finns renar eller där förutsättningarna för att vidta skadeförebyggande åtgärder är gynnsamma. I regeringens proposition En ny rovdjursförvaltning 3 anges liknande riktlinjer för vargförekomst i renskötselområdet. Därutöver anges att Naturvårdsverket fram till och med 2014 ska underlätta för naturligt invandrade vargar att nå den mellansvenska vargpopulationen genom att till exempel flytta dessa djur. Därmed behöver vargen under denna period inte alltid på naturlig väg förflytta sig till huvudpopulationen längre söderut. Avgränsning Naturvårdsverket har i arbetet med uppdraget avgränsat projektet till att enbart omfatta överläggningar med berörda samebyar om ekonomiskt rimliga åtgärder för att minimera risken för skador på renskötseln samt myndighetens ställningstagande i frågan om ekonomiskt rimliga åtgärder och genomförandet av detta ställningstagande. Parallellt med detta arbete har Naturvårdsverket, som 2 prop. 2000/01 :57, bet. 2000/01 :MJU9, rskr.2000/01 :174 3 prop. 2008/09:210, bet 2009/10:MJU8, rskr 2009/10:7

NATURVÅRDSVERKET 4(10) en del av myndighetens nationella ansvar för förvaltningen av stora rovdjur och arbetet med att genomföra regeringsuppdragen för genetisk förstärkning av vargstammen 4, arbetat med andra aspekter av vargens förekomst i renskötselområdet: Handläggning av ansökningar om skyddsjakt. Arbete med att förbereda en eventuell valpflytt från det aktuella reviret till mottagarrevir utanför renskötselområdet. Arbete med att flytta den aktuella vargtiken Mer information om Naturvårdsverkets övriga arbete med vargen G82-10 finns på vår webbplats 5. Genomförande Överläggningar med berörda samebyar När det stod klart att vargparet etablerat sig i området hölls ett möte mellan berörda samebyar, Vilhelmina södra sameby, Vilhelmina norra sameby, Voernese och Ohredakke, berörda länsstyrelser och Naturvårdsverket för att diskutera situationen. Dagen innan regeringen beslutade om regeringsuppdraget hölls ett möte mellan Naturvårdsverket och de aktuella samebyarna. Därefter träffades parterna tre gånger för att diskutera principer och rutiner för ersättning dvs. vad som skulle ersättas och hur detta skulle göras. Det sista mötet skedde den 21 december 2012. Vid detta möte meddelade samebyarna att det inte var aktuellt att ingå en överenskommelse med Naturvårdsverket. Samebyarna anförde att en överenskommelse mellan berörda samebyar och Naturvårdsverket skulle kunna tolkas som om samebyarna accepterade vargförekomst i renskötselområdet generellt. Naturvårdsverket betonade dock att överenskommelsen endast gällde de aktuella vargarna. Däremot ledde överläggningarna till att samebyarna var överens med Naturvårdsverket om principer för ersättning och vilka åtgärder som skulle ersättas. Bland annat skulle ersättning utgå för extra bevakning av renar utöver ordinarie bevakning, för stödutfodring, för omflyttning av renar på grund av vargförekomsten samt för införskaffande av nya livdjur om renar dödas av varg. Naturvårdsverkets ställningstagande är bilagt denna redovisning. I november bedömde Länsstyrelsen i Västernorrlands län att vargparets revir endast berörde området väster om Ångermanälven. När snötäcket gjorde det möjligt att spåra vargarna bättre framkom under december att vargparets revir omfattade även den östra sidan av Ångermanälven, det vill säga dit Vilhelmina södra sameby tidigare flyttat renar för att undvika att renar och vargar fanns i samma område. Samebyn flyttar merparten av sina renar genom att renarna själva får vandra österut. Efter flytten till östra sidan om älven var det fortfarande renar på väg västerifrån ned mot skogstrakterna. Renarna vandrade 4 Uppdrag den 27 januari 2011 om genomförande av åtgärder för utsättning av varg i Sverige (M2010/3808/Na, M2010/4434/Na, M2010/4653/Na och M2011/573/Na) och uppdrag den 20 december 2012 om genetisk förstärkning av vargstammen i Sverige (M2012/3438/Nm) 5 Se till exempel http://www.naturvardsverket.se/miljoarbete-i-samhallet/miljoarbete-i- Sverige/Viltforvaltning/Genetisk-forstarkning-varg/ och http://www.naturvardsverket.se/stod-imiljoarbetet/rattsinformation/beslut/varg/vargtiken-i-junsele---folj-arendet/

NATURVÅRDSVERKET 5(10) därmed in mot reviret västerifrån och samebyn försökte styra dem norr om reviret på deras väg österut mot vinterbetesmarkerna. Problem med såväl direkta som indirekta skador uppstod och fr.o.m. den 27 december 2012 inleddes dagliga dialogmöten mellan främst Vilhelmina södra sameby, länsstyrelserna i Västerbottens och Västernorrlands län och Naturvårdsverket. Vilhelmina södra sameby ansökte om skyddsjakt efter vargparet den 30 december 2012. Den 9 januari 2013 ordnades en hearing ute i fält där miljöminister Lena Ek deltog. Syftet var att samebyarna skulle kunna beskriva problematiken med ett revirhävdande vargpar i samlade vinterbeteshjordar. Under tiden fram till dess att renarna flyttades upp till kalvningslanden i åretruntmarkerna i slutet av mars hölls dagliga telefonmöten mellan parterna för att planera insatser och åtgärdeer. Under april månad skedde mötena med glesare mellanrum då de flesta renarna hade flyttats från reviret under den tid som vargtiken flyttades från området. Åtgärder för att minimera risken för skador på renskötseln Voernese och Vilhelmina södra sameby flyttade sina renhjordar till andra områden än var de normalt skulle finnas i under den tidiga delen av vintern. Flytten skedde med helikopterdrivning för Vilhelmina södra sameby och med lastbil för Voernese. Mot slutet av vinterbetessäsongen hade Voernese inget bete kvar eftersom inte hela vinterbetesområdet kunnat nyttjas. Samebyns renar var tvungna att stödutfodras och tidigare än normalt flyttas upp till kalvningslandet i fjällen. Ett par renägare i Vilhelmina norra sameby valde att flytta sina vajkalvar för att stödutfodra dem hela vintern. Övriga samebyar behövde inte genomföra några större insatser. Under perioden fram till den 11 januari 2013 genomförde Vilhelmina södra sameby och personal från Länsstyrelsen i Västernorrlands län gemensamt 6-7 försök att skrämma undan vargparet från de känsligaste ställena i reviret. Dessa skrämselförsök bedöms ha varit verkningslösa då vargarna återkom till de platser där de valt att vistas i. Efter det att Naturvårdsverkets skyddsjaktsbeslut överklagats och inhiberats (se avsnittet om skyddsjakt längre fram i redovisningen) övervakade personal från länsstyrelserna i Västernorrlands och Västerbottens län tillsammans med renskötare från Vilhelmina södra sameby dagligen var vargtiken uppehållit sig i förhållande till renhjordarna. Syftet med detta arbete var att följa utvecklingen. Skador Såväl dödade renar som jaktförsök och skingrade renhjordar har dokumenterats av länsstyrelsens särskilt utbildade besiktningspersonal tillsammans med renskötarna. Det skedde inget riktat letande efter skadade och dödade renar utan de renar som påträffades gjordes underhand i det dagliga arbetet med att kartlägga vargarnas och sedermera vargens rörelser i förhållande till de samlade vintergruppernas rörelser. Totalt påträffades 38 vargdödade renar under säsongen. Erfarenheter från Länsstyrelsen i Västerbottens län visar att endast en

NATURVÅRDSVERKET 6(10) fjärdedel av de rivna renarna hittas när det inte sker en systematisk genomsökning av området 6. Då en systematisk genomsökning inte har gjorts har denna schablonbedömning tillämpats och antalet vargdödade renar uppskattas till 160. Det var inte de rivna och dödade renarna som utgjorde den största skadan. Den största skadan var att vargarna skingrade de samlade grupperna om normalt 50-100 renar vilket i sin tur påverkade förutsättningarna för betesro för renarna som denna tid på året huvudsakligen bestod av dräktiga vajor som blev i allt svagare kondition vartefter dräktigheten framskred. Under de samlingar som Vilhelmina södra sameby genomförde innan den stora vårflytten konstaterades att vintergrupperna var splittrade till att bestå av endast 5-10 renar per grupp. Samlingsarbetet blev därmed mycket försvårat och försenat och flera renar än vanligt har blivit kvar i vinterbetesområdet denna säsong. Vidare konstaterades att vajor spontanaborterat sina foster. Detta kan ske vid dåliga eller störda betesförhållanden. Enligt samebyn har betestillgången under denna vintesäsong varit mycket gynnsam. Samebyn härrör spontanaborteringen till den störning som vinterns vargförekomst inneburit för renarna. Samebyarna förde fram att vargförekomst i detta område innebär en drastiskt försämrad arbetssituation för renskötarna. Naturvårdsverket har lämnat bidrag till Glesbygdsmedicinskt centrum vid Västerbottens läns landsting att genomföra en riskanalys över renskötarnas arbetssituation. Kostnader för genomförda åtgärder Under perioden från regeringens beslut den 8 november 2012 till den 29 maj 2013 har Naturvårdsverkets kostnader för genomförandet av regeringsuppdraget uppgått till sammanlagt 7,4 mkr. Det har huvudsakligen rört sig om kostnader för samebyarnas och länsstyrelsernas arbete med att följa utvecklingen, förebygga skador samt minska de negativa effekterna av inträffade skador. Se tabell 1. Under perioden från den 8 november 2012 till tidpunkten för det första skyddsjaktsbeslutet den 11 januari 2013 har Naturvårdsverkets kostnader för genomförandet av regeringsuppdraget som minst 7 uppgått till 1,5 mkr. Se tabell 1. Under perioden efter Naturvårdsverkets första skyddsjaktsbeslut har Naturvårdsverkets kostnader för genomförandet av uppdraget som minst 8 uppgått till 4,9 mkr. Se tabell 1. Naturvårdsverket vill påtala att inga kostnader för skyddsjakt eller den genomförda flytten av vargen har föranletts av det aktuella regeringsuppdraget. 6 Jonsson, B., muntl. 7 Det har inte av tidsskäl inte varit möjligt att inför denna redovisning urskilja hur stor del av länsstyrelsernas kostnader som uppkommit före respektive efter det första skyddsjaktsbeslutet. Merparten av länsstyrelsernas kostnader uppstod dock efter skyddsjaktsbeslutet. 8 Se föregående fotnot.

NATURVÅRDSVERKET 7(10) Tabell1. Naturvårdsverkets kostnader för genomförandet av regeringsuppdraget. Kostnadsposter Kostnader för rennäringen 8/11-12 till 11/1-13 12/1-13 till 24/5-13 Total kostnad Helikopterkostnader (Norr helikopter) 506 040,00 1 285 381,00 1 791 421,00 Utfordringskostnader 98 872,40 425 143,93 524 016,33 Övriga kostnader för samlingar, deltagande i möten, mm 832 315,50 2 530 523,61 3 362 839,11 Övriga kostnader för bevakning 560 000,00 560 000,00 Kostnader för länsstyrelserna Lst Jämtlands (10/1-12 - 26/2-13) 86 940,00 Lst Västerbotten (20/12-12 - 20/5-13) 268 512,00 Lst Västernorrland (30/10-12 - 31/3-13) 711 100,00 Övriga kostnader Ruonas resor, boende, telefon mm. 29 408,59 30 106,19 59 514,78 Svenska samernas riksförbund 2 787,00 33 416,25 36 203,25 Summa kostnader 1 469 423,49 4 864 570,98 7 400 546,47 Bedömning av genomförda åtgärder De skadeförebyggande åtgärder som diskuterades med samebyarna bedömdes rimliga om det hade varit så att renar och vargparet inte funnits inom samma område. Utgångspunkten vid överläggningarna var den då gällande uppfattningen att vargarna huvudsakligen uppehöll sig väster om Ångermanälven kombinerad med att Vilhelmina södra sameby försökt driva renar till östra sidan. Naturvårdsverket hade planerat att förse i vart fall varghanen med GPS-halsband för att underlätta övervakning av vargparets rörelser. I och med vinterns sena ankomst försvårades möjligheterna att spåra vargarna effektivt och att sändarförse hanen. Händelseutvecklingen med renar i vargreviret, ingen sändarförsedd varg och den eskalerande skadebilden ledde till att Naturvårdsverket bedömde att de åtgärder och principer som skulle ligga till grund för ersättning inte skulle kunna nå syftet med uppdraget. Då det saknades andra lämpliga lösningar beslutade Naturvårdsverket den 11 januari 2013 om skyddsjakt. Se avsnittet längre fram om skyddsjakt. Naturvårdsverket gör bedömningen att de skrämselåtgärder vargtiken utsatts för varit verkningslösa i att förebygga skador för renskötseln. Naturvårdsverket rekommenderar att liknande åtgärder mot vargar i renskötselområdet inte används fortsättningsvis. Åtgärderna för att förebygga skador på renskötseln bör snarare riktas mot att hålla vargar och renar geografiskt åtskilda Riskbedömning för valpflytt I uppdraget anges att åtgärderna syftar till att vargarna kan vistas i berörda län över vintern 2012/13 fram till våren 2013. Naturvårdsverket gjorde bedömningen att uppdraget innebar att vargparet får vara kvar i reviret fram till de fött sina valpar och därefter skulle både valparna och paret flyttas/tas bort. Då det inte bedömts som djuretiskt möjligt att flytta vuxna vargar och deras valpar bedömde Naturvårdsverket att eventuella valpar skulle flyttas ut till andra vilda

NATURVÅRDSVERKET 8(10) vargar inom ramen för verkets arbete med regeringsuppdraget om genetisk förstärkning. Vidare skulle vargparet flyttas eller fällas genom ett jaktbeslut. Vargar som inte är inavlade får normalt större valpkullar än de inavlade. Det är därför inte osannolikt att paret skulle ha fått en kull på 7-11 valpar. I arbetet med regeringsuppdraget tog Naturvårdsverket fram en promemoria som beskriver de problem och risker som finns vid en valpflytt från det aktuella vargreviret. Den samlade bedömningen som gjordes för en valpflytt mellan det aktuella vargreviret i renskötselområdet och mellansvenska vargrevir var att det skulle vara osannolikt att alla valpar som föds kan flyttas samt att det var en stor risk att ingen valp skulle kunna flyttas. De enskilt största faktorerna som påverkar sannolikheten att lyckas med en valpflytt var svårigheten att sändarmärkta ett tillräckligt stort antal vargtikar i potentiella mottagarrevir i Mellansverige, samt svårigheten att få markägares och jakträttshavares medgivande för att sätta ut valpar i mottagarrevir. Riskbeskrivningen finns som bilaga till denna redovisning. Naturvårdsverket deltog den 7 december 2012 i ett avstämningsmöte med representanter för Miljö- och Landsbygdsdepartementen. Vid mötet redogjorde Naturvårdsverket för arbetet med regeringsuppdraget med särskilt fokus på preliminära resultat från det då pågående arbetet med att ta fram en riskbeskrivning. Nu vet vi att endast två vargtikar i potentiella mottagarrevir kunde sändarmärkas vintern 2013 och att båda fick valpar i slutet av april. Om dessa tikars valpning legat rätt i tid med en eventuell valpning i givarreviret i Junseletrakten och markägare och jakträttshavare gett tillstånd för utsättning i mottagarreviren hade upp till fyra valpar kunnat flyttas. Uppföljning Den 8 maj hölls ett uppföljningsmöte mellan parterna. Vid mötet diskuterades de skador som uppstått för varje sameby. Det är främst och Vilhelmina södra och Voernese samebyar som haft skador. Voernese tvingades flytta sina renar från områden i anslutning till reviret där de normalt vinterbetar till andra områden. Flytten ledde till att betet tog slut och stödutfodring behövde ske. För Vilhelmina södra sameby har situationen beskrivits tidigare i skrivelsen. Vid mötet framkom även att samebyarna var mycket besvikna över att regeringen inte förde en dialog med dem innan uppdraget gavs. Representanterna för samebyarna sade sig vara nöjda eller mycket nöjda med Naturvårdsverkets genomförande av uppdraget, särskilt sedan de berörda länsstyrelserna och Naturvårdsverket höll dagliga dialogmöten med samebyarna. Parterna bedömer att dessa dialogmöten har lett till en ökad kunskap och ömsesidig förståelse samt ömsesidigt förtroende. Slutligen kunde parterna konstatera att vargrevirets belägenhet ligger inom ett mycket känsligt område för renskötseln. Det diskuterade hur uppföljningen skulle kunna ske. De kortsiktiga konsekvenserna redovisas inom ramen för detta uppdrag, men konsekvenserna på lång sikt av till exempel ett mindre antal födda kalvar och livdjur i

NATURVÅRDSVERKET 9(10) renhjordarna behöver också kunna beskrivas. Naturvårdsverket kommer att konsultera Sveriges lantbruksuniversitet för denna uppgift. Skyddsjakt Den 11 januari 2013 fattade Naturvårdsverket ett beslut om skyddsjakt 9. Hanen i paret fälldes den första jaktdagen. Beslutet överklagades med begäran om inhibition. Förvaltningsrätten beslutade den 17 januari om inhibition. Förvaltningsrätten upphävde Naturvårdsverkets beslut i dom meddelad den 20 februari 2013. Vilhelmina södra sameby inkom den 15 februari 2013 med en ny ansökan om skyddsjakt. Naturvårdsverket beslutade att bifalla den nya ansökan den 26 februari 2013 10. Även detta beslut överklagades och inhiberades. Detta skedde redan samma dag som beslutet fattades. Flyttning Naturvårdsverket fattade den 8 mars 2013 beslut om ytterligare en skyddsjakt, men med syftet att avlägsna vargtiken från området istället för att avliva den 11. Flytten skedde den 14 mars då tiken släpptes ut på en plats i Stockholms län. Vargtiken vandrade tillbaka till sitt gamla revir och den 31 mars kunde konstateras att hon åter etablerat sig där. Inför flytten av vargtiken konstaterades att den sannolikt skulle bli mycket stressad av det arbete som skulle påbörjas med att samla renhjordarna inför vårflytten till fjälls. Under detta arbete är det stor aktivitet med skotrar och helikoptrar i området. Det skulle också kunna medföra att vargen skulle behöva skrämmas vid flera tillfällen under denna period. Den genomförda flytten av vargtiken under våren var en extraordinär åtgärd. För att lösa den ohållbara situationen gjorde Naturvårdsverket ett avsteg från den de principer som tidigare tillämpats i dessa sammanhang beträffande antalet sövningar och flyttar av vilda djur Slutsatser och förslag Det hade varit önskvärt med en ekonomisk överenskommelse där både Naturvårdsverket och de aktuella samebyarna var överens om ett gemensamt syfte, dvs. att vargparet skulle kunna vara kvar i reviret. Nu var överenskommelsen ensidig på grund av att samebyarna motsatte sig att vargparet skulle kunna vara kvar i området för att kunna valpa. Naturvårdsverket kan konstatera att merparten av de kostnader som verket haft för genomförandet av detta regeringsuppdrag har skett efter beslutet om skyddsjakt den 11 januari 2013. Detta innebär att merparten av kostnaderna för de åtgärder som genomförts av renskötarna och länsstyrelsens fältpersonal har vidtagits efter Naturvårdsverkets beslut om skyddsjakt. I beslutet gjordes bedömningen att åtgärderna var verkningslösa mot bakgrund av vargrevirets utbredning och att andra lämpliga lösningar än jakt därför saknades. De åtgärder 9 Naturvårdsverkets ärendenummer NV-00027-13 10 Naturvårdsverkets ärendenummer NV-01863-13 11 Naturvårdsverkets ärendenummer NV-02492-13

NATURVÅRDSVERKET 10(10) som har genomförts efter den 11 januari har syftat till att följa utvecklingen, att samla skingrade renar samt att fortsätta med den utfodring som inletts. I prop. 2000/2011:57 Sammanhållen rovdjurspolitik anförs att vargetableringar inta ska tillåtas inom renskötselområdets åretruntmarker. Enstaka etableringar utanför dessa bör dock kunna tillåtas i områden där vargen gör minst skada. Det kan röra sig om områden där det sällan finns ren eller där det är möjligt med förebyggande åtgärder. Naturvårdsverket gör efter händelseutvecklingen i december-januari bedömningen att den aktuella vargetableringen inte skedde i ett sådant område som avsågs i propositionen. Inför vargetableringar i renskötselområdet är det angeläget att det klargörs hur sådana områden utanför åretruntmarkerna där vargen kan förväntas göra minst skada ska se ut och vad som krävs för att etableringar ska kunna vara möjliga. Detta skulle underlätta ställningstaganden om lämpligheten vid en framtida etablering. Naturvårdsverket finner det angeläget att en sådan process inleds och gör bedömningen att Sametinget och berörda länsstyrelser är de myndigheter som är lämpade att genomföra den tillsammans med respektive sameby. Naturvårdsverket bedömer att den ökade gemensamma kunskapen samt den ökade ömsesidiga förståelsen och förtroendet som arbetet med regeringsuppdraget har genererat kan utgöra en viktig plattform för det framtida arbetet kring vargens förekomst i renskötselområdet. Bilagor 1. Redogörelse för utgångspunkter till ekonomisk ersättning för åtgärder och skador i enlighet med regeringsuppdraget M2012/2959/Nm 2. Riskbeskrivning valpflytt

1 (5) SW E D I SH E N V IR O N M EN T AL P R OT E C T IO N AG E NC Y Ola Larsson Tel: 010-698 17 08 Ola.Larsson@natrvardsverket.se PM 2012-12-21 Ärendenr: NV-09600-12 Riskbeskrivning för regeringsuppdrag bevarande av genetiskt viktig varg Bakgrund I mars 2011 beslutade Naturvårdsverket att flytta en genetiskt viktig vargtik (G 82-10) som uppehöll sig renskötselområdet i Jämtlands län till en utsättningsplats i Mellansverige. Vargen återvände sedan till renskötselområdet och flyttades ytterligare två gånger utan att etablera sig i Mellansverige. Vargen har under 2012 etablerat revir i ett område i gränstrakterna mellan Västernorrlands, Västerbottens och Jämtlands län norr om samhället Junsele. Det har konstaterats att tiken har följe av en hanvarg med ursprung i den skandinaviska populationen. Då vargen återvänt till renskötselområdet vid samtliga tre flyttar har Naturvårdsverket beslutat att vargen inte kommer att flyttas vid fler tillfällen. Den 8 november 2012 fick Naturvårdsverket regeringens uppdrag att överlägga med berörda samebyar om ekonomiskt rimliga åtgärder för att minimera risken för skador på renskötseln så att det vargpar som innefattar den genetiskt värdefulla vargtiken (G82-10) kan vistas i området över vintern 2012/13 fram till våren 2013. Att uppdraget endast gäller en vinter och ska slutredovisas den 31 maj 2013 tolkas av Naturvårdsverket som att de valpar som eventuellt föds i reviret i vår ska flyttas till vargrevir i Mellansverige. Denna pm försöker beskriva de problem och risker som finns vid en valpflytt från det aktuella vargreviret. En god bild av problem och risker i flytten av vargvalpar behövs för att bedöma om de åtgärder som Naturvårdsverket och samebyarna planerar uppfyller regeringsuppdragets villkor att vara ekonomiskt rimliga. Om det är mycket sannolikt att en valpflytt lyckas kan större skadeförebyggande insatser vara ekonomiskt rimliga än om det är mer osannolikt att valpflytten får lyckat resultat. Lite om de olika alternativen I diskussionerna om hur vargparet i renskötselområdet ska hanteras har flera olika alternativ nämnts: 1. Vargarna får reproducera sig och valparna får sprida sig utan mänsklig inblandning.

NATURVÅRDSVERKET 2 (5) 2. Vargarna får reproducera sig och valparna sövs och flyttas under efterföljande vinter till Mellansverige 3. Vargarna får reproducera sig och valparna flyttas omedelbart till mellansvenska mottagarrevir 4. Vargarna får reproducera sig och valparna flyttas omedelbart till svenska djurparker. 5. Vargarna får reproducera sig och hela flocken flyttas under barmarkssäsongen. Vargforskningsprojektet Skandulv har i skrivelse till Naturvårdsverket förordat alternativ 1 i första hand och alternativ 2 i andra hand. Alternativ 4 är inte ett förstahandsalternativ, då valparna i den svenska djurparkspopulationen inte skulle ha ett högre genetiskt bevarandevärde än vargvalpar som till en avsevärt mindre kostnad hämtas från Ryssland. Representanter för Svenska djurparksföreningen har meddelat muntligen att de inte kommer att ta emot valpar som föds i det aktuella reviret och därför kan alternativ 4 inte ens fungera som ett andrahandsalternativ om en valpflytt till vilda mottagarrevir skulle misslyckas. De överläggningar som skett med berörda samebyar har identifierat alternativ 3 som förstahandsalternativet. Alternativ 3 är i dagsläget det primära alternativet för verkets arbete med regeringsuppdraget. Men det finns ett antal problem med alternativet. Några av problemen med en valpflytt är att en valpflytt mellan två vilda vargpar aldrig har genomförts tidigare i Europa, att Naturvårdsverket vid tidigare försök inte lyckats övertyga berörd jakträttshavare om att lämna medgivande till utsättning av varg samt att fjolårets försök att sändarmärka vargpar i Mellansverige misslyckades. Avgränsning av denna promemoria Denna pm fokuserar på risker som har direkt betydelse för ett genomförande av flytt av valpar från vargparet i renskötselområdet till mellansvenska mottagarrevir. Genomgång av olika risker vid valpflytt Problem före flytt Problem Kommentar Risk för misslyckande Osäkerhet vid märkning av hane i Snöförhållanden Låg givarrevir påverkar. Osäkerhet vid märkning av vilda tikar 1 i Mellansverige Snöförhållanden och länsstyrelsestöd påverkar. Särskilt svårt att särskilja vargtik från Mellan Osäkerhet vid viltförvaltningsdelegations/länsstyrelses utpekande partner/flock De ska peka ut två revir per län. Låg/mellan 1 Vi torde hamna mellan 0 och 10 märkta tikar.

NATURVÅRDSVERKET 3 (5) av revir för utsättning Varghanens sändare slutar fungera innan valpflytt i maj Vargtikarnas sändare slutar fungera innan valpflytt i maj Givarparets lya lokaliseras inte Tekniska Låg 2 Tekniska Låg 3 Svårt då bara hanen och inte tiken märks, risk för radioskugga Mellan? Mottagarrevirs lya lokaliseras inte Misslyckas ibland Låg? Valpar föds inte av givartiken Alla par får inte valpar varje år och mycket störningar på grund av märkning Mellan 4 Valpar föds inte i mottagarrevir Låg 5 Problem under flytt Flytt mellan vilda vargrevir har inte gjorts tidigare i Europa. Det är därför svårt att förutse och skatta olika risker under flytten. Problem Kommentar Risk för misslyckande Valpar flyttas från ursprunglig lya Görs ofta 3-4 gånger 6 Låg/mellan Inget medgivande från markägare Attityder Hög Inget medgivande från Attityder 7 Mycket hög jakträttshavare Hälsorisker med transporter Stor valpkull i givarreviret försvårar att hitta nog många mottagarrevir. Transporterna av valparna kan ta avsevärt längre tid än transporterna vid valpbyte mellan djurparker. Vi kan tvingas att avliva valpar, sätta dem i djurpark eller flytta fler än två valpar till ett mottagarrevir 8. Detta Låg? Mellan? 2 Enligt underlagsrapport från Skandulv är den sammanlagda risken för att sändaren skulle sluta fungera eller att vargen dör fram till tidpunkt för eventuell valpning cirka 10 %. 3 Enligt underlagsrapport från Skandulv är den sammanlagda risken för att sändaren skulle sluta fungera eller att vargen dör fram till tidpunkt för eventuell valpning cirka 10 %. 4 Cirka 70 % av vargpar som är intakta i mars får valpar samma vår. 5 Cirka 70 % av vargpar som är intakta i mars får valpar samma år. 6 Gör att den position för den misstänkta varglyan som tagits fram blir inaktuell i slutskedet av flytten. Det kan bli svårt att hitta valparna samt om nödvändigt få tillstånd av nya markägare och jakträttshavare. 7 Inget jaktlag har sagt ja ännu. 8 Vid valpflyttförsöket mellan djurparker flyttades två valpar per kull. Det är sannolikt en högre dödlighet om fler valpar flyttas till en och samma kull. Eventuellt finns möjligheten att avliva valpar i mottagarreviret, men det är osäkert om en avlivning har stöd i lagstiftningen.

NATURVÅRDSVERKET 4 (5) Liten valpkull i givarreviret Stor valpkull i mottagarreviret problem är i grunden något bra om vi skulle ha nog många mottagarrevir. Få flyttade valpar minskar chansen att någon valp överlever och går in i avel. Vilket minskar sannolikhet för genetiskt genomslag i populationen. kan leda till lägre valpöverlevnad Mellan? Mellan? Problem efter flytt Det problem som går att förutse efter en flytt av valpar är att flyttade valpar dör innan de kunnat reproducera sig. För vanliga vilda vargvalpar är sannolikheten att reproducera sig vid minst ett tillfälle 33 procent 9. Då de flyttade valparna inte kan sändarmärkas kommer det sannolikt att ta relativt lång tid innan vi vet om valparna överlevt och reproducerat sig. Räkneexempel Nedan följer ett översiktligt räkneexempel för att beskriva hur några av de risker som beskrivs i föregående avsnitt påverkar sannolikheten för en lyckad valpflytt. Räkneexemplen är ett sätt att åskådliggöra riskerna och inte en absolut sanning. Den genomsnittliga kullstorleken för skandinaviska vargar (07-09) var 3,7 valpar per kull. För vargpar där invandrad varg ingått har kullstorleken varit större. Vargforskningsprojektet Skandulv har i skrivelse till Naturvårdsverket angett det förmodade antalet födda valpar till 4-8. I detta räkneexempel har vi antagit att det föds sex valpar i givarreviret. Om två valpar sätts ut i respektive mottagarrevir innebär detta antagande att det behövs tre skarpa mottagarrevir dit valparna kan flyttas. Men då vi inte vet hur många valpar som fötts i mottagarreviret förrän varglyan besöks när flyttningen ska genomföras borde det vara rimligt att ta höjd för att det föds fler valpar. De flesta markägare/jakträttshavare kommer troligen inte ge medgivande till valputsättning. Helene Lindahl ringde i våras mellan fem och tio representanter för jakträttshavare som samtliga sade nej till att lämna medgivande. Även markägarmedgivande blir sannolikt mer svårt att få än vid tidigare utsättningar av vuxna vargar då Naturvårdsverket inte kommer kunna välja en stor markägare, som till exempel Sveaskog, utan läget på varglyan styr vem som är markägare på platsen. I räkneexemplet har vi valt ett antagande att mellan noll och 30 procent säger ja. 9 Skrivelse. Synpunkter från Skandulv på dokumentet Riskbeskrivning för regeringsuppdrag bevarande av genetiskt viktig varg.

NATURVÅRDSVERKET 5 (5) I ett antal fall kommer de sändarmärkta potentiella fosterföräldrarna inte få valpar (30 procent risk för varje par). Vidare finns det en risk att kontakten med sändarmärkt varg förloras på grund av att sändaren slutar att fungera eller att vargen dör. Denna risk uppskattas till 10 % av Skandulv. x*0,70*0,9*0,3=3 ( 10 ) Med det mest optimistiska antagandet, att vi vid 30 procent av lyeplatserna i mottagarrevir får markägares och jakträttshavares tillstånd för valputsättning blir antalet sändarmärkta tikar i mellansvenska mottagarrevir som krävs för att adoptera sex valpar från givarreviret knappt 16. I interna diskussioner har det uttryckts att sex sändarmäkta vargtikar i potentiella mottagarrevir vore ett bra och realistiskt 11 resultat av vinterns arbete med sändarmärkning av mellansvenska vargtikar. I Skandulvs skrivelse anges 6-8 sändarmärkta vargtikar i potentiella mottagarrevir som förmodat antal. Om antagandena i räkneexemplet ovan används på sex till åtta sändarmärkta revir blir resultatet att mellan 1,1 och 1,5 mottagarrevir där valpar fötts och medgivande för utsättning fåtts. Vid ett mindre optimistiskt antagande än 30 procents sannolikhet att få såväl markägares som jakträttshavares medgivande blir resultatet fort mindre än ett mottagarrevir, dvs. ingen valputsättning kan förväntas ske. Om vi antar att vi till sist hittar ett mottagarrevir och där sätter ut två valpar bör det betänkas att sannolikheten för att en vargvalp i sin tur reproducerar sig är 32,5 procent. Detta innebär att det även med ganska optimistiska anaganden om markägares och jakträttshavares medgivande blir högst osäkert om någon flyttad valp skulle överleva och reproducera sig. Samlad bedömning Den samlade riskbedömningen för en valpflytt mellan det aktuella vargreviret i renskötselområdet och mellansvenska vargrevir är att: - det är osannolikt att alla valpar som föds kan flyttas, - det är en stor risk att ingenvalp kan flyttas. De som deltagit i framtagandet av denna pm Ola Larsson, Ur, Helene Lindahl och Ruona Burman, Gta, Mark Marissink, An Bilaga Synpunkter från Skandulv på dokumentet Riskbeskrivning för regeringsuppdrag bevarande av genetiskt viktig varg. 10 X= antalet revir med sändarmärkta vargtikar i Mellansverige. 0,70 är andel revir med intakta vargpar i slutet på vintern som får valpar det aktuella året. 0,3 är bedömd andel platser där såväl markägare som jakträttshavare lämnar medgivande för utsättning av vargvalpar. 0,9 är andelen sändarmärkta vargrevir där sändarvarg förväntas överleva och sändaren fungera till maj. 3 är det minsta antalet mottagarrevir som behövs för att ta emot sammanlagt sex valpar (två per revir). 11 Under förutsättning att vi får en någorlunda snörik vinter i Mellansverige. Ifjol märktes ingen vargtik.

1 (3) SWEDISH ENVIRONMENTAL PROTECTION AGENCY PM 2012-12-21 Ärendenr: NV-09600-12 Redogörelse för utgångspunkter till ekonomisk ersättning för åtgärder och skador i enlighet med regeringsuppdraget M2012/2959/Nm. Omfattning Detta dokument syftar till att redovisa vad som utgör ekonomiskt rimliga åtgärder för att minimera skador på renskötseln enligt Natarvårdsverkets regeringsuppdrag M2012/2959/Nm så att det vargpar som innefattar den genetiskt viktiga vargtiken (G82-10) kan vistas i berörda län over vintem 20112/13. Avsikten enligt regeringsuppdraget är att vargparet ska få en valpkull våren 2013 och att vargparets eventuella valparflyttas till andra vargrevir med föryngring 2013. Nya omständigheter eller förhållanden som uppenbart förbisetts kan läggas till grund för beslut om bidrag till ekonomisk ersättning istället för eller utöver vad som framgår av denna redogörelse om det på ett bättre sätt tillgodoser syftet att hitta ekonomiskt rimliga åtgärder för att minimera skadoma på renskötseln. Ersättning som Naturvårdsverket beslutar om med beaktande av detta dokument är föranledd av regeringsuppdraget. Avsikten är att vargama ska avlägsnas från vinterbetet i enlighet med vad som gäller för förebyggande skyddsjakt så att skador på rennäringen förebyggs inför vinterbetesperioden 2013/2014. De ersättningar för uppkomna skador och ersättning för skadeförebyggande åtgärder som beskrivs i denna överenskommelse avser skador som inte skulle ha uppkommit och åtgärder som inte skulle ha vidtagits om inte det aktuella vargparet befann sig i området och ges för kostnader som inte omfattas av de ersättningar och bidrag som Sametinget länrnar med stöd av 3, 4 och 10 viltskadeförordningen (2001:724)'. Principer för gemensamt arbete med dokumentation av vargförekomst och skador Varghanen ska så snabbt som praktiskt möjligt förses med sändarhalsband. Berörda samebyar konuner att ha tillgång till varghanens positioner i realtid. Dessa positioner kommer att ges i en omfattning så att livslängden på batteriet ' Ersätmingsbelopp for förekomst av varg styrs genom Sametingets regleringsbrev. För året 2012 är ersätmingsbeloppen för föryngring, regelbunden förekomst och tillfällig förekomst 500 tkr, 80 tkr respektive 35 tkr. Ersätmingen för förekomst av varg gäller varje individ av arten.

NATURVÅRDSVERKET 2(3) kan sända under hela den period som regeringsuppdraget avser. Om omständigheter uppstår så att vargparet inte kan avlägsnas innan den 31 maj 2013 kommer sändarpositionema därefter att ges med glesare mellanrum. Principer för ersättning till sameby/renägare för skador, merarbete, mm. Ersättning till de samebyar som haft kostnader betalasförde kostnader som uppstått på gnmd av insatser och åtgärder som utförts utöver den ordinarie verksamheten inom renskötseln pga. vargparets etablering. Ersättning betalas ut av Naturvårdsverket i efterskott mot faktura. Ersättningsanspråk ska godkännas i förväg av Naturvårdsverket. Om behov av särskilt akuta insatser uppstår ska detta meddelas, inklusive en kostnadsuppskattning. Naturvårdsverket senast inom ett dygn efter det att åtgärden utförts. Naturvårdsverkets kontaktperson är Ruona Burman. Exempel på kostnader för åtgärder och insatser som kan bli aktaella är: o Helikopteranvändning för drivande av renar till armat område och skrämsel av det aktaella vargparet o Kostnader för bevakning och insatser vid vargförekomst o Kostnader föromflyttning av renar orsakat av vargparet, o Kostnader dokumentation vargar eller uppkomna skador tillsammans med länsstyrelsen o Kostnader för döda eller skadade renar o Kostnader för sekundära effekter som t.ex. kostnader för att återsamla renar som skingrats pga. vargangrepp, o Kostnader för renar som dödats eller skadats i jämvägs- eller vägolyckor orsakade av vargangrepp o Kostnader för transporter vid eventaellt behov av flytt av renar orsakade av vargparet o Kostnader för stödutfodring av renar o Kostnader för möten mellan partema o Kostnader för Svenska Samemas Riksförbunds deltagande Skador som kommer ge upphov till ersättningsanspråk, till exempel skingrade, skadade eller dödade renar, ska omedelbart anmälas till berörd länsstyrelse. Länsstyrelsens fältpersonal ska tillsammans med samebyns representant i fält besikta och dokumentera de inträffade skadoma. För helikopterkostnad utgår ersättning med den faktiska omkostnaden. Vid användning av helikopter för skrämsel av och bevakning av vargparet ska åtgärden planeras och genomföras tillsammans med aktaell länsstyrelse. För livdjur ersätts kostnaden för införskaffande av livdjur. Vid de fall renar dör pga. sekundära effekter vid jämvägs- och frafikolyckor ersätts mellanskillnaden mellan vad trafikverken ersätter och kostnaden för inköp av nya livdjur.

NATURVÅRDSVERKET 3 (3) För kostnader för merarbete, bevakning, markpersonal vid helikopterdrivning av renar och dokumentation av eventuella skador utgår den ersättning som länsstyrelsen tillämpar timersättning för fältpersonal. För varje möte mellan Naturvårdsverket och samebyarna utgår ersättning enligt ovan. Ersättning enligt ovan angivna principer betalas ut till berörd sameby efter fakturering. Principer för hur löpande avstämningar under detta dokuments giltighet ska ske Avstämning och uppdatering ska ske varje vecka under tiden januari 2013 t.o.m. maj 2013. Detta kan ske via telefonsamtal eller fysiska möten vid behov. Principer för extern information avseende detta dokument Naturvårdsverket ansvarar för att ta fram informationsmaterial riktat till allmänheten, markägare och jägare i dialog med berörda samebyar och länsstyrelser. Principer för hur eventuella awikelser från detta dokument ska hanteras Om nya omständigheter uppkommit eller att något förhållande förbisetts ska dialog ske mellan Naturvårdsverket och berörda samebyar avseende betydelsen för bedömningen av vad som utgör rimliga åtgärder för att minimera skador på renskötseln enligt regeringsuppdraget innan Naturvårdsverket fattar beslut om bidrag till sådan åtgärd. Principer för uppföljning av detta dokument Ett utvärderingsmöte bör genomföras senast den 31 maj 2013. Detta beslut har tagits av generaldirektören Maria Ågren. Viltsamordnaren Ruona Burman har varit föredragande.