Beslut om tillstånd skyddsjakt efter varg i Dalarnas län

Transkript

1 1(12) SWEDISH ENVIRONMENTAL PROTECTION AGENCY Mahrs, Petter Tel: BESLUT Ärendenr: NV Beslut om tillstånd skyddsjakt efter varg i Dalarnas län Beslut Naturvårdsverket beslutar om tillstånd till skyddsjakt efter två (2) vargar i Dalarnas län enligt nedanstående villkor. Naturvårdsverket beslutar att jakten får ske på annans jaktområde. Jakten får ske inom det område som anges i bilaga 1 till detta beslut. Naturvårdsverket medger undantag från förbudet om att jakt inte får ske från motordrivna fortskaffningsmedel och beslutar att skyddsjakten får bedrivas från helikopter. Naturvårdsverket medger undantag från förbudet om att motordrivna fortskaffningsmedel inte får användas för att söka efter eller spåra vilt och beslutar att de aktuella vargarna får sökas från skoter inom det aktuella jaktområdet för att fastställa deras ungefärliga vistelseplats. Naturvårdsverket medger även undantag från bestämmelsen om att jakt efter varg endast får bedrivas med klass 1 ammunition, vilket innebär att skyddsjakten från helikopter får bedrivas med hagelgevär. Naturvårdsverket avslår ert yrkande om att staten ska stå för kostnaderna för skyddsjakten. Naturvårdsverket beslutar att detta beslut ska gälla även om det överklagas. Hur beslutet kan överklagas, se bilaga 3. BESÖK: STOCKHOLM VALHALLAVÄGEN 195 ÖSTERSUND FORSKARENS VÄG 5, HUS UB POST: STOCKHOLM TEL: FAX: E-POST: REGISTRATOR@ NATURVARDSVERKET. SE INTERNET: WWW. NATURVARDSVERKET. SE

2 NATURVÅRDSVERKET 2(12) Villkor för jaktens genomförande Jakt som inte följer dessa villkor sker utan stöd i beslutet och i strid med fredningsbestämmelserna i 3 jaktlagen (1987:259). Straffbestämmelser för jaktbrott finns i 43 och 44 samma lag. 1. Skyddsjakten är tillåten under tiden 20 mars till och med 10 april Ni ska i samråd med Länsstyrelsen i Dalarnas län (länsstyrelsen) utse en jaktledare som ansvarar för skyddsjaktens bedrivande. 3. Jaktledaren ska i samråd med länsstyrelsen utse de personer som får delta i skyddsjakten som bedrivs med stöd av detta beslut. 4. För det fall skyddsjakten genomförs med helikopter ska pilot och skytt som genomför skyddsjakten ha erfarenhet av liknande uppdrag. 5. Skyddsjakten får inte starta innan länsstyrelsen gett klartecken. Detta ska ske i samråd med jaktledaren. 6. Vid skyddsjakten får det revirmarkerande vargpar (tik och hane) som uppehåller sig i det berörda området fällas. Skyddsjakten ska så långt det är möjligt utformas så att vargtiken fälls först. 7. Jaktledaren ska innan skyddsjakten inleds försäkra sig om att samtliga personer som deltar i jakten har kunskap om de villkor som gäller för skyddsjakten och om de regler i övrigt som kan behövas för att genomföra skyddsjakten. 8. Skyddsjakten ska genomföras i samråd med länsstyrelsen som även på lämpligt sätt ska följa jaktens genomförande. 9. Hagelvapen som används ska vara av minst kaliber 12/70. Patronerna ska vara laddade med minst 40 gram hagel av storleken minst 4 mm och högst 5 mm och ska vara av bly eller material med högre eller liknande densitet. Hagelpipans trångborrningsgrad ska vara öppen, ¼, ½ eller ¾. 10. Jaktledaren ska omedelbart anmäla till länsstyrelsen när en varg fällts eller påskjutits. 11. Länsstyrelsen ska omedelbart avlysa jakten när två vargar fällts eller påskjutits innan jakttiden löpt ut. 12. Om djuren påskjutits men inte fällts ansvarar skytt och jaktledare för att eftersök genomförs. Om eftersök visar att det påskjutna djuret/djuren är oskadat/oskadade får länsstyrelsen besluta om fortsatt jakt inom den tid som beslutet gäller. 13. Skytten ska uppvisa den fällda vargen samt skottplats/fallplats för länsstyrelsens besiktningsman. Fälld varg får inte flyttas från fallplatsen innan djuret besiktigats av besiktningsmannen.

3 NATURVÅRDSVERKET 3(12) 14. Fälld varg tillfaller staten. Länsstyrelsens besiktningsman ansvarar för att djuret omhändertas och skickas till Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA). Blanketten Rovdjur fällt under skyddsjakt, se bilaga 2, ska skickas in ifylld tillsammans med det fällda djuret. Återrapportering 15. Djur som fällts eller påskjutits ska skyndsamt, om möjligt inom 24 timmar efter det att fällt djur besiktigats, registreras i Rovbase. 16. Länsstyrelsen ska skyndsamt, om möjligt 48 timmar efter skyddsjaktens avslut, rapportera fällt djur till Naturvårdsverket. Om inget djur fällts ska också det rapporteras. Uppgifterna ska läggas in i Naturvårdsverkets databas för jaktbeslut på webben. Se adress nedan Länsstyrelsen ska senast 30 dagar efter skyddsjaktens avslutande skicka en skriftlig redogörelse till Naturvårdsverket gällande vilka erfarenheter som vunnits i samband med denna jakt. Bakgrund Ansökan från Idre nya sameby Ni har den 7 mars 2014 kommit in med en ansökan om skyddsjakt efter två vargar inom Drevdagsreviret i Dalarnas län. I ansökan och i kontakt med Naturvårdsverket framkommer bland annat följande. Beskrivning av nuläget Efter renskiljningen i januari brukar renarna flyttas till ett vinterbetesområde väster om Österdalälven. I nuläget är samebyn förhindrad att göra det eftersom det finns totalt sex vargar i detta område. Fyra av vargarna finns i det så kallade Fulufjällsreviret, vilket omfattar de södra delarna av vinterbetesområdet. Två revirbildande vargar finns inom det så kallade Drevdagsreviret och rör sig i huvudsak inom norra delarna av vinterbetesområdet. Renarna har behov att få tillgång till de reservbetesområdena väster om älven på grund av att nuvarande område riskerar att överbetas. Milda väderförhållandena i området har lett till att renarna har problem att komma åt betet när snön vid kallare temperaturer fryser till skare. En följd av detta är att renarna blir oroliga och svårhanterliga. En lösning på problematiken med skare är att låta renarna beta över ett större område då olika betesförhållanden råder beroende på terrängens beskaffenhet; höjd över havet samt vädersträck. Detta får till följd att renarna dras mot området där vargparet finns. Avståndet från renarna till vargreviret bedöms nu endast vara en till två

4 NATURVÅRDSVERKET 4(12) kilometer. Varg har observerats cirka två kilometer från älven, där renarna nu söker bete. Andra lämpliga lösningar Renskötarna har haft stora svårigheter att hålla renarna kvar inom ett begränsat betesområde öster om Österdalälven under vintern. Området betades hårt under föregående vinter och tillgången på bete är nu mycket begränsat. Renarna har därför sökt sig mot bättre bete i området väster om älven. Detta har bland annat resulterat i att de kommit upp på riksväg 70 med flera olyckor som följd. Renskötarna har haft svårt att hålla renarna borta från såväl området som vargarna vistas i som riksvägen. Att vakta renarna är såväl svårt som kostsamt. Hittills har kostnaderna för att bevaka renarna inom området öster om Österdalälven uppgått till cirka kronor. I övrigt finns inga andra rimliga förebyggande åtgärder. Alternativa betesmarker finns inte inom samebyns område. Inom de marker som tidigare använts som reservbetesmarker finns nu de fyra vargarna inom Fulufjällsreviret. Stödutfodring är ett möjligt alternativ. Dock bedöms det som alltför kostsamt och tidskrävande. Helutfodring av 2700 renar i 50 dagar skulle ta tre heltidstjänster i anspråk. Uppskattningsvis skulle kostnader för mantimmar och foder uppgå till drygt 1,4 miljoner kronor. Vidare löser inte stödutfodring problematiken att vargarna och renarna kommit för nära varandra. Risk för allvarlig skada Tillgången till området som de två vargarna i Drevdagsreviret uppehåller sig i är nödvändig för att tillgodose samebyns behov av vinterbetesområde. De fyra vargarna i Fulufjällsreviret är förvisso ett problem men de kan idag undvikas. I dagsläget bedöms det omöjligt att flytta renarna till vinterbetesområdet på grund av närvaron av vargarna i Drevdagsreviret. En flytt in i området under nuvarande förhållanden skulle få enormt negativa konsekvenser genom väntade angrepp och slagna renar som följd. Genom att samebyn inte kan nyttja de marker som vargarna finns inom som vinterbetesområde lider samebyn av sekundära skador i form av bristen på bete. Vargparet rör sig endast några kilometer från samebyns åretruntmarker och avståndet är tillräckligt kort för att samebyn ska befara att paret utvidgar sitt revir och angripa renarna inom åretruntmarkerna under våren och sommaren. Yttrande från Länsstyrelsen i Dalarnas län I telefonkontakt med länsstyrelsens naturbevakare i Idre den 14 mars 2014 framkom följande. Nuläge Under vecka tio har vargparet spårats och det konstateras att de befinner sig i ett område kring Vegaråsen. Renarna har rört sig i västlig riktigt mot vargreviret och fanns den 13 mars 2014 i området kring väg 311 och riksväg 70 och norrut mot Idre, fyra-fem kilometer öster om det område vargarna finns inom.

5 NATURVÅRDSVERKET 5(12) Vargarnas ursprung Tidigare DNA-prov har visat att vargparet är av skandinaviskt ursprung. Tiken kommer från Julussareviret i Norge och hanen från Jangenreviret i Värmlands län. Spår av parning samt löpblod har konstaterats och det bedöms sannolikt att tiken är dräktig. Betesförhållanden Samebyns beskrivning av rådande problematiska betesförhållande kan bekräftas. I området är snödjupet nu centimeter med kraftig skare i skogslandet. Renarna bedöms bara hitta bete under träd och i söderslänter i området. Vidare bekräftas att renarna brukar röra sig i det område som de två vargarna nu finns inom och att det är mycket troligt att de själva rör sig mot detta område då det där finns mer barmark och betet är mer lättillgängligt. Skadebild Ingen skada eller jaktförsök har dokumenterats. Det hålls dock för sannolikt att ett angrepp inom kort äger rum då betessituationen pressar renarna västerut mot området vargarna befinner sig inom. Angrepp bedöms som mycket troliga och skyddsjakt anses vara den enda lämpliga lösningen i detta fall. Skäl Aktuella bestämmelser Beslut om skyddsjakt efter varg kan fattas med stöd av 23 a och 23 b jaktförordningen (1987:905). För att skyddsjakt ska kunna medges krävs att förutsättningarna i 23 a jaktförordningen är uppfyllda. Skyddsjakt får enligt bestämmelserna medges för att förhindra allvarlig skada på bland annat egendom om det inte finns någon annan lämplig lösning och om det inte försvårar upprätthållandet av gynnsam bevarandestatus hos artens bestånd i dess naturliga utbredningsområde. Beslut om skyddsjakt får fattas även om någon skada inte har inträffat, förutsatt att det finns en stor sannolikhet för att allvarlig skada kommer att uppstå, vilket framgår av 23 b jaktförordningen. Jakt får inte ske från motordrivna fortskaffningsmedel. Fortskaffningsmedel eller andra motordrivna anordningar får inte heller användas för att söka efter, spåra eller förfölja vilt, för att hindra vilt från att undkomma eller för att avleda viltets uppmärksamhet från den som jagar. Detta framgår av 31 första stycket jaktlagen (1987:259). Naturvårdsverket får medge undantag från ovanstående förbud vid beslut om skyddsjakt samt medge att skyddsjakten bedrivs på annans jaktområde. Detta framgår av 24 d andra stycket jaktförordningen. Vid jakt får endast sådana vapen och andra jaktmedel användas som uppfyller de krav som Naturvårdsverket föreskriver, vilket följer av 10 jaktförordningen.

6 NATURVÅRDSVERKET 6(12) Naturvårdsverket kan besluta att ett beslut om skyddsjakt ska gälla även om det överklagas. Detta följer av 59 jaktförordningen. Av 6 Naturvårdsverkets föreskrifter och allmänna råd (NFS 2002:18) om jakt och statens vilt följer att hagelgevär i kaliber 12, 16 och 20 som är laddade med hagelammunition inte får användas vid jakt efter varg. Vid jakt efter varg får endast kulgevär avsedda för ammunition i klass 1 användas, detta framgår av 16 samma föreskrifter. Naturvårdsverket kan i enskilda fall meddela undantag från dessa bestämmelser. Detta följer av 43 samma föreskrifter. Naturvårdsverkets bedömning Rovdjurspolitikens inriktning Naturvårdsverkets beslut tar utgångspunkt i den inriktning av rovdjurspolitiken som riksdagen beslutade om den 10 december 2013 i En hållbar rovdjurspolitik. Riksdagen har där bland annat tagit ställning till att regelbundna föryngringar av varg i stora delar av renskötselområdet inte är möjligt att förena med modern renskötsel. Det konstateras också att i den mån det ändå kan vara möjligt med enstaka föryngringar, bör föryngringarna begränsas till områden där de gör minst skada, oavsett om det är i åretruntmarkerna eller i vinterbetesmarkerna. Det kan vara områden där det inte finns renar under den aktuella perioden eller där förutsättningarna att vidta förebyggande åtgärder är gynnsamma. Vidare konstateras i propositionen att inte minst vinterbetet en kritisk period för rennäringen. Normalt har renarna sin sämsta kondition i slutet av vinterbetesperioden efter att under en lång period sökt föda. Omedelbart efter denna period ska dessutom vajorna kalva och det är därför viktigt att renarna får möjlighet att beta i lugn och ro. I propositionen konstateras vidare att rennäringen själv bär kostnader för skadeförebyggande åtgärder (prop. 2012/13:191 s.38-39). Där anges också att huvudregeln även fortsättningsvis bör vara att sökanden genomför och bekostar beviljad skyddsjakt (a.a. s. 53). Utgångspunkt Naturvårdsverket gör en samlad bedömning i varje enskilt fall. Naturvårdsverket bedömer omfattningen av skador, om skadeförebyggande åtgärder genomförts, vilka möjligheter till förebyggande av skada som finns samt möjlighet till annan lämplig lösning än skyddsjakt. Naturvårdsverket beaktar också vargstammens utveckling i landet som helhet. Risken för allvarlig skada Dokumenterade skador eller jaktförsök saknas i nuläget. Skyddsjakt får beviljas innan någon allvarlig skada har uppstått. Ett beslut om skyddsjakt i en sådan situation ställer dock mycket höga krav på förutsättningarna att kunna förutse angrepp från rovdjur. Det bör vara fråga om en stor sannolikhet för angrepp där det i de flesta fall uppstår en allvarlig skada. Renarna och de aktuella vargarna rör sig i nuläget i områden som endast är två till tre kilometer från varandra. Samebyn vill flytta renarna till området vargparet finns inom mot bakgrund av att renarna behöver dessa betesmarker. Naturvårdsverket bedömer därför att angrepp är mycket troliga och nära

7 NATURVÅRDSVERKET 7(12) förestående. Naturvårdsverket konstaterar att samebyn sannolikt kommer lida allvarlig skada i form av dödade och skingrade renar när renarna flyttas in i området som omfattas av vargparets revir. En ordnad renskötsel under rådande förutsättningar kommer då vara mycket svår att hålla. Vajorna kalvar normalt sett i början av maj månad. Angrepp strax före kalvningen anser vi som särskilt allvarligt då högdräktiga djur är i stort behov av betesro. Vidare kan en samling av renarna inför en flytt till åretruntmarkerna avsevärt försvåras under sådana förutsättningar. Även om renarna inte aktivt flyttas in i området där vargparet uppehåller sig, bedömer Naturvårdsverket att angrepp är högst sannolika. Betessituationen medför att renarna söker sig till området där vargparet uppehåller sig eftersom detta präglas mer av barmark och sydlegor. Här är betet därmed mer tillgängligt för renarna. Mot bakgrund av att det är fråga om just ett revirmarkerande par är det inte troligt att vargarna kommer att lämna området. Då renarna och vargparet inom kort kommer att befinna sig i samma område är sannolikheten i detta fall, under rådande förhållanden, stor för att allvarlig skada kommer att uppstå. Det föreligger mot bakgrund av ovanstående i detta fall en så stor sannolikhet för angrepp att kriteriet förhindrande av allvarlig skada är uppfyllt. Samebyn har också svårt att bedriva en ordnad renskötsel i och med den bristfälliga tillgången på bete. Det medför att renarna sprider sig över större områden än vanligt. Flera renar har därför trafikdödats på riksväg 70 då de försökt ta sig i västlig riktning mot det alternativa vinterbetesområdet. Annan lämplig lösning Samebyn har kvarhållit sina renar inom betesmarkerna öster om Österdalälven för att i det längsta undvika den kända vargförekomsten i vinterbetesområdet. Nu är betet inom markerna öster om älven slut och samebyn behöver flytta sina renar till vinterbetesområdet där vargparet etablerat sig. Det finns enligt samebyn inga andra betesmarker tillgängliga. I vissa fall kan en ökad mänsklig närvaro utgöra ett visst skydd, men detta blir i längden mycket resurskrävande och är orimligt att kräva under den period som krävs här. Stödutfodring eller ytterligare bevakning av renarna är inte rimliga åtgärder att vidta av samebyn. Detta främst mot bakgrund av de höga kostnader sådana åtgärder medför samt risken att vargarna och renarna ändå kommer i kontakt med varandra, med angrepp som följd. Enbart kostnaden för stödutfodring kan uppgå till en miljon kronor, vilket framgår av samebyns ansökan. Bevakning av 2700 renar som rör sig så pass nära vargreviret bedöms inte som praktiskt genomförbart. Naturvårdsverket bedömer att det inte finns någon annan lämplig lösning än skyddsjakt. Upprätthållandet av gynnsam bevarandestatus Tidigare DNA-analys länsstyrelsen låtit göra av det revirmarkerande paret har visat att de är av skandinaviskt ursprung, från Norge och Värmlands län. Naturvårdsverket bedömer att skyddsjakt efter två vargar av skandinaviskt ursprung inte försvårar upprätthållandet av gynnsam bevarandestatus för arten.

8 NATURVÅRDSVERKET 8(12) Sammanfattande slutsatser I detta fall har Naturvårdsverket gjort en bedömning av risken för att allvarliga skador kan komma att uppstå och om andra lämpliga lösningar som alternativ till skyddsjakt är möjliga. Samtidigt har en bedömning gjorts av de aktuella vargarnas betydelse för vargstammens storlek, genetiska status och tillväxt. Naturvårdsverket bedömer att en flytt av renarna till vinterbeteslandet väster om Österdalälven är motiverad på grund av betessituationen. Om renarna flyttas under nuvarande omständigheter konstaterar Naturvårdsverket att det är sannolikt att vargarna kommer att orsakar allvarliga skador för samebyns renskötsel. Skyddsjakten kommer inte medföra att upprätthållandet av vargens gynnsamma bevarandestatus äventyras. Förutsättningarna för skyddsjakt efter de två vargarna är därför uppfyllda. I syfte att inte riskera att vargtiken, som kan vara dräktig nu, blir ensam kvar med eventuella valpar är det ett villkor i beslutet att jakten så långt det är möjligt ska utformas så att vargtiken fälls först. Vidare bedömer Naturvårdsverket, i det fall tiken är dräktig, att dräktigheten ej kan ha gått så pass långt att skyddsjakten kan orsaka tiken onödigt lidande. Vad gäller ert yrkande om att staten ska stå för kostnaderna för skyddsjakten finner Naturvårdsverket i detta fall inte skäl att frångå huvudregeln om att sökanden genomför och bekostar skyddsjakten. Yrkandet ska således avslås. Skyddsjakt med hagel från helikopter Naturvårdsverket gör bedömningen att vapen med hagelammunition i vissa fall är att föredra framför klass 1 kulammunition vid skyddsjakt från helikopter. Vapen med hagelammunition använt inom rekommenderat avstånd kan minska riskerna för allvarliga skadeskjutningar på de djur som utsätts för skyddsjakt. Naturvårdsverket gör därför bedömningen att det i detta fall finns skäl att medge undantag för användande av såväl helikopter som vapen med hagelammunition enligt ovan. Ringning och jakt på annans jaktområde För att skyddsjakten ska kunna bedrivas på ett effektivt sätt anser Naturvårdsverket att det finns skäl att medge undantag från ovanstående bestämmelser så att skoter får användas vid ringning av vargarna inom det aktuella jaktområdet och att skyddsjakten får genomföras på annans mark. Observera att undantaget inte ger rätt till att bedriva skyddsjakt från skoter. Verkställighetsförordnande Naturvårdsverket kan bestämma att beslut om skyddsjakt gäller även om de överklagas, detta med stöd av 59 jaktförordningen. Mot bakgrund av de intressen som motiverar skyddsjakten och kravet på stor sannolikhet för att allvarlig skada kommer att uppstå, vilket förutsätter en påtaglig och akut risk, är

9 NATURVÅRDSVERKET 9(12) det angeläget att beslutet kan genomföras snarast. Det är nödvändigt för att förhindra att allvarlig skada uppstår. Naturvårdsverket bedömer därför att det finns skäl att förena detta beslut om skyddsjakt med ett verkställighetsförordnande. Övrigt För att undvika att djur utsätts för långvarig stress genom exempelvis återkommande jaktförsök är det viktigt att tillfället när jakt påbörjas och att området för jakt inom det utpekade jaktområdet väljs med omsorg. Naturvårdsverket rekommenderar att hagelvapen inte används på ett avstånd överstigande 15 meter från viltet och att det ur säkerhetssynpunkt inte bör laddas med mer än ett skott i taget. För att ge en ökad säkerhet när det gäller vapenhantering i helikopter rekommenderar Naturvårdsverket att ett brytbart hagelvapen som endast laddas med ett skott i taget används. Användandet av ett brytbart hagelvapen utan ejektor innebär en minskad risk för att tomhylsor under flygningen hamnar i helikopterns rörliga delar i jämförelse med vapen av annan typ. Naturvårdsverket påminner om bestämmelsen i 17 jaktförordningen om att en hund som är särskilt tränad i att spåra upp skadat vilt ska kunna finnas på skottplatsen senast inom två timmar från det att djuret påskjutits. Naturvårdsverket påminner om kravet att betala viltvårdsavgift (statligt jaktkort) vilket även omfattar den som deltar i skyddsjakt efter varg, vilket framgår av 49 jaktförordningen. Naturvårdsverket påminner slutligen om att det enligt förordningen (1998:944) om förbud m.m. i vissa fall i samband med hantering, införsel och utförsel av kemiska produkter, är förbjudet att använda patroner laddade med blyhagel vid jakt i våtmarker. Beslut i detta ärende har fattats av biträdande avdelningschefen Anna Helena Lindahl. Vid den slutliga handläggningen har sektionschefen Carl Mikael Strauss, juristen Hanna Ek och handläggaren Petter Mahrs, den sistnämnde föredragande, deltagit. För Naturvårdsverket Anna Helena Lindahl Petter Mahrs

10 NATURVÅRDSVERKET 10(12) Bilagor 1. Karta över jaktområde. 2. Upplysning om hur man överklagar. 3. Blanketten Rovdjur fällt under skyddsjakt. Kopia till: Länsstyrelsen i Dalarnas län Polismyndigheten i Dalarnas län SVA Sametinget

11 NATURVÅRDSVERKET 11(12) Bilaga 1

12 NATURVÅRDSVERKET 12(12) Bilaga 2 Var ska beslutet överklagas? Naturvårdsverkets beslut kan överklagas hos Förvaltningsrätten i Stockholm. Överklagandet ska dock skickas eller lämnas till Naturvårdsverket. Adressen framgår av beslutet. Har överklagandet kommit in i rätt tid överlämnar Naturvårdsverket överklagandet och handlingarna till Förvaltningsrätten i Stockholm. När ska beslutet senast överklagas? Överklagandet ska ha kommit in till Naturvårdsverket inom tre veckor från den dag ni fick del av beslutet. Vad ska överklagandet innehålla? Överklagandet ska vara skriftligt och det ska vara undertecknat. I skrivelsen ska ni ange: Ert namn, adress, personnummer/organisationsnummer och telefonnummer, vilket beslut som ni överklagar t.ex. genom att ange beslutsdatum och ärendenummer, hur ni anser att Naturvårdsverkets beslut ska ändras och varför det ska ändras samt om det finns motparter i ärendet bör ni ange deras namn, adress och telefonnummer.