FAKTABLAD VARG Inventering av varg på barmark

Transkript

1 1(6) FAKTABLAD VARG Inventering av varg på barmark Detta faktablad Varg: Inventering av varg på barmark inom Nasjonalt overvakningsprogram for rovvilt ( i Norge och inom Naturvårdsverkets metodik för inventering av stora rovdjur ( i Sverige är ett av flera dokument för styrning av och vägledning kring inventeringar av stora rovdjur. Faktabladet gäller för personer, knutna till Statens Naturoppsyn (SNO) och Høgskolen i Hedmark (HiHM) i Norge och Länsstyrelserna i Sverige, som har ett ansvar för att kontrollera och kvalitetssäkra observationer av stora rovdjur, och för att registrera dessa i den norsksvenska databasen Rovbase. För övriga instruktioner och faktablad som reglerar inventering av stora rovdjur i Norge och Sverige, se och eller viltskadecenter.se. I Sverige finns också förordningar och föreskrifter som reglerar inventeringarna av stora rovdjur. De listas sist i detta faktablad. Inledning Den huvudsakliga metoden för inventering av varg i Skandinavien ska vara baserad på uppgifter insamlade på snötäckt mark under vinterperioden. Eftersom inventeringsverksamheteten ska vara riktad mot de reproducerande paren är det av stor vikt att huvuddelen av inventeringsverksamheten koncentreras mot den period då det finns möjlighet att särskilja paren från övriga vargar. Insamling av spillning och urin ska därför i huvudsak ske under spårningar där det är möjligt att klargöra att insamlingen sker från det revirmarkerande paret. Det finns dock metoder att inventera varg även på barmark vilket kan komma att bli viktigt om framtida vintrar blir mer snöfattiga eller om vargstammen sprider sig söderut i Skandinavien. En metod för detta är att samla in spillningsprov för DNA-analys. Vargar placerar tillräckligt ofta spillning på stigar och vägar i reviret och spillning kan därför hittas genom att mindre vägar söks av med bil. Analyser av spillning kan ge en bild av individer och släktskap vilket i sin tur genererar information om antal olika revir och vid analys av tillräckligt många prov i många fall även status i reviret. Mängden spillningsprover som måste insamlas vid barkmarks inventeringar överstiger vida det antal som kan användas när spillning och urin kan insamlas från vargar med känd status. Därtill ger analyser av spillning som samlas in på barmark en lägre andel lyckade analyser än spillning som samlas in under vintern. Att barmarksproverna ger en lägre andel lyckade prover beror sannolikt på väderförhållanden. Konsekvensen blir att det måste samlas fler spillning på barmark då ca 50 % av dem inte ger provsvar. Metodik Precis som för inventering på snö kan inventeringen delas in i tre delar: 1) Hitta förekomster i landskapet

2 2(6) 2) Särskilja revir 3) Dokumentera status i respektive revir Antal spillningar som krävs för att dokumenteraen status varierar med typ av status. Eftersom status i de flesta fall är okänd från början bör ambitionen vara att samla in spillning som om man avser att dokumentera en familjegrupp, åtminstone i de revir som säsongen innan var kända som revirmarkerande par eller familjegrupper. Med andra ord är det först efter ett visst antal analyserade spillningar som korrekt status kan bedömas. I revir med ensamma stationära vargar eller möjligen i revir med revirmarkerande par är det inte säkert att det återfinns tillräckligt många spillningar för att via DNA-analyser kunna utesluta familjegrupp. Avsaknad av spillning kan i sig vara en indikation på att det inte är flera vargar i området, men måste beaktas med hänsyn till sökinsatsen i området. Hitta förekomster i landskapet/leta spillning Upptäckt av vargförekomst på barmark görs på samma vis som för vinterinventeringen. Allmänhetens rapporter är viktiga för att lokalisera förekomster. För att hålla nere kostnaderna och medverka till att allmänheten känner sig delaktiga bör lokalbefolkningen inkluderas vid spillningsinsamling på barmark vid de tillfällen det är nödvändigt. Spillning som samlats av allmänheten kan användas för att indikera nya förekomster eller utvidga reviren på redan kända revir. Allmänheten bör därför kunna lämna spillning till Länsstyrelsens kvalitetssäkrare och ansvariga inom Statens naturoppsyn (SNO) och Høgskolen i Hedmark. Länsstyrelsernas inventeringsansvariga ansvarar därefter för att prioritera proverna som ska analyseras för att tillfredsställa inventeringens behov. Det bör finnas en strävan att nya förekomster bekräftas av Länsstyrelsen, SNO eller Høgskolen i Hedmark. Det kan därför vara motiverat att genomföra riktade sök i områden med frekventa rapporter från allmänheten. Det krävs en mycket omfattande arbetsinsats för att få in den mängd spillning som behövs för att fastställa en familjegrupp och särskilja den från andra (Karlsson et al 2011). Det bedöms därför som orimligt att kräva av länsstyrelserna att de med egen personal skulle genomföra dessa barmarksinventeringar. Under inventering på barmark saknas möjlighet att avgöra från vilken kategori vargar som proverna kommer vilket leder till att kraven på insamlarens sakkunskap blir lägre. Därigenom kan inte fältpersonalens sakkunskap användas för att motivera att insamlingen måste utföras av länsstyrelsens personal. Eftersom att den genetiska statusen hos vargstammen är väl känd bedöms riskerna för manipulation av prover som små. I de fall någon skulle försöka manipulera resultaten skulle det sannolikt upptäckas vid de genetiska analyserna. Därigenom bedöms risken att släppa in allmänheten i insamlandet av prover även för varg vara mycket begränsade.

3 3(6) Vargspillning hittas oftast på mindre skogsbilvägar, stickvägar och längs stigar eller leder. Riktat sök efter vargspillning bör därför koncentreras till sådana vägar. Framförallt de vägar som kan köras av med bil, men tänk på att för att upptäcka spillning bör hastigheten vara låg. Tidigare studier (Karlsson et al. 2011) har visat att om en vargspillning hittas i ett område är sannolikheten högre att hitta fler i närområdet (inom 5 km radie). Det kan krävas många mil för att hitta spillning efter ett revirmarkerande par eller en familjegrupp. Viltskadecenter har i en tidigare studie (Karlsson et al. 2011) visat att det i genomsnitt finns 1 spillning/40 km längs stickvägar och mindre skogsbilvägar i revir med föryngring. Variationen är dock stor och samma studie visade att för att hitta minst en spillning i 95 % av alla områden med föryngring krävs att man kört minst 350 km/område. Antal spillningar som behövs för att dokumentera status summerar vi senare i texten. Status och relationer till andra vargar? Eftersom att det vid barmark oftast inte är möjligt att avgöra från vilken kategori av vargar som spillningen insamlats ifrån så går det inte att använda individer som kriterium för särskiljning. Detta innebär att en större mängd prover måste insamlas och att särskiljningar eller grupperingar måste bygga på en samlad bedömning över tid. Se faktablad: Särskiljning och gruppering av varg. Bedömning av status Här beskrivs vilken information som minst bör finnas för att bedöma en typ av status i ett revir samt hur geografiska överlapp bör se ut för att individer ska bedömas vara i sällskap. Särskiljningar och grupperingar av spillningsprover insamlade på barmark bör baseras på släktskapsanalyser. Vid särskiljning och gruppering av observationer baserade på släktskap måste hänsyn tas till att det i många fall inte är möjligt att avgöra ålder på avkommor enbart grundat på slaktskap. Notera, som vi även nämnt tidigare, att även om antal spillningar under respektive status är vad som bör observeras för att kunna sätta en specifik status så krävs det fler spillningar för att utesluta annan status. För att utesluta familjegrupp krävs 16 analyserade prov (32 insamlade i fält) varav inget visar avkommor till det aktuella revirmarkerande paret. För att utesluta revirmarkerande par krävs 7 analyserade spillningar som alla visar samma individ, dvs. inte två olika individer. 1. Revirmarkerande par DNA prov visar en hane och en tik. samt en av följande två punkter: Om båda individerna är kända som revirhävdande i området föregående säsong, krävs minst ett prov från vardera individ i samma område som föregående säsong (inom förra årets polygon).

4 4(6) Om minst en individ är ny krävs två respektive tre spillningar av vardera tik och hane (eller tvärtom) med minst 90 dagar mellan prov från vardera individ under inventeringsperioden. Minst en av individerna ska ha minst två spillningar i den andra individens polygon (Figur 1a). 2. Familjegrupp DNA-analyser visar minst tre vargar, varav minst ett föräldradjur och minst en avkomma. samt en av följande två punkter: Prov från valp eller valpar ska vara inom föräldrarnas/förälderns polygon med minst ett prov per valp. Minst två olika valpar bör identifieras alternativt samma valp med minst 90 dagars intervall mellan proven, föräldrarna räknas som en och samma individ då polygonen konstrueras. Minst ett prov från en avkomma som är förstaårsföryngring, samt minst ett prov från en förälder till denna inom YK. 4. Föryngring DNA-prov visar minst fyra vargar, varav minst ett föräldradjur. Prov från valpar ska vara inom föräldrarnas/förälderns polygon med minst ett prov per valp, föräldrarna räknas som en och samma individ då polygonen konstrueras. eller DNA-prov visar avkomma som är förstaårsföryngring. Föräldrarna bör vara kända som ett revirmarkerande par året innan. Antal prov som bör samlas in och som krävs för analys Eftersom endast ca hälften av alla de prov som samlas på barmark ger lyckat resultat vid genetiska analyser bör det i fält samlas minst dubbelt som många prov som behövs för bedömning av status. För att bedöma status krävs därtill olika antal identifierade individer, men eftersom individerna inte är jämnt representerade i de insamlade eller analyserade spillningarna måste fler spillningar samlas än vad man behöver identifierade individer. Tabell 1 ger riktlinjer för det antal spillningar som behöver samlas in baserad på sannolikhet att hitta olika individer samt baserad på att hälften av alla spillningar ger lyckat resultat. I många fall kommer det att krävas färre antal än vad som ange i tabellen t ex för att bekräfta en familjegrupp, vilket beror på slumpmässiga fördelningen av olika individer i det insamlade provmaterialet.

5 5(6) Tabell 1. Riktlinjer för antal prover som behöver samlas i fält och som kan behöva analyseras för att kunna bedöma korrekt status i ett revir. Minimum antal prov som behövs Antal analyserade prov för bedömning av status och särskiljning Antal insamlade prov Fördelning i tid Revirmarkerande par Minst tre respektive två för vardera individ. 11 prover för med minst 95 % sannolikhet att få 3+2 prov dagar mellan två av proven/individ Familjegrupp Minst tre från föräldradjur, minst två från valp/valpar = 16 prover för 95 % sannolikhet få tre prover från föräldrar och resten valpar dagar mellan valpprov om endast en valp identifieras. Övrig stationär Två för en individ. Om två individer i sällskap samma antal som för revirmarkerande par 4 för en individ 90 dagar mellan två av proven för varje individ Föryngring Minst ett prov från minst fyraindivider varav minst en är förälder till de andra. 15 prover för att med 95 % sannolikhet få med alla fyra individer (om det finns bara fyra). 30 Ingen tidsram vid förstaårsföryngring. Annars se tidsram beskriven i texten. Renskötselområdet i Sverige För att bekräfta familjegrupp per sameby gäller kriterierna för familjegrupp enligt ovan. Men för att bekräfta tillfällig eller regelbunden förekomst per vargindivid per sameby kan inte alla sorters observationer för övrig vargförekomst användas, eftersom förekomsten per sameby ska knytas till en individ. För att kunna individbestämma en varg krävs GPS-data eller DNAprov från observationen, det är spillning eller annat DNA-prov som kan användas. Salivprov från misstänkta vargdödade tamdjur kan i dagsläget inte användas för att individbestämma rovdjuret. Eftersom samebyarnas ersättning för rovdjursförekomst i första hand ska grundas på länsstyrelsens inventering, är det viktigt att samebyar och allmänhet uppmanas att rapportera observationer av vargspillning till Länsstyrelsen, I de fall Länsstyrelsen bedömer det inte är nödvändigt att de själva ska åka till platsen, kan rapportören eller samebyn samla in spillning efter att ha samrått med Länsstyrelsen. Detta gäller spillning eller andra DNA-prov.

6 6(6) Tillfällig förekomst/sameby Övrig varg har dokumenterats minst en gång under reproduktionscykeln. Om flera observationer finns i samebyn under samma reproduktionscykel, ska observationerna ha särskilts från varandra för att räknas som olika individer. Särskiljning ska ha gjorts genom DNA-analyser, GPS-positioner, eller döda vargar. Regelbunden förekomst av vargindivid/sameby Samma vargindivid har dokumenterats vid minst tre tillfällen under reproduktionscykeln och det ska ha gått minst 90 dagar mellan två av observationerna. Observationer enligt kriterier för övrig varg. Förordningar och föreskrifter I Sverige finns även följande förordningar och föreskrifter som reglerar inventeringar av rovdjur och ersättningar för förekomst av rovdjur: 1) Viltskadeförordning (2001:724) 2) Förordningen om förvaltning av björn, varg, järv, lo och kungsörn (2009:1263) 3) Naturvårdsverkets föreskrifter och allmänna råd om inventering av björn, varg, järv, lodjur och kungsörn (NFS 2007:10) 4) Naturvårdsverkets föreskrifter om ändring i Naturvårdsverkets föreskrifter och allmänna råd (NFS 2007:10) om inventering av björn, varg, järv, lodjur och kungsörn (NFS 2012:01) 5) Naturvårdsverkets föreskrifter om ändring i Naturvårdsverkets föreskrifter och allmänna råd (NFS 2007:10) om inventering av björn, varg, järv, lodjur och kungsörn (NFS 2012:12) 6) Sametingets föreskrifter om bidrag och ersättning för rovdjursförekomst i samebyar (STFS 2007:9) Referenslista Karlsson, J., Svensson, L., Åkesson, M. & Pachman, G Inventering av varg på barmark. Rapport från ett regeringsuppdrag från Jordbruksdepartementet, Jo2008/3863.